Nova acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis

a
|

AAA

Y EN
| m.

=. ` VÆRN
AA
2 {у

>: € = = NS а 15 A L 5. ч
> < ae T 4 "a < ы = SS ««С 4 == : =
: : а «4

(
a t

(

CC
<“ [ < <<< в
< 4 Ce пе <<< a. € << E

_ Ф ( zd (QUO S “4 (C << 5 6 ! <<

Z €G 4 4

q

\ 3 ( . & P— 36 à = RER Ss > > % с ~ У SE CC (
| SENSN N (

«< aec

Ec

<
ЕТ
[«« € <<

EK KCKC CC
( CC

CC
KK

ЕН

di < = =

«c
—
«CC

AN д! д! д! {А

VA VMA A

UA AA |
| | |

ER

а Р
4 m ра ра PA
FRIN [д
1 ANAL
VAI

ү

Є «

P

536 СС |

FA

AA)

< < Г G d
<< € [ «СС dd

А a AA ^

«С
<<
«

са
CC

b < Cr
E «qe ac 44 «ш
E «ar E cac 4244

|
- " Е
I "
| | in p "m

NOVA АСТА
REGIAE SOCIETATIS

SCLENTIA RUM

UPSALIENSIS.

SERIE] TERTIAE VOL. VI.

UPSALTAE
EXCUDIT W. SCHULTZ REG. ACAD. TYPOGRAPHUS.

MCCCDLXVIII

z
£

| | | A T J Ат AY ОИ,
Al | 2ITATHID02 TATE d

Àj | |
| | | | ra go. б 2 p 3 *
- š hp die Sa, стила зай
Б [ 2% m Joy ЗЫТЯЕТ ШЙ 105

AS

3 Ç Pe a y
Gap SITET ER fA PDAS at.
EV RUHHASDOTTI АЗА DAS SITOA JW avra

pe reg eem rane ces

INDEX ACTORUM.

ее

L LILLJEBORG, W.: On the Lysianassa Magellanica Н.

Мите Edyands Че т.

IL ARESCHOUG, J. E.: Observationes Phychologicae,

Dant nee те,

TI. WACKERBARTH, А. D.: А provisional theory of Leda.
IV. HANSTEEN, C.: Jordmagnetiske Iagttagelser .

V. CLEVE, P. TH: Om ammoniakaliska Platinaför-

| СОА ОИСИ SL ak

VI. LILLJEBORG, W.: On two subfossil Whales discove-

rede in Sweden. u un

УП. Hoppe, R.: Sur les sommes des Séries divergentes.

VIII. " » : surfaces également illuminées ....

IX. THALÉN, Вов.: Memoire sur la détermination des

Longueurs d'onde des raies mé-

ТАНОВ a LT

X. HILDEBRANDSSON, H. H.: Recherches sur la propa-

gation de ГНудгосепе sulphuré à

travers des gaz différents . . ..

XI CLEVE, P. Тн.: Försök till en Monografi öfver de

Svenska arterna af algfamiljen
ое...

pagg. I—XII.

7

1— 38. Tab. I—V.
и IV.
1— 24.
1— 8.
П 115
том
1— 12.
1-- 4.
ET а L
1— 20.
1298: IE

HOT EM IY DE:

2
ér.
=
i
TIUS r She
Lac і n
р т, f
~ У ~ rm 1 + |
NM de i Mp v— ШЫ КЕС»
+
а Zu
c
- YER. 2 Wes р ARRET A
«т - >. & уз Ж
ко t )
цы мы ` » У
o r ااا کاس‎ "B UE s Т EE М. LAN
We: — Y E 5 eT а је ба са EL oi WERBEN AE PRE
" mel рии
y T LU 147 i
. N y. Р мара је
г FORE + Vt
- Ut f 74-% Iu
2 | SAN BEGR AT O
К H
AR ME Me =
eg Я piti iN CENTRES 4 Bey
и B у“ E e
4 ЊЕ
r “1 14 3
à --- ve = 4 ed diuo 43%
' PON E PATE ‚ ot
вор О ПЕЊУ SE s; sot nalis
x TEL а ЕЕЕ
cL ӨЛІНІ ACH öl ARE TA БЕ iago]
i Bb ical | pomp ritesi
i «бан SU) ај Oa hee TERT, på
а >= ( V An
- r b +
» р
à 8 t & 3:
Бош 93
t $ им ur
i DEI RN ) BOR ' АУУ ВИО

1 шз I ачай. wt

aly 43 dor пауке
3s їде mia OCR М

| | | 7” ді ui EM j | $ јр C sui bar) wi jui У HP

5 ам | pat SER

igi М iik ats a “N И si қайна

1

* wn t

aed CHA | Pe а Do etd “re дед
uo ET ail iuri Be tal 98 Ама

NOVA ACTA

—
| (К REGIAE SOCIETATIS

“ SCIENTIARUM

UPSALIENSIS

SERIEI TERTIAE.

VOL. VI.
FASC. I.
1866.
д vd ——Ф ER —
rà x
BMAD BASE

NOVA ACTA

REGIAE SOCIETATIS

SCIENTIARUM

UPSALIENSIS

SERIE] TERTIAE VOL. VI.

FASCICULUS PRIOR.

UPSALIAE

EXCUDIT W. SCHULTZ REG. ACAD. TYPOGRAPHUS.

MDCCCLXVI.

Lh

| ИГРАЙ d Л КТ.

{ | f у
Т å | E T 4 ы; ру ba À. V | A m |
y I ь қ АЛ T кы НІН? H dede j |
ital TIC TESTS H Mer. a
| ay үү \ it FÜR us M
, 71 t à 5 Hi ~
pi baid (em / ГЕНІ е” 4
7 i I | ТІП!” } hä
BYTTER ed AL айди ТТІ "e
i Hi | | нё а! или TT TAN aui if
; 121 : IE ui spi hia tel NØ ;

HAE

TOT

а i ШЫ jä. Er тадили)

IV.

INDEX

HUJUS FASCICULI:

W. LILJEBORG: On the Lysianassa Magella-
nica H. Milne Edvards, ete. . pagg. 1— 38. Tab. I—V.

J. E. AnESCHOUG: Observationes Phychologi-

cae Rart TL. ERN „ 1— 26. „ I—IV.
А. D. WACKERBARTH: A provisional theory
Of Leda er dT. Mele ee Spo c » 1— 24.

C. HANSTEEN: Jordmagnetiske Iagttagelser . , 1- 8.

P. T. CLEVE: Om ammoniakaliska Platina-
foremnoar EP ое „ 1—118.

| LIEU LE In E

(lil í И |)

' T la ЧИТ, ИЙ ҮТ ИТ AU

014 УЛ
очи #

и i! i ММ | Få | у

ІЗІ АҒАСЫ

| 3) a rb hti

+ | МОДЕНА AE М. Т "hy ТҮТІГІ! vi их Ha j

|

б і (2) р
оной Кики у вене шен ?
ү SE istud n E"

uu Е а: i Е

ЖОГ mu d
anis aids ar scegli

ON THE

LYSIANASSA MAGELLANICA H. MILNE EDWARDS,

AND
ON THE CRUSTACEA OF THE SUDORDER
AMPHIPODA
AND SUBFAMILY
LYSIANASSINA
FOUND AN THE COAST OF SWEDEN AND NORWAY.

BY

ЭУЕШ ШПАТИ LILLJEBORG.

PROFESSOR ОЕ ZOOLOGY.

WITH D PLATES.

UPSALA

THE ROY. ACAD. PRESS.

MDCCCLXV.

m М „эшүү: == rh i М дес

aut 40

. мали malt wail M к ШІ m

г 4/4, FE nS

Ps i» We yc m

HOHER E. 3

» Lo
X 4164398. аил in À 42146 M

Дек д LA CRE һен -—
"oum qui. vir LU "nM nma

21 К
da! ker "

у in MN

used чала worum

ip 1 "ETT nm стид
А Ñ í Í TUR " $us
< | и Y» A E ic
ED
ў I.
PA i mt ku) ааа
| | HE MITT ns aS

ШУЛЫ! ETT | ШАЛСА аш LI UN B.
TENDUNT Mt

ТЕ T |
deli ol | i i san n кең ТАҒЫ емо ти
шом 7и ) PM ЛА ЧАШ. “it DAE, EM onu

FEM. M. d (LE

eet ШАТ Шы

Ane] ance teen

The Lysianassa magellanica is one of the most remarkable Amphipods on
account of its unusual size. In this respect indeed it surpasses all other
animals of the same suborder, and is sometimes cited as an example of the
size to which this suborder of Crustacea can attain. These in fact seldom reach
the length of 1 inch, whereas the Lysianassa magellanica is more than 3
inches long and is moreover of stout form and strongly built. We know of
a species of the family Hyperidæ, the Cystosoma Neptuni GUÉRIN-MÉNEVILLE,
from the Indian Ocean, the individuals of which are more than 3 inches
long, but their form is much slighter; and a species of the family Oxyce-
phalide, Rhabdosoma armatum WHITE, found between Amboina & Van Die-
mens land, which attains a length of 41/, inches, but the form of the body
is almost threadlike. The Zysianassa magellanica may therefore be justly
considered as the largest of all yet known Amphipoda.

Another circumstance renders it still more remarkable and that is
its extensive geographical distribution. It has been briefly described by
H. MILNE EDWARDS 1), who says, that it was found by D'ORBIGNY in the
belly of a fish near Cape Horn, and was by that naturalist presented to the
Museum of the Jardin des Plantes at Paris. It was accordingly a matter
of considerable surprise when last autumn Mr Tu. M. FRIES 2). Junior Pro-
fessor of Botany, brought hither from the Norwegian Finmarken and pre-
sented to the Zoological Museum of this University three specimens of that
rare Amphipod, with certain testimony, that he had received them from a
shipper in Hammerfest, who had found them in the belly of an "Haaskier-

') Annales des Sciences naturelles 3:d Series, Zoology. Tome 9. 1848 p. 398,
without drawings. — C. SPENCE BATE (Catalogue of the specimens of Amphipodous
Crustacea in the Collection of the British Museum, 1862, p. 66. Tab. X. fig. 5) has
since described and figured it after a drawing communicated by M. Lucas. But neither
the description nor the drawing is good, and the author cited seems not to have
been aware of MILNE EDWARDS” previous description.

2) We desire hereby in the name of our Science to express our thankfulness
to Mr. Тн. Fries both for this and for several other similar valuable presents.

4 W. LILLJEBORG,

ding" (Scymnus borealis (Scoresby) Nilsson, on the banks by Beeren Is-
land. The discovery of so highly developed an animal common to both the
Arctic and Antarctic Oceans, was something so uncommon that it caused
us to doubt the acuracy of MILNE EDWARDS’ statement as regards the 10-
cality, Cape Horn, and to suspect that the specimen described by that
author might perhaps have been obtained in the French Scientific Expedition
to Spitzbergen, under P. GAIMARD 1838— 1840. In order fully to ascer-
tain this we have in a letter to Prof. Н. MILNE EDWARDS communicated the
fact that the Lysianassa magellanica has been found in the neighbourhood
of Spitzbergen, and we appended a drawing of the same to compare with
the specimen in the Paris Museum, and asked whether the alleged locality,
Cape Horn, were perfectly reliable. Mr. MILNE EDWARDS replied through his
Son Mr. ALPHONSE MILNE EDWARDS that our drawing was on comparison
found to correspond exaetly with the specimen referred to, ("ce me parait
être bien la méme espèce et je n'ai pu y trouver aucune différence appré-
eiable") moreover that it was certainly true, that that specimen had been
brought by D'ORBIGNY from the Strait of Magellan, and is entered in his spe-
cial catalogue of his natural-historical collections from that region.

This animal is then widely distributed both in the Arctic and Ant-
arctic Oceans, and as it has only been met with in the stomachs of fishes
it seems probable that it is only to be found at a considerable depth. Its
tolerably large size and rapid motion render it difficult to catch with the
so-called dredge ("bottenskrapa" Swed.), and it has not, as we have been
kindly informed by Professor S. LovÉN, been met with in the Swedish
scientific expeditions to Spitzbergen.

Its being found in both the Polar seas, and not in the intermediate
waters, — which however is not a unique phoenomenon — is without doubt
a matter of deep scientific interest. It shows either that the same species
may have several centres of origination and geographieal distribution, or
else that there have been periods in the developement of the earth, when
certain species of animals & vegetables were, in consequence of uniform
temperature and similar climatical relations, spread over the whole earth,
which, on a subsequent variation of these circumstances, have retired to
tracts and regions where the original and to them appropriate climate &
temperature continued to prevail It is thus that the appearance of the La-
gopus alpina NILSSON on the fells of Lappland, on the Alps & on the Py-
renees, but not in the interjacent lowlands has been explained. "There has

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 5

been a glacial-period which has connected the faunas of these now widely
separated tracts.

Between the faunas and floras of the Arctic and Antarctic regions, it
is generally known that there prevails, a certain correspondence, so that one
not unfrequently meets in both with representatives of the same family &
genus, but it is extremely rare to find in both representatives of the same
species, and the instances hitherto recorded appear most generally the result
of eonfounding different species. As regards animalia vertebrata we with
certainty know of only one species 1) common to both zones, and among land-
animals not one common distinguishing genus occurs. Among these the ge-
nera which are represented in both zones are in general of a cosmopolitical
nature. It is among the inhabitants of the seas that we find examples of
an agreement between the zones. Within the class of Mammalia such an
example occurs among the Phocidae in the genus Cystophora NILSSON, al-
though that genus includes a species from the West-Indian seas. From
the Arctic Ocean we have the species Cystophora cristata (Erxl. and from
the Antarctic Cystophora leonina (Lin.) or proboscidea (Desm.) Nils., which
however has by J. E. GRAY, though apparently without sufficient reason,
been considered a separate genus, Morunga. Within the same class we
have among the Cetacea the genus Delphinapterus ог Beluga with two spe-
cies: D. leucas (PALLAS) from the Arctic and D. Kinga (J. E. GRAY) from
the Antarctic Ocean.

The feathered vertebrata or birds which on their swift wings move
to distant tracts with great rapidity, not unfrequently afford, as might be
expected, examples of a very extensive geographical dispersion, and we
find in the Arctic zone many species common to Europe, Asia and North
America, which have been termed cireumpolars, and others that are extended
from the polar circles to the Equatorial regions. Nevertheless perhaps not

1) Otus brachyotus has been mentioned by p'ORBIGNY as found at the Strait
of Magellan, but GouLD considers it to be a different species and calls it Otus Gala-
pagoensis as also oecurring in the neighbourhood of the Galapagos Isles (Voyage of
Beagle), but SCHLEGEL has since (Museum des Pays-Bas) quoted that form, marking
it however with a note of interrogation, under the name of Otus brachyotus. D'OR-
BIGNY has also taken up the Procellaria glacialis as found in the Strait of Magellan,
but it has since been found to be of a distinct species, and has even been referred
to another genus, Zhalassoica REICHENBACH, Zhalass. glacialoides Reich. Болар. D'OR-
BIGNY has further stated that Hirundo rustica, urbica and riparia as well as Zotanus
fuscus are found in Patagonia, but in this also he appears to have confounded dif-
ferent species.

6 W. LILLJEBORG,

more than one species can be named, that is common both to the Arctic
and Antarctic zones. This is the Falco peregrinus Lath., which has in-
deed received several different specific names, as the slight varieties of co-
lour which it displays in widely separated localities, have by some ornitho-
logists been looked upon as indicating different species, though for our
own part we cannot but agree with SCHLEGEL !) in considering these as me-
rely local varieties. The variety that occurs in North & South America has
been called Falco anatum BONAP., and the Australian form has been named
Falco melanogenys GOULD.

The fishes found in the fresh waters of Patagonia consist, it ap-
pears, only of two or three species of the Salmonoid family, as is also the
case with the fresh water fish belonging to the most northern fauna.

Among the section of Mollusca are some instances which present the
phenomenon of an extensive geographical distribution, though their capabi-
lities for locomotion are very limited. Thus for example the Terebratula
caput serpentis is found from Spitzbergen to the Mediterranean and on the
eastern coast of North America, and the Rhynchonella Psittacea from Spitz-
bergen and Greenland to England, Massachussets and Sitcha on the western
coast of N. America. Some species e. g. Saxicava arctica, Venus pullastra
and Pecten pusio are found both on our northern coasts and at the Cape of
Good Hope though not in the intermediate tropical regions. We may per-
haps be able to show with certainty any species distinctly belonging to
the Aretic Zone, which also occurs in the Antarctic, though one or two
peculiar genera have been found that have their representatives in both
Zones. BRONN >) states that the species of Limacina which belongs to the
south Polar Ocean ean not be distinguished from the Limacina arctica be-
longing to the northern, but it has by WOODWARD ?) been classed as a se-
parate species with the name Zimacina antarctica. That genus has no re-
presentatives in the intermediate seas. The same is the case with the ge-
nus of Puncturella, which embraces two species, of which the one belongs
to the aretie the other to the antarctie seas (in the neighbourhood of Tierra
del Fuego). Of the genus Clio we have in the northern Polar Seas the Clio
borealis, which is there found in such plenty as to constitute a considerable
portion of the Greenland WHALE'S food. Passing over the intermediate oceans

") Museum des Pay-Bas. 1 Livraison. Falcones. р. 1.
2) Klassen und Ordnungen des Thierreichs. 3. Bd. p. 648.
3) Manual of the Mollusca p. 207.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. T

that genus is according to WoopWARD represented in the Antarctic Ocean
by some few species, but according to H. & А. ADAMS”) by only one, the
Clio australis BRUG. The genus of Buccinum, including about 20 typical
species, also belongs only to the arctic and antarctic seas. The same is
the case with the genus 7rophon, containing about 14 species, the chief
part of which are from the Northern Seas (WOODWARD).

The Bryozoa often present examples of more widely spread geo-
graphical distribution than other animals of the lower section, and of these
the same species have been occasionally met with in both the arctic and
antarctic seas. “Thus for example the Retepora cellulosa, which is not un-
common in our arctic region, has by Ross been found at a depth of 1620
feet in the South Polar-Sea 2), Lepralia Malusi Busk, at Cape Horn, іп
the Mediterranean and in northern Europe, and Flustra foliacea ESPER in
the Southern Ocean and in Northern Europe 2).

The difference between the Crustacea, which strictly belong to the
Arctic & Antarctic Zones, is not so great as that between them and those
whieh are found in the warmer seas, but we know as yet of only 2 species
common to both, both of the lowest group, and only a few peculiars genera
common to both Zones. Our knowledge af the Crustacea of the Antarctic Re-
gions is however as yet so imperfect as not at present to justify the utte-
ring of a decided opinion on the relation, that may exist between the ant-
arctic & the arctic Zones in this matter. The following genera are common
to both zones. Order Podophthalmia: Lithodes LATR., Munida LEACH,
Euphausia ПАМА *). Suborder Amphipoda: Orchestia LEACH, Anonyæ
KRÖYER, Iphimedia H. RATHKE, Atylus LEACH, Amphithoë LEACH, Hyperia
LATREILLE, Themisto GUÉRIN-MÉNEVILLE, Cyamus LAMARCK. Suborder /so-
poda: Idothea FABRIC., Glyptonotus Егентв, Porcellio LATR., Oniscus LIN.,
Jaera LEACH, Sphaeroma ТАТЕ. 5); Order Copepoda: Cetochilus Rous-

') The genera of recent Mollusca. T. 1. pag. 62.

2) Bronn: Klassen und Ordnungen ete. 3 Bd. p. 90.

Шта. р. 92.

4) Mr Tu. Fries has kindly presented to our University's Zoological Museum
some specimens of a Schizopod that appears to constitute a link uniting the Euphausia
DANA with the Zhysanopoda M. EDWARDS, found by him after a storm thrown upon
the shore of Warangerfjord in the norwegian Finnmarken. The last pair but one of
the truneal feet has only the outer branch or palp, very small, and an almost im-
perceptible rudiment of the inner branch or stem. We shall call it Euphausia glacialis
n. вр., аз it appears to approach somewhat nearer to the genus Euphausia.

*) We have found at Öresund (the harbour of Landskrona) a species of the

8 W. LILLJEBORG,

SEL DE VAUZEME; Order Cirrhipedia: Lepas LIN., Balanus LiN., Coro-
nula LAM., Verruca SCHUMACHER. Of these genera only the Lithodes, Ano-
nyx, Themisto and Glyptonotus are peculiar to the Zones in question. The
others are of a cosmopolitical nature, and are met with also in the temperate
and torrid Zones. This is partly the case with the genera Anonyx and
Themisto, but the greatest number of the species in those genera as well as,
with respect to the first named genus, the greater plenteousness and larger
dimensions of the individuals, sufficiently indieate preference for the polar
seas and more especially the northern. The genus .Atylws according to
SPENCE BATE ') numbers 16 species. Of these 4 are from Greenland, Sweden
and Norway, 3 from England, 2 from Southern Europe, 1 from N. America,
1 from Valparaiso, 3 from Tierra del Fuego, 1 from the Cape of Good Hope
and one from New Holland. It belongs then more especially to the cold
& temperate waters, but is however in a very considerable degree of a
cosmopolitical nature ?).

Of the 4 above-named distinguishing genera, Lithodes comprises 10
species, of which 6 are from the northern seas — North-Sea, N. Atlantic
and Icy Ocean and from the NE-coast of Asia — 1 from the eastern coast
of America, Lithodes australis BELL 3), and 3 from Tierra del Fuego and the
Antarctic Ocean; Anonyx about 28 species, of which 20 are from Green-
land, Sweden and Norway and England, 4 from the Eastern coast of N.
America, 3 from the seas of Nort-eastern Asia, and one from Tierra del
Fuego; Themisto 5 species, of which 2 are from the Antarctic Ocean, 1 from
the southern part of the Atlantic & 2 from Greenland (S. BATE); and lastly
Glyptonotus 3 species, of which 2 are from the northern Icy Ocean and Baltic
and 1 from the southern Icy Ocean. The genus Lysianassa M. EDWARDS, of which
SPENCE BATE reckons 15 species, comes so near the genus Anonyx Króyer,
that we as yet have no certain characteristics, by which these two genera
can be distinguished, and it is probable that KROÓYER would not have set
up Anonyæ as an separate genus, had he been aware that also the 2:d

genus Sphaeroma, S. rugicauda LEACH, which has as yet never been discovered on
the western eoast of Norway, but probably exists there.

Whether the species of the genus Iphimedia found at Tierra del Fuego belong
reaally to that genus is not quite certain.

1) Catalogue of the specimens of Amphipodous Crustacea etc. р 133.

2) Atylus carinatus (FABR.), which had previously only been found in Green-
land, we have met with at Molde and Christiansund in Norway at a depth of 40—50

fathoms.
3) British Stalk-Eyed Crustacea, p. 164.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 9

pair of the truncal feets have a claw. If we unite the two genera, the
geographical distribution will require some little modification, as becoming
somewhat less arctic or antarctic. Of the 13 species of the genus Lysia-
пазза 2 are from Greenland and Norway, 7 from the Mediterranean, the
Atlantic, England and Norway, 1 from Van Diemens Land, 1 from the Cape
of Good Hope, and 2 from Rio Janeiro. None of these species is common
to both the arctic and antarctic seas. We have not included the Lysia-
nassa magellanica in this calculation, because, as we in the following pages
shall show, it constitutes the type of a separate genus. In fact the Cirri-
peds are the only other order, in which we have examples of species com-
mon to both these zones, for the Lepas Hilla and fascicularis, which аге
spread over the whole earth (DARWIN), are also found in both the above
mentioned zones.

The genus Glyptonotus has been formed by Елстн$ !) to define a gi-
gantic species of the Idotheidæ, found in South Shetland, which approaches
the Idothea entomon and is accordingly generically united with it and with the
Idothea Sabini. It has been called Glyptonotus antarctica EIGTHS (according
to DANA). This genus, the geographical distribution of which is, as we
have before stated, confined to the polar tracts, although the one species,
Glyptonotus entomon (LIN.), as a relic of an extinct glacialfauna (S. LOVÉN),
is still occasionally found in more southern parts, as for instance in the
Baltic, accordingly presents a most striking and remarkable example of the
coincidence of disposition that exists between the two marine polar faunee.
The consideration of this lessens in some degree our astonishment, at the
discovery of so higly developed a species as the Lysianassa magellanica
common to both the arctic and antarctic zones.

Professor TH. FRIES has been kind enough to furnish us with some
information relative the Flora of the arctic and antarctic Zones, which we
here communicate, as being a valuable assistance in judgeing of the relation
between the Кәлпе of these Zones. "Among the vegetable productions of
antarctic America there are not a few found that also belong to the Flora
of Europe. The greater part of these however consist of such easily ac-
climatized species as Senecio vulgaris, Taraxacum officinale, Sonchus olera-
ceus, Galium aparine, Brassica campestris, Capsella bursa pastoris, Stellaria
media, Urtica urens ete., which are now found, one may say, spread over
the whole world. Among the vegetables which cannot be referred to this

') Transaet. Albany Institute. II. pag. 331. (according to DANA).
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ше Série. 2

10 W. LILLJEBORG,

class, we especially remark certain hill plants common to the mountains
of Europe and those of the antarctic Zone, but not met whith in the inter-
mediate tracts. Of these HOOKER enumerates Erigeron alpinus, Carex festiva,
Phleum alpinum and Trisetum subspicatum, but it is probable that on closer
examination these will be found to be nearly related but different species.
А remarkable example of a species common to both the Arctic and Ant-
arctic regions and not met with elsewhere, is afforded by the beautiful
and easily distinguised moss-species Usnea melaxantha, which is met with
in Greenland and Spitsbergen as well as in New-Zealand and the most
southerly portions of America. The only difference between the northern
and southern forms is that the latter seems more thriving and fructifies
richly, whereas the former is a more delieate plant and has never yet
been met with in a fructificating state. It is also curious that a so remar-
kably distinct form as the Nephroma arcticum, which is so generally met
with in the northern alpine and subalpine regions, should nowhere else be
represented by any analogous or similar form excepting at Magellan's
strait, where the very similar and nearly related Nephroma antarcticum 18
met with. Among phanerogamous plants the genus Empetrum presents the
same phenomenon, being in the North principally represented by the Z.
nigrum, whereas in antarctic America the Æ. rubrum is the prevailing
species, unless (as I have lately seen asserted) this latter be also found
in Northern America."

We now proceed to describe the remarkable Amphipod Lysianassa
mag ellanica.

It differs in many important features very considerably from the other
species included in the subfamily Lysianassina, and we are accordingly in-
duced to consider it as the type of a separate genus. The first basal joint
of the lower antennae is large and swelling, and uncovered at the side
of the head, and is limited above by a projecting point of the shell of
the head, which gives the head, when seen in profil a peculiar appea-
rance. The first pair of maxillae is furnished with a thin and long palp,
at the end of which are two or three coarse bristles or small prickles.
The 7? caudal segment or caudal appendage, which is deeply forked,
is not provided with any moveable spine at the extremity of the lobes.
At least one such spine is found in all other Lysianassina which have the
caudal appendage forked. On account of its extensive geographical distri-

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 11

bution, we give to this genus the name Æurytenes 1), and characterize it in
the following manner:

EURYTENES, nov. gen.

Corporis forma crassa et robusta, epimeris magnis et pedibus brevibus.
Antenne superiores flagello appendiculari preedite, pedunculo crasso et ejus
segmentis 2:40 et 3:tio brevibus, et flagelli segmento 1:mo longo. Antenna in-
feriores segmento pedunculi Тто magno et inflato et extus visibili. Mandibule
palpigeræ acie levi et tuberculo molari magno instructae. Малае I:mi paris
palpo biarticulato angusto, apice duas vel tres setas vel aculeos minores mobiles
gerente, et earum ramus interior latus et brevis et setis multis ciliatis in-
structus. — Mawillipedum lamina trunci segmenti 2:di, sive lamina exterior
margine interiore tenuissime noduloso, et eorum palpus quadriarticulatus et
unguiferus. Pedes trunci sive thoracici I:mi et 2:di paris subchehformes, alli
validi et breves, ungue bene evoluto, hi longiores et graciliores, ungue minu-
tissimo. Reliqui pedes trunci forma solita, robusti. | Laminae branchiales
simplices minimeque pectinatim plicatae. Pedes caudales ultimi paris ramis
lamellosis. Segmentum 7:mum sive ultimum caudae profunde bifidum, laciniis
accuminatis ad apicem vero пот spiniferis. — Tantummodo una species:

EURYTENES MAGELLANICUS (Н. Minne EDWARDS)

Lysianassa magellanica, H. MILNE EDWARDS: Annales des Sciences natu-
relles, 3:me série, Zoologie, Tome 9:me; 1848;
pag. 398.

C. SPENCE BATE: Catalogue of the specimens of
Amphipodous Crustacea in the Collection of the
British Museum, pag. 66, tab. X, fig. 5. — 1862.

Description: Length of body from end of caudal feet 2!5/, inches or
73 millim. The three specimens we possess, which are all females, are all
of the same size. Form of body (РІ. I. Fig. 1) stout and strongly built,
with the 2^! to 4" pairs of epimera (coxae S. BATE) large, with the truncal
feet, with the exception of the 2"! pair, short and strongly formed. The
l:st truncal segment's epimera less than usual with that group, which causes
the base of the lower antennz and the appendages of the mouth to appear
exposed. The last segment of the trune and the first 5 of the tail have
above a low longitudinal ridge, and the 6:th tailsegment has above on both
sides a ridge, extending backwards, and terminating in a compressed obtuse

') From the Greek evovreric, which signifies widely stretched.

12 W. LILLJEBORG,

process. The 4% truncal segments epimera, which are the largest, are
almost rhomboidal with the corners rounded off, and with a wide hollow
at the upper and back corner. The 5" pair of epimera are almost rect-
angular with the corners rounded off, and a little hollow in the middle of
the lower edge, into which hollow the upper edge of the 5! pair of feet's
second joint is inserted. Тһе epimera of the 1:st tail-segment have the
lower and back corner rounded off, and those of the 2"* segment have
the same corner extented into a short point, from which on the outer side
of the epimera a tolerably sharp edge or ridge (Fig. 21) stretches itself
obliquely upwards and forwards. Тһе 4% tail-segment's epimera have at
their lower extremity a large spine turned backwards.

The eyes are not visible and have aecordingly not been introduced
in the figure of the animal, but seem, judging from the inner portions, to
have been large and kidney- or bottle-shaped, and red.

The head (fig. 2) is somewhat convex, the forehead almost trun-
cated, and has in the middle only an obtuse angle, as a slight indication
of a rostrum. On the sides of the head is a projecting obtuse-angled lobe
between the upper and lower antennæ. The hollow under that lobe is ter-
minated at its lower extremity by a projecting process.

The shaft of the upper-antennæ is short, and its first joint longer
than the two following together, and the 2"* a little longer than the third.
The flagellum consists of about 27 joints, the first of which is a little shorter
than the shaft, and has on the inner side numerous long thickly set bristles
of a brownish colour. The flagellum when laid back reaches about to the
middle of the 2"! thoracal segment. The flagellum appendiculare or ap-
pendage, which is but little shorter than half the flagellum, consists of 9
joints of which the first is the longest.

The lower-antennae are more than double as long as the upper, and
their flagellum consists of about 56 joints furnished with long bristles on
the under-side. The first joint in their shafts (Fig. 1 & 2, b') is espe-
cially large and distended, and for the greatest part of its length unpro-
tected by the head-shield. “The 2”! segment of the said shaft has on its
underside evidently a sharp process. ("Olfaetory denticle," S. BATE).

The upper and underlips (Fig. 3, c & fig. 4 & 5), which are about
5 millim. long, are of a very complicated construction. The former consti-
tutes the central piece (a) and the latter the two side pieces (6, 6) which
are united at the base so as to be in some degree moveable, and can ap-

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 18

proach to ог recede from one another like jaws, to which they have
some resemblance. The external build is composed partly of thinner chi-
tinous laminæ and partly of more solid chitinous ribs which form the solid
support of the former. The upper lip is somewhat distended and convex
and has near its apex a sharp indentation, from which that apex bends
itself inwards almost like а bird of ргеу’з beak. The middle portion of
the inner or palate side has two bristley-ribs united both in front and back
and diverging in the middle, separated at the back by a notch from the
curved apex of the beak. The side-pieces of the under lip are more solid
but thin and flattened though uneven. (Fig. 5. 0, 6 from the exterior, fig. 5.
from the interior). At the projecting, free, indented end («) they are yellow-
ish, and their inner edge from the point to the base 1s armed with a thick
row of short bristles, so that they are evidently employed in dividing the
animals food and conveying it to the swallow. The mandibule are inserted
between the upper and lower lips and are thus for the greatest part of their
length separated from the maxillae.

The mandibulae (Fig. 3. d. d and figg. 6 & 7, the left) are about
5!/, millim. long and peculiarly strongly formed. The masticating extre-
mity (Fig. 6 a from the interior) which is bent inwards as we see it in
fig. 7. a, has a sharp, cutting and even or toothless edge. This edge has
but а slight groove on each side, from which proceeds on the inside a curved
and somewhat raised line. At the middle of that line is a very small and
simple accessory process ("processus accessorius”, BRUZELIUS )), and from
that a raised edge thickly armed with at first somewhat coarser and longer
but afterwards shorter and finer bristles, which afterwards passes over to
the "tubereulum molare" BRUZELIUS, (6) of which it forms the outer edge,
and when there is thickly set with short bristles. Between these outer
edges the tuberculum molare is hollowed out. On the fore side of the man-
dibula about halfway between the masticating end or edge and the insertion
of the palp is a strong almost ball-like notch (Fig. 6. c). The palp (d)
is large, and consists as usual of 3 joints of which the middle one is the
largest and longest, and is broadest in the middle, and it, as well as the
3! joint, carry a number of sharp bristles. The palp reaches to about the
end of the last joint but one of the lover antennae's shaft. Fig. 7 shows
the left mandibula seen from the outer side. As the masticating extremity

') Bruzelius (Skand:s Amphipoda Gammaridea) denies the existence of such a
process in the genus Anonyx; we have however found it in the most species.

14 W. LILLJEBORG,

is sharp and cutting, it is probable that it serves to divide the food, which
is afterwards ground by the tuberculum molare 1).

The first pair of maxillae (fig. 8) are also of a strong and solid con-
struction, and their length about 7 millimètres. The outer branch?) (a)
is, at the upper end (a/), spread out somewhat in the manner of a hand,
hollowed on the inside, and armed at the edges with 11 stout moveable
spines, which with the exception of some few of the longest are furnished
on the one edge with side-prickles. The same branch's inner edge is also
bristled. The inner branch (0) is thin, soft, short, and broad, and has at
its point about 11 ciliated bristles. The palp (c) is two-jointed and rea-
ches beyond the point of the outer branch. The second joint is in the form
of a sabre and has a pair of short bristles at the point, as also a pair of
very small moveable prickles. These maxillae are in immediate contact with
the mandibulae.

The 2"! pair of maxillae (fig. 9) are smaller thinner and of less
solid construction. Their length is 5 millim. They consist of two bran-
ches, and are of about the same obtusangular lancet-form, and the outer
(a) !/, longer than the inner (b). Both have at the point and along the
inner edge numerous ciliated bristles.

The maxillipeds (Fig. 3 99 & fig. 10) are 10 millim. long, and
consist as usual of a stem of 2 joints (fig. 10. a, b) and of a palp (c). On
the inner side of the basal joint of each maxilliped is an oblong almost
truncatly terminated lamina (lamina interior) which at the point and the inner
border bears a number of longer bristles. These laminae (Fig. 11) come
into contact with eachother, and form by their union a raised ridge on the
inner side of the maxillipeds, and reach to the end of the first third of
the second joints lamina. The second joint of the stem (Fig. 10. 6) is on
the inner fore-part expanded into a large almost elliptic lamina, the so called
lamina exterior (fig. З. о. g' & fig. 10. b), rounded off in front and there
furnished with bristles. Its Interior edge (fig. 12), is made uneven by small
knobs. The Palp (fig. 3. 9' g and fig. 10. с, c) consists of 4 joints of which
the 2"! is the largest, and the fourth has the form of а claw, and all,
with the exception of the last, are furnished with numerous bristles.

') Spenee Bate considers that this form of the mandibule indicates that the
animal consumes vegetable food.
2) The outer branch may be considered as the stem of these maxillae.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 15

The truncal feet?) of the first pair (fig. 13) are short, particularly strongly
built and subcheliform. Their length is about 15 milim. Тһе 2:4 joint >)
is the longest and the hand or 6' is almost rectangular, rather smaller at
the lower end, with the fore edge somewhat bent and the back concave and
bearing about 9 clusters of bristles. Its lower end is obliquely hollowed
out, and in front of the notch is fastened a strong, sharp, crooked and
flexible claw. The 5" joint which is triangular is shorter than the 6%. Its
feet are without gill-sack and lamina to cover the eggs.

The truncal feet of the 234 pair (fig. 14), which are also subcheli-
form, are finer and longer than the preceeding. Their length is about 30
millim., and the breadth of their 278 joint is 2 milim. The 3"' joint is
scarcely half so long as the 259, which is almost of uniform breadth and
somewhat bent back at the lower end. The hand or 6" joint is shorter
than the 5", oblong and of almost uniform breadth, and obliquely rounded
off at the lower end. It has numerous long bristles, as have also the
joints already described. The claw is very small and hardly perceptible.
The lamina for covering the eggs (0) and the gill-sack (c) are fastened to
the 1* joint or epimerum (a). The former is narrow and of uniform breadth,
and bordered with long bristles; the latter simple, of considerable size,
and almost kidney-shaped. One observes on it only a few small irregular
wrinkles which have probably arisen after death.

The 3:4 and 4" pairs of truncal-feet (fig. 15, right foot of 3"! pair)
are similar to each other and about 24 millim. long. The 4^ joint is longer
than the 5%, terminated obliquely at the lower end, where, at the obtuse
projecting point, it is provided with long bristles. The 6% joint is about
the same length as the 4", almost uniformly broad, somewhat curved, and
at the back border provided with bristles. The claw is strong.

The truncal-feet of the 5—7 pairs (fig. 16, the 6" pair, right foot)
bear a close resemblance to eachother, and differ from all the preceeding

'" We here adopt the denominations proposed by T. THORELL, (Ofvers. af
Kongl. Vetensk. Akad:s Förh 1864. pag. 9) according to which that part of the body
of the Crustacea, which is commonly called thorax, is denominated trune (truncus),
and that part, which by other writers is called abdomen, is denominated tail (cauda).

*) The joint which we call the 2% has in general been considered as the 1“.
We consider that that part, to which the gill-sack and lamina for covering the eggs
are attached, is the first, although it may be joined to the epimerum, or perhaps more
correctly speaking (according to Spence Bare) constitutes what is called the epime-
rum. The gill has no doubt an insertion similar to that of the Podophthalmia.

16 W. LILLJEBORG,

in having the 274 joint strongly expanded, and in being directed forwards.
The foot of the 6'^ pair here represented is 24 millim. long. The 5" pair,
as may be seen in fig. 1, is distinguised by having the 1* joint larger,
and the back part somewhat higher than the forepart, which is almost semi-
circular. The second joint is shorter, and has the posterior spreading
portion almost semicircular. In those of the 6'^ pair this joint is rounded
ovally, and the border rough with indentations or notches. These inden-
tations are only slightly apparent in the 5^ pair. At the base of the la-
mina for covering the eggs, attached to these last mentioned feet the fe-
male genital aperture is very clearly apparent. The 7 pair of truncal-feet
differ from both the preceeding in having the 2"! joint longer and oval,
with small but clearly visible indentations in the back border.

Each pair from the 2”! to the 5t inclusive is provided with laminae
for covering the eggs, all of the same form as that, which is represented
in our plate, and which belong to the 2° pair: the 6 and 7 pairs are
destitute of this appendage. In the 2%, 84 and 4% pairs the gill-sack is
of the same form (fig. 14 с). In the 5" and 6" pairs it presents the same
form (fig. 17), but differs from the preceeding in being of a firmer structure,
and having a caecum-like appendage (5) containing granulated matter, con-
sisting of fat globuli and other formative particles. In the <" pair this
appendage is wanting, but in other respects its gill-sack is similar to that
of the foregoing pair.

The tail-feet of the first 3 pairs, or so-called swimming-feet, are
of the usual form (fig. 18, 1* pair, right foot) and are similar to eachother
excepting that they diminish in size, so that the 3% pair are shorter than
the foregoing. 'lhey consist of a strong, oblong stem, («) tapering towards
the lower end, and two terminal branches (0,0) tapering gradually to a point,
longer than the stem, composed of a great number of joints, and on both
sides provided with long ciliated bristles. The 1* pair are 19 millim. long.

The tail-feet of the last 3 pairs (i. e. the 4%, b'h & 6%) are as
usual formed for leaping, and consist of a stem and two simple terminal
branches without swimming-bristles. The 2 first pairs are as nearly as
may be similar to one another, but are longer and have their terminal
branches more pointed than those of the 6" pair. Those of the 4" pair
(Fig. 19, right leg, outer side) are somewhat longer and slenderer than
those of the 5; their length is about 14 millim. Along the outside of the
stem there is a raised ridge, and a similar elevation runs along the middle
of both terminal branches both on the outer and inner side, though higher

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 17

on the former, and highest on the outer branch (a): This branch has at
its point a spine, separated by a suture, and may by this be distinguished
from the inner (b), which is moreover somewhat shorter and broader.

The tail-feet of the last ог 6'^ pair (Fig. 20, right foot) are shor-
ter, broader and more moveable. Their length is 8 millim. The stem is
almost rhomboidal, with the lower external angle projecting acutely. The
external terminal branch (a) is also somewhat longer than the internal (b) and
has also a detached spine at the point. Both branches have about the
same shape, are tolerably thin, though thicker at the outer edge, of a
broad lancet form, and are provided with numerous bristles on the inner
border. Also the stem has similar bristles on its inner border and at the
outer and lower acute angle. ‘These feet stretch somewhat behind the
ends of the other tail-feet and even somewhat further back than the 7"
tail-segment.

The 7" tail-segment or, as it is called, caudal appendage (fig. 21)
is of considerable size, extending almost to the ends of the last tail-feet.
Its length is 6 millim. It is forked a little below the middle, and the ope-
ning between the two halfs somewhat wider towards their termination. It
is tolerably thick with a blunt ridge which on both sides goes parallel with
and close beside the external edges of the lobes, with a hollow along the
middle between the base and the opening. The lobes are brought up
smoothly to points, and are destitute of the moveable spines at the end,
and no spines are visible on their sides.

The Group of the family Gammaridae, which the subfamily Lysia-
nassina constitutes, seems to be tolerably natural and well defined, but it
happens with it, as with many other natural groups, e. g. Felidae among
mammalia, Cyprinidae among fishes, etc., that the forms belonging to it,
especially the different species within the same genus, not unfrequently pre-
sent such slight differences, that it requires a very minute examination to
distinguish them. This group is distinguished by the form of the upper
antennæ and mandibulæ, the former having a peculiarly thick shaft of which
the two last joints are very short, and the latter a more or less sharp edge
with few or no teeth (fig. 52), and the inner process (a) — processus ac-
cessorius, BRUZELIUS — little or sometimes not at all developed. To this
may be added that the 274 pair of truncal feet are very long and slender,
having in general a very small claw, which however is in one instance absent.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IIe Série. 3

18 W. LILLJEBORG,

DANA !) and SPENCE BATE 2), who give to this group a wider range, lay
stress on the size of the epimera, (coxae, S. BATE), but this is no distin-
guishing feature, for there are others e. g. Stegocephalus, Pleustes, Odius
(Otus 5. BATE) with equally large or larger epimera. DANA reckons up
as belonging to this under-family the genera: Zysianassa M. EDWARDS,
Phlias GUÉRIN-MENEVILLE, Opis KROYER, Uristes DANA, Апопуж KROYER
and Urothoé DANA. From these we reject Phlias, Uristes and Urothoe, the
two first on the ground that they have no flagellum appendiculare on the
upper antennze, and the last on that of its not having a thick shaft to the upper
antennæ, and moreover that it nearly approaches the genus Phoxus KRÓYER.
SPENCE DATE includes in the sub-family of Lysianassidae the genera Lysia-
nassa, Апопух, Pontoporeia KROYER, Opis, Ichnopus Costa, Callisoma Costa,
Alibrotus M. EDWARDS, Hyale H. RATHEE, Phlias and Uristes. Of these
we reject Pontoporeia on acconnt of the different form of the mandibulæ,
and the genera Alibrotus and Нуще on account of the entirely different con-
struction of the upper antennæ and second pair of feet. The genus Ich-
nopus appears to us identical with that of Lysianassa, and as regards Phlias
and Uristes we have already stated our opinion. We therefore include in
this sub-family only the genera Lysianassa, Anonya, Callisoma and Opis,
to which we add the two new genera Æurytenes and Acidostoma. In order
to illustrate our view of the family Gammaridae and the underfamily Ly-
sianassina, we adduce here first a tableau of the families included in the
suborder Amphipoda, and next a similar tableau of the sub-families com-
prised in the family Gammaridae, and, as therewith connected, of the ge-
nera within the same family belonging to our-own fauna. We do this
the rather since no new synopsis of the kind has appeared since the year
1859, when Doctor BRUZELIUS in Kongl. Wetenskaps-Akademiens Hand-
lingar, (new series) Vol. 3, p. 1. published his excellent paper "Bidrag till
kännedom om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea” (Contributions to the
knowledge of the Amphipoda Gammaridea of Scandinavia). Our knowledge
of these crustacea has since that time received considerable additions from
the labours of Candidate A. BoECK, Professor M. SARS, and the observations
we have ourselves had the opportunity of making on the Western Coast of
Norway, and we can accordingly now include 36 genera as belonging to
our fauna, while BRUZELIUS has only 19. Of these genera 4 are new viz.
Eurytenes, Acidostoma, Tiron and Oediceropsis, of which genus ÆEurytenes

') Explor. Exped. Crustacea. T. II. p. 908.
2) Catalogue ete. p. 64.

Genera:

manu subcheliformi carentes . . . . . . + + . 1. Lysianassa, M. Edwards.

Ps et brevi- N ( isibil А infi E
Е manu subcheliformi. Seg- (visibile, magnum et inflatum 2. Eurytenes, nov. gen.
o ? .
| mentum 1:mum pædunculi
antennarum inferiorum ad

latera capitis extus . . . ШІ 22.2... 3. Anonyx, Kroyer.

Pag. 18.

Gammaride.
Antenna: superio-

res

flagello

nppendiculari

forassus, segmentis

1. Subfamilia :

saltem maxima

ex parte levi. Lysinnnssinn, Da
Maxillæ Imi paris . . . .

duobus ultimis bre-

vibus.
acie ...-

non produc-
tum.
Pedunculus
antennarum
superiorum . .

preditie.
Caput antice..

Maudibulie

2. Subfamilia ;

solito modo
dentata. —

3. Subfamilia:

mediocris et segmenta

cjus ultima

elongata. —

plus vel minns productum

bt fornicis instar basin antennarum i

superiorum. obtegens.
Partes oris appendiculares

compositi.

duo Gammarina, Da
Pedes maxillares

‘manu subcheliformi carentes . . + + = ©

crassiores et brevi-

ores, unguiferi, .

palpo præditre.
Pedes trunci
(thoracici) 1:ші
paris iisdem 2:di
paris

palpo carentes .

ungue carentes

bene evolut ct bnsin

palpi excedente:
Segmentum 5:

manu subcheliformi. Seg-

mentum 1:mum pedoneuli
nntennarum inferiorum nd

latera capitis extus. . . [in

mon crassiores, sed longiores et ungue indistincto

manu subcheliformi praditi .

manns.

bile

manu subcheliformi vel cheliformi carentes . . . . . .
unguiferi . .

apicem superiorem segmenti 6:ti sive funiarticulatus
Pedum caudalium. ultimo-

visibile, magnum ct inflatum

laminis interioribus. Irun
præditi
hæ et exteriores .

im pedum| rum ramus exterior .

mi et 2:di paris

lamineque је ad

biarticulatus, longissimus

marginem anteriorem segmenti 6:ti sive manus

laminis i

on tubiformes. —

tubiformes. —

multo longiores, segmento ultimo

Pedes trunci (thoracici)

minimm et interiores

assequentes. Mi

nterioribns carentes

4. Subfamilia:
Phoxina.
(Phoxides, S.

5. Subfamilia:

T

rischizostomatinn
(Prostomntæ, A. BOECK).

6. Subfamilia:

(ungue) longo, recto et stilifurmi. — Oedicerinn.

Pedes trunci (thora-
cici) 7:mi paris an-

tecedentibus

flagello appendiculari

carentes,

Oculi .

simplices, 5

minime vel

parum longiores,

segmento ultimo un-

guiform
Lamine pedum ma-

emmntiformes, — 9. Subfam)

(Ampeliscides, S. BATE)

Pedes trunci

wi paris ..

similes

basin palpi
andibulie inter se . .

dissimiles

manu subcheliformi præd
Segmenta 2:dum et 3:tium
palpi pedum maxillarium .

longata et solito modo formata

lata et laminaria .

non prehensiles, et manu subcheliformi carentes

{anteceientibus non duplo longiores - . + + + -
parum productun . . + + =

duplo vel magis

longiores.

Segmentum 5:tum

s peduni
is | lon
postice ..... [ete

palpigerw.

je ez"

ge productum,
eorum manus.
(cheliformis

cheliformis, carpo digit
immobilem efficiente

Pedes caudales
ultimi paris

quadriarticulatus . . . .

triarticulatus

minima: et 7. Subfamilia: Manus pedum
plus vel minus indistinctæe — — Leucothoina, DANA. | trunci 1:mi pari
Mandibule .......
palpo carentes . . .
1 cheliformi.
Palpus pedum maxillerium + . + + . 250090
в. Subfamilia: biarticulatus. Corpus crassum

hene
evolutze. =

Atylinn.

Pedes trunci

lami paris тапи

non cheliformi,
plerumque sub-
cheliformi.
Palpus pedum. |3
maxillarium . -

а; Ampeliscina:f duo + + + + =

Oculi

quatuor. + +

Pedes trunci

—4 articula-

suhcheliforı
paris ma- | Mandibulio .

non prehensili

tum

„non cheliformis. (ramis duobus .
| ramo uno .

multo major eadem.

Timi paris

palpigeræ.

Manus pedum | cidem 1:mi

:di paris .. 4 paris magnitu- [
dine eireiter |
wqunlis.
Epimera seg-
mentorum
trunci anterio-
rum infra

palpo carentes . . . +

neque cheliformi

neque subcheliformi + . . . + + > -

‘acuminata

obtusa et

rotundata . .

Ма

9.

18.

19.

30.

31.

33.

34.

35.

36.

Genera:

Ly

nassa, M. Edwards,
Eurytenes, nov. gen.
Anonyx, Krüyer.

Callisoma, Costa.
A cidostomn, nov. gen.

Bathyporeia, Lindström.

. Stegocephalus, Kroyer.

Pontoporein, Kroyer.

Gammarus, Fabricius.

. Eriopis, Bruzelius.

. Eusirus, Kröyer.

. Microplax, поу. nom.

(Iduna, A- Boeck)

. Nicippe, Bruzelius.
. Pardalisca, Krôyer.
. Phoxus, Kroyer.

. Urothoë, Dana.

. Tiron, noy. gen.

Trischizostomn, Esmark.

Ocdiceropsis, nov. gen.

. Oedicerus, Kröyer.

. Monoculodes, Stimpson.

Krüyern, Spence Bate.

. Leucothoë, Lench.
. Pleustes, S. Bate.
. Montagun, S. Bate.
. Stenothoë, Dana.

. Odius, nor. nom.

(Otus, S, Bate)

. Iphimedia, H. Rathke.

. Laphystius, Kröyer.

Culliopius, nov. nom.
(Calliope Leach, mser. sc-
cundum S. Bate.)

Paramphithoa, Bruzelius.

. Atylus, Leach,

Dexamine, Leach.

Acanthonotus, Owen.
Haploops, Lilljeborg.

Ampelisen, Kroyer.

longius.

brevius.

late ovatum

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Species:

. ampulla (Phipps); Kröyer.

. longipes, Spence Bate.

. gulosus, Kröyer.

. nanoides, n. sp.

. pumilus, n. sp.

. brachycercus, n. sp.

. Bruzelii, A. Boeck.
. nanus, Króyer.

. pinguis, A. Boeck.

serratus, A. Boeck.

Edwardsii, Króyer.
litoralis, Kröyer.
Holböllii, Kröyer.
obtusifrons, A. Boeck.

tumidus, Krüyer.

T

Pag. 18.

Amphipoda.

Pedum cauda-
lum .

Pag. 22.

Anonyx.

Lamina exterior
pedum maxilla-

rium margine

interiore . . + +

omnia
paria ndsunt.

Pedes maxillares sive maxillipedes

unum vel pluria

laminare, integrum vel divisum . . .

non coalita.
Segnentum

crassum et tu- (magna.

Mandibulie

perfecti et caule 7:mum berculiforme. |palpo plerumque carentes
palpigeri. Epimera . . . Т em
Ve " „| Segmenta cau- parva vel mediocrin.
Normalia, S BATE: lit posterior Mandibule palpigeræ
codita . . + + . B D o ó ө о
imperfecti et palpo carentes . » . . . : cà 5 m.
minime obsoleta, segmentis 6 composita . . . . . .
aria nbsunt — ДЬ tic E `
Б раат St Yrs Co obsoleta. elongatum et angustum . . . . .
Corpus... +.
depressum et latiusculnm . . . .

acuti et re-
curvi.
Oculi ....<

plus vel mi-

uC GST Poles nui | | |
Anguli po- limi paris ..) non ante medium
steriores seg-
menti 3:tii can-
de .....4 longissimi et gracillimi, segmento 3:tio dimidio 9:41 longiore.
obtusi et non р
recurvi. . ante medium segmenti.
Segmentum 3:tinm sura segmenti 7:mi caudæ incipiens .
noduloso. Silo WOME pone medium segmenti.
с postice
Segmentum
T:mum canda: serratum , . d ed
| Be Unguis pedum l:mi paris intus denticulatus et serratus . . . . + + =
subsinuatum. Unguis pedum 1:mi paris intus denticulatus et serratus . » . . -
confertis et longis. Unguis pedum 1:mi paris longissimus et levis . . . + +
denticulato, denticulis
discretis et majoribus. Unguis pedum Imi paris brevis. . . . . . - + .

aterrimi, fere lageniformes .

plus vel minus
breves et ro-
busti. Unguis
pedum 1:mi
paris dente ar-
matus.
Labrum

соссіпсі vel
rubescentes.

acuminatum et longe porrectum

non porrec-

tum.

nnte medium seg-
menti incipiens.
Manus pedum
limi paris

Fissura seg-
menti 7:mi

caudæ .

Familiz:

1. Gammaridæ, Dana.

. . 2 Orchestidæ, Dana.

. 8. Corophid:e, Dana.

. 4. Cheluridæ, Allman.

. . 5. Hyperid®, Dana.

.. 6. Dulichidæ, Dann.

7. Caprellidæ, Dan

8. Cyamidæ, Dana.

rectangularis, сагро lon- (dir
gior. Segmentum um
pedum I:mi paris

а.

dio segmenti

dimidio segmenti
Dens unguis minimus .

fere triangularis. Dens unguis

segmenti incipiens, et hoc segmentum breve ct late ovatum

Iæviusculo, et tantummodo aculeis parvis, paucis et discretis intra marginem positis, horrido. Oculi nigrescentes . . . . . . .

minimus

Dens unguis ped. l:ni paris minimus

:di longius.
Dens unguis validus . . .

Unguis ped. l:mi paris sine dente? .

Manus pedum 1:mi paris carpo longior .

1 brevius.

13.

14.

Species:

. ampulla (Phipps); Kroyer.

. longipes, Spence Date.

. gulosus, Krüyer.

. nanoides, n. sp.

. pumilus, n. sp.

brachycercus, n. sp.

. Bruzelii, A. Boeck.
. nanus, Krüyer.
. pinguis, A. Boeck.

. serratus, А. Boeck.

. Edwardsii, Kroyer.

. litoralis, Krüyer.

Holböllii, Kroyer.

obtusifrons, A. Boeck.

15. tumidus, Krüyer.

w ni wi
4 | | | toy
ІБ 1 Шықшы ні.
À 1
rod | М»
|
2. Y
4 í
} H
$ 1
$
|
| |
| |
| =
| |
|
Í
| |
| |
1 '
{
)
|
|
|
|
|
> |
:
|
| |
| سے‎
|
|
Ч f
f !
||
| 1 А р
1
|
| А
| T
| =
қ Џ
| | |
En | р
| - k
i I
| т
| ТИСЕ нч |
( ч К
| i
>, grep i Mah

wawa.

Шыны, came m |
"филе ++ ФАН Ele

р А E TON [ ко aedilis: TT

"P we жамаған Жазбаны жы? QUE: EN l

|
i
} Y В

| n: APPS. 5
| \ Ш | 247 А T р
ta КЕТ) ZAR ў, í ; UN p
Г I у dk À
| із ака

аге ы B T

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 19

has been already described, and of the genus Acidostoma full details vill
be given in the sequel.

The genus Ziron 1) is typified in a species, found by us at Christian-
sund in Norway at a depth of 30 to 40 fathoms, which we in our public
lectures have called Tiron acanthurus. n. sp.

Forma capitis ex parte cum eadem gen. Oediceri congruit, antennæ
superiores vero flagello appendiculari longo sunt præditæ, et pedes trunci
(сті paris longitudine pedes anteriores æquant, et breves, crassi et unguiferi
sunt. Pedes trunci 1:mi et 2:di paris graciles, ungue tamen non flexibili
instructi. Segmenta caudalia superne in medion longitudinaliter carinata,
carina ad marginem posteriorem segmentorum in aculeum, qui in segmentis
Ало et 5:to magnus est, et adhue in segmento 6:to observatur, excurrente.
Antenne superiores longitudine pedunculo antennarum inferiorum quales.
Frons aliquanto producta, basin antennarum superiorum obtegens, rostro
brevi sed acuto. Oculi rubri. Longitudo cire. 10 millim.

The genus Oediceropsis is also typified by a single species, found by
us in the sea off Molde in Norway at a depth of 40 or 50 fathoms, which
we in our publie lectures have called Oediceropsis brevicornis n. sp., the upper
antennæ being particularly short.

Forma corporis eidem gen. Oediceri valde similis, caput tamen rostro
caret, et pedes trunci 7:mi paris, qui longum et rectum unguem habent, et
longi et graciles sunt, tamen pedibus anterioribus 6:ti paris non duplo —
circ. sesqui — longiores sunt. Antenne superiores non finem articuli pen-
ultimi pedunculi antennarum inferiorum assequuntur, et flagello appendicu-
lari carent. Antenne inferiores magne, fere pediformes, articulo penultimo
pedunculi ceteris majore et ad apicem infra setam magnam gerente. Oris
partes appendiculares et hujus et anterioris speciei structura solita. Pedes
trunci l:mi et 2:di paris forma inter se similes, manu subcheliformi, ovali,
carpo postice aliquantum producto. Pedes trunci 3:ti et 4:ti paris parvi
et graciles. Segmentum caudale 7:mum integrum et parvum sed laminare.
Pedes caudales ultimi ramis duobus angustis, fere æqualibus. Color flave-
scens; oculi rubescentes, sed parum visibiles. Longitudo circ. 8 millim.

To the genera Microplax, Odius and Calliopius we have given new
names instead of the names Iduna, Otus and Calliope, which had already
before been given to other animals.

') Telowv Proper name.

20 W. LILLJEBORG,

This being premised we proceed to give an account of such spe-
cies of the sub-family Lystanassina as belong to our Fauna, describing
somewhat more in detail those which are new to science or even additions
to our own Fauna.

Gen. LYSIANASSA H. M. EDWARDS.

Pedes trunci s. thoracici I:mi paris manu subcheliformi carentes, ungue
non flexibili, segmento 6:to sive manu apicem versus attenuato ibidemque basi
unguis vix crassiore. Mandibulae tuberculo molari minimo. Laminae exte-
riores maxillipedum margine interiore noduloso vel laeviusculo.

We have in Sweden and Norway only 3 species of that genus di-
stinguishable in the following manner.

Lysianassa. Loss (РРА вата plicatæ ... 1. spinicornis (А. Boeck).
Segmentum Lorie

| branchiales ... 1

n gende a; lies PUG euer 2. Vahli (Kröyer).

| non fissum, margine posteriore con-
Me SE Ame OV o bh AL Ld 3. Coste, M. Edwards.

1. Г. Spinicornis (А. BOECK).

Ichnopus spinicornis, A. BoECK: Forhandl ved de Skand. Naturfs 8:de
Möde, 1860, pag. 645.

Antennæ longæ, inferiores superioribus longiores. Segmenta 2:dum
et 3:tium pedunculi antennarum superiorum brevissima, et segmentum 1:mum
ejusdem pedunculi ad apicem infra aculeo armatum. Flagellum harum an-
tennarum maris circit. 85— 100, et feminæ circit. 60—66 articulis brevibus
compositum, articulo 1:mo ultimis duobus articulis pedunculi conjunctis lon-
giore, et intus circit. 23 paribus fasciculorum pilorum transversis prædito.
Flagellum appendiculare longum, articulis circ. 10. Flagellum antennarum
inferiorum articulis cire. 80—120.

Mandibulæ acie obliqua, utrinque denticulo obsoleto munita, processu
accessorio carentes. Tuberculum molare parvum, reflexum, acuminatum et
pilosum. Palpus magnus, segmento 2:do latiusculo, et 3:tio arcuato et ad
latus alterum pectinatim aculeato. Maxillæ 1:mi paris ramo exteriore valido,
ad apicem aculeis magnis, ex parte pectinatis, et pilis armato; ramo inte-
riore minore apice pilos duos gerente; et palpo biarticulato, apice truncato,
striato et aculeato. Maxillæ 2:di paris ramis angustis et ad apicem acu-
leatis. Pedes maxillares sive maxillipedes laminis interioribus brevibus ad

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 21

apicem oblique truncatis et nodulis 2, et setis cire. 5; et laminis exterioribus
magnis margine interiore noduloso.

Pedes trunci 1:mi paris segmento 6:to, sive manu, elongato et paullulum
arcuato, ungue sat magno et intus fasciculo aculeorum armato. Pedes trunci
2:di paris manu subcheliformi, obovali et setis longis dense obsita.

Vesiculæ branchiales pectinatim plicatæ, plicis a rachi media exe-
untibus.

Epimera segmenti 3:tii caudæ angulo inferiore et posteriore aculeato.
Pedes caudales ultimi ramis elongato-lanccolatis, marginibus exteriore et in-
teriore aculeatis et pilosis. Segmentum 7:mum caude ultra medium fissum,
laciniis contiguis, obtusis et aculeo ad apicem munitis. Oculi magni, reni-
formes, fusci. — Longitudo 30—40 millim.

Ad Bergen et Trondhjem in Norvegia accepta, haud frequens.

2. Г. Vahli (KRÖYER).
Anonyx Vahli, H. Квбүвв: Grönlands Amphipoder, pag. 5.

5 5 Idem: Naturhist. Tidskr. 2 Række, Bd. 1, pag. 599.

» ^ В. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea;
Kongl. Wetensk. Akad:s Handlingar, ny fóljd, Bd. 3,
1 häftet.

Segmenta 2:dum et 3:tium pedunculi antennarum superiorum brevis-
sima, dimidio segmenti 1:mi breviora. Flagellum appendiculare harum an-
tennarum articulis 5—6. Pedes caudales ultimi ramis latiusculis, et eorum
exterior marginibus piliferis. Segmentum ultimum caudæ sive appendix cau-
dalis fere usque ad dimidiam partem fissum, laciniis apice rotundatis. Oculi
aterrimi, reniformes. Longitudo 9—20 millim.

Habitat ad oras nostras occidentales a Bergen in Norvegia ad Fin-
markiam, rara.

3. Г. Costae, H. MiLNE EDWARDS.

Lysianassa Costae, H. MILNE EDWARDS: Histoire naturelle des Crustacés,
Т. Ш, pag. 21.

C. SPENCE BATE: Catalogue of the specimens of Am-
phipodous Crustacea in the Collection of the British
Museum, pag. 69, tab. 10, fig. 11.

» » Idem & J. O. Wesrwoop: History of British Sessile-Eyed

Crustacea, Amphipoda, T. I, pag. 74.

22 W. LILLJEBORG,

Lobuli laterales testæ capitis anteriores longe producti. Epimera
magna. Epimera segmenti 3:tii caudæ angulo posteriore et inferiore aculeo
brevi et superne vergente. Oculi magni, supra approximati, reniformes,
fusci. Segmenta 2:dum et 3:tium pedunculi antennarum superiorum longi-
uscula, una segmento 1:mo longitudine cire. æqualia. Antenne superiores
et inferiores apud feminam longitudine circ. æquales, flagello superiorum
pilis longis, et articulis 9—11 composito, articulo 1:mo brevi. Flagellum ap-
pendiculare biarticulatum articulo ultimo minimo. Mandibulæ acie utrinque
denticulo obsoleto, processu accessorio longo et tenui, tuberculo vel pro-
cessu molari minuto, fere evanescente, tantummodo lobulum parvum seti-
ferum præbente. Palpus mand. longus. Maxillæ 1:mi paris palpo biarticu-
lato, ad apicem aculeis 5 brevibus, quorum uno mobili; ramo interiore sat
magno. Maxillæ 2:di paris ramo interiore latiore, oblongo-ovali. Maxilli-
pedes laminis interioribus magnis, et exterioribus vix apicem articuli 2:di
palpi attingentibus, ovatis, apice rotundato et non setifero, margineque inte-
riore leviusculo et vix noduloso. Pedes trunci, 1:mi paris segmento 6:to,
sive manu, conico et ungue parvo. Pedes trunci 2:di paris graciles manu
fere oblongo-ovali carpoque breviore et minore. Pedes trunci 3:tii et 4:ti
paris etiam graciles. Pedescaudales longi, et eorum ultimum par ramis sub-
ulatis minimeque setiferis. Segmentum 7:mum caudæ, sive appendix cau-
dalis, integrum, ovale, margine postico leviter convexo et utrinque seta una
minima. — Longit. cire. 10 millim. — Ad Christianssund in Norvegia eam
haud frequentem invenimus.

2. Gen. EURYTENES nov. gen.

Vide supra!

З. Gen. ANONYX, Kroyer.

Pedes trunci (thoracici) Істі paris manu subcheliformi armati, ungue
fleaibili, margine inferiore manus plus vel minus definito. Mandibulae tuber-
culo molari mediocri vel magno. Laminae exteriores pedum maxillarium mar-
gine interiore. plerumque noduloso, raro dentato vel aculeato.

We have on our coasts at least fiften species of that genus, and of
these two are as yet undescribed, one confounded with another species, and
one as yet found only on the English coast and in the neighbourhood of
the Shetland Isles. In order to facilitate the often difficult work of diseri-
minating the different species, we subjoin a synoptical table of these spe-
cles, and call attention to such distinguishing marks as seem to us impor-

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 20

tant. We further add the accompanying list with such descriptions and re-
marks as the circumstances give rise to.

1. A. AMPULLA (Pmurrs); Kröver.

Anonyx ampulla, H. Kroyer: Naturhist. Tidsskr. 2 Række, 1 Bd. pag. 578.

В. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea, pag.
39; Wetensk. Akad:s Handl., ny följd, Bd. 3 1859.

» »

This species does not appear in SPENCE BATE'S and J. О. WEst-
woop's "British Sessile-eyed Crustacea.” The species there introduced
under this name is a totally different one, as will presently be shown.

2. A. LONGIPES, Spence ВАТЕ.

Anonyx longipes, C. SPENCE BATE: Catalogue of the specimens of Amphi-
podous Crustacea in the Collection of the British Museum,
pag. 79, pl. XIII, fig. 4. — Femina.

м 5 C. SPENCE ВАТЕ & J. О. WESTWOOD: History of British
Sessile-Eyed Crustacea, T.I, pag. 113. — Femina.
, ampulla, C. SPENCE ВАТЕ: Catalogue etc., pag (9, pl. XIII, fig.

5. — Mas.
5 5 C. SPENCE BATE & J. О. Wesrwoop: History etc. pag.
116. — Mas. j

Descr. Longitudo corp. 12—18 millim. Forma corporis gracilis et
elongata, epimeris mediocribus, capite parvo et ejus lobulis lateralibus acu-
tis, segmento 3:40 caudæ postice gibbo, ejusque angulis lateralibus poste-
rioribus (fig. 30, a) in aculeum longum et recurvum productis. Pedes trunci
longi et graciles.

Antennæ superiores feminae (fig. 23) segmentis 2:do et 3:tio pedun-
culi brevissimis, flagelli articulis circ. 15, et flagelli appendicularis arti-
culis 5. Antenne inferiores superioribus fere longitudine zequales. Antennæ
superiores maris lisdem feminæ longiores, et ejus antenn: inferiores flagello
gracillimo et longissimo, ut partem posteriorem caudæ interdum asse-
quantur.

Labrum (Fig. 24) parte superiore (a) in longum acumen durum, com-
pressum et recurvum porrecta, et infra ad ejus basin lobulis duobus mol-
libus (6,6) basin prope infra hispidis. Labium (с, с) ramis duobus ad api-
cem setiferis confectum.

24 W. LILLJEBORG,

Mandibularum (fig. 25) acies tantummodo uno denticulo. Processus
accessorius forma aculei magni et arcuati distinctus, et tuberculum molare
magnum excavatum et hispidum aculeis brevissimis.

Maxille 1:mi paris (fig. 26) forma solita, ramo interiore et minore
ad apicem duas setas gerente, et ramo exteriore crasso apiceque circ. 7—8
dentibus magnis et serratis armato. Palpus ad apicem denticulis brevibus
cire. 8. — Maxillæ 2:di paris ramis ambo fere latitudine æqualibus.

Maxillipedes laminis interioribus medium laminarum exteriorum asse-
quentibus, et ће laminæ (enter.) ad marginem interiorem nodulis confertis
præditæ, ad apicem vero aculeis carentes.

Pedes trunci 1:mi paris (fig. 27) minus robusti, segmento 3:tio di-
midio segmenti 2:di multo breviore. Manus rectangularis, carpo fere ae-
qualis, ungue parvo dente uno prope apicem intus armato. — Pedes 2:di
paris (fig. 28) gracillimi, segmento 3:tio dimidio segmenti 2:di fere æquali.
Manus oblongus, fere rectangularis, carpo parum brevior sed latior, et mar-
gine posteriore convexo, ungue minuto, intus aculeato.

Pedes trunci trium parium posteriorum longi et graciles ungue longo
et vix arcuato. — Pedes caudales ultimi (fig. 29) ramis fere æqualibus, lan-
ceolatis, et aculeatis, et ad marginem interiorem setiferis.

Segmentum лоши caudæ sive appendix caudalis (fig. 31) supra
utrinque aculeis tribus, et fissura basin propius incipiente marginibusque di-
vergentibus. Laciniæ ad apicem 1—8 aculeos gerentes.

Color flavido-albus. Oculi rubri.

Ad Haugesund, Molde et Christianssund in Norvegia hane speciem
non infrequentem invenimus, et Doctor G. LINDSTRÖM eam ad Farsund in
eadem terra accepit; in profunditate 15—60 orgyiarum, et plerumque in
fundo arenoso. Antea tantummodo in Anglia accepta.

3. A. GULOSUS, Kroyer.

Anonyæ gulosus, H. KRÖYER: Naturhist. Tidskr. 2 Række, 1 Bd, pag. 611.

norvegicus, LILLJEBORG: Ofvers. af Kongl. Wetensk. Akademiens

Fórh. 1851, pag. 22.

R. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea

pag. 44.

Новой, SPENCE ВАТЕ AND Westwoop: British Sessile-Eyed Cru-
stacea, T. I, pag. 104.

”

»

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 25

This species is easily recognized by the following characteristics.
The 15 pair of feet have the 314 joint as long as or longer than half of
the 21а; the claw is armed at the inner edge with a strong tooth; the edge
of the hand, to which the claw is attached is furnished with a row of ex-
tremely fine spines arranged like the teeth of a comb, within which are
scantily set bristles; and last the 3"! tail-segment has the lower back angle
but little drawn out, but acute. The processus accessorius of the mandibula
is particularly prominent, and on one side provided with teeth.

In very young individuals the 374 joint of the 1* pair of feet is shor-
ter than half of the second, and they closely approach the A. nanoides,
from which however they may be distinguished by the abovementioned pair
of feet beeing longer and slenderer, and by the fore and back borders of
the hands being somewhat curved but not convergent, as in the latter spe-
cies. The carpus of the 218 pair of feet is not quite double as long as
the hand.

This species occurs on our west coast from Bohuslän to Finmar-
ken, and is extended northward to Greenland and southward to England.

4. A. NANOIDES, n. sp.

It is probably this species that R. BRUZELIUS (l c.) has described un-
der the name of Anonyx nanus Króyer with a note of interrogation. In his
description he has omitted the minute denticle on the inner side of the claw
of the 1° pair of feet.

Descr. Minor; longitudo cire. 5—6 millim. Corporis forma sat obesa,
tamen compressa, epimeris magnis, et pedibus brevibus, et unguibus pedum
trunci posteriorum arcuatis. Segmentum 3:tium caudæ angulis posterioribus
et inferioribus (fig. 34 a) recurvis sed minus acutis.

Antennæ superiores inferioribus paullulum breviores, segmentis 2:do et
9:0 pedunculi brevissimis. Flagellum articulis 10, quorum primus maximus,
fere å:tiæ parti flagelli æqualis. Flagellum appendiculare articulo 1:mo fla-
беш longius, cire. finem articuli 5:ti assequens, articulis 6. Antenne infe-
riores articulis flagelli cire. 20. Maxillipedes laminis exterioribus ad
medium circiter articuli 3:tii palpi porrectis, oblongo-ovatis, apice obtuse
angulato, margine exteriore apicem propius eroso ibique seta minore, mar-
gineque interiore noduloso, nodulis minimis et paucis. Lamins interiores
ad medium exteriorum extensæ.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IIIe Série. 4

26 W. LILLJEBORG,

Pedes trunci 1:mi paris (fig. 32) sat robusti, segmento 3:tio dimidio
segmenti 2:di breviore, manu rectangulari, apicem versus parum angustiore,
longitudine carpo circ. zquali. Unguis crassus et brevis, intus aculeo
et setis.

Pedes trunci 2:di paris gracillimi, manu (fig. 33) ovali, longitudine
dimidia carpi, et angulo inferiore et posteriore producto et acuto.

Rami pedum caudalium ultimorum aculeati non vero setiferi, exterior
interiore longior.

Oculi rubri.

Tantummodo specimen unum junius ad Molde in Norvegia accepi.

5. A. PUMILUS, n. sp.

Descr. Minor; longitudo сте. 5 millim. Forma corporis minus obesa
quam apud præcedentem, epimeris et pedibus mediocribus, dorso vero la-
tiusculo. Ungues pedum trunci posteriorum longi et parum arcuati. Seg-
mentum 3:tium caudz angulis posterioribus et inferioribus (fig. 41) productis,
acuminatis et recurvis.

Antennæ superiores (fig. 35) inferioribus parum breviores, segmentis 2:do
et 3:10 pedunculi brevissimis. Flagellum articulis 7, quorum 1:mus ceteris
major est. Flagellum appendiculare articulis 3, ad medium flagelli porre-
ctum. — Antennæ inferiores articulis flagelli 8.

Mandibulz (fig. 36) acie utrinque dente munita, processu accessorio
et tuberculo molari distinctis. — Pedes maxillares laminis exterioribus ob-
longo-ovatis non apicem articuli 2:di palpi attingentibus, ad apicem aculeos
setiformes 5 gerentibus, margine interiore noduloso, nodulis minimis paucis
(6—7) et discretis. Laminze interiores vix dimidium lam. exteriorum attin-
gentes, ad apicem dentibus 3—4, et setis 3.

Pedes trunci 1:mi paris robusti, segmento 3:tio dimidio 2:di multo
breviore, et manu (fig. 37) pyramidata vel triangulari, et margine palmæ
vix definito. Unguis magnus, intus denticulo minimo et setis duabus vel
tribus. — Pedes trunci 2:di paris parum graciles, manu (fig. 38) ovali et
carpo breviore, angulo posteriore et inferiore fere recto, ungueque sat magno.

Pedes caudales ultimi (fig. 39) ramis subulatis et setis carentibus,
exteriore longiore.

Segmentum caudæ 7:mum (fig. 40) sat elongatum, profunde — ultra
medium — fissum, laciniis contiguis, ad apicem emarginatis, ibique acu-
leum gerentibus.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 27

Color dilute ruber. — Oculi obsoleti.

Tantummodo specimen unum ad Molde in Norvegia in profundo
40—50 orgyiarum et fundo argillaceo inveni.

6. А. BRACHYCERCUS, п. sp.

Descr. Minimus; longitudo 4 millim. Forma corporis valde crassa et
brevis, epimeris magnis, et pedibus brevibus et robustis, unguibus arcuatis.
Segmentum 3:tium caudæ angulis posterioribus et inferioribus (fig. 49) pro-
ductis, acutis et recurvis.

Antennæ breves et crassæ, superiores et inferiores longitudine cire.
æquales; superiores (fig. 42) segmentis 2:40 et 3:0 pedunculi brevissi-
mis, flagelli artieulis 4, quorum 1:mo maximo. Flagellum appendiculare
biartieulatum, articulo 1:mo magno, et 2:do minimo; — inferiores flagelli ar-
ticulis 4, quorum 1:mus non multum ab articulo ultimo pedunculi diversus est.

Mandibule (fig. 43) acie utrinque dente obsoleto, processu accessorio
distincto, et tuberculo molari elongato et compresso, et subtilissime hispido,
nulli vero aculei inter hoc et processum accessorium adsunt.

Maxillæ 1:mi paris forma solita, ramo interiore bisetoso. — Maxillæ
2:di paris ramo interiore fere latiore sed breviore.

Maxillipedes (fig. 44) laminis interioribus (a) elongatis, ad medium
laminarum exteriorum porrectis, ad apicem nodulis 3 et setis 3. Гапипа ex-
teriores magnæ, ultra medium articuli 3:tii palpi extensæ, ad marginem in-
teriorem tantummodo apicem propius nodulosæ, nodulis discretis 4, et ad
marginem exteriorem setam unam et pilos minimos gerentes.

Pedes trunci 1:mi paris breves et robusti, segmento 3:tio dimidiæ
segmenti 2:di longitudini cire. æquali, et manu (fig. 45) carpo longiore,
versus apicem inferiorem angustiore, marginibusque anteriore et posteriore
arcuatis. Unguis magnus, intus dente uno et setis tribus instructus. —
Pedes trunci 2:41 paris (fig. 46) sat robusti, segmento 2:40 sinuato, et 3:tio
dimidia longitudine segmenti 2:di fere longiore. Manus carpo brevior, ob-
longo-ovalis, angulo inferiore et posteriore acuto, ungue crasso et intus den-
tato. — Pedes trunci parium trium posteriorum segmento 2:40 sequentibus
segmentis conjunctis multo longiore. — Pedes caudales ultimi (fig. 47) breves
et crassi, ramo exteriore longiore et interiore apice minutissime bifido, et
ramis ambo aculeis et setis carentibus.

28 W. LILLJEBORG,

Segmentum ultimum caudæ (fig. 48) late ovatum, ad medium circ.
fissum, laciniis ad apicem aculeum gerentibus.

Oculi rubri.

Specimen unum ad Grip juxta Christianssund in Norvegia e profundo
20—30 orgyiarum cepi.

М. A. BRUZELII, A. Boeck.

Anonyx Bruzelii, AXEL BOECK: Forhandlinger ved de Skandinaviske Natur-
forskeres 8:de Müde, 1860 (tr. 1861) pag. 643.

Of this species we have no other knowledge than what is derived
from BoECK's above-cited description, having never met with a specimen.
It was found by the author referred to on the west coast of Norway. As
regards the construction of the first pair of feet it somewhat approaches
A. gulosus; nevertheless these feet are a little longer and slenderer than in
that species, and it is not stated that the claw is furnished with any tooth
on the inner side. The external lamina of the maxillipeds has only a few
knobs on its inner border, whereas the A. gulosus has many.

8. A. NANUS, KRÖYER.
Anonyx nanus, Н. KRÖYER: Naturhistorisk Tidsskr. 2 Række, 2 Bd. pag. 30.

Distinguitur: Anguli posteriores et inferiores segmenti 3:tii caudæ
obtusi. Flagellum appendiculare antenn. super. triarticulatus, ad finem ar-
ticuli 3:tii flagelli porrectum, articulo 1:mo ceteris pluries longiore. Arti-
culus 1:mus flagelli reliquis conjunctis longitudine æqualis. Maxillipedum
laminz interiores ad marginem apicalem dentibus obtusis tribus et setis dua-
bus. Laminæ eorum exteriores ad marginem interiorem nodulis, sive den-
tibus obtusis confertis. Pedes trunci 1:mi paris breves et robusti, segmento
3:tio dimidia longitudine segm. 2:di breviore, manu carpo longitudine жалап,
rectangulari, marginibus anteriore et posteriore arcuatis, et margine iufe-
riore truncato; ungue crasso et intus dente Sat valido armato.

Pedum eaudalium ultimorum ramus exterior ad marginem interiorem
setis ciliatis longis cire. 10 instructus, et ramus interior apice bicuspide.
Segmentum 7:mum caudæ ultra medium fissum, fissura aperta. Longit.
cire. 5 m. m.

Oculi rubri.

А KRöYER in Kattegat ad Hornbæk (parte australi), a Doctore G.
LINDSTRÖM ad Farsund in Norvegia acceptus.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 29

9. A. PINGUIS, A. Boeck.

Anonyx pinguis, AXEL Boeck: Forhandl: ved de Skand. Naturf:s 8:de Måde,
1860 (tr. 1861), pag. 642.

This animal is also known to us only by the description cited. It
is found on the west coast of Norway. In the form of the 7'^ tail-seg-
ment, which is divided only half-way, it approaches the above described A.
brachycercus, as also probably in a thick and stout form of body, but is
easily distinguished from it by having the lower back angles of the 3*4 cau-
dal segment rounded off. The flagellum of the upper antennae has 20 joints
and the flagellum appendiculare 4, of whieh the first is long, with teeth on
the under side. The first pair of feet have the hand longer than the car-
pus, eut off at right angles at the lower end.

10. A. SERRATUS, A. Boeck.

Anonyx serratus, AXEL BOECK: Forhandl. ved de Skand. Naturfs 8:de
Møde, 1860, pag. 641.

» Edwardsi, C. SPENCE BATE: Catalogue etc. pag. 73, Pl. XI, fig. 5.

» я SPENCE ВАТЕ AND J. О. WESTWOOD: British Sessile-Eyed
Crustacea, T. I, pag. 94.

Easily distinguished from all our other species of the genus Anonyæ
by the back border of the 3"' caudalsegments epimera being saw-toothed,
(fig. 50) and by the lower angles of these epimera being rounded off.
The back borders of the 1* and 2"! caudalsegments are also saw-toothed.

Forma corporis obesa, epimeris magnis, pedibus gracilibus non vero
longis, unguibus arcuatis. Longitudo circ. 7 millim.

Antennæ superiores inferioribus breviores, flagello 9, et flagello ap-
pendiculari 5 articulis.

Mandibularum acies altero dente laterali plane obsoleto, et processu
accessorio distincto et ad latus alterum dentato. — Maxillarum 1:mi paris
ramus interior elongatus, ultra medium rami exterioris porrectus, apiceque
bisetoso, palpus ad apicem truncatum dentibus 6, et aculeo uno. — Maxillæ
2:di paris ramo exteriore interiore longiore et latiore. — Maxillipedes s.
pedes maxillares laminis interioribus ad medium laminarum exteriorum por-
rectis, et ad apieem subsinuatum tuberculis tribus et setis ciliatis tribus;

laminis exterioribus ad finem articuli 2:di palpi extensis, et ad marginem
interiorem confertim nodulosis.

30 W. LILLJEBORG,

Pedes trunci 1:mi paris breves et robusti, segmento 3:tio dimidia lon-
gitudine segmenti 2:di multo breviore. Manus carpo longior, rectangularis,
marginibus anteriore et posteriore arcuatis, et margine inferiore sive palmæ
crenulato. Unguis crassus et brevis intus denticulo minimo. — Pedes trunci
2:di paris forma solita, manu carpo breviore et angustiore, subsemilunari,
hirsutissima, angulo posteriore et inferiore producto et acuto, ungue minimo
intus dentato. — Pedes caudales ultimi ramis lanceolatis et aculeatis non
vero setiferis, exteriore longiore.

Segmentum сапда 7:mum usque ad sed non ultra medium fissum,
fissura aperta. Lacinie ad apicem aculeum unum, et in latere superiore
aculeos tres gerentes.

Ad Grip juxta Christianssund in Norvegia specimina duo e 20—30
orgyarum profundo et fundo arenoso accepi.

11. A. EDWARDSII, Kroyer.

Anonyx Edwardsü, H. KRÖYER: Naturhist. Tidsskr. 2 Række, 2 Bd. pag. 1.
N N R. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea,
pag. 46.

This species also we have never had an opportunity of examining,
and accordingly know it only by the descriptions given by KRÖYER and
BRUZELIUS. According to the last named writer it is seldom met with on
our western coasts from Bohuslän to Finmarken. It is distinguished by
the form of the 7 eaudal-segment, which is short and broad, and has at
the baek border a very shallow but clearly visible notch; it has also a pro-
perty in eommon only with the following species, viz. that the claw of the
first pair of feet has on the inner side a tooth, within which is a row of
very fine saw-teeth.

12. A. LITORALIS, Kroyer.

Е litoralis, H. Kroyer: Naturhist. Tidsskr. 2 Række, 1 В. pag. 621.
М В. BRUZELIUS: Skandinaviens а Gammaridea,
pag. 46.

This species, like the preceeding, is distinguished by the form of
the last caudal-segment, which is unforked, and in the back border has only
a slight indication of inward curvature. It also has a tooth on the inner side
of the claw of 1* pair of feet, and inside that a row of fine saw-teeth,
but both these last and the tooth itself are larger than in the preceeding species.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 31

On our coasts it is confined to the extreme north. M:r Doct. TE.
FRIES has brought home & presented to the University Zoological Museum
a specimen taken by him on the coast of Warangarfjord.

Longit. 14—15 millim. Segmentum 3:tium caudae angulis inferiori-
bus et posterioribus acutis, non vero productis. Mandibulz acie subtilissime
crenulata, utrinque dente sat valido, processu accessorio distincto, solito
modo stiliformi, tuberculo molari medioeri dentieulato et hispido. — Maxil-
le 1:mi paris ramo interiore parvo, rotundato, setis duabus, et palpo ad
apicem aculeis quinque. — Maxillæ 2:di paris ramo exteriore interiore fere
duplo majore. — Maxillipedes laminis interioribus brevibus, ad apicem tu-
berculis tribus et setis duabus vel tribus; laminis exterioribus etiam brevibus,
non apicem articuli 2:di palpi assequentibus, margine interiore noduloso,
nodulis diseretis (circ. 10), et ad marginem exteriorem prope apicem aculeo
mobili — Pedes trunci 1:mi paris brevissimi et robustissimi, manu fere
quadrangulari, infra oblique truncata. Oculi rubri, ovato-reniformes.

13. A. HOLBOLLII, KnóvER.
Anonyæ Ной, Н. KRöYER: Naturhist. Tidsskr. 2 Række, 2 Bd. pag. 8.

4 ia В. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea,
pag. 43.
» denticulatus, C. SPENCE BATE: Catalogue etc. pag. 74; pl. 12, fig.
2. — Mas.
Ж " C. SPENCE BATE AND WESTWOOD: British Sessile-Eyed

Crustacea, T. I, pag. 101. — Mas.

This species is distinguished from all our other species by having
the maxillipeds’ outer laminae, which are crescent-shaped, furnished on the
inner margin with thickly set, comb-like, long, sharp teeth, 17 to 20 in
number, and by the hand of the 15 pair of feet, which is oblong-oval, and
has the lower back angle obliquely rounded off, and is furnished with a smooth
and peculiarly long claw, which when pressed in reaches with its point back
to the middle of the hand. It might therefore be veury well considered as
the type of a separate genus. It is also remarkable for the 3:4 caudal-
segment's lower and back angles, which are carried out into a very, long
sharp point bent upwards, and for the mandibulae which have the cutting
or eggbearing end very small and the tuberculum molare very large hard and
prominent. The 1* pair of maxillae have no side-teeth on the large spines
at the end of the outer branch, and their palp has a great number of den-
ticles at the point. The second pair of maxillae have the branches very

32 W. LILLJEBORG,

broad. The flagellum appendiculare of the upper antennae has 3 joints,
with the 1* joint longer than the other two put together, and the point al-
ways turned upward. The lower antennae are in both sexes, but especially
in the male, considerably longer than the upper. The claw of the back
truncal feet is long and but slightly curved. We have found the body's
length 14 millim.

It is met with on our western coasts form Bohuslän to Finmarken,
an in one or two places, as for example Haugesund and Molde in Norway
we have found it not uncommon, where the bottom is sandy, and at a depth
of 12 to 50 fathoms.

1%. A. OBTUSIFRONS, A. Вокск.

Anonyx Obdtusifrons, AXEL BoECK: Forhandl ved de Skand. Naturfs 8:de
Móde, 1860, pag. 643.

This species is known to me only by BoEck’S description. The
flagellum of the upper antennae has 8 joints, of which the first is as long
as all the rest together. The first joint of the flagellum appendiculare is
particularly long and provided with several spines on the lower side. The
exterior laminae of the maxillipeds have some few scattered coarse teeth
on the inner margin. Тһе 3"! caudal segment has its lower and back an-
gles drawn out into a long hook or point bent upwards. &c. I is taken
on the western coast of Norway.

15. A. TUMIDUS, Kröyer.

Anonyx tumidus, Н. КвбуЕв: Naturhist. Tidskr. 2 Række, 2 Bd. pag. 16.
S à R. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea,
pag. 41.

This species is by the nature of the mouth's appendages, by the
form of the hand belonging to the first pair of feet, and by the peculiarity
of its habits, so distinguished from every other species of the same genus,
that it might very well be considered as the type of a distinct genus. The
mandibulae are remarkably small, have the egg-bearing end very small and
both side teeth exceedingly small, and are without processus accessorius.
The tubereulum molare is very large but thin, brought up to a point and
destitute of bristles. The 1" pair of maxillae are short and have both
branches, especially the outer, very broad. The inner branch has at its
termination 5 coarse ciliated bristles, and the outer has a great many spi-
nes. The palp has the usual form. The 2*4 pair of maxillae, which are

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ЕТС. 53

also short, have the inner branch very broad, and the outer much narrower.
The maxillipeds (fig. 51) are also short, but have the laminae exteriores very
large, and reaching about to the end of the 2 joint of the palp. The inner
laminz аге wery short, armed with coarse ciliated bristles at the end and
inner side. 'The exterior laminae have the internal margin almost smooth, but
immediately within the edge is a row of about 7 short spines, directed for-
wards, the points of which reach beyond the edge of the laminze, by which this
latter shows itself to be thinly set with spines. At the point they have a long
spine and beyond that three bristles. The hands of the first pair of feet
approach in form those of the genus Lysianassa, tapering towards the point,
almost conical, and the palm-edge not clearly defined. But the claw is
moveable and in some measure doubled back upon the posterior edge of
the hand. The whole back edge of the hand is furnished with small spi-
nes, and in front of these are a few (5) of larger dimensions. The claw
is not, as KRÖYER states, divided at the point, but has however on the
inner side an almost invisible prickle. The branches of the last pair of
caudal-feet are distinguished by having, like those of the genus Hyperia,
fine sawteeth, the outer branch only on the inner margin, but the inner
branch on both margins.

It is found in the branchial-sack of Ascidiæ on our western coast
from the. southern part of the Kattegat at least up to Christianssund in
Norway.

№. Gen. CALLISOMA, A. Costa.

Cum genere Anonycis maxima ex parte congruens, distinguitur tamen:
Pedes trunci I:mi paris üsdem 2:di paris non crassiores, interdum graciliores,
sed longiores, ungue obsoleto vel absente. Ramus interior maxillarum T:mi
paris setis ciliatis sat multis praeditus. — Laminae exteriores macillipedum
margine interiore aculeato. Aculei ad apicem palpi mazwillarum I:mi paris
bifurcati.

Of this genus 4 species are known, two from Naples (Callis. Hopei
and punctatum A. Costa), 1 from England (Callis. crenata. S. BATE), and
one from Sweden and Norway.

1. С. KRÖYERI (BRUZELIUS).

Anonyx Kröyeri, В. BRUZELIUS: Skandinaviens Amphipoda Gammaridea,
pag. 45, tab. U, fig? 7.
Callisoma , C. SPENCE BATE: Catalogue etc. pag. 371.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. , IIIe Série. 5

34 W. LILLJEBORG,

The 1* pair of truncal-feet are long and slender, longer than the
274, and their hands have a very small and rudimentary claw, concealed
by long bristles, on the back border above the lower and back angle. The
hand of the 2"4 pair of truncal feet has the lower and back corner drawn
out so as to be almost cheliform. ‘The upper antennae are shorter than the
lower; the 3"! caudal-segments lower and back corners are rounded off;
and the 7 caudal-segment deeply cloven, &c.

According to BRUZELIUS this species is to be met with on our we-
stern coasts from Bohuslän to Finmarken.

5. Сеп. ACIDOSTOMA,. n. gen. 1)

Forma corporis et antennarum cum genere Anonycis congruit, oris
partes appendiculares tamen plane diversae. Labi rami laterales angusti.
Mandibulae processu. accessorio, maxillae (пі paris palpo, et palpus maxilli-
pedum wngue carentes, et hae partes oris conjunctim acumen productum ртае-
bent. Pedes trunci. I:mi paris robusti, manu prehensili. Pedes 2:di paris gra-
ciles, ungue carentes.

Of this genus we know of only one species, namely:

1. ACIDOSTOMA OBESUM (SPENCE BATE).

Anonyæ obesus, C. SPENCE BATE: Catalogue etc. pag. 74.
С. SPENCE DATE & J. О. WEsrwoop: British Sissile-Eyed

Crustacea, T. I, p. 98.

Descr. Corporis forma (fig. 53) obesa, dorso latiusculo et rotundato,
epimeris magnis, et pedibus brevibus et robustis, unguibus parum arcuatis,
angulis posterioribus et inferioribus segmenti 3:tii caudae obtusis. Longitudo
cire. 5 millim. — Color ruber; oculi rotundati, fusci.

” ”

Caput parvum, lobi laterales parum producti. Antenne superiores
(fig. 54) pedunculi segmentis 2:40 et 3:tio brevibus, flagello articulis circ. 7
quorum primo brevissimo; flagelloque appendiculari longitudine flagello fere
æquali, artieulis 5. — Antenne inferiores longitudine superioribus cire.
æquales, flagelli articulis 7.

Labrum (fig. 55, a) vomeriforme, et labii partes laterales sive rami
angusti (b, b), ad apicem acuminati et intus hispidi. Mandibulæ (fig. 56) elon-

1) From gxís a point and сгопа mouth, because the mouth and its appendages
form a long projecting point.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 25

gatæ, processu accessorio carentes, acie utrinque denticulo minutissimo. Tu-
bereulum molare (а) non postice definitum. Palpus longus et gracilis,
segmento 2:do ceteris longiore, et segmento 3:tio ad apicem setifero. —
Maxillæ 1:mi paris (fig. 57) palpo carentes, angustæ, ramo exteriore (a) et ma-
jore ad apicem dentibus curvatis et partim serratis eire. 8 armato, ramo in-
teriore minore ad apicem setas paucas gerente. — Maxillæ 2:di paris (fig. 58)
minores et adhuc angustiores, ramo exteriore interiore longiore, et ambo ad
apicem setiferis. — Maxillipedes (fig. 59) laminis interioribus mediocribus,
ad apicem setis 3—4, et laminis exterioribus maximis, fere semilunaribus,
marginibusque Iævibus, interioribus tantum apicem versus nodulis minutis-
simis et obsoletis paucis instructis. Palpus ungue carens, laminæ exteriori
longitudine cire. æqualis, articulis elongatis, sed eorum 4:to brevissimo.

Pedes trunci 1:mi paris (fig. 60) breves et robusti, segmento 3:tio
dimidia longitudine segmenti 2:di breviore. Manus carpo circ. sequalis, co-
nica, margine anteriore arcuato et posteriore recto et minutissime hispido,
prætereaque setis majoribus. Unguis flexibilis, arcuatus et levis. — Pedes
trunei 2:di paris (fig. 61) iisdem 1:mi paris graciliores et longiores, manu
valde hispida, oblonga, fere æquilata, parum arcuata et carpo breviore et
angustiore, apice obtuso et ungue carente. — Pedes 3:tii et 4:ti paris (fig.
62, pes 3:tii paris) ungue articulo unguifero paullulum breviore. — Pe-
des trunci trium parium posteriorum inter se fere eadem forma, breves et
lati (fig. 63, pes 7:mi paris), segmento 2:do maximo et sequentibus con-
junctis longitudine fere æquali, postice infra serrato et antice aculeato; unguis
validus et modice arcuatus. Pedes 5:ti et 6:ti paris segmento 2:do eodem
pedum 7:mi paris paullulum breviore. — Vesiculæ branchiales simplices.

Pedes caudales ultimi (fig. 64) ramis lanceolatis, exteriore angustiore
et longiore, apiceque tuberculo minimo.

Segmentum 7:mum caude (fig. 65) latum, fere rotundatum, ultra me-
dium fissum, laciniis apice obtuso et aculeo brevissimo instructo.

Ad Molde in Norvegia e profundo 30—40 orgyiarum et fundo argil-
laceo hanc speciem haud frequentem invenimus. Doctor LINDSTRÖM eam
ad Farsund in Norvegia et in Bahusia accepit.

36

Fig.

2)

2)

2

2

3

5 LO:

11.
12.
13.

14.

W. LiLLJEBORG,

EXPLICATIO FIGURARUM.

Tabula I.

Eurytenes magellanicus.

Animal, magnitudine naturali. 0, segmentum 1:mum pedunculi antennæ
inferioris.

Caput cum antennis, a latere dextro visum. 0, segmentum 1:mum pedun-
culi antenn:e inferioris.

Caput, visum a latere inferiore. а, а, antennæ superiores. b,b, antennæ
inferiores. е, с, labrum. а, d, mandibulæ. dQ’, Ф, palpi mandibularum.
9, 9, Segmenta 1:та truncorum pedum maxillarium sive maxillipedum. 9’, 9’,
lamin:z exteriores maxillipedum, et g”, g” eorum palpi.

Labrum, a, et labium, 0, a latere sinistro visa.

a, labrum. 6, 6, rami ambo labii.

Labium (rami ambo) a latere superiore visum.

Mandibula sinistra, a latere interiore visa. a, acies. 6, tuberculum mo-
lare. с, processus lateralis. d, palpus.

Mandibula eadem, a latere exteriore visa, eodem modo signata.

Maxilla 1:mi paris. а а” ramus exterior sive truncus. 0, ramus interior.
e, palpus.

Maxilla 2:di paris. а, ramus exterior. 6, ramus interior.

Tabula H.

Eurytenes magellanicus.

Pedes maxillares sive maxillipedes. а, а, Segmenta 1:ma truncorum. 6, 6,
segmenta 2:da eorum. 0’, laminæ exteriores. е, с, palpi.

Laminæ interiores maxillipedum.

Pars Laminæ exterioris eorum cum margine interiore.

Pes dexter 1:mi paris ped. trunci sive thoracicorum. a & 1, segmentum
1:mum. 2—6 segmenta 2:dum — 6:tum.

Pes dexter trunci 2:di paris. а & 1, segmentum 1:mum, 0, lamina matri-
calis sive capsularis. с, vesicula branchialis.

ON THE LYSIANASSA MAGELLANICA ETC. 37

Fig. 15. Pes dexter trunci 3:tii paris.
» 16. Pes dexter trunci 6:ti paris. 1 & 2, segmenta 1:mum & 2:dum.
» 17. Vesicula branchialis pedis trunci dextri 6:ti paris. а, truneus.
» 18. Pes caudalis dexter 1:mi paris. 6,6, rami.

Tabula III.
Fig. 19—22. Eurytenes magellanicus.

Fig. 19. Pes eaudalis dexter 4:ti paris. а, ramus exterior. 6, ramus interior.
20. Pes caudalis dexter 6:te paris. а, ramus exterior. 6, ramus interior.
21. Segmentum 7:mum caudæ sive appendix caudalis.

„ 22. Epimerum dextrum segmenti 3:tii caudæ.

Fig. 28—31. Anonyx longipes.

Fig. 23. Antenna superior.
» 24 a&b,b, labrum; с, е, labium, a latere dextro visa.
» 25. Mandibula.
» 26. Maxilla 1:mi paris.
» 27. Segmenta ultima pedis trunci 1:mi paris.
28. Segmenta ultima pedis trunci 2:41 paris.
» 29. Pes caudalis 6:ti paris sinister. a & b, rami exterior et interior.
30. Epimerum segmenti 3:tii caudæ.
„ 91. Segmentum 7:mum caude.

Fig. 32—34. Anonyx nanoides.

Fig. 32. Pes trunci 1:mi paris.
» 33. Pes trunci 2:di paris.
» 94. Epimerum segmenti 3:tii caudæ.

Tabula IV.

Fig. 35—41. Anonyx pumilus
Fig. 35. Antenna superior.
» 36. Mandibula.
» 91. Segmenta ultima pedis trunci 1:mi paris.
» 98. Segmenta ultima pedis trunci 2:di paris.
» 99. Pes caudalis 6:ti paris. а & 0, rami exterior & interior.
» 40. Segmentum 7:mum caudæ.
» 41. Epimerum segmenti 3:ti caudæ.

Fig. 42—49. Anonyx brachycercus.
Fig. 42. Antenna superior.
» 49. Mandibula.
» 44. Pes maxillaris. a, lamina interior. 6, lamina exterior.
» 45. Segmenta ultima pedis trunci 1:mi paris.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IIIe Série. 6

Fig.

Fig.

. 50.

51.

52.

Pes trunci 2:41 paris.

Pes caudalis 6:ti paris. a, ramus exterior.
Segmentum 7:mum caude.

Epimerum segmenti 3:tii caudæ.

Fig. 50. Anonyx serratus.

Epimerum segmenti 3:tii caudæ.

Fig. 51. Anonyx tumidus.

Pes maxillaris. а, lamina interior. 6, lamina exterior.

Fig. 92. Anony& ampulla.

Mandibula. а, processus accessorius. 6, tuberculum molare. с, palpus.

Tabula V.

Acidostoma obesum.

Animal a latere dextro visum.

Antenna superior.

a, labrum. 6,6, rami labii.

Mandibula. «a, tuberculum molare.

Maxilla 1:mi paris. a &6, rami exterior & interior.
Maxilla 2:41 paris. а & 0, rami exterior & interior.
Maxillipedes.

Pes trunci 1:mi paris.

Pes trunei 2:di paris. a, lamina matricalis.

Pes trunci 3:tii paris.

Pes trunci T:mi paris.

Pes caudalis 6:ti paris. а, ramus exterior.
Segmentum 7:mum caude.

LUI

ае

Nova Acta Societ Sererit Upsal Ser 3

Lith.af C.G. Ho elin.d

\

tenes maeellanicus

UTV

EX
=

|

m FR ate ما‎ tat nt nei AE
Sur B ы 4 *

“аў

LUM

| Wova Acta Societ Scient Upsal Nor D =

Ad myt delin Lilly eb ory Tr hos C.G Hotuna

E ury tenes 1 nae ellanicus.

Nora Acta Societ Seient Upsal Ser 3 &

г

| J | |

|| | | |
! | |

Se
=

Ad mat letin. ТАЗ eb ov& Lith of C.G. Höslind
Mg. 19-22 Eurytenes magellanicus. Fig. 25-51. Anonyx lonèipes.
Nig. 59-51. Апопух nanoides.

Nove Acta Societ Scient Upsal Ser 3.22

РЕ

35

- "s yp

iM

Ме 55-11. Апопух pumilus. Fiè 49-49, Апопух brachycereus.
Fig, 50. Апопух serratus. Fig. 51. Anonyx tumidus.

Fig. 59. А попух ampulla.

Nova Acta SocietScient Upsal Ser I 2 VÆ LZ

“Ай mat, delin Lilljeborg,

Acidostoma obesum.

MARIN. ‚ил

| = ТІР,

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE

AUCTORE

J. E. ARESCHOUG

BOT. PROF. UPSALIENS.

PARTICULA PRIMA

DE CONFERVACEIS NONNULLIS.

Ü PS AAT I A,
REG. ACAD. TYPOGRAPHUS.

MDCCCLXVI.

| J rir aa
МИ ТО ОНУ MF MOTTA VH
i = а №
Obs. Micromillemetrum = 0,0017". |
i | |
Ñ "a
\ k
v i y: Ж | г j
RAO” КИ morem ED.
er i i eet V

| | | А імуі У ni i
= ud: | ТҮЛКІ + р
À jm "hi ENT К y

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE

AUCTORE

J. E. ARESCHOUG

BOT. PROF. UPSALIENSI.

PARTICULA PRIMA

DE CONFERVACEIS NONNULLIS.

Piurimae a Cel. Agardh!) Confervae generi adscriptae species, solam
earum anatomicam structuram si respicimus, intimo affinitatis vinculo con-
sociatae esse videntur. Tam magna est enim in iis structurae congruentia,
ut absentia aut praesentia ramorum, cellularum (artieulorum) longitudo et
latitudo, et quae ceterae sint leves diversitates, ad hoc genus in plura ge-
nera dividendum idoneae non possint haberi. Quod quidem Chaetomorpha,
Rhizoclonium et Cladophora claris exemplis confirmant. — His autem tempo-
ribus, quibus nostra de partibus algarum fruetiferis cognitio, praeclaris illis
Al.Braunii, Derbésii, Pringsheimii et Thuretii studiis, tam magnopere
progressa est, de Confervis quoque comperta habemus multa, ex quibus
sequitur, has structura tam bene congruentes Confervae species, notas gene-
rieas ex propagatione haustas si petimus, intra plura genera commodius
distributum iri. Nam ex forma, mobilitate aut immobilitate, germinatione
subita aut morante zoosporarum, ciliorum numero aliisque ex diversitatibus
notas hauriri posse genericas, lis structurae longe anteferendas, quis est,
qui non videat? Oedogonium et Microsporam, illud sporis immobilibus (00-
sporis), hane mobilibus (zoosporis) instructam citare juvat. Itaque longe
abesse non videtur tempus, quo totum Confervae genus in plura genera,
quae diversa sporarum natura fundentur, dividetur. Quae a nobis non temere

1) Systema Algarum. Lundae 1824.

4 J. Е. ARESCHOUG,

promulgata esse, testabuntur, ut speramus, observationes, quas папе in animo
est proponere.

In opere Phyc. Scand. таг. *) inscripto Confervae generi quattuor ad-
scribuntur species, Conf. bangioides Harv., Conf. speciosa Carm., Conf. hor-
moides Lyngb. et Conf. flucca Dillw., quae, magnopere inter se affines, per-
tinent omnes ad genus /Jormotrichum Kütz. Harum specierum ad oram
Bahusiensem anno 1865 invenimus duas, ut putavimus 3), Conf. speciosam
Carm. et Conf. hormoidem Lyngb., alteram sub n. 185, alteram sub п. 186
in Algis Scand. exsice. distributam *. A medio Majo usque in finem Julii in
utraque vidimus zoosporarum non minus evolutionem quam germinationem.
Deinde Upsaliam reversi, Confervae zonatae (Alg. Scand. ехв. п. 184) sporas
perquisivimus. Nostrae his de speciebus observationes, quamquam minus
completae sunt atque absolutae, quam ipsi optavimus, tamen, cum ex iis
cognoscamus duplex his in plantis zoosporarum genus, Megazoosporas dico
et Mierozoosporas °), nobis videntur non indignae, quae in publicam emittan-
tur lucem. Quarum plantarum propagatione exposita, de Conferva arcta
Dillw. varia adjiciemus, post de motu zoosporarum disserturi.

1. CONFERVA speciosa Alg. Scand. n. 185 *).

Anno 1863 mense Aprili ad oram Bahusiensem ubique inventa est, in
scopulis saxisque sinuum interiorum, aperto mari non nimis expositis crescens.
Fila ejus simplicia 7), adnata, 1—3pollicaria, formant in superiori aquae

2) Upsaliae. 1851. p. 204 et seq.

3) Immo ut putavimus! Nam has species, collatione speeiminum siccatorum
faeta, determinare res lubrica est et inanis contentio. specierum vera diversitas raro
in cellularum (artieulorum) magnitudine et forma, saepius autem, ut infra videbimus,
in diversa sporarum natura et evolutione est posita.

4) In tertio Alg. Seand. exs. fasciculo distributae sunt quoque Conf. speciosa (n.
132) et Conf. hormoides (n. 133), quas autem, eum earum sporas viderimus nunquam,
hoc loeo intaetas relinquimus.

5) Microzoosporae sunt ”Microgonidia” et Megazoosporae ”Macrogonidia” Al.
Braunii. Utraeque communi nomine a nobis appellantur zoosporae.

б) Ulothrix penicilliformis, A. Braun. Algar. unicellular. gen. nov p.21 (in notula),
est forsan nostra planta vel species huie affinis, nam utraque in multis convenit, qua
de re plura infra.

7) Fila Ulothricis penicilliformis, sec. Cel. Braun l. c., "ramulo uno alterove"
instructa. In nostra veros ramos non vidimus. In filis adsunt tamen saepenumero
fila juniora, ex megazoosporis germinantibus exorta ramosque simulantia.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 5

limite zonam viridem, duos pedes circiter altam, пипс accedente mari in aqua
fluetuantia, nunc, eodem recedente, aut undarum rore irrorata, aut prorsus
siccata saxoque adglutinata. Hane siccitatem plures per dies perferre potest,
aqua denuo suffusa vel irrorata, veluti Lichenes Jove pluvioso, reviviscens,
zoosporas iterum datura. Inde revera amphibia est, eo, quem diximus, anno
extra Gothoburgum ab Aprili mense usque in Julium persistens, deinde hie
1. ilie proveniens, aut omnino desiderata ê).

Quamquam ejus fila quam ea Conf. hormoidis Alg. Sc. exs. n. 186 in
genere sunt crassiora et longiora, tamen longitudo eorum atque crassitudo
variant ita, ut de utraque, quod absolutum sit, dici nequeat. Longissima
3—4 pollices raro excedunt, plurima autem sunt breviora. Crassitudo eorum
fere magis est varia. Fila in funes contorta, cum in iis zoosporae non-
dum evolutae sunt, i. e. aetate minus provecta, diametro 20-20 Micro™
plerumque aequant, Quae vero zoosporas jam edere inceperunt indeque aetate
provectiora sunt habenda, еа 38—90 °) Micro"" saepius sunt crassa.
Ipsam cellularum (sev articulorum) longitudinem cum latitudine (sev
crassitudine) earum si contulerimus, similem videbimus varietatem, aliae
enim cellulae 2plo 1. 4plo diametro sunt longiores, aliae longitudinis
diametro aequantis, et in nonnullis latitudo longitudinem ter superat. Plu-
ribus exemplis non opus est. Quo aetate provectiora, eo crassiora sunt
quoque fila. Quamquam enim totam singulorum filorum evolutionem persequi
nobis haud concessum fuit, omnes tamen, quas diximus, diversitates, ex
aetate et ex diverso cellularum evolutionis statu pendere, omnibus patere
credimus. Forma cellularum easdem ob causas varia. Quamdiu enim ve-
getae ?*) sunt, filum iterata divisione longius reddentes, tamdiu cylindraceae
sunt plerumque. Incepta autem in iis zoosporarum formatione, induunt sibi
formam saepe ellipticam aut fere sphaerieam, et hanc tum praesertim, cum
cellulae proxime vicinae, emissis earum zoosporis, vacuae sunt. Si autem
hae cellulae vicinae cytioplasmate incolumi repletae sunt, interposita cellula,
in qua zoosporae formantur, est cylindracea vel leniter inflata.

8) Tempus, quo invenitur haec planta, est, ut eredimus, non semper idem, nam ejus
proventus exteris momentis eerte determinatur. Anno 1863 copiosa extra Gothobur-
gum, annis 1864 et 1865 iisdem in locis frustra quaesita est.

9) Secundum Cel. Braun І. е. sunt Ulothricis penicilliformis fila vegeta 162—27,’,
Miero"" et sporifera 40—665 Miero"" crassa. Quam in nostra planta sunt itaque
tenuiora; quae tamen est parvi momenti differentia.

Эа) Vegetas nominamus cellulas, quae iterata divisione dividuntur, in cellulas
sporiferas nondum transmutatae.

6 J. E. ARESCHOUG,

Transversali cellularum divisione crescunt fila et in longitudinem et in
crassitudinem. Quo longius continuaverit repetita haec divisio, eo crassiora
fiunt non modo tubus cuticularis, verum etiam cellularum membranae, eoque
crassius filum, cellulis uniuscujusque generationis, quam antecedentis sev
cellulae matrices, majori diametro gaudentibus. Ante formationem zoospora-
rum, quot exstent tales cellularum vegetarum generationes, dicere non pos-
sumus. In omnibus filis earum numerus non idem videtur. Nam fila tum
crassissima et ex cellulis pachydermatieis, tum tenuiora et ex leptodermaticis
constructa, in quorum utrisque eundem generationum numerum praeiisse cre-
dere non possumus, zoosporas edere vidimus. Paucis: transversali divisione
prius seriusve finita, in cellulis ultimae generationis formantur zoosporae,
quas nunc describere conabimur.

Megazoosporae. Die 23 Aprilis plura inter se intorta visa sunt fila,
quorum alia tenuiora aetateque certe minora, aliaque robustiora fuerunt,
65—70 1°) Місго"" crassa. In his robustis cellulae fuerunt modo diametrum
aequantes, modo eodem 2plo breviores. Illae, sev longiores, aut denuo
in duas cellulas filias dividendae, aut zoosporas editurae; hae, sev bre-
viores, fuerunt sine dubitatione celiulae filiae, divisione cellulae matrieis
nuperius exortae. Totus cellularum paries interior vestitus fuit cytioplas-
mate viridi granuloso, granulis (tab. I. fig. 2, даа, (аа) nune minoribus,
nune majoribus. In media cellula nucleus centralis (tab. I. f. 1, 2.) obser-
vatus est?!) In cellulis maxime evolutis zoosporae jam formatae erant,
immobiles quidem, at ita a natura paratae, ut cellulam matricem cito relin-
quere posse viderentur (tab. I. f. 3 b.). Ipso hoe tempore observatur in latere
cellulae sporiferae tumor punctiformis, qui ostioli poriformis, quo egrediuntur
zoosporae, est indicium. Tali enim tumore, qui punctiformi membranae cel-
lularis dissolutione exoritur, ostiolum formari, nobis visum est luce clarius 12).
Nam paulo post omnes zoosporae, in globum indumento gelatinoso et mem-
braniformi vestitum glomeratae, per tumorem illum, nune in ostiolum mutatum,
extrudi inceperunt (tab. I. f. Фа). Zoosporarum globus cellulae matrici mag-
nitudine fere aequalis, ostiolum contra, per quod extruditur, totum 11—10
Micro" vix latius fuit. Vis igitur, qua globus extruditur, parva non est,
sed nobis ignota. Interim per ostiolum extrusus, formam plus minus
sphaericam recuperat globus zoosporarum, nunc etiam indumento illo gela-

10) Fila sporifera Ulotlwicis penicilliformis, quae vidit Cel. Braun, crassissima 663
Micro™ aequant.

11) In Ulothrice penicilliformi vidit Cel. Braun ”globulos amylaceos binos", et
"rarius in parte tenuiore solitarios", quorum nulla vestigia vidimus in nostra planta.
Corpuseulum, quod nucleum nominavimus, granulum amylaceum haberi non potest.

12) Cfr. Thuret, Recherches sur les Zoospores des Algues p. 10.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 7

tinoso vestitus. Deinde uno ]. altero loco dissolvitur integumentum et per-
gente dissolutione usquedum nullae ejus reliquiae persistant, zoosporae sen-
sim liberantur et se movere incipiunt (tab. I. f. 4 b.). Quo facto per totum
mieroseopii campum, ut solent, disparguntur. Hanc earum emissionem
saepenumero vidimus, usque in medium Majum, nec ultra, sive hoe tempore
sponte destitit, sive externa, quae nobis ignota sunt, momenta eam im-
pedivit.

Hae zoosporae (tab. I. f. 5 et 6), quas, eum aliud hae in planta existat
zoosporarum genus, megazoosporas nominavimus, vivacissime se movendi
facultate a natura sunt praeditae. Insolita enim celeritate per microscopii
campum et recta via et curvata natant. Loco quodam eum morantur, aliena
corpora, immo fila ipsius plantae extremitate superiore сШШега repetite pul-
sant, aut eadem extremitate in uno puncto imposita citissime circumvehuntur,
trochorum instar. Denique festinanter desistunt, novum iteraturae cursum,
quo inveniant, cui se infigant, idoneum locum. Plurimae autem, langue-
scente motu, quod petunt, non attingentes in aqua mortuae denique cir-
cumferuntur. Quibus enim accidit, ut alienis corporibus se infigere potuerint,
eae sunt longe pauciores. Utraeque tamen germinant, quae adnatae sunt
extremitate superiori ciliifera infixae. Tertio jam die megazoosporae in Ша,
duabus 1. tribus ex cellulis constructa, evolutae sunt (tab. I. f. 6 В). Haec
fila, divisione cellularum transversali denique longiora, tum in filis plantae
tum in algis in vieinia crescentibus, ex. gr. Fuco vesiculoso, Porphyra laci-
niata aliisque saepe crescunt. Conferva flacca, Рһус. Scand. mar. 13) est haec
junior hujus speciei forma, an vero Conf. Масса Anglorum alia sit, nescimus,
cum specimina, quae siccata sunt, ad rem illam dijudieandam nil valeant.

Forma megazoosporarum et magnitudo variae sunt. Quo se movere in-
cipiunt momento, forma earum plus minus ovoidea est (tab. I. fig. 5). Motu
autem continuato megazoosporae ex extremitate inferlori in superiorem sen-
sim attenuantur (tab. I. f. 6). Inter utramque formam, ovoideam dicimus
longeque attenuatam, multae sunt formae intermediae, quae describantur, in-
dignae. Superior megazoosporarum extremitas, ut in plurimis zoosporis, hya-
lina et duobus!*) armata ciliis vibratoriis, nune ipsam megazoosporam longi-
tudine aequantibus, nunc eadem brevioribus, excurvatis vel (in motu) reflexis
(tab. I. f. 5, 6).

13) Upsaliae 1851. p. 205.

14) Cel. Braun vidit in Ulothrice penicilliformi (1. е.) duo aut quattuor in zoosporis
cilia. Vidimus duo solummodo in megazoosporis, quamquam quattuor numerum eorum

normalem esse suspicamur. Cilia illa duo, quae vidimus, nobis visa sunt quoque
minus, quam par esset, evoluta.

3 J. Е. ARESCHOUG,

Varia megazoosporarum magnitudo duabus ex causis, alias ut omittamus,
fluere videtur, quarum altera est filorum, ex quibus emittuntur, diversa aetas
et crassitudo, altera emissio earum matura aut praematura. Nam quo aetate
provectiora et crassiora fila, in quibus gignuntur, et quo maturior emissio
earum, eo majores magisque evolutae sunt in genere megazoosporae eo, quo
emittuntur temporis momento. Quum vero, filis luce ex speculo mieroscopii
fortiori suffusis, praemature nimis extruduntur, se movere incipientes, ve-
luti megazoosporae filorum tenuiorum, sunt plerumque minores. Quae vero
in eadem cellula matrice gignuntur, magnitudine sunt plerumque minus variae.
Vidimus igitur quadam in cellula megazoosporas 121 Micro"" longas et
11—10 Місго"" crassas, in alia contra cellula matrice 171—20 Miero""
longas et 71—10 Місго"" crassas 15). Se movendis plerumque redduntur
longiores, languescente denique motu formam suam primam recuperantes.
Sed hac de re plura infra.

Microzoosporae. Megazoosporarum motu et germinatione saepenumero ob-
servatis, vidimus inter has die 28 Aprilis aliud genus zoosporarum, celeriter na-
tantium et minorum. Unde provenerint minores hae zoosporae, quas mierozoo-
sporas nominamus, cum animo cunctaremur, duo nobis se praebuerunt vicina fila,
in quorum utriusque cellulis nonnullis fuerunt Zoosporae fere maturae, in altero
filo majores, in altero minores. Re accuratius considerata atque perpensa,
in illius megazoosporas, et in hujus fili cellulis (tab. 1. f. 7 b) microzoosporas
contineri, nobis persuasum est. Utrumque filum diametri aequalis; miero-
zoosporiferum tubo cuticulari crasso et longitudinaliter striato, cellulaeque
mierozoosporarum matrices fuscae, ellipticae aut sphaericae. Paulo post
microzoosporae in globum, indumento illo gelatinoso et membraniforme vesti-
tum, per ostiolum cellulae matrieis punctiforme extrusae sunt. Globo extruso
et rotundato, indumentum membraniforme celeriter solvitur, quo facto micro-
zoosporae per campum microscopii sparguntur. Microzoosporae (tab. I. f. 8)
ovoideae, 74 Micro™ longae et 5 Micro"" latae 15). Earum cilia difficillime
observata sunt; modo enim duo in mierozoospora, modo nullum vidimus. Duo
normaliter adesse credimus. — Ipsas microzoosporas germinare nunquam
observavimus. Quas enim in vase, ut germinarent, coluimus, eae disso-
lutae sunt semper. Sed ipsius plantae filis in loco natali diligentius
observatis, inventae sunt cellulae subsphaericae, tum filis adhaerentes, tum

15) Maximae zoosporae, quas in Ulothrice penicilliformi vidit cel. Braun l. c.,
10 Micro longae. Hae sine dubitatione fuerunt megazoosporae, iis nostrae plantae
minores.

16) Minimae, quas in Ulothrice penicilliformi vidit Cel. Braun 1. e., zoosporae 62
Micro™ ]ongae fuerunt. Num hae zoosporae sunt nostrae microzoosporae ?

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 9

scopulo insidentes et membrana cellulari completa cireumdatae, diametro
10 Miero"" circiter aequantes (tab. I. f. 9). Has protococcos fuisse facile
erederes, quod tamen nostra non est opinio. Nam omnibus, quae de
zoosporis Hydrodietyi quiescentibus (Ruhensporen, quae nobis sunt micro-
zoosporae) tam ornate narravit Pringsheim 17), animo perpensis, cellulas illas
sphaericas, de quibus diximus, mierozoosporas esse quiescentes, vix est dubi-
tandum. Mega- et microzoosporarum fila cum saepissime intorta sint, ut-
rasque quoque zoosporas commixtas et sub microscopio natantes videre licet;
tum non raro accidere solet, ut sua extremitate superiore microzoospora infigatur
globuli instar extremitati superiori macrozoosporae (tab. I. f. 5 c c). Quo facto
mierozoospora tranquilla videtur; megazoospora autem, parasita illa turbata hue
et illuc oblique et irregulariter currit, aut subsistit, extremitatem suam superi-
orem in circulo quatiens, ut hoc motu mierozoosporam abjiciat. Frustra,
tuta enim infixa sedet mierozoospora et incolumis, usque in mortem portatricis.
Saepe vidimus magnam megazoosporarum, tali modo microzoosporas portan-
tium, cohortem, interdum plane nullas.

Plantam, de qua quaeritur, in superiore aquae limite crescere scopulis
affixam, jam diximus. Sed ad oram Bahusiensem certis atque definitis diei
horis mare non accedit receditque, ut ad oras Britanniae et Galliae. Quae
cum ita sint, accidere quoque potest, ut, mari plures per dies propter eu-
rum diu dominantem ad infimum aquae limitem demisso, planta nostra in
scopulo exsiccetur. Eam hoc in statu nullas zoosporas procreare, naturae
legibus videtur, ni fallimur, consentaneum. Majo mense, cum planta in sco-
pulo per octo dies hoc modo siccata mansisset, fila ejus in aqua deposita
nullas zoosporas ediderunt. Nonnullarum cellularum cytioplasma in corpu-
seulum solitarium tenuiter granulosum, папе globosum, 45 Місго"" crassum
(tab. I. f. 10 a), nune ellipticum, Шо paululo longius lineaque transver-
sali divisionem adnotante notatum, (tab. L f. 10 b b) contractum fuit. In
alis ventricoso-inflatis cellulis sex 1. plura inventa sunt corpuseula fere
sphaerica et diametro 35—40 Miero"" aequantia (tab. L f. 10 c et d), quae
divisione illius corpusculi in cellula solitarii (tab. I. f. 10 a et b) exortae esse
videntur. · Nulla circumdatae sunt membrana cellulari, quae forsan serius
formatur. Nobis videntur haee corpuseula gonidia, quibus multiplieatur
pianta.

In Ulothrice penicilliformi Cel. Braun vidit "sporas" solitarias in cellulis,
exacte globosas 1. rarius depresso-globosas 1. oblongas, 331— 50 Micro""
ставвав, sporodermate satis crasso et sporoplasmate saturate viridi 7%), quae

17) Ueber die Dauer-Schwärmer des Wassernetzes. Berlin 1861.
18) Algar. unicellular. genera nova p. 21 (not.).
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., III Ser.

12

10 J. Е. ARESCHOUG,

num nostra sint corpuscula, dicere non audemus. Harum "sporarum" et cor-
pusculorum, quae memoravimus, magnitudo fere est eadem. Corpuscula
autem, ut illae "sporae", in cellulis non semper sunt solitaria, sed divisione
denique plura, nec, quantum vidimus, membrana cellulari circumdata.

2. CONFERVA zonata Alg. Scand. exs. n. 184.

Magna Confervae speciosae et Conf. zonatae similitudine perpensa, hujus
quoque speciei zoosporas diligentius perquirere nobis proposuimus. taque,
quamquam praeclarissimi viri, Cel Braun 19) et 'lhuret??) hae in specie
unum tantummodo genus zoosporarum, quattuor ciliis vibratoriis instructarum,
memorarunt, die 26 Augusti in vase posuimus plantam, quo alterum videremus
zoosporarum genus. Quo facto eodem jam die magna visa est multitudo
zoosporarum, vel in aqua natantium vel ad latus vasis collectarum, quarum
aliae fuerunt majores, aliae autem minores. In his duo tantummodo cilia
vibratoria, nec plura, vidimus, unde eas microzoosporas esse dubitare haud
licuit. Utrum in singulis an in eodem filo cum majoribus formatae essent,
cum incerti fuimus, visa sunt eodem die duo fila, quorum in utroque longa
conspiciebatur series cellularum, zoosporis fere maturis refertarum. In altero
filo zoosporae majores et pauciores, (tab. IL. f. 1), in altero contra minores
et numerosiores (tab. II. f. 4) fuerunt, unde illas megazoosporas, has micro-
zoosporas habuimus. In quo non erravimus, nam paulo post utrasque eodem
plane temporis momento ex cellulis suis matricibus protrudi vidimus.

Megazoosporae. In cellulis diametro fili 2plo brevioribus 1. idem subae-
quantibus, numero 4, 8, 16 evolvuntur. Cum maturae sunt, in cellula ma-
trice formatur ostiolum poriforme (tab. П. f. 1 a), per quod extruduntur, intra
indumentum gelatinosum, membraniforme in globum glomeratae. Globus earum
extra cellulam extrusus formam recuperat subsphaericam. Quo facto indu-
mentum solvitur et megazoosporae, quae jam intra illud se movere incipi-
unt, modo, quo solent zoosporae, in aqua sparguntur. Se movere cum inci-
piunt, megazoosporae sunt fere globosae vel sphaerico-ovatae 21), extremitate

19) Die Verjüngung in der Natur p. 158.
20) Thuret, Recherches sur les zoospores p. 13.

21) Haee earum forma in nostra planta, eodem loco pluries lecta, est semper
eadem. Се]. Braun megazoosporas Conf. zonatae elongato-ovoideas, extremitate supe-
riore hyalina descripsit (Die Verjüngung p. 139). Eandem omnino megazoosporarum
formam vidimus in alia Conferva zonata, in amne Hága-àn prope Upsaliam crescente.
Quae hic describitur planta inventa est in fonte Hospitals-källan prope Upsaliam et ad
littora lacus Maelaren prope Wärdsätra.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 11

superiore vix hyalina (tab. II. f. 2 ааа). Longitudo earum 131—162. Miero""
et latitudo 112 1 Micro"", ut longitudo latitudinem parum superet, quarum
utramque in motu parum mutabilem invenimus. Superior megazoosporae
extremitas vix, ut diximus, hyalina, quattuor portat cilia vibratoria cruciata
(tab. II. f. 2aa bet c). Intus megazoosporae ubique fere sporoplasmate viridi
granuloso, uno granulo saepe majori, sunt vestitae, шш rubro-fuscum in
medio pariete interiore portantes.

Si, ut diximus, longitudo atque latitudo megazoosporarum eo, quo se
movent tempore, fere immutabiles videntur, sectio earum transversalis ejusdem
formae non est semper. Nam accidit saepenumero, ut longitudinaliter cari-
natae sint (tab. IL. f. 2 c), aut altero latere rotundatae alteroque longitudi-
naliter carinatae (tab. II. f. 2 di), aut cruciatim carinatae (tab. П. f. 2 d?),
aut denique compresso-quadrangulae (tab. II. f. 2 4%. Haec sectionis trans-
versalis varietas, cujus modifieationes innumerae sunt, optime observari potest
eo temporis momento, quo subsistit megazoospora, extremitatem superiorem
deorsum vertens (tab. II. f. 2414? d’).

Megazoosporarum motus est fere idem, qui in antecedente specie de-
Scriptus est. Saepissime quidem megazoosporae aut linea recta aut curvata
prorsum natant, circa axin nunc ad dextram, nune ad sinistram se volventes,
extremitate superiore ciliifera in cursu antica. Sed non raro subsistunt, et
retrorsum natant, extremitate inferiore latioreque hoc in cursu antica, superiore
autem postica et cilia vibratoria gubernaculi instar portante. De cetero extre-
mitate superiore filo l. alii quodam corpori imposita, citissime cireumaguntur
in uno puncto, trochorum instar. Duas vidimus megazoosporas, alteram ad
dextram, alteram ad sinistram hoc modo circumagi, quarum altera, socia
fugiente, paulo post ad latus oppositum circumagi incepit.

Motu denique finito megazoospora, extremitate superiore adnata aut in
aqua fluitans, primum fere globosa est, deinde elliptica, quo facto extremitas
ejus superior (praesertim cum in aqua fluit megazoospora) in tubum excrescit
(tab. IL f. 3aa a a). Paulo post in cetera megazoosporae parte elliptico-
oblonga granulum illud rubro-fuscum in lineam brevem transversalem trans-
mutatur (tab. II. f. 3 b^), quod primum est indicium divisionis in duas cellulas.
Quae divisio in fig. 3 b? et b? longius est progressa.

Microzoosporae, numero quam megazoosporae duplo majore in cellula
matrice formatae, harumque more in globum indumento gelatinoso membrani-
formi vestitum glomeratae, per ostiolum poriforme (tab. II. f. 4 a) extruduntur.
Globo illo extruso et rotundato, indumentum ??) dissolvitur et microzoosporae

22) Hoe indumentum his in speciebus non propriae naturae videtur, sed juxta-
positis zoosporis, harum muco formatum. Unde ejus dissolutio revera aliud non est
quam zoosporarum discessus, quem in ipsa cellula matrice bis vidimus (tab. IL f. 1, 4).

12 J. Е. ARESCHOUG,

in aqua sparguntur. Megazoosporis fere similes sunt, sphaericae aut ovoi-
deae. Longitudo 62—10 Місго""- et latitudo 62 Micro" l. parum infra.
Superior earum extremitas hyalina et duobus ciliis vibratoriis, ipsa micro-
zoospora saepe triplo longioribus, ornata. Sporoplasma, ut in megazoosporis,
granulis paulo majoribus, et granulum illud rubro-fuscum fere medio micro-
zoosporae parieti interiori adnatum est (tab. II. f. 5). Has microzoosporas
germinare nunquam vidimus. Quae vel vasis lateri adnatae fuerunt vel in
aqua fluxerunt, eae omnes post aliquot dies sunt dissolutae.

His rite perpensis, utramque plantam collocandam esse in genere, cujus
notas nunc proponere conabimur, vix dubitandum est:

Hormiscia Fr. Fl. Scan. p. 327 (1835).

Ulothricis et Hormotrichi sp. Kütz.

Char. gen. Fila ex unica cellularum serie constructa, simplicia (et spurie
ramosa?) Cellulae primum longiores, deinde iterata divisione breviores, cytio-
plasmate viridi, granula amylacea includente, intus vestitae. Propagationis or-
gana: 1) megazoosporae sphaericae, ovoideae 1. elongatae, in superiore extremi-
tate 4 aut 2 ciliis vibratoriis, in inferiore rotundatae aut acutae; 2) microzoosporae
sphaericae, ovoideae, elongatae, 2 ciliis vibratoriis munitae. Utraeque zoo-
sporae in singulis filis evolutae, per ostiolum poriforme cellulae matricis
extruduntur. — De cetero gonidia in planta fere sicca divisione cytioplas-
matis cellularum exorta.

Hormiscia penicilliformis (Roth. Cat. З p. 271).

Conferva penicilliformis Roth. 1. c.
— hormoides Lyngb. Hydr. (maxima pro parte).
— speciosa Aresch. Alg. Seand. exs. n. 185.
Ulothrix penicilliformis A. Braun. Alg. unicell. p. 21.
In superiore aquae marinae limite ad oram Sveciae occidentalem, prae-
sertim extra Gothoburgum.

Hormiseia zonata (Web. & Mohr.) Alg. Scand. exs. n. 184.

In lacubus, fontibus et amnibus, apud nos haud rara. De ejus formis et
de affinibus speciebus alio tempore, si fors ita tulerit, plura.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 13

3. CONFERVA hormoides Alg. Scand. exs. п. 186.

Mense Majo observatus est mucus viridi-flavescens, quo in inferiore limite
aquae scopuli tenuiter obdueti erant. Huic insidentia in aqua fluctuarunt
fila simplicia, tenuissima et viridia. Quae cum invenissemus, ea novam
Conf. speciosae supra descriptae generationem primum habuimus. Diligen-
tius autem perquisita longe alius nobis visa sunt speciel, quam nunc descri-
bere in animo est.

Fila laete viridia, raro uncia et dimidia longiora, juniora magis, aetate
provectiora minus lubrica. Diameter eorum, ut in Conferva speciosa, varius,
15—421 Місго"" aequans. Itaque crassissima hujus fila quam fila Conf. spe-
ciosae duplo angustiora. Utriusque anatomica structura fere eadem est.
Quo juniora fila, eo tenuiores, et quo aetate provectiora, eo crassiores sunt
cellularum membranae. Quamobrem hujus et Conf. speciosae fila mega-
zoosporifera sunt simillima. Cellularum longitudo diametro nunc duplo lon-
gior пипс eidem aequalis, nunquam vero, ut in Conferva speciosa accidere
potest, triplo brevior l. infra. Neque in cellulis vegetis videtur nucleus ullus
centralis, ut in Conf. speciosa (tab. I. f. 1 et 2). Qui adest, cum extruduntur
zoosporae primum conspicitur (tab. Ш. f. 2 a et 3 a).

Megazoosporae. Die 13 Maji apparuit magna zoosporarum cohors, forma a
zoosporis Confervarum ita alienarum, ut, unde venerint, cum non observas-
semus, eas infusoria habuerimus. Sporoplasmate viridi granuloso repletae, obo-
voideae fuerunt. Ex extremitate eorum superiore et rotundata, nee hyalina,
quattuor cilia longissima et cruciata exierunt. In iuferiore extremitate por-
tarunt cuspidem longam, tenuem, aequalem, rigidam et hyalinam. Longitudo
zoosporae et cuspidis 20 Micro"" et latitudo 71 Micro"". Cuspidis longitudo
T4 Micro™ (tab. Ш. f. 8 b b b et cc). Earum se movendi facultas visa est
exigua, nam eodem fere in loco manserunt, hue et illuc se vertentes, aut,
extremitate superiore deorsum versa et fixa cuspideque erecta, hue et illue
se jactantes (tab. Ш. f. З cc). Nulla earum secuta est germinatio, unde
praemature natae forsan haberi potuerunt.

Die 24 Maji in cellulis filorum zoosporae apparuerunt formatae (tab. III.
f 2b) Quarum emissio cum ab luce ex speculo microscopii inflexo incitata
fuisset, omnes, in globum indumento membraniformi mucoso vestitum glome-
ratae, per ostiolum poriforme cellulae matricis, antecedentibus similes extru-
sae sunt. Paulo post, indumento illo diffluente, zoosporae in aqua sparsae
sunt. Sectio transversalis in aliis fuit orbicularis, in aliis quadrangularis,
qua de re et de ipsa germinatione, quae secuta est, plura infra. — Zoosporis
hoc modo dispersis, sola restitit vesicula sphaerica, diametro 221 Micro""
aequans, primum in globo zoosporarum inclusa et cum hoe ex cellula matrice

14 J. Е. ARESCHOUG,

extrusa (tab. III. f. 3 a). Nonnunquam in cellula matrice restare videtur
(tab. Ш. f. 2 а). An nucleus sit cellulae, dieere non audemus 2). Talem
vesiculam in Conferva aerea, zoosporis emissis, restare et Cel. Thuret ?*) et
nos ipsi testari possumus. |

Postero die, nonnulla cum fila sub microscopio posita fuissent, singulis
ex cellulis modoque descripto singuli extrusi sunt zoosporarum globi, quo-
rum zoosporae, motu vivacissimo praeditae, uno fere ictu per campum micro-
scopli sparsae sunt. Has tempore opportuno natas fuisse, ipsa celeritas, qua
nataverunt, visa est testari. Jam iu cellula matrice (tab. III. f. 4) fuerunt
longiores quam illae zoosporae, quas descripsimus, et quo diutius perduravit
motus, eo longiores sunt factae, et denique forma earum fuit magnopere sin-
gularis Nam superior zoosporae extremitas fuit similis brevissimae pyra-
midi, in apice quattuor cilia vibratoria, angulis opposita, portans (tab. ІШ.
f.5 bbe). Cetera ejus pars tota inferior habuit similitudinem cum pyra-
mide lateribus incurvatis deorsum versa, longe attenuata, cuspidemque illam
jam descriptam in extremitate portante, utriusque pyramidis basibus oppo-
sitis (tab. Ш. f. 5 b b c). In hujusmodi zoosporis sectio transversalis est semper
quadrangularis (tab. Ш. f. 5 e d). Longitudo earum et cuspidis 25—30 Micro""
et maxima latitudo (1—8 Miero"", Hora praeterlapsa, postquam extremitate
superiore se filis infigere coepissent, omnis earum motus substitit. Quo facto
formaque obovoidea recuperata, incepit earum germinatio, qua progrediente,
cuspis (tab. Ш. f. 6 ааа) primum deperditur, et deinde sequitur zoosporae
in plures cellulas divisio (tab. Ш. f. 6 b b b).

Postquam 50 cireiter cellulae matrices emisissent has zoosporas, quas,
cognita earum germinatione, megazoosporas nominare licebit, nune obovoideas,
nune fere pyramidales, ultimo visum est phaenomenon die 7 Julii, nec ultra.
Quae tum natae sunt megazoosporae, eae cum cuspide 111—221 Місго"" longae
et 71 Miero"" latae fuerunt, sectione transversali nunc circulari (tab. ІП. f. 5 e),
nune quadrangulari (tab. III. £. 5 d), modo teretes, modo pyramidales, hoc
autem in casu extremitate superiore rotundata (tab. Ш. f. 5 a a a), nec bre-
vissime pyramidali. Motu earum tardo et fere moleculari finito, germinatio
incoepta est.

Ex his sequitur, megazoosporas in se movendis formam mutare hujus-
que mutationem eo majorem esse, quo celerius se moveant; si externis in-

23) In Conf. speciosa, in cujus cellulis vegetis observatur interdum nucleus (tab. I.
f. 1—2), nulla, quantum vidimus, vesieula cum zoosporis extruditur, neque in Conferva
zonata, in qua eam vidit Schacht (Lehrbuch der Physiologie 2. p. 221). Extrusio,
immo existentia ejus eo tempore, quo maturae sunt zoosporae, fortuita videtur.

24) Recherches sur les zoospores des Algues tab. 17 f. I. d.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 15

citamentis, ex. gr. luce ex speculo microscopii, incitatae praemature nimis
nascantur, motum esse languidum fereque molecularem, easque formam suam
ante germinationem tum parum mutare; denique variae formae megazoosporas,
recuperata forma obovoidea, aeque facile germinare.

Microzoosporae. Praeter megazoosporas, quas descripsimus, aliud quoque
hac in planta exstat genus zoosporarum, minorum et cum microzoosporis
Conf. speciosae in multis convenientium, quare eas microzoosporas habemus.
Nunquam in eodem cum megazoosporis filo, sed in aliis semper, quantum
nos observavimus, formantur. Haec fila quam megazoosporarum sunt quoque
multo angustiora, saepe 15 Miero"" tantummodo lata, cellulis ante evolutio-
nem microzoosporarum diametro 2plo brevioribus, illis formatis, eundem
aequantibus (tab. Ш. f. 7). Cellula zoosporifera denique maturata, micro-
zoosporae in globum, indumento gelatinoso membraniformi vestitum, globatae
omnino ut megazoosporae, per ostiolum illud punctiforme (tab. Ш. f. Та)
extruduntur, et indumento evanescente, sparguntur. Microzoosporae ovoideae
81 Місго"" longae et 5 Miero"" latae, in extremitate superiore plus minusve
hyalina cilia duo vibratoria, ipsa microzoospora saepe 2plo longiora, por-
tantes (tab. Ш. f. 8). Omnes microzoosporae, quas in vase coluimus, denique
sunt dissolutae, nec ullas germinare vidimus.

In ea planta, quam Upsaliae coluimus, observavimus ramos in filo late-
rales, simplices (tab. Ш. f. 9), quorum formatio ex icone patet. А nobis
spuri habentur. De cetero megazoosporas ejusdem plantae in cellulis
matricibus germinare vidimus, quod et in Conf. zonata et affinibus speciebus
observatur (СЁ. Thuret Recherches tab. 18 fig. 5).

Propter megazoosporarum hac in planta habitum singularem, ex sola
specie, quam descripsimus, novum genus, Hormisciae affine, condere non
dubitamus :

Urospora Aresch.

Char. gen. Fila ex unica cellularum serie constructa, simplicia (raro spurie
ramosa). Cellulae primum longiores, deinde iterata divisione breviores, cy-
tioplasmate viridi, granula amylacea includente, intus vestitae. Propagationis
organa: 1) тедазоозротае primum obovoideae, deinde forma variae, in extre-
mitate superiore 4 ciliis vibratoriis et in inferiore cuspide longa aciculari mu-
nitae; 2) microzoosporae subovoideae, 2 ciliis vibratoriis munitae. Utraeque
zoosporae, in singulis filis evolutae, per ostiolum poriforme cellulae matricis
extruduntur.

16 J. Е. ARESCHOUG,

Urospora mirabilis Aresch.
Conferva hormoides Aresch. Alg. Scand. exs. n. 186.

Propter magnam illam Hormisciae penicilliformis et hujus Urosporae
mirabilis similitudinem, conjicere voluimus saepenumero, utramque eandem
esse speciem, Si autem talis conjectura concessa fuerit, pro certo demon-
strabit quispiam, aut utrasque Hormisciae penicilliformis zoosporas, quas
descripsimus, solas esse microzoosporas (cui repugnat prompta megazoospo-
rarum a nobis visa germinatio), aut tum ZTormisciae penicilliformis nostrae tum
Urosporae megazoosporas, utrasque germinantes, duplex esse unius ejusdemque
speciei megazoosporarum genus, quod vix in natura existere potest. Quae
omnia cum demonstrare non potuerimus, utramque plantam non modo speci-
fice, verum etiam generice diversam considerare cogimur.

4. CONFERVA areta Dillw.

Quamquam quae hac in planta anno 1862 observavimus, non tam com-
pleta sunt atque absoluta, ut ex iis fluat perfecta ejus cognitio, tamen cum
omnia, quae in ea vidimus, sint prorsus singularia, observationes nostras
aliorum judicio submittere volumus.

Crescit ad totam fere Scandinaviae oram occidentalem, a freto baltico
usque in fines Finmarkiae ultimos, scopulis saxisque intra superiorem et
inferiorem maris limitem adnata. In Bahusia aqua saepissime inundatur,
in Norvegia, recedente mari, saepius denudata >"). Hujus speciei forma, quae
Conf. vaucheriaeformis Ag. a nobis habita est 2°), invenitur in sinubus magis
a mari seclusis, ex. gr. ad Fiskebäckskil et in portu Marestrandii, paulo
profundius in aqua crescens ?). Hae in forma, per hebdomatis spatium,
ultra quod nostras continuare observationes haud licuit, vidimus ea, quae
nunc enarrabimus. Utraque forma in Alg. Scand. exs.n. 129 distributa est,
ila inferiorem, haee superiorem in folio locum tenens. Specie saepius de-
seripta, pauca tantummodo de ejus struetura observare licet.

Celluarum (sev articulorum) longitudo varia est. Inferiores diametro
nune 2plo longiores, nune triplo breviores; superiores et supremae diametro
usque Splo longiores. Ita hac in planta tempore, quo, continuante cellularum
divisione, crescere pergit. Denique, cellularum divisione plantaeque evolu-

24) Cfr. Phyc. Scand. mar. p. 200.
25) Cfr. Phye. Seand. mar. p. 200.

26) Haec semper munda est. Forma autem primaria prole Mytili edulis plerumque
infestatur ita, ut vix nisi rarissime sporas progignere posse videatur.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 17

tione finitis, cellulae superiores et supremae sunt quam inferiores vix longi-
ores. Crassitudo earum maxima inter 160 et 170 Micro"" variat. Ex cellulis
ramorum ubivis exeunt duo l. plura fila >") multo tenuiora (tab. IV. f. 1 c),
40 Micro™ circiter aequantia, nune simplicia, nunc ramosa articulisque dia-
metro 4plo l. 6plo longioribus, veros plantae ramos implectentia, unde habitus
ille spongiosus, quo se interdum induit planta.

Oosporae 2%). Anno 1843 cum particulam Conf. urctae var. vaucheriae-
formis sub microscopio posuissemus, nil vidimus inter plantae ramos, quod
sporam nominares. Sed post dimidiae horae spatium, cum particulam illam
sub microscopio remanentem denuo viseremus, plura visa sunt corpuscula
sphaerico-elliptica, quae, sporae immobiles habita, unde venissent tam subito,
neseivimus. Ка ex apicibus filorum abruptis elapsa fuisse, deinde nostra fuit
opinio °°), quae nunc falsa videtur. Nam haec corpuscula, quorum evolutio-
nem perquirere tum nobis negatum fuit, oosporas fuisse, ex observationibus,
quae sequuntur, conjectura videtur probabilis.

Anno 1862 mense Majo in portu Marestrandii denuo inventa, dubias
illas sporas diligenter perquirere nobis proposuimus. Itaque plantam et in
vase cultam et e mari recenter exhaustam quotidie ante horam octavam in-
speximus. Post aliquot dies in ea observatae sunt cellulae triplicis generis,
nempe:

1. Cellulae (sev articuli), quarum totus paries interior cytioplasmate
viridi, granulis amylaceis nitentibus adsperso, vestitus est. Hae a nobis
habitae sunt cellulae vegetae, iterata divisione ulterius dividendae (tab. IV.
f. 1,3, 4 ааа).

2. Cellulae, in quibus cytioplasma illud viride formavit globum, diametro
15—100 Micro™ aequantem, qui modo granulis illis amylaceis nitentibus
ornatus fuit (tab. IV. f. 2 a, f. 3 b), modo his carens ex minutissimis gra-
nulis constare est visus (tab. IV. f. с). Utrumque globum contractione
sphaerica ipsius cytioplasmatis cellulae matricis exortum fuisse, non dubitavi-
mus, illum nuperius formatum, hunc autem, granulis amylaceis resorptis, mox
in sporam aut in Zoosporas abiturum fuisse, opinantes. Quod cum animo
volveremus, per ostiolum (tab. IV. f. 2 b) cellulae matricis hic globus leniter
lenteque protrudi incepit, megazoosporarum in Conferva hormoidi globi

21) Veri rami infra genieulum superiorem articuli in filis primariis exeunt, nec
unquam medio ex articulo, ut haee fila tenuiora.

28) Нос verbo significamus idem, quod Cel. Pringsheim in Oedogonzs, sporam
nempe immobilem.

29) Phye. Scand. mar. p. 201.
Nova Acta Reg. Soc. Se. Ups., III Ser. 3

18 J. E. ARESCHOUG,

instar. Altera ejus parte extra cellulam extrusa, altera autem adhuc inclusa,
in media sua parte nimis constrietus rumpitur totus. Deinde, duobus praeter-
lapsis diebus, alius quoque globus, praecedenti in omnibus simillimus, eodem
omnino modo e cellula matrice extrusus est (tab. IV. f. 4 b). Quo facto in
aqua immobilis jacuit, sphaericus et zoosporae Vaucheriae simillimus (tab.
IV. f. 4с). Cytioplasmate densissimo et minutissime granuloso totus con-
stitit, utrieulo primordiali vix ullo vestitus. Quare cum oosporis Oedogont,
ante harum foecundationem, ejus congruentia maxima fuit. Proh dolor! eum
diutius perquirere non potuimus, nam post aliquot temporis momenta et hic
est ruptus. In utroque easu post rupturam restarunt sola granula minutissima,
cum zoosporis mortuis minime comparanda, sed cum granulis illis ruptura
zoosporae Vaucheriae relictis eximie congruentia. Plures hujus generis glo-
bos perquirere quamquam nobis haud coneessum fuit, ex iis tamen, quae
vidimus, oportet nos concludere:

a. globos, quos descripsimus, eum per ostiolum ex cellula extrudantur,
quaedam esse propogationis organa, nec cytioplasma cellulae fortuito de-
formatum;

b. illos, cum eorum ruptura nullae zoosporae apparuerint, zoosporarum
globos non esse;

с. neque illos zoosporarum Vaucheriae indolis atque naturae esse, nullo
eorum motu observato;

d. his rite perpensis, propter magnam cum sporis immobilibus con-
gruentiam, illos oosporas habendos esse.

дио. In filis observatae sunt cellulae, forma et longitudine a ve-
getis vix recedentes, in quibus cytioplasma fusco-olivaceum, ex solis gra-
nulis minutissimis denseque stipatis compositum, totum parietem cellulae
interiorem investivit (tab. IV. f. 1 b b). Haec granula deinde se movere in-
ceperunt, et nonnulla eorum per ostiolum cellulae exire (tab. IV. f. 6). Sed
longe maxima eorum pars in cellula matrice emortua est. Quae ex ea
exierunt, nostris oculis se subtraxerunt. Nonnulla quidem in vase deinde
sunt reperta, sed mortua et deliquescentia, nec unquam germinantia. Quan-
tum ex his et ex iis, quae in cellula matrice remansissent, conjicere licet,
forma eorum est elliptica, extremitas superior hyalina et duobus (2) ciliis
vibratoriis munita. Longitudo eorum circiter 5 Micro" (tab. IV. f. 7).

Num sunt zoosporae? Num antherozoida? Si zoosporae sint habenda,
propter germinationis absentiam sunt certe microzoosporae. Color autem
eorum fusco-olivaceus suadere videtur, ea antherozoida potius esse, quod
quoque oosporarum in planta praesentia quodammodo confirmare videtur.
Ut res nobis apparuit, ita eam proposuimus. Planta, de qua quaeritur, est

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 19

certe proprio adseribenda generi, quod his characteribus circumscribere
conamur:

Spongosiphonia Aresch.

Thallus ex unica cellularum serie constructus, ramosus. Cellulae in-
feriores breviores, superiores et supremae longiores l. longissimae, denique
omnes, finita earum divisione, fere aequilongae, cytioplasmate viridi, gra-
nula nitentia amylacea includente, intus vestitae. Propagationis organa:
1) oosporae intra cellulam solitarie formatae, per ostiolum poriforme extrusae,
sphaericae; 2) antherozoida elliptica, fusca, duobus (?) ciliis vibratoriis in-
structa, in cellulis propriis parumque mutatis formata, mobilia et per ostiolum
poriforme egredientia. Utraque organa in eadem planta.

Spongosiphonia arcta (Dillw.).
Conferva arcta Dillw. et Auctorr. — Aresch. Alg. Scand. exs. n. 129.

Speciei bene cognitae descriptione uberiori non opus est, neque an plures
eodem nomine confusae sint species, in animo est disquirere. Nam species
ante cognitam sporarum evolutionem determinare, est opus in Confervis plane
irritum. Neque habitus earum, nee cellularum mensura atque magnitudo magni
sunt momenti, quod quoque Spongomorphae Kütz. subgenus testari potest,
cui а Се]. auctore adscripta est etiam Conferva uncialis, quamquam hujus
propagationis organa, ut mox videbimus, ab illis Spongosiphoniae magnopere
abhorrent.

5. CONFERVA uncialis Fl. Dan. — Alg. Scand. exs. n. 130.

Secus oram Seandinaviae occidentalis fere totam, Spongosiphonia saepis-
sime eomitante, in superiori aquae limite crescit, ut cum illa ob habitum fere
similem facile commutari possit. Utraque notis, quibus nititur subgenus
Spongomorpha Киш. bene congruit Modus enim, quo Ша, adjuvantibus
maris fluctibus, intorqventur et implectuntur, in utraque est fere idem 29),
Fila, quam Spongosiphoniae, sunt in genere tenuiora. Cellulae inferiores 1.
mediae sunt diametro 2plo longiores, 1. longitudine eidem aequales, superiores
et supremae primum quam illae longiores, denique, finita earum divisione,
aequilongae. 'l'otus paries earum interior cytioplasmate laete viridi, granulis
amylaceis sparsis et nitentibus ornato, vestitus est (tab. IV. £. 8 a). Rami

30) Ejus de formis cfr. Phye. Scand. mar. p. 201.

20 J. E. ARESCHOUG,

media ex cellula (sev articulo fili primarii) exeunt, quod in Spongosiphonia
nunquam. Sed propagationis organa eorumque evolutio, ut jam diximus, alius
sunt indolis atque naturae.

Plures vicinae, i. e. in medio filo seriatae cellulae vegetae, in cellulas
sporiferas transmutantur (tab. IV. f. 8 b b). Qua progressa transformatione,
megazoosporae (hujus enim generis sunt, ut putamus, zoosporae, quas vidimus)
dense stipatae investiunt totum cellulae matricis parietem interiorem. Denique
per ostiolum, in media cellula matrice positum, megazoosporarum globus,
ut in Hormiscia zonata et Urospora mirabili, extruditur et, forma sphaerica
recuperata, dissolvitur in megazoosporas, quae modo solito motuque vivacis-
simo mox sparguntur. Cellulae megazoosporarum matrices cum vegetis con-
veniunt plerumque forma et longitudine, diametrum nunc aequantes, nunc
eodem 2plo longiores.

Megazoosporae exacte ovoideae aut elongato-ovoideae, extremitate supe-
riore hyalina ciliisque duobus vibratoriis, ipsa megazoospora longioribus, vel
eam nonnunquam bis excedentibus, instructa (tab. IV. f. 9 ab). In motu, ut
mos est, paulo longiores redduntur. Minima earum longitudo 5 Micro"", maxima

1 Micro” et latitudo maxima 5 Micro"". Motu finito eas certo germinare non
vidimus. Sed in algis variis, infra limitem aquae marinae, in quo crescit planta,
vigentibus, juniora ejus specimina non raro observantur eo tempore, quo
evolvuntur megazoosporae, ex his sine dubitatione exorta 1). Hujus naturae
specimina in Alg. Scand. exs. n. 228 distributa sunt, ad Confervam lanosam
Auctorr., quae nobis videtur forma hujus parasitica, ut credimus, jure relata.
Conf. lanosae sev Conf. uncialis parasiticae forma magis evoluta in Alg.
Scand. exs. n. 181 edita est. — Microzoosporas hae in planta а nobis diligen-
tissime quaesitas vidimus nunquam ??).

De motus mechanismo in zoosporis.

De modo sev mechanismo, quo se movent zoosporae, scripturi, pauca
illa, quae de varia zoosporarum forma in Conferva Lino observavimus, prae-

31) Figuras harum plantarum germinantium, nescimus quo casu, delineare ne-
gleximus.

32) In Confervae speciebus longe post megazoosporas evolvi videntur microzoo-
sporae. Forsan hae in planta earum formatio nondum incepisset eo, quo Bahusiam
reliquimus tempore. Mense Julio 1865 in Hormiscia zonata nullas invenimus micro-
zoosporas, solas megazoosporas. Anno 1864 accepimus ex Dahusia specimina Uro-
sporae mirabilis numerosa, quae omnia, Upsaliae culta, pluries ediderunt megazoosporas,
nullas autem mierozoosporas.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 21

mittere debemus. Ut res igitur melius eluceat, ea omnia eodem, quo obser-
vata sunt, ordine persequi in animo est.

In fundo sinuum interiorum maris Bahusiensis unum 1. duos cubitos alto
demersa est plerumque Conferva Linum, coloris amoene viridis. Ultimis
autem diebus Junii mensis 1863 e fundo magna ejus copia emersit, in aqua
stratiformiter fluitans, sordide flavescens. Fila languida et lubrica fuerunt,
ut ea aut tabescere, aut zoosporas editura fuisse, facile credidisses. Neque
injuria. Nam die 19 Junii hora meridiei nonnulla cum perscrutaremur,
in multis eorum cellulis vidimus zoosporas vivaciter se movere, sed in ipsa
cellula nullum, quo exire potuerunt, ostiolum punctiforme. Itaque omnes
intra cellulam matricem inclusas perquirere coacti fuimus. Quod cum facere-
mus, in cellula (sev articulo) quadam observatae sunt zoosporae et motu et
forma inter se valde dissimiles, nempe:

1. Zoosporae ovoideae, acuminatae, extremitate superiore hyalina, ciliis
duobus (in nonnullis quattuor?) tenuissimis armata, granulis majoribus viri-
dibus dense stipatis intus vestitae, quarum aliae numerosiores et minores
fuerunt, 124 Micro™ longae et 64 Micro" latae (tab. IV. f. 10 a); aliae nu-
mero paucissimae et majores, 221— 25 Micro™ longae et 15—171 Місго""
latae (tab. IV. f. 10 b). Utraeque circa axin volventes citissime nataverunt
recta via aut curvata, extremitate superiore hyalina in cursu nunc antica,
nunc postica.

2. Zoosporae valde memorabiles, elongato-lineares, inferiore extremitate
fere truncata l rotundata, superiore acuminata cilioque vibratorio uno (aut
duobus?) munita, granulaque minora minusque numerosa includentes (tab. IV.
f. 11 abc). Motus fere ut in prioribus, sed earum numerus admodum par-
vus. Longitudo 171—221 Місго"" latitudoque 74 Місго"" 33). Non modo
propter formam illam alienissimam mirabiles sunt, sed in eo etiam, quod in
loco quodam cum morantur, in sua forma mutanda occupatae sunt. Vidimus
itaque has zoosporas (tab. ТУ. f. 11 abc) in omnes eas formas, quas de-
pinximus (tab. IV. f. 11 def) mutari. Quarum formarum ea, quae duobus
ciliis vibratoriis munita est (tab. IV. f. 11 f), magnopere singularis est ha-
benda. De cetero hae depictae formae nullo temporis momento sunt stabiles,
nam laciniae breviores et longiores continue exseruntur aut retrahuntur, fere
eodem modo, quo in zoosporis Mycetozoorum fieri solet ?*).

33) Harum zoosporarum similitudo cum zoosporis Didymii Libertiani observanda
est. СЁ. De Bary, die Mycetozoen, 2:te Auflage, tab. I. f. 11.

34) Cfr. De Bary, die Mycetozoen, 2:te Auflage, tab. I. f. 18, tab. 2. f. 31 et tab. 3.
f. 8. — Zoosporas Aethalii septici vidimus hoc anno e perisporio exire, quarum simi-
litudo eum his zoosporis Confervae Lini (tab. nostra IV. f. 11 d ef) in aperto est.

29 J. E. ARESCHOUG,

3. Zoosporae subelliptico-oblongae, ex altera extremitate vel ex utraque
attenuatae in rostrum hyalinum, modo breve, modo longum, granulisque viri-
dibus, nune majoribus denseque stipatis, nunc minoribus minusque densis, intus
vestitae (tab. IV. f. 12 ab). Longitudo 171—25 Місго"" et latitudo 11 Micro”.
Cirea axin rotantes per aquam natant, nunc horizontales, nunc partem suam
anticam in cursu circulariter jactantes. Numero in articulo quinque fuerunt.
Alia quoque forma in eodem articulo (tab. IV. f. 13) solitaria est inventa,
quae celerrime natans duabus ex zoosporis connatis exorta esse facile habita
fuisset, nisi zoosporarum, de quibus quaeritur, magna varietas hanc expli-
cationem inutilem reddidisset.

Die 27 Junii in multis fili eujusdam cellulis vidimus zoosporas vivacis-
sime se moventes. In cellula quadam omnes fuerunt ejusdem formae atque
magnitudinis, ovoideae, 122—15 Micro™ longae et 5—62 Місго"" latae (cfr.
tab. IV. f. 10 a), in alia autem, illi proxime vicina, et magnitudine et forma
valde inter se dissimiles. Ех his vidimus duas majores, cornibus duobus
munitas (cfr. tab. IV. f. 13), et unicam subellipticam, altera extremitate rostro
longo munita, altera rotundata (tab. IV. f. 14). Haec cum nataret rostrum
in cursu antieum portavit, deinde, extremitate ejus rotundata in protuberan-
tiam corniformem evoluta, hanc anticam rostrumque postieum (tab. IV. f. 15).

Die 29 Junii inventum est filum, cujus in cellulis fere omnibus vivacis-
sime se moverunt zoosporae, omnes ante motum inceptum in media cellula
in globum subellipticum glomeratae. Sparsis zoosporis in cellula, in hae vi-
dimus vesiculam solitariam, quae antea ab zoosporis insidentibus tecta
erat, aliaque in cellula duas vesiculas ejusdem naturae atque indolis. De-
nique in alia cellula, in qua nulla vesicula, vidimus ostiolum poriforme mi-
nutissimum, quo non sine opera et labore nonnullae zoosporae exierunt,
quarum una granulo Шо, ut in Hormiscia zonata, fusco-rubro ornata fuit,
quod in ceteris nunquam.

Haee nostra de sporis Confervae Lini narratio non eo proposita est
animo, ut inde fluat perfectior hujus speciei cognitio. Nam omnia ejus fila
aegrotavisse nobis sunt visa. Claris autem exemplis testari voluimus, zoosporis
inesse quandam formae suae mutandae vim, et hane quoque formae muta-
tionem, quae contractione et expansione efficitur, ipsius motus esse mecha-
nismum. Cilia enim vibratoria in his, de quibus quaeritur, plantis non esse
organa, quorum ope et opera zoosporae se movent 25), facile patet ex eo,

35) Quod tamen multi crediderunt. Cfr. Sachs, Handbuch der Experimenta] Phy-
siologie der Pflanzen. Leipzig 1865. p. 460.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 23

1. quod, cum in quadam Conferva zoosporae ejusdem generis gignun-
tur, quarum altera pars ciliis distinctissimis, altera nullis instructa est 25),
zoosporae tamen utriusque partis se movent eadem prorsus celeritate;

2. quod immobiles jacent saepe zoosporae, quamquam cilia sua cele-
riter movent;

3. quod, cum zoosporae extremitate superiore ciliifera in cursu antica
natant, cilia refracta zoosporae corpori arcte sunt adpressa.

Quae cum ita sint, zoosporarum motum ciliis illis vibratoriis haud effici,
nobis persuasum est. Eifficaciae longe majoris sunt illa zoosporarum con-
tractio atque expansio, quarum in Zoosporis existentia negari non potest.
Nam in Urospora mirabili megazoosporae, cum e cellula matrice egrediuntur,
sunt saepe elliptico-obovoideae, et sectio earum transversalis orbicularis, quod,
extremitate earum superiore deorsum versa, facile conspici potest (tab. Ш.
{ Зее). Quamdiu hane conservant formam, fere in eodem loco remanent
vibrantes, neque natant, neque circa axin volvuntur. Formatis autem in mega-
zoospora quattuor plicis sev jugis longitudinalibus (tab. Ш. f. 5 aa a), motus
ejus celerior inchoatur. Quo continuante megazoospora sensim fit quadran-
gularis eo modo, quod quattuor illae plicae longitudinales in angulos exse-
runtur, lateraque interposita explanantur, immo incurvantur (tab. III. f. 5 b b c),
quo facto ejus motus vivacissimus est. Rarius autem extremitas zoosporae
superior, ut observavimus, in pyramidem brevissimam transmutatur, quo in
casu motus est longe vivacissimus (tab. Ш. f. 5 b b). Megazoosporas Hor-
misciae zonatae qui diligentius observare voluerit, is fere eadem videbit; pri-
mum enim transversalis earum sectio est orbicularis (tab. II. fig. 2 b), deinde,
zoospora in motu subito subsistente, fere quadrangularis 1. etiam variae formae
(tab. H. f. 2dd d); et in ipsa megazoospora, e latere visa, observantur, ut
in Urospora, рПсае longitudinales (tab. IL. f. 2 ес). Cum vero diutius in
eodem loco moratur megazoospora, sectio ejus transversalis formam orbicu-
larem recuperat. Megazoosporam Urosporae si nobis animo fixerimus tortam,
cochleam (eine Sehraube, une vis) habebimus, eujus in aqua motus duplex est,
primum enim circa axin volvitur et deinde ipsa progreditur. Hic quoque
est zoosporarum, de quibus quaeritur, motus. Itaque, cognita earum se con-
trahendi et expandendi vi, corpore suo in formam cochleae plus minus com-
pletam transmutando, eos se movere, vix dubitandum est. Quae autem sit
ila vis, quae cochleam agitat, dicere non possumus. Eam externis ex causis

36) Non raro desiderantur cilia vibratoria in zoosporis, quae, afficiente luce ube-
riore, nimis praemature ex cellula matrice emittuntur.

24 J. E. ARESCHOUG,

fluere, nemo certe est, qui credat. Vis illa, quae in plantis motus phaenomena
promovet, longe alia est. Cum enim megazoospora Urosporae cursum su-
bito rumpens et uno in puncto infixa nunc ad dextram, nune ad sinistram
trochi instar circumvehitur, cursum deinde, ut supra vidimus, iteratura, eam
animal infusorium potius quam plantam habeas.

OBSERVATIONES PHYCOLOGICAE. 25

Explicatio Figurarum.

Tab. I. Hormiscia penicilliformis.

Fig. 1—2 fila vegeta (100—120 amplif.). — Fig. 3 filum megazoosporiferum, a a cel-
lulae vegetae, b cellula megazoosporas ineludens, (150 amplif.). — Fig.4 filum ex cujus
cellulis megazoosporae extruduntur (a), (amplif. 200). — Fig. 5 a a. megazoosporae
e latere visae, b b extremitate superiore deorsum versa, c c megazoosporae micro-
zoosporas in extremitate superiore portantes, (500 amplif.). — Fig. 6 megazoosporae
magis elongatae, (500 amplif.). — Fig.6 B megazoosporae germinantes, (500 am-
plif.). — Fig. 7 filum, una cellula (b) mierozoosporas includens, ceterae (a a) vegetae,
(200 amplif) — Fig. 8 mierozoosporae, (500 amplif.). — Fig. 9 mierozoosporae
membrana cellulari vestitae filoque plantae adnexae aut liberae, (500 amplif.). —
Fig. 10 fila, in quorum cellulis divisione (b b) cytioplasmatis gonidia orta sunt,
(100 amplif.).

Tab. II. Hormiscia zonata.

Fig. 1 filum, in eujus cellulis megazoosporae formatae, inclusae aut jam per osti-
olum (a) egressae sunt, (200 amplif.). — Fig. 2 megazoosporae, a a a. e latere visae,
b extremitate superiore deorsum versa, c c plicam sev jugum longitudinalem osten-
dentes, 4! d? d° sectiones megazoosporarum, cum earum extremitates superiores
deorsum versae sunt, visibiles, (500 amplif.). — Fig. 3 megazoosporae germinantes,

(500 amplif). — Fig. 4 filum, in eujus cellulis microzoosporae inclusae sunt, aut
per ostiolum (a) jam egressae, (200 amplif). — Fig. 5 mierozoosporae, (500
(amplif.).

Tab. III. Urospora mirabilis.
Fig. 1 fila vegeta (100 amplif.). — Fig. 2 a. vesieula post megazoosporarum per
ostiolum (a) degressum, remanens, b b cellulae, in quibus megazoosporae, (200
amplif). — Fig. 3 a. vesicula cum megazoosporis extrusa, b b b megazoosporae e

latere visae, се megazoosporae extremitate superiore deorsum versa, (500 amplif.).
— Fig.4 filum, in eujus cellulis megazoosporae longiores, (200 amplif.). — Fig. 5
megazoosporae, aaa plicis jugisve longitudinalibus, quorum duo tantum visi-
bilia, b b quadrangulares, pyramidales, c parte inferiore exacte pyramidali, late-
ribus incurvis, d sectio transversalis quadrangularis, e. sectio transversalis orbicu-
laris, (500 amplif.). — Fig. 6 megazoosporae germinates, diversi evolutionis gradus,
(500 amplif). — Fig. 6 b filum vegetum, (100 amplif). — Fig. 7 filum, in quo
Nova Acta Reg. Soc, Sc. Ups., III Ser. 4

26

mierozoosporae, (200 amplif.). — Fig. 8 mierozoosporae, (500 ке — Fig. 9
filum spurie ramosum, (200 amplif.).

Tab. IV. Fig. 1—7. Spongosiphonia arcta.

Fig. 1 aaa. cellulae vegetae, bb cellulae antherozoida (?) continentes, c ramuli
ramos intricantes, (10 amplif). — Fig. 2 filum, in eujus cellula a. cytioplasma in
globum contractum est, b ostiolum, ex quo extrusa est oospora (?), (70 amplif.) —
Fig. 3 a. cellula vegeta, b cellula, in qua cytioplasma in globum est contractum,
с oospora, (70 amplif.). — Fig. 4 aaa. cellulae vegetae, b oospora, quae ex cel-
lula matrice extruditur, c eadem jam extrusa, (70 amplif). — Fig. 5 filum, in
cujus una cellula observatur ostiolum, per quod antherozoida (2) exierunt (2), (75
ampli) — Fig. 6 fili pars, in eujus cellula media antherozoida se movent, (75
amplif.). — Fig. 7 antherozoida? (500 amplif.).

Fig. 8—9 Conferva uncialis.

Fig. 8 ramus, aaa. cellulae vegetae, b b b cellulae megazoosporiferae, (300
amplif.). — Fig. 9 megazoosporae, a. 500 amplificat, et b 1000.

Fig. 10—15 zoosporae Confervae Lini minus magisve deformatae. (500 am-
plific.).

Тар.

Ë Hormiscia penicilliformis. ТАНА олт C6Håglind

J.E. Areschous del vt
ó

Tab Il

обои
VL 3 1с

Lith о.

опа[а.

^

Hormiscia

)

JE Areschous dev

Tab.l

весео.

کے

Litho irh C.G Höglind.

Urospora mirabilis

ТЕ Areschous del MÅL

Tab. IV

[

a T 5 "А | rft en AIRE " “clin
Fig 1-7 Spongosiphonia arcta Fig 6-9 Conferva uncialis Fig 10-15 Conferva linum. лавом кобне.
net C) O N

JE. Areschoug del p:

PROVISIONAL THEORY
OF

LE D A.

BY

А. №. WACHEREBEARTE.

UPSALA

THE ROY. ACAD. PRESS.

MDOCCLXVI.

г in f
m rpg зз» rem ше

x ib | 7
ы ы! үү

"ҮТ | amt ier cane t o a,
i h i» ark aot v
IVI103900N 2 —

IA

? mede || b

PROVISIONAL THEORY

OF

LEDA

The little planet, that forms the subject of the present memoir, was dis-
covered at the Imperial Observatory of Paris ou the evening of the 21”
of January 1856 by Mons. Chacornac. Its diameter is stated{to be only
about 5 Sweedish miles * (= 33 English Miles or 53 Chilomètres), and its
brightness, when in opposition, is somewhat inferior to that of a star of the
10^ magnitude. Immediately after the discovery the elements of its orbit
were approximately determined by the late M:r Pape of Altona. During
the earlier months of 1856 it was frequently observed at Berlin, as also
at Greenwich, Cambridge, Kremsmiinster, Göttingen, Liverpool and other
places, and from these observations a new set of elements was calculated
by Mr Lówy and published in the Memoirs of the Imperial Academy of
Wien. (vol. xxiv)

The opposition of 1857 passed without affording any addition to the
stock of observations; for the planet having at that time a considerable
south declination, its smallness and low elevation rendered it a difficult ob-
ject even for the most powerful instuments. The number of good observa-
tions obtained during the first five months of 1856 was however very con-
siderable, and, by a careful diseussion of these, H:r Allé was enabled to
deduce the elements hitherto used in calculating the ephemerides of the pla-
net, that have regularly appeared in the Nautical Almanae and Berliner
Jahrbuch, and whieh I have employed as the basis ofthe following theory.
H:r Allés memoire on this subject was published by the Imperial Academy
of Wien 1858.

It would however be unreasonable to expect that a set of elements de-
duced from only four months' observation of a planet whose period amounts

° Lindhagen, Astronomiens Grunder. p. 520.

4 А. D. WACKERBARTH, | $

to 41 years, (i. e. from an arc of about 27°) should be so perfect as to
represent with strict accuracy the motion of the planet for any very long
time. Since the publication of M:r Allé's work the planet has nearly com-
pleted two revolutions, and accordingly it will soon be time to ascertain, by

the comparison of calculation with observation, what corrections it is neces- *

sary to apply to the received elements in order that theory may faithfully
represent this heavenly body's actual motion, and it is with the view of

facilitating this work that the following provisional theory has been cal-'

culated.

There is one circumstance however which must not here be passed
over in total silence, since it is possible that it may cause all theory re-
specting the motion of the Asteroids to be for some time defective, name-
ly, our inability to determine the action of these bodies in disturbing one
another. It is indeed certain that their masses are too small even for their
united attractive energy to have any sensible effect in disturbing the other
planetary bodies of the Solar System, all of which are situated at a consi-
derable distance from them. But with eachother it may be otherwise. The
mean-distances in many instances differ so little from eachother and the
orbits are so interlaced that some of them can at times come extremely
near one another, and the effect of a very small body at a very short dis-
tance may be equal to that of a large body in a more remote position,
and thus it seems possible, that these little bodies may at times sensibly
disturb eachother. On this subject however nothing can with certainty be
known or asserted untill some method be devised for ascertaining and taking
into account the masses of these little planets.

The excentrieities and inclinations of the minor planets are in general
so considerable that the ordinary method of Laplace for determining the
perturbations cannot often be applied. Indeed that method, in order that
the disturbing function may be developable in a convergent form, requires
the condition”,

1 0)

D uus INN E
Vaa

where J is the angle of inclination between the orbits of the disturbed and
disturbing planets. It therefore becomes necessary in most instances either
to employ the method of Hansen, which however no one would do till the
elements were well determined, or to have recourse to the Method of Me-
chanical Quadratures. This last has been the course universally adopted,

* Kowalski, Recherches de l'Observatoire de Kasan. N:o 1. p. 108.

“

PROVISIONAL THEORY OF LEDA. 5

and undoubtedly it has its advantages, among which it is not a trifling
oné, that a caleulator is freed from all anxiety as to whether he have or
have not picked up all terms of any serious consequence: but on the other
hand it is extremely tiresome and a great defect in the method, that, if
one wishes to know the amount of perturbation at any assigned moment,
it is necessary to divide the time between that moment and the epoch of
the elements into short intervals, (usually, for the Asteroids, of 20 days),
and caleulate the perturbations for each interval from the epoch of oscula-
tion till the given date; and, as each separate result is employed in ob-
taining the two next succeeding results, any little error that may creep into
the caleulation is dragged into all the following results, and that as pro-
bably in an exaggerated as in an attenuated form. I therefore on the whole
much prefer to use a method, that gives the perturbations of the polar coor-
dinates directly in explicite functions of the time.

The inclination of Leda's orbit is about equal to, and its excentri-
city less than those of Mereury's. This planet seems therefore to be one
to which the Laplacean formula is fully applicable, and I have accordingly
constructed the theory entirely in accordance with the scheme of the Méca-
nique Céleste. The symbols used have the same signification and are the
same as in the great work of Laplace, excepting that I have written the
indices under the letters to the right thus, А,, instead of in a parenthesis
above thus A?, as is done by Laplace, and I have introduced, as others
have done before me, the letter FZ, with its usual signification, viz

1 er O
i Е AN
pun араны c ДЕЕ

i?.(n—n)*—2à авт“ пт

The calculation, being merely provisional and intended for use only
for a very few years, that is, untill the orbit's elements are known with
sufficient certainty to justify the undertaking of a more elaborate theory ac-
cording to Hansen's method, has been carried only to quantities of the first
order. This, it is hoped, will be sufficient for the purpose aimed at, espe-
cially as there is no apppoximate commensurability between the mean-motion
of Leda and that of any of the disturbing planets, except Saturn, in which
case it is true that 13 times the mean-motion of the disturbing planet sur-
passes twice that of Leda by only 7.48", thus producing а long inequality
with a period of about 2769 years, but a term of the 11" order produced
by a planet so far distant from the disturbed body as Saturn is from Leda
can surely never be sensible.

i

Epoch. Mean-Long. «
Perihelion-Long. в
Long. of Node 9
Inclination i
Mean Distance a
Log a
Excentricity e
Log e

Mean Motion in
Julian Y:r n
Log n
Mass.

m

Log m

09, 2.1411473
В. 0. 5077535
bi? = 2.1656439
by = 0. 5934179
ВН, 0. 2216226
by) = 0. 1050298
у, = 0. 0486105
bi = 0.0231096
b) = 0. 0106530
0) = 0. 0054761

А. D. WACKERBARTH,

JAN, 1. Сввехулен М. Noon.

ELEMENTS.
Еросн. 1856.

LEDA JUPITER T
118911: 3513 | 341% 9771515
100 51 44 5 | 12. 0.55.1
296 .27.34.1| 98.57.45.4

6 be OMS | взе
2. 7401478 5 . 2027760
0. 4377740 | 0. 7162351
0. 1554322 0. 0482497
1.1915409 2. 6834946
19°. 3657813 | 30°. 3490528
1 . 8996334 1 . 4821451

| 1

Inknow کے‎ UE.

Unknown 1047 571

4. 9796922

SATURN

880959 5179
90.13.12.3
112.24.45.9
129 27002
. 5387861
. 9794931
. 0559787
. 1480229

КЭ (су <. ORN

12°. 2201222 |

1. 0870755
1

_3501.6
4 . 4551459

JUPITER ax» LEDA.
a = 0.52667037

Log: = 0. 3306466 dbi,
ER а. = 0.3987925 Log:
Log: = 1.7056529.
dbs?
203 SM
Log: = 0. 3355870 |" da ^ УДАТЕ
1 db?
Log:-1.7733607 |4.-2-7 = 0.5485996 Log:
31 M ' db?
Log: =1.3759050 la. /2 = 0.3499985 Los
da 2
Log: = T. 02131195 | 102 ее
: (бед, ; 38 g:
Log: =2. 6867298 db)
а. غ‎ = 0.1277195 Log:
Log: =2. 3637925 468)
= a.— = 0.0651929 Log
Log: = 2. 0274719 da
| ШІ
Log: = 3. 7384685 mo c 522052 1ШЕ

Log а = 1.7215389

MARS

155°. 36.22.4
333.24.21.1
48.24.37.5
.51. 5.6
. 5236923
. 1828973
. 0933566
. 9701453

Ni © о ~ =

191°. 403025

2 . 2819488
1

2680337
1. 5118106

. 6007470

. 8192081

. (392555

. 5431968

. 3238415

. 1062571

. 8142003

. 5414818

bo, =

60, =— 0. 2842693 : Log = 1.4537299.n

(0)
fe

(1)
Lip

(2)
бу,

(3)
ME

(4)
7

(5)
=

6
Д

0. 2187586

. 1386619 :

. 6453210

. 9143067

. 9044678

. 7474505

. 5324973

. 4531060

2. 0414776 : Log = 0. 3099446

2. 0432926

0. 2966412 :

0. 0641413 :

0. 0153814

0. 0038707

0. 0010015

PROVISIONAL THEORY OF LEDA.

JUPITER ann LEDA

Log :
: Log:
: Log :
: Log :
: Log :
: Log :
: Log :

: Log :

|

. 8684457

. 8097758

. 9610918

. 9563931

. 8735851

. 7263174

. 6561998

. 3399651

(0)
5

(1)
КА

(2)
о

(3)
by,

(4)
быр

(5)
ы,

|

CONTINUED.

= 4. 1004226 :

= 2.9181329 :

= 1.849110

= 1.112070

= 0.650967

= 0.373726

= 0.226126

SATURN anv LEDA.

а = 0. 28726377 : Log а = 1. 4582809

: Log = 0. 3103305

bog
: Log =

: Log =

Fl

bo

3

©

‚ 4722315

. 5

.186995

.581196

.000629

0.000254 : Log = 4.404457

.ي

T = 0.0910725 :
с
2 = 0. 3170343 :
40, = 0. 1330482 :
vis = 0. 0473489 :
a
ы, = 0. 0158586 :
a, = 0. 0058378 :

Log

|
|

||
=|

0. 6128286

0. 4649562

: Log = 0. 2669628

0. 046132

1.813559

. 572554

. 354351

= 2.9593872

||
=|

. 5011063

||
=)

‚124009

‚ 675273

Ш
|

. 200265

|
|

‚ = 3.766248

8 А. D. WACKERBARTH,

d09 a
ai Be 0.1092310 . Log = 1.038346 | Фу, = 2.425222 : Log = 0.384752
5 2
ағы) A = > (1)
س‎ = 0.0638094 : Log = 2.804885 | Фа, = 1.013114 : Log = 0.005658
аю
db? s. T ЕУ
e m 0.1532253 : Log = 1.185330 | №) = 0.359934 : Log = 1.556223
e
dèbi, $2008 b? = 0.119969 : Log = 1.079069
a? = 0. 1010199 : Log = 1.004407 | %, = 0. : Log = 1.
a
аЬ, n" 29 =
ae = 0. 0494551 : Log = 2.694211 | "5, = 0.038599 : Log = 2.586573
а.
27. (5) = (5 €
> 0.0166357 : Log = 2.221041 | Ps, = 0.011988 : Log = 2.078747
а?
MARS aw» LEDA.
a = 0.556062 : Log а = 1.745123
b) = 2.189716 : Log = 0.340388 | ару M
/з |». = 0.46597 : Log = 1.66836
8) = 0.638763 : Log = 1.805340 !
h аһ) -
: = . = 0.83802 : Log = 1.92325
b? = 0.27269 : Log = 1.43567 |” da 5
я) 1 = dbi, 2:
у, = 0.13035 : Log = 1.11511 |a. = 0.63095 : Log = 1.80000
8) = 0.06829 : Log = 2.83436 dbi) =
7 a.— = 0.41468 : Log = 1.61771
а” is da
al 0.93132 : Log = 1.96910
45!) E
= 0.83686 : Log = 1.92265 by) = 4.51889 : Log = 0.65503
200)
тең а : ja 5947 5) = 3.35487 : Log = 0.52568
аат 1.146010 i: Log = 0.05947 sj, . : 105 · 5256
€
2 T (2)
a = 1.18808 : Log = 0.07483 | ” = 2.24079 : Log = 0.35040

de”

PROVISIONAL THEORY

ТЕРА DISTURBED

а. А, =— 1.1405803 : Log= 0.0571259.
a. À, = – 0.0351540: Log = 2.5459740.
a. À, == 0.1251537: Log = 1.0974439!.n
a. À, =— 0.0553159: Log = 2.7428501.n
a. А, —— 0.0256017: Log = 2.4082687.n
a. A, =— 0.0121431 : Log = 2.0853314.n
a. À, = – 0.0056105: Log = 3.7490108. n
a. А, =— 0.0028841: Log = 3 .4600074.n
ai -_0. 3890313 : Log = 1.5899846.n
о. 3398715 : Log = 1.5313147.n
ж --0. 4815370 : Log = 1.6826307.n
=. 4163564 : Log = 1.6779321.n
aes eg. 3936625 : Log = 1.5951240.n
чыш 2804506 : Log = 1.4418563.»
2-0 2380315 : Lng = 1.3777387.n

о 1152137 : Log = 1.061504.

HAE. Gen Log = 5.7808788
И. ns Log = 4.3214549. n
AR 122200 Log = 5.3746256 . n
N. a Log = 6.8405666 . т
Лы 226 Log = 6.2971979 .n
ar E Log = 7.8160401.n
ПА = o 226 = 7 224568187),
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., III Ser.

BY

„2 м,

= еу

ОЕ LEDA.

JUPITER.

=— 0.2100322 :

= + 0.

= + 0.0207134 :

= + 0
= + 0
= + 0.

= +

= + 0

‚1214108:

. 2889312 :

- 1839652 :

. 1397611:

. 0672661 :

‚0843852:

‚0097850:

0291154:

. 0131298:

. 0074964 :

0046223 :

. 0026531 :

. 0016056 :

.4045419 :

. 2561925 :

‚2812198:

‚1065821:

3

.4607944.

.8211960.

.5357392.

.3222759.

. 0842514.

1.2647357.

.0453864.

.9905590.

. 4641233

. 3162509

. 1182515

. 891421

.664854

3%

423849

3.305646

1.606970.

= 1.408566

S

TL

5

. 375260 .n

2097481

Eu = — 0.760183 ;
Вы ОЗО
Ер, = — 2.963101 :
Е. = + 5.095712
E43 = — 1.888324
Е з= + 1.185700
Е = 1. 443395
Е = + 0.232051
в. = — 0. 831826
Е „= + 0.358936
Ey6= – 0.511145
E_ = + 0.168389
D= + 0.404548
D = 0 D55141
Dia + 1.377307
De – 0.954054
Da = + 3.252708

D_3= — 0.231831

р_.= – 0.188552
Dis= + 1.405970 :
D.,2 — 0.097782 :
D;6= + 0.915542 :

D_ = — 0.042321 :

a. A, = — 0.586963

а. А = — 0.0026937:

А. D. WACKERBARTH,

Log = 1.880918.

Log = 0.021318.

Log = 0.471746

: Log = 0. 707210
: Log = 0.276077.
: Log = 0.073975
: Log = 0.159385.
: Log = 1.365584
: Log = 1.920033.
: Log = 1.555017
: Log = 1. 708544.
: Log = 1.226314
: Log = 1.606970
: Log = 1.190744.
: Log = 0. 139081
: Log = 1. 404926.
: Log = 0.512245
: Log. = 1.383519
: Log = 0. 330287
: Log = 1.275431.

Log = 0.147976

Log = 2.990259.

n

n

N

.n

К, = + 0.947412 : Log = 1.
F= — 2.399202 : Log = 0.
F= + 7.080497 : Log = 0
Е_„ = + 6.809033 : Log = 0
F',3= +13. 418826 : Log = 1.
F_3= + 0.947303 : Log = 1.
F,,- — 2.781451 : Log = 0.
F 4-2 + 0.249032 : Log = 1
Ғ,- — 0.658472 : Log = 1
Ғ;- + 0.136253 : Log = 1

Fig= — 0.263013 Loge

= +0. 058418 : Log = 2.

G,,- — 0.947672 : Log = 1

@.=-0. 945481 : Log =1

С, = — 2.433665 : Log = 0

6, = — 0.188158 : Log = 1.
Gis=—22.77716 : Log = 1.
G_3= — 0.115563 : Log = 1.
G4 = + 4.264466 : Log = 0.
G_s= — 0.064489 : Log = 2
@ 5= + 1.180964 : Log = 0
G= — 0.032542 : Log = 2.
Gig= + 0.487986 : Log = 1.
С = — 0.024612 : Log = 2

LEDA ріѕтоввер ву SATURN.

: Log = 1.768611.n

Log = 3.430349 .n

а

а.

‚dA,
a

2 dA,

= — 0.0261618 : Log = 2.

тт 0.0085519: Log = 3.

976539

380066 .
. 850064
. 833085

129652
976489

444971.
. 396255
. 818537.
. 134347

419977.

766547

. 976658 .
. 389930.
. 386262.
274522.
357500.
062819.

629865

. 809486 .
. 045182
512444.

688407

. 391147

. 17,

417668.n

932063.%

а. А, = — 0. 0188546

2.4, = — 0.0044185 : Log = 3.
a. À, = — 0.0011119 : Log = 3
a.A, = — 0.0002877 : Log = 4
о . 0313182 : Log =2.
da”
‚А, я
a! = 0 - 0183302 : Log = 2
sd A, _ А E
a73 = — 0. 0440160 : Log = 2
‚ФА Е s
аз = — 0. 0290194 : Log
d'A, _ 4 HT XS
аы = — 0. 0142067 : Log = 2
‚ФА, _
ais = — 0. 0047788 : Log
INED Des EE : Log = 6
7, АЕР Log = 6
BE... : Log = 7
I e : Log = 7
ва — 0'.0751061 : Log = 2
pm у 1502478: Log = 1
Be — 0. 2248761 : Log = 1
E ,= + 0.2778122: Log = 1
E,5- — 0.1046210 : Log = 1
E ,= + 0.0661629 : Log = 2

Ем =-0. 0424918 : Log = 2.627651.

PROVISIONAL THEORY OF LEDA.

: Log = 2.265418.

645276 . 7

. 458910.

496627.

2.263166.

. 643611.

2.462688.

.152492.

3.619322.

. 920816

. 843143.
. 846025.
. 043907.
. 815616.
. 116808.
. 351944.
. 443152

. 019619.

. 820614

E_ =+0. 0214210: Log = 2.330840

D: = +0. 0418509 : Log = 2.621705

D_i = —1.882565 : Log = 0.274750.

ға
па: — 0, 0382199:

. 046077 . n

a

; a 4s = — 0. 0136008 :
X 0. 0045556 :
1445 = —0.0016770:
В, = + 0 . 0027943 :
В, = 3040011673:
B, = %0.0004147:
В, = + 0. 0001382 :
В, = +0.0000445:
В, = + 0.0000138:
С =-0. 0418509:
D =+0. 0150233:
f =- 0. 0219524:
f' = + 0.0060471 :
Fu = +0: 0448379:
Fa = — 0.9199459:
Fis = + 0.8548907 :
Ea = + 0. 2558902:
та = 0 1788514.
Fa = +0.0354409:
Fu = — 0 . 0260790 :
Е. = + 0. 0089228:
б =-0. 0857348:
GE 512950 -

11

582990.
. 133554.
3.658546

3.224529

3. 446273
. 067179
. 617744
. 140590
. 648094

5. 140268

. 621705.
. 176166
. 341482.
. 181541

. 651644
. 447073.
. 931910
. 407544
.. 240179.
. 549505
. 416291.
3.950501
>. 933157.

. 196715.

TU

T

=

(2

12 А. D. WACKERBARTH ,

Dig = — 0.0403728: Log 2. 606089. n | G, = + 0. 1669814 : Log = 1.222668
D_, = — 0. 0125441 : Log = 2.098440 .n | Я» = — 0 . 0087477 : Log = 3 . 941894 . n
Ds = + 0. 4526084: Log = 1.655723 | Gs = + 0.7475698 : Log = 1.873652
Рз = — 0 . 1472301 : Log = 1.167996.n| G_s = — 0 . 0273897 : Log = 2 . 437587. m
D44 = + 0. 1603629 : Log = 1.205104 | Ga = + 0. 0964897: Log = 2.984481

D.4- — 0. 0477591 : Log = 2.679056.п| G_4 = — 0. 0057625 : Log = 3. 760611.

LEDA pisrugpgp BY MARS.

а.А, = — 2.189716 : Log = 0.34039. n с-з = + 2.65569 : Log = 0.42418
а.А, = — 0.329558 : Log = 1.51793. n аа = + 1.78599 : Log = 0.25188
а. А, = — 0.297269. : юр-= 1: 43561. п | AA а
5 а = + 0.90364 : Log = 1. 95600
а. А, = -0.13035 :Тор = 1.11511.2 К һ
" i a.—— = + 0.54503 : Log = 1.73642
a. А, = - 0.06829 :Log = 2.83436.» | : da
= sd’ A, AC 5
В, = + 0.91464 * Log "от 35517] а — 7.17463 : Log = 0.85580. n
В, = + 0.16307 : Log = 1.21236 е — 5.46647 : Log = 0.73771. m
aa
В, = + 0.10891 : Log = 1.03708 : ФА,
2 = + g } a, a = — 4.21595 : Log = 0.62490.n
ZEN. : Log = 4. 89143 2
ЖА a -3.10747 : Log = 0.49241. n
Біл ER сал Log = 5.39755 x А
f = - 0.02320 : Log = 2.36549.

f' = +0. 83713 : Log = 1.92211
Ен == 18.14793; Log = 1.258823.» | Fa = -23.2655 : log 1. 3661 п

Е =-18. 15893 : Log = 1.25890.n | Fa =+22.6107 : Log = 1.35450

g = 0.49959 .п | Fə = — 1.02971 : Log = 0.01272.
Ез = — 3.15952 : Log = 0.49976.» | Е, = + 1.1665 : Log = 0.06689
Du = + 0.93162 : Log = 1.96924 Gu = + 0.38689 : Log = 1. 58758
Da = +11.37643 : Log = 1. 05600 Ga = 23.92540 : Log = 1.36650.
+» = — 0.39295 : Log = 1.59434.n | Gia = + 0.04657 : Log = 2.66811

D_ = + 4.61286 : Log = 0.66397 Goa - + 4.94255 : Log = 0.69395

PROVISIONAL THEORY ОЕ ГЕРА. 13

With these numbers we obtain, according to the formulas in the se-
cond book of the Mécanique Céleste, the following values of the equations
of perturbation.

SECULAR PERTURBATIONS.

Annual Variations of the excentricity and Perihelion’s Longitude.
де = — 0.000 008 847 202 — 0.000 000 542 488 . м’
— 0.000 008 176 920. и“ — 0.000 000 127 794. м",
дю = + 56". 491 + AO] E 54". 988 и“ + 04.062 . м",
where и“, ш" and м4 are, as in the Mécanique Céleste, the corrections due
to the received masses of Saturn, Jupiter and Mars respectively.
Annual Variations of the Inclination and Nodes Longitude as referred
to the fiæt Ecliptic or Fiat Stars.
29---- 67! 363, — 24 810. м*— 64". 998 ДЕ — 0". 055 . ur.
да === 04, 387 — 0“. 005. p! — . 07:380 и" — 0^. 001 . pe

PERIODICAL PERTURBATIONS.
1°. Inequalities independent of the Excentricities.
For the Longitude

(+ 233°. 357.sin (n*.t— n.

— 436. 997. sin 2.(n".t — n.

- 36. 469.sn3.(n".£ — n.

ду=(1 FK): 8. 605.sin 4.(n"”"t— n.
2. 220. Sin 5.(n*.£ —n.

— 0. 679. sin 6.(n".£ — n.
0. 156. зщ 7.(n".t — n.

ек С Oh «ек (ек ек
+ + + + + + +
өз,
<
|
=”

2 3.544.sin (n'.t—-n.t + & — 5)
— 1.907.sin2.(n'.t —n.t + e" — €)
— 0.163.510 3.(0. 1 —n.t + &' — ё)
- 0.024.sin4.(n.£ —n.t + ё — ё)

— 7
Bc aid 0.180.sin2.(n".£ —n.t + e" — e)
— 0.040.sin3.(n".t —n.t + е" — ë)
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., III Ser. 3

[
|
.116.8n G@".t-n.t+® cow

14

А. D. WACKERBARTH,

For the Radius-vector

ди = (1+p").

+

Se Se > > < © ©

Ə => = =

= => ©

. 000
. 000
. 001
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000

. 000
. 000
. 000
. 000
. 000

. 000
. 000
. 000
. 000

091 538

497 258 .
126 465.
195 132.
057 052.
016 327 .
005 392 .
001 414 .

003 412

020 539 .
021 622 .
001 729 .
000 279.

000 452

002 508.
000 080 .
000 019 .

cos (n".t
cos 2.(n™. t
cos 3.(n". t
cos 4.(n^. t
cos 5.(n". t
cos 6.(n^. t

cos 7.(n". t

cos (n.
cos 2.(n*. t
cos 3.(n*. t

cos 4.(n*. t£

соз (m. t
COS бо

eos 8.(».Ёё

"n.

n.

л.

ev

ev

PROVISIONAL THEORY OF LEDA.

15

29, Inequalities dependent on the 1“ Power of the Excentricities.

For the Longitude

ди=(1- м”).

+ (75”. 808 — 0". 00432 . 0). sin (n™. Û + e" — с)

= 93 5ӨТ өп (Е + at — wi’

— (45.379 — 0.00205. sin(2.n.t —n".t + 2.6 — E" = gy)

— 1.441.8in(2.n.t — n". t — 2.8 — 8 — а”

— (921.014 — 0”. 05243 . t) . sin (2 .n™.t —n.t + 2.8% — €- ә)

+ (98.269 + 0". 00267 . t) . sin (2. n™.t — n.t + 2.8" — ع‎ — gj"
+ (93. 202 — 0". 00530. 2) .sin(3.m.t£— 2.n".t 3.8€ 2.6- G)

— 0.799.sm(3.n.t—-2.n".t+3.e—2,.e"—

о”

- (483.569 — 0". 02753 . £) . sin (3.n”.E —2.n.t + 3.6" — 2.8 — о)
+ (253. 664 + 07. 00688. 0). sin(3.n".t—2.nt + 3.2" — 2.8 — а")
10.060.sin(4.n.t — 3.n".¢+ 4.2 — 3. а" - о)

+

+

0.385.sin(4.n.t— 3.n".t + 4.8 — 3.8 — а"

(57.875 — 0”. 00329. 5). sin (4.n".t — 3.n.t + Фе 223.20)

27.

о 752 с кї ос СО UU

continued ou the

yy N (A OMG MO т Е 3.8 — mæ")
‚ 188. чи. п. — 4 mt 5.8 — 4.2" — в)
.176.sin(b.n.t — 4.n".t + 5.6 — 4. а"
.649.sin($.n".£—4.n.t + 5,67 — 4.8
.047.sin(B.n".£—4.n.t + 5.8" — 4.8
.020.sin(6.n.¢ — 5. n".t + 6.6 — 5.e"
016 sn (беге элтиб ЕВ ="
ÖIS (6. те bent Рибе 5-6
MIS MOT ont 0. 6 = Soe
. 380, SM (7.2.2 — 6.n".t + 7.6 — 6.6"
. 050. sin (T.n.t — 6.n".t + 1.8 — 6.8

em e")

next page.

16 А. D. WACKERBARTH,

+ 2.728. sin (п. ё + = ©)

= 1.836.sin(n'.é + а — с)

= 1.889 шоо = и)

= 2.817.sinQ.n.t — тї se = £' — m.)

al. 311. 3m 2 пе n 2,2 200) |

— 0. 796. sin (2.%.# — n.t + 2.8 — €= o

+ O. 869 SM (OP 2. мег 3.222.280)

_ | = 0:011. sin(8.n.¢ — 2.n"t + 3.8 — 2.2 о

+15).

= 1.095.sm(9.n' f 2200194 D E)

—1.608.sn(9.n*.t — 2.n.t 43.80 2.2 m)

+ 0.092.sm(4.n.¢ — 3.мт.1+4.2-3. a)

— 0.026.sm(4.n.¢ —3.n'.t + 4.8 – 8.2" — о"

+ 0.100.sin(4.n.£ — 3.n.t +4.8 — 3.6 — о) |

— 0.188. sin (A.n\.t — З.п. + 4.' — S. 8 — m?)

| + 0.019.:in@.n.t-4.m.: 5.6 — 4.8 — m)

[- 0.004. 0 (5.2.2—-4.9.2 +5.e — d.e а”) |

(= 9 DES Ый 2 а = w) |
+ 0.001, віп (п. Ке — wl)
= ОСБ Sint фа о)

|

- 0.0083.gin(2.2.( — n.t + 2.2 — о)

++»). + 0. 406. sin (2.ө.% SOG? fs DO) -- es бай
ү 01006 gin (3.m.€ "Qin. t + 9285-7225 o)

= 07 019 2513008 Mt о oO E w") |

PROVISIONAL THEORY OF LEDA. 17

For the Radius-vector

— 0. 000
+ 0. 000
— 0. 000
+ 0. 000
+ 0. 000
+ 0. 000
— 0. 001
- 0. 000
— 0. 000
+ 0. 000
— 0. 002
+ 0. 001
— 0. 000
Rare, 6 . 000
+ 0. 000
— 0. 000
— 0. 000
+ 0. 000
+ 0. 000
— 0. 000
— 0. 000
+ 0. 000
+ 0. 000
— 0. 000
— 0. 000
- 0. 000

096
013

361 &

059
264
015
274
183

518 :
008 0
814 :

504
067
004
504
232
008
002

0 099

052
009
000
041
018
003
000

Nova Acta Reg. Soc. Sc.

443

441

895 . cos
(85 . eos
065 . cos
244 . cos
885 . cos
954 . cos
201 . cos
021 . cos
440 . cos
921 . cos
511 . cos
274 . cos
818 . cos
268 . cos
540 . cos
154 . cos
416 . cos
193 . cos
294 . cos
786 . cos
382 . cos
277 . сов
231 . cos
253 . COS

TERME)

. COS (n.t + € — шу

(VE + е" — а)

(nt + ev — а")

о)
(2.n.¢ — п“. + 2.8 — eV — оу
И c cem)
(Ооп. 2." — € = оу
(Зо. TEE = 2.8" — о)
(З.п. — 2.0 t+3.¢—2.2%%— a)
(9 m$ —2 Ю.Е + 9.8" = 2.8 — G)
(3.n".£ —2.n.t + 3.8“ — 2.6 — m")
(&.n.t—98.n*.t + 4.8 — 93.6" — x)
An. t= 8.n".t + 4.€ 9.8" =“
(4.n".£ —9.n.t + 4,8" – 3. — а)
(Жыш З пета — 9.8 — о”)
(B.n.t& — 4.n".t + 5.8 — 4.8" — ә)
(D.m.t—4.mn".t + 5.8 — 46% — g^
(5.n".t—4.n.t + 5.2" —4.6 — о)
(oom moO — Ae о)
(Gon. t — bunt поезы рош)
(GEN тг 2C OG Die = ж”)
(бат. bom. tok Orem >. е — gy)
(би ооб В.Е")
(lin.t — 6.n".t + 1.6 — 6.2" — а)
(omat пе оо)

continued оп the following page.

Ups., III Ser.

4

18

++). |

—

©з CG ONO = OU CM n ое ое © ее

© ‘=. > с) FOD ORS

. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000
. 000

003
000
009
001
007
034
052
003
005
000
009
014
000
000
001
001
000
000

000
000
000
000
000
001
000
000
000
000

А. D. WACKERBARTH,

076 .

265 .
358
879 :
590
252 .
495
304 .
409
088 .
318 .
518 .
699
560 .
102

143

004
080
599 .
018 .

035 .
307 .

037
003 .
216.
189.

. COS (n°. Ё + &' — ә)

. COS Con tnt. есе а)

-cos OME nl E 2 о

. 603 (8.n.t—-2.n".t+3.e 2 6x)

. COS (d.n.t-3.n\.t+4.e-3.8°- ә)

. COS (4. wnt — 9 and 48 = Је ар)
500 .
‚ сов (b.m. £— 4. n E 5.8 4.8 — 0)

115.

cos (n.t + € —&)

cos (n.t + € а")

сов (n'.t + € — а")

сов (n.t—n'.t+2.Ee = —w\)

cos (2.n".t—n.t+2.€ — € — wy)
cos (3.nt —2.m*. t + 3.2—2. 2 – а")
cos (8.'.6— 2n.t + 3.8 — 2.2—)
соз (8.m.£—2.n.t SE —2.6—w')

cos (4.n.t— 3. m. tt A.E BB. ә“)

eos (A.n‘.t—- 3.n.t+ deir" — 88 mi)

Se amm س‎

cos (5.n.¢—4.n.t + 5.8— 4.E" — о")

2 COS (n.t + а= в)

|
2 605 (ol ar =) x
|

cos (n".t + € — с)
COS (niet Cree №)
cos (2.n.t-n.t+2.e— =" — w)

cos (A.n.t—mn'.t4 2.8 2" ш

. COS Q.n.t-n.t* 2.& а)

cos (2.n".t—n.t+ 2.8" —& — ә
cos (3.n.t —2.n".t c 3.6—2 . €" — m)

cos (3.n.t—2.n..t+3.e —2.&" — ig!)

PROVISIONAL THEORY OF LEDA. 19

For calculating the perturbations of latitude we have

Log y'=1.221693,

= 115° 16453"

and accordingly

и. +

+ (1+ м”) | 20

Log у“ = 1.160447, обу" = 1.139741,

1,

I1 —115042.24"4, I" = 10994775477,

253 Sin (а tq vem — ДО), |
.971.sin(n".é + e" — И)

018 SMO N nt DE Ш
.198.sin(@2.n".t-n.t+2.e" — e — Ш“)
.099.sin(3.n.t-2.n".t+3.e—2e"— И“)
BS pin Gent Ds и
"360% sin(4 nt Зна 9r edes Huj)
.180.sin(4.n'.t—3.n.t+4.e"—3.e— U“)
.134.sin($.n.£ — 4.n".t+5.e—4.e"— И“)
.456.sin(5.n".t—4.m.t + b.e" —4.6 — Hf)
. 057 . sin (6 о 4 — DX m" еб. e — 5.6 — H")
. 233 . sin (6. n".t— 5.n.t + 6.e" —5.e— H")
. 040 . sin (n.£ + e" — Li“)

. 006 . sin (п". + = — H“)

.060.sin(2.n.t — n.t + 2.8 — & — IH")
ао ALE n + але er: РМ
.008.sin(3.n.t = 2.n'.t+3.e—2.e"- 11")
.134.sin(3.m*.& — 2.п.#+ 38. — 2.8 — И“)
001 .sin(4.n.¢ Ania: — 8:6 Hi)
.001.sin QU. & + e" И",

. 002 . sin (n”.d + e" — М") |
.008.sin(2.n.t-n".t+2.8-—-e"- Ц") |

20

These formulas, when we give the constants that enter into the ar-

А. D. WACKERBARTH,

guments their arithmetical values, rejecting those terms of the longitude and

latitude that are less thau 041 and those of the radius-vector that do not

amount to 0.000003, become

dv = — 233'. 357 . sin ( 49°.
+ 436. 997 . sin ( 98.

+ 36.469. sin (147.

8. 605. sin (196.

2). 220 . sin (245.

+ 0.679. sin (294.
0.156. sin (343.

À

+

+

+(75 . 803—0". 00432

= 93. 534 sin 830.
—(45 . 379— 0". 00205.
= 1.441 Sm (1292

1. 0.9.7 — 228°. 28.477. 8) JUPITER.
3.0.4.8 — 96 557.35 ©
3.0.7.4 — 925.26 . 23. 6)
4. 0.9.6 —193.55.11.4)
NES = (63 ND
61-90-0290 52747410)
7.1.5. — 159.21. 35-0)

. t). sin (30°. 20. 56°.6.¢+240°. 35'.31".2)

20% әб. 62 2926 20774)
b) sin (128%22.57:02--216% 924" 6)
22.290 O OSS ВО 4)

+ (921 . 014-0". 05243 . t) . sin (18°. 40. 3'".6.2—109°.4.19".0)

—( 98.269+0". 00267. ¢). sin (18 . 40 . 3 .6.t—197 . 55 .8 .2)

+( 93. 202—0".00530 . £) . sin (177.23.57.3.t—191.49.20.0)

— 0.199.sin (177.

23.57.3.t - 108.58.30.8)

+ (483. 569—0". 02753 . t) . sin (67. 41. 3”. 9.1+22°.96'.53".1)

—(253 . 664+ 0". 00688 . £ . sin (67°. 41. 3". 9. ¢—66°. 23.56". 1)

+ 10.160.sin(225.
= 0 285 вш (225,
—(57.875—0". 00329.

+ 27.545. sin (116

24.57.5.t — 315.19. 40. 3)
24.57.5.¢ — 224.28 51. 1)
t). sin (116°. 42.4.1. 153958553)

-42.4.1.6 + 6527.16.74)
— 2.188.sin( 84.
+ Ore сп (294.
+ 9.649. sin (164.
+ 5.0471. зщ (164.
— 1.020. sin ( 35.

84.1.3.% + 181.48.28.1)
94.1.3.t + 92.57.38. 9)
43.4.3.t — 74.30. 42.6)
43.4.3.t — 163.21.31.8)
39 2 ы чь OO IO 0D

continued on the following page.

Log. Max.

о ы = ко №

KN NY He Be R SO = ы ы uH ul

© = ы Hj

So © (ғ)

. 868020.
. 640478
. 561918
. 934156
. 346353
. 831870
. 193125
. 819686
. 311158.
. 656852.
. 158664.
. 964266
. 992417.
. 969425
. 902547.
. 684458
. 404259.
. 006874
. 585461.
. (62488.
. 440036
. 340047.
. 245513
. 984460
. 103033
. 008600.

дт =

=
=

> МО чото CS SE

БО ка Ро ju о Rei o AO

(ез) еј حا‎ FO > Жез) — > ©

PROVISIONAL THEORY ок LEDA.

21

Log. Max.

. 473341

0
0.233757.

. 979784

. 280351
. 212188
. 435844

. 142702.
. 449787.

1.053501
1.900913
1.939020
0. 014940
0.176959

1.000000.

. 123852

1

0.852236.
1.255273.
1.060698.
. 817565.

. 608526

4. 696582

3.237158.
4.290329.
5. 756271.
5,212906.

5

974.sin(145.15.54.5.£ — 57.0.29.6)

713 . sin (145 :15.54.5.6 + 31.50.19.6)

380 . sin ( 12.27.58.1.t — 278.45.3.8)
544 . sin ( 67.8.44.4.¢ + 24.52.35.7) SATURN.

907 . sin (134.17.28.7.t + 49.45.11. 4)

163 . sin (201 . 26 .13.1.ż + 74.37.47.1)

728 . sin ( 12.13.12.4.:- 12.45.52.4)

836 . sin ( 12.13.12.4.:--24,18.54.0)

389. sin (146. 30. 41.2.¢+ 36.59.19.0)

817 . sin (146. 30.41.2.¢+ 25.26.11.4)

311 . sin ( 54.55.31.9.t + 37.37.28.1)

796 . sin ( 54.55.31.9.t + 49.11.29.7)

869. sin (213.39.25.6.:+61.51.54.7)
035.sin(122. 4.16.3.¢+ 62.31. 3.8)

603 . sin (122. 4.16.3.t+ 14. 4. 5.4)

100. sin (189.13. 0.7.t—13.25.52.9)

ШӘЗ алво тд OT 2159 vod ae)

116. sin (111.40.17.2.¢+42.37.54.8) Mars.

180 . sin (223.20.34.4.:+ 85.15.59.6)

115 . sin (191. 2.14.1.2+54.44.38.1)
657 . sin ( 47. 3.36.4.t— 30.31.11.5)
.406.sin( 47. 3.36.4.t— 263.3.48.3)

. 000 091 538 JUPITER.
. 000 497 258 . cos ( 49. 1. 0.2.1 - 228.28.41.8)
. 001 726 465. cos ( 98. 2. 0.4.:-- 96.57.35.7)
. 000 195 132. cos (147. 3. 0.7.:- 325.26. 23.6)
. 000 057 052. сов (196. 4. 0.9.:- 193.55.11.4)
. 000 016 327. cos (245. 5. 1.1.:- 62.23.59.3)

continued оп the following page.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., III Ser.

1
0. 549494.
0

1
0
0.263873.
0
0

n

22

=" ва © м се с с: с = © = © © = = © е е о © orre се) => о e = =

. 000 005 392.
. 000 096 443.
. 000 013 441.
. 000 361 895.
. 000 059 785 .
. 000 264 065 .
. 000 015 244 ,
. 001 274 885.
. 000 183 954.
. 000 518 291.
. 000 008 021.
. 002 814 440.
. 001504 921.
. 000 067 511.
. 000 004 274.
. 000 504 818.
. 000 232 269.
. 000 008 540.
. 000 099 476 .
. 000 052 193.
. 000 009 294.
. 000041 382.
. 000 018 277.
. 000 003 237.
. 000 003 412

. 000 020 539.
. 000 021 622.
. 000 003 076.

А. D. WACKERBARTH,

cos (294.
cos ( 79.
cos ( 79.
cos ( 30.
cos ( 30.
cos (128.
cos (128.
cos ( 18.
cos ( 18.
cos (177.
cos (177.
cos ( 67.
cos ( 67.
cos (225.
cos (225.
cos (116.
cos (116.
cos ( 84.:
cos (164.
cos (164.
cos ( 35.3:
cos (145.
cos (145.
COS 121.

cos ( 67.
cos (134.
cos ( 79.

20.

17).
21.

3.
8
8.
6.
6.
0%
0.
6.
6.
3.
3.
197.
9
5
5
il!
1
3
3
3
1
5
5
1

.4
ond
49r

t— 290.
t + 9125
t + 100.
t + 240.
t + 329.
t — 216.
t— 121.
t — 109.
t — 197.
t — 197.
t — 108.

472)

.t— 66.

MED TE
ат А”
7 192

52.47.1)

6.43.3)
57. 32.5)
35.31.9)
26.20. 4)
22. 4.6)
31.15.4)
4.19.0)
55. 8.9)
49.90.0)
58.20.8)

.26.53.1)

23.56.1)

.19.40.3)
108 БТИ)
.58. 5.3)
та)
Мав Зов
.30.42.6)
10013198)
.17.16.0)
. 0.29.6)
. 50.19 . 6)
ANS NE)

SATURN.

52: X95 170)
45.11.4)
6.43.3)

Log. Мах.
. 131150.
. 984271.
. 128432

. 558583.
. 716592

. 421711

. 183099

. 105471.
. 264709
. 714574.
. 904229
. 449342.
. 111514
. 829315.
. 630835
. 103135
. 965991.
. 931458 .
HITS
‚111612.
. 968203 .
. 616811

. 261905.
. 510143.

al ey e o © el о) | el ой we إتت‎ о) ات‎ ml ej сој c e| Qd њр e су ol

. 312579
. 334896.
. 487986

e oy

e|

continued on the following page.

PROVISIONAL THEORY OF LEDA. 23

Log. Max.
— 0 . 000 009 358 . cos ( 12.13.12.4.:— 12.45.52.4) 6. 971183. п
+ 0. 000 007 590. cos (146 . 30.41.2.t + 36.59. 19.0) 6. 880242
- 0. 000 034 252 . cos (146.30.41.2.:+ 95.96.11. 4) 5. 521818.п
- 0. 000 052 495. cos ( 54.55.31.9.1 + 37.37.28.1) 5.720118. п
- 0 000 003 304. cos ( 54.55.31.9.¢+ 49.11.29.7) 6. 519040. n
— 0. 000 005 409. cos (213.39.25.6.2+ 61.51.54.7) 6.733117.n
+ 0 . 000 009 318 . cos (122. 3.16.3.%+ 62.31. 3.8) 6 . 969323
+ 0. 000 014 518. cos (122. 4.16.3.t + 74. 4. 5.4) 5.161907
+ 0. 000 002 508 . cos (111.40.17.2.#+ 42.37.54.8) Mars. 6.399328
0%- "+ 9.718. sin ( 30.20.56.6.¢+ 227.44.51.1) JUPITER. 0.987577
— 4.518.sin(128.22.57.0.1- 229. 12.44. 7) 0.654946 . n
-12.198.sin( 18.40. 3.6.t+ 3.46.47.8) 1.086286 . n
— 1.099. sin (177 .23.57.3.t— 210.40. 0.1) 0.078819.
—26.1784.sin( 67.41. 3.9.¢+ 35.17.33.2) 1.427883 . п
— 0.360. sin (225 .24.57.5.¢— 326.10.920. 4) 1.556303 . п
+ 3.780 віп (116.42. 4.1.6 3111615848 45 . 4) 0.577492
20.134 sin (84034. 1:29. 1:194 239 8.9) 1.127105
07 156. sin (164 743 04 2351 361140! 97.5) 1.878522
O. 233. sin (145 5151154 15.1 69.51); 9.7) 1.367356. n
+ 0.966.sin( 12.13.12.4.:- 27.11. 1.2) SATURN. 1.984977
Оет. sin (054-155 131 59). t+) 522 3.36.9) 1. 895975 . п
210.134. sin (122 A 916, 19. + 16.56. №6) 1 2197105

For the sake of uniformity the Logarithms of the Coefficients are all
set out to six places, butit is hardly necessary to say that but few of them
require that number of figures.

Leda’s Elliptic Place.
The following formulas, though of little or no utility, are added for the
sake of completeness.

Let » be the Orbit-longitude reckoned from the meau-equinox of the
Epoch, on the Ecliptic of 1856 as far as the ascending node and thence

24 A. D. WACKERBARTH,

on the Orbit, » the radius-vector and b the heliocentric latitude over the
Ecliptic of the Epoch, then
2 = 112% 58. 2776 + 199, 3657813 Z

+ (63917. 706 — 3°. 61707.¢) . sin (n.t + € — о)

+ (6173. 814 — 0. 69678.6) . sin 2.(n.t + €—@)
+ (826. 605 — 0. 13973.6) . sin 3.(n.t- € — о)
+ (126. 444 — 0. 02847.4). sin 4. (n.t + € о)
+ (21. 006 — 0. 00585.2) . sin 5.(n.t+ &— м)
+ (2. 463 — 0. 00121.¢) . sin 6.(n.t + € — а)
+ (1. 653 — 0. 00026.#). sin 7.(n.¢+ € — а)

ЧЕ 0. 257 . sin 8. (n.t+é—-@)

r = 3. 0711461 — 0.000 003 768.%
— (0. 4220541 — 0.000 023 586.4) . cos (n.t + €- о)
— (0. 0325417 — 0.000 003 648. г). cos 2. (n.t + € — æ)
— (0. 0037716 — 0.000 000 634.0. 0033. (n.t + € — ә)
- (0. 0005193 — 0.000 000 116.0. со 4. (®.&+ эк)
— (0. 0000762 — 0.000 000 021.).соз55.(з.ї+ € — æ)
— (0 . 0000174 — 0.000 000 004. ¢).cos6.(m.t+ € о)
— 0. 0000088 . cos Т. (n.£* ©)
- 0. 0000002 . cos 8. (n.t + € —i»

sin û = (0.1214137. — 0. 000 001 862 2) sin (v — 9).

The time t is reckoned in Julian years of 3651 days each from the
noon of the 1" of Jan. 1856, (Greenwich). Should ¿ be expressed in days,
one has only to substitute (824,250 instead of 79°.3657813, to give that
value also to и in the arguments, and to divide the numbers multiplied by é,
which express the secular variation of the coefficients, by 3651, or in other

words, to substitute foo dort throughout the formula.
365.25

Corrigenda.

Page 3. Line 4. For Chilometres read Chiliometres

Page 3. Add as Foot-note
The opposition of 1866, occurring in the month of May, when the planet has a South declination of
above 279, is not likely to furnish, at least to observers residing in Europe, any very favourable
opportunities of increasing onr knowlegde of this planet.

Page 13. Line 5. After Longitude add as referred to the Fixt Ecliptic.

Page 16. Line 7. For siu read sin

JORDMAGNETISKE IAGTTAGELSER

AF

CHRISTOPHER HANSTEEN.

и

ОРЗАГА,
KONGL. AKAD. ВОКТВУСКЕВТЕГ

1866.

А Ае RATÉ AUS

P DOCS Э no f f" KIM
en" ИАА eee ka Ne ШУ, Mi n
ТТС | Е |

scopre ТОТ fé fé

qu Tere н УПО

+ Y lo они ig f "adobe
| йөзү m aee o “Қу Wn жән

A ШТА al ( quila int. Л М |
ut ЖТ |

T Sw gm KEY

à
t
ers ny ray
Ñ ар f I М
a
- p ky he val

m E
8 mit 2 е Wat те

JORDMAGNETISKE IAGTTAGELSER

AF

CHRISTOPHER HANSTEEN.

Den berömte Engelske Mathematiker og Naturforsker Edmund Halley er
den förste, som har vakt Opmærksomheden paa Jordklodens magnetiske
System. I en Afhandling i Philosophical Transactions for 10:de Juni
1683, med Titel: ”A Theory of the Variation of the magnetical Compas”,
hvori han meddeler en Tabelle over alle de til hans Tid bekjendte Iagtta-
gelser over den horizontale Magnetnaals Afvigelser fra den geographiske
Meridian (the Variation), angiver han Resultatet af disse Undersógelser
kortelig saaledes: "Der er i Kloden fire saadanne magnetiske Puncter el-
ler Poler, som foraarsage den store Forskjellighed og tilsyneladende Uregel-
mæssighed, der iagttages i Kompassets Misviisninger." -- Fremdeles: "Der
er endnu en Vanskelighed, nemlig Forandringen i Misviisningen, en af dette
Aarhundredes Opdagelser, hvilken viser, at der vil udfordres nogle Hundre-
der af Aar for at begrunde en fuldstændig Lære om det magnetiske Sy-
stem." — "Af den meddelte Tabelle skulde det synes som at de magnetiske
Poler havde en Bevægelse mod Vest; men om det er saa, er det klart,
at det ikke er en Rotation om Jordklodens Axe; thi da vilde Declinationen
blive densamme i alle Bredde-Paralleler, blot med Forandring af den geo-
graphiske Længde, hvilket ikke er Tilfældet. Men Lovene herfor ere for
den nærværende Menneskeslegt aldeles ubekjendte Hemmeligheder, opbe-
varede til kommende Slægters Undersögelser.”

Beliggenheden af de fire magnetiske Poler antager han at være fül-
gende: den nordlige Halvkugle a) en Pol i Meridianen af Landsend i
England (12? öst Ferro) og ikke over 7° fra Jordens Nordpol; b) en Pol
i Meridianen igjennem Midten af California (altsaa omtrent 95? vest Ferro),

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Upsal. Ser. III.

2 CHRISTOPHER HANSTEEN,

i en Afstand af 15° fra Nordpolen. I den sydlige Halvkugle c) noget over
20° vest for Maghellans-Stræde (75° vest Ferro), og 16° fra Jordens Syd-
pol; d) den fjerde og stærkeste Pol i Meridianen igjennem Celebes og Ny-
Holland (120? öst London eller 138° öst Ferro), og henved 20° fra Jor-
dens Sydpol.*)

Imidlertid forlöb et heelt Seculum, 1 hvilket vor Kundskab om den-
ne for Naturforskerne vigtige Undersögelse var forglemt. Endelig vakte
Professor Wilcke i Upsala Naturforskernes Opmærksomhed paa dette inter-
essante Problem. Paa en af det ”Kosmographiske Selskab” i Upsala ud-
givet to Fods Jordglobus havde han efter Iagttagelser af Kapitain James
Cook paa dennes anden Reise omkring Klodens Sydpol i Aarene 1773—
1774 antegnet den horizontale Magnetnaals Afvigelser, og deraf udledet
tvende Convergentspuneter for disses Retninger. Det ene laae under Van
Diemens Land, omtrent 20? fra Klodens Sydpol, det andet sydvest for Ild-
landet i en Afstand omtrent af 14° fra Sydpolen. Disse udgjorde Brænd-
puneterne i en elliptisk Figur, betegnet "Regio magnetica australis"; det
fórste betegnes: "Regio fortior", det sidste "Regio debilior".

Ved Betragtningen af denne mærkværdige Opdagelse vaktes i Aaret
1807 hos mig Lysten til at opsóge den formodede Regio magnetica borea-
lis, med dens sandsynlige tvende Attractionspuncter, hvilket gav Anledning
til Udarbeidelsen af et i 1819 i det tydske Sprog udgivet Verk: "Unter-
suchungen über den Magnetismus der Erde" med et Atlas fremstillende de
magnetiske Declinations-Kurver for forskjellige Epocher imellem Aarene
1600 og 1787, og endelig til min fra 1828 til 1830 udförte Expedition til
det östlige Sibirien, for nójere at bestemme Beliggenheden af den der for-
modede nordóstlige Magnetpol.

I. Den magnetiske Inclination i Christiania.

Resultanten af de magnetiske Kreefter danner paa ethvert Punct af
Jordens Overflade en Vinkel mod Horizonten, Inclinationen; og et verticalt
Plan igjennem samme, en Vinkel mod den geographiske Meridian, Decli-
nationen, samt har en vis Styrke, Intensitet. Erfaring viser, at disse tre
Stórrelser ere foranderlige, idet de have a) en langsom seculair Forandring;

ж) Men i hans Tid manglede der endnu aldeles Iagttagelser i det store Ocean
imellem Asia og America, saavel som i det Russiske Rige, saa at hans Antagelser
af Magnetpolernes Beliggenhed, især i den nordlige Halvkugle, maatte blive betyde-
ligt usikkre.

JORDMAGNETISKE IAGTTAGELSER. 3

$) en temmelig regelmæssig periodisk aarlig, saavelsom с) en daglig Varia-
tion; endelig undertiden pludselige kortvarige Uregelmessigheder.

Aarsagen til den seculaire Forandring er endnu ubekjendt og forbe-
holdt Fremtidens Forskning; den periodiske, saavel aarlige som daglige
Variation er tydeligt afhængig af Jordklodens forskjellige Stilling mod So-
len i Löbet af et Aar og af en Dag.

Den magnetiske Krafts Retning og Styrke paa ethvert Punct af Klo-
dens Overflade maa upaatvivlelig have sin Oprindelse af forskjelligartede
Metallers indbyrdes Beröring i Klodens Indre; og da denne Kraft i begge
Henseender er foranderlig, maa man antage, at disse Metallers gjensidige
Beliggenhed er foranderlig, formedelst Solens Tiltrekning; fölgelig at disse
Metaller ere i en flydende (smeltet) Tilstand. Iagttagelser af Temperaturen
i forskjellige Gruber have nemlig viist, at Klodens Temperatur tiltager i
forskjellige Dybder under Overfladen i den Grad, at dette er mere end
sandsynligt.

Den fólgende Tabelle (A) indeholder de af mig adfórte Iagttagelser
over Inelinationen. Fra 1838 til Slutningen af 1865 ere de udförte med et
Inclinatorium af Gambey, afvexlende med tvende Naale, hvortil i de senere
Аат er föjet en tredie. De anfürte Inclinationer ere Middelværdier af Iagt-
tagelser om Formiddagen Kl. 10, da Maximum, og om Eftermiddagen hen-
imod Solens Nedgang, da Minimum indtræffer. Forskjellen imellem Maxi-
mum og Minimum, den daglige Variation, kan sees af folgende Middelvær-
dier for Aarene 1856 tl 1865 inclusive:

Januar. ar 0,565 Juli +,3912
Februar + 0,718 Aug. + 4,081
Marts + 1,745 Septbr + 2,561
April Ән 3.445 Octobr + 1,875
Mai + 3,148 Novbr 07559
Juni 3,656 Decbr + 0,657

Det er heraf klart, at den störste daglige Variation indtræffer ved

Sommersolhverv, den mindste ved Vintersolhverv.

--

De förste 6 Numere i nedenstaaende Tabelle ere udfórte med et
mindre, og mindre fuldkomment Instrument af Ertel i München, hvilket blev
anvendt paa min Expedition til Sibirien 1828— 1830, og desuden paa et
andet Punct i Hovedstaden, hvilket mueligt kan have nogen Local-Indfly-
delse; alle de fólgende paa en Marmorpille i det nuvzerende Observatoriums
Park, langt fra Bygningerne. I Tabellen betegner Rubrikken ¢ Middeltiden

4

CHRITOPHER HANSTEEN,

af alle Iagttagelser 1 Aarets Löb i Brök af Aaret; п Antallet af Iagttagel-

serne; 7 den midlere Inclination.

Jeg har ved mindste Quadraters Methode

fundet, at de bedst kunne fremstilles ved folgende Formel:
¿= 12521,29 —1'66184(£—1820.0)—0',000536(1—1820.0) ?

Ai betegner Differentsen imellem de observerede og de af Formlen beregne-

de Værdier.

Fra Begyndelsen af Aaret 1856 er i de sidste 10 Aar lagttagelser
udförte i hver af Aarets 12 Maaneder, og den midlere

altsaa for Midten

af Aaret.

А. Magnetnaalens Inclination.

Inclination gjælder

| M t a n | Formel | Ai

| 1| 182045 | 12*41,35 | 41 | 72°26.54 | — 14,81
2 21,81 33.06 | 42 24.27 | — 8,19
3 25,15 19,39 | 16 18,69 | — 0,70
4 29,05 10.06 D 19.15 lt о
5 30,88 485| 8 9,08| + 4,23
6 31,55 317| 19 Toe TAN
7 38,40 | 71°57,58 | 17 | 71°56,43 | — 1,15
8 39,82 54AN А 54,02 | + 0,48
9 41,35 48,51 | 10 51,44 | + 2,93
10 42,40 47,26 | 19 49,68 | + 2,40
11 43,60 43,91 | 15 21.63 2715
12 44.36 38,89 | 94 16:34 |47) quis
13 45,63 31.61 | 23 44,19 | + 6,58
14 46,28 37,22 | 17 43.09 | + 5-87
15 48,44 34 71 | 10 39 43171429
16 4969 | 3444 5| 3130 + 2.56
17 50,72 35.99 | 12 35 54 (ОШО 25
18 51,66 33766 | 8 33.86 | + 0,20

|19] 52,65 31,88 | 12 32,27 | + 0,39
20 53,45 30,29 | 8 30,90 | + 0,61
21 54,41 27,92 | 98 29,27 | + 1,35
22 55,57 26,44 | 66 27,29 | + 1,85
23 56,50 24 ‚69 | 145 95,70 | + 1,08
94 57,50 24,04 | 184 24,00 | — 0,04
95 58,50 23,36 | 130 22 29 | — 1,07
23 59,50 21,90 | 109 DO, 3589
24 60,50 21,30 | 69 18.50] — 2 11
25 61,50 19,94 90 1794 ole

| 96 62,50 19,94 | 107 ТҮСТІ es 89
30 63,50 18,94 | 105 Таза
31 64,50 17,06, ia LASS BO
32 65,50 15,76 | 98 10 ,30 5.46

`

JORDMAGNETISKE IAGTTAGELSER. 5

De tvende förste Værdier for 1820 og 1821 afvige betydeligt fra
Formlen, hvilket, som ovenfor anfört, kan forklares af det mindre fuldkom-
ne Instrument og af Localvirkning. Iblandt de fülgende sees, at den stór-
ste positive Værdie af A? er i 1844 = + 7,45, den störste negative i 1865
= — 2,46. Fra 1839 til 1856 ere Differentserne uden Undtagelse positi-
ve; fra 1857 til 1865 bestandig negative och tiltagende. Den under N:o
4 anfórte Inclination er egentlig et Middel af 10 Iagttagelser imellem 24
og 28 April 1828 för min Afreise til Sibirien, og af 13 Iagttagelser imellem
30 Juni og 18 November 1830 efter min Tilbagekomst.

II. Den horizontale Intensitet.

I 1819 erholdt jeg hos Kunstneren Dollond i London en liden hær-
det Staaleylinder af 76,8 Millimeters Længde og 2,2 Mill. Diameter, hvilken
han magnetiserede ved Stróg paa en stærk Magnetstav, for at jeg ved Iagt-
tagelser af dens horizontale Svingningstid paa Reisen kunde bestemme For-
holdet af den horizontale magnetiske Intensitet i London og Christiania, samt
paa andre Puncter, jeg besógte. Man ónskede imidlertid at finde en Me-
thode til at bestemme Intensiteten i Eenheder af en absolut uforanderlig Stór-
relse, hvilken paa enhver Tid og paa ethvert Sted af Kloden kunde findes.
Dette bragte den berómte Astronom og Mathematiker C. F. Gauss i Góttin-
gen til at fremsætte еп saadan Methode i sit classiske Værk: "Intensitas
vis magneticæ terrestris ad mensuram absolutam revocata", Gottingæ 1833.
I 1834 sendte jeg ham min magnetiske Cylinder med dertil hórende Svinge-
apparat, hvormed han den 30:de Juli gjorde en Observation, og meddelte
den paa samme Dag bestemte absolute horizontale Intensitet. Hans absolute
Eenhed var den magnetiske Kraft, som formaaede i eet Secund Middeltid
at meddele en Masse af et Milligram en Hastighed af et Millimeter. I 1839
indbód han mig til at komme til Göttingen for at blive bekjendt med hans
Apparater og Methode. Jeg opholdt mig der et Par Uger i Slutningen af
August og Begyndelsen af September og tog Deel i Iaggtagelserne, samt
observerede dagligen Formiddag og Eftermiddag Svingetiden af min Cylin-
der i Observatoriets Park.

Efterat de til disse Bestemmelser nódvendige Apparater vare ankom-
ne til Christiania fra Göttingen, udfórtes her i 1846 flere saadane absolute
Bestemmelser, under hvilke jeg samtidigt observerede Tiden af 300 hori-
zontale Svingninger af den Dollondske Cylinder. Er paa en vis Dag den i
absolute Eenheder bestemte Værdie af den horizontale Intensitet À bekjendt,
og den paa samme Tid og Sted observerede Tid af 300 Svingninger, re-

6 CHRISTOPHER HANSTEEN,

duceret til forsvindende Buer og til en antagen Normaltemperatur 7', saa
er AT’? en bekjendt Störrelse, hvilken jeg vil betegne med С. Da C staaer
i ligefremt Forhold til Cylinderens Træghedsmoment og i omvendt Forhold
til dens magnetiske Moment, saa vil denne Stórrelse med Tiden tiltage,
ifalà det magnetiske Moment aftager. Ved forskjellige absolute Bestemmel-
ser af Intensiteten, i Góttingen 1834 og 1839, i Christiania 1840, 1841,
1845, derpaa i Kjóbenhavn 1845; i Christiania 1845, 1846, 1850 og 1855,
blev samtidigt Tiden 7 аҒ 300 horizontale Svingninger af Cylinderen ob-
serverede, hvoraf Værdien af C blev bestemt. Heraf fandtes, at Værdien
af log. С kunde fremstilles ved fólgende Formel:

log. C — 6,008081 4- 0,000122648(t — 1834,0) — 0,0000038969(¢— 1834,0)?*)

Da log. h = log. C — 2 log. Т, saa kan herved Værdien af A findes, naar
T er iagttaget, og lagttagelsestiden ¢ er givet. Fölgende Tabelle angiver
den midlere Verdie af 7 og h for Tidspunctet + i Brök af Aaret, samt
Autallet » af Jagttagelser, af hvilke Middelet er anfört. -

B. Jordmagnetismens Intensitet.

+) See "Resultate magnetischer, astron. und meteorol Beobachtungen von

C. Hansteen” Christiania 1863, Side 20—21.

м t gi n | h 4 V | U
1 | 182738, | 815:55 | т [115282
| 21 182820 | 818,76 | 8 | 1,5157 | 72°16,50 | 4,6969 | 4,9785
| 3| 1830,29 | 816,09 | 6 | 1,5283 6,91 | 4,1451 4,9764 |
4 | 1831,57 | 815,34 | 5 | 1,5315 8,84 | 4,7160 | 4,9951
5 | 1832,42 | 814,56 | 9 | 1,5347 0,55 | 4,1259 | 5,0060
6 | 1835,00 | 813.94 | 2| 15383 |71°57,70 | 4,7236 | 4,9677
7 | 183849 | 812,48 | 2 | 1,5466 57,60 | 4,1486 | 4,9941
8 | 1839,50 | 814,205 48 | 1,5474 53,10 | 4,1301 | 4,9768
9 | 1840,33 | 812,614 22 | 1,5468 52,38 | 4,1249 | 49716
10 | 1841,30 | 812,55 | 26 | 1,5474 51,66 | 4,7236 | 4,9704
| 11 | 184224 | 811,94 | 27 | 1,5479 47,31 | 4,6940 | 4,9528
19 | 184319 | 811,84 | 27 | 1,5486 43,75 | 4,6905 | 4,9396
13 | 184438 | 810,25 | 1| 1,5547 39,12 | 4,6878 | 4,9378
14 | 1845,55 | 810,62 | 3 | 1,5537 36,65 | 4,6735 | 4,9250
15 | 1846,11 | 811,43 | 2! 1,5506 37,22 | 4,6760 | 4,8962
16 | 1848,35 | 808,495| 9 | 15621 34,12 | 4,6873 | 4,9407
17 | 185030, | 809,81 | 1 | 1,5570 35,29 | 46774 | 4,9296
18 | 1851,46 | 808.64 | 3 | 15628 33,66 | 4,6872 | 4,9410
19 | 1853,49 | 808,09 | 2 | 15653 30,29 | 4,0795 | 4,9350
20 | 1855,69 | 807,198 22 | 1,5648 26,30 | 4,6600 | 4,9164

JORDMAGNETISKE IAGTTAGELSER. 7

t ДІ. n h i V U
1856,67 | 807525 | 2 | 1,5669 27,92 | 4,6735 | 49154

22 | 1857,45 | 806,29 | 4| 1,5715 26,44 | 4,6806 | 4,9269
23 | 1858,43 | 805,96 | 11 | 1,5716 24,62 | 4,6797 | 4,9244
94 | 185961 | 805,97 | 9| 1,5734 24,04 | 4,6754 | 4,9235
95 | 1860,59 | 806,133| 12 | 1,5719 23,36 | 4,6659 | 4,9149
26 | 1861,02 | 805,327) 8 | 1,5737 21,90 | 4,6665 | 4,9166
27 | 1862,46 | 805,326| 15 | 1,5741 21,30 | 4.6670 | 4,9188
28 | 1863,59 | 805,247 21 | 1,5746 19,94 | 4,6607 | 4,9152
1864,45 | 804,75 | 30 | 1,5757 17,06 | 4,6511 | 4,9107
1865,52 | 804,948| 42 | 1,5158 15,06 | 4,6455 | 4,9055

Angaaende Tiden 7 af 300 Svingninger af Cylinderen er at bemær-
ke, at de alle vel ere observerede under aaben Himmel langt fra Bygnin-
ger; men at de förste 5 Numere ere observerede paa forskjellige Puncter i
Hovedstaden, hvor mueligen Localvirkninger fra Grunden kunne have havt
nogen Indflydelse. Fra Aaret 1835 ere de alle observerede i det astrono-
miske Observatoriums Park paa en der opsat Marmorstótte langt fra Bygnin-
gerne. Det samme gjælder om Inclinationen, og heraf kunne de i de förste
5 Resultater forekommende Uregelmæssigheder forklares.

1) Man seer, at den horizontale Intensitet h betydeligt har tiltaget.
Den kan tilnærmelsesviis fremstilles ved folgende Formel:

h = 1,52456+0,0016941(t—1827,0)—0,0000077101(t—1827,0)?.
Denne Formel vilde give et Maximum = 1,60762 for ¢ = 1936,9.

2) De i Rubriken 7 anförte Inclinationer ere Middeltal af de Iagtta-
gelser, som ere gjorte nærmest omkring de Dage, da lagttagelserne af
Svingningstiden 7' ere име, hvorimod de i Tabellen S. 4 anfórte ere

Middelværdien af alle i Aarets Löb observerede. Heraf kunne de ubetydeli-
ge Forskjeller forklares, der finde Sted imellem begge Tabeller.

3) Rubriken V fremstiller den verticale Componente af den hele mag-
netiske Intensitet U i den sidste Kolonne. Disse ere udledede af den hori-
zontale Komponente À og Inclinationen 2 ved fölgende Formler:

| ва. О = 4. вес. i.
Man seer, at fra 1835 Ш 1865 ere saavel У som U betydeligt aftagende.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Upsal. Ser. III. 2

8 CHR. HANSTEEN, JORDMAGN. JAGTTAGELSER.

III. Inclinationens aarlige Periode.

Man seer af Tab. A, at den midlere Inclination fra Aaret 1820 til
1865 bestandigt har aftaget, samt at denne Aftagelse har været noget ujevn.
Man kunde spórge, om der ikke i Lóbet af hvert enkelt Aar finder nogen
periodisk Forandring Sted, som en Fülge af Aarstiderne, d. e. Jordaxens for-
skjellige Stilling mod Solen, og Jordklodens forskjellige Afstand fra samme.

For at undersóge dette, har jeg i det sidste Decennium 1856— 1865,
da Неге Iagttagelser 1 hver af Aarets 12 Maaneder еге udførte, taget et
Middeltal for hver Maaned, samt for hvert Aar; hvilket sees af fölgende

Tabel C.

C. Inclinationens aarlige Periode.

[Maanad | 1856 | 1857 | 1858 | 1859 | 1860 | 1861 | 1862 | 1863 | 1864 | 1865 | Middel

nn —

aie ТЕСТТІ БЕСТЕ ЕТЕ ЕТТЕ ЕТТЕ ЕСТЕ тло | пао u a пате
Januar |25,858|23 386 25,114 22,754 21,561 20 ,183 19,018|20',125|18/,023| 17 ,591|21',361
Februar |26 544 24 233/24 ,110|22 ,824|20 ,645|21 ,330|19 ,218|19 „746 |17 ,661|17 ,850|21 ‚416
Marts |25 558124 164124 ,478|22 12723 ‚65721 ,891|20 656/19 ,093 |18 .238| 16 844121 ,731 | Max.

April |94 ,622 23 ,777|24 ,057|20 ,095 |21 ,823 19 ,582 |19 ,428 18 ,669|16 ,257 16 ,296|20 ‚456
Mai 23 ,835|23 ,942123 ,205 |20 ,072|20 ,331 18 ,443 |17 ,488 |17 ,901]15 ,692|16 ,535| 19 ,145

Juni 123 635/22 194122 ,585|20 ‚201120 ,673 |19 ,105 16 ,645|17 ,639|16 ,368|14 ,826|19 ,447 | Min.
Juli 23 ,124|23 ,133|22 ,158|20 ,866|20 ,783|19 ,157|18 ,461]18 ,444|16 ,883|13 ‚319119 ,693

August |23 ,640/23 ,806|21 ,506 |22 ‚22020 ,785 |20 ,159|19 ,218/19 ,272 |17 ,085|15 ,501|20 ,319

Septbr |24 ,660/25 ,612/22 ,998|23 ,427]21 ,868|19 ,917 19 ‚377120 ,045 |17 ,318|13 ,752|20 ,903

Octobr |25 ,337 |24 ,774/23 ,784/23 ,068/21 ,739 19 ,775|20 ,583 19 ,429|17 ,194 17 ,212|21 ,289 Мах! |
Novbr |24 ,047[24 ,849/22 ,701 |22 ,913|21 ,613/20 ,282 |19 ‚842 |19 ,716|16 ,256|14 ,641|20 ‚686

Decbr |24 078124 ,458|23 ,340|21 ,633|21 ,248 19 ,511 20 ,927 |17 ,200/16 ,766|14 ,758|20 ,292 | Min.

Middel |24',268/23,994|23,336|21,817/21',394|19,944|19',238|18 ,940|177,059|15',761| 20,612

Ved Middelet for de hele Aargange finder man, at Inclinationen i
de forlóbne 9 Aar, har aftaget 8,50%, fölgelig aarligt 0944; altsaa Afta-
gelsen for en Maaned = 050179. Middelet for Juni i den sidste Rubrik er
med denne Værdie reduceret til Maanedens Ende; ved de folgende Maane-
der er Middelet foróget med et til Maanedens Afstand fra dette Tidspunct
proportioneret Tillæg, for de foregaaende i samme Forhold formindsket. Af
Middelet i den sidste verticale Rubrik, som omtrent vilde svare til en Aar-
gang imellem 1860 og 1861, seer man, at der intræffer et Maximum i
Marts og i October, altsaa ved begge Jeundügn; samt et Minimum i Juni
og December, ved begge Solhverv.

OM

AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR

AF

P. T. CLEVE.

N one

(Aftryck ur Vetenskaps-Societetens i Upsala Handlingar.)

UPSALA,
KONGL. AKAD. BOKTRYCKERIET.

1866.

in TER AE

d. Mt 4 N | : t | ) í ni T "He i hne ı

aO oH oram hp a An аш» parade qt

"UU

"A

Iu
vee мм“
ШЕТ A
n н " "ed m Tuc ЭЛИ"
aui. ble а ады ТҮ E. |
"ET y mod Fe RS ке

Aii oe ДАР ДЕМИ
+ К | у и әй А ТИ фа їй
ыы | ЕРТЕГ: МГТУ

W | " м At j L и "t SÅ Шә LU é

(LU WA Ave Ше Pat RETTER i AW АН Ait ин саш EE ШИ, wọ

s. i си

I. INLEDNING.

Inom hela den oorganiska kemiens område torde få ämnen hafva varit under-
kastade så många och så olika tolkningssätt, som de så kallade ammoniaka-
liska metallföreningarne. Främsta rummet bland dem intages utan gensä-
gelse af de ammoniakaliska platinaföreningarne, dels emedan dessa stodo
under en lång tid liksom isolerade bland alla kända oorganiska föreningar
och utmärkta af förhållanden, hvilka ställde dem nästan på gränsen till den
organiska kemien, dels emedan dessa föreningar gifvit upphof eller stöd åt
ett icke ringa antal theoretiska betraktelser af största vigt för den kemiska
vetenskapens utveckling. Oaktadt ett ganska stort antal kemister bearbetat
detta ämne, är det ännu långt ifrån så fullständigt undersökt, som önskligt
är, och beviset för detta påstående finna vi deruti, att de olika tolknings-
sätten för de ammoniakaliska platinaföreningarnes constitution, hvilka under
de sista på kemiska theorier så rika decennierna blifvit försökta, tillsammans
bilda en bland de mest brokiga profkartor på åsigter, kemien kan uppvisa.
Vi skola af det följande finna, huru knappt någon enda forskare, som be-
handlat denna grupp af föreningar, uttalat asigter öfverensstämmande med
föregångarnes. Allt detta är en säker borgen, att en undersökning inom
detta område af kemien måste lemna full ersättning för allt arbete, som
derpå nedlägges, och att intet bidrag till kännedomen om dessa gåtlika för-
eningar kan blifva utan all betydelse. Med denna öfvertygelse har jag icke
tvekat att offentliggöra ett arbete öfver dessa föreningar, oaktadt det om-
råde jag önskat bearbeta visat sig under undersökningens fortgång ega en
så stor utsträckning att allt, hvad jag i det följande kommer att anföra, en-
dast omfattar en mindre del deraf.

Den först upptäckta ammoniakaliska förening, uti hvilken metallen pla-
tina ingår, var ett grönt salt, hvilket erhölls af MAGNUS!) genom inverkan af
ammoniak på platina-chlorur. Denna produkt, bekant under namn af det "gröna
MAGNUS'SKA saltet", är sammansatt som om den vore en förening af еп еду.
platina-chlorur och en eqv. ammoniak. Denna i många hänseenden märkliga
förening bildade utgångspunkten för framställandet af tvenne serier förenin-

') Pogg. Ann. Bd. 14, pag. 239 (1828).

4 P. T. CLEVE,

gar, hvilka torde höra till de mest egendomliga, som den oorganiska kemien
hade lärt känna vid den tid de upptäcktes. Dessa serier hafva efter upp-
täckarne blifvit benämnda den GROS'SKA och REISET'SKA.

Den ena af dessa serier erhölls genom inverkan af salpetersyra på
det MAGNUS'SKA saltet och framställdes under LIEBIGS ledning af GRos?). Vid
den inverkan salpetersyran utöfvar på det MAGNUS'SKA saltet, fann GROS att
ett salt bildades, hvars sammansättning befanns stämma öfverens med formeln

Pt CIN, H, ON. Detta salt visade högst karakteristiska egenskaper, så
t. ex. utvecklade det med kalkhydrat knappt ammoniak, fälldes obetydligt af
silfvernitrat och svafvelbunden vätgas. Gros fann vidare att detta salt vid
behandling med svafvelsyradt natron utbyter sin salpetersyrehalt mot svafvel-
syra samt att analoga reaktioner ega rum vid inverkan af oxalsyrad ammo-
niumoxid och chlornatrium. Formlerna för de af GRos framställda salterna
äro följande:
PUO E CIM
Р ОРАМ BIO JEN
Pte M OFS
Pt CMN HOG
GROS antog att i dessa salter ingick en bas af formeln Pt Cl N, H,,
motsvarande ammoniak, eller Pt Cl N, H, O, motsvarande ammoniumoxid.
Äfven ett annat förslag att tolka dessa salters sammansättning anfördes af
Gros, nemligen såsom föreningar mellan ammoniumsalter och Pt Cl N H,
platinachloruramid. Gros anmärker likväl, att detta antagande star i strid
med dessa salters kemiska förhållanden. BERZELIUS åter har upptagit och
sökt göra mera sannolik just denna senare ásigt?) Mycket talande för
denna senare åsigten blef upptäckten af en ny serie analoga platinaförenin-
gar, framställda af Везет”). Denne forskare fann nemligen, att dà kaustik
ammoniak inverkar i kokning på det gröna MAGNUS'SKA saltet, bildas ett lätt-
lösligt kristalliserande salt af formeln Pt Cl 2 М H,, således skiljdt endast
med ett plus af en eqv. ammoniak från den MAGNUS'SKA chloruren och genom
ett minus af еп еду. chlor från chloriden till Gros’ bas. REISET fann också
att detta senare salt bildas genom inledning af chlor i en lösning af chlori-
den Pt Cl 2 N Н, samt att samma chlorid genom inverkan af salpetersyra
syrsättes och lemnar Gros’ salpetersyrade salt Pt Cl O 2 NH,, №. Af dessa
fakta slöt REISET att ifrågavarande förening vore att anse såsom radikalen
till Gros’ salter. Man måste erkänna, att denna REISETS åsigt var fullt be-

') Annalen der Pharmacie, Bd. 27, p. 241 (1838).
2) Berz. Arsberättelse afgifven 1839, p. 258.
2) Comptes Rendus de l'Acad. des sciences. Т. X, p. 870 (1840).

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 5

rättigad, såvida man bedömer den efter de fakta, hvilka voro REISET bekanta
den tid då han först offentliggjorde sina iakttagelser, men fortsatta under-
sökningar bragte snart i dagen förhållanden, hvilka måste i väsendtlig mon
modifiera detta betraktelsesätt. REISET fann nemligen sedermera att genom
inverkan af svafvelsyrad och salpetersyrad silfveroxid på chloriden Pt Cl 2 NH,
utbytes chlorhalten mot syre och svafvelsyra eller salpetersyra, hvarigenom

bildas salter af formlerna Pt O, 2 NH,, $ eller Pt O, 2 NH,, N, samt att sul-
fatet vid behandling med baryt fórlorar sin svafvelsyra och ger en kristalli-
serande produkt af formeln Pt О, 2 NH, + Н. Denna senare kropp utmärk-
tes af så starka basiska egenskaper, att den i detta hänseende kom nära
alkaliernas hydrater. Dessa nya observationer meddelades BERZELIUS priva-
tim af PELOUZE, på hvars laboratorium REISETS undersökning utfördes, och
publicerades i BERZELIT!) ärsberättelse på samma gång som redogörelserna
för REISETS första iakttagelser der lemnades. Af dessa fakta framgick tyd-
ligt, att den af REISET upptäckta chlorföreningen Pt CI, 2 NH, icke kunde
vara radikalen till de GROS'SKA salterna, utan att den var sjelf en chlorid till
en ny bas. BERZELIUS söker först att visa att dessa af REISET erhållna för-
eningar äro att anse såsom salter af ammonium, förenad med en kropp af
formeln Pt O NH, eller platinaoxidulammoniak, utan att derigenom ammo-
nium upphör att vara chemiskt verksam såsom radikal. BBRZELI äsigt var
till en början således den, att såväl uti GROS som REISETS salter är ammo-
nium den beståndsdel som fungerar såsom radikal, men bunden i Gros’
salter vid platinachloruramid Pt Cl NH, ча REISETS vid platinaoxidul-
ammoniak. Dessa af BERZELIUS framställda asigter blefvo för den kemiska
vetenskapen ytterst fruktbärande, emedan han tillämpade samma betraktelse-
sätt äfven på de vegetabiliska saltbaserna, hvilka derigenom kommo uti ett
nytt och oväntadt ljus. Ett ännu större, vi kunna väl med skäl säga epok-
görande inflytande erhöllo dessa REISETS arbeten derigenom att de föranledde
BERZELIUS att klart och bestämdt uttala betydelsen af benämningarne kopp-
lad förening och koppling, begrepp, hvilka sedermera spelat en så vigtig rol
i kemiens historia.

Vid ett besök i Stockholm, som REISET kort derefter gjorde, med-
delade han BERZELIUS nya underrättelser om dessa föreningar, hvilka för-
mådde BERZELIUS att i Årsberättelsen för 1842 i nagon mon ändra det be-
traktelsesätt ofvan blifvit anfórdt. Reiser?) hade nemligen funnit att basen
uti salterna måste antagas vara vattenfri och att den i detta tillstånd hade
formeln Pt 2 NH, O. Med anledning häraf förklarade BERZELIUS, att basen

1) BERZELIL Årsberättelse afgifven 1841, p. 79.
2) BERZELII Årsberättelse 1842, p. 83.

6 p. Di CLEVE;

i REISETS salter vore att anse såsom ammoniumoxid kopplad med platina-
amid Pt NH,. Vi se häraf att uti den GROS'SKA basens salter ingår såsom
koppling en chlorförening af kopplingen uti den REISET'SKA basens salter.

År 1844 meddelade ВЕЗЕТ!) mera utförliga underrättelser om de
ofvan omnämnda föreningarne samt dessutom om en ny serie ammoniakali-
ska platinaföreningar, hvilkas bas blifvit benämnd den andra REISET'SKA
basen. Vi lemna här en öfversigt af formlerna för de salter af den första
REISET'SKA basen, hvilkas sammansättning undersöktes af REISET:

Basens hydrat Pt 2 NH,, ОН
chlorid Pt 2 ХН, C1 + H
chlorid i förening med platinachlorid
a Pt 2 NE MOI РЕ ©,
b 2 (Pt 2 NH,, Cl) + Pt CL
jodid Pt 2 NH,, J
sulfat Pt 2 NH,, O, 8
nitrat Pt 2 ХН, ON
carbonater a Pt 2 МН, OC + H
b Pt Su NEL O CL
с Pt 2 NH, OC + Pt 2 NH, OG, Н.

Den andra REISETSKA basens sammansättning skiljer sig från den
förstas genom ett minus af en eqv. ammoniak. Basen sjelf bildas genom
upphettning af den första REISET'SKA basen och är en indifferent massa, olös-
lig i vatten och ammoniak. Joduren till denna bas erhöll REISET genom
upphettning af en lösning af den första REISET'SKA basens jodur och genom
jodurens decomposition med salpetersyrad och svafvelsyrad silfveroxid fram-
ställde han basens nitrat och sulfat. Af chlorvätesyra och dessa salter er-
höll han basens chlorid, ett gult salt isomert med det gröna MAGNUS'SKA saltet.

Vi lemna här en öfversigt af de till den andra REISET'SKA basen hö-
rande föreningar, hvilka REISET undersökt:
basen Pt NH, O
chlorid Pt NH, Cl
jodur Pt NH, J
sulfat Pt NH, OS H
nirat Pt NH, ON
cyanid Pt NH, Cy
Man finner af sammansättningen af de salter, hvilka tillhöra dessa
begge af REISET upptäckta serier, att basen i den första serien måste vara

') Annales de Chimie et de Physique. Bd. XI, p. 417.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 7

Pt О 2 NH,, i den senare Pt О NH, samt att skilnaden mellan dem en-
dast är еп еду. ammoniak. Salterna af den andra REISET'SKA basen gifva
äfven, om de behandlas med ammoniak, salter af den första basen, med
undantag af cyanuren, hvilket senare salt genom undersökningar af BUCK-
TON?) befunnits vara ett dubbelsalt af lika equivalenter platinacyanur och den
första REISET'SKA basens cyanur. Den föreställning REISET gjorde sig om
dessa föreningar, är att de låta betrakta sig såsom salter af tvenne baser,
af hvilka den ena består af platinaoxidul och en eqv. ammoniak, den an-
dra af platinaoxidul och två еду. ammoniak. Derjemte anför ВЕЗЕТ
äfven ett annat betraktelsesätt för den andra REISET'SKA basen ?), att den
vore en eqv. ammoniumoxid, uti hvilken en eqv. väte vore ersatt af en eqv.
platina. Det är svårt att förstå den mening REISET haft med den senast
anförda theoretiska åsigten. Var den endast framställd för att visa analo-
gien i sammansättning mellan basen och ammoniumoxid eller var det REISETS
mening att basens constitution verkligen var sådan den senare åsigten ut-
visar? Det kan i sjelfva verket synas vid ett flygtigt påseende som skulle

Н.)
pt) 0,

men icke. destomindre uttrycka de en olika mening. Den förra formeln ut-
visar att det är hela gruppen NH, Pt O, som fungerar såsom bas, den senare
formeln betyder att det ir en substituerad ammoniumoxid, som gifver atom-
complexen den basiska karakteren. Den förra af dessa äsigter har i något
modifierad form blifvit utvecklad af CLAUS och utsträckt till alla ammoniaka-
liska metallföreningar, den senare ater synes vara den första uppränningen
till de typiskt theoretiska betraktelsesätt, som sedermera af flera kemister
blifvit använda Юг ай tolka de ammoniakaliska metallfóreningarnes constitu-
tion. Vi hafva redan i det föregående redogjort för det sätt, pa hvilket
BERZELIUS tänkte sig den första REISET'SKA basen sammansatt. Salterna af
den andra REISET'SKA basen betraktar BERZELIUS?) deremot såsom platina-
oxidulsalter, förenade med en eqv. ammoniak, hvarigenom dessa salter blifva
analoga med de ammoniakaliska föreningarne af koppar, zink о. в. у.

Kort innan dessa senaste meddelanden af Reiser blifvit offentlig-
gjorda, hade en annan kemist Perrone‘) publicerat en undersökning öfver
samma ämne som Reiser. РкүкохЕ beskrifver den gula platinachlorurammo-
niaken (chloruren ЕШ den andra Rrıser’ska basen), hvilken han erhöll dels
genom inverkan af kolsyrad ammoniak på platinachlorur, dels af saltsyra

icke någon stor skilnad finnas mellan formlerna NH, Pt O och

') Ann. der Chemie u. Pharm. Bd. 78, p. 328, 1851.
NOV "cits ath? p. 423!

3) Årsberättelse afgifven 1845, р. 178.

^) Ann. der Chem. и. Pharm. 51, p. 1 (1844).

8 P. T. CLEVE,

och den första Retser’ska basens chlorur, dels genom upphettning af den
Reıser’ska chloriden. Hann fann att ammoniak i värme löser detta salt och
ger en produkt, som kristalliserar i färglösa sneda nålar af fullkomligt lika
sammansättning som chloriden till den första Reiset'ska basen. PEYRONE
betraktar dock icke de föreningar han erhöll af den gula chloruren såsom
identiska med REISETS, utan endast såsom isomera. De olikheter som finnas
mellan de af Reiser och Реукохе framställda salterna äro likväl icke större
än att de kunna tillskrifvas en ringa inblandning af förorenande ämnen.
BerzeLius har ock vid redogörelsen för Pryrones arbete förklarat PEYRONES
och Resets salter såsom identiska och det torde icke lida något tvifvel att
detta är fullt riktigt. Pryrones och Reisets uppgifter stämma äfven öfverens
med hvarandra i de flesta punkter, men äro i några mindre detaljer olika.
En särdeles vigtig och upplysande reaktion beskrifves af Реукохе, nemligen
den att platinachlorur ger med chloriden af den första Retser’ska basen den
gröna Macwus'skA chloruren, hvilket salt tolkas af PEYRONE såsom ett dubbel-
salt mellan dessa begge salter.

Såsom vi ofvan anfört, erhölls af Gros genom inverkan af salpeter-
syra pa det gröna MacNus'ska saltet salpetersyradt salt af den platinabas,
hvilken efter upptäckaren blifvit benämnd den Gros’ska. En ny undersökning
öfver inverkan af salpetersyra pa det MaGnus'ska saltet utfördes af Rawskxy 1),
hvilken fann att produkten af denna reaktion var olika sammansatt allt efter
den qvantitet syra, som användes. Sa erhöll Rewsky då salpetersyra icke
användes i öfverskott Gros nitrat, men da ett öfverskott concentrerad sal-
petersyra fick inverka på det MacNus'ska saltet, fann Rawsky att tvenne sal-
ter bildades nemligen ett svärlösligt, för hvilket han beräknade formeln
Pt, CI O, 4 NH,, 2 NO,?) och ett annat, som kristalliserade ur moderluten.
Sammansättningen af detta “sel nitrique des eaux mères“ fann Rawsky
öfverensstämmande med formeln Pt Cl O N, LL, N O,-

Af det förra af dessa begge salter framställde Rawsxy fosforsyradt,
oxalsyradt, kolsyradt salt samt chlorid af formlerna:
Pt, Cl 0;; 4NH,, HO PO,
Pt, СО АМН IC, Og
Pt, CL O,, 4NH,, C, O,
Pt, CL, АМН, + О,

') Compt. Rend. T. XXIII p. 353 (1846). T. XXIV, p. 1151 (1847): Ann.
de Chim. et de Phys. XXII, p. 278 (1848).

2) Uti REWSKYS första meddelande uppgifves en annan formel Pt, Cl 0,, 4NH,,
2 NO, som endast skiljer sig från den förra formeln genom två eqv. syre mindre.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 9

Öfver dessa salters constitution har Зулхвене 1) uttalat âsigter. I
öfverensstämmelse med Berzerm tolkning af den Своз’зкл basens constitution,
hvarigenom den vore att anse säsom platinachloruramid kopplad med am-
moniumoxid, anser SVANBERG att Rzæwskys salter innehålla platinachlorid-
amid och platinaoxidamid kopplade med ammoniumsalter.

Så skrifver SVANBERG für Rawskys “sel des eaux mères“ formeln:

(Pt Cl, Ad + Am №) + (Pt Ad + Am X)
och för Ræwskys svärlösligare salt.
(Pt Cl, Ad + Am N) + 3 (Pt Ad + Am Ñ)

Ehuru de försök jag företagit öfver salpetersyrans inverkan på det
MacNus'ska saltet hittills icke ledt till något resultat, som antingen bekräftar
Rawskys uppgifter eller talar emot dem, kan jag icke underlåta att uttala
den åsigt jag bildat mig om dessa salters sammansättning, ehuru jag strängt
taget saknar fullt giltiga vetenskapliga bevis derför. Vid inverkan af sal-
petersyra pa det Млехоззкл saltet har jag erhallit produkter, hvilka, ehuru
skenbart lika till det yttre, visat en ansenlig föränderlighet hvad chlorhalten
beträffar. Hittills har jag icke haft tillräcklig tid att genom omkristallise-
ringar framställa dessa salter uti fullkomligt rent tillstånd. Det synes mig
häraf vara möjligt att Ræwskys “sel des eaux mères“ icke är något annat
än ett något orent Gros’ nitrat.

Vi sammanställa här de tal, som formeln för Gros’ nitrat och Raw-
skys formel fordra, med de tal Влузку funnit:

Beräknadt. Funnet.
Gros nitrat. Ræwskys formel. (RAWSKY).
Pt 42,94 41,46 42.00 42,00
С 15,40 14,60 14,58 14,60
H 2,60 2152 2,43 2,50
N 13.33 17,64 17,90 TOM
O 20,83 23,18 23,09 22,80

100,00 100,00 100,00

Af denna jemfórelse visar sig att om ock de af Вжузку funna talen
stämma bättre öfverens med Rxwskys formel, skilnaden mellan de funna
talen och dem som kunna beräknas af formeln för Gros’ nitrat icke är större
än att den torde kunna tillskrifvas en ringa inblandning af något annat pla-
tinasalt med lägre chlorhalt, t. ex. Rawsxys svärlösliga nitrat. Det andra
salpetersyrade saltet, hvilket Вжузку erhöll vid inverkan af salpetersyra på

') Arsberättelse öfver framstegen i Kemi under år 1847, p. 131.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 2

10 РУТ CEEVES

MacNUS'sKA saltet, torde sannolikt ega formeln Pt, Cl O,, 4NH,, 2 N + H.
Vi jemföra här de tal dessa formler fordra med dem Rawsxy funnit.

Beräknadt.
Formeln. | Formeln. |
Pt, ClO), ANH; ON LEH Pt, СО, 4NH, 2 М
Pt 44,73 44,04
CI 8,02 7,89
N 18,99 18,69
H 2,94 2,67
О 25,32 26,70
_ 100,00 100,00
В жузку fann
1 2 3 4
Pt 43,49 43,82 44,17 44,10
Cl 7,65 7,68 8,00 8,00
2 72 2,76 2,73 2,73
N 20,57 20,40 19,54 19,00
О 25,42 25,50 25,46 26,17

Såsom häraf synes äro skilnaderna mellan de funna talen och dem
de begge formlerna fordra icke större, än att den ena formeln lika väl som
den andra torde kunna beräknas för saltet.

Den mening jag här utvecklat angående sammansättningen af de
RugwskvskA salterna, har redan förut blifvit uttalad af GERHARDT!), hvilken
af dessa Rawskys undersökningar blifvit föranledd till en omfattande under-
sökning öfver ett större antal ammoniakaliska platinaföreningar. Frukten af
denna undersökning blef upptäckten af en ny serie ammoniakaliska platina-
föreningar, hvilkas bas blifvit af upptäckaren benämnd platinamin och för-
håller sig till den andra Retserska basen såsom den Своззкл basen till den
första REISETSKA basen, samt en mängd förhållanden af största vigt för ut-
redandet af dessa invecklade föreningars constitution. GERHARDT fann att
då Gros’ chlorid kokades med salpetersyrad silfveroxid, erhölls en produkt,
hvilken han ansåg identisk med Rzæwskys svärlösliga nitrat och hvars em-

piriska formel befanns vara Pt, Cl O,, 4NH,, H N,. Af detta salt erhölls
genom inverkan af chlorvätesyra Gros’ chlorid Pt Cl, 2ХН,.

Då GERHARDT oxiderade salpetersyradt salt af Raisers forsta bas med
salpetersyra, erhöll han ett salt af formeln Pt, O,, 4NH, N, H och af denna

') Ann. der Chem. u. Pharmacie, Bd. 76, p. 307 (1850).

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 11

förening och ammoniak erhöll han Pt О, 2NH,, N H samt med oxalsyradt
ammoniumoxid ett salt af formeln Pt, О, 4NH,, N €, H.

GrnHapT undersökte äfven den inverkan chlor utófvar på den gröna
och gula platinachlorurammoniaken (Pt Cl NH,). Han fann att det gröna
saltet forst bildar det af Reiser genom inverkan af platinachlorid på den första
Reiser ska basens chlorid erhållna saltet Pt Cl 2NH, + Pt Cl, samt sedan ge-
nom fortsatt reaktion Pt Cl, 2NH, + Pt CL. Då chlor fick inverka på den gula
platinachlorurammoniaken, erhölls ett med den sistnämnde föreningen isomert
salt, “tvafald chlorvätesyrad platinamin“, hvilket salt ar chloriden till den
ofvan omnämnda nya basen, Af denna chlorid och salpetersyrad silfver-
oxid erhöll GERHARDT ett nitrat af formeln Pt NH, O, N + 3H och af
detta sistnämnda salt och salpetersyra Pt NH, О, N,. Dessutom lyckades
GERHARDT framställa ett oxalsyradt salt Pt NH, O,, € + 2 H, ett sulfat
Pt NH, О, 8, samt sjelfva basen Pt NH, О, + 2H.

Det sätt, på hvilket GErRHARDT tänkte sig dessa och de förut bekanta
ammoniakaliska platinaföreningarnes constitution, är att de låta betrakta sig
såsom ammoniaksalter, uti hvilka ammoniakens väte blifvit substitueradt af
platina. Vi hafva redan förut sett att Reiser uttalat en sådan mening och
nästan vid samma tid skedde inom den organiska kemien en vigtig upp-
täckt, hvilken syntes gifva denna äsigt stor sannolikhet. Vi mena Wurtz’ 1)
upptäckt af de organiska ammoniakbaserna och deras platinaföreningar, i
alla vigtigare egenskaper fullt analoga med motsvarande ammoniakförenin-
gar. Wurtz anser nemligen dessa organiska baser såsom ammoniak-mole-
küler, uti hvilka vätet blifvit ersatt af alkoholradikaler. På samma sätt äro
de ammoniakaliska platina, koppar och andra metallföreningarne ammoniak-
salter, uti hvilka vätet blifvit partielt ersatt af metaller. De ethyl- och
methyl-ammoniakaliska platinaföreningarne äro enligt Wurtz ammoniak-
salter, uti hvilka vätet blifvit delvis ersatt af alkoholradikaler, delvis af
platina.

Det är väl bekant att Севнаврт konseqvent ur de principer, hvilka
han ställde i spetsen för sitt kemiska system, utvecklade en inom kemien
förut okänd sats, att ett och samma element kan ega olika equivalentvigter.
I öfverensstämmelse med denna lära antager GERHARDT att platina kan upp-
träda så att säga i tvänne olika polymera modifikationer med olika equiva-
lent-vigter, nemligen såsom platinosum (Pt) och platinicum (pt), af hvilka
det förra ersätter en eqv. väte, det senare två.

GERHARDT antager endast fyra platinabaser nemligen:

') Ann. de Chim. et de Phys. T. ХХХ, р. 443 (1850).

12 PAT. CHEVE;

Platosamin?) NH, Pt. Den andra Rerıserska basen.

Diplatosamin N, Н, Pt. Den första Reiserska basen.

Platinamin N Н р. Севнактз bas.

Diplatinamin № H, pt. Basen till Gros’, Rawsxy’s samt flera bland
de af GERHARDT upptäckta föreningarne.

Vi hafva nyss förut nämnt att GERHARDT framställt af platinamin flera
föreningar; vi lemna här en öfversigt af dem, tecknade i öfverensstämmelse
med GERHARDTS âsigt.

Platinamin NH pt, + 4aq

Tvåfald saltsyrad Platinamin NH pt, + 2 Н CI

Neutral salpetersyrad Plat. NH pt, H O, N O, + 4aq

Tvåfald sur salpetersyrad Plat. NH pt,, 2HO, 2NO,

Neutral oxalsyrad Plat. 2NH рь, C, H, О, + 6 aq

Tvåfald svafvelsyrad Plat. NH pt, 2HO, 250,

Följande ófversigt af de utaf Geruarpr framställda föreningarne af di-
platinamin jemte några af Gros’ salter torde visa huru han föreställde sig
dessa föreningars sammansättning.

Chlorvätesyradt зай __

(Gros chlorid) | № H, p, + 2 H Gl

Gros’ nitrat N, Н, pt, 2 HO EN, H, рь, 2 HN

Rewskys nitrat N, Н, рь, НСІ-- N, H, pt, 2H Ñ

Sesquisalpetersyradt salt 2 N, H, pt, 3 N ER DH

Neutralt nitrat N, H, pt, N H + 2 H

Sesquinitrat-oxalat N, H, pt, C, H, O, |

N, Н, pt, NH |

Vi se hår för första gången uttaladt att chlorhalten i de Gros’skA
salterna icke tillhör salternas radikal, hvilket vi hoppas kunna 1 följande
uppsats bekräfta.

Öfverblicka vi detta Севнлвотз tolkningssätt, finna vi, att det utmärkes
af en större enhet i uppfattningssättet af alla hithörande föreningar, än nå-
gon annan hittills uppställd förklaring lyckats uppnå. Deremot kan man
icke undgå att finna det GERHARDTS formler ingen förklaring gifva öfver det
förhållande den Gros'ska basens salter visar till silfversalter, hvilket der-
emot på ett otvunget sätt förklaras af Berzern formler. — Vi vilja icke

UTR

') Vi erinra att GERHARDT betraktar såsom bas NH, enligt det i Frankrike
vedertagna bruket att beteckna ammoniumsalter icke såsom föreningar mellan salt-
bildare och ammonium eller af syror och ammoniumoxid utan såsom ammoniak och
vätesyra eller syrehydrater.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 13

uppehålla oss vid GERHARDTS mening, att ett element kan ega olika equivalent-
vigter, något som måste anses fullt riktigt efter GErHARDTS definition på equi-
valent, vi vilja endast fästa uppmärksamheten derpå, att GERHARDTS uppfatt-
ningssätt är stridande mot all analogi, då det nödgar till antagande icke
blott af en sur chlorvätesyrad ammoniak, utan äfven af sura salpetersyrade
salter af ammoniak, då hittills åtminstone icke något enda surt salt af denna
syra är bekant.

Lika litet öfverensstämmande med ammoniakens natur som antagan-
det af en sur chlorvätesyrad och salpetersyrad ammoniak är en åsigt, enligt
hvilken tvenne ammoniakmoleküler kunna bilda neutralt salt med blott en
eqv. syra, så som fallet måste vara enligt GERHARDTS uppfattning af dipla-
tinaminsalternas constitution.

GERHARDTS uppställning af de ammoniakaliska platinaföreningarne är
det första fullständiga försöket att på dessa föreningar tillämpa de grund-
satser, som utmärka typtheorien, en åsigt, som vid denna tid vann allt flera
anhängare.

Möjligheten för typtheorien att förklara den sist anförda svårigheten
i GERHARDTS tolkning var likväl snart gifven. Under fortgången af de under
en lång följd af år med sällsynt ihärdighet fortsatta undersökningarne öfver
de organiska baserna, hvarigenom Hormann i så utmärkt grad bidragit till
den kemiska vetenskapens utveckling, hade denna forskare i början med
någon tvekan uttalat den förmodan, att ammonium sjelft kunde uti ammo-
niak upptända substituerande väte!). HorwANN anser i öfverensstämmelse
härmed att uti de ammoniakaliska metallföreningar, uti hvilkas sammansättning
tvenne eller flera ammoniakmoleküler ingå, förekomma en del af dessa am-
moniakmoleküler under form af ammonium substituerande väte uti en ammo-
niummolekül, hvars öfriga väte blifvit till en del ersatt af en metall. Denna
ásigt har sedermera blifvit af Wetrzien?) upptagen och tillämpad på alla
de ammoniakaliska metallföreningarne. Vi anföra exempelvis följande form-
ler för att visa huru WELTZIEN sökte beteckna de ammoniakaliska platina-
föreningarne. |
[ H
) SAN | H
Platinammoniumoxidul N : Н | O. Den andra Reiset'ska basen.
Е

*) Ann. der Ch. und Pharm. Bd. 79, p. 39 (1851).
2) Aun. der Ch. und Pharm. Bd. 97, p. 19 (1856).

14 PAW. CENE,

Platinammoniumoxidhydrat N H [ O, + 2 Н. Севнаврта platinamin.

H
Pt J
li | Den första REISET’SKA
Ammoniumplatinammoniumoxidul N | š | O. BOE DE
| | basen.
Pt
(H
Ammoniumplatinammoniumchlorid N ` NH CL. Gros’ chlorid.
4
Pt
Basisk svafvelsyrad ammoniumplatinammoniumoxychlorid
| |
H Cl,
N | NH, | О, S O, Gros’ sulfat.
| Pt

Oaktadt WELTZIEN, såsom vi af dessa formler se, infört en ny prin-
cip fór tolkningen af dessa fóreningars constitution, har han likvàl icke blott
lemnat ofórklarade alla svårigheterna uti GERHARDTS nyss förut anförda
askadningssitt, utan äfven uttalat åsigter, hvilka stå i den mest skarpa kon-
trast till typtheoriens första uppgift, att uti några enkla, typiska kombina-
tioners kemiska förhållanden finna liksom grundlineerna till de mera samman-
sattas. Af typen ammonium, från hvilken Wetrzien vill härleda alla de
ammoniakaliska metallföreningarne, finnes i hans formler knappt mera ett
spår qvar, enär dessa formler föra till antagande af oxidul, oxid samt sesqui-
oxid af ammonium, en anmärkning, som redan före mig blifvit gjord af
CLAUS. En mera lycklig användning af den af Ноғмлхх och WELTZIEN först
tillämpade principen gjordes, såsom vi snart skola se, af GRIMM och Когве 1).
Nyss förut hafva vi påpekat en ofullkomlighet uti GERHARDTS asigt, nemligen
den att det egendomliga förhållande, chlorhalten uti de Gros’skA salterna
visar till silfversalter, lemnas utan förklaring. Vore verkligen chloren bun-
den under form af chlorvätesyra vid ammoniak, såsom GERHARDTS formler
visa, måste den äfven fällas af silfversalter straxt och fullständigt. Ett
skenbart stöd för GERHARDTS formler finnes likväl uti en uppgift af Gros,
att det svafvelsyrade saltet af Gros’ska basen icke filles af barytsalter. Om
Berzeuvs oaktadt denna uppgift af Gros antager svafvelsyran uti Gros’
sulfat bunden vid ammoniumoxid, kunde Севнаврт med lika rätt antaga

') Ann. der Chemie und Pharmacie. Bd. 99, p. 67 (1856).

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 15

chloren vara bunden i de Gmos'skA salterna vid ammoniak under form af
chlorvätesyra.

Utredandet af svafvelsyrans och chlorens förhållande uti salterna af
den GROS'SKA basen blef uppgiften för en på KOLBES laboratorium af GRIMM
utförd undersökning. GRIMM fann att GROS’ uppgifter om det svafvelsyrade
saltets förhållande till barytsalter berodde på ett misstag, att den GROS'SKA
basens chlorid vid fortsatt och långvarig inverkan af silfvernitrat afgifver
hela sin chlorhalt till silfret, men vid första ögonblicket endast förlorar hälf-
ten. Vid undersökning af chloridens och sulfatets af platinamin förhållande
till silfversalt och barytsalt, fann GRIMM att största delen af chlorhalten fälles
ögonblickligen ur det första af dessa salter och att ur det senare saltet
svafvelsyran icke filles ögonblickligen fullständigt. Den äsigt, som KOLBE
och GRIMM utvecklade öfver de ammoniakaliska platinabaserna, fattas lätt
genom följande formler, hvilka de uppställde för platinabasernas radikaler.

Pt ‘ А
Platammonium H IN. Radikalen till den andra REISET'SKA basen.
83

H, N З Ë А
Ass а > Radikalen till den första REISET'SKA
H | basen.
2

Pt O А :
Oxyplatammonium H IN. Radikalen till GERHARDTS platinamin.

3
H,N Radikalen till de af GERHARDT
Ammon-oxyplatammonium Pt ON. framställda chlorfria salterna af
H, diplatinamin.
; . PtCl, Radikalen uti GERHARDTS “tväfald salt-
Chlorplatammonium Hm syrade platinaminé,
H, NÅ
e Ammon-chlorplatammonium Pt Cl; N. Radikalen till Gros’ salter.
A

RAWSKYS föreningar anses såsom dubbelsalter mellan ammon-oxy-
platammoniumsalter och ammon-chlorplatammoniumsalter.

Jemföra vi dessa formler med dem, som förut blifvit af GERHARDT
och WELTZIEN framställda, kunna vi icke misskänna att de från typtheoriens
ståndpunkt måste anses såsom tecken till ett stort steg framåt, enär de fór-
klara de Gmos'skA salternas förhållande till silfversalter och icke såsom
GERHARDTS formler nódga till antagandet att tvenne ammoniakmolekiiler
kunna med en eqv. syra bilda neutralt salt. Man tvingas icke heller att
antaga såsom uti WELTZIENS formler någon annan oxidationsgrad af ammo-
nium än ammoniumoxiden. Alla dessa svårigheter äro sålunda upphäfda,

16 P. Т. CLEVE,

men den ofullkomlighet hos GERHARDIS formler, hvarigenom man nödgas
antaga en sur salpetersyrad ammoniumoxid qvarstar dock. Sa måste KOLBE 1)
beteckna GERHARDIS sesquisalpetersyrade salt och hans sesquinitratoxalat på
följande sätt:
rH, N 3.

Pt om O N O, + Hi 0; NOx
LH,
IH, N
Bi о NOC, O,
LH, E

Denna sista svårighet afhjelptes af BOEDEKER?), men med пррой-
ring af den förklaring KOLBES och GRIMMS formler gifva öfver de GROS'SKA
salternas förhållande till silfversalter. De principer, efter hvilka BOEDEKER
uppställer de 1 det följande anförda formlerna äro:

1) att platina kan uppträda med tvenne olika substitutionsvärden
пеш]. såsom Platan (Pt) och Platid (pt = 7, Pt);

2) att uti ammonium väte kan företrädas af ammonium;

3) att uti de substituerande ammoniummolekülerna vätet kan substi-
tueras af platina;

4) att radikalerna till platinabaserna hárleda sig af typen ammonium
NH, och 2 NH, eller såsom fallet är med GERHARDIS platinamin af
КН, В В.

För att åskådliggöra huru BOEDERER använder dessa principer, anföra
vi exempelvis följande formler:

IO NOE

d Pi
Platanammonium N m Den andra REISETSKA basens radikal.
3

Den första REISET'SKA basens ra-
dikal.

Ammonium-Platanammonium N ІН,
МН,
pt |
Platid-ammonium-platid pt ) Radikalen till GERHADDTS platinamin.
МН,
H,
pt) Radikalen till Gros’ och Rawskys salter
pt) samt till GERHARDIS salter af diplatinamin.
H;

Dis-platid-ammonium

N
|
|

N

t) Ofv. anf. afh., р. 92.
2) Ammoniak- und Ammoniumgruppern (Göttingen 1862), p. 70 ete.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 17

ме СІ e O
GROS’ nitrat P | + P |
M Sön

(NOD) MOL 0. 8. x:

RAWSKYS salter äro enligt BOEDEKER basiska chloridhaltiga dubbel-
salter, det är föreningar mellan chlorid, neutralt salt och hydrat.

Vi se häraf att de enda egentligen nya betraktelsesätt, som af BoE-
DEKER tillämpas, äro:

1) antagande att den substituerande ammonium uti den första REI-
` SETSKA basen innehåller i st. f. еп еду. väte еп еду. platan. Hvilket före-
träde detta betraktelsesätt har framför det förut af WELIZIEN använda år
lika obegripligt som det är svårt att finna hvilka fakta egentligen berättiga
till ett dylikt antagande.

2) användande af en kombinerad typ ammoniak + väte till förkla-
ringen af GERHARDTS platinamin. Detta senare är en tillämpning på dessa
föreningar af en af de yttersta konseqvenser, till hvilka typtheorien blifvit
på den sista tiden drifven, nemligen läran om de kombinerade typerna, en
lära hvarigenom typtheorien så godt som sammansmälter med kopplings-
theorien. |

De fördelar, hvilka BOEDEKERS uppfattning af hithörande föreningar
erbjuder framför den af KOLBE och GRIMM anförda, består endast uti und-
vikande af antagandet af sura salpetersyrade salter. Deremot förklaras icke
silfversalters förhållande till chloren uti de Gros’skA salterna och dessutom
nödgas man antaga basiska salter af en substituerad ammonium, något som
väl knappast står i harmoni med den kännedom man bittills eger om am-
moniums kemiska förhållanden.

Vi hafva här lemnat en öfversigt af det sätt, på hvilket den af REISET
förut framkastade idéen om den andra REISET'SKA basens sammansättning
blifvit af typtheoriens anhängare utbildad. Af alla framställda förklaringar
synes KOLBES och GRIMMS vara den, som förklarar de flesta hittills bekanta
fakta, men existensen af sura salpetersyrade salter, hvilken måste antagas
efter de sistnämndas formler, visar att den icke kan förklara alla, hvilket
ater är ett kriterium på en riktig theoretisk åsigt.

Samtidigt med dessa försök att från typtheoriens ståndpunkt förklara
dessa motsträfviga föreningars konstitution hafva äfven bemödanden från
kopplingstheoriens anhängare blifvit gjorda att tolka dem i öfverensstämmelse
med den senare theoriens principer.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 3

18 P. T. CLEVE,

I det fóregáende har blifvit anfórdt det sátt, pà hvilket BERZELIUS
tänkte sig sammansättningen af den första och andra REISET'SKA basens
samt den QGROS'SKA basens föreningar. Den första REISETSKA basen och
den GROS'SKA basen betraktades såsom ammoniumoxid kopplad med Pt N H,
eller Pt Cl N H,, den andra Retser’ska basen ansågs deremot såsom pla-
tinaoxidul kopplad med N H,. Det var förnämligast egenskaperna hos dessa
basers salter, som föranledde BERZELI theori, men om vi betänka att salter
af den andra Retser’ska basen gifva genom upptagande af ytterligare en
еду. ammoniak salter af den första, finna vi att DERZELII formler icke gifva
fullständig förklaring öfver denna sistnämnda reaktion. Huru är det möjligt
att t. ex. Pt CIN H, kan med N H, vid närvaro af vatten gifva Pt
МН, МН, Cl?

Denna svårighet borttages genom еп åsigt, som af CLAUS!) blifvit
konseqvent genomförd och tillämpad på alla ammoniakaliska metallföreningar.
Denne forskare, bekant genom sina långvariga och grundliga undersökningar
öfver platinametallernas förhållanden, har uttalat den meningen att man hade
att antaga uti de ammoniakaliska metallföreningarne såsom baser metall-
oxider kopplade med en, två eller fiera eqv. ammoniak, hvilken uti dessa
föreningar spelar rolen af en inaktiv koppling. Denna åsigt är just den-
samma, som BERZELIUS förut användt för att förklara den andra REISET'SKA
basens salter. Ett vigtigt faktum har af CLAUS blifvit anfördt såsom stöd
för denna åsigt, nemligen att de ammoniakaliska metallbasernas mättnings-
kapacitet är oberoende af antalet ammoniakmoleküler, hvilka förekomma uti
dem, men rättar sig deremot efter den metalloxid, hvilken efter CLAUS åsigt
kan antagas förenad med ammoniak.

Vi meddela hår några af CLAUS' formler för de ammoniakaliska pla-
tinaföreningarne:

Den andra REISETTKA basen Pt O NH,

syrsalter Pt O NH, + X 2)
Den första REISETSKA basen Pt O 2NH,

syresalter Pt O2NH, + X
GERHARDIS platinamin Pt O, ХН,

basiska salter Pt O, NH, + X

neutrala salter Pt O, NH, + х,
GRos’ bas Pt O, 2 N H,

syresalter Pt O; 2NH, EX;

') Beiträge zur Chemie der Platinmetalle (Dorpat).
Journ. f. prakt. Ch. 63, p. 99 (1854). Ann. der Ch. u. Pharm., Bd. 98, p. 317 (1856).
2) X = en enatomig syra.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. KO

De af Gros framställda salterna äro dubbelsalter af lika eqv. chlorid
och neutralt syresalt. RÆWSKYS salter blifva på samma sätt dubbelsalter,
men med en mindre mängd chlorid. CLAUS åsigt utmärker sig genom sin
enkelhet och genom den konseqvens, med hvilken den från en gemensam
synpunkt uppfattar alla de ammoniakaliska metallfóreningarne. Sjelfva grund-
satsen i systemet, att ammoniak kan uppträda såsom en inaktiv koppling,
öfverensstämmer likväl icke med ammoniakens starka benägenhet att förena sig
med vatten och syror. Detta inkast mot CLAUS tolkningssätt har förut
blifvit anfördt af WELIZIEN!), men icke desto mindre räknar CLAUS’ åsigt
flera anhängare. Ibland dessa anföra vi GENTH och GIBBS, hvilka uti sitt
arbete öfver de ammoniakaliska koboltföreningarne tolka koboltbasernas
sammansättning i full öfverensstämmelse med CLAUS' asigt. Vi hafva anfört
dessa senare forskare, emedan de på sätt och vis gifvit den CLAUS'SKA åsig-
ten en större utveckling. Ibland de ammoniakaliska koboltbaser, hvilkas
föreningar varit föremål för dessa begge kemisters forskningar, finnes en
bas, hvilken de benämna Xanthokoboltoxid. De antaga uti denna bas så-
som koppling både ammoniak och qväfoxid.

МО, SNH, Со, O, О,

Denna bas är tvåatomig.

På samma sätt som de uti denna bas antaga såsom koppling qväf-
oxid, antaga de uti паста platinabaser såsom koppling en med qväfoxiden
analog, men ännu icke isolerad chlorförening Cl O,?). Sa skrifva de för
GROS’ bas

О МЕРОСИ УО
för GERHARDIS platinamin

NH, Pt Cl O
for basen uti Rawskys föreningar

Où O, AN H,, Pt, O . O,
och

ClO, N H, Pt O 0;

Detta antagande att såväl qväfoxid som Cl O, förekomma såsom
kopplingar uti ofvan omnämnda baser torde likväl kunna anses såsom öf-
verfiódigt, enär xanthokoboltsalterna med större sannolikhet kunna anses sà-
som dubbelsalter af roseokoboltoxid, uti hvilka en af syrorna är salpeter-
syrlighet. Dessutom torde man med den kännedom man har om chlorens
lägre syrsättningsgrader kunna förutse att Cl О, väl knappast kan fórekom-
ma såsom sådan kopplad vid ammoniak.

‘\ Se: (бтев. р. 19.
”) Researches on the Ammonium-Cobalt-Bases, Smithsonian Cont. 1856, p. 63.

20 P. T. CLEVE,

Slutligen får jag här anföra en äsigt, hvilken jag uttalat uti en till
Kongl. Vet.-Akademien i Stockholm inlemnad uppsats?) Föranledd af en
undersókning ófver ammoniakaliska chromfóreningar, fór hvilkas riktiga be-
dömande jag ansåg nådigt forskaffa mig en sjelfständig äsigt öfver de am-
moniakaliska metallfóreningarnes konstitution i allmänhet, företog jag en
undersökning öfver de ammoniakaliska platinafóreningarne förnämligast för
att lära känna chlorens betydelse uti de af Gros framställda salterna.

Resultatet af dessa undersökningar blef följande àsigt: 1) att den första
REISET'SKA basens radikal är ammonium kopplad med platinamid såsom
BERZELIUS först sökt visa; 2) att den GROS'SKA basen är fri från saltbildare
samt en högre oxidationsgrad af samma radikal som förekommer i den REI-
SET'SKA på sätt följande formler visa:

Den första REISET'SKA basen Pt, 2 N H, 2 N H, O

2

Den GROS'sKA basen Pt, lo NH2NH, 0
2 4

GROS’ salpetersyrade salt Pt, P H,”2N H, O N
OH

RAWSKYS salpetersyrade salt Pt, | CI h

2NH, 2 NH, ON

De festa fakta jag hittills funnit synas mig tala för denna åsigt och
jag skall vid slutet af denna uppsats lemna en fullständigare redogörelse för
min mening, då jag först fått anföra hvad jag anser såsom bevis för dess
riktighet.

För att icke störa gången af den framställning jag i det föregående
försökt öfver den historiska utvecklingen af tolkningssätten för de ammonia-
kaliska platinaföreningarnes konstitution, har jag nödgats undvika att anföra
flera större eller mindre bidrag till kännedomen om hithörande föreningar.
Vi anföra bland dessa: ett arbete af PEYRONE öfver de olika modificationerna
at platinachlorurammoniak ?) samt ett af samma författare öfver svafvel-
syrlig ammoniumoxids inverkan på dessa isomera kroppar); undersökningar
af BUCKTON öfver inverkan af cyan på den REISET'SKA basen‘) samt öfver
föreningar af den första REISET'SKA basens chlorid med flera metallehlorider
och öfver chromsyrade salter af samma bas‘). Slutligen omnämna vi ett

') Förelöpande underrättelser om några brom- och jodhaltiga ammoniakaliska
platinaföreningar. (Uppsatsen är ännu icke tryckt.)

*) Ann. der Ch. u. Pharm. Bd. 55, p. 205 (1845).

*) Ann. der Ch. u. Pharm. Bd. 61, p. 178 (1841).

^) Ann. der Ch. u. Pharm. Bd. 78, p. 328 (1851).

5) Ann. der Ch. u. Pharm. Bd. 84, p. 270 (1852).

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 21

nyligen utkommet arbete af J. LANG!) öfver salpetersyrliga salter af den
första och andra REISETSKA basen samt dessa salters föreningar med salpe-
tersyrlig platinaoxidul.

Till alla hittills omnämnda föreningar bildar platinachlorur utgångs-
punkten, men man känner äfven ammoniakaliska platinaföreningar, hvilka
bildas genom inverkan af ammoniak på platinachlorid. Dessa senare äro
likväl ännu så ofullkomligt bekanta, att någon åsigt om dessa kroppars när-
mare sammansättning för närvarande knappast torde kunna framställas. De
forskare, hvilka bearbetat denna grupp ammoniakaliska platinaföreningar,
äro KANE ?), CLAUS?) samt LAURENT och GERHARDT *).

Vi hafva i det föregående omnämnt att det lyckats Wurtz att er-
hålla genom inverkan af ethylamin och methylamin på platinachlorur ammo-
niakaliska platinaföreningar, hvilka innehålla organiska radikaler. Utom
dessa föreningar känner man flera, hvilka bildas af anilin, pyridin och pico-
lin. De kemister, hvilka behandlat dessa föreningar, äro RAEWSKY 5), CHY-
DENIUS °) och ANDERSON’).

') Om salpetersyrlighetens föreningar med några platinabaser samt med ethyl-
ammin och tetramethyl-ammoniumoxid. K. Vet.-Ak:s Handl. Bd. 5. N:o 5 (1866).

*) Lond. Ed. Phil. Magaz. V. 18, р. 293 (1841). Phil. Transact. of the Roy.
Soc. of London (1842), р. 275. BERZELI Årsberättelse 1844, p. 177.

3) BERZELII Årsberättelse 1846, р. 132. Craus Beitr. zur Gesch. der Platin-
metalle, p. 35 (Dorpat 1854).

*) SVANBERG, Årsberättelse öfver framstegen i Kemi under år 1849, p. 49.
°) Compt. Rend. Т. 26, p. 424 (1848),

°) От anilins inverkan på platinachlorur och svafvelsyrlig platinaoxidul. Helsing-
fors 1859.

7) Proceedings of the Royal Soc. of Edinburgh.

22 P. 'T. CLEVE,

IL ANALYTISKA METHODER.

För att undvika allt för stor vidlyftighet genom att vid hvarje bestämning
anföra huru den blifvit utförd, har jag önskat på förhand lemna en samman-
ställning af de methoder, jag användt vid analyserna af i det följande an-
förda föreningar.

Bestämning af platina. Platinan har blifvit bestämd genom salternas
glödgning i platina- eller porslinsdegel, då salternas alla beståndsdelar utom
platina vid upphettning kunde aflägsnas. För bestämmande af platinamäng-
den 1 detonerande föreningar har upphettningen blifvit utförd i glasrör, till-
täppta förmedelst en utglödgad asbestpropp, dels hafva föreningarne före
glödgningen blifvit genomfuktade med koncentrerad svafvelsyra och den åter-
stående platinan glödgad under tillsats af kolsyrad ammoniumoxid.

Då salterna innehållit jemte platina en saltbildare, svafvelsyra, svaf-
velsyrlighet eller fosforsyra, hafva de blifvit dekomponerade genom smält-
ning med kolsyradt natron, försatt efter omständigheterna med kalkhydrat,
salpetersyradt eller chlorsyradt kali. Efter den smälta massans extraction
med vatten har den återstående platinan efter behandling med saltsyra eller
salpetersyra blifvit vägd.

Bestämning af chlor, brom och jod. De begge första saltbildarne
hafva blifvit bestämda derigenom att salterna blifvit efter intim blandning
med kolsyradt natron, eller, dà salterna innehållit jemte chlor eller brom
svafvelsyra, med en blandning af kolsyradt natron och salpeter, upphettade
i en platinadegel till smältning. Den smälta massan har alltid blifvit extra-
herad med rent vatten och lósningen efter neutralisering med salpetersyra
fälld med silfvernitrat. Bestämning af jodens mängd erbjöd till en början
åtskilliga svårigheter, emedan de jodhaltiga salterna vid upphettning med
kolsyradt natron afgáfvo fri jod. Godt resultat erhölls slutligen dà de blan-
dades intimt med kalkhydrat och kolsyradt natron samt upphettades till stark
glódgning. Den upphettade massan extraherades fullständigt med hett vatten,
då kolsyrad kalk och platina qvarstannade och åtskiljdes med salpetersyra,

Ом AMMONIAKALISKA PLATINAFORENINGAR. 23

hvarefter lösningen försattes först med silfverlösning och sedan med salpeter-
syra till stark sur reaktion.

Bestämning af svafvel har utförts genom salternas upphettning med
en blandning af vattenfri soda och chlorsyradt kali. Denna senare tillsats
är nödvändig äfven vid analys af de salter, som innehålla svafvelsyra, eme-
dan vid salternas upphettning med soda ensamt vätehalten inverkar reduce-
rande på de svafvelsyrade salterna, så att svafvelalkalimetall bildas. Svaf-
velsyran har blifvit fälld med chlorbarium samt efter glödgning uttvättad
med kokande utspädd saltsyra eller salpetersyra.

Bestämning af fosfor har blifvit verkställd genom salternas dekompo-

sition i smältning med en blandning af kolsyradt natron samt en ringa mängd

chlorsyradt kali eller salpeter. Fosforsyran har blifvit fälld såsom svafvel-
syrad talkjord ammoniumoxid.

Bestämning af chrom skedde genom salternas glódgning med kol-
syradt natron och chlorsyradt kali eller salpeter, den smälta massans utkok-
ning med vatten samt lösningens fällning med salpetersyrad qvicksilfver-
oxidul. Stundom har lösningen blifvit reducerad med alkohol och saltsyra
samt fälld med ammoniak.

Bestämning af qväfve. Qväfvemängden har alltid blifvit bestämd så-
som gasformigt qväfve, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med DUMA'S
method. Såsom förbränningsmedel har jag användt fint fördelad kopparoxid,
med hvilken substansen blandades, samt kornig kopparoxid, öfver hvilken de
gasformiga produkterna leddes. För dekomposition af qväfvets oxidations-
grader, har gasen blifvit ledd öfver ett ganska långt lager och i vätgas redu-
cerad tunnt utvalsad koppar. För att fylla apparaten med kolsyra användes
i öfverensstämmelse med SIMPSONS method en blandning af kolsyrad mangan-
oxidul och qvicksilfveroxid. Qväfgasen har blifvit uppsamlad öfver kalilut
och qvicksilfver samt mätt öfver vatten, om jag får undantaga mina första
försök, då qväfgasen mättes öfver qvicksilfver. Qväfvets egentliga vigt är
antagen till 0,96978.

Bestämning af kol utfördes med elementaranalys, så väl då kol före-
kom såsom kolsyra som i organiska syror. Såsom fórbrünningsmedel har
jag användt chromsyrad blyoxid och för dekomposition af qväfvets oxidations-
grader metallisk koppar i form af tunna bleck reducerade i vätgas.

Bestämning af väte skedde genom förbränning med chromsyrad bly-
oxid och de gasformiga produkternas ledning öfver glödande koppar.

24 P. T. CLEVE,

III. SALTER AF РЕМ FÖRSTA REISET'SKA BASEN.

Haloidsalter.

1. Chlorid. Detta salt, som bildat utgångspunkten Юг framställandet
af alla de andra föreningarne, har jag erhållit genom inverkan af ammoniak
på platinachlorur, löst i saltsyra. Den platinchlorur, som blifvit använd till
mina försök, har jag beredt genom upphettning af ren platinachlorid på ett
sandbad ända till dess ett grönt pulver återstod. Den blandning af platina-
chlorid och chlorur, som dervid erhölls, tvättades först med vatten så länge
detta färgades gult af platinachlorid, löstes i saltsyrehaltigt vatten vid kok-
ning och försattes nästan kokande het med kaustik ammoniak. Ammonia-
ken neutraliserar först chlorvätesyran, bildar dervid salmiak, som förenar sig
med platinachlorur till ammoniumplatinachlorur, som utfälles om lösnin-
gen icke är nog het eller allt för mycket koncentrerad i form af röda pris-
mer. Tillsättes mera ammoniak, afskiljer sig medan lösningen ännu är brun,
några nålar af den gröna MAGNUS'SKA platinachlorurammoniaken. Vid till-
sats af mera ammoniak stelnar lösningen under stark värmeutveckling till
en gröt bestående af grön och gul platinachlorurammoniak. Affiltreras den
nu mera vingula lösningen skyndsamt, afsätter sig ur filtratet oftast busk-
formigt grupperade nälar af den gula monamminplatinachloruren. Den gula
chloruren löser sig i ammoniaköfverskottet ganska snart och fällningens vo-
lum minskas i mon deraf. Slutligen återstår endast den gröna chloruren.
Affiltreras fällningen och afdunstas filtratet i vattenbad till kristallisation,
stelnar den vid afsvalning till en gröt af fina, färglösa nålar. Nästan all
salmiak stannar i moderluten, såvida man icke användt allt för stort syre-
öfverskott då platinachloruren löstes i saltsyra. Genom saltets pressning
mellan sugpapper och omkristallisering ur hett vatten, erhålles det rent i
temligen länga, vattenklara prismer. Det salt, som erhålles på detta sätt,
har påtagligen bildat sig genom den gula platinachlorurammoniakens lösning
i ammoniak, ty det gröna saltet löses i ammoniak ytterst trögt och först efter
ihållande kokning. Största delen af det salt jag användt för framställandet
af de öfriga föreningarne har blifvit sålunda beredd, endast en jemförelsevis

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 25

ringa mängd har jag framställt efter REISETS method genom kokning af den
gröna chloruren och ammoniak. På detta senare sätt erhålles saltet svår-
ligen rent, utan alltid mer eller mindre gult eller brunt färgadt. Ett godt
medel att erhålla detta brunfärgade salt rent har jag funnit i att lösa det
uti kallt vatten, hvarvid alltid qvarstannar ett smutsigt pulver, och till lös-
ningen tillsätta sprit. Vätskan blir genast opaliserande och efter ett dygns
förlopp har en gråaktig flockig fällning afsatt sig, hvilken affiltreras. Af-
dunstas filtratet till kristallisation, erhålles chloriden endast svagt färgad.
Någon olikhet mellan de begge salterna har jag för öfrigt icke kunnat finna
och antager derföre att de icke äro isomera utan identiska.

Om man försummar att aflägsna ur platinachloruren den chloridhalt,
som alltid qvarstannar bland chloruren dà den beredes genom chloridens
upphettning och använder den råa produkten till framställande af ifråga-
varande förening, erhållas flera produkter. Vanligen afskiljer sig först vid
ammoniaktillsats en fällning af ammoniumplatinachlorid något litet rödfärgad
af chlorur. Bland den gröna platinachlorurammoniaken erhålles oftast en
rödbrun kristallfülluing, som synes vara, om jag får sluta af färgen och
uppkomstsättet, ett dubbelsalt mellan platinachlorur och GROS'SKA basens
chlorid. Afven erhåller man, om man använder chloridhaltig chlorur, då
filtratet från den fällning, som erhälles vid ammoniaktillsats, afdunstas ett
tegelfärgadt eller gult pulver, hvilket synes vara den kropp, som GRIMM
först beskrifvit'). Jag har icke undersökt denna produkt, emedan jag icke
kunnat erhålla otvifvelaktigt rent material.

En analys af det färglösa salt, som framställdes på sätt ofvan är
anfördt, lemnade följande resultat:

0,3655 gr. mellan sugpapper pressadt salt upphettades till 100°. Vigt-
förlusten var 0,0165 gr. Återstoden gaf 0,202 gr. Pt samt 0,2925 gr. Ag CI.
motsvarande 0,0723 gr. СІ.

I procent: Beräknadt af formeln Pt, 4 N H,, CL + 2 H:

Pt 55,21 197,88 55,77
CI 19,77 70,92 19,99
Е 4,51 18,00 5,07
NH, (förlust) 20,45 68,00 19,17
100,00 354,80 100,00

Detta resultat stämmer väl ófverens med det, som REISET och PEYRONE
förut funnit. Saltet bildar temligen stora, stundom flera tum långa kristall-
nålar, hvilka äro sneda, fyrsidiga prismer. Saltet är i rent tillstånd full-

') Ein meues Platinsalz. Ann. der Chem. и. Pharm. Bd. 99, p. 95 (1856).
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 4

26 P. Т. CLEVE,

komligt ofärgadt; sådant det erhålles af det gröna MAGNUS'SKA saltet genom
kokning med ammoniak är det oftast mörkbrunt färgadt och motstår envist
alla reningsförsök genom omkristallisering. Saltets lösning efflorescerar starkt
om den är förorenad af salmiak. Chloriden löses särdeles lätt i hett vatten.
Vid vanlig temperatur löses en del af fyra delar vatten, såsom REISET förut
uppgifvit; salt, erhållet såväl af den gröna som af den gula chlorurammo-
niaken, har samma löslighet. Upphettas saltet till 100°, bortgár allt kristall-
vatten, vid starkare upphettning bortgår ammoniak och den gula platina-
chlorurammoniaken återstår.

2. Dubbelsalt af chloriden och platinachlorur. Den gröna MAGNUS'SKA
chloruren. Denna kropp bildas på förut bekanta sätt genom inverkan af
ammoniak på platinachlorur samt genom fällning af platinachlorur med den
första REISETSKA basens chlorid. Till dessa bildningssått får jag lägga
tvenne andra, nemligen genom inverkan af platinachlorid på ett öfverskott
af den REISET'SKA basens chlorid samt genom inverkan af platinachlorur på
basiskt monochlorbinitrat af den GROS'SKA basen. Saltet bildar ett grönt
kristalliniskt pulver af olika hög ton, synes under mikroskop såsom korta,
tvärt afstympade, platta och genomskinliga prismer om det afskiljer sig ur
starkt utspädda lösningar. Saltet är nästan olösligt i vatten. Genom kok-
ning med ammoniak löses det såsom bekant till chloriden af den första
REISET'SKA basen, af salpetersyra oxideras det såsom GROS och Rawsky
visat till chlorhaltiga nitrater af den GROS'SKA basen. Med chlor erhålles,
såsom är bekant genom GERHARDT, ett dubbelsalt, som måste betraktas en-
ligt i det följande anförda fakta såsom en förening mellan platinachlorur
och GROS'SKA basens chlorid. Behandlas det gröna saltet med platinachlorid
går platinachlorur i lösningen såsom ВЕЗЕТ funnit. Saltets bildningssätt och
flera dess reaktioner tala för att denna förening är ett verkligt dubbelsalt
mellan platinachlorur och den första REISET'SKA basens chlorid. Det gröna
saltets förhållande till salpetersyrad silfveroxid synes mig vara fullt afgö-
rande, då det derigenom spaltas i platinachlorur och salpetersyradt salt af
den första REISET'SKA basen.

Då saltet behandlas med en lösning af salpetersyrad silfveroxid, an-
tager det genast en matt rödbrun färg och afskiljes fällningen, uttvättas
samt behandlas den med utspädd saltsyra, qvarstannar chlorsilfver och en brun-
röd lösning erhålles; afdunstas denna med chlorkalium, utkristalliserar kalium-
platinachlorur 1 form af quadratiska prismer med pyramidytor. Detta salt
gaf med kaustik ammoniak det Macwus'skA gröna saltet och var således
otvifvelaktigt platinachlorurchlorkalium. Afdunstas den lösning, som bildas
genom inverkan af silfvernitrat på det gröna saltet, i vattenbad utkristalli-

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 27

sera vid afkylning platta färglösa nålar något förorenade af en ringa qvan-
titet silfver (?). Dessa tvättades med alkohol, löstes i vatten och omkristal-
liserades. Det salt, som erhölls, var fullkomligt likt den första REISET'SKA
basens salpetersyrade salt.

a) 0,484 gr. i exsiccator torkadt salt gaf 0,243 gr. Pt.

$) 0,426 gr. gaf 0,1235 gr. H = 0,0137 gr. H.

I procent: Formeln

PO" OU WHINE:
Pt 50,20 50,75
ІҢ" 5,28 3,08

Af denna reaktion följer att en del af platinan finnes såsom platina-
chlorur och en del såsom den första Reiset'ska basens chlorur; rationella
formeln för det Macnus'ska saltet är sålunda:

Pt, Ch, 4 N H, + 2 Pt Cl.

3. REISET'SKA basens chlorid och platinachlorid. Enligt den uppgift
Везет lemnat om dessa begge salters reaktion på hvarandra, bildas om pla-
tinachlorid finnes i öfverskott ett brunt salt af formeln Pt Cl 2 N H, + Pt Cl;
om platinachlorid är i underskott ett grönt salt af formeln 2 (Pt C12 N Hj)
+ Pt CL. Jag har undersökt dessa begge produkter och funnit att de in-
galunda få betraktas såsom platinachloriddubbelsalter.

a) Det bruna saltet. Denna produkt erhölls i form af ett blackt brun-
rödt, kristalliniskt pulver, bestående af sneda, fyrsidiga snedt tillspetsade
prismer, då uti en lösning af neutral platinachlorid småningom tillsattes en
lösning af den första Reiset’ska basens chlorid.

Torkadt vid 100? gaf detta salt vid analys:

0,5575 gr. gaf 0,3255 gr. Pt och 0,7159 gr. Ag Cl = 0,177 gr. СІ.

I procent: Reısers formel Pt Cl, + Pt 2 N H,, Cl fordrar:

Pt 58,38 197,88 58,50
Cl 31,75 106,38 31,45
МН, 9,87 (förlust) 34,00 10,05

_ 100,00 938,26 ~ 100,00

Detta salt förhåller sig till salpetersyrad silfveroxid på följande sätt:
om man till saltet uppslammadt i vatten tillsátter en lósning af silfvernitrat,
erhålles en ljust rödbrun flockig fällning och en ofärgad lösning, hvilken
afskiljd från den först bildade fällningen vid upphettning afsätter rent chlor-
silfver och, sedan detta blifvit utfälldt, vid afsvalning ett svårlösligt platina-
salt, hvilket icke blef analyseradt men hvars utseende, löslighet och bildnings-
sätt med temlig visshet utvisa att det var basiskt monochlorbinitrat af den
Gros’ska basen. Den röda fällningen kokades med saltsyra, gaf dervid rent

28 P. T. CLEVE,

chlorsilfver och en brun lösning, hvilken upphettades till kokning och för-
sattes med ammoniak. Dervid bildades en grön kristallinisk fällning, hvilket
bevisar att lösningen innehöll platinachlorur. Platinsalmiak bildades icke.
Det röda saltet hade således spaltats genom behandling med silfvernitrat uti
platinachlorur och ett salt af den Gros'ska basen. Saltets rationella formel
är således
Pt, Cl, 2NH, +2 Pt Cl

Det är ett ganska anmärkningsvärdt faktum att platinachlorid redu-
ceras af den första Reıser’ska basens chlorid och stämmer väl öfverens med
de reaktioner Восктох funnit, nemligen att kopparchlorid och jernchlorid
gifva med den Кељетзка basens chlorid Gros’ chlorid samt kopparchlorur
och jernchlorur 1). |

Detta salt, som således år ett dubbelsalt af platinachlorur och Gnos'skA
basens chlorid, erhålles äfven direkt af Gros’ chlorid och platinachlorur så-
som längre fram skall visas.

b) Det gröna saltet. Detta salt framställdes af någorlunda koncentre-
rade lösningar af platinachlorid och Reıser’ska basens chlorid, det senare i
öfverskott. Man erhåller en fällning till färgen alldeles lik det gröna Mac-
NUS'SKA saltet.

0,527 gr. vid 100? torkadt salt gaf 0,310 gr. Pt samt 0,581 gr. Ag Cl
motsvarande 0,1436 gr. Cl.

I procent: Reısers formel 2 (Pt Cl 2 N H,) + Pt CL fordrar:
Pt ,,28,89 296,82 58,58
@ 821,25 141,84 28,00
NH, 13,93 (förlust) 68,00 13,42
100,00 - 506,66 100,00

Detta skulle således kunna anses såsom en bekräftelse på REISETS
formel, men jag hade anledning misstänka att denna formel icke var riktig
samt att det gröna saltet var en blandning af den gröna Macnus’ska chlo-
ruren samt Скоззка basens chlorid. Jag förnyade derföre försöket, tillsatte
till en kokande het och mycket utspädd lösning af den första REISET'SKA basens
chlorid platinachlorid i mycket små qvantiteter. Jag erhöll då en grön, tyd-
ligt kristalliserad fällning, som afskiljdes från den heta lösningen, tvättades
med kokande vatten och analyserades.

0,54 gr. vid 100° torkadt salt gaf 0,356 gr. Pt samt 0,517 gr. Ag Cl
01278 or OR

I procent:
Pt 65,4
CI 23,49

1) Ann. der Ch. u. Pharm. Bd. 84, p. 270.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 29

Detta resultat, som så betydligt skiljer sig från det, som erhölls vid
förra analysen, visar tydligt att saltet icke var någonting annat än det gröna
Maenus’ska saltet. Detta fordrar:

Hb OSA 65,35
СІ 35,46 23,42
N H, 17,00 11,23

151,40 100,00

Moderluten, ur hvilken detta salt afsatt sig, lemnade vid afkylning
ett hvitt, tungt, kristalliniskt pulver, hvilket hvarken erhölls i tillräcklig mängd
eller rent, men hvilket otvifvelaktigt var Gros’ska basens chlorid. Att den
gröna MaGnus'ska chloruren kan bildas af platinachlorid och Reıser’ska ba-
sens chlorid är lätt förklarligt. Vi veta nemligen, att platinachlorur och
Reısers chlorid gifva då de förenas det Млехоззкл saltet och af det före-
gående hafva vi sett att platinachlorid afgifver hälften af sin chlorhalt till
den Retser’ska basens chlorid, då salterna sammanblandas. Om nu tillkom-
mer öfverskott af den Reıser’ska basens chlorid, ingår detta salt förening med
den bildade platinachloruren och ger sålunda upphof till den MAGNUS'SKA
chloruren. Resultatet af dessa försök är således att af de tvenne salter,
hvilka hittills ansetts såsom dubbelsalter af platinachlorid och den Reiset'ska
basens chlorid är det ena en förening af platinachlorur och Gros’ chlorid,
det andra ett dubbelsalt af platinachlorur och den Reıser'skA basens chlorid,
förorenadt af någon chlorförening tillhörande med stor sannolikhet den
GRos'skA basen.

4. Bromid framställdes genom att sónderdela den första RkrsET'sKA
basens sulfat med en till svafvelsyrans utfällande tillräcklig mängd brom-
barium. Vid den ofärgade lósningens afdunstning öfver svafvelsyra erhålles
bromiden kristalliserad i fyrsidiga, rätvinkliga och platta prismer eller taflor
med domatiska ändar. Saltet är lättlösligt 1 vatten och vittrar i torr luft.
Vid upphettning till 100? mister det sitt kristallvatten.

а) 0,8845 gr. mellan sugpapper pressadt salt förlorade vid 100°—110°
0,0555 gr. samt gaf 0,3885 gr. Pt och 0,7250 gr. Ag Br = 0,3085 gr. Br.

b) 0,6355 gr. af en ny kristallisation gaf vid 1009-1109 0,0407 gr. Н
samt lemnade 0,2780 gr. Pt och 0,520 gr. Ag Br = 0,2213 gr. Br.

I procent är detta:

a b
243.92 43,75
Br 34,88 34,82
H 6,27 6,41
NH, (14,93) (15,02)

~ 100,00 100,00

30 P. T. CLEVE,
Hvaraf formeln Pt, 4NH,, Br, + 3 H, som fordrar:

Berüknadt. Funnet medeltal.
Pt 197,88 43,10 43,83
Br 159,4 35,32 34,85
Н 27,00 5,96 6,34
NH, 68,00 15,02 (14,98)
452,82 100,00 - 100,00

Salter med oorganiska syresyror.

1. Salpetersyradt salt. Denna förening, hvilken bildat utgångspunkten
för framställandet af nästan alla i det följande beskrifna föreningar af Gros’
bas, har jag erhållit genom att till en kall, mättad lösning af chloriden till-
sätta salpetersyra, på sätt PEYRONE först uppgifvit. Saltet fälles ögonblick-
ligen. Efter några timmar har det mesta utkristalliserat. Det upptages på
filtrum, tvättas med alkohol och löses derefter i hett vatten. Vid lösningens
afkylning utkristalliserar det i temligen långa, spetsiga och platta prismer.
Flera gånger har jag erhållit saltet uti 3—4 tum långa kristallnälar. Saltet
löses mycket lätt i hett vatten, men trögt i kallt. Vid upphettning detonerar
det starkt.

Om man inleder chlorgas i det salpetersyrade saltet, erhåller man
platta kristallfjäll af Gros nitrat, hvilket således bildas genom saltets direkta
förening med chlor. Alldeles analoga salter bildas genom inverkan af brom
och jod.

Inledes i saltets lösning de ångor, som bildas vid inverkan af salpe-
tersyra på stärkelse, erhåller man en himmelsblå fällning af väl utbildade
octaëdrar, hvilken produkt först synes hafva blifvit observerad af PEYRONE.
Jag har icke analyserat detta salt, men det lider väl icke något tvifvel att
det är samma förening, som bildas då undersalpetersyra inledes i lösningen
af REISET'SKA basens sulfat och för hvilken förening jag funnit formeln Pt,
ANH. ON N

Behandlas saltet med salpetersyra, bildas först ett himmelsblått pul-
ver, hvilket efter omkristallisering blir färglöst och har sammansättningen
Pt, AN H,, O, №, H såsom GERHARDT förut visat.

Mellan papper pressadt salt förändras hvarken vid torkning öfver svaf-
velsyra eller vid 100°.

а) 0,615 gr. gaf 0,343 gr. Pt.

b) 0,1195 gr. gaf 22 С.С. qväfgas vid 139 С. och vid 765 m. m. bar.
st. (t. 13°). Detta är i vigt 0,02607 gr. М.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 31

Beräknade i procent gifva dessa bestämmelser:
a b
Pt 50,81 ==
М — 21,82
Formeln Рі, 4МН,, О,, N, fordrar:
Pi 197887 “00,75
N S400 2155

H 12,0
O 96,00
389,88

2. Svafvelsyrade salter: a) Neutralt. Detta salt erhålles lätt enligt
den af Perrone först uppgifna methoden genom att till chloridens lösning i
vatten tillsätta svafvelsyra. Man erhåller inom kort en ymnig kristallisation
af tunna cholesterinlika fjäll af ett surt sulfat. Afskiljas dessa och lösas de
i hett vatten samt försättes denna lösning med ammoniak till neutral reak-
tion, afsätter sig saltet efter någon tid i form af korniga färglösa kristaller.
Genom en enda gångs omkristallisering erhåller man det fullkomligt rent.
Saltet bildar ett tungt pulver bestående af små kristaller, hvilkas form
tyckes vara en qvadratoctaéder. Det är fullkomligt färglöst och har
en stark, nästan diamantartad glans. Saltet löses trögt i vatten, är dock
betydligt mera lösligt i hett än 1 kallt vatten. Det innehåller icke något
kristallvatten.
0,8505 gr. gaf 0,4615 gr. Pt samt 0,549 gr. Ва S = 0,1884 gr. S.
I procent:
Pt 54,26
S 22,15
Formeln Pt, 4 N H,, O,, Š, fordrar:
Pt ДЕЕ 54,68
S 80,00 22 10
МН, 68,00
О 16,0
861,88
Behandlas saltet med salpetersyra, blir det först himmelsblått och
kokas det dermed försvinner färgen småningom. Genom upplösning af pro-
dukten i vatten och upprepade omkristalliseringar erhåller man basiskt sal-
petersyradt salt af Gros'ska basen fullkomligt fritt från svafvelsyra. Det blåa
salt, som man erhåller vid salpetersyrans inverkan på sulfatet, är sannolikt
ett dubbelsalt af den Gros'ska basen mellan salpetersyra och salpetersyrlighet.
Försättes saltets lösning i hett vatten med brom, utfälles ögonblickligen

32 P. T. CLEVE,

bromosulfat af Своѕѕкл basen. Detta salt, till hvilket jag i det följande
återkommer, har formeln Pt, 4NH,, Br, О, Š, och bildas följaktligen af
sulfatet af den Reiser’ska basen genom direkt förening med brom.

Det neutrala sulfatet synes icke kunna bilda något dubbelsalt med
svafvelsyrad lerjord, ty då begge salterna löstes i vatten, försatt med en
ringa mängd svafvelsyra, erhöllos först fjäll af det i det följande först be-
skrifna sura sulfatet och sedermera långa fyrsidiga bräckliga prismer af det
i det följande beskrifna andra sura sulfatet. I moderluten qvarstannade ler-
jordsulfat. |

b) Surt cholesterinlikt sulfat. Detta salt har först blifvit framställdt
af Peyrone, шеп såvidt jag vet har det ännu icke blifvit till sin samman-
sättning bekant. Man erhåller föreningen ganska lätt genom att till en lös-
ning af det neutrala sulfatet eller till chloriden, löst i vatten, tillsätta svaf-
velsyra. Inom kort afskiljes saltet i form af tunna fyrsidiga och rätvinkliga
taflor af fettartad glans och högligen liknande cholesterin. Saltet löses lätt
i hett vatten och vid afkylning utkristalliserar det neutrala sulfatet. Salt
framställdt af det neutrala sulfatet och svafvelsyra gaf vid analys efter förut-
gången torkning öfver svafvelsyra:

a) 0,6525 gr. gaf vid 100? 0,022 gr. H (beräknadt af vigtförlusten) och
0,4360 gr. Pt samt 0,5914 gr. Ba S = 0,2029 gr. 8.

0) 0,124 gr. gaf vid 100° 0,0230 gr. H samt 0,3137 gr. Pt och 0,6612 gr.
Ва S = 0,2267 gr. 8.

Salt erhållet af chlorid och svafvelsyra gaf vid analys:

c) 0,5118 gr. gaf 0,2198 gr. Pt och 0,45 gr. Ва S = 0,163 gr. 8.

I procent ár detta:

a b с
Pt 48,60 43,33 42,87
S 31,10 31,31 31,84
H 3,37 3,18 езі:
Medeltal häraf är:

Pt 43,27

S 31,2

TH 37

Stóchiometriska förhållandet mellan bestandsdelarne är:
Pt:S:H::1: 1,796 : 0,83.
eller såsom 5 : 8,980 : 4,15, hvilket stämmer üfverens med formeln
Pt, 4 N B,, O, Š, + 4 (Pt, 4N Њу O, Š, H) + 8 H.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 33

Denna formel fordrar:

Рон 98970! 49159

S 7909 31,67

NH, 340,00 —

O 80100, 424124

Hydrat H 12,00 | —

Kristall H 72,0 3,17
2213,40

Oaktadt de funna och beräknade värdena stämma ganska väl ófver-
ens och saltets sammansättning synes konstant, vill jag likväl icke att man
skall anse ofvan anförda formel såsom särdeles tillförlitlig, ty då saltet har
en så hög atomvigt och det icke kunnat renas genom omkristallisering, är
det tydligt, att en ringa inblandning af svafvelsyra måste i hög grad influera
på formeln. Säkert är, att saltet innehåller betydligt mindre svafvelsyra, än
ett tvåfaldt surt sulfat måste innehålla.

c) Prismatiskt surt sulfat. Detta salt erhölls en gång vid försök att
framställa ett dubbelsalt mellan sulfatet och svafvelsyrad lerjord. Ur begge
salternas koncentrerade och med en ringa mängd svafvelsyra försatta lösning
utkristalliserade först några blad, hvilka syntes vara föregående sura sulfat,
och derefter väl utbildade bräckliga fyrsidiga prismer. Saltet gaf vid analys:

a) 0,3851 gr. förlorade vid torkning 0,0070 gr. samt gaf 0,1870 gr.
Pt och 0,3055 gr. Ва Š = 0,1048 от. 8.

b) 0,6465 gr. gaf 0,3146 от. Pt och 0,5037 gr. Ва $ = 0,175 gr. S.

I procent är detta:

a b
Pt 48,55 48,66
S 27,21 27,07
H 1,82 —

Häraf blir sannolikt att saltets formel är:
3 (Pt, 4NH,, 0, $)--28 H+2 Н.
Denna formel fordrar:
Pt 598,64 49,40
S 320,0 26,63
МН, 204,0 —
O 48100: une
Hydrat Н 1800E
Kristall H 1800 1,54
1201,64

Nova Acta Reg. Soc. Sc, Ups., IVe Série. 5

34 Re (Pj CLEVE}

Skilnaden mellan de beräknade och funna värdena synes mig böra
tillskrifvas en ringa förorening af det cholesterinlika sura sulfatet.
Saltets formel kan äfven sättas under följande form:
2 (Pt 4N H, O, S,) + (Ре ми О, 5. 2 SMED) ИИ
Vi se häraf att detta salt är fullkomligt analogt sammansatt med de
af MITSCHERLICH och ROSE undersökta salterna:
2NH, OS + (NH, О 5 J- $ H)
DK S. (A Sa Н) LH
2 Na S Марин
3. Chromsyradt salt, neutralt. Detta salt erhålles i form af ett eitron-
gult, knappt lösligt, kristalliniskt pulver, genom fällning af chloridens lös-
ning med en lösning af neutralt chromsyradt kali. Saltet bildar mikrosko-
piska, rätvinkliga taflor. Det afger vid upphettning vatten, ammoniak och
qvarlemnar platina och chromoxid. А.
а) 0,5265 gr. vid 100° torkadt salt gaf 0,2720 gr. Pt och 0,101 gr. Cr,
fälld såsom chromsyrad qvicksilfveroxidul. Detta svarar mot 0,0693 gr. Or.
b) 0,504 gr. gaf 0,260 gr. Pt samt 0,104 gr. €r, fälld såsom chromoxid-
hydrat. Detta svarar mot 0,0714 gr. Cr.
I procent:

a b Medeltal.
Pt 51,66 51.59 51,62
Cr 13,16 14,16 13,66

Formeln Pt, 4 N H,, O, Ör, fordrar:
Pt. 194588. 5115
Cr Оран SN

O 645008 1 ==
NH, 68,00 ==
38236

4. Svafvelsyrligt salt. Jag har försökt framställa detta salt genom
dubbel dekomposition af chloriden och surt svafvelsyrligt natron. Samman-
blandas de begge salternas koncentrerade och varma lösningar med hvaran-
dra, afsätta sig efter någon tid tunna, platta kristallnålar. Då det var att
förutse, att dessa icke voro nog rena för analys, försökte jag rena
dem genom utpressning och omkristallisering ur hett vatten. Det syntes
dervid som om de undergingo någon förändring. Vid beröring med hett
vatten utvecklades svafvelsyrlighet och en hvit hopfiltad massa af mikrosko-
piska, fina nålar erhölls. Denna produkt syntes under mikroskop icke inne-
hålla några föroreningar. Den torkades derfóre vid 100? och underkastades
följande analyser:

а

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 35

а) 0,463 gr. gaf 0,2685 gr. Pt samt 0,325 gr Ва S = 0,0892 gr. 5.

б) 0,388 gr. gaf 0,108 gr. H = 0,012 gr. H.

с) 0,328 gr. gaf 0,098 gr. Н = 0,0101 gr. H.

d) 0,8615 gr. gaf 0,497 gr. Pt.

e) 0,1930 gr. gaf vid 748 m. m. bar. tr. (t. 11°) 21 C.C. М, då spärr-
vattnets temperatur var 12°. Detta svarar mot 0,02453 gr. N.

f) 0,1850 gr. gaf vid 764 m. m. bar. st. (t. 17°) och spärrvattnets tem-
peratur 18°. 20 С.С. N, hvilket motsvarar 0,02321 gr. М.

I procent är detta:

a b с d e f
Pt 57,99 -- — 57,69 zu u
S 1927 bu Ha d, а. dv
N — — = == 12,5 2,8
Јар 3,09 3,09 — == c
Medeltal àr:

Pt 57,8

Š 19%

ЮМО БО

H 3,09

O 7,18

100,00

Hvaraf den empiriska formeln
2 (Pt Об ом ЊЕ,
Denna formel fordrar: ;
Pt 197,88 58,57
S 64,00 18,94

М 42,00 12,43
H 10,00 2,96
О 24,00 7,10

337,88 100,00

Detta salt löses lätt i saltsyra vid upphettning under utveckling af
svafvelsyrlighet och afdunstas den färglösa lösningen, erhållas genomskinliga
nålar. Lösas dessa senare i vatten och tillsättes kaliumplatinachlorurlósning,
erhålles en grön fällning. Af detta förhållande visar sig, att saltet innehåller
den första REISET'SKA basen och dess sammansättning torde derföre kunna
uttryckas i formeln

3 (Pty МАН 0, S) 1.2 Pt. S БАН.

Dock måste jag tillstå, att saltets förhållanden icke äro nog under-
sökta, för att ställa denna formel utom allt tvifvel. Saltet är sannolikt iden-
tiskt med det af PEYRONE på samma sätt erhållna saltet Pt NH, O 5 +

36 Р, d. CLEVE,

Pt N, H, О 5 + 2H»), dä olikheten i sammansättning inskränker sig en-
dast till vattenhalten, hvilket lätt förklaras dermed, att PEYRONE användt till
analys lufttorkadt salt, jag deremot salt torkadt vid 100°.

5. Fosforsyradt salt. Om chloridens lösning försättes med fri .fosfor-
syra, erhålles ingen fällning, neutraliseras lösningen med ammoniak, upp-
står stundom en fällning af ett dubbelsalt mellan fosforsyradt salt af REISETS
bas och fosforsyrad ammoniumoxid, stundom erhålles ingen fällning. Under
hvilka omständigheter dessa olika reaktioner inträffa har jag icke haft till-
fälle undersöka. Om ingen fällning uppstår, erhåller man vid tillsats af
alkohol on kristallisation af fjäll, hvilka efter omkristallisering ur hett vatten
anskjuta i temligen stora, färglösa eller svagt gulfärgade taflor med särdeles
väl utbildade ytor och kanter. Detta salt är surt cfosforsyradt salt af REI-
SET'SKA basen. Saltet är fullkomligt luftbeständigt, löses temligen lätt i ko-
kande vatten, någorlunda trögt i kallt. Med silfvernitrat erhålles gul fäll-
ning ur saltets lösning. Vid upphettning till 115? förlorar saltet 4,80 proc.
af sin vigt, hvilket motsvarar 4 еду. vatten (beräknadt 4,68). Någon annan
förändring undergár saltet icke vid denna temperatur.

De saltqvantiteter, hvilka blifvit använda till följande analyser, hafva
genom utpressning mellan papper blifvit befriade från moderlut och fuktighet.

а) 0,5900 gr. gaf 0,304 gr. Pt och 0,1800 gr. Mg, P = 0,111 gr. P.

b) 0,5466 gr. gaf 0,2812 gr. Pt och 0,1663 gr. Mg, P = 0,1064 gr. P.

c) 0,5033 gr. gaf 0,2589 gr. Pt och 0,478 gr. Mg, Р = 0,0945 gr. P.

d) 0,2841 gr. gaf vid 758 m.m. bar.-tryck (t. 14°) och vid spärrvattnets
temperatur 16,54 36 С.С. qväfgas motsvarande 0,0416 gr. М.

I procent:

a b с d
Pt 51,54 51,44 51,44 ===
D 19/51 19,47 18,78 A
N — — — 14,64

Hvaraf torde kunna beräknas följande formel 2 (Pt, ANH,, О, H P)
+ 5H, som fordrar:

Beráknadt: Funnet medeltal:
Pt 395,76 51,48 51,4
P 14200 18,47 19,25
N 112,0 14,57 14,64
H 31,00 = =
О 88,00 == ==
7768,16

1) Ann. der Ch. und Pharm. Bd 61, p. 178 (1847).

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 37

Analyserna a, b och d äro utförda med samma material; c med ett
preparat, som först blifvit upphettadt till 115° och derefter löst i vatten och
omkristalliseradt.

Vid formelns beräkning har jag hufvudsakligen rättat mig efter pla-
tinahalten, emedan jag ansett denna såsom den mest tillförlitligt bestämda.

Inverkan af brom på det fosforsyrade saltet. Om man till en het lös-
ning af saltet tillsätter brom uti droppar, utfälles ögonblickligen en ljusgul,
tung och kristallinisk fällning (a). Afskiljes moderluten, afsätta sig derur
vid afsvalning röda, mikroskopiska kristallkorn (b) och ur moderluten från
detta salt utkristalliserar ett tredje salt (c) i form af platta, gula nålar.

a) Denna produkt torkades i exsiccator och gaf vid analys följande
resultat:

0,509 gr. gaf 0,2085 gr. Pt, 0,205 gr. Ag Br = 0,0872 gr. Br och 0,121
gr. Mg, Р = 0,0774 gr. P.

I procent àr detta:

Pt 40,97
Br 17,19
P 141521

Hvaraf formeln Pt, 4 N H,, Br O, Ë + 4 H torde kunna beräknas.
Denna formel fordrar:

PUT 59
Br 16î
P 149

Saltet är således identiskt med det i det följande beskrifna шопо-
bromfosfatet af GROS'SKA basen.

b) Detta salt bildade ett intensivt granatrödt, tungt kristallpulver,
lösligt i hett vatten med gul färg samt vid afkylning derur kristalliserande
uti väl utbildade, fyrsidiga prismer och pyramider.

Analysen af denna produkt gaf:

1055275 er. gaf 0119 or. Pt och 0,666 gr. Ag Br = 0,2834 от. Br.
I procent är detta:
Pt 33,93
Br 53,91
Formeln Pt, 4 N H, Br,, eller bromiden till GROS'SKA basen fordrar:
Pt 33,78
Br 54,61

Saltets färg och öfriga förhållanden visade äfven nära üfverensstäm-

melse med bromiden till den GROS'SKA basen.

38 ОЖИВИ CHEVE,

с) Denna förening visade sig vid analys еса formeln
Pt, '4 N H,,'Br, O, H, P, UAH
och vi skola uti det följande återkomma till denna förening.

Af formlerna för dessa salter visar sig således, att vid inverkan af
brom på den REISET'SKA basens fosfat försiggår en reaktion, som kan ut-
tryckas 1 följande formel:

4 (Pt, 4NH, О, Н P) + 8 Br = 2 (Pt, 4 N H;, Br O, P) + Pt, 4 N H,, Br,
EPE AN, ОВ. P,.

6. Dubbelsalter mellan fosfater af REISET'SKA basen och af ammonium-
oxid. Ett dylikt dubbelsalt erhölls en gång genom tillsats af en koncentre-
rad lösning af trebasisk fosforsyra till en likaledes koncentrerad lösning af
den REISET'SKA basens chlorid samt derefter ammoniak 1 öfverskott, hvarvid
saltet utföll i form af en voluminös fällning. Jag har endast en gång lyc-
kats erhålla detta salt och har således icke kunnat genom undersök-
ning af nytt material kontrollera den formel jag uppställt. Saltet bil-
dar mikroskopiska, tunna, nästan tafvelformiga nålar, hvilkas spetsar äro
tvärt afstympade, eller tväytigt tillspetsade. Saltet löses under utveckling
af ammoniak med största lätthet i rent vatten och lemnar vid afdunstning
stora vattenklara och ytterst lättlösliga kristaller af en helt annan samman-
sättning. Saltet torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt, hvarvid en be-
tydlig mängd ammoniak bortgick.

Saltet smälter vid upphettning till 100? och förlorar dervid ammoniak.

Följande analyser anställdes: у

а) 0,379 gr. gaf 0,0755 gr. Pt och 0,248 gr. Mg, P = 0,1586 gr. P.

b) 0,1832 gr. gaf vid 758 m. m. bar. st. (t. 15°) 27 С.С. qväfgas vid
spärrvattnets temperatur 17°. Detta är 0,0309 gr N.

I procent:

a b
Pt 19:92 =
P Alen un
М — 16,85

Den formel, hvilken man skulle kunna häraf beräkna, blir:
(Pt, 4N H, O, + 4NH, O + Я ОН TO TERI . P) + 2H.
Denna formel fordrar:

TUTO 5 ПОЭТ

P 496,00 42,86

N 168,0 16,90

H 42,0 Au

О 160,0 ==
993,88

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 39

Jag vill icke undanhälla min misstanke, att detta salt, hvars samman-
sättning är så egendomlig och utan analogier, möjligen kunnat vara en
blandning. Som jag förut nämnt har jag icke lyckats erhålla nytt material,
hvarföre en ny undersökning torde vara af nöden.

Då detta salt löstes i hett vatten och lösningen afdunstades i vatten-
bad så länge ammoniak bortgick, erhölls slutligen ett annat, mycket lättlös-
ligt fosfat, kristalliserande i rektangulära, tafvelformiga kristaller. Lösningen
af detta salt reagerade svagt sur. Vid torkning öfver svafvelsyra förlorade
det 1,58 proc. och vid 100? 5,92 proc., hvarvid det smälter.

Analysen gaf följande resultat:

a) 0,2923 gr. i exsiccator torkadt salt gaf 0,0730 gr. Pt och 0,1750 gr.
Mg, P = 0,1119 gr. P.

8) 0,266 gr. gaf 0,0675 gr. Pt och 0,1599 gr. Mg, P = 0,1011 gr. Р.

с) 0,1463 gr. gaf vid 768 m. m. bar.-st. (t. 12°) 13,4 C.C. qväfgas, mätt
öfver vatten hvars temperatur var 18°. Detta är i vigt 0,01558 gr. N.

I procent:

a b e
Pt 24,91 25,88 —-
P 3828 38,01 өші
N — -- 10,65

Dessa tal föra till följande formel:

ОМ, O qH ОБ ОГ ӨЗИ др EAP) SEE.

Denna invecklade formel fordrar:

Pt 197,88 25,67 25,17

P 284,00 36,84 38,14

М 84,00 10,90 10,65

H 37,00 2E =

О 168,00 = =
770,88

Salter med organiska syror.

1. Attiksyradt salt erhölls af chloriden genom dekomposition med
ättiksyrad silfveroxid. Man erhåller en färglös lösning, som efter afdunst-
ning pä vattenbad till en ringa volum afsätter temligen stora, vattenklara
och färglösa, tafvellika kristaller, som synas vara sneda, fyrsidiga, platta pris-

40 P. T. CLEVE,

mer med tvàytig tillspetsning. Saltet är fullkomligt luftbeständigt och sär-
deles lättlösligt i vatten. Vid 100° bortgär dess kristallvatten. |
0,3185 gr. förlorade vid upphettning till 100° 0,0135 gr. af sin vigt och
qvarlemnade efter glödgning 0,1565 gr. Pt.
I procent: Formeln Pt,, 4 N H,, O, + 2 C, Н, O, + 2 H fordrar:

Pt 49,14 197,88 49,24

Cao, a 102,00 ==

N H, = 68,00 2

H 4,24 18,00 4,48

O — 16,00 =
401,88

Detta salt synes icke gifva någon förening med chloriden, ty ur de
blandade lósningarne af lika equivalenter af hvartdera saltet kristalliserade
först ren chlorid och sedan acetatet.

2. Benzoésyradt salt erhålles genom sammanblandning af heta och
koncentrerade lösningar af chloriden och neutral benzoösyrad ammoniumoxid.
Vid afkylning utkristalliserar saltet i tunna, cholesterinlika taflor skiftande
med regnbågens färger. Saltet är ganska lättlösligt i hett vatten, temligen
svärlösligt i kallt.

Vid upphettning till 100? minskas dess vigt icke; vid 110? färgas
det svagt grått, likväl utan märklig vigtförminskning.

a) 0,362 gr. gaf 0,138 gr. Pt.

b) 0,588 gr. gaf 0,1503 gr. Pt.

I procent: Beräknadt.
a b Pt, 4МН,, О, + 2 С,, Н, О,.
Pt 38,12 38,14 197,88 38,96
C — — 168,00 ==
М — = 56,00 Er
H — = 22,00 un
0 — == 64,00 =
507,88

З. Pikrinsyradt salt erhölls dà till en het lösning af pikrinsyra i
mycket svag alkohol tillsattes en lösning af chloriden. Saltet faller ógon-
blickligen i form af tunna, starkt glänsande fjäll, sa godt som olösliga i
vatten. Upptaget pa filtrum har det en nästan metallisk glans. Dess färg
är klart och rent citrongul. Vid upphettning detonerar det våldsamt.

Öfver svafvelsyra torkadt salt förändrades icke vid upphettning
till 100°

а) 0,4425 gr. salt gaf 0,1200 gr. Pt.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 41

0) 0,116 gr. gaf 19,21 C.C. N vid 132 m. m. bar.st. (t. 11°) och spärr-
vattnets temperatur 16°. Detta motsvarar 0,02148 gr. N.

с) 0,3235 gr. af en annan beredning gaf 0,088 gr. Pt.

d) 0,399 gr. gaf 0,1075 gr. Pt. |

e) 0,5669 gr. gaf 0,422 gr. С = 0,1149 gr. C och 0,1335 gr. Н =
0,0148 от. Н.

I procent:
a b с d e
Pt 27,12 — 27,20 26,94 —
М — 18,52 = —= ==
(= === = == 20,27
Н — -- -- — 2.61
Formeln Pt, АХН,, О, + 2C,, H, (N Oj), О fordrar:
Beräknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 27,41 27,07
C 144,00 19,95 20,27
H 160 2,22 2,61
N 140,00 19,39 18,52
О 224,00 31,03 (31,53)
721,88 100,00. MOOG

4. Vinsyrade salter: a) Neutralt, erhålles af chloriden och neutral
vinsyrad ammoniumoxid, om begge salternas heta och koncentrerade lösnin-
gar sammanblandas. Efter någon tid anskjuter saltet i temligen stora, färg-
lösa kristaller, hvilka hafva utseende af rhombiska taflor. Saltet är luft-
beständigt, löses temligen lätt i hett vatten. Upphettas det till 100°, bort-
går dess kristallvatten (funnet 4,52, beräknadt 4,17 procent). Efter glödg-
ning återstår platina i metallglänsande svampiga massor. Öfver svafvelsyra
torkadt salt gaf:

a) 0,409 gr. gaf 0,1865 gr. Pt.

8) 0,4385 gr. gaf 0,1800 ог. С = 0,0491 от. C samt 0,169 gr. Н =
0,0188 gr. Н.

I procent: Formeln

a b Pr, ANE Ot CVE Oy. H:
Pt 45,60 = 197,88 45,81
C — 11,20 48,00 "BM
H — 4.29 18,00 4,17
N — = 56,00 =
о — = 112,00 Р

431,88

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série.

42 P. T. CLEVE,

b) Tvafaldt surt erhålles genom att till det neutrala saltet sätta lika
mycket vinsyra, som det förut innehåller. Ur den heta lösningen afskiljes
saltet vid afsvalning i form af voluminösa, asbestlika och buskformigt för-
enade nålar. Saltet är ganska lättlösligt i hett vatten och den i värme mät-
tade lösningen stelnar vid afsvalning. Salt torkadt öfver svafvelsyra förän-
dras icke vid upphettning till 100°; men vid starkare upphettning smälter
det under pósning och qvarlemnar en voluminós glänsande platinasvamp.

Följande analytiska försök utfördes:

a) 0,2895 gr. gaf 0,1005 gr. Pt.

b) 0,341 gr. gaf 0,1185 gr. Pt.

с) 0,5392 gr. gaf 0,2985 gr. С = 0,0896 gr. С och 0,2032 gr. H =
0,0226 gr. H.

I procent:

a b с
Pt 34,71 34,15 —
C — — 16,84
H — — 4,25

Formeln blir följaktligen:
Pt, ANH, О, + 2 G, H, O,, + 2 H,
hvilken fordrar i procent:

Beräknadt: Funnet:
Pt 197,88 35,09 34,73
С 96,00 17,04 16,84
М 56,00 ul so
H 22,00 3,90 4,25
O 192,00 — —
563,88

5. Oxalsyrade salter: a) Neutralt erhålles af chloriden och neutral
oxalsyrad ammoniumoxid om begge salternas varma och koncentrerade lós-
ningar sammanblandas. Vid afkylning utkristalliserar saltet och renas ge-
nom omkristallisering. Det bildar ytterst fina, färglösa kristallnålar, busk-
likt grupperade till halfsferiska aggregater. Det löses lätt i hett vatten,
är deremot svårlösligt i kallt. Det innehåller icke kristallvatten.

а) 0,4033 gr. gaf 0,2243 gr. Pt.
b) 0,3027 gr. gaf 0,0798 gr. С = 0,0193 gr. С och 0,094 gr. Н =
0,0104 gr. H.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 43

I procent:

a b
Pt 55,61 —
C — 6,54
H — 3,43

Och formeln Pt, 4N H,, O,, С, О; fordrar:
Pt 197,88 55,92

С 2400 6,78

N 56,00 ==

H 12,0 3,39

О 64,00 ыш
"353,88

b) Tvåfaldt surt salt erhölls af chloriden och oxalsyra i öfverskott.
Saltet bildar efter omkristallisering korta, färglösa nålar, lättlösliga i hett
vatten, svårlösliga i kallt. Det förändras icke öfver svafvelsyra eller vid
upphettning till 100% Mellan 130° och 160° sönderdelas det.

a) 0,2911 gr. gaf 0,1294 gr. Pt.

b) 0,6675 gr. gaf 0,2985 gr. Pt.

с) 0,2713 gr. gaf 0,1205 gr. Pt.

d) 0,2732 gr. gaf 0,06 gr. Û = 0,0289 gr. С och 007 gr. Н =
0,0085 gr. H.

e) 0,3792 gr. gaf 0,1473 gr. Ë = 0,0402 gr. С och 0,1109 gr. Н =
0,0123 gr. H.

I procent:
a b с 4 e
Pt 44,45 44,72 44,42 Eng ce
Og — — 10,29 10,60
H — — — 2.11 3,24

Hvaraf formeln
Pt, 4NH,, O,, 2C, O, + 2H, som fordrar:

Beräknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 44 58 44 53
С 48,00 10,81 10,44
N 56,0 — gai
H 14,00 8,15 3,17
О 128,00 | б

44 P. T. CLEVE,

Jag afslutar denna redogörelse för mina försök öfver salterna af den
första REISET'SKA basen med att lemna en öfversigt af ne pa
hos alla hittills undersökta salter af denna bas.

Jag betecknar med В radikalen (Pt, 4 N H;) uti iet hvars ratio-
nella sammansättning jag anser kunna i närmaste üfverensstimmelse med
BERZELH äsigt skrifvas Pt, 2N H, 2N H, О. Anledningen till min åsigt
att basen inneháller tvenne eqv. platina är att denna bas låter betrakta sig
såsom en lägre oxidationsgrad af den radikal, som ingår uti den GROS'SKA
basen, hvilken åter måste innehålla tvenne eqv. platina, emedan den är fyr-
atomig.

Uti det följande har jag med * utmärkt alla de föreningar, hvilka af
mig blifvit undersökta och med ? alla de salter, hvilkas sammansättning jag
anser i någon mon osäker.

Basen.

Hydrat af basen R + 2 H (REISET).

Haloidsalter.
Chlorid В Cl, + 2 (REISET, PEYRONE)*
Chlorid och chlorbly В Cl, + 2 Pb CI (BUCKTON).
Chlorid och qvicksilfverchlorid В Cl, + 2 Hg Cl (BUCKTON).
Chlorid och zinkchlorid В CI, + 2 Zu Cl (Восктох).
Chlorid och kopparchlorur В Cl, + 2 Cu, CI (BUCKTON).
Bromid В Br, +3H*
Jodid К Л (КЕЗЕТ).
Syresalter.

a) neutrala med oorganiska syror.
Nitrat R N, (REISET, PEYRONE) *
Sulfat R 5, (REISET, PEYRONE) *
Nitrit R N, + 4H (LANG).
Chromat R Cr, (Вгсктом) *
Carbonat В С, (REISET).

b) neutrala med organiska syror.
Acetat R 2 Соо, он“
Benzoät В ООШ Од"
Pikronitrat В 24785: (N)0), 0%
Tartarat В O, HU, + 9 HB *

Oxalat it, Cos

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 45

e) sura me] ia qu зугог.

Єт R ör ај
Fosfat 2 (ПН P) + 5H*
Carbonat а. В H, С, (REISET).
b. ROSER! HVC, (RÉISED).

d) sura med organiska syror.
Martarat R H, 20, H, Oh
Oxalat R H, 20, 0,*

Dubbelsalter med platinaoxidulsalter eller med motsvarande haloidsalter.

Chlorid med platinachlorur В, Cl, + 2 Pt Cl (MAGNUS, REISET, PEYRONE)*
Cyanid med platinacyanur R, (C, N) + 2 КО, М (REISET, pose
Nitrit med salpetersyrlig ume ied R N, + 2 Pt N (Lana),

? Sulfit med svafvelsyrlig platinaoxidul 3 R ХЕ Pp Sct 4H ( (PEYRONE) *

Dubbelsalter med ammontumoaidsalter.

Fosfater a. В 4 NH, O, P, + 4 (N H, O, Њ, P) + 2 H *?

bi BE. P, + 2 (N H, O, H,, P) + 9 H *?

Af denna öfversigt kunna vi draga följande slutsatser:

1:0 bildar basen med syror såväl neutrala som sura salter, men der-
emot icke basiska;

2:0 äro de sura salterna med kolsyra och svafvelsyra (sulfatet b)
analogt sammansatta med motsvarande ammoniumoxidsalter ;

Dessa resultat synas mig med all bestämdhet tala för att det är am-
moniumoxid och icke platinaoxidul, som gifver uti dessa salter basen karak-
teren af en bas, att basens formel således icke kan vara

МЕРЕ O...

En annan fråga blir åter om basen bör skrifvas såsom jag anser

rättast
PEN H: 02 H, O

eller

Pt,

N, O,
H,
(NH),
Afgörandet af denna fråga uppskjuter jag till uppsatsens slut.

46 P. T. CLEVE,

IV. SALTER AF DEN GROS'SKA BASEN.

Haloidsalter.

a) Neutrala Haloidsalter.

1. СМота. Detta salt, först framställdt af Gros och sedermera af
flera kemister undersökt, torde kunna anses så fullständigt kändt, att en ny
undersökning är obehöflig. Saltets förhållande till kali är dock väl värdt
att närmare undersökas, det löses nemligen lätt i koncentrerad het kalilut,
antager dessförinnan en öfvergående orangeröd färgning under stark ammo-
niakutveckling. Slutligen erhålles efter en längre stunds kokning en svagt
gul och klar lösning, ur hvilken vid afkylning afsätter sig chlorkalium.
Försätter man lösningen med en stor mängd vatten, erhålles en hvit flockig
fällning, som icke innehåller chlor och vid upphettning detonerar starkt med
qvarlemnande af platina. Vid mina försök att framställa denna produkt har
jag alltid erhållit så små qvantiteter, att de icke ens varit tillräckliga till
analys. Jag får derföre rekommendera detta ämne till närmare undersök-
ning åt dem, hvilka efter mig komma att behandla dessa föreningar.

2. Dubbelsalt af chlorid och platinachlorur. Detta salt har förut
blifvit undersökt af REISET, men af honom tolkadt såsom dubbelsalt af pla-
tinachlorid och den första REISETSKA basens chlorid. Vi hafva redan förut
redogjort för denna förenings empiriska och rationella sammansättning 1).
Samma förening kan äfven erhållas om man till GRos' chlorid löst i kokande
vatten tillsätter en lösning af kaliumplatinachlorur eller ock af kaliumplatina-
chlorur och neutralt chloronitrat af GROS'SKA basen (Pt, 4 N H,, CL, O, №).
Saltet är då det framställes såväl på det första som på de begge senare
sätten fullkomligt öfverensstämmande till färg och, så vida man får döma
utan vinkelmätningar, äfven till kristallform. Det bildar ett tungt brunrödt,
glittrande pulver, svärlösligt i vatten och visar sig under mikroskop bestå
af fyrsidiga sneda rhombiska prismer. Säväl dà det erhölls af Gros’ chlorid
som af GROS’ nitrat funnos inblandade bland dubbelsaltet en ringa mängd

') Se föreg. p. 27.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 47

gröna nålar (den MAGNUS'SKA chloruren?) hvaraf skilnaderna mellan de funna
och beräknade värdena sannolikt kunna förklaras.
Saltet framställdt af Gros’ chlorid och kaliumplatinachlorur gaf vid

analys:
0,2561 gr. gaf 0,1486 gr. Pt och 0,3150 gr. Ag Cl = 0,0779 gr. СІ.
I procent:
Pt 58,02
CI 30,42

Salt framställdt af neutralt chlornitrat af GROS'SKA basen och kalium-
platinachlorur gaf:
0,287 gr. gaf 0,169 gr. Pt samt 0,356 gr. Ag Cl = 0,0880 gr. Cl.

I procent:
Pt 58,88
СІ 30,66
Formeln Pt, 4N H,, CI, + Pt Cl fordrar:
Pt 58,50
CI 31,45

3. Dubbelsalt af chlorid och platinachlorid. Enligt GERHARDT?) bil-
das då chlor inverkar på den gröna MAGNUS'SKA chloruren först ett salt,
som torde vara en förening mellan platinachlorur och GROS'SKA basens chlorid,
men hvilket sedermera genom fortsatt inverkan af chlor öfvergår till en före-
ning mellan platinachlorid och Gros’ chlorid. GERHARD? fann detta salt
hafva formeln Pt Cl, 2N H, + Pt Cl, + Н. GRIMM?) synes hafva erhållit
samma salt genom fortsatt inverkan af chlor på den REISET'SKA basens
chlorid. De tal, hvilka såväl GERHARDT som GRIMM erhållit, stämma noga
öfverens med hvarandra och med dem, som formeln Pt Cl, 2 N H, + Pt
Cl, +H fordrar. Jag har försökt erhålla detta dubbelsalt genom inverkan
af en från allt syreöfverskott befriad natriumplatinachiorid på neutralt bi-
chlorobinitrat af GROS'sKA basen. Ur de blandade salternas orangeróda lós-
ning afsätta sig småningom temligen stora och väl utbildade rätvinkliga
taflor, hvilkas färg liknar det sura chromsyrade kalit's. Efter torkning öfver
svafvelsyra förlorade saltet intet i vigt vid upphettning till 100°.

0,9125 gr. gaf 0,4815 gr. Pt samt 1,391 gr. Ag Cl = 0,3439 gr. Cl.

I procent:

Pt 52%
Cl 37,69

') Ann. der Ch. und Pharm. Bd. 76, p. 314.
*) Ann. der Ch. und Pharm. Bd. 99, p. 74.

48 P. T. CLEVE,

hvilka tal stämma ófverens med dem, som formeln Pt, 4 NH, CL +2 Pt
Cl, fordrar: T
Beräknadt:
Рё! 395,698 52,95
СІ 283,0 37,95
NH, 680 =
747,44

Det af mig undersåkta saltet var således vattenfritt.

4. Bromid. Detta salt erhålles genom inverkan af bromammonium
på neutral bibromobinitrat af GROS'SKA basen. Om man sammanblandar
begge salternas varma lösningar, erhåller man föreningen i form af en
orangegul fällning, hvilken till en ringa mängd löses i hett vatten med
citrongul färg. Vid lósningens langsamma afkylning utkristalliserar saltet åter
i form af små, diamantglänsande, orangeröda dubbelpyramider.

Torkadt vid 100? gaf saltet vid analys följande värden:

а) 0,9112 gr. gaf 0,3007 gr. Pt och 1,1500 gr. Ag Br = 0,4893 gr. Br.

b) 0,2230 gr. gaf 0,051 gr. H = 0,0056 от. Н.

с) 0,4305 gr. af en ny beredning gaf 0,1447 gr. Pt och 0,54 gr. Ag
Br = 0,2315 от. Br.

d) 0,3515 gr. af en tredje beredning gaf 0,1235 gr. Pt samt 0,454 gr.
Ag Br.

I procent är detta:

a b с d
Pt 33,66 — 33,61 34,52
Br 53,70 — 53,77 54,04
H — 2,51 —= ==

Formeln blir följaktligen:
PANIS, Br

Beráknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 33,78 33,93
Br 319,88 54,61 53,84
М 56,00 9,56 9,12 (förlust)
Н 12,00 2,05 2,51

585,76 100,00 100,00

Behandlas detta salt med salpetersyrad silfveroxid i värme under еп
kort stund, afskiljes chlorsilfver och man erhåller ur den hett filtrerade lös-
ningen vid afsvalning ett tungt ljusgult kristallpulver, som icke blifvit ana-
lyseradt, men med all säkerhet kan antagas vara basiskt monobromobinitrat
af GROS’ bas.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 49

5. Jodid. Denna förening bildas genom dubbel dekomposition af

Gros’ nitrat (Pt, 4 N H,, O, Cl, N,) med jodkalium, om man använder det
senare i öfverskott. Samma salt synes äfven bildas dà jodiden till den fór-
sta REISET'SKA basen behandlas med jod, ehuru jag icke analyserat denna
senare produkt.

Saltet bildar en svart fällning af skimrande grafitfärgade fjäll, som
under mikroskop visa sig såsom rhombiska taflor, oftast hopfogade med
hvarandra till ormbunkelika aggregater. Mycket tunna kristaller äro genom-
skinande med mörkbrun färg. Saltet löses af rent vatten med brun färg,
särdeles af kokande. Om denna lösning skakas med qvicksilfver, afskiljes
jodqvicksilfver och man erhåller en ofärgad lösning, som vid afdunstning af-
sätter fettglänsande fjäll, högst sannolikt af den första REISET'SKA basens
jodid. Salpetersyrad silfveroxid utfäller jodsilfver och efter salte > behand-
ling med silfvernitrat under någon tid afskiljes jodhalten fullständigt och
man erhåller ett färglöst svårlösligt salt.

Ammoniak meddelar saltet i köld mörkbrun färgning, men i kokning
upplöser det en del till en färglös vätska, som vid afdunstning för lufttill-
träde afsätter svarta fjäll; en annan del af jodiden qvarstannar i form af ett
orangegult pulver af rhombiska tunna taflor. Jag skall i det följande redo-
göra för mina försök, att lära känna sammansättningen af denna produkt.

Saltets vigt minskas icke efter torkning öfver svafvelsyra förr än vid
130°—140°, dà sönderdelning inträffar under ушш utveckling af violetta
ångor.

I exsiccator (откад salt lemnade följande resultat vid analysen: `

a) 0,3806 gr. gaf 0,098 gr. Pt samt 0,464 gr. Ag J = 0,2507 gr. J.

b) 0,496 gr. gaf 0,127 gr. Pt.

с) 0,2683 gr. gaf en qväfgasvolum, som beräknad på 0? och 760 m. m.
bar.-tryck var 14,67 C.C., hvilket svarar mot 0,0184 gr. N.

d) 0,3590 gr. gaf 0,0928 gr. Pt.

e) 0,3629 gr, gaf 0,0545 gr. H = 0,0060 gr. H.

I procent:
a b с 4 е
Pt 25/15 25,60 — 25,85 =
J 65,87 — — se =
М — — 6,96 — =
H — — — — 1,65

Formeln Pt, 4 N H,, J, fordrar:
Nova Acta Reg. Soc. Se, Ups., IVe Série. 7

50 i P. T. CLEVE,

Beräknadt: Funnet medeltal:

Pt 197,88 25,59 25,73
J 507,52 65,62 65,87
М 56,00 7,24 6,86
Н 12,00 1,55 1,65

“773,40 1000 |100,

6. Produkt af jodiden och ammoniak. Uti det föregående har jag
omnämnt att om jodiden kokas med kaustik ammoniak, erhålles ett gult
pulver af mikroskopiska rhombiska taflor. Denna produkt har samma färg
som chromsyrad blyoxid. Behandlas saltet i värme med salpetersyrad silf-
veroxid, afskiljes jodsilfver och ur den hett filtrerade lösningen afsätta sig
vid afsvalning små färglösa nålar, hvilka likväl af bristande tid och material
icke blefvo undersökta. рут

De saltqvantiteter, hvilka blefvo använda till följande analyser, fram-
ställdes genom jodidens kokning med ammoniak, återstodens tvättning med
kaustik ammoniak, utpressning mellan papper samt torkning öfver svafvelsyra.

1!) 0,5310 gr. gaf 0,198 gr. Pt samt 0,476 gr. Ag J = 0,2511 gr. J.

2 a) 0,4775 gr. gaf 0,1785 gr. Pt.

8) 0,6155 gr. gaf 0,606 gr. Ag J = 0,3214 gr. J.
c) 0,416 gr. gaf 0,080 gr. H = 0,009 gr. H.
3 a) 0,717 gr. gaf 0,266 gr. Pt samt 0,6370 gr. Ag J = 0,3441 от. J.
b) 0,1770 gr. gaf vid 730 m.m. bar.-st. (t. 10°) och spärrvattnets
temperatur 15° 16,64 C.C. qväfgas, hvilket motsvarar 0,0186 gr. N.
c) 0,273 gr. gaf vid 728 m.m. bar.-st. (t. 10°) och spärrvattnets
temperatur 13° 26 С.С. qväfgas, hvilket motsvarar 0,02937 gr. N.
d; 0,4185 gr. gaf 0,070 gr. H = 0,0087 gr. Н.
I procent är detta:

1 2 3
a b с а b e d
Pt 37,29 37,38 — — 37,10 = = =
J 48,42 = 48,47 == 47,99 — — —
М — — — — — 10,52 10,73 =
H — — — 2,16 — — — 2,07
Medeltal häraf är: Stöchiom. fórh.:

Pt 37,26 2

J 48,9 2

N 10,65 4

TI" 28 11,10

O (1,69) 15

100,00

1) Siffrorna utmärka material af olika beredningar.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 51

Antages i stället för detta förhållandet
дода ДЕ 1131;
Кап man uppställa formeln
Pt, Л 3NH, NH, + HO
eller
Pt, J 3 NH, + NH, J + HO?
hvilka formler fordra:
Pt 197,88 37,60
J 253,76 48,20

М 56,00 10,61
H 110 2,09
O 8,0 1,50

526,64 100,00

Svårigheten att noga bestämma vätehalten och omöjligheten att di-
rekte och noga bestämma syrehalten göra likväl formeln i någon mon osä-
ker. Endast genom studium af denna förenings reaktionsförhållanden framför
allt till silfversalter kan man uppställa en tillförlitlig formel. Bristande tid
och material hafva likväl hindrat mig att närmare ingå på detta ämne.
Högst sannolikt är denna kropp utgångspunkten för en ny serie ammonia-
kaliska platinaföreningar.

T. Ferrocyanur. Om man till en lösning af Gros’ nitrat (Pt, 4 N Hs,
CL, O,, №,) sätter en lösning af gult blodlutsalt, erhålles en ogenomskinlig brun
lösning och en gelatinös brun fällning. Denna produkt blef icke närmare under-
sökt. Förfar man omvändt så att det senare saltet användes 1 öfverskott, erhålles
äfvenledes en vätska af brun färg och samtidigt afsätter sig ett tungt, brunt och
glittrande kristallpulver (A i det följande), som under mikroskop synes samman-
satt af idel små, men väl utbildade octaëdrar. Upphettar man den bruna lösnin-
gen, utvecklas ammoniak, den bruna färgen ljusnar, en ringa, flockig, brungrå
fällning afsätter sig samt omedelbart derpå färglösa, välutbildade prismer (B).

А. Den bruna kristalliniska fällningen. Denna produkt var fri från
chlor. Den torkades i exsiccator och underkastades följande försök:

1 a) 0,3588 gr. glödgades och återstoden smältes med kalibisulfat Af
den smälta massan erhölls 0,1558 gr. Pt oeh 0,0440 gr. Fe = 0,0308 gr. Fe.

b) 0,301 gr. gaf 0,1135 от. С = 0,0310 gr. C och 0,076 gr. H =
0,0085 gr. H.

2 а) 0,535 gr. blandades med qvicksilfveroxid, glódgades och åter-
stoden behandlades med vatten; lösningen försattes med saltsyra och af-
dunstades, hvarvid erhölls 0,063 gr. К Ol = 0,0330 gr. К. Återstoden gaf
0,2285 gr. Pt samt 0,0624 gr Fe = 0,0444 gr. Fe.

52 P. T. CLEVE,

b) 0,6035 gr. gaf 0,2685 gr. Pt samt 0,0695 gr. Fe — 0,0486 gr. Fe.

c) 0,477 gr. gaf 0,285 gr. Н — 0,0133 gr. Н samt 0,195 gr. 6 =
0,0530 gr. C.

d) 0,2414 gr. gaf 0,1010 gr. Ö = 0,0275 gr. C.

e) 0,1420 gr. gaf 31,3 С.С. qväfgas vid (40 m. m. tryck (t. 10°) och
13? temp. hos spärrvattnet. Detta motsvarar 0,0359 gr. N.

f) 9,140 gr. gaf 30,09 С.С. qváfgas vid 754,5 m. m. tryck (t. 14,59)
och spärrvattnets temp. 14,6. Detta motsvarar 0,0349 gr. N.

Beräknas dessa värden i procent erhålles:
1 2
a b a b с 4 е f Medeltal.
Pt 43,45 — 42,71 43,64 = — = = 43,27
Fe 8,58 == 8,30 8,06 — — — = 8,31
== == 6,17 == == = = — 6,17
= E == == == — 252 24,93 25,10
11,11 11,9 -- — 10,93
— 279 س‎ — 2,9 -- — — 2,89
FEE T ^3 = = = = = 3,33
~ 100,00
Stöchiometriska förhållandet mellan saltets konstituenter är: РЕ: Ее:
K:N:C:H:0=3:2,8:1,8: 12,30: 12,50: 19,82 : 2:28.
I stället härför vill jag föreslå följande förhållande:
Pt; Fe, км, С;; На Os,
hvaraf man möjligtvis skulle kunna berãkna formeln
2 Fe Cy + К Cy + Pt, 6N H,, Су,, O,.
Denna formel vill jag dock endast föreslå af brist på någon bättre.
Analysen ensamt kan icke afgöra om en eller annan eqvivalent väte eller
syre mer eller mindre förekommer uti saltets sammansättning.

нон
|
|
|

Denna formel fordrar:

Beräknadt: Funnet:
Pt 296,82 44 04 43,27
Fe 56,00 8,31 8,31
К. $944 5,81 6,17
N 168,00 24,93 25,10
С 72,0 10,68 10,93
H 18,00 2,67 2,89
О 2400 9,56 3,33

613,93 100,00 . 100,00

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 53

Denna något komplicerade produkt sönderdelas af hett vatten; man
erhåller nemligen vid kokning med vatten ett hvitt kristalliniskt pulver samt
en gul lösning, hvilken ger med jernchlorid mörkblå och med jernvitriol
ljusblå fällning. Saltet antager vid skakning med en lösning af svafvelsyrad
jernoxidul brun färg, som vid kokning blir blå. Vid upphettning i glasrör
förändras saltets bruna färg till gul, under det att ammoniak utvecklas;
slutligen blir det grönt och svart under utveckling af blåsyrelik lukt.

B. Det färglösa prismatiska saltet, hvilket erhölls då den bruna, i det
föregående omnämnda lösningen upphettades, visade sig vid pröfning inne-
hålla hvarken chlor eller jern. Detta genom slamning med kallt vatten re-
nade salt gaf vid analys efter torkning öfver svafvelsyra:

a) 0,6095 gr. gaf 0,425 gr. Pt.

b) 0,594 gr. gaf 0,113 gr. С = 0,0472 gr. C samt 0,12 gr. Н = 0,0133
gr. Н.

I procent:
a b
Pt 69,76 =
C — 7,95
H — 2,24
N — 20,08 (förlust)
Hvaraf formeln
Pt CINA H,,

som fordrar:
Pt 98,94 69,71

С 12,00 8,45
H 8,0 2,11
N 28,00 19,73

141,94 100,0

Dà en qvantitet af detta salt kokades med en lósning af salpetersyrad
silfveroxid, erhölls en hvit fällning, hvilken efter grundlig tvättning med ko-
kande vatten, torkades och glödgades, hvarvid en svampig grå massa åter-
stod. Denna smältes med surt svafvelsyradt kali, då att döma af ögonmått
omkring hälften löstes under utveckling af svafvelsyrlighet och ett svart
pulver af ren platina återstod. Hvad som löst sig befanns vara silfver. Det
visar sig häraf att fällningen bestod af platinacyansilfver och följaktligen
måste saltet anses vara en förening af platinacyanur och den första REI-
SET'SKA basens cyanur, således:

2 Pt Оу + Pt, 2 N H,, Cy.

54 P. T. CLEVE,

8. Bromochlorid. Genom inverkan af brom på chloriden till den
första REISET'SKA basen har RAWSKY! lyckats erhålla en chlorobromidraf
formeln Pt Cl Br 2NH,. Jag har repeterat RÆWSKYS försök och med
samma resultat. Dessutom har jag framställt en förening af samma sam-
mansättning genom dubbel dekomposition af chloronitratet Pt, 4N H,, Cl; O,
Ñ, med bromammonium och af bromonitratet Pt, 4N H,, Br, O, М, med
chlorammonium. Utom denna förening, innehållande lika eqv. chlor och
brom, har jag äfven erhållit ett dubbelsalt innehållande på en eqv. brom
trenne eqv. chlor.

A) Bichlorbibromid, detta salt, erhållet enligt i det föregående om-
nämnda trenne methoderna, bildar ett gult eller orangerödt pulver, hvars mer
eller mindre höga färgton synes bero af saltets finare eller gröfre fördelning.
Under mikroskop synes saltpulvret sammansatt af små dubbelpyramider.
Det är ganska svårlösligt i vatten och den i kokning mättade lösningen har
en ljusgul färg.

För att finna om de produkter, som erhöllos på de olika i det före-
gående anförda sätten, voro identiska eller isomera, har jag försökt att låta
ва silfveroxid och saltsyra inverka ра dem.

A a) Salt erhållet af chloronitrat och bromammonium.
0,8645 gr. gaf efter torkning vid 100? 0,3355 gr. Pt samt 1,121 gr. Ag
Cl och Ag Br. Då denna senare blandning upphettades i chlorgas, erhölls
en vigtförminskning af 0,1662 gr. Af dessa data kan man beräkna att bland-
ningen innehöll 0,1036 gr. С] och 0,2987 gr. Br.

I procent är detta: Formeln Pt, 4N H,, СІ, Br, fordrar:

Beräknadt:
Pt 3581 197,88 39,84
CI 11,98 70,92 14,28
Br 34,55 159,94 32,19
d 14,66 (förlust) ку ev
100,00 496,74

Då denna produkt behandlades med salpetersyrad silfveroxid i öfver-
skott och i värme, erhölls fällning af chlor- och bromsilfver. Ur den hett
filtrerade lösningen afsatte sig ett tungt kristallpulver, hvilket efter omkri-
stallisering gaf vid analys: ; |

t) Ann. de Chim. et de Phys. T 22, p. 296.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 55

| 0,926 gr. gaf 0,3895 gr. Pt samt 0,325 gr. Ag CI + Ag Br, hvilken
blandning efter upphettning i chlorgas vägde 0,315 gr. Följaktligen innehöll
den 0,0282 gr. Cl och 0,0898 gr. Br.

I procent: Stöch. förhållande:
Pt 42,06 0,42

Cl 3,4 0,121 0,207
Br 9,0 0,086

Saltet synes häraf vara en blandning af basiskt monochlor- och mo-
nobrombinitrat af den GROS'sKA basen.

Då chlorobromiden löstes i hett vatten och försattes med ett stort
öfverskott af saltsyra, erhölls en tung, citrongul fällning, som efter torkning
vid 100? gaf vid analys:

0,5285 gr. gaf 0,2365 gr. Pt och 0,128 gr. Ag Cl + Ag Br, hvilket efter
upphettning i chlorgas vägde 0,686 gr. Häraf kan man beräkna att fällnin-
gen inneböll 0,1361 gr. С] och 0,0755 gr. Br. |

I procent är detta: Stöch. förhållande:

Pt 44,75 1
Cl 25,75 1,59 M
Br 14,29 0,39) ^?

А. b) Salt erhållet af bromonitrat och chlorammonium. Denna produkt
var till sina fysiska egenskaper fullt öfverensstämmande med föregående salt:

0,399 gr. gaf 0,1566 gr. Pt och 0,5267 gr. Ag Cl 4- Ag Br. Af denna
blandning upphettades 0,5157 gr. i chlorgas, hvarvid vigtförlusten befanns
vara 0,072 gr. Häraf beräknas 0,1321 gr. Br och 0,0535 gr. Cl.

I procent: Beráknadt:
Pt 39,25 39,84
Cl 13,4 14,28
Br 33,11 32,19

En qvantitet af ny beredning gaf:

0,5305 gr. gaf 0,21 gr. Pt och 0,7025 gr. Ag Cl + Ag Br. Af denna
blandning upphettades 0,6925 gr. i chlorgas. Vigtfórminskningen vid denna
operation befanns vara 0,094 gr., hvaraf beräknas 0,0716 gr. CI och 0,1713 gr. Br.

I procent:

Pt 39,58
Cl 13,50
Br 32,29

56 P. T. CLEVE,

Då denna produkt kokades med silfvernitrat, afskiljdes liksom fallet
var med den förra produkten vid samma behandling, chlor- och bromsilfver
och ей tungt svárlósligt kristallpulver erhölls. Efter rening, gaf det följande
tal vid analys:

0,704 gr. gaf 0,2945 gr. Pt och 0,2565 gr. Ag Cl + Ag Br. Af denna
blandning upphettades 0,252 gr. i chlorgas och vigtförminskningen befanns
vara 0,0475 gr. hvaraf beräknas 0,0131 gr. Cl och 0,0866 gr. Br.

I procent: Stöchiom. förhållande:

Pt 41,83 1
Cl 1,86 0,124 0
Вг 12,30 0,364 Jn

НагаҒ synes att saltet utgjordes af basiskt monochlor- och monobrom-
binitrat af GROS'SKA basen samt att följaktligen såväl den förra produkten
som denna förhålla sig på ett och samma sätt till silfversalt.

Dà bromochloriden löstes uti kokande vatten och försattes med ett
stort öfverskott af rykande saltsyra, erhölls ett gult, tungt, knappast kristal-
liniskt pulver. Efter torkning vid 100? gaf detta salt:

a) 0,503 gr. gaf 0,2160 gr. Pt.

b) 0,8235 gr. gaf 1,1225 gr. Ag Cl + Ag Br, hvaraf 1,1165 gr. upphet-
tades i chlorgas. Vigtförlusten var 0,088 gr. Hela blandningen innehöll
således 0,1851 gr. Cl och 0,1591 gr. Br.

I procent:
a b Stóchiom. förhäll.:
Pt. 42,94 -- 1
CI — 22,48 1,46
Br — 19,32 0,55 2,01
Denna sammansättning motsvarar temligen nära formeln Pt, 4 N H,,

Br CL.

Då af dessa försök visar sig, att chlorobromiden, erhållen på dessa
begge olika sätt, vid behandling med silfversalt afskiljer både chlor och
brom och lemnar blandningar af chlor- och bromhaltiga nitrater samt med
saltsyra äfven gifver blandningar af chlorid och bromid, synes det som voro
de identiska. Formeln blir

“РЬ 4N H,, Br, + Pt, 4 N H,, CL:

А. c) Salt erhållet af den första REISETSKA basens chlorid och brom.

Salt torkadt vid 100° gaf vid analys:

0,485 gr. gaf 0,195 gr. Pt och 0,63 gr. Ag Cl + Ag Br. Af denna
blandning upphettades 0,623 gr. i chlorgas och lemnade 0,539 gr. Ag Cl.
Häraf kan beräknas 0,0671 gr. Cl och 0,1526 gr. Br.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 51

I procent: Beräknadt:

Pt 40,21 39,84
CI 13,84 14,28
Br 31,46 32,19

Några försök öfver detta preparats förhållande till silfvernitrat och
saltsyra företogos icke, emedan de af nyss anförda försöken med de tvenne
föregående preparaterna torde kunna anses fullkomligt obehöfliga.

В. Monobromtrichlorid. Redan förut har blifvit nämndt, att vid in-
verkan af saltsyra i öfverskott på bromochloriden (a. b.) erhölls en produkt
der chlor- och bromhalten förhålla sig ungefär såsom 3 : 1. Rent erhålles detta
preparat om man försätter en kokande het lösning af basiskt monobrombinitrat
med ett öfverskott rykande saltsyra. Föreningen afskiljer sig ögonblickli-
gen i form af en tung, svafvelgul, kristallinisk fällning, sammansatt af ytterst
små, otydligt utbildade kristaller. Torkadt öfver svafvelsyra förlorade saltet
intet i vigt vid 100°.

Analysen gaf:

0,5955 gr. gaf 0,2597 gr. Pt samt 0,8055 gr. Ag Cl + Ag Br, hvilket
vid upphettning i chlorgas led en vigtförminskning af 0,057 gr. Häraf kan
beräknas, att blandningen innehöll 0,1032 gr. Br och 0,1392 gr. Cl.

I procent: Beräknadt af formeln Pt, 4 N H;, Br Cl,:

Pt 43,61 197,88 49,16
СІ 23,37 106,38 23,52
Br 17,33 79,97 17,68
NP ne 56,00 12,8
ті, 15,69 (förlust) 12.00 2.66

100,00 452,23 100,00

9. Chlorojodid. Såsom ofvan är nämnt fälles ur Gros’ nitrat (Pt,
4N H,, CL O, N,) för jodkalium i ófverskott jodiden Pt, 4 N H;, Л. Alla
försök att erhålla en chlorojodid af konstant sammansättning, om man vid
reaktionen använder jodkalium i underskott, hafva misslyckats; lika litet
kunde en dylik förening erhållas af jodonitratet (Pt, 4 N H,, J, О, №) och
chlorammonium eller af RErsET'SKA basens chlorid och jod. Alltid erhållas
mer eller mindre chlorrika blandningar af jodid och chlorid, hvilkas sam-
mansáttning varierar i hóg grad.

10. Rhodanid. Försättes en lösning af rhodanammonium i öfver-
skott med en lösning af Gros’ nitrat, uppstår en orangegul, kristallinisk
fällning. Saltet löses med gul färg i hett vatten under svag utveckling af
cyanväte.

Nova Acta Reg. Бос. Sc. Ups, IVe Sérié. 8

58 P. T. CLEVE,

Torkadt öfver svafvelsyra erhölls:

а) 0,593 gr. gaf 0,2440 gr. Pt och 0,579 gr. Ва Š = 0,0785 gr. S.

b) 0,686 gr. gaf 0,284 gr. Pt och 0,378 gr. Ag Cl = 0,0935 gr. СІ.

c) 0,5438 gr. gaf 0,2258 gr. Pt och 0,296 gr. Ag Cl = 0,0723 gr. СІ.
d) 0,36 gr. gaf 0,0935 gr. Н = 0,0104 gr. H och 0,060 gr. Ö = 0,0164

gr. C.
I procent utgör detta:
a b с 4 Medeltal.
Pt 41,15 41,40 41,52 — 41,36
S 13,25 == = == 13,25
CI — 13,63 13,46 — 13,55
C — — — 4,56 4,56
Н - -- — 2,90 2,90

Stöchiometriska förhållandet mellan saltets konstituenter är:
Pt: ӨСІ CH == 1:10 112
hvaraf man skulle kunna sluta sig till formeln
Pt, 4N By; бы 2Cyl Н.
Denna formel fordrar:
Pt 197,88 41,24
S 64,00 13,34
CI 70,2 14,78

С 24,0 5,00

H 15,0 3,13

М 84,00 —

О 24,00 ui
479,80

Skilnaden mellan den funna och beräknade chlorhalten samt den
funna lägre vätehalten göra likväl formeln i någon mon osäker. Jag har
icke haft tillfälle att repetera mina försök med detta salt, som för öfrigt är
af ett jemförelsevis ringa intresse.

b) Basiska Haloidsalter. |

1. Basisk chlorid. Försätter man en het och koncentrerad lösning
af RAWSKYS nitrat (Pt, 4N H,, Cl O, N, H) med en lösning af chlor-
ammonium, erhåller man en snöhvit, kristallinisk, af korta, rhombiska prismer
sammansatt fällning, hvilken är ganska svårlöslig i vatten.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 59

Efter torkning vid 100? erhölls vid analys:
0,599 gr. gaf 0,301 gr. Pt samt 0,648 gr. Ag Cl = 0,1602 gr. Cl.

I procent: Berüknadt af formeln Pt, 4N H,, СІ, O Н.
Pt 50,25 197,88 50,83
CI 26,74 106,38 27,33
INN 56,00 -—
Hm 13,00 2R
0 — 16,00 193
889,26

2. Basisk bromid erhålles genom sammanblandning af heta lósnin-
gar af basiskt monobrombinitrat af den GROS'SKA basen och bromammonium.
Saltet utkristaliserar ögonblickligen vid lósningens afkylning i form af ett
tungt, brandgult pulver, bestående af korta, rhombiska, tvärt afstympade pris-
mer. Föreningen är särdeles svårlöslig i vatten. Analyser på salt, torkadt
öfver svafvelsyra, lemnade följande resultat:

0,4290 gr. gaf 0,1605 от. Pt och 0,4641 gr. Ag Br = 0,1915 gr. Br.

I procent: Formeln Pt, 4NH,, Br, O H fordrar:
Pt 37,41 197,88 37,85
Br 46,03 239,91 45,89
М — 56,00 س‎
H — 13,00 Ë=
0 — 16,00 aa

3. Basisk chlorobromid erhålles af bromammonium och basiskt mono-
chlorbinitrat af den GROS'SKA basen. Saltet bildar en svårlöslig, hvit eller
svagt gul, kristallinisk fällning, bestående af illa utbildade, snedt tillspetsade
prismer. Torkadt vid 100° gaf saltet vid analys:

0,7855 gr. gaf 0,327 gr. Pt samt 0,8515 gr. Ag Cl + Ag Br, af hvilka
0,8445 gr. upphettades i chlorgas; vigtförlusten blef 0,145 gr., hvaraf följer att
hela blandningen innehöll 0,0579 gr. Cl och 0,2627 gr. Br.

I procent är detta: Beräknadt af formeln Pt, 4 N H,, Cl Br, ОН:

Pt 41,63 197,88 41,37
CETS 35,46 7,41
Br 33,44 159,00 33,44
N — 56,00 —
H — 13,00 —
0 — 16,00

478,28

60 P. T. CLEVE,

4. Basisk bromochlorid erhålles af heta lösningar af chlorammonium
och basiskt monobrombinitrat af GROS'SKA basen. Saltet utgöres af en tung,
ljusgul, kristallinisk fällning af mikroskopiska, korta och fyrsidiga, rhombi-
ska prismer, tvärt afstympade af ett plan.

0,37 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,168 gr. Pt och 0,4071 gr.
Ag Cl och Ag Br, hvilken blandning vid upphettning i chlorgas lemnade
0,3686 gr. Ag Cl. Häraf beräknas 0,0604 gr. Cl och 0,0692 gr. Ag Br.

I procent är detta: Beräknadt af formeln Pt, 4 N H,, Br Cl, ОН:

Pt 45,40 197,88 45,62

Cl 16,32 70,92 16,32

Br 18,70 79,97 18,43

N — 56,00 E.

E 13,00 1.

0 — 16,00 Mg
433,77

För att finna om detta salt verkligen var basiskt, försöktes att ge-
nom behandling med saltsyra aflägsna syre och vatten och ersätta dem med
chlor. Vid inverkan af saltsyra i kokning antager saltet en intensiv gul
färg. Produkten torkades öfver svafvelsyra och gaf vid analys:

0,5315 gr. gaf 0,234 gr. Pt samt 0,688 gr. Ag Cl + Ag Br, af hvilket
0,6791 gr. lemnade vid upphettning i chlorgas 0,6298 gr. Ag Cl. Häraf ђе-
räknas att hela blandningen innehöll 0,1180 gr. С] och 0,0897 gr. Br.

I procent: — Stóchiom. förhållande:

Pt 44,03 2
CI 22,20 0,95
Br 16,88 2,81

Detta visar att produkten till aldra största delen utgjordes af det
förut beskrifna saltet Pt, 4 N H,, Br Cl, hvilket fordrar:
Pt 43,76
СІ 23,52
Br 17,68

Syresalter.

Neutrala fran saltbildare fria salter.

1. Svafvelsyradt зай. Detta salt bildas då man sammanrifver kon-
centrerad svafvelsyra och nitratet Pt, 4N H,, О, №, H. Saltet löses till

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 61

en färglös vätska. Utspädes denna med vatten, uppstår en hvit, voluminös
fällning.

Denna kropp löses knappast i vatten, synes vid mikroskopisk under-
sökning icke ega ett spår till kristallinisk struktur. Samma salt synes upp-
stå genom inverkan af koncentrerad svafvelsyra pa sulfatet Pt, 4 N H,,
0, 8, H.

Det salt, som användes till följande bestämmelser, var tvättadt med
kallt vatten och torkadt öfver svafvelsyra.

а) 0,3755 gr. gaf 0,1555 gr. Pt och 0,372 gr. Ba $ = 0,1276 gr. Š.

b) 0,460 gr. gaf 0,191 gr. Pt.

I procent:
a b
Pt 4141 41,52
$83 83,8 | —

och formeln Pt, 4N H,, O, S, + 2 H fordrar:
Pt 197,88 41,59
Š 160,0 33,63

H 14500 =

N 56,0 --

О 48,00 ты
475,88

Upphettas saltet till 100°, bortgär 1,3 proc., hvilket utgör 1/, af sal-
tets beräknade vattenhalt, vid 120° bortgår intet vidare och vid 130°—140°
svartnar det och sönderdelas.

2. Dubbelsalt mellan salpetersyrligt och salpetersyradt salt. Detta salt
bildas då ångor af undersalpetersyra, utvecklade af stärkelse och salpeter-
syra, inledas i en lösning af sulfatet till den REISET'SKA basen. Saltet fälles
under inledningen i form af ett tungt, kristalliniskt pulver af klar, ultra-
marinblå färg. Samma salt bildas äfven utan tvifvel af undersalpetersyra
och nitratet till REISETS bas. Denna senare produkt har jag dock icke un-
dersókt. Saltet löses i kallt vatten under utveckling af qväfoxid, hvarvid
lösningen antager en grönaktig färg. Efter omkristalliseringar erhålles ett
hvitt salt af sammansättningen Pt, 4 N H,, О, N, H. Under mikroskop
synes saltet sammansatt af små, väl utbildade och präktigt blåa octaëdrar.
Upphettas saltet, detonerar det med yttersta häftighet. Det salt, som analysera-
des, visade sig under mikroskop icke fullt rent, utan innehöll en eller annan
färglös kristall. Då saltets förhållande till vatten icke tillät någon omkri-
stallisering, analyserade jag saltet sådant jag erhöll det.

62 P. T. CLEVE,

Saltet torkades ófver svafvelsyra och gaf:

а) 0,4000 gr. gaf 0,1650 gr. Pt och 0,016 gr. Ва 5 = 0,0058 gr. В.

b) 0,2825 gr. gaf 0,0655 gr. Н = 0,0013 gr. H.

c) 0,1419 gr. gaf vid 760 m.m. bar.-tr. (t. 10°) 27,22 С.С. qväfgas,
mätt öfver vatten af temp. 18°. Detta motsvarar 0,03206 gr. N.

I procent:
a b с
Рі 41,25 = =
N — — 22,59
H — 2,58 —
S 145 — —
0 — — (32,13)

Häraf kan man, om man antager att den obetydliga svafvelsyrehalten
härrör af föroreningar, beräkna formeln
Pt, 4 МН. OC NS МЧ,
hvilken formel fordrar:
Pt 197,88 41,06
N 112,00 23,25
H 12,0 2,49
O 160,00 33,20
481,88 100,00
9. Fosforsalpetersyradt salt erhålles i form af ett snóhvitt, kristalli-
niskt pulver, dà en lösning af nitratet Pt, 4 N H,, O, N, H fülles med ófver-
skott af vanligt fosforsyradt natron. Saltet synes sammansatt af små, fárg-
lösa, sneda nålar, är ytterst svårlösligt i vatten, sönderdelas vid upphettning
utan detonation. Med koppar och svafvelsyra erhålles reaktion för salpeter-
syra. Saltet kan upphettas till 130? utan vigtförminskning. Mellan 140?
och 150? svärtas det och sönderdelas.
Uti exsiccator torkadt salt gaf vid analys:
a) 0,417 gr. gaf 0,187 gr. Pt och 0,108 gr. Mg, P = 0,0302 gr. P.
b) 0,327 gr. gaf 0,0985 gr. H = 0,0109 gr. H.
c) 0,3000 gr. gaf vid 756,6 m.m. bar.-st. (t. 79) 42 C.C. qväfgas, mätt
öfver vatten, hvars temperatur var 14,2% Detta utgör 0,0490 gr. N.

I procent:
a b с
Pt 44,84 — —
P 724 — =
N — — 16,34
H — 3,33 =
0 — — (28,25)

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 63

Hvaraf formeln 1
Ре
Pt, 4МН,, О, ў + 2 Н,

som fordrar:
Pt 197,88 44,88
P 81,0 7,03
М 70,00 15,88
H 14,00 3,17
O 128,00 29,04
440,88 100,00
4. Nitrocarbonat. Om en lösning af det basiska nitratet Pt, 4 N H,,
O, N, H försättes med en lösning af kolsyrad ammoniumoxid, erhålles
genast en voluminós fällning, hvilken vid tillsats af kokande vatten löser sig.
Ur den klara lösningen afsätta sig vid afsvalning fina prismer grupperade
till klotformiga aggregater.
De saltqvantiteter, hvilka användes till följande analyser, voro tor-
kade vid 100*.
a) 0,309 gr. gaf 0,1443 gr. Pt.
8) 0,3134 gr. gaf 0,0434 gr. С = 0,0118 gr. С.
с) 0,2624 gr. gaf vid 760 m. m. bar.tr. (t. 16°) 39,5 С.С. qväfgas, mätt
öfver vatten af 19,5°. Detta svarar mot 0,0451 gr. N.
I procent är detta:

a b с
Pt 46,70 — =
C — 8,77 =

N — - 17,18
С,
Formeln Pt, 4 N H,, O, Ñ fordrar:

Pt 197,88 47,34
C 18,0 4,31
H 12,00 =
N 70,00 16,15
O 120,0 —
717,6
Då jag repeterade försöket, erhöll jag ett salt, som visade sig under
mikroskop sammansatt af tunna och små fjäll. Analyserna utvisade äfven en
något afvikande sammansättning.
Jag erhöll nemligen vid analys af salt torkadt vid 100° följande
resultat:

64 P. T. CLEVE,

а) 0,1615 gr. gaf vid 766 m.m. bar.-tr. (t. 16°) 25,5 С.С. qväfgas,
mätt öfver vatten, hvars temperatur var 15°. Häraf kan man beräkna att
qväfvet vägde 0,0300 gr.

b) 0,2775 gr. gaf 0,1394 gr. Pt.

с) 0,2977 от. gaf 0,0309 от. б = 0,0084 gr. C och 0,0783 gr. Н =
0,0087 gr. H.

I procent är detta:

a b с
Pt — 48,19 =
C — — 3,70
N 17,89 = ==
H — — 3,82
о — — (35,0)

Denna sammansättning motsvarar en formel, som ligger nästan midt
emellan följande: à
Pt, ANH,, O och Pt, 4 N H,, O, Н à
3 2
Det vill häraf synas som om detta salt vore en blandning eller mój-
ligen en förening mellan dessa begge salter. Jag misstänker på grund at
den låga kolhalt, som det föregående saltet befanns innehålla, att det icke
var alldeles rent. Huru än härmed förhäller sig, är likväl faktum att kol-
syrad ammoniumoxid icke utdrifver all salpetersyra ur det basiska nitratet
och att begge produkterna innehöllo på 2 eqv. Pt en eqv. salpetersyra.

5. Nitrochromat erhölls såsom en klart citrongul, skimrande fällning
genom dubbel dekomposition af nitrochloriden Pt, 4 N Hj, О, N, Cl, +2 H
och enkelt chromsyradt kali, det senare i ófverskott. Saltet är nästan olós-
ligt i vatten. Vid upphettning detonerar det starkt och med eldfenomen.
Med koppar och svafvelsyra erhålles reaktion för salpetersyra.

Analysen lemnade följande resultat: ір
0,4235 gr. vid 1009 torkadt salt gaf 0,1626 gr. Pt samt 0,0615 gr. €r
10,0422 07, COE |
I procent:
Pt 38,39
Cr 996
Häraf kan man sluta till formeln у
Pita АУ HO. Cr, Ny
som fordrar:

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 65

Pt 197,88 39,08
Cr 52,48 10,36

М 8400 —

H 12,0 ==

О 160,00 —
506,36

Surt från saltbildare fritt salt.

1. Mitrobichromat erhålles genom dubbel dekomposition af i värme
mättade lösningar af nitratet Pt, 4N H,, O, H № och surt chromsyradt
kali. Efter en kort stund eller genast utkristalliserar ett salt i form af
orangeröda, platta och tvåytigt tillspetsade prismer. Saltet innehåller icke
kristallvatten och detonerar mycket häftigt vid upphettning.

Saltets sammansättning torde på grund af nedan anförda analyser kunna
uttryckas i formeln

PE AN TE OF NE OE

Saltet gaf vid analys följande resultat:

a) 0,2685 gr. gaf 0,0881 gr. Pt och 0,0660 gr. Cr = 0,0453 gr. Cr.

b) 0,4355 gr. gaf 0,107 gr. Ör = 0,0734 gr. Or.

c) 0,1533 gr, gaf vid 759 m. m. bar.-stånd (t. 16°) 18,9 C.C. qväfgas,
mätt öfver vatten af 19° C. temperatur. Detta utgör 0,0216 gr. N.

Detta gör i procent:

a b e
Pt 3281 = un
Cr 16,83 16,35 ===
N — -- 14,09
à Бе Høj (36,26) forlust.
Och ofvan skrifna formel fordrar:

Pt 197,88 32,61
Cr 104,96 17,30
N 84,00 13,84
EI С AM
О 208,00 90,25

"606,8 10000

Nova Acta Reg. Soc. Sc, Ups., IVe Série. 9

66 РОТА ODEVE;

Basiska från saltbildare fria salter.

1. Nitrat. Detta salt, hvilket först framställdes af GERHARDT, har
jag erhällit dels genom inverkan af salpetersyra på den REISETSKA basens
sulfat eller nitrat, dels af salpetersyrad siltveroxid och jodonitrat af den
GROS'SKA basen. Då salpetersyra inverkar i värme på sulfatet eller nitratet
af den REISET'SKA basen, bildas först under utveckling af röda ångor ett
himmelsblätt pulver. Det lider icke något tvifvel att den förening, som med-
delar produkten den blåa färgen, är det förut beskrifna salpetersyrligt-sal-
petersyrade saltet af den GROS'SKA basen. Om man aflägsnar genom de-
kantering öfverskottet salpetersyra och löser i kokande vatten det blåa salt-
pulvret, erhålles under utveckling af qväfoxid en svagt grönaktigt gul vät-
ska, som. vid afkylning afsätter ett hvitt kristalliniskt pulver, hvilket efter
många upprepade omkristalliseringar visade sig ega den af GERHARDT förut
uppgifna sammansättningen. Saltet bildar korta och sneda prismer med tvåytig
tillspetsning; vanligen äro de mycket platta, så att de likna sexsidiga taflor.

Ett salt af lika sammansättning och säkert med denna produkt
identiskt erhölls genom dekomposition af jodonitrat af GROS'SKA basen och
salpetersyrad silfveroxid; jodsilfver afskiljes genast, men icke fullständigt
förr än efter någon tids kokning af salternas sammanblandade lösningar.
Man erhåller ett hvitt saltpulver, hvilket framställes rent genom upprepade
omkristalliseringar.

Salt framställdt genom inverkan af salpetersyra på sulfatet af den
REISET'SKA basen, lemnade vid analys följande resultat:

a) 0,6245 gr. gaf 0,2641 gr. Pt.

b) 0,3060 gr. gaf 0,0832 gr. Н = 0,0092 gr. H.

с) 0,174 gr. gaf vid 769 m.m. bar.-tr. (t. 8°) 30,45 C.C. qvafgas, mätt
öfver vatten af 13°. I vigt är detta 0,0363 gr. N.

I procent är detta:

a b e
Pt 42,29 — =
N — -— 20,87
H — 3,00 —
) = == (33,84)

Formeln Pt, 4N H,, O, H №, fordrar:
Pt 197,88 42,20

М 98,00 20,90

H 18,00 2,77

О 160,00 34,13

468,88 100,0

` OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 67

Det salt, som erhölls genom dekomposition af jodonitrat af den GRos-
SKA basen med silfvernitrat gaf vid analys följande värden:

a) 0,392 gr. gaf 0,1673 gr. Pt.

b) 0,431 gr. gaf 0,116 от. H = 0,0130 gr. H.

с) 0,1772 gr. gaf vid 770 m.m. bar.-tr. (t. 12°) 30,6 С.О. qväfgas,
mätt öfver vatten, hvars temperatur var 15°. I vigt är detta 0,03618 gr. М.

I procent beräknade utgöra dessa tal, sammanställda med de be-
räknade:

a b с Beräknadt:
Pt 42,67 — — 42,20
N — — 20,42 20,90
Н — 3,02 == 2,77
о — — (33,89) 34,13
_ 100,00

Saltet löses trögt i kallt vatten och endast till еп ringa mängd; af
kokande vatten löses det lättare. Genom inverkan af ammoniak kan enligt
GERHARDT еп tredjedel af salpetersyran aflägsnas, hvarvid ett mera basiskt
salt af formeln Pt, 4N H,, O, H, №, bildas. Behandlas saltet med kon-
centrerad svafvelsyra, löses det till en färglös vätska, som vid utspädning
med vatten afsätter det i det föregående beskrifna neutrala sulfatet i form
af en amorf, hvit, voluminös fällning. Behandlas saltets lösning med surt
chromsyradt kali, aflügsnas у, af salpetersyran och saltet Pt, 4 МН,, O,
N, Cr, bildas. Då saltets lösning fülles med trebasiskt eller tvábasiskt fos-
forsyradt natron, utbytas ?/, af saltets salpetersyrehalt mot fosforsyra, hvar-
vid nitrofosfater uppstå. Om saltets lösning fälles med enkelt chromsyradt
kali, erhålles en tung gul kristallinisk fällning, som äfven är ett salpeter-
syrehaltigt salt. GERHARDT har fórut visat, att oxalsyrad ammoniumoxid ger
nitrooxalat med detta salt. “Ош saltets lösning försättes i kokning med öf-
verskott af kolsyrad ammoniumoxid, erhålles, såsom jag förut visat, nitro-
carbonater. Vid inverkan af chlorvätesyra bildas en produkt, som eger en
sammansättning, hvilken endast genom några fa еду. lätt bortgäende kristall-
vatten är skiljd från det af Gros’ först framställda chloronitratet. Denna
förening har helt andra egenskaper än GROS' nitrat och är således isomer
med detta salt.

Det synes af dessa förhållanden till reagentia att en del af saltets
salpetersyrehalt är bunden med starkare frändskap än den öfriga och att
den i detta afseende är fullt analog med chlorhalten uti GROS'SKA basens
chlorid. Att saltet är basiskt framgår af dess förhållande till surt chrom-
зуга kali. Försök att framställa neutralt nitrat af formeln Pt, 4 N H,, O, N,

68 P. T. CLEVE,

genom inverkan af ett stort ófverskott salpetersyra pà saltets lósning hafva
hittills icke lemnat något gynnsamt resultat. Jag har vid flere försök er-
hållit produkter, som innehålla mindre platina án det basiska nitratet, men
dock betydligt mera än det neutrala måste innehålla.

2. Sulfat. Ett basiskt sulfat erhölls genom inverkan af en tillräck-
lig mängd svafvelsyrad silfveroxid på bromosulfatet Pt, 4 N H,, Br, O, 5.
Upphettas dessa begge salter med vatten till kokning, afskiljes bromsilfver
i mängd och man erhåller först en citrongul lösning, som vid fortsatt kok-
ning affärgas under det att bromsilfver afsättes.

Vid lösningens afsvalning afsätter sig en nästan hvit saltmassa, som
renas genom upplösning i hett vatten och omkristallisering. Man erhåller
nu ett färglöst salt, kristalliserande i rätvinkliga, nästan tafvelformiga pris-
mer med tväytig tillspetsning. Saltet år tröglösligt i hett vatten.

Mellan sugpapper pressadt salt gaf vid analys följande resultat:

1 a) 0,4625 gr. gaf 0,203 gr. Pt samt 0,3600 gr. Ва S = 0,1235 gr. S.

0) 0,1782 gr. gaf vid 764 m. m. bar.-tryck (t. 10°) 18,44 С.С. qväfgas,
mätt öfver vatten af 10°. Detta utgör i vigt 0,02212 от. М.

с) 0,259 gr. gaf 0,083 gr. Н = 0,0092 gr. H.

2. 0,858 gr. af en ny beredning gaf 0,3% gr. Pt och 0,64 gr. Ва Š
= 0,2312 gr. 5.

I procent är detta:

1 2
a b с
Pt 43,89 — — 43,82
S 206,0 = — 26,95
N — 12,42 — —
H — — 3,55 —

Man kan af denna sammansättning sluta till formeln
РЕ ЖОН; MO Е

som fordrar:

Beräknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 43,60 43,85
8 120,00 26,44 26,82
М 56,0 12,34 12,42
H 16,0 3,52 3,55
О 64,00 14,10 13,36
453,88 100,0 100,0

Saltet visar till svafvelsyrad baryt ett högst eget förhållande, ty för
detta reagens filles äfven ur saltets kokande lösning endast !/, af svafvelsyre-
mängden såsom följande försök utvisa:

I
|

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 69

а) 0,364 gr. af det salt, som användes till analys 2 gaf 0,1000 gr.
Ва В = 0,0348 gr. S eller i procent 9,4 S.

8) 0,3805 gr. gaf 0,11 gr. Ва S = 0,0377 gr. S eller i proc. 9,88 S.

En tredjedel af den svafvelsyrehalt saltet befanns innehälla är 8,98
procent, således endast obetydligt understigande den svafvelsyremängd, som
är fällbar för barytsalt. Vi se häraf inom den oorganiska kemien ett exem-
pel på ett svafvelsyradt salt, hvars förhållande till barytsalter är till en viss
grad öfverensstämmande med det, som den talrika klass organiska sulfater,
uti hvilka en eterart ingår såsom oxid, visar till nämnde reagen. Vi fästa
läsarens uppmärksamhet vid denna reaktion, emedan den är ett ganska vig-
tigt inkast mot det tolkningssätt jag försökt öfver hithörande föreningar.

Det är tydligt att om basen uti saltet har formeln

(0,
Pts la N H,-2 NH, О
måste saltet skrifvas antingen
Pt (О, SH | |
“NH АН, OS RH
eller
Pt, |9; NH OS oH
ЈЕ N H,

"NH, ОН

Аг nu den förra formeln riktig, måste de tvenne eqv. S, som före-
komma i förening med ammoniumoxid, fällas för barytsalt; är den senare
formeln åter den rätta, nödgas man antaga ett basiskt ammoniumsalt, Emot
den förra formeln talar således det faktum, att endast У, och icke У, af
svafvelsyran kan fällas för chlorbarium, emot den senare svårigheten att
antaga ett basiskt ammoniumsalt. Enda rätta sättet att förklara detta egna
förhållande är att undersöka de produkter, som bildas vid inverkan af rea-
gentia på saltet. Jag har för närvarande icke tillfälle till en sådan under-
sökning och afstår derföre från alla försök att tolka denna reaktion.

Om sulfatet behandlas med koncentrerad svafvelsyra, löses det till en
färglös vätska, som vid tillsats af vatten afsätter en hvit flockig fällning, till
utseendet alldeles öfverensstämmande med det neutrala sulfatet Pt, 4 N H,, O,
S,, och det torde väl icke lida något tvifvel, att det är samma salt, oaktadt
någon analys deraf icke medhunnits.

Vid försök att genom inverkan af ammoniak framställa ett ännu mera
basiskt salt lyckades jag icke erhålla någon förening, motsvarande det af
GERHARDT framställda tvàfaldt basiska nitratet.

70 P. Ti CLEVE,

Det är tydligt, att man genom inverkan af barytsalter på sulfatet
måste erhälla en hel serie föreningar, hvilka innehälla svafvelsyra. Tiden
har ännu icke medgifvit mig att undersöka dessa salter, huru lockande en
sådan undersökning än йт. :

3. Nitropyrofosfat. Om man till en het lösning af nitratet Pt, 4 N Hj,
O, HN, tillsätter en lösning af pyrofosforsyradt natron, uppstår en hvit
kristallinisk fällning af kärfformiga eller blomkålslika kristallaggregater.
Förfar man omvändt, så att natronfosfatet är i öfverskott, erhållas tunna
rhombiska taflor, som icke blefvo närmare undersökta. Med koppar och
svafvelsyra gaf den förra af dessa fällningar salpetersyrereaktion.

Vid 100? torkadt salt!) gaf vid analys:

0,3083 gr. gaf 0,1373 gr. Pt och 0,08 gr. Mg, ËP = 0,0512 gr. P.

I procent:

Pt 44,53
P 16,59

hvilka tal stämma öfverens med dem, som formeln Pt, 4 ХН,, O,
H P, Ñ + H fordrar, nemligen:

РЕ 19 7.88 44,88

Рико, 16,09

N 70,0 —

H 14500 af

O 88,00 TES
| 440,88

Dubbelsalter mellan Haloidsalter och syresalter.

Neutrala med en eqv. saltbildare.

1. Chloronitrat erhålles genom inverkan af ett öfverskott koncentre-
rad salpetersyra på saltet Pt, AN Hj, СІ О, H N,. Om en kokande kon-
centrerad lösning af nitratet inhälles i syran, afsätter sig föreningen ögon-
blickligen i form af ett tungt, kristalliniskt pulver. Saltet befriades från
den starkt sura moderluten genom pressning mellan papper, torkade öfver
natronhydrat oeh upphettades till 120? uti torkskåp. Vid den sista opera-
tionen märktes ingen vigtförminskning.

a) 0,6715 gr. gaf 0,273 gr. Pt samt 0,195 gr. Ag Cl = 0,0482 gr. CE

1) Mellan papper pressadt salt förlorade vid 100° 1,50 proe.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 71

b) 0,388 gr. gaf 0,094 gr. H = 0,0104 gr. H.

с) 0,1373 от. gaf 22 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 12° och vid
770 m.m. bar.-tr. (t. 79). Detta utgör 0,0264 gr. N.

I procent:

a b с
Рі 40,66 == ===
Cl 7,18 = —-
М — — 19,22
H — 2,67 -—
O — — (30,27)

hvaraf formeln Pt, 4 N H,, Cl О, №, som fordrar:

Pt 197,88 40,60
C1 35,46 7,28
М 98,0 20,11
H 12,00 2,46
O 144,0 29,55

7487,4 100,0

Saltet synes utgöras af mikroskopiska, rhombiska prismer med do-

matiska ändytor. Det sönderdelas af vatten, afger salpetersyra och ófver-
går till basiskt monochlorbinitrat.

2. Bromonitrat. Detta salt erhålles på samma sätt som föregående
förening, om man i stället för basiskt chloronitrat använder den motsvarande
basiska bromföreningen. Saltet bildar ett tungt kristallpulver af intensiv,
citrongul färg. Under mikroskop synes det bestå af sneda, rhombiska pris-
mer med domatiska ändytor. Liksom föregående förening sönderdelas det
af vatten under afgifvande af salpetersyra. Saltet befriades från moderlut
och syreöfverskott på samma sätt som föregaende förening, torkade vid 100?
och underkastades följande analytiska bestämmelser:

а) 0,5355 gr. gaf 0,198 gr. Pt samt 0,192 gr. Ag Br = 0,0821 gr. Br.

b) 0,228 gr. gaf 35,56 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 12° och vid
160 m.m. bar.-tr. (t. 10°). Detta utgör i vigt 0,0424 gr. N.

с) 0,463 gr. gaf 0,0965 gr. Н = 0,0107 gr. H.

Beräknas dessa värden i procent erhålles följande resultat:

a b e

Pt 36,97 == ==

` Юг 1533 ах =
N — 18,61 —

H — — 2,31

72 РТ: QVE;

Beräknadt af formeln Pt, 4 N H,, Br O, №:
Pt! 497588 37,21
pr 9797 15,05
N 98,00 18,43
H 12,00 2,26
O 144,00 27,05
531,65 100,00
З. Chlorosulfat. För att erhålla ett salt, hvars sammansättning skulle
motsvara de tvenne föregående föreningarnes, upplöstes det uti det följande
beskrifna basiska chlorocarbonatet Pt, 4N H,, Cl О, С, H, uti utspädd
svafvelsyra. Efter skedd lósning afdunstades lösningen till kristallisation,
hvarefter sidenglänsande fina nålar anskóto. Saltet löses lätt i vatten, men
sannolikt med förlust af svafvelsyra. För undersökning af föreningens sam-
mansättning användes ett salt, som kristalliserat ur en starkt sur moderlut,
hvilken aflägsnades sa godt sig göra lät genom pressning mellan läskpapper.
Efter torkning vid 100? underkastades produkten följande analytiska bestäm-
melser:
a) 0,3955 gr. gaf 0,1608 gr. Pt och 0,328 gr. Ва 5 = 0,1125 gr. 8.
b) 0,43 gr. gat 0,172 gr. Pt och 0,1975 gr. Ag Cl = 0,0815 gr. CI.

I procent beräknade utgöra dessa värden:

a b
Pt 40,66 40,00
S 2844 =
СЕ == (188

Det stöchiometriska förhållandet mellan Pt: 5: СТ är 2: 8,50: 1, hvil-
ket utvisar att saltet utgjordes hufvudsakligen af en förening Pt, 4 МН,,
СІ О, $, + ХН, förorenad af fri svatvelsyra.

För att erhålla ett mera rent material, upplöstes det basiska chloro-
carbonatet uti utspädd svafvelsyra till dess att lösningen reagerade endast
svagt surt. Efter afdunstning erhölls ett salt uti perlhvita krustor, hvilka
efter torkning vid 100? lemnade följande resultat vid analysen:

0,2840 gr. gaf 0,1273 gr. Pt och 0,206 gr. Ва Š = 0,0707 gr. 8.

I procent är detta:

Pt 44,82
5 24,90

Det stóchiometriska förhållandet mellan Pt och S är 2:2, eller nära
2:3. Efter omkristallisering erhölls ett salt, hvars sammansättning under-
söktes genom följande försök:

0,2507 gr. gaf 0,1150 gr. Pt samt 0,1765 gr. Ва $ = 0,0605 gr. 8.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 73

I procent:
Pt 4411

Se ears

Således lyckades jag icke erhålla ett salt af en sådan sammansätt-
ning, att platinahalten och svafvelsyrehalten förhålla sig noga till hvarandra
som 2:3, men af ofvan anförda försök visar sig likväl att en dylik fore-
ning måste finnas. Bristande tid har hindrat mig att ännu en gang upprepa
dessa försök.

4. Bromocarbonat. Ett salt, hvars sammansättning synes motsvara
formeln Pt, 4 N H,, Br О, Û, + АН, erhölls af bromonitratet Pt, 4 N H,,
Br, О, №, och kolsyrad ammoniumoxid i üfverskott. Sammanblandar man
begge salternas lösningar, uppstår en voluminós, hvitgul fällning af mikro-
skopiska nalar. Da fällningen omedelbart sedan den blifvit framställd under-
söktes for mikroskop, visade sig dels inblandade bland nalarne kortare kri-
stallkorn, dels syntes en del af nalarne liksom anfrätta. I afsigt att erhålla
ett rent och homogent material lemnade jag fällningen jemte vätskan, ur
hvilken den afsatt sig, i beröring med hvarandra under några dagars tid pa
ett varmt ställe. Fällningens volum minskades ansenligt och vid mikrosko-
pisk undersökning syntes nalarne försvunna och ersatta af sma kristallkorn.
Fällningen togs nu pa filtrum, tvättades med kallt vatten och utpressades mellan
sugpapper. Efter torkning öfver svafvelsyra erhölls vid analys följande resultat:

a) 0,3451 gr. gaf 0,1385 gr. Pt.

b) 0,4125 gr. gaf 0,1675 gr. Ag Br = 0,0708 gr. Br.

c) 0,348 gr. gaf 0,1410 gr. Pt och 0,1390 gr. Ag Br — 0,0591 gr. Br.

d) 0,471 gr. gaf 0,066 gr. С — 0,018 gr. С och 0,1380 gr. Н =
0,0153 gr. Н.

Dessa värden, beräknade 1 procent, utgöra:

a b (E d
Pt 40,13 == 40,52 ==
Br — 17,16 16,98 —
H — — — 3,24
С — = = 3,82
Formeln fordrar: Funnet medeltal:
Pt 197,88 40,23 40,32
Br 79,97 16,26 17,07
H 16,0 3,25 3,24
C 18,00 3,66 3,82
М 56,0 = =
О 124,00 = ==
491,55

Nova Acta Reg. Soc. Бе. Ups, IVe Série. 3 10

74 Р. Т. CLEVE,

Saltet förlorar vid upphettning i luftbad intet i vigt ända till 130°.
Vid 140? bortgår ammoniak under det att saltet antager brandgul färg; vid
ännu starkare upphettning sönderdelades det med ett fräsande ljud.

Detta förhållande vid upphettning, hvarvid man kunde vänta sig att
saltets kristallvattenhalt borde bortgå, föranleder mig att misstänka att den
formel jag gifvit föreningen, möjligen icke är riktig. Kanske innehöll den
undersökta produkten salpetersyra, hvilket icke blef undersökt af bristande
tillgång på material. Jag har beklagligtvis icke haft tillfälle att repetera
mina försök.

5. Chlorofosfat. Detta salt erhålles då en lösning af chloronitratet
Pt, 4NH,, CL O, №, fälles med ett öfverskott af vanligt fosforsyradt na-
tron. Använder man kalla och utspädda lösningar, utkristalliserar föreningen
först efter en stund, men vid sammanblandning af heta och koncentrerade
lösningar uppstår ögonblickligen en fällning af hvit, svagt i gult stötande
färg. Torkadt bildar saltet ett snöhvitt pulver. Det kristalliserar uti mi-
kroskopiska rhomboëdrar eller sneda rhombiska prismer. I vatten är det så
godt som olösligt.

Analyser af salt, torkadt öfver svafvelsyra, lemnade följande resultat:

а) 0,347 gr. gaf 0,156 gr. Pt och 0,094 gr. Mg, P = 0,0606 gr. P.

b) 0,365 ст. gaf 0,165 gr. Pt och 0,124 gr. Ag Cl = 0,0807 gr. СІ.

с) 0,359 gr. gaf 0,1625 gr. Pt samt 0,0980 gr. Mg, P = 0,0627 gr. P.

Beräknas resultaten af dessa försök uti procent, erhålles:

a b с
Pt 44,% 45,21 45,26
СІ — 8,41 —
P 1746 === 17,47

Häraf torde formeln
Pt, SNE, (10, P 148
kunna beräknas.
Denna formel fordrar nemligen:

Beräknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 45,17 45,14
Cl 35,46 8,20 8,41
Бі moo G2 17,16
М 56,0 == жы.
H 16,00 = —
О 56,00 nen 24

432,34

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 75

6. Bromofosfat erhålles på samma sätt som föregående förening af
bromonitratet Pt, 4 N H,, Br, О, №, och vanligt fosforsyradt natron. Saltet
bildar en smutsigt gul, kristallinisk fällning af mikroskopiska, korta, sex-
sidiga prismer eller blad. Föreningen är mycket svårlöslig. Vid behand-
ling af saltet med utspädd svafvelsyra och koppar eller zink, erhålles ingen
reaktion för salpetersyra, men efter någon tid bildas i vätskan metalliskt
glänsande, blågröna blad eller fjäll, hvilka icke blefvo undersökta.

Saltet torkades öfver svafvelsyra och gaf vid analys följande resultat:

1 a) 0,639 gr. gaf 0,2515 gr. Pt och 0,1590 gr. Mg, P = 0,1017 gr. P.

b) 0,2525 от. gaf 0,1013 gr. Pt samt 0,102 gr. Ag Br = 0,0434 gr. Br.

2 а) 0,322 gr. gaf 0,1302 gr. Pt och 0,129 gr. Ag Br — 0,0549 gr. Br.

р) 0,435 gr. gaf 0,1165 gr. Pt och 0,111 gr. Mg, P = 0,071 gr. P.

3 а) 0,662 gr. gaf 0,2700 gr. Pt samt 0,263 gr. Ag Br = 0,1119 gr. Br.

$) 0,107 gr. gaf 0,212 gr. H — 0,0235 от. H.

с) 0,8670 gr. gaf 0,3530 gr. Pt samt 0,215 gr. Mg, P = 0,134 gr. P.

Dessa funna värden utgöra dà de beräknas i procent:

1 2 3
a b a b a b с
Pt 40,30 40,19 40,43 40,57 40,79 == 40,71
Br — 17,19 17,05 = 16,90 сай Jå
Р 15,92 = 21 16,32 bi ET 15,85
EI = — — — 3,32 31,

Häraf låter sig beräknas formeln Pt, 4N H,, Вг О, P + 4 H, hvil-
ken formel fordrar:

Beräknadt: Funnet medeltal:
Pt 197,88 41,50 40,49
Br 19,9 16,77 17,05
L beca o в 16,03
H 16,00 3,36 9,92
М 56,00 11,4 5 wt
O 56,00 11,74 (23,11 (förlust)
476,85 100,00 100,00

T. Chloronitrosulfat. Ett trippelsalt, innehållande såväl chlor- som
svafvelsyra och salpetersyra, erhölls genom inverkan af svafvelsyra på ba-
siskt monochlorbinitrat Pt, 4N H,, Cl O, N, Н. Saltet sammanrifves med
koncentrerad svafvelsyra; man erhåller under utveckling af salpetersyre-
ångor en klar färglös lösning och utspädes denna med vatten, uppstår en snö-
hvit kristallisation af små, särdeles väl utbildade, platta, nästan tafvelformiga

76 P. Т. CLEVE,

prismer med tvaytig tillspetsning. Saltet befriades från den sura moderluten
genom pressning mellan sugpapper, torkade vid 100? samt underkastades
följande analytiska bestämmelser:

а) 0,624 gr. gaf 0,256 gr. Pt samt 0,310 gr. Ва S = 0,1064 gr. S.
b) 0,661 gr. gaf 0,271 gr. Pt samt 0,198 gr. Ag Cl = 0,0489 gr. Cl.
с) 0,437 gr. gaf 0,115 gr. Н = 0,0128 gr. H.

I procent är detta:

a b с
Pt 41,02 41,00 =
CI — 7,40 =:
S 17,05 = r
H — — 2,93

Formeln Pt, 4NH,, Cl O, 8, N + 2 H fordrar:
Pt 197,88 41,45

Cl 35,46 7,43

S 80,0 16,76

N 70,00 —

H 14,0 2,93

О 80,00 —
477,34

Saltet löses temligen lätt uti hett vatten, svårt uti kallt. Med jern-
vitriol och svafvelsyra erhålles reaktion för salpetersyra. Lösningen ger med
öfverskott af bromammonium mikroskopiska, röda kristaller af bromiden Pt,
AN H;, Br, |).

8. Bromonitrosulfat. En förening, sammansatt såsom föregående, men
innehållande brom i stället för chlor, erhölls på samma sätt som föregående
salt af monobrombinitrat af GROS’SKA basen och koncentrerad svafvelsyra.
Man erhåller en klar gul lösning, som vid utspädning med vatten efter en
stund afsätter små, gula kristaller. Dessa samlades på filtrum, utpressades
väl och torkade vid 100°, hvarefter följande bestämmelser utfördes:

а) 0,3990 gr. gaf 0,149 gr. Pt samt 0,192 gr. Ва Š = 0,0659 gr. S.
b) 0,3695 gr. gaf 0,139 gr. Pt och 0,133 gr. Ag Br = 0,0556 gr. Br.

c) 0,2217 gr. gaf 26 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 25° och vid
bar.-st. 748 m. m. (t. 7°). Detta motsvarar 0,0284 gr. М.

t) Fällningen gaf nemligen vid analys Pt 34,34 Br 50,79 CI 1,72, hvilket utvisar
att den utgjordes hufvudsakligen af bromid förorenad af en ringa mängd chlorid.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. AG

I procent utgöra dessa värden:

a b е
Pt 37,34 37,62 —
Br — 15,32 —
S 16,2 Mes UN
N — — 12,82

och formeln Pt, 4N H,, Br О, Ñ $, + 2 H fordrar:
Pt 197,88 37,92
Br 79,97 15,32
S 180001 + 15,38
N 70,00 13,42
H 14,0 2,68
О 80,0 15,33
521,85 100,00
Saltet kristalliserar uti mikroskopiska kristaller, hvilka synas vara
tunna och platta prismer med domatiska ändar eller tunna rhombiska taflor.

Neutrala dubbelsalter mellan syresalter och haloidsalter, hvilka innehålla
tvenne едо. saltbildare.

1. Chloronitrat, GROS’ nitrat. Detta salt, först framställdt af Gros
genom inverkan af salpetersyra på den gröna MAGNUS'SKA chloruren, lycka-
des jag endast med största svårighet framställa rent på samma sätt som
Gros. Jae försökte derföre erhålla saltet genom direkt förening af
chlor med salpetersyradt salt af den första REISET'SKA basen och lyckades
framställa det både rent och i temligen stora qvantiteter. Någon skilnad
mellan det sålunda framställda saltet och Gros’ nitrat har jag icke kunnat
finna och det är icke något tvifvel underkastadt, att de äro identiska. Іп-
leder man en rask ström chlorgas uti en varm och temligen koncentrerad
lösning af salpetersyradt salt af den REISET'SKA basen, absorberas chloren
nästan fullständigt och efter någon kort tid afsätter sig en borsyrelik kri-
stallisation af färglösa eller svagt i gult dragande, platta blad eller fjäll.
Saltet affiltreras från moderluten, utpressas och omkristalliseras. Man er-
håller nu saltet i form af platta, nästan tafvelformiga prismer med domatiska
ändytor. Det löses lätt uti hett vatten och kristalliserar med stor lätthet ut
vid lósningens afkylning. Saltet innehåller icke kristallvatten.

Analyser af saltqvantiteter af olika beredningar lemnade följande
resultat:

18 Р. Т. CLEVE,

а) 0,469 от. lemnade 0,2015 gr. Pt och 0,2985 gr. Ag Cl = 0,0738 gr. СІ.
b) 0,646 gr. gaf 0,2765 gr. Pt och 0,3970 gr. Ag Cl = 0,0994 gr. СІ.
с) 0,1325 от. gaf 0,3125 от. Pt och 0,4540 gr. Ag Cl = 0,1122 gr. CL
Dessa analyser gifva då de beräknas i procent:
a b с

Pt 42,% 42,80 42,66

C] 15,95 15,39 15,32
Formeln Pt, 4N H,, Cl, О, №, fordrar:

Funnet medeltal:

Pts OTS 42,44 42,81

CI 70,92 15,40 15,55

O 16.00 — —

М 108,0 ТЕ iz:

NH, 68,0 en E
460,80

Denna nära öfverensstämmelse mellan de funna och beräknade vär-
dena synes mig vara en tillräcklig borgen att detta salt, som bildat utgångs-
punkten för framställande af de festa andra chlorhaltiga salterna af den
GROS'SKA basen, var rent.

Då detta salt genom sin jemförelsevis stora löslighet i hett vatten
särdeles väl egnade sig till undersökning af dess reaktionsförhällanden, före-
togos följande försök.

А. Det GROS'SKA nitratets förhållande till ammoniak. Om en lösning
af chloronitratet försättes med ammoniak 1 öfverskott, uppstår en gul, klar
lösning, hvilken, om den öfverlemnas till frivillig afdunstning för lufttillträde,
afsätter hvita, vid glaset starkt häftande, knappast kristalliniska krustor.
Denna produkt är ganska svårlöslig till och med i hett vatten, antager vid
upphettning gul färg och förpuffar sedan likt krut.

Öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid analys:

а) 0,466 gr. gaf 0,2155 gr. Pt och 0,1515 gr. Ag CI = 0,0889 gr. CL

b) 0,317 gr. gaf 0,101 gr. H = 0,0112 gr. H.

Häraf kunna följande procentiska tal beräknas:

a b
Pt 46,25 —
С 8,35 --
H — 8,53

Ehuru bristande tillgång på material förhindrade en fullständigare
analytisk undersökning, torde likväl det resultat, hvilket erhölls vid under-
sökningen af den 1 det följande beskrifna analoga bromföreningen, kunna

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 79

berättiga till den slutsatsen, att saltet innehöll på 4 eqv. Pt 3 eqv. N. Först
sedan saltet blifvit undersökt och endast en ringa qvantitet återstod till fort-
satta försök, började jag misstänka att det kunde innehålla kolsyra, emedan
det afsatt sig ur en starkt ammoniakalisk lösning vid lufttillträde. Vid för-
sök befanns äfven att en icke ringa mängd kolsyra utvecklades då produk-
ten löstes i utspädd, salpetersyra. Om man nu till de genom försök funna
talen tillägger dessa begge omständigheter, kan man med en viss grad af
sannolikhet sluta till formeln:
Pius NE; (CON Ög H.
Denna formel fordrar nemligen:
Pt 395,76 46,41
CL 70,92 8,32
N 154,00 LE
C 6,00 =
H 26,0 3,05
О 200,00
852,68
Skulle denna formel vara riktig, hvilket icke de utförda försöken till-
råckligt bevisa, torde saltet sannolikt båra anses såsom ett slags dubbelsalt
enligt följande formel: 4
PLOAN HIT CrON, H+ Pt ЖАН, i Oh: O: NO H;
Af detta försök visar sig tydligt att af den chlorhalt, som finnes uti
Gros’ nitrat, hälften är fastare bunden än den andra och att således saltet
innehåller minst tvenne equivalenter chlor, hvilket äfven de följande försö-
ken bekräfta.

В. Det GROS'SKA nitratets förhållande till kolsyrade alkalier. Kol-
syradt natron användt i stort öfverskott ger ett basiskt chlorocarbonat af
formeln Pt, 4 N H,, Cl О, C, H, hvarom mera i det följande. Kolsyrad am-
moniak ger vid olika temperatur och mängd olika produkter. En af dessa,
hvilken i det följande kommer att beskrifvas, visade sig vara ett dubbelsalt
af GROS’ nitrat och ett neutralt monochlortricarbonat.

С. Chromsyradt kali och Gros’ nitrat gifva allt efter man använder
enkelt chromsyradt salt eller bichromat neutrala eller sura vattenfria bichloro-
chromater.

D. Fosforsyradt natron (vanligt trebasiskt) gifver det i det föregå-
ende beskrifna saltet Pt, 4 N H,, CI O, Б, Ahle

E. Platinachlorid ger med Gros’ nitrat ett dubbelsalt af formeln
Pt, 4 N H, Cl, + 2 Pt CL.

80 P. T. CLEVE,

F. Platinachlorur ger ett brunt dubbelsalt af formeln Pt, 4 N H,
CL + 2 Pt CL
G. Salpetersurad silfverowid ger i det GROS'SKA nitratets kalla lös-
ning ingen fällning såsom Gros’ uppgifvit, men upphettas salternas lósnin-
gar tillsammans under en kortare tid till kokning, afskiljes halfva chlor-
halten och man erhåller jemte fri salpetersyra saltet Pt, 4 N H,, Cl O, N, H,
som utkristalliserar vid afkylning. Fortsätter man kokningen under flera
dagar, afsätter sig ännu mer chlorsilfver och sannolikt kan hela chlorhalten
på detta sätt utfällas. Detta egna förhållande, som icke alldeles öfverens-
stämmer med Gros’ uppgift, föranledde mig att framställa saltet enligt
Gros’ method genom salpetersyra och MAGNUS'SKA gröna saltet. För detta
ändamål behandlades det senare saltet med utspädd salpetersyra vid
vanlig temperatur. Det antog en öfvergående brun färgning och under ut-
veckling af röda ångor erhölls en smaragdgrön lösning och ett hvitt pulver.
Detta senare upplöstes i hett vatten och omkristalliserades, hvilket förfarande
upprepades manga gånger. Den produkt, som nu erhölls, gaf vid analys:
0,378 gr. gaf 0,158 gr. Pt samt 0,228 gr. Ag Cl = 0,0564 gr. CI.
I procent beräknadt är detta:
Pt 41,30
CI 14,92
Da Gros’ nitrat innehåller 42,94 proc. Pt och 15,40 proc. CI, ansåg
jag den analyserade produkten vara åtminstone approximativt rent nitrat.
Den salunda erhallna produkten löstes uti vatten, försattes med ett stort
öfverskott salpetersyrad silfveroxid och kokades under en timmas tid.
Chlorsilfver afsatte sig och ur den hett filtrerade lösningen. afskiljde sig ett
tungt kristallpulver, som vid analys gaf:
0,4765 ст. gaf 0,211 gr. Pt och 0,1800 gr. Ag Cl = 0,045 gr. СІ.
Eller uti procent:
Pt 44,28
C1 9,34
Formeln Pt, 4NH,, СІ O, №, H fordrar:
Pt 44,73
4 СІ 8,02
Ofverensstimmelsen mellan de funna och beräknade värdena år så
stor, att man icke kan betvifla att det undersökta saltet var ett icke fullt
rent monochlorbinitrat af den GROS'SKA basen.
Detta försök synes mig vara fullt afgörande att det af mig genom
inledning af chlor uti lösningen af den REISET'SKA basens nitrat erhållna
saltet var identiskt med det af Gros först framställda.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 81

Н. Svafvelsyrlighet och GROS’ nitrat. Om man till en lösning af
GRoS’ nitrat tillsätter en mättad lösning af svafvelsyrlighet uti vatten, erhal-
ler man en voluminös fällning, hvilken, om den undersökes för mikroskop
omedelbart sedan den bildat sig, synes sammansatt af små färglösa octaö-
driska kristaller och aggregater af fina prismer. Efter någon tids beröring
med öfverskott af svafvelsyrlighet, förvandlas alltsammans till nålformiga
kristaller. Saltet uppsamlades ра filtrum och torkades uti exsiccator. Vid
prófning befanns det icke innehalla chlor.

Analysen af detta salt lemnade följande resultat:

а) 0,97 gr. gaf 0,2563 gr. Pt och 0,5875 gr. Ва S = 0,1612 gr. 8.

8) 0,3237 gr. gaf 0,1022 gr. Н = 0,014 gr. H:

I procent utgór detta:

Pt, 42.93 ==

ИО =
H — 3,52
O+N — 26,54 (forlust)

Нага? torde formeln Pt, 4NH,, O, 5, + 4H kunna beräknas.

Denna formel fordrar:
Pt 197,88 42,84
8 12800 27,71
H 16,0 3,46
М 56,0 12,13
О 64,00 13,86
401,88 100,00
Detta salt är således, om den beräknade formeln är riktig, ett neu-
{тай svafvelsyrligt salt af den GROS'SKA basen. Om föreningen behandlas
med koncentrerad svafvelsyra, erhålles under ymnig utveckling af svafvel-
syrlighet en ofärgad lösning, hvilken vid tillsats af en ringa mängd vatten
ger еп hvit fällning, som löser sig vid fortsatt vattentillsats. Afdunstar man
öfver svafvelsyra den sålunda erhållna lösningen, utkristalliserar ett salt uti
cholesterinlika fjäll. Dessa befriades från den sura moderluten genom press-
ning mellan sugpapper, torkades öfver svafvelsyra och underkastades föl-
jande analytiska bestämning:
0,539 gr. gaf 0,231 gr. Pt samt 0.492 от. Ва S = 0,1688 gr. S.
I procent:
Pt 42,86
S 31,32

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 11

82 By Fi Срема

och detta stämmer noga öfverens med de tal, hvilka erhöllos vid analys af
det uti det föregående beskrifna sura cholesterinlika sulfatet af den REI-
SET'SKA basen"):

Pt 43,27

S 384

Saltets utseende visade äfven öfverensstämmelse шей nämnda sura
sulfat. Då jag endast hade en ringa mängd material till fortsatta försök,
ansåg jag bäst att undersöka saltets förhållande till brom, för att afgöra om
detta salt verkligen tillhörde den REISET'SKA serien. Det befanns att brom
utfäller ur saltets lösning ett gult, kristalliniskt pulver. Detta utvisar att
saltet 1 sjelfva verket var ett surt sulfat af REISETS bas och identiskt med
det förut beskrifna, cholesterinlika sulfatet.

Den slutsats man sälunda kan draga af det svafvelsyrliga saltets
förhållande till svafvelsyra, är att saltet innehåller svafvelsyrlighet och att
det antingen tillhör den REISET'SKA eller GROS'SKA serien. I förra fallet
skulle saltet vara ett surt svafvelsyrligt salt

Pt ДҮН Om Sr T i LER
och i det senare ega den ofvan uppgifna formeln:
Pt, АМН, О, 5. A

Skilnaden mellan begge formlerna är endast 2 eqv. väte och huru-
vida saltet innehåller 18 eller 16 eqv. väte, kan icke afgöras af analysen.
Om ock detta salt genom behandling med svafvelsyra ger sulfat af REI-
SET'SKA basen, följer icke deraf att det verkligen innehåller den REISET'SKA
basen, ty vi kunna väl föreställa oss, att ifall saltet tillhörde den GROS’SKA
serien och behandlades med svafvelsyra, hälften af svafvelsyrligheten skulle
bortgà och den andra hälften in statu nascente förena sig med syre ur den
GROS'SKA basen, som derigenom reduceras till den REISET'SKA. Jag vill
öfverlemna till framtida försök afgörandet af frågan, till hvilken serie saltet
rätteligen hörer; för närvarande vill jag endast fästa uppmärksamheten vid
den nyss beskrifna reaktionen, hufvudsakligen derföre, att vi uti den hafva
ett bevis att en förening af den GROS'SKA serien genom reduktion kan öfver-
föras till den GROS'SKA.

2. Nitrochlorid. Uti det foregående har jag anfört, att vid inverkan
af chlorvåtesyra på nitratet Pt, 4NH,, О, № H bildas ett salt af lika
sammansättning med nyss förut beskrifna chloronitrat. För att framställa
detta salt, försätter man en het och mättad lösning af det basiska nitratet
med koncentrerad saltsyra; man erhåller ögonblickligen en hvit fällning,

') Se p. 32.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 83

hvilken upplöses uti hett vatten och lemnas till kristallisation. Efter lös-
ningens afkylning anskjuter föreningen jemte andra produkter 1).

Då det ifrågavarande saltet bildar temligen stora kristaller och bi-
produkterna ett mikrokristalliniskt pulver, kan saltet lätt erhållas rent genom
utplockning och omkristallisering. Saltet kristalliserar väl uti temligen stora
och tunga, väl utbildade, vattenklara kristaller, som hafva habitus af spet-
siga rhomboëdrar. Föreningen löses med stor lätthet uti hett vatten och är
äfven uti kallt vatten temligen löslig. Saltet innehåller kristallvatten, som
med lätthet bortgàr vid upphettning till 100°.

Till analyserna användes salt, som endast genom pressning mellan
sugpapper blifvit befriadt från fuktighet.

Följande analyser utfördes:

1 а) 0,4305 gr. gaf vid 100? uti torkskåp 0,0150 gr. H samt lemnade
0,1785 gr. Pt och 0,2635 gr. Ag Cl = 0,0551 gr. Cl.

b) 0,1512 от. gaf 22,4 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 15° vid bar.-
st. 758 m.m. (t. 14°). Detta motsvarar 0,02605 gr. N.

2. 0,3635 gr. gaf 0,0129 gr. H och 0,1511 gr. Pt samt 0,2257 gr. Ag Cl
= 0,0558 gr. Cl.

I procent är detta:

1 2
a b
Pt 41,49 — 41,57
Cl 15,13 = 15,25
N — 1023 —
Н 3,49 — 3,55

Den formel, som motsvarar dessa funna tal, är:
РЕ МЕ CIO NOS OT
och denna formel fordrar:

Beräknadt: Funnet:
Pt 197,88 41,33 41,53
СІ 70,92 14,81 15,24
N 84,0 17,54 123
H 12,00 = =
О 96,00 PS TN
H 18,0 sb 3,52
~ 478,80

') Det nitrat, som användes till mina försök, var icke genom analys prüfvadt.
Jag framställde det genom inverkan af salpetersyra på den REISET'SKA basens nitrat
och några gångers omkristallisering af den bildade produkten. Det är möjligt att de
erhållna biprodukterna härrörde af orent material.

84 P. T. CBEVE,

Detta salt visar till reagentia flera egendomliga förhållanden, som väl
skilja det från det isomera af GRos upptäckta chloronitratet. Bristande till-
gång på material har likväl hindrat mig från att verkställa flera försök än
följande:

1. Salpetersyrad silfveroxid ger uti saltets lösning i köld en fällning
af chlorsilfver. Fällningen är ögonblicklig och sker såsom följande försök
utvisar fullständigt:

0,4285 gr. gaf 0,2555 gr. Ag С] == 0,0632 gr. CI.

I procent: 14,14.

2. Chlorammonium ger ingen fällning, da GROS’ nitrat under samma
omständigheter ger chloriden till den GROS'SKA basen.

9. Neutralt chromsyradt kali ger vattenfritt och chlorfritt nitrochro-
mat, dà det GROS'SKA saltet ger chlorochromat.

4. Platinachlorid ger ett dubbelsalt af formeln Pt, 4 N H,, O, N,
Cl, + 2 Pt CL + 4 H, hvilket i det följande skall beskrifvas.

Af dessa reaktioner kan man sluta att uti ifrågavarande förening är
det chlor men icke syre och salpetersyra, som är utsatt för utbyte vid ke-
miska reaktioner, då förhållandet är omvändt med det GROS'SKA saltet.
Detta förhållande är af stor vigt för kännedomen om den GROS’SKA basens
natur, ty om vi skulle antaga uti nämnde bas såsom BERZELIUS och KOLBE
en chlorhaltig radikal, nödgas vi äfven uti basen till ifrågavarande nitro-
chlorid antaga en radikal, som innehäller både syre och salpetersyra. Dess-
utom visar dessa begge isomera salter att man icke kan betrakta de chlor-
haltiga salterna af den GROS’SKA basen som dubbelsalter af chloriden till
samma bas oeh syresalter, såsom BOEDEKER sökt visa. Lätt och otvunget
kan man deremot förklara isomerien enligt den åsigt, jag uti det föregående
kortligen anfört. Om vi nemligen skrifva den GROS'SKA basen

райды L шеді
МЕ 2NH O
kunna vi förutse att tvenne chlor- och salpetersyrehaltiga salter böra finnas
af lika sammansättning, men med vãsendtligen olika reaktionsförhållanden,
nemligen:
(CL Ф
Pt lo NH 2NH, ON
och ^
Pt (0; N, P
DIN МН, ТЕ
ий det förra saltet, som representerar det GROS'SKA, måste syre och salpe-
tersyra såsom bundna direkte vid ammonium lätt kunna utbytas mot andra

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 85

negativa ämnen; uti det senare är det deremot chloren som utvexlas
vid reaktioner. Den senare formeln tillkommer således ifrågavarande
förening.

De högst egendomliga, ehuru ingalunda oväntade reaktionsförhål-
landen detta salt visar, föranleder mig till några betraktelser, hvilka vid
vetenskapens närvarande ställning torde synas mindre sannolika, men
jag drager icke 1 betänkande att här framställa dem, enär de äro af
den natur, att de genom experiment kunna vederläggas eller vinna be-
kräftelse. Vi se uti detta salt ett exempel på ett salpetersyradt salt, uti
hvilket salpetersyran icke utbytes vid dubbel dekomposition mot andra äm-
nen. Vi hafva uti det föregående sett ett likartadt fall uti nitratet Pt,
4NH,, О, №, H. Intet skulle hindra att antaga uti radikalen salpetersyra
och syre, såvida icke det vore en motsägelse att betrakta ett salt såsom
radikal. Ännu ett likartadt fall är förut kändt inom den oorganiska ke-
mien, jag menar den serie af ammoniakaliska koboltföreningar, uti hvilken
GIBBS och GENTH antaga еп qväfoxidhaltig radikal och benämna Xantho-
kobolt-salter. Dessa senare äro utan tvifvel intet annat än Roseokoboltsalter,
uti hvilka en af syrorna utgöres af salpetersyrlighet. Dessa förhållanden
utvisa еп högst slående öfverensstämmelse med dem, som de så kallade
nitrofóreningarne inom den organiska kemien visa, Det ligger nära till hands
att förmoda det dessa föreningar, uti hvilka man velat se substitutions-
produkter, der radikalen N О, ersätter väte, i sjelfva verket icke äro annat
än salpetersyrade eller salpetersyrliga salter till kopplade organiska baser,
en åsigt, hvilken mycket närmar sig BERZELIL.

3. Nitrochlorid-platinachlorid. Om en het lösning af föregående salt
försättes med platinachloridlösning, fri från öfverskjutande syra, utkristalli-
serar, såvida lösningarne voro koncentrerade, vid afsvalning ett dubbelsalt i
form af en tung, citrongul fällning, bestående af små, men särdeles väl ut-
bildade, rhombiska taflor. Saltet pressades mellan sugpapper och under-
kastades följande bestämmelser:

a) 0,407 gr. gaf vid 100° uti torkskåp 0,017 gr. H samt 0,1940 gr. Pt
och 0,4208 gr. Ag C] = 0,1040 gr. Cl.

b) 0,3415 gr. gaf 30,25 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 15° vid 744
m.m. bar.-tr. (t. 12°). Detta är uti vigt 0,03454 gr. N.

с) 0,1185 gr. gaf 15,9 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 18° och vid
746 m.m. bar.-tr. (t. 12°). I vigt är detta 0,01795 gr. М.

Beräknar man dessa värden uti procent, erhåller man:

86 Р. Т; Creve,

а b с Меде а].
Рё 47,67 — — 47,67
Cl 25,55 -- — 25,55
N — 10,10 10,06 10,08
Н 41 — — 4.18
2 PT = — 12,52 (förlust)
100,00

Häraf Кап man otvunget härleda formeln:

Pt, 4N H,, O, NCL EP CHE MER
hvilken fordrar:
Pt 395,76 47,31
Cl 212,16 25,43
М 84,00 10,04
Н 36,0 4,30
H 12,00)
О 96,00) 52.
-836,52 100,0
4. Bromonitrat. Detta salt erhålles på samma sätt som motsva-
rande chlorförening om man uti en koncentrerad lösning af den REISET'SKA
basens nitrat småningom later brom droppvis falla. Saltet afskiljer sig van-
ligen efter nàgra få sekunder. Man tillsätter brom i öfverskott och utjagar
detta genom kokning. Man erhåller en citrongul saltmassa, hvilken renas
genom omkristallisering. Vid afsvalning af en het koncentrerad lösning ut-
kristalliserar saltet uti tunna fjäll eller blad, hvilkas färg och glans påminna
om jodbly. Saltet kristalliserar uti tunna och platta, nästan tafvelformiga,
sneda och fyrsidiga prismer, begränsade af domatiska ytor. Kristallernas
form synes vara densamma som det Gros’sKA nitratets. Föreningen löses
med temlig lätthet uti hett vatten, betydligt svårare uti kallt; lösningarne
ega en klar och intensiv gul färg. Detta salt kan utan sönderdelning upp-
hettas till 180°, men dekomponeras mellan 180° och 185? under utveckling af
bruna bromängor.

Följande analyser utfördes:

a) 0,5203 gr. gaf 0,1838 gr. Pt.

b) 0,5268 gr. gaf 0,3670 gr. Ag Br == 0,1562 gr. Br.

с) 0,3340 gr. gaf 0,073 gr. H = 0,0081 gr. H.

d) 0,3583 gr. gaf еп qväfgasvolum, som beräknad ра 0° och 760 m. m.
bar.-tr. befanns vara 44 С.С., hvilket uti vigt motsvarar 0,0554 gr. N.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 87

I procent utgör detta:

a b с 4
Pt 35,32 — == ==
Br — 29,64 — ==
N — — -- 15,45
H — — 2,42
0 — — 17,17

Häraf torde formeln
Pt, 4N H,, Br, O, №,
kunna berüknas och denna formel fordrar:
Pt 197,88 35,99
Br 159,94 29,09
М 84,00 15,28
H 12,00 2.18
О 96,0 17,46
549,82 100,00
Saltet förhåller sig till reagentier på följande sätt:
a) Kali ger uti köld icke någon utveckling af ammoniak, men saltet
antager en orangeröd färg; vid upphettning utvecklas ammoniak och det
löses till en svagt gul vätska.

В. Kaustik ammoniak synes gifva olika produkter, allt efter inver-
kan sker uti köld eller värme. Om en lösning af bromonitratet försättes
med ammoniak uti öfverskott och blandningen öfverlemnas till frivillig af-
dunstning vid lufttillträde, erhåller man ett ljust, halmgult, voluminöst pulver,
som är så godt som olösligt i vatten och icke visar tydliga tecken till kri-
stallisation. Saltet torkades vid 100? och underkastades följande analytiska
försök:

a) 0,4770 gr. gaf 0,2000 gr. Pt samt 0,1845 gr. Ag Br = 0,0785 gr. Br.

b) 0,246 gr. gaf 35,35 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 18° och vid
bar.-st. 743,3 (t. 69). I vigt är detta 0,0398 gr. N.

с) 0,452 gr. gaf 0,1345 gr. H = 0,0150 gr. H.

Detta gör i procent:

a b с
Pt 41,93 -- =
Br 16,46 == u
N — 16,18 ===
H — -- 3,32

о — — 22,11 (förlust)

88 Р. Т. CLEVE,

Det stöchiometriska förhållandet mellan beståndsdelarne är:
Pt: Br М. НЕО = 4: 1,963 104 : 38653263:

Sedan ofvan anförda försök blifvit utförda, befanns saltet innehålla
kolsyra, då det löstes uti utspädd salpetersyra. Om man antager att denna
kolsyrehalt motsvarar på fyra eqv. platina en eqv., kan man måhända sluta
till formeln:

Pt, SN Hr Br ON CE

Denna formel fordrar:

Pt 895,16 42,03

Br 159,94 16,98

N 154,00 16,35

H 26,00 2,16

C 6,00

О 200,00 en
941,70 100,00

Den reaktion ammoniak utófvar pà bromonitratet àr fullkomligt analog
med den förut beskritna mellan ammoniak och chloronitrat. Uti värme synes
ammoniak frambringa en annan förändring. Om en i kokning mättad lós-
ning af bromonitratet försättes med kaustik ammoniak och blandningen af-
dunstas, erhåller man ett gulhvitt, otydligt kristalliniskt pulver. Detta salt
gaf vid analys:

a) 0,5763 gr. gaf 0,225 gr. Pt och 0,3785 gr. Ag Br = 0,1606 gr. Br.

b) 0,664 от. gaf 0,2585 от. Pt och 0,4315 gr. Ag Br = 0,1836 gr. Br.

с) 0,244 gr. gaf en qväfgasvolum, som, beräknad pa 0° och 760°,
befanns vara 28,5 C.C. Detta motsvarar uti vigt 0,0358 gr. N.

d) 0,2775 gr. gaf 0,068 gr. Н = 0,005 gr. H.

I procent utgöra dessa data:

a b с d
РО 9:02 38,98 шт. dou.
Br 27,85 2'(,50 = --
N — — 14,67 —
H — — — 2,70

Det stöchiometriska förhållandet mellan Pt: Br: N: H: O är 2:1,%:
5,32 : 187: 10,14. Den enda sannolika formel, som möjligen kan motsvara
dessa värden, är:
Pt, 4NH, Br, 0, N H.
De värden, denna formel fordrar, stämma dock icke за väl öfverens
med de funna, att formeln kan anses såsom tillförlitlig. Saltet löses temli-
gen lätt med svag gul färg uti hett vatten, och vid afsvalning afsätter sig

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 89

endast en ringa mängd salt. Den kalla lösningen fälles ymnigt af silfver-
nitrat och dels på grund häraf, dels tillfölje af saltets gula färg torde dess
sammansättning kunna, så vida den förut uppgifna empiriska formeln be-
finnes vara riktig, uttryckas på följande sätt:
Pt Br O H
ONE ONH Br 0 N;
Denna produkt synes väl värd ett noggrannare studium.

С. Kolsyrade alkalier gifva produkter af olika sammansättning, dels
bromocarbonat, dels bromonitrocarbonat, alltid synes saltet förlora en del brom.

D. Chlorammoniwm fäller ur bromonitratets lösning orangeröd bromo-
chlorid, bromammonium ger röd bromid.

E. Fosforsyradt natron (vanligt trebasiskt) ger еп fällning af for-
men Pt ANH,, Br O, P, АН.

Е. Gult blodlutsalt färgar vätskan intensivt röd och ger efter någon
tid violetta, mikroskopiska octaëdrar.

G. Salpetersyrad silfveroxid ger uti saltets lösning vid vanlig tempe-
ratur endast en svag grumling, men upphettas salternas blandade lösningar,
afskiljes uti mängd bromsilfver och vid lösningens afsvalning utkristalliserar

svarlésligt basiskt monobrombinitrat. Fortsättes kokningen med silfverlós-
ning, sönderdelas äfven det bildade monobrombinitratet, men ytterst långsamt.

5. Jodonitrat. Detta salt erhålles ра samma sätt som de begge
motsvarande chlor- och bromföreningarne genom direkt förening af jod med
salpetersyradt salt af den REISET'SKA basen. Saltet erhålles bäst om man
tillsätter jodtinktur i öfverskott till lösningen af det REISETSKA nitratet.
Man erhåller en svartbrun fällning, hvilken vid omkristallisering ur hett vat-
ten anskjuter vid afsvalning 1 starkt, nästan diamantartadt glänsande, svart-
bruna fjäll och blad, till formen nära öfverensstämmande med motsvarande
chlor- och bromföreningar.

Saltet torkades uti exsiccator och underkastades följande analyser:

а) 0,6021 gr. gaf 0,438 от. Ag J = 0,2366 gr. J.

b) 0,5095 gr. gaf 0,156 gr. Pt.

c) 0,2917 gr. gaf 0,058 gr. Н = 0,0064 gr. H.

d) 0,2408 gr. gaf 25,9 С.С. qvüfgas, mätt öfver vatten af 14° vid
bar.-st. (55 m.m. (t. 7°). Detta motsvarar uti vigt 0,0302 gr. N.

Nova Acta Reg. Soc. Se. Ups., IVe Série. 12

90 P. T. CLEVE,

I procent:

a b е d
Pt — 30,61 — —
2) 3929 == = =
М — — 12,53 —
H — — — 2,19
о — — — (15,38)

Af dessa tal kan man beräkna formeln Pt, 4N H,, J, О, N,, som

fordrar:
Pt 197,88 30,74
J 253,76 39,43
N 840 13,05
H 12,0 1,86
О 96,0 14,92
` 643,64 100,00
Jodonitratet är temligen lättlösligt uti hett vatten, lösningens färg är
mörkbrun, i tjockare lager ogenomskinlig. Kokas saltets vattenlösning, bort-
går jod, likaledes borttages joden lätt genom skakning med metalliskt qvick-
silfver. Vid den senare reaktionen afskiljes jodqvicksilfver och man erhåller
en ofärgad lösning, som vid afdunstning afsätter färglösa nålar, högst san-
nolikt af den REISET'SKA basens nitrat.

Om saltets lösning försättes med ett stort öfverskott af ammoniak,
ljusnar den bruna färgen betydligt och man erhåller en brun eller gul, kri-
stallinisk, tung fällning, sammansatt af mikroskopiska octaëdrar.

För analys af denna produkt användes material af tvenne olika be-
redningar, hvilket förut blifvit torkadt öfver svafvelsyra.
1 а) 0,605 gr. gaf 0,252 gr. Pt och 0,32 gr. Ag J — 0,1729 gr. J.
b) 0,3495 gr. gaf 0,1435 gr. Pt och 0,1855 gr. Ag J = 0,1002 gr. J.
с) 0,4895 gr. gaf 0,107 gr. H = 0,012 gr. H.
2 а) 0,1515 gr. gaf 0,3160 gr. Pt och 0,403 gr. Ag J = 0,2177 gr. J.
b) 0,1246 gr. gaf 16,4 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 15° och vid
132 (+. 11°). I vigt utgör detta 0,0184 gr. N.
с) 0,181 gr. gaf 23,5 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 16° och vid
bar.-st. (59 m. m. (t. 15°). Detta motsvarar 0,0272 gr. N.

d) 0,502 gr. gaf 0,111 gr. H, hvilket motsvarar 0,0123 gr. H.

Beräknar man dessa värden uti procent, erhåller man:

bar.-tr.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 91

1 2

a b e a b с 4
Pt 4155 41,06 — 41,72 — — —
J 2858 28,66 — 28,74 = — =
N — -- — — 14,78 15,05 ==
H — — 2,45 — — — 2,45

Medeltal af dessa bestämningar är:

Pt 41,48

J 28,66

N 14,91

Н 28

О 12,50

100,00

Af dessa tal torde följande formel möjligen kunna beräknas:
Pt, J 3 NIL, МН, ON 4- H,
hvilken fordrar:

Pt 197,88 42,85
J 126,88 27,47
М 70,00 15,16
Н 11,0 2,38
О 56,00 12,14

461,76 100,00

Denna formel är dock icke fullt tillförlitlig, enär analysen ensamt
icke kan angifva vätehalten med säkerhet; endast ett uppmärksamt stu-
dium af denna förenings förhållanden till reagentia torde utvisa dess verk-
liga sammansättning. Utan tvifvel är den analog med den produkt, som
bildades vid inverkan af ammoniak på jodiden af GROS'SKA basen 1).

6. Chlorsulfat, GROS’ sulfat. Detta salt erhölls af koncentrerad svaf-
velsyra och chloronitrat, framställdt genom inledning af chlorgas uti en lösning
af salpetersyradt salt af REISET'SKA basen. Lösningen upphettas starkt och
sulfatet afsätter sig uti form af ett tungt, kristalliniskt pulver, ytterst svår-
lösligt såväl uti kallt som varmt vatten. Undviker man upphettning, erhålles
ett mera lättlösligt salt uti form af tunna, platta nålar, hvilka innehålla kri-
stallvatten, som lätt aflägsnas, till och med endast genom upphettning till
kokning af vätskan, uti hvilken kristallerna befinna sig.

Analysen af salt torkadt vid 100? lemnade följande resultat:

а) 0,4865 gr. gaf 0,2185 gr. Pt och 0,2647 gr. Ba S = 0,0908 gr. Š.

0) 0,715 gr. gaf 0,325 gr. Pt samt 0,4655 gr. Ag Cl = 0,1151 gr. СІ.

') Se föreg. p. 50.

92 P. T. CLEVE,

I procent:
a b
Pt 44,91 45,45
S 18,66 —
Cl — 16,10

och detta motsvarar formeln:
Pt, 4N H,, CL O, $,, som fordrar:
Pt 197,88 45,83
S 80,00 18,48
Cl 70,92 16,36

М 56,00 ==

H 12,0 ===

О 16,0 i.
482,80

Det vattenhaltiga sulfatet, som kristalliserar uti platta nålar, förlorar
icke kristallvatten öfver svafvelsyra. Det synes af ett ofullständigt försök
innehålla på 2 eqv. Pt 4 eqv. H.

7. Bromosulfat. Detta salt motsvarande det föregående, men inne-
hållande brom i stället för chlor, erhålles lätt om man uti en varm lösning
af den REISET'SKA basens sulfat indryper brom. Föreningen uppstår genast
och afskiljer sig i form af ett klart citrongult, tungt, kristalliniskt pulver.
Saltet är högst svårlösligt i vatten och synes vid mikroskopisk undersökning
sammansatt af korta och sneda, 4—6-sidiga prismer med tvåytig till-
spetsning.

Till följande analyser användes ett öfver svafvelsyra torkadt preparat.

а) 1,004 gr. gaf 0,382 gr. Pt och 0,454 gr. Ba Š = 0,1557 gr. 8.

b) 0,136 gr. gaf 0,2811 gr. Pt samt 0,5265 gr. Ag Br = 0,2240 gr. Br.

c) 0,4650 gr. gaf 0,104 gr. H = 0,0115 gr. H.

d) 0,3531 gr. gaf en öfver qvicksilfver mätt qväfgasvolum, som, beräknad
på 0° och 760 m. m. bar.-tr., var 29,87 С.С. Uti vigt år detta 0,0383 gr. М.

Beräknas resultaten af dessa försök uti procent, erhåller man:

a b с
Pt 38,04 38,19 -- —
Br — 30,43 — —
S 15,0 = = ==
H — -- 2,47 ===
N — — : 10,84
O — -- -- (2,65)

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 93

Formeln Pt, 4N H,, Br, О, Š, fordrar:
Pt 197,88 9 1,92
Br 159,94 30,65
Š — 80,0000 1583
H 112,00 2,30
N 56,0 10,73
О 16,0 3,07
521,8 100,00

Om detta salt behandlas med tillräcklig mängd svafvelsyrad silfver-

oxid, afskiljes hela bromhalten och man erhåller saltet
Pt, 4N-H,, Or Ba S, # 3 H.

8. Jodosulfat. En de begge föregående föreningarne motsvarande
jodfórening erhålles lätt genom direkt förening af jod och svafvelsyradt salt
af den första REISET'sKA basen. Föreningen bildar ett temligen svärlösligt,
sandelfárgadt kristallpulver, bestående af korta och väl utbildade, sneda,
rhombiska prismer med tvåytig tillspetsning. Saltet har en högst intensiv
färg, till och med mycket små qvantiteter färga vatten, uti hvilket de lösas,
intensivt gult. Kokas saltets vattenlösning, bortgår jod. Upphettas det för
sig, bortgår vatten, svafvelsyrlighet och jod. Endast följande försök utfördes:

0,5493 gr. gaf 0,178 gr. Pt och 0,2160 gr. Ba S = 0,0741 gr. S.

I procent är detta:

Pt 32,40

S 13,49
Formeln Pt, 4N H,, J, O, S, fordrar:
Pt 197,88 32,14

J 925910 zu

S 80,00 19,99

N 56,0 =

НЕЕ “12:00 --

О 16,0 ке.
615,64

9. Chloroowalat. Denna af Gros’ först undersökta förening erhölls
af oxalsyrad ammoniumoxid och neutralt bichlorbinitrat. Saltet bildar en
voluminós, snöhvit fällning. Under mikroskop synes det sammansatt af små
nalformiga kristaller. Torkadt bildar det snöhvita, kritlika klumpar.

Följande analyser äro utförda på material, torkadt vid 100°:

а) 0,5000 gr. gaf 0,232 gr. Pt oeh 0,335 gr. Ag Cl = 0,0828 gr. CI.

b) 0,635 gr. gaf 0,16 gr. С = 0,0344 gr. C och Ола gr. Н =
0,0168 gr. H.

94 P. T. CHEyE '

I procent:
a b
Pt 46,40 —
Cl 16,56 ==
C — 5,42
H — 2,64

Formeln Pt, 4N H,, CL О, €, fordrar:
Pt 197,88 46,58
С 70,92 16,69

С 240 5,65

№ 56,00 --

Н..12;00 2,82

О 64,0 сәз
_ 424,80

10. Bromooxalat. Denna förening erhålles genom att fälla en het kon-
centrerad lösning af bromonitratet Pi, 4 N H,, Br, О, №, med oxalsyrelösning.
Fóreningen utkristalliserar ógonbliekligen i form af ett citrongult, tungt pul-
ver, bestáende af rhombiska eller sexsidiga taflor, mycket svárlósliga i vatten.

Salt torkadt 1 exsiecator gaf vid analys:

а) 0,6278 gr. gaf 0,2405 gr. Pt och 0,4900 gr. Ag Br == 0,1957 gr. Br.

$) 0,3941 gr. gaf 0,0120 gr. С = 0,01% gr. C och 0,0865 gr. Н =
0,0096 gr. H.

I procent utgör detta:

a b
Pt 38,30
Br 31,17 =
C — 4,97
H — 2,43

och formeln Pt, 4N H,, Br, О, С, fordrar:
Pt 197,88 38,51
Br 159,94 31,13
C 2400 4,01
H 120 2,34

М 950,0 —
О 64,0 Lee
513,82

11. Chlorochromat erhålles genom fällning af Gros’ nitrat med neu-
tralt chromsyradt kali. Saltet bildar ett tungt, citrongult pulver af mikrosko-

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 95

piska nålar. Det är vattenfritt, så godt som olösligt i vatten. Salt torkadt
vid 100° gaf vid analys:
а) 0,4006 gr. gaf 0,1776 gr. Pt och 0,257 gr. Ag Cl = 0,0635 gr. СІ.
b) 0,6657 gr. gaf 0,2877 gr. Pt och 0,1075 gr. Cr = 0,0738 gr. Cr.

I procent:
a b
Pt 44,33 43,22
Cl 15,85 ==
Cr — 11,09

Formeln Pt, 4NH,, Cl, O, Cr, fordrar:
Pt 197,88 43,65
CI 70,92 15,65
Cr 52,48 11,58

М 56,00 ЕЕ

H 12,00 —

O 64,0 28
` 453,28

Trippelsalter mellan neutrala dubbelsalter, hvilka innehålla en еду. saltbildare
och sådana, som innehålla två eqv. saltbildare.

1. Chloro-nitro-carbonat. Ett salt, innehållande de beståndsdelar ti-
teln antyder, erhölls genom inverkan af kolsyrad ammoniumoxid i värme och
öfverskott på Gros’ nitrat Pt, AN H,, Cl, О, №. Om man till en kokande
lösning af det förra saltet i små portioner tillsätter en lösning af det senare,
uppstår ögonblickligen en voluminös, hvit, kristallinisk fällning af mikrosko-
piska fjäll. Saltet afskiljes från moderluten, medan denna ännu är varm”),
uttvättas med kallt vatten. Torkadt öfver svafvelsyra, bildar det ett snóhvitt,
luckert pulver.

För följande analytiska bestämmelser användes ett vid vanlig tempe-
ratur öfver svafvelsyra torkadt salt:

1 а) 0,6375 gr. gaf 0,2960 gr. Pt samt 0,2925 gr. Ag CI = 0,0723 gr. СІ.

b) 0,4205 gr. gaf 0,1945 gr. Pt samt 0,1935 gr. Ag. С] = 0,0478 gr. CI.

с) 0,5135 gr. gaf 0,1550 gr. Н = 0,0172 gr. H samt 0,0585 gr. C.

' Ur denna moderlut afsätta sig vid afsvalning cholesterinlika fjäll af ett
kolsyradt salt sannolikt af en annan sammansättning. Denna produkt erhölls endast
uti en till undersökning otillräcklig mängd.

96 Р. Т. CLEVE,

d) 0,396 gr. gaf 0,1205 gr. Н == 0,0134 gr. Н samt 0,0460 gr. С.

c) 0,2350 gr. gaf 31,4 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 17? och vid
bar.-st. 766 m. m. (t. 8°). I vigt är detta 0,0366 gr. N.

2. 0,4695 gr. gaf 0,219 gr. Pt samt 0,2338 gr. Ag Cl = 0,0578 gr. CL

Om resultaten af dessa försök beräknas uti procent, erhålles:

a b с d e 2
Pt 46,02 46,43 — — — 46,64
Cl 11,37 11,34 — — — 12,31
qus = 11,39 11,62 au au
Н — — 3,35 3,38 = =
М — — -- — 15,60 ==

Dessa tal leda till formeln: у
Pt, ONH Che, CON
hvilken fordrar:

Beräknadt: Funnet:
Pt 296,82 47,74 46,36
Cl 70,2 11,40 11,67
С 66,0 10ы 11,50
М 98,0 15,77 15,60
H 18,00 2,90 3,36
О 12,00 11,58 11,51

621,74 100,00 100,00

De funna och beräknade värdena visa sinsemellan större olikheter än
att de kunna tillskrifvas fel uti analysen, men någon annan formel än den
uppgifna torde dock svårligen kunna beräknas.

Vid upphettning dekomponeras saltet utan särdeles märkbar detona-
tion. Med svafvelsyra och koppar erhålles reaktion för salpetersyra.

Saltets förhållande till salpetersyra, för hvilket vi genast skola redo-
göra, utvisar att det är ett slags dubbelsalt mellan Gros’ nitrat och neutralt
monochlorearbonat af GROS'SKA basen, enligt följande formel:

Pt, AN ED Cl On Noo Е GTO

Behandlas detta nitrocarbonat i värme med en icke alltför koncen-
trerad salpetersyra, upplöses det lätt under utveckling af kolsyra. Omedel-
bart derefter afskiljer sig ett hvitt, svärlösligt pulver. Detta salt upptogs ра
filtrum och pressades väl mellan papper. Vi vilja kalla denna produkt A.
Ur moderluten från А afsatte sig vid afsvalning en icke ringa mängd af ett
salt med hvit i gult stötande färg. Denna produkt löstes uti hett vatten
och lösningen lemnades till kristallisation; moderluten afskiljdes från salt-

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 97

massan, afdunstades och lemnade derefter en saltqvantitet, hvilken vi vilja
beteckna med B.

À gaf vid analys:

0,359 gr. gaf 0,1430 gr. Pt samt 0,107 gr. Ag Cl — 0,0265 gr. СІ.

I procent:

Pt 39,83

CI 7,38
och häraf torde man kunna sluta att saltet var neutralt monochlornitrat
Pt, 4N H,, СІ О, N,, som fordrar:

Pt 40,60

Cl 7,8

Saltet B gaf vid analys:

0,333 gr. gaf 0,1395 gr. Pt och 0,188 gr. Ag Cl — 0,0465 gr. CI.

I procent:

Pt 41,90
CI 13,96

Då häraf visar sig att Pt: Cl som 1:1 (ungefär), torde det icke lida
något tvifvel att det undersökta saltet var åtminstone till största delen
GROS’ nitrat.

Saltets förhållande till salpetersyra motsvarar således den formel, jag
nyss förut gifvit det.

Det synes mycket sannolikt att flera trippelsalter af en dylik inveck-
lad sammansättning låta framställa sig.

2. Bromonitrocarbonat. Denna förening erhölls dà till en kokande
het lösning af bromonitrat Pt, 4N H,, Br, О, №, tillsattes uti små portioner
en lösning af kolsyradt natron. Den fällning, som först uppstår, löser sig
vid omröring. Man fortfar att tillsätta kolsysadt natron tills fällningen blir
konstant, affiltrerar den heta och gula lösningen. Vid afsvalning afsätter
sig ett ägg-gult pulver, bestående af mikroskopiska fina nålar, hopfogade till
bollar. Saltet torkades öfver svafvelsyra och underkastades följande analyser:

a) 0,398 gr. gaf 0,161 gr. Pt och 0,23 gr. Ag Br — 0,0979 gr. Br.

b) 0,928 gr. gaf 0,38 gr. Pt och 0,535 gr. Ag Br = 0,2216 gr. Br.

с) 0,663 gr. gaf 0,037 gr. С och 0,1695 gr. H = 0,0188 gr. Н.

d) 0,3795 gr. gaf 0,0192 gr. С obh 0,09 gr. H = 0,01 gr. H.

е) 0,179 gr. gaf 21 С.С. qväfgas, mätt öfver vatten af 12° och vid
bar.-st. (45 m.m. (t. 10°). Detta är uti vigt 0,0243 gr. М.

f) 0,1965 gr. gaf 23 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 13° och vid
bar.-st. 756 m.m. (t. 11). Detta utgör i vigt 0,0269 gr. N.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 13

98 P. T. CLEVE,

Dessa data gifva, om de beräknas uti procent:
a b с d e f
Pt 40,45 40,95 — — — —
Br 24,60 24,53 — — — --

C — — 5,58 5,09 = ==
М — — — — 13,60 13,71
H — = 2,84 2,64 = ae

Den formel, som bäst passar till dessa tal, är: À
Pt АХУН, Br OOo POAN Hee CON
och denna formel fordrar:

Beräknadt: Funnet medeltal:

Pt 395,76 40,15 40,70

Br 239,91 24,4 24,56

Č 606,0 6,70 5,33

N 140,00 14,20 13,65

H 2400 2.43 2,74

O 120,00 12,18 13,02
985,67 100,00 100,00

Sura dubbelsalter, hvilka innehålla saltbildare.

1. Bromofosfat erhålles jemte bromid och monobromfosfat vid inver-
kan af brom på fosforsyradt salt af den REISET'SKA basen. Denna förening,
som af de trenne nyssnämnda salterna är den mest lättlösliga, kristalliserar
i citrongula, temligen stora och platta prismer eller nålar. De lösas med
temlig stor lätthet uti hett vatten.

Öfver svafvelsyra torkadt salt lemnade vid analys följande resultat:

0,6795 gr. gaf vid upphettning till 100" uti torkskåp 0,037 gr. H;
återstoden lemnade 0,2021 gr. Pt, 0,3995 gr. Ag Br = 0,1700 gr. Br och 0,226
от. Mg, Р = 0,1446 gr. P.

I procent är detta:

Pt 29,74

Br 25,05

В 21,8

H 54 |
och formeln Pt, AN H,, Br, О, H, P, + 4 H fordrar:

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 99

Pt 197,88 30,17
Br 159,94 24,39
P 14200 21,65

М 50,0 2

H 20,0 =

О 80,0 =
655,82

En vattenhalt motsvarande 4 eqv. är 5,49 procent.

2. Monochlorchromat erhålles genom dubbel dekomposition af basiskt
monochlorbinitrat och tväfaldt chromsyradt kali. Saltet utfaller ögonblick-
ligen, om lösningarne sammanblandas heta och mättade i form af en tung,
orangeröd och kristallinisk fällning. Under mikroskop synes saltet samman-
satt af tunna sex- eller ätta-sidiga fjäll och taflor.

Analyserna lemnade följande resultat:

а) 0,6555 gr. vid 100° torkadt salt gaf 0,248 gr. Pt och 0,176 gr. Ag
Cl = 0,0435 gr. СІ.

b) 0,7945 gr. gaf 0,3 gr. Pt och 0,2295 gr. Ст = 0,1515 gr. Cr.

I procent:
a b
Pt 37,81 37,76
Cl 6,64 —
Ст — 19,83

Häraf formeln:
Pt, 4N H,, Cl О, Ür,, som fordrar:
Pt 197,88 37,60
СІ 35,46 6,74
Cr 104,96 19,94
М 56,00 —
H 12,00 --
О 120,00 --
526,30
9. Bichlorchromat. Man erhåller denna förening genom dekomposi-
tion af Gros’ nitrat med surt chromsyradt kali. Efter sammanblandning af
begge salternas uti kokning mättade lösningar utkristalliserar föreningen
vid afsvalning uti mikroskopiska, orangeröda, rhombiska taflor. Saltet är
vattenfritt.
Analysen lemnade följande resultat:
a) 0,36 gr. gaf 0,1275 gr. Pt och 0,1866 gr. Ag Cl = 0,0461 gr. CL
b) 0,43 gr. gaf 0,1525 gr. Pt och 0,117 gr. Ст, fälld såsom chromsyrad
qvicksilfveroxidul. Detta motsvarar 0,0803 gr. Cr.

100 P. T. CLEVE,

Beräknar man dessa analyser uti procent, erhåller man:

a b
Pt 35,42 35,46
CI 12,81 =
@ = 18,67

och detta stämmer noga öfverens med formeln Pt, 4 N H,, СІ, О, Ër,
som fordrar:

Pt 197,88 35,73

CI 70,92 12,81

Cr 104,96 18,95

М 506,0 -—

Н 12,00 —

O 112,00 Gre
~ 558,76

4. Bibromchromat. Detta salt erhålles genom dekomposition af bi-
brombinitratet Pt, 4N H,, Br, О, № med kalibichromat. Sammanblandas
heta och koncentrerade lösningar af begge salterna, utfälles den ifrågava-
rande föreningen ögonblickligen i form af ett tungt och svårlösligt kristall-
pulver af klart orangeröd färg. Under mikroskop synes denna fällning be-
stå af tunna, brandgula, rhombiska taflor. Saltets vigt undergår ingen för-
ändring, dà det upphettas till 100°. Hastigt upphettadt, detonerar det med
ett fräsande ljud. Det synes vara isomorft med föregående förening.

Analyserna lemnade följande resultat:

а) 0.3465 gr. gaf 0,1065 gr. Pt oeh 0,207 gr. Ag Br = 0,0881 gr. Br.

b) 0,4620 gr. gaf 0,1425 gr. Pt och 0,107 gr. Ör = 0,0734 gr. Cr.

с) 0,6885 gr. gaf 0,2145 gr. Pt och 0,159 gr. Er = 0,1091 gr. Cr.

I procent beräknade utgöra dessa värden:

a b с
Pt 30,74 30,84 31,12
Br 25,42 -- —
Cr — 15,89 15,84

och formeln Pt, 4N H,, Br, О, Cr, fordrar:
Pt 197,88 30,18
Вг 159,94 24,88
Cr 104,96 16,33

М 56,00 —
H 12,0 —
O 112,0 —

642,78

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 101

Basiska dubbelsalter mellan haloidsalter och syresalter.

1. Monochlornitrat. Detta salt, sannolikt detsamma, som erhölls af
RÆWSKY genom inverkan af salpetersyra på den gröna MAGNUS'SKA chloru-
ren, framställdes genom dekomposition af GROS' nitrat Pt, 4N H,, CL O, №,
med så mycket salpetersyrad silfveroxid, som erfordras att utfälla jemnt
hälften af dess chlorhalt Man kokar de begge salternas lösningar så
länge chlorsilfver afskiljes. Ur den hett filtrerade och ofärgade lösningen
afsätter sig vid afkylning saltet i form af ett tungt, sandigt pulver. Genom
upplösning uti hett vatten och omkristallisering erhålles det rent. Saltet
kristalliserar uti mikroskopiska, korta och sneda, sexsidiga taflor. Detlöses
trögt uti kallt vatten, lättare uti kokande och afskiljer sig vid lösningens
afsvalning. Dess lösning fälles icke af silfversalt, icke ens vid en kortare
tids kokning. Först efter en under flera timmar fortsatt kokning afskiljes
chlorsilfver ytterst långsamt; så erhölls vid ett försök efter 10 timmars
kokning endast ?/, af saltets chlorhalt utfälld. Den svårighet, med hvilken
chlorhalten aflägsnas, gör att man kan erhålla saltet rent, äfven om Gros’
nitrat kokas med öfverskott af salpetersyrad silfveroxid under en kortare tid.

De analyser, som utfördes, voro följande:

а) 0,681 от. gaf 0,3035 gr. Pt samt 0,2185 gr. Ag Cl = 0,054 gr. Cl.

b) 0,501 gr. gaf 0,1315 gr. Н = 0,0153 gr. H.

c) 0,298 gr. gaf 44,8 C.C. mätt öfver vatten af 11° och vid 765 m. m.
bar.-st. (t. 7°). Detta motsvarar 0,0536 gr. N.

I procent utgör detta: ;

a b с
Pt 44,57 — —
СІ 7,98 — =
N — -- 17,99
Н -- 3,05 =
о — — (26,46)

och formeln Pt, 4NH,, СІ О, N, H fordrar:
Pt 197,88 44.73
CL 35,46 8,02
М 8400 18,99
Н 13,0 2,94
O 112,0 25,32
442,34 100,00
Detta salt förhåller sig till reagentia på följande sätt:
А. Chlorvätesyra ger, såsom GERHARDT visat, chlorid af GROS'SKA
basen. Detta förhållande utvisar att saltet hör till den GROS'SKA serien.

102 P. T. CLEVE,

В. Chlorammonium ger basisk chlorid af Gros’sKA basen Pt, ANH,,
Cl, O H.

С. Platinachlorur. Om en lösning af det basiska monochlornitratet
försättes med en lösning af kaliumplatinachlorur, uppstår en grön fällning, som
under mikroskop synes sammansatt af små nålar samt af gula, reguliera
octaédrar. Om denna fällning kokas med moderluten och den senare affil-
treras het, afsätter sig ett gult kristallpulver af reg. octaëdrar vid afkyl-
ning. Detta salt qvarlemnade vid glödgning platina och chlorkalium och
var således intet annat än kaliumplatinachlorid. Den återstående gröna
massan utkokades upprepade gånger med stora qvantiteter vatten och under-
kastades följande analys:

0,2892 gr. gaf 0,188 gr. Pt och 0,27 gr. Ag Cl = 0,0667 gr. CI.

I procent:
Pt 64,94
CI 23,04
hvilket utvisar att det var intet annat än den gröna MAGNUS'SKA chloruren,
hvilken fordrar:
Pt 65,35
С1 23,42
Det synes häraf att platinachloruren upptager chlor ur det basiska
chloronitratet, som derigenom öfvergår till den REISET'SKA serien och med
platinachlorur ger MAGNUS'SKA saltet.

Sannolikt försiggår dekompositionen enligt följande schema:
Pt, 4 N B,, СІ O, Ñ, H + 4 Pt Cl, К Cl = Pt CL, К Cl + (Pt, 4 МН,
Cl, + 2 Pt Cl) + Pt O C] ++ K Gl +2 K N + H.

Utom de förut nämnda salterna, kaliumplatinachlorid och den gröna
MAGNUS'SKA chloruren bildades vid denna reaktion äfven ett brunt kristalli-
niskt pulver, som dock icke erhölls uti en till undersökning tillräcklig mängd.
Sannolikt var det ett dubbelsalt mellan platinachlorur och Gros’ chlorid.

Den ofvan anförda reaktionen är i hög grad egendomlig, ty den är
fullkomligt motsatsen till den, som uppstår då platinachlorid inverkar på
den REISETSKA basens chlorid och för hvilken jag uti det föregående har
redogjort.

D. Kolsyrad ammoniak ger med monochlornitratet en hvit fällning, som,
fälld i kokning, motsvarar formeln Pt, 4 N H,, Cl О, С, + 3 H.

Е. Neutralt chromsyradt kali ger en gul fällning af formeln Pt, 4 N Bs,
GJ ОТ И.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 103

F. Surt chromsyradt kali utfäller ett orangerödt pulver af formeln
Pt, 4NH,, Cl O, Cr,, hvilket utvisar att saltets vattenhalt är basiskt vatten.

G. Oxalsyrad ammoniumoxid ger еп hvit fällning af basiskt oxalat
EL AN HCI О, СН;

H. Solpetersyra gifver, om öfverskott användes, neutralt monochlornitrat
af formeln Pt, 4N H,, Cl O, N,, hvilket med bestämdhet utvisar att saltet
är basiskt.

2. Monobromnitrat. Denna förening erhålles på samma sätt som
foregående salt, om man i stället för Gros’ nitrat använder bibromnitratet
Pt, 4NH,, Br, О, N,.

Saltet bildar ett halmgult, glittrande kristallpulver, sammansatt af mi-
kroskopiska, korta och sneda prismer med tväytig tillspetsning, vanligtvis
så platta, att de hafva utseende af sexsidiga taflor. Det löses temligen af
hett vatten, deremot mycket obetydligt af kallt vatten. Vid upphettning till
100? undergår det ingen vigtforändring. Starkt upphettadt, detonerar det
likt vått krut. Saltets lösning kan upphettas till kokning under en kort
stund med en lösning af salpetersyrad silfveroxid, utan att bromsilfver af-
skiljes, men fortsätter man kokningen under flera timmars tid, afsätter sig
bromsilfver, dock ganska långsamt.

Följande analyser uttördes:

a) 0,2808 gr. gaf 0,1129 gr. Pt.

8) 0,4040 gr. gaf 0,1640 gr. Pt och 0,1585 gr. Ag Br = 0,0674 gr. Br.

c) 0,254 gr. gaf en qväfgasvolum, som mätt öfver qvicksilfver och
beräknad på 0° och 760 m.m. bar.-st. utgjorde 34,4 C.C. Detta motsvarar

0,0432 gr. М.
d) 0,3113 gr. gaf 0,078 gr. H = 0,0086 gr. H.
I procent:
a b с d

Pt 40,20 40,53 = —
Br — 16,65 — —
N — — 16,78 —
H — — — 2,76
0 — — — (23,43)

Formeln Pt, 4N H,, Br O, N, H fordrar:
Pt 197,88 40,64
Br 79,9 16,43
N 84/00 11,25
H 13,0 2,67
О 112,00 23,01
486,85 100,00

104 P. T. CLEVE,

Om saltets lösning försättes med saltsyra i öfverskott, erhålles ett
citrongult pulver af sammansättningen Pt, 4 N H,, Br Cl, och af salpeter-
syra och bromonitratet erhålles saltet Pt, 4 N H,, Br O, N,. Begge dessa
reaktioner utvisa med bestämdhet att saltet är basiskt.

Om saltets lösning behandlas med oxalsyra uti öfverskott, erhålles
under utveckling af kolsyra citrongula kristaller, hvilka vid analys visade
sig icke ega en konstant sammansättning och följaktligen utgjordes af en
blandning af flera salter. Om moderluten efter dessa kristaller afdunstas,
afsätta sig vid afsvalning af den numera färglösa lösningen indigoblåa, sex-
sidiga taflor af diamantartad metallglans. Detta salt erhölls endast uti en
högst ringa mängd, äfven då betydliga qvantiteter bromonitrat förarbetades.
Jag måste af brist på material gå förbi denna högst intressanta förening
utan att undersöka den. Då moderluten från denna produkt lemnade öfver
svafvelsyra till afdunstning, afsatte sig färglösa, temligen stora, platta pris-
mer. Detta salt smälte vid upphettning och befanns vara fritt från brom.

0,4375 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,1675 gr. Pt.

0,3685 gr. gaf 0,085 gr. Н = 0,012 gr. H samt 0,1185 gr. Ö =
0,0487 gr. C.

I procent är detta:

Pt 38:29
013128
Е: 23326

och dessa tal motsvarar formeln
Pt, 4NH,, О, С, H,, som fordrar:
Pt 37,06
С 13,48
H 3,00

Formeln kan naturligtvis icke anses fullt tillförlitlig på grund af detta
enda försök, men med temlig stor sannolikhet torde saltet kunna antagas
vara trefaldt surt oxalsyradt salt af REISET'SKA basen.

3. Chlorocarbonat. Detta salt erhålles dels genom inverkan af kol-
syradt natron på Gros’ nitrat, dels genom dekomposition af basiskt mono-
chlornitrat med kolsyrad ammoniumoxid. Om en lösning af GROS nitrat
fälles med kolsyradt natron, erhåller man en voluminös hvit fällning; upp-
hettas denna fällning under någon tid med ett stort öfverskott af kolsyradt
natron, minskas den volum ansenligt och slutligen erhåller man ett tungt
kristallpulver af hvit eller svagt gul färg. Moderluten aflägsnas medan den
är kokande het och det återstående saltpulvret tvättas med kokande vatten

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 105

Om man fäller en lösning af nitratet Pt, 4 N H,, Cl О, №, H med
ett öfverskott af kolsyrad ammoniak i kokning, erhåller man samma förening.

Saltet kristalliserar uti korta och tjocka, mikroskopiska, färglösa
prismer, hvilkas ändar äro tvärt afstympade af ett plan. Det kan upphettas
till 120? utan förändring, men vid 140°—150° sönderdelas det och antar en
gråaktig färg.

Till följande analyser användes salt torkadt öfver svafvelsyra. De
qvantiteter, som användes till 1 och 2 framställdes af Gros’ nitrat, materia-
let till anal. 3 var deremot beredt af det basiska monochlornitratet.

Följande analyser utfördes:

1 а) 1,003 от. gaf 0,497 gr. Pt samt 0,365 gr. Ag Cl = 0,0902 gr. СІ.

8) 0,7310 gr. gaf 0,0845 gr. © samt 0,249 gr. Н = 0,0277 gr. H.

c) 0,217 gr. gaf 26,2 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af 13? samt
vid bar-st. 742 m.m. (t. 109). Detta är uti vigt 0,0302 gr. N.

2 а) 0,387 gr. gaf 0,1915 gr. Pt samt 0,143 gr. Ag Cl = 0,0354 gr. СІ.

b) 0,5425 gr. gaf 0,0625 gr. С och 0,19 gr. H = 0,0211 gr. H.

3 а) 0,5385 gr. gaf 0,268 gr. Pt och 0,194 gr. Ag Cl = 0,048 gr. СІ.

8) 0,3815 gr. gaf 0,047 gr. С och 0,1375 gr. Н = 0,0153 gr. H.

Om resultaten af dessa försök beräknas uti procent, erhålles:

1 2 3
a b e a b a b
Pt 49,55 — = 49.48 Ds 49,77 E.
Cl 8,99 — == 9:15 == 8,91 NA
че И es, Пн -. 49
М — — 13,91 = = = wa
HH 3,19 = — ES. = 3,95
Medeltal af dessa fórsók àr:
Pt 49,60
Cl 9,01
ОТА
N 13.91
H 3,88
О 11,86
_ 100,00

hvaraf formeln Pt, AN H,, СІ О, С, + 3 H, som fordrar:

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Série. 14

106 P. T. CLEVE,

Pt 197,88 49,93
CI 35,46 8,95
С 4400, io
М 56,00 14,13
H 15,00 3,78
О 48,0 12,11

396,34 100,00

4. Chloroowalat. Detta salt erhålles genom att fälla nitratet Pt,

AN ER, CO, N, H med en lösning af oxalsyrad ammoniumoxid. Saltet
fälles ögonblickligen i form af ett snöhvitt pulver, sammansatt af genom-
skinliga, färglösa prismer.

Torkadt öfver svafvelsyra kan saltet upphettas till 100° utan för-
ändring.

Analyser:

а) 0,356 от. gaf 0,173 gr. Pt samt 0,126 gr. Ag Cl = 0,0311 gr. Cl.

b) 0,646 gr. gaf 0,1865 gr. Н = 0,0207 gr. H och 0,36 gr. 6 =
0,0371 gr. С.

I procent:

a b

Pt 48,59 =

у СІ 8,14 ===
C — 5,74
H — 3,20

och formeln Pt, 4N H,, Cl O, €, H fordrar: |
Pt 197,88 48,10 |
СІ 35,46 8,73

С 24,0 5,91

Н 15,0 9,20

М 56,00 —

О 80,0 ==
` 406,34

5. Bromooxalat erhålles ра samma sätt som föregående förening,
om man i stället för chloronitrat använder motsvarande bromonitrat. Saltet
bildar en hvitgul, sidenglänsande fällning af mikroskopiska nålar. Det för-
lorar intet vatten vid upphettning till 100°.

Analyserna lemnade följande resultat:

а) 0,45 gr. gaf 0,1975 gr. Pt och 0,186 gr. Ag Br = 0,0791 gr. Br.

b) 0,6235 gr. gaf 0,1630 gr. Н = 0,0181 gr. H och 0,145 gr. б =
0,0312 gr. С.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 107

I procent:
a b
Pt 43,89 —
Br 17,58 =
C — 5,01
H — 2,90

Häraf formeln Pt, 4N H,, Br О, €, H, som fordrar:
Pt 197,88 43,89
BF 79,97 17,74

С 24,00 5,32

H 15,00 2,88

N 56,00 zo

О 80,0 ==
_ 450,85

6. Chromat. Detta salt uppstår genom dubbel dekomposition af еп-
kelt chromsyradt kali och basiskt monochlorbinitrat. Man erhåller genom
sammanblandning af begge salternas lösningar ögonblickligen ett tungt, ci-
trongult, nästan olösligt pulver, sammansatt af mikroskopiska, rhombiska taflor.

Efter torkning vid 100? underkastades saltet följande analys:
0,3831 gr. gaf 0,1726 gr. Pt och 0,118 gr. Ag Cl = 0,0312 gr. Cl samt
0,067 gr. Ör = 0,046 gr. Cr.
I procent:
Pt 45,05
Cl 8,14
Cr 12,01
och formeln Pt, 4N H,, Cl O, Cr, H fordrar:
Pt 197,88 45,51
СІ 35,46 8,15
Cr 52,48 12,07

N 56,0 ==

Н 15,00 ==

O 80,00 a
` 434,8

Sedan jag nu afslutat redogörelsen för mina försök öfver den GROS’SKA
basens salter, får jag uti det följande lemna en öfversigt af formlerna för
alla hittills bekanta salter af denna bas.

108 P. T. CLEVE,

1. Haloidsalter.

a) neutrala.

ie
Pío у || H, 2NH, Cl (Gros, Rawsky, GERHARDT och GRIMM).

je

(

Pt o NH, ^2NH, Cl + 2 Pt CI (REISET, GERHARDT) +
pt, Ih

а
Pile | N H, 2 N H, CI + 2 Pt Cl, + 2 aq (GERHARDT, GRIMM).
Br,
Pale NH 72 NH, Br?
Br,
"ant, 72 NH, Cl + Pt,/2 N H,72 МН, Br (RÆWSKY)*
3 Pt n

212 N H, 2 N H, Cl + Pt, 2 N H, 2 N H, Br?

(CI
|
lot
ШЫГА "2 NH, J*
x”

РЬ la N H, 2 МН, Cy S, + 3 aq? *

О, 5,
2NH,2NH,
0, Ñ,

Pt}

Pilo N H,” -2 N H,

o, Ñ,
Pts l2 N H 2 NH,

b) basiska.

CIS

„ж
, Br

Br *

, С1*

2. Syresalter.

a) neutrala.
5 + 2 aq *

Cr *

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 109

wee NC . 2.
2NH,72NH, бр“

о, À

"x “yyy ibe + 2 aq

b) surt.

Í c) basiska.
p, © NH |
la N H, ^2 N Н, № Ñ (GERHARD!) т

Pf lo NH 2NH, N (Севнавот)

NH, 2 NH, Бь + aq *
O, NH

|
|
Ph NH, с?н, Š + 3aq * 95
|
РЬ |2 N H, 2 NH, Ë (бввнанпт).

3. Salter, hvilka innehålla såväl saltbildare som syresyror.

a) neutrala.
Cl, |
Pt tja N H^ го NH, N (Gros, Rawsky?) *
ne
Pt hi2 N H, ^2 NH, Cl + 2 aq *

ae "2 МН, Ol + 2 Pt Cl, + 4 aq *
р ee v
2. “ANH, N*

Ры); 2 NH, ANH, N*

E 792 NH, 5 (Gros) *

') Denna formel torde icke vara riktig, då uti det föregående är visadt, att
endast '/, af svafvelsyran fälles för barytsalter. Denna formel fordrar nemligen att
*/, af svafvelsyran skall fällas.

110 P. T. CLEVE,

2NH, 2NH S
2/2 N H, PNH SE

2NH,2NH, € (Gros) *

(Br,

DINGER мн, © =

Cl,

2 NH, -2 NH, Ör?

Cl, р C1 O C

212 NH, 2 NH, Ñ + 2 Pt, ЕЕ -2 NH, 6%
‚Br, m We ос TM
i2NH,2NH,N--Pt (2 N B,-2 NH, Ó*
)

(

БӘ
ы
— =

СОМ А

SNH NEH N

Br ON у

NEL МН: N s

J;

2 NIL SIN H. N

pi OS ||

22 NH, 2 МН, 5 + Хад“

Br O €

22 NH, 2NH, C+4aq?*
CI O

ВЕ) NE NH, B +4 aq (RÆWSKY) ) +

Pt,

|
Pt,

\

(2
ры denn “INH p, P ад"
соё |
2NH,2NH, 5, + 2 ад *
p, Br ON

JOIN H, мо

b) sura.

Pt,

(Br,
Pilo NH, 2NH P, H, +4aq?

CI O
FbonH 2 wm и

') Sannolikt samma salt, för hvilket Вжузку uppgifver formeln Pt, Cl O,,
4NH,, P, Н--0,.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 111

Pt (Cl, Ж
bla N H, ^2 NH, Ör, *
Br,
Pilo NH 2 NH, Ör, *
c) basiska.
C1 O H
Ps N H,-2 N H, Ñ (Ræwsky?, GERHARDT) +
(Br ОН
Polo poe N H, Ñ *
Cl O H
Pt}, NH, 2N H, C 2 ад (RÆWSKY) * 1)
СОН
РН, NH, С (Rawsky?, GERHARDT) +
р (Br ОН
SONU, 2NH, 6%
Cl OH
Рн, 2 NH, Ör?
Br
e RA Br + NH, Ñ? #2)

Af denna sammanställning kan man draga följande slutsatser:

1:0 bildar den GROS'SKA basens såväl sura och basiska som neu-
trala salter;

2:0 utvisar existensen af sura salter att basen icke får tänkas såsom
platinaoxid, kopplad med ammoniak;

3:0 framgår af de basiska salternas sammansättning att man icke kan
anse basen såsom en substituerad ammoniumoxid, emedan en sådan atom-
komplex knappast kan antagas bilda basiska salter;

4:0 innehålla aldrig de sura salterna dubbelt så många еду. negativa
beståndsdelar som de neutrala. Öfverhufvud synes endast det undre mem-
brum i ofvan anförda formler hafva egenskapen att bilda sura salter och
det öfre, men deremot icke det undre att bilda basiska.

) Rawsxy’s formel skiljer sig endast genom en еду. aq mindre, men de tal
han funnit vid analysen stämma väl öfverens med dem jag funnit.
?) Sid. 88.

112 РТ. CLEVE,

V. OM PLATINABASERNAS KONSTITUTION.

Om man fasthäller BERZELI princip att inom vetenskapen ingen ру
theori får antagas förr än den äldre blifvit bevisad vara falsk eller otillräck-
lig, måste man innan man vill uppställa någon ny förklaring öfver platina-
basernas konstitution först undersöka huruvida det af Gros och BERZELIUS
uppgifna tolkningssättet för den GROS'SKA basens sammansättning motsvarar
den kännedom vi för närvarande ega om salterna af denna bas. Enligt den
af Gros först framställda och af BERZELIUS vidare utbildade àsigten!) ut-
göres den GROS'SKA basen af ammoniumoxid kopplad med platinachloruramid.
Det är tydligt, att denna åsigt är otillräcklig, emedan basen måste anses
såsom chlorfri, men det är lätt att gifva den en sådan utbildning, att nästan
alla hittills bekanta föreningar af denna bas kunna erhålla en tillfredsställande
förklaring. Om man nemligen antager att kopplingen icke är platinachloruramid,
utan platinaoxidulamid, och att denna koppling kan uppträda kemiskt verksam, det
vill säga har egenskapen att utbyta syre mot saltbildare och förena sig med
syror, hafva vi en åsigt, som förklarar ett stort antal fakta, men icke alla.

Det synes nemligen tydligt af sammansättningen hos salterna af den
GROS'SKA basen, att denna bas är fyratomig samt af det GROS'SKA nitratets
reaktionsförhällanden, att detta salt måste innehålla tvenne еду. chlor; man
måste således fördubbla formeln och den blir följaktligen för basen i vatten-
fritt tillstånd:

PUS МН NUN
eller i hydratform:
PL ID NI FE ИХ EL SE

Den åsigt om GROS'SKA basens sammansättning, hvilken denna for-
mel uttrycker, är således icke någon annan än BERZELH, ehuru utbildad med
afseende på den större rikedom af fakta, som numera finnes.

Ett inkast, som mot denna formel skulle kunna göras, är att den
innehäller en hypothetisk kropp platinaamid. Det är klart, att om denna
kropp antages uti GROS'SKA basen, måste den äfven anses förekomma uti

') Se sid. 4.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 113

den REISET'SKA, enär dessa baser förhålla sig såsom olika oxidationsgrader
af samma radikal, och jag skall derföre redogöra för grunderna till detta
antagande, när jag behandlar den senare basens sammansättning. Såsom
läsaren finner, har jag för att förklara den GROS'SKA basens sammansätt-
ning, nödgats antaga att kopplingen uti denna bas är aktiv, en åsigt, som
icke finnes bestämdt uttryckt uti den äldre kopplingstheorien, men dock icke
är för densamma främmande, ty vi veta nemligen att BERZELIUS!) sjelf ut-
talat den meningen, att kopplingen uti en kopplad förening kan genom in-
verkan af chlor undergå en förvandling, hvarigenom kopplingen metamor-
foseras, utan att den kopplade föreningens sammanhang derigenom störes.
Detta är i sjelfva verket intet annat än ett specielt fall af kemisk verksam-
het, hvilken kopplingen är underkastad. Den förste af kopplingstheoriens
anhängare, som uttalat tydligt och bestämdt att kopplingen uti en kopplad
förening kan vara kemiskt verksam, är SVANBERG, som uti еп afhandling?)
om några intressanta alunarter, uti hvilka förekomma de organiska baserna
glycocoll, leucin och tyrosin, redogör för sina åsigter om glycocollens natur.
SVANBERG anser att glycocollen är en kopplad förening af ammoniak och
ett hydrat af formeln C, H O, H samt att ammoniak är verksam då glyco-
collen förenas med syror, men C, HO, H då den förenas med baser.
SVANBERG anför?) "att då en koppling emellan tvenne constituenter existe-
rar, såsom emellan a och b, så måste a likaså väl tänkas kopplad vid b,
som b kopplad vid a, och att någon företrädesrätt att ensamt vara domine-
rande uti de kemiska reactionsforhallandena finnes lika litet för a som för
b samt lika litet för b som för a.“ I fullkomligt samma bemärkelse som
senast anförda har jag uppfattat de kopplade föreningarne.

Genom den formel, jag ofvan gifvit den GRos’sKA basen, har jag
funnit ett medel att förklara såväl basens bildningssätt af den REISET'SKA
basens salter genom oxidation eller upptagande af chlor, brom och jod, som
dess reduktion till den REISET'SKA basen, såsom genom inverkan af svafvel-
syrlighet pa Gros’ nitrat”) genom inverkan af qvicksilfver pa jodonitrat o. s. v.
Det egendomliga förhållande, som chloren uti de af Gros’ först upptäckta
salterna visar till silfversalter, erhåller en otvungen förklaring om vi tänka
oss att den uti dessa salter är förenad direkt vid platinan, ty vi veta att
silfversalter icke utfälla chloren hvarken ur platinachlorur eller chlorid.

') Lehrb. der Chemie. Bd. 4 (1856), p. 65.

2) Ош några nya alunarter, hvaruti organiska baser förefinnas samt om glyco-
collens sammansättning (Upsala 1862).

з) Ofvan cit. afh. p. 15.

у Se det föreg. р. 81.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., IVe Serie. 15

114 P. T. CLEVE,

Enligt J. LANG!) faller nemligen ur en lösning af kaliumplatinachlorur för
salpetersyrad silfveroxid ett dubbelsalt af platinachlorur och chlorsilfver och
af saltsyra sönderdelas detta dubbelsalt uti chlorsilfver och platinachlorur.
Enligt en uppgift af BERZELIUS?) faller chlorsilfverplatinachlorid då platina-
chlorid fälles med silfvernitrat och fällningen sönderdelas af saltsyra uti
chlorsilfver och uti platinachlorid, som går uti lösningen. Det är högst tro-
ligt att platinaoxidens och oxidulens syresalter visa ett lika stort motstånd
mot reaktionsmedel, ehuru vi icke kunna med säkerhet uppgifva något härom,
emedan endast ytterst knapphändiga uppgifter om dessa salter för närva-
rande finnas.

Att man icke kan anse de salter af den GROS'SKA basen, hvilka in-
nehälla flera olika syror, såsom dubbelsalter 1 vanlig bemärkelse, det vill
säga såsom föreningar af de enkla salterna af en och samma bas visar sig
tydligt deraf, att tvenne väsendtligt olika föreningar af lika sammansättning
finnas, nemligen den uti det föregående?) beskrifna nitrochloriden samt det
af GROS först upptäckta chloronitratet. Begge ega sammansättningen

РЕ 4N'Hj СК OPIN |

Det ena af dessa salter fälles redan i kall lösning fullständigt af
salpetersyrad silfveroxid och det andra fälles ieke alls vid vanlig tempera-
tur af detta reagens. Såsom jag uti det föregående visat, kan detta lätt för-
klaras genom att man gifver nitrochloriden formeln:

Pt KORS -
a2 ANIME

och chloronitratet formeln:

PA НЛ? Н, À

2 4

De sura salter, som finnas af GROS'SKA basen, gifva äfven ей godt
stöd för det sätt, på hvilket jag sökt tolka den GROS'SKA basens samman-
sättning, så till vida som ännu icke några andra sura salter blifvit fram-
ställda, än sådana der man har att tänka sig att den starka basiska kon-
stituenten 2 N H, О är den, som bundit ófverskottet af syran, detta är helt
naturligt då fleratomiga baser i allmänhet bilda högst sällan sura salter.

Existensen af basiska salter är ännu ett faktum, som gifver formeln
stor sannolikhet, så mycket heldre som några af de neutrala salterna (mo-
nochlortrinitratet och motsvarande bromförening) sönderdelas redan af vatten
uti fri syra och basiskt salt, på samma sätt som vismuthsalterna och salterna

!) Öfvers. af К. Vet-Ak. Fórh. 1861, p. 228.
?) Lehrb. der Chemie. Bd. III (1856), p. 980.
ава.

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR. 115

af många andra fleratomiga baser. Det skulle vara alldeles omöjligt att för-
klara detta genom att härleda basen af typen ammoniumoxid. Alldeles öf-
verensstämmande med den åsigt, som min formel för GROS'SKA basen uttryc-
ker, är att af alla basiska salter finnes icke ett enda, som innehåller endast en
eqv. syra eller negativ beståndsdel på en eqv. bas. Detta förklaras nemli-
gen deraf, att af basens fyra frändskapsenheter tillhöra tvenne ammonium-
oxid, som aldrig bildar basiska salter. Ett annat stöd för min åsigt att en-
dast tvenne moleküler ammonium förekomma 1 basen finnes uti sammansätt-
ningen af platinachloridens föreningar med basens chlorid och nitrochlorid,
emedan dessa salter innehålla endast tvenne eqv. platinachlorid.

Ett faktum, men också endast ett, hvilket knappast kan förklaras af
den formel, hvilken jag gifvit basen, är det basiska sulfatets Pt, 4 N H,, O,
S, H, förhållande till barytsalter, för hvilket jag uti det föregående har
redogjort 1).

En svårighet medför den ofvan uppgifna formeln för GROS'SKA ba-
sen och denna består deruti, att man icke kan inse huru en enatomig ra-
dikal såsom ammonium kan, ehuru kopplad med en annan fleratomig atom-
komplex, förfara att vara kemiskt verksam. Det vill nemligen af de på
den sista tiden utbildade lärorna om kropparnas atomighet synas som om
ammonium, i fall det kopplas med en annan radikal, måste förlora all dispo-
nibel frändskapskraft, hvilken användes för att sammanhalla de begge radi-
kalerna till en ny atomkomplex. Ehuru dessa läror äro i hög grad loc-
kande och verkligen gifva en god förklaring för de kemiska förenin-
garnes uppkomstsätt och basicitet, måste man dock erkänna att gan-
ska många inkast skulle kunna göras?) emot dem. Jag har derföre
icke på fullt allvar velat efter dem transformera den formel jag gifvit
den GROS’SKA basen, ehuru detta är helt lätt såsom jag hår vill visa.
Om man nemligen antager att basen icke är platinaoxidulamid kopplad
med ammoniumoxid, utan 1 stället platinaoxidulammoniak förenad med
2 N H, О, hvilket sker endast genom en ófverflyttning af tvenne eqvivalen-
ter väte, erhålles en formel, hvilken förklarar lika mycket som den jag
förut uppgifvit och dessutom anger en grund för basens fyratomiga natur.
Formeln blir nemligen med denna förändring

Pe От? |
2 (H, №), (H, №), O, + 2H

5 Pag. 68.
2) Såsom ett exempel vill jag endast framhålla att mättade föreningar, hvilka
blott innehålla enatomiga radikaler, kunna ingå föreningar med hvarandra (t. ex.

salterna Ag N + Ag Br, 2 Ag N+ Ag J samt surt ättiksyradt kali о. s. v.).

116 P. Т. CLEVE,

eller om man vill uttrycka den med användning af det typtheoretiska be-
teckningssättet:

H, (6,
БЕН
H, |
N. EN
H, [№ ісе
H, | 2

Denna formel skiljer sig från den jag förut uppställt derigenom att
den oafsedt det olika skrifsättet utvisar att det іске är ammoniumoxid
2NH, som gifver basen en del af dess basiska egenskap, utan 2 mol.
ammoniumoxid, uti hvilka tvenne molekiler väte äro ersatta af tvenne mo-
leküler ammonium, uti hvilka åter tvenne moleküler väte äro ersatta af pla-
tina. Denna senare formel har jag endast exempelvis framställt och före-
drager den på intet vis framför den formel jag förut skrifvit, hufvudsakligen
derföre att läran om kropparnas atomighet ingalunda ännu är så upphöjd
öfver allt tvifvel, att den ovilkorligen måste antagas. Dessutom fattas ett
bevis för den senare formeln, nemligen existensen af baser, uti hvilka före-
komma flera än tvenne substituerade eller oförändrade ammoniummoleküler
ersättande vätehalten uti de ammoniummoleküler, som intaga vätets plats uti
den dubbla vattenmolekülen.

Sedan jag sålunda sökt visa att det mest sannolika uttrycket för den
GROS'SKA basens sammansättning är formeln
Pt (0, Н, H 3 )
JS N TIP АРЫ FH
vill jag öfvergå till redogörelsen för det sätt, på hvilket jag anser den REI-
SET'SKA basen sammansatt. Det är klart, att då den GROS'SKA basens för-
eningar uppstå ur den REISET'SKA basens salter genom inverkan af oxide-
rande medel och då de förra genom reduktion kunna öfverföras till sal-
ter, som innehålla den REISET'SKA basen, begge baserna måste innehålla
samma radikal; om den GROS'SKA basen skrifves Pt Is. H,2NH, О och
radikalen deruti är Pt, 2N H, 2N H,, måste den REISETSKA basen tecknas
Pt, 2N H, 2N H, O. Denna formel är densamma, hvilken såsom vi veta,
först blifvit uppställd af BERZELIUS, endast med den skilnad att den är fór-
dubblad. Uti denna kropp har jag antagit att platinaamid ingår såsom
koppling. Jag eger visserligen inga direkta bevis att denna atomkomplex
verkligen förekommer uti basen, men jag kan genom anförande af många
fall då en amid bildas genom inverkan af ammoniak på ett salt uppvisa att
detta antagande ingalunda innehåller något, som är utan motsvarigheter,

OM AMMONIAKALISKA PLATINAFÜRENINGAR. 117

utan tvärtom stöder sig på en sådan mängd analoga förhållanden, att det
måste anses såsom i hög grad sannolikt. Vi veta nemligen, att det är inom
den organiska kemien en allmän regel att då ammoniak inverkar på neu-
trala etherarter, hvilka motsvara den oorganiska kemiens salter, uppstår en
amid af den syra, som förekommer uti etherarten, samt att då ammoniak
och haloidsalterna af alkoholradikalerna reagera på hvarandra, äfvenledes
bildas amidartade föreningar (amidbaser o. s. v.). Äfven inom den oorgani-
ska kemien äro fakta af denna art icke obekanta. Jag behöfver endast anföra
den bekanta reaktion, som uppstår då ammoniak inverkar på qvicksilfver-
oxidsalter, hvarvid bildas föreningar mellan qvicksilfveramid (Hg N Н,)
och qvicksilfveroxidsalter. Öfverhufvud torde alltid då ammoniak inverkar
på ett salt på sådant sätt att det icke verkar såsom en alkali, en spalt-
ning af begge ämnena uppstå på det sätt, att ammoniaken förlorar en eller
möjligen flera eqv. väte, och saltet syre och syra, eller ifall saltet är ett
haloidsalt, saltbildare. Det vid denna reaktion bildade vattnet och syran eller
vätesyran förenas med en ny qvantitet ammoniak och bildar ett ammonium-
salt, som qvarstannar i kopplad förening eller i blandning med den metall-
haltiga amiden, som måste uppstå vid denna reaktion, då den rest, som
bildas sedan ammoniaken förlorat väte, förenar sig med den rest, som upp-
står då metalloxiden förlorar syre eller haloidsaltet saltbildare.

Jag har uti det föregående omnämnt efter redogörelsen för mina för-
sök öfver salterna af den REISET'SKA basen att alla fakta tala för att den
konstituent, som gifver basen den basiska karakteren, är 2 NH, O eller
också en substituerad dubbelmolekül ammoniumoxid, der tvenne eqv. väte
äro ersatta af tvenne ammoniummolekiler, och tvenne andra vätemolekiler
af Pt,, enligt formeln

Pi,
Н, (Л, O, + 2H O
H,
(NH),
eller med någon förändring öfverensstämmande med formeln för den GROS-
SKA basen:

Pt,
H,
H
H, № H, d | Ө,
Н, у

Denna formel är alldeles analog med den, hvilken jag uti det före-
gående exempelvis framställt för den GROS’SKA basen, och det år naturligt
att alldeles samma invändningar, som der blifvit framställda, äfven kunna

118 P. T. CLEVE, Ом AMMONIAKALISKA PLATINAFÖRENINGAR.

här tillämpas. Jag anser följaktligen att denna formel icke är att föredraga
den förut uppställda formeln.

Sedan jag nu anfört mina åsigter om sammansättningen af den
GROS'SKA och REISET'SKA basen, vill jag uti korthet redogöra för samman-
sättningen af de andra till sin sammansättning bättre bekanta ammoniakaliska
platinaföreningarne. Dessa utgöras af tvenne baser, den andra REISET'SKA
basen samt GERHARDTS platinamin. Ош vi nu påminna oss att chloriden till
den senare basen bildas derigenom, att den förra basens chlorid förenar sig
med chlor, komma vi till den åsigten att dessa begge baser förhålla sig till
hvarandra såsom olika oxidationsgrader af samma radikal eller såsom den
första REISEVSKA basen till den GROS'SKA; dà nu vidare den andra REI-
SET'SKA basens salter genom att förena sig med ammoniak bilda salter af
den första REISET'SKA basen, måste vi, om vi anse att den senare innehåller
platinaamid, äfven antaga att den förra innehåller samma förening.

Genom detta resonemang komma vi till en åsigt, som kan uttryckas
uti. följande formler:

JO

PEIN H, МН, O = den andra REISETSKA basen.

poe M ps d
МН, МН, О = platinamin.

Dessa begge platinabasers salter äro likväl för närvarande alltför
litet studerade, för att man af deras förhållanden skulle kunna erhålla några
vidare stöd för dessa formlers riktighet. Det vore att försöka om icke ba-
siska salter af den andra REISET'SKA basen skulle kunna framställas. Skulle
detta lyckas, vore formeln så godt som afgjord.

Det är mig en kär pligt att nämna att de praktiska arbeten, hvilka
erfordrats för denna afhandling, uteslutande blifvit utförda på det under
Hr Prof. L. F. SVANBERGS uppsigt ställda laboratoriet för allmän kemi i
Upsala.

16, not. 2

23, rad. 12 uppifr.

79,

” 9 ~

521, 6 nedir.

95.8

”

. 11, rad. 8 uppifr. står:
13, , 10 nedifr.

Rättelser.

GERHADT läs:

upptända
Ammoniumgruppern
svafvel-

GROS'SKA

GERHARDT
uppträda
Ammoniumgruppen
fosfor-

REISET'SKA

С,

`
, қ š

_ REGIAE SOCIETATIS .
SCIENTIARUM
E ue —.

2136

Mo

ATIONAL M

MAY 3 1927 Ж

SERIE TERTIAE, | |
m | VOL. VI. 5
FASC. II. =:

1568.

x

-ATIZA' AVON

| um ZzITAT3I204 JAIVAS

о MUSAITX3S1988

EI

ПЕЧЬ О

——— NE

E ШТ 12114840
ЗАМКИ За ЯН SEENON WS |.

NOVA ACTA

REGIAE SOCIETATIS

SCIENTIARUM

UPSALIENSIS.

SERIE] TERTIAE VOL. VI.

FASCICULUS POSTERIOR.

UPSALIAE
EXCUDIT W. SCHULTZ REG. ACAD. TYPOGRAPHUS.
MDCCCLX VIII.

Qe

Хам

vn,

Š
Я...

а
%
n

JHVEJUOQOGM

INDEX

HUJUS FASCICULI:

L W. LILLJEBORG: On two subfossil Whales discovered

in Sweden ewe se en трасе. 1—43. Tab. I—XL
IL В. Hoppe: Sur les sommes des Séries divergentes . „ 1—12.
NU oo» > Surfaces également illuminées . . . . ,. 1— 4.
IV. Вов. THALÉN: Mémoire sur la détermination des Lon-

gueurs d'onde des raies métalliques „ 1—38. , T:
V. H. H. HILDEBRANDSSON: Recherches sur la propaga-

tion de 1Нудгосепе sulphuré à tra-

vers des gaz différents » 1—20.

VI. P. Tu. CLEVE: Försök till en Monografi öfver de
Svenska arterna af а AS
петасее 9 о . : : . „ 1—88. , IR,

"m

= À

ge

`
1

SA fe

ду

?

nml

INTRODUCTIO.

I.

Proximo triennio, quod post Acta Regiae Societatis Scientiarum Up-
saliensis anno 1865 mense Aug. edita praeteriit,

hi Socii mortui sunt

Ordinarii Svecani:
Adscriptus. Mortuus.
HEDENBORG, Joannes, Med. Dr et Professor . . . . . . 1832 1865.
STENHAMMAR, Christianus, Th. et Ph. Dr . . . . . . . 1860 1866.

Ordinari Exteri:

ENCKE, J. Franciscus, Astronomiae Professor Berolinensis . . 1839 1865.

KRUKENBERG, Pan, Med. Professor Halensis . . 1836 1865.
FORCHHAMMER, J. Georg, Mineralogiae Professor Bean creed 1855 1865.
MONTAGNE, Camill., Instituti Paris. Membrum . . 5111858 1866.
NORDENSKJÖLD, Nicolaus a. В. Ape rei Fee Een:

пісае. Director . . . SE Spina 4609 1866.

PELOUZE, Th. Jul., nsnm Paris! а dw а ов а АЕН 1867.
REINAUD, Joseph., LL. OO. Professor Parisiensis. . . . . 1851 1861.
BOCKH, Aug., Graec. Litt. Professor Berolinensis . . . . . 1839 1861.
FARADAY, Michaél, Physiees Professor Londinensis . . . . 1851 1867.
BOPP, Franc., Professor Linguae Sanser. Berolinensis . . . 1858 1861.

Litterarum commercio juncti:

MASSON, Anton. Phil., Physices Professor Parisiensis . . . 1865 1865.
SCHLECHTENDAHL, F. L. v., Botanices Prof. Halensis . . 1844 1866.
HARVEY, V. H., Botanices Professor Dublinensis . . . . . 1857 1866.
FOUCAULT, Leonard., Physicus Parisiensis . . . . . . . 1862 1868.

Novi Socii adscripti sunt

Honorarü:
Adscriptus.
REGNELL, Andreas Fred., Med. Dr . . . . “+ ж "an e RB OD
FRIES, Elias, Botanices Professor Upsaliensis De, a. h. Secretarius
Beg. Soo SQ Ups. d i sm J UNS п бой MANN RE CON

Ordinarii Svecant:

AGARDH, Jae. Georg., Botanices Professor Lundensis. . . . . . . . 1865.
FRIES; Th. M., Botanices Adjünctüus|Upsaliensig $3. mm « . . . . . 1966:
THORELL, Tamerl, Zoologiae Adjunctus Upsaliensis . . . . . . . . 1866.

Ordinarii Ежет:

HOOKER, Joseph. Dalton, Horti Botanices Kewensis Director . . . . . 1865.
UNGER, Carolus Richardus, Historiarum Professor Christianiensis . . . . 1865.
STEPHENS, Georg., Linguarum Septentr. Professor Hauniensis . . . . 1865.
ADAMS, Joannes C., Observatorii Astronomiei Catabrigiensis Director . . 1866.
ARPPE, Adolph. Edv., Chemiae Professor Helsingforsiensis . . . . . . 1800.
BISCHOF, Carolus Gustavus, Chemiae Professor Bonnensis . . . . . . 1800.
SCHULTZE, Max. Ni cc Professor Bonnensis . . *. о б 222.
VIRCHOW, Rudolphus, Anatomiae Pathol. Professor Berolinensis о EOT
TYNDALL, Joannes, Physices Professor Londinensis . . sui Le 235904808:
STRUVE, Otto, Observatorii Astronomici Director Palkoyensie ul) LR 1868:
RAWLINSON, omen Philologus Londinensis . ОСИ бя
MADVIG, Jannes Nic., Philologiae Professor Hauniensis . . . . . . . 1868.

Litterarum commercio juncti:

LASSEL, Vilelmus, Astronomus Anglüs: = siio. oom) oh ПЕПЕМЕТЛИЯСЫИ
DE LA RUE, wanen, Astronomus Londinensis . . aut -a ASOD.
KJERULF, Theodorus; Mineralogiae Professor Christianiensis я L NAR GODE
MARIGNAC, J. Ch., Chemins Professor Genevensis . . . « - tou SONO
GÜNTHER, Albertus, Zoologus Londinensis . . eR. „НМ cm Е АМ 1:

TUCKERMANN, Ейу., Botanices Professor Amhensct 206 > ПИВТ
RECKLINGHAUSEN, Erde us Medicinae Professor Virceburgensis wife , HOR
ANGER, Joannes, Medicinae Doctor Carlsbadensis . . . adsit., SAUGS,OT

ELIAE FRIES per quattuor et viginti annos Reg. Societatis Scient.
Upsal. Secretario, quum hoc munere se abdicasset, successor electus est
А. J. ÅNGSTRÖM.

I

PRAESES ILLUSTRIS

SERENISSIMUS PRINCEPS АС DOMINUS

OSCAR FREDERICUS

SVECIAE ET NORVEGIAE PRINCEPS HEREDITARIUS
OSTROGOTHIAE DUX.

MEMBRUM HONORARIUM PRIMARIUM
SERENISSIMUS PRINCEPS AC DOMINUS

NICOLAUS AUGUSTUS

SVECIAE ET NORVEGIAE PRINCEPS HEREDITARIUS
DALECARLIAE DUX.

A. Socii Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis
secundum electionis ordinem

Нопоғатй:

TROLLE WACHTMEISTER, Hans Gabriel, Comes, ех Primoribus Regni unus, Ju-
stitiae quondam Cancellarius, Reg. Ordd. adscriptus praefectus.

IHRE, Albertus Elavus, Lib. Baro, ex Primoribus Regni unus, Rerum externarum a.
h. Minister supremus, Reg. Ordd. adscriptus praefectus et Ord. S. Ol. c. m. Cr.
Commendator, ete.

FÂHRÆUS, Olavus Immanuel, Regis а. h. Consiliarius, Reg. Ordd. adscriptus prae-
fectus et Ord. S. Ol. в. m. Cr. Commendator.

IV

STJERNELD, Gustavus Nic. Alg. Ad., Lib. Baro, ex Primoribus Regni unus, Rerum
externarum а. В. Minister supremus, Regiis Ordinibus adseriptus praefectus, Ord.
S. Ol. e. m. Cr. Commendator, etc.

SPARRE, Gustavus Adolphus, Comes, ex Primoribus Regni unus, Summae Rei Ju-
diciariae a. h. Minister supremus, Universitatum Ups. et Lund. Cancellarius, Reg.
Ordd. adseriptus praefectus, Ord. S. Ol. с. m. Cr. Commendator, ete.

BESKOW, Bernhardus, Lib. Baro, Ph. Dr, Academiae Svecanae Octodicimvir et
Secretarius, Reg. Ordd. adscriptus praefectus, Ord. Danebrog. Commendator, etc.

REUTERDAHL, Henricus, Th. et Ph. Dr, Regis a. h. Consiliarius, Ecclesiae Svio-
gothieae Archiepiscopus, Academiae Upsaliensis Procancellarius, Academiae Sve-
canae Octodecimvir, Reg. Ordd. adscriptus praefectus, etc.

MANDERSTROM, В. Ludovieus, Comes, ex Primoribus Regni unus, Rerum externa-
rum a. h. Minister supremus, Academiae Svecanae Octodecimvir, Reg. Ordd. ad-
scriptus praefectus, Ordd. S. Ol. et Danebrog. c. m. Cr. Commendator, etc.

KRAMER, Robertus Fredericus, Lib. Baro, a. В. Gubernator Uplandiarum, Ordd.
St. Pol. et Was. c. m. Cr. Commendator, Ensiferorum Ord. adscriptus.

HANSTÉEN, Christoph. Ph. Dr, Astronomiae Professor Christianiensis emeritus,
Ordd. St. Pol. et S. Ol. e. m. Cr. Commendator, etc.

PLATEN, Baltzar von, Comes, Regis а. В. Consiliarius, Reg. Ordd. adscriptus prae-
fectus, etc.

ANJOU, Laurentius Antonius, Th. et Ph. Dr, Episcopus Dioeceseos Wisbyensis, Ord.
St. Pol. e. m. Cr. Commendator.

HAMILTON, Henning Ludovieus Hugo, Comes, Ph. Dr, Regis a. h. Consiliarius,
Academiae Svecanae Octodecimvir, Reg. Ordd. adscriptus praefectus, etc.

ERICSON, Nicolaus, Lib. Baro, in legione Mechanicorum Classis Regiae a. h. Tri-
bunus, St. Pol. Ord. adseriptus, Ordd. Was. c. m. Cr. et S. Ol. Commendator, ete.

WREDE, Fabian Jacobus, Lib. Baro, Rei Tormentarii a. h. Praefectus Generalis, Ordd.
Ensiferorum, S. Ol. et Danebrog. c. m. Cr. Commendator, etc.

REGNELL, Andreas Fredericus, Med. Dr, St. Pol. Ord. adscriptus.

FRIES, Elias, Ph. Dr, Botanices Professor Upsaliensis emeritus, Academiae Sveca-
nae Octodecimvir, Reg. Soc. Scient. Ups. a. h. Secretarius, Ordd. St. Pol. c. m.
Cr. et Danebrog. Commendator.

Ordinarii Svecani:

NILSSON, Sveno, Ph. Dr, Hist. Nat. Professor Lundensis emeritus, Ord. St. Pol.
Commendator, etc.

TORNBERG, Carolus Joannes, Ph. Dr, LL. OO. Professor Lundensis, St. Pol. Ord.
adscriptus.

SVANBERG, Gustavus, Ph. Dr, Astronomiae Professor Upsaliensis, St. Pol. Ord.
adscriptus.

MALMSTÉN, Carolus Joannes, Ph. Dr, Regis а. h. Consiliarius, Gubernator Vestro-
gothorum, Ord. St. Pol. c. m. Cr. Commendator, etc.

V

SELANDER, Nicolaus Haqu., Ph. Dr, Reg. Academiae Scient. Holmiensis Astrono-
mus et Professor, St. Pol. Ord. adseriptus, etc.

BJÖRLING, Immanuel Gabr., Ph. Dr, ad Scholam Arosiensem Matheseos Lector,
St. Pol. Ord. adscriptus.

SUNDEWALL, Fredericus, Med. Dr, Anatomiae et Physiologiae Professor Upsalien-
sis, Reg. Societatis Scient. Ups. Quaestor, St. Pol. Ord. adseriptus.

GLAS, Olavus, Med. Dr, Medicinae Theoreticae et Practicae Professor Upsaliensis,
St. Pol. Ord. adscriptus.

WAHLBERG, Petrus Fredericus, Мей. et Ph. Dr, а. В. Reg. Academiae Scient.
Holm. Secretarius, Ord. St. Pol. Commendator.

ARESCHOUG, Joannes Erhard., Ph. Dr, Botanices et Oeconomiae Practicae Profes-
sor Upsaliensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

NORDSTRÖM, Joannes Jacobus, Jur. Utr. et Ph. Dr, Professor, Archivarius Regni
Sveeani, Ord. St. Pol. Commendator, etc.

CARLSON, Fredericus Ferd., Ph. Dr, a. h. Hist. Professor Upsaliensis, Consiliarius
Regis, Academiae Svecanae Octodecimvir, Ord. St. Pol. Commendator, S. Ol.
Ord. adscriptus, etc.

SVANBERG, Laurentius Fred., Ph. Dr, Chemiae Professor Upsaliensis, St. Pol. Ord.
adseriptus.

HUSS, Magnus, Med. et Ph. Dr, a. h. Collegii Med. Praeses, Nosocomiorum Sve-
eiae Director generalis, Ordd. St. Pol. с. m. Cr. et S. Ol. Commendator, etc.

HILL, Carolus Joannes, Ph. Dr, Matheseos Professor Lundensis, St. Pol. Ord. ad-
scriptus.

ÅNGSTRÖM, Andreas Jon., Ph. Dr, Physices Professor Upsaliensis, Reg. Societatis
Scient. Upsal. Secretarius, St. Pol. Ord. adscriptus.

SUNDEWALL, Carolus Jacobus, Med. Dr, Professor et Musei Zoologicae Holmien-
sis Praefectus, St. Pol. Ord. adscriptus, etc.

BOTTIGER, Carolus Vil., Ph. Dr, Linguarum Litterarumque Recent. Professor Up-
saliensis emeritus, Academiae Svecanae Octodecimvir, Ord. St. Pol. Commen-
dator et S. Ol. Ord. adscriptus, etc.

ERDMANN, Axel Joach., Professor, St. Pol. Ord. adscriptus.

HILDEBRAND, Bror Emil, Ph. Dr, Antiquarius Regni Svecani, Ordd. St. Pol. et
S. OI. Commendator, etc.

EDLUND, Ericus, Ph. Dr, Physices Professor Holmiensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

WACKERBARTH, Athanasius Franciscus Theodoricus, Ph. Dr, Professor, St. Pol.
Ord. adscriptus.

LILLJEBORG, Vilelmus, Ph. Dr, Zoologiae Professor Upsaliensis, St. Pol. Ord.
adscriptus.

ARRHENIUS, Joannes Petrus, Ph. Dr, Professor, Reg. Academiae Agric. Holm. Se-
eretarius, St. Pol. et Was. Ordd. adscriptus.

BERGFALK, Petrus Ericus, Jur. Utr. et Ph. Dr, Juris Professor Upsaliensis emeri-
tus, Ord. St. Pol. Commendator.

BERLIN, Nicolaus Joannes, Med. et Ph. Dr, Collegii Med. Praeses, Ord. St. Pol.
Commendator et S. Ol. Ord. adscriptus, etc.

LINDHAGEN, Dan. Georg., Ph. Dr, Reg. Academiae Scient. Holm. Secretarius, St.
Pol. et S. Ol. Ordd. adscriptus, etc.

VI

MESTERTON, Carolus Benedict., Med. Dr, Chirurgiae et Artis Obstetriciae Profes-
sor Upsaliensis, St. Pol. Ord. adseriptus.

BOHEMAN, Carolus Henricus, Zoologiae Professor Holmiensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

DAUG, Hermannus Theodorus, Ph. Dr, Matheseos Professor Upsaliensis.

STYFFE, Carolus Gustavus, Ph. Dr, ad Reg. Academiam Upsaliensem Bibliotheca-
rius, St. Pol. Ord. adscriptus.

THALÉN, Tobias Robertus, Ph. Dr, Physices Adjunetus Upsaliensis, Reg. Societatis
Scient. Ups. Bibliothecarius.

SÄVE, Carolus, Ph. Dr, Linguarum Septentrionalium Professor Upsaliensis, St. Pol.
Ord. adseriptus.

AGARDH, Jacobus Georg, Ph. Dr, Botanices Professor Lundensis, St. Pol. Ord. ad-
seriptus.

FRIES, Theodorus Magnus, Ph. Dr, Botanices Adjunctus Upsaliensis.

THORELL, Tamerlan, Ph. Dr, Zoologiae Adjunctus Upsaliensis.

Ordinarii Exteri:

WERLAUFF, Ericus Christian., Regi Dan. a Consiliis intimis, Histor. Professor Hau-
niensis, Bibliothecae Regiae Praefectus, Ordd. St. Pol. et S. Ol. c. m. Cr. Com-
mendator.

ANDRAL, G. Junior, Medieinae Professor Parisiensis, Instituti Paris. Membrum.

POGGENDORFF, Joannes Christian., Physices Professor Berolinensis, St. Pol. Ord.
adseriptus.

WEBER, Vilelmus, Physices Professor Gottingensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

HJESER, Henr., Medicinae Professor Gryphisvaldensis.

HANSEN, A. P., Observatorii Astronomiei Gothani Praefectus, St. Pol. Ord. adscriptus.

LASSEN, Christian., LL. OO. Professor Bonnensis, S. Ol. Ord. adscriptus.

COPLAND, Jacobus, Med. Doctor, Reg. Societatis Scientiar. Londinensis Membrum.

GRAY, Asa, Botanices Professor Bostoniensis, Societatis Scientiar. Americanae Se-
cretarius.

AIRY, Georg. Biddle, Astronomus Regius Angliae, Director Observatorii Astronomiei
Grenovicencis.

REGNAULT, Victor, Physices Professor Parisiensis, Instituti Paris. Membrum, St.
Pol. Ord. adseriptus. f

OWEN, Richard., Med. Doctor, Musei Britannici Historiae Naturalis Director.

THOMSON, Vilelmus, Physices Professor Glascovensis.

ROKITANSKI, Carolus, Anatomiae Pathol. Professor Vindobonensis.

RANKE, Leopold., Histor. Professor Berolinensis.

LYELL, Carolus, Reg. Societatis Scientiar. Londinensis Membrum.

MAURY, M. F., a. h. Director Observatorii Astronomici Washingtonensis.

BONSDORFF, Evert., Anatomiae et Physiologiae Professor Helsingforsiensis.

DECAISNE, J., Botan. Professor, Horti Paris, Director, Instituti Paris. Membrum.

LAMONT, J., Astronomiae Professor Monacensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

BUNSEN, Robertus Vil., Chemiae Professor Heidelbergensis, Ord. St. Pol. Com-
mendator.

|
|
|

VII

STEENSTRUP, Japet., Zoologiae Professor Hauniensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

TISCHENDORFF, Car., Theologiae Professor Lipsiensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

WEGENER, Casp. Freder., Regi Dan. a Consiliis intimis, Ordd. St. Pol. et S. 01.
c. m. Cr. Commendator.

LE VERRIER, U. J., Senator, Director Observatorii Astronomici Parisiensis, Instituti
Paris. Membrum, Ord. St. Pol. Commendator.

TASSY, Garein de, LL. OO. Professor Parisiensis.

DIEZ, Freder., Professor LL. Romanie. Bonnensis.

DOVE, Henr. Vilelmus, Physices Professor Berolinensis.

LATHAM, Robertus Gordon., Medicinae Doctor Anglus.

STEINNEIL, Carolus August., a. h. Physices Professor Monacensis, Consiliarius Mi-
nisterii Status Bavarici.

MARTIUS, C. Fr. P. von, Botanices Professor Monacensis emeritus, Ord. St. Pol.
Commendator.

MOHL, Hugo von, Botanices Professor Tubingensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

DECANDOLLE, Alphons., a. h. Botanices Professor Genevensis.

DARWIN, Carolus, Reg. Societatis Scientiar. Londinensis Membrum.

MILNE EDWARDS, Henr., Zoologiae Professor Parisiensis, Instituti Paris. Membrum,
St. Pol. Ord. adscriptus.

ANDERSON, Thomas., Chemiae Professor Glascovensis.

BRAUN, Alexander, Botanices Professor Berolinensis.

DELAUNAY, Carolus Eug., Mechanices Professor Parisiensis, Instituti Paris. Membrum.

STOKES, Georg. Gabr., Matheseos Professor Cantabrigiensis.

BOECK, Christ. Petr. B., Medicinae Professor Christianiae, St. Pol. Ord. adscriptus
et Ord. S. Ol. Commendator.

GRAY, Joannes Edv., Musei Zool. Londin. Praefectus.

HOOKER, Joseph. Dalton, Horti Botanices Kewensis Director.

UNGER, Carolus Riehardus, Historiarum Professor Christianiensis, S. Ol. Ord. ad-
seriptus.

STEPHENS, Georg., Linguarum Septentrion. Professor Hauniensis, St. Pol. Ord. ad-
seriptus.

ADAMS, Joannes C., Observatorii Astronomici Catabrigiensis Director.

ARPPE, Adolph. Edv., Chemiae Professor Helsingforsiensis.

BISCHOF, Carolus Gustavus, Chemiae Professor Bonnensis.

SCHULTZE, Max., Anatomiae Professor Bonnensis.

VIRCHOW, Rudolphus, Anatomiae Pathologicae Professor Berolinensis, St. Pol. Ord.
adseriptus.

TYNDALL, Joannes, Physices Professor Londinensis.

STRUVE, Otto, Observatorii Astronomici Director Pulkovensis.

RAWLINSON, Henrieus, Philologus Londinensis.

MADVIG, Joannes Nic., Philologiae Professor Hauniensis.

Litterarum commercio juncti:

GRETSCH, Nicolaus, Imp. Russ. a Consiliis Status, Academiae Scientiar. Petropoli-
tanae Bibliothecarius.

VIII

MAINARDI, Caspar, Matheseos Professor Universitatis Ticin.

LITTROW, Carolus Ludov., Astronomiae Professor Vindobonensis.

SOMMER, Andreas G., Medicinae Professor Hauniensis.

KRÔIJER, Henricus Nic., Zoologiae et Physiolog. Professor Hauniensis.

HOLMBOE, Christoph. Andr., LL. OO. Professor Christianiensis, Numophylacii Prae-
fectus, St. Pol. et S. Ol. Отада. adscriptus.

GRUNERT, Joannes August., Matheseos Professor Gryphisvaldensis, St. Pol. Ord.
adscriptus.

HOLBROOK, J., Hist. Nat. Professor Charlestowniensis.

SCHEERER, C. F. Metallurgiae Professor Fribergensis, S. Ol. Ord. adscriptus.

BERKELEY, J. M., Botanicus Anglus.

PERTZ, Ges. Henr., Bibliothecae Regiae Berolinensis Praefectus.

TORTOLINI, Barnab., Mathematum Professor Romanus.

RUPRECHT, Freder., Imp. Academiae Scientiar. Petropolitanae Membrum.

JAMIN, J., Physices Professor Parisiensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

PAINE, Mart., Medicinae Professor Neo-Eboracensis.

WILDE, R., Medicinae Doctor Dublinensis, St. Pol. Ord. adseriptus.

KOREN, J., Medicinae Doctor Bergensis.

BOECK, C. V., Medicinae Professor Christianiensis, S. Ol. Ord. adseriptus.

DANIELSEN, D. C., Medicinae Doctor Bergensis, S. Ol. Ord. adscriptus.

HOFMEISTER, Vilelmus, Botanices Heidelbergensis Professor.

LAGGER, Freder., Medieinae Doctor Freyburgensis.

SECCHI, Angel., Direetor Observatorii Astronomici Romani.

KIRCHHOFF, Gustavus Robert., Physices Professor Heidelbergensis, St. Pol. Ord.
adscriptus.

d'ARREST, H. L., Astronomiae Professor Hauniensis.

MÜLLER, Ferd., Horti Botaniei Melbournensis Director.

CARRINGTON, Richard. Chr., Reg. Soc. Astron. Londinensis Secretarius.

HELMHOLTZ, Hermannus L. F., Physiologiae Professor Heidelbergensis.

DE NOTARIS, Josephus, Botanices Professor Genuae.

SARS, Mathias, Zoologiae Professor Christianiensis, S. Ol. Ord. adscriptus.

REICHART, C. B., Anatomiae Professor Berolinensis.

ALLEN, Carol. Freder., Historiarum Professor Hauniensis.

STEINTHAL, Henric., Philologiae Professor Berolinensis.

LASSEL, Vilelmus, Astronomus Anglus.

DE LA RUE, Warren, Astronomus Londinensis.

KJERULF, Theodorus, Mineralogiae Professor Christianiensis, St. Pol. et S. Ol. Ordd.
adscriptus.

MARIGNAC, J. C., Chemiae Professor Genevensis.

GÜNTHER, Albertus, Zoologus Londinensis.

TUCKERMANN, Edv., Botanices Professor Amherst.

RECKLINGHAUSEN, Fredericus, Medicinae Professor Virceburgensis.

ANGER, Ioannes, Medicinae Doctor Carlsbadensis, St. Pol. Ord. adscriptus.

В. Socii Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis

I. In Classe

Physico- Mathematica : (14)
Svanberg, G.. a г.
Malmsten; С. J. ...
Selander, N. H...
Björling, E. G. . i.
Svanberg, L. Е... .

ЕНІ CS Jis M. 1850.
Angstrém, A. J. Secret. 1851.

‚Erdmann, А. J. ... 1856.
Billund; E. ...... 1858.
Wackerbarth, A. F. D. 1858.
Berlin, аја, d 1859.
Lindhagen, D. G. . . 1859.
Baus, HO T.:.... 1862.
еп, Т. RI... 1863.
Vacat.

Physico- Mathematica: (21)

Poggendorff, C. J.. . 1844.

Weber, У....... 1844.
Hansen, А. Р... se 1845.
Бр, ОВ... Ze... 1851.
Regnault, V. H. . . . 1851.
(thomson, V... ois. 1852.
ОТРИ 1858.
Машу, М. Е. 1855.
amont, J... 1856.
Bunsen, В. Vase 1856.
Le Verrier, U. J. . . 1858.
Dove, H. Ү...... 1859.
Steinheil, C. A... . 1859.
Andersson, Т..... 1861.
Delaunay, С. Е.... 1865.
Stokes, G. б. .... 1865.
Adams, Ја (Со... «је 1866.
Apper A: BE... dere se 1866.
Bischof, С. С...... 1866.
Жула ый. ie indo 1868.
Ven 6 SEG 1868.

1843.

secundum disciplinas

Ordinarii Svecani

П. In Classe Ш. In Classe

Medica et Historiae Naturalis: (14) Historico- Archaeologica: (8)
Nilssons Юн. дара 1836. Tornberg, C. J... . . 1841:
Sundewall, F. .... 1847. Nordström, J. J... . 1848.
GLASS OS E 1847. Carlsson, F. Е. ... 1849.
Wahlberg, P. Е... . 1848. Böttiger, C. У..... 1853.
Areschoug, J. E. .. 1848. Hildebrand, B. Е... 1856.
Huss МН mare соед 1850. Bergfalk, P. E. ... 1858.
Sundewall, C. J... . 1851. Styffe, О. G...... 1863.
Lilljeborg, V. Е C. s E 2а 1865.
Arrhenius, J. Pi...) 2.1858,

Mesterton, C. B....

Boheman, C. Н.... 1861.
Agardhsods G.S 1865.
Fries; №. Ms. 3. 1866.
Фоке EBS neus 1866.

Ordinarii. Exteri

Medica et Historiae Naturalis: (21)

Andral, G. Junior . . 1843.

авес EH se 1844.
Copland, I... 2... 1346.
Gray, А e AA 1850.
Owen „Ra... 1851.
Rokitanski, C..... 1852.
Bonsdorff, Е... 1896.
Deeassne J EC 1856.
Steenstrup, J. . . . . 1856.

Latham RK а

Martius, ©. B. P. . . 1800.
Mont 22222 2% 1860.
Decandolle, А..... 1860.
Darwin, о 1860.
Milne-Edwards, H.. . 1860.
Braun АБ 1861.
Boeck, C. Р. B. ... . 1865.
(отау J. Eo 12222. 1865.
Hooker Т)... 1865.
SChultze M ttnn 1866.
Mirchow, 22... 1861.

1859.

Historico- Archaeologica : (12)

Werauft; TEAC PNIS96.
О. 1845.
Ranker. ere 1852.
Tischendorff, С. E. . 1856.
Wegener, C.F... 1994.
Tassy, G. de 1858.
Diez АТА 1858.
Unger, €; ве. 1865.
Stephens mG Ле 1865.
Rawlinson. Н..... 1868.
Madvig I. М... 1908:
Vacat.

Litterarum commercio juncti

I. In Classe IL In Classe HI. In Classe
Physico- Mathematica: Medica et Historiae Naturalis: Historico- Archaeologica :

Mainardi ‘©. aman 1844. Sommer, А. G. ... 1844. Gretsch, N....... 1832.
Littrow, C. L... ... 1844. Krüijer, Н. №. . ... 1844. Holmboe, C. А,... 1844,
Grunert ЈА: 1849." Holbrook, J. 2. 1850. Pertz GC HN 1852.
Scheerer а и 1852. Berkeley, J. M. ... 1852. Ruprecht, F...... 1856.
Tortolint, ВЕ 1856 er ме 1859. Allen, ОЕ 1865.
JAMIN J. epe 1859. Wilde, ЕКОЕ 1859. Бетаин 1865.
Seechi; Ас, S62 Koren FT 1859.
Kirchhoff AG RE 1867 Boeck Cay. s 1861.
d'Arrest; Dr M7... 1862 Danielsen, D: ОВО
Carrington, В. C. .. 1865. Hofmeister, У..... 1861.
Helmholtz: НЕ "У. 5 1865: Bagger hura aa 1862.
HASSE NE. 1866. Mullen, "mu wen. we. 1862.
De la Rue, У. ... 1866. De Notaris, Ј..“. .. 1869.
Kgerulf, TiN 13662 Oats. "ME нам 1865.
Marignac, J. С.... 1866. Reichart, C. B. ... 1865.

Günther, A TRETE 1867.

Tuckermann, Е.... 1867.
Recklinghausen, F. . 1867.

Ш.

His Academiis vel Societatibus Scientiarum Acta Regiae
Societatis Scientiarum Upsaliensis dimittuntur.

In America:
Boston, Ameriean Academy of Arts and
Sciences.
Society of Natural History.
Chicago, Academy of Sciences.

Columbus, Ohio State Board of Agriculture.
JANew- Haven, Connecticut Academy of Arts
and Sciences.

New-Orleans, Academy of Sciences.
New-York, Lyceum of Natural History.
American Geogr. a. Statistical
Society.
Philadelphia, Academy of Natural Sciences.
American Philosophical So-
ciety.
Entomological Society.
Saint-Louis, Academy of Science.
Salem, Essex Institute.
San-Fransisco, California Academy of Na-
tural Sciences.
Washington, National Academy.
National Observatory.
Smithsonian Institution.
Surgeon Office.
U. S. Patent Office.

In Australia:
Melbourne, Roy. Society of Victoria.

In Europa:
Cambridge, Observatory.
Philosophical Society.
Dublin, Natural History Society.
Roy. Dublin Society.
Roy. Irish Academy.

Edinbourg, Roy. Observatory.
Roy. Society.
Greenwich, Roy. Observatory.
London, Linnean Society.
Roy. Astronomical Society.
Roy. Institution of Great Britain.
Roy. Society.
Manchester, Literary and Philosophical So-
ciety.
Oxford, Radcliffe Observatory.

Amsterdam, Kon. Academie van Weten-
schappen.

Kon. Zoologisch Genootschap.
Harlem, Société Teyler.

Bruxelles, Académie Roy. des Sciences,
des Lettres ete.
Observatoire Royal.

Bordeaux, Société des Sciences physiques
et naturelles.
Caén, Société Linnéenne de Normandie.
Cherbourg, Société des Sciences naturelles.
Dijon, Académie des Sciences, Arts et
Belles-Lettres.
Lyon, Académie des Sciences, Belles-Let-
tres et Arts.
Société d'Agrieulture, d'Histoire na-
turelle ete.
Société Linnéenne.
Montpellier, Académie des Sciences et Let-
tres.

XII

Paris, Académie imp. des Seienees.
Ministère de lInstruetion publique
et des Cultes.
Observatoire impérial.
Société Philomatique.
Strasbourg, Société des Sciences naturelles.

Bern, Société Helvétique des Sciences na-
turelles.
Genève, Société de Physique et d’Hist. na-
turelle.
Lausanne, Société Vaudoise des Seiences
naturelles.

Milano, Reale Istituto Lombardo di Scienze
e Lettere.

Napoli, В. Accademia delle Scienze.

Palermo, R. Istituto Tecnico.

Roma, Aecademia Pontifieia de' Nuovi
Lincei.

Torino, В. Accademia delle Seienze.

Dorpat, Observatoire impérial.
Helsingfors, Finska Vetenskaps Societeten.
Moscou, Société des Naturalistes.
Pulkowa, Observatoire impérial.
S:t Pétersbourg, Académie imp. des Sciences.
Commission archaeologique.
Observatoire physique cen-
tral de Russie.

Berlin, K. Preuss. Akademie der Wissen-
schaften.

K. Sternwarte.

Physikalische Gesellschaft.
Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein.
Breslau, Schlesische Gesellschaft für Va-

terländische Cultur.
Brünn, Naturforschender Verein.
Dresden, K. Leopold. Carolin. Akademie der
Naturforscher.
Dürkheim, Pollichia.
Frankfurt am Main, Redaktion der Zeit-
schrift: Zoologische Garten.

Giessen, Oberhessische Gesellschaft für Na-
tur- und Heilkunde.
Greifswaid, Redaktion des Archiv der Ma-
thematik und Physik.
К. Gesellschaft der Wissen-
schaften.
Halle, Naturforschende Gesellschaft.
Königsberg, Physikalische und Oekonomi-
sche Gesellschaft.
Leipzig, Astronomische Gesellschaft.
Fürstlich Jablonowski'sche Gesell-
schaft.
K. Süchsisehe Gesellschaft der
Wissenschaften.
München, K. Bayerische Akademie der Wis-
senschaften.
K. Hof- und Staats-Bibliothek.
Prag, К. Bömische Gesellschaft der Wis-
sensehaften.
Presburg, Verein für Naturkunde.
Regensburg, К. Bayerische Botanische Ge-
sellschaft.
Wien, K. K. Akademie der Wissenschaften.
К. К. Geologische Reichsanstalt.
K. K. Zoolog.-Dotan. Gesellschaft.
K. K. Sternwarte.
Wiesbaden , Verein f. Naturkunde in Nassau.

Göttingen ,

Kjöbenhavn, К. Danske Videnskabernes
Selskab.
K. Nordiske Oldskrift Selskab.
Naturhistoriske Forening.
Universitets Bibliotheket.
Reikiavik, Islands Stifts-Bibliothek.

Bergen, Observatorium.

Christiania, Observatorium.
Videnskabs Selskabet.
Universitets Bibliotheket.

Göteborg, K. Vetenskaps och Vitterhets
Samhället.
Stockholm, K. Vetenskaps Akademien.
K. Vitterhets, Historie och An-
tiqvitets-Akademien.

ON

TWO SUBFOSSIL WHALES

DISCOVERED IN SWEDEN.

BY

WILHELM LELLJEBOR&,

PBOFESSOR OF ZOOLOGY

WITH 11 PLATES.

UPSALA,
W. SCHULTZ. 1867.

i hi
Vm у | dant тт Me i
Е | ELLA
‘

dad alamo Ha Yo. toyed odt , edm tW siad ^A. wild dvi
Интер wilt miribrsdatibwton. door ШШ төт va Ини Hin p
rim deii кока matter КВ на de РИН hiervon 16% хай 1
veio. ofa end Appi ‚неф иш d HEED ul OT чш |
kuola vel көй ЧОТА УРУОГА ЧИА RE an
lat UA Kano od rå Pl (пот Іші ін hostiae» кэр waa lu mad
qA ый dy ad emo iid ail зк oed au RUTE E
iile әй od ш өй doter ЕТШІ tiov кенті а
ТЕТІ pinos. кейі abet afro heaving? a Y
ТТ! езіле heroes ШШ, NI PEUR kil 1] ЕЛШІЛІГІ D ifie
"ІҢ ód sfera um аде slot L dnos wilt ut D odi Yo. 0063838 че ў
Е ndn on 4
ау ңа ӨТУІНЕ EN вм лык ЕТЕНЕ EE Tena
ruil? tma Gin Sh MEN wt an МИГ ТИМЕ edi in phu
ante онойу efr toi пой У АЕ nlt ки yu мојим EUN 08
E oenas wr o: (dont wer sd Өз orav 0990 anita B adl
ПОЕТ ЛЕШ hh Tuc ЗОДИ etin A Andi: bes 98
04 amana №7 don іше ehh oO RATE ем ш, ни МЕ
Kombis Dunn иное eol зін: нижом ні н NN M |
ва И АН ОС а" nidi: anlage тет y

чөй тей . ТТ si er watt ы
in Hasbro ef ti, CR à
a in ШЕ

Our knowledge of the Whalebone Whales, the largest of all mammals, has
hitherto been, and still is, very imperfect, notwithstanding the publication
in later times of several treatises on that subject, which possess great merit,
and materially contribute to dissipate the darkness, that has hitherto enve-
loped that portion of zoological science. Later observations have shown,
that the number of species comprised in that group is by no means so small
as had been supposed, as also that those, which occur in the Southern or
Antarctic, are always different from those, which belong to the Northern
Ocean. Since it was proved by the late Professor ESCHRICHT that they
make periodical migrations, it has been evident, that several species, that
pass the milder season of the year in the North Polar seas, emigrate to the
south in the colder season, and are occasionally met with in waters far
south of their natural zone, e. g. Physalus musculus COMPANYO, or Phys.
antiquorum GRAY in the Mediterranean; but, as far as we are aware, they
never extend their wanderings to the equatorial-regions, nor do those which
belong to the Southern ocean ever enter the waters north of the equator. It
is however evident, that, in consequence of this, the geographical distribu-
tion of the species is very extensive. On this subject much yet remains to
be investigated, and it is possible that closer examination and comparison
may show differences between species that have been hitherto considered as
identical.

As this distribution appears to be dependent on temperature, for some
species belong to the polar and others to the warmer seas, it is evident that
under the different relations of temperature that prevailed in ancient ages,
the distribution must have been different from what it is at the present time.

£ W. LILLJEBORG,

During a colder period e. g. the Northern Whale (Balaena mysticetus) has
visited our Scandinavian seas, and during a milder period these waters have
doubtless been the resort of more southern species. The time, at which
one of the species we have at present under review (Eschrichtius robustus),
visited our seas, seems not to have been very distant, and the character
of the shells, found in the neighbourhood of the bones, shows that the
surrounding water was then such as it is now. We have unfortunately not
been able to examine the earth strata at the spot where the other species
(Hunterius Svedenborgii) was found, but the epoch, at which the bones were
there imbedded, is without question far more ancient; and the structure of
the skeleton indicates a nearer relationship with those species, which now
belong to the milder seas, and one would accordingly seem justified in assu-
ming that the bones were imbedded when the temperature was higher than
when the Northern Whale (Balaena mysticetus) was found here, that is to
say, not under the so called Ice-period. We may probably attribute it to
the period, when the European Marsh-Tortoise (Emys Europaea fossilis) was
met with here at least as far north as East Gothland.

Among the contributions to a more accurate knowledge of the Whale-
bone Whales that have been made in later times, we would signalize the
following works: “Catalogue of Seals and Whales in British Museum‘ by
J. E. GRAY; "Om Nordhvalen (Balaena mysticetus 1,04, by D. Е. ESCHRICHT
and J. REINHARDT in the Royal Danish “Videnskabs-Selskabs‘ Transactions
5th Series Natural and Mathemat. sciences, 5th Vol; and “Notes on the
skeletons of Whales in the principal Museums of Holland and Belgium, with
descriptions of two species apparently new to science‘, by W. H. FLOWER,
in the Proceedings of the Zoological Society of London, 1864. Also a work
small in extent but remarkable for accuracy and fullness of detail: “On a
Whale of the Genus Physalus GRAY, captured in Orkney“, by ROBERT
HEDDLE, in the Proceedings of the Zoological Society 1856, as also “Ве-
skrifvelse af en ved Lofoten indbjærget Rórhval, Balaenoptera musculus“, by
G. O. SARS, in the Norwegian “Videnskabs Selskabets Forhandlinger“
for 1865.

In the first-named very valuable work of Prof. J. E. GRAY (Cata-
logue of Seals and Whales &с.), based upon the rich materials afforded by
the museums of England, France, Holland and Belgium, and a thorough
knowledge of all the litterature pertaining to the subject, it has been con-
clusively proved, that this group of the Animal kingdom's giants is by no
means so destitute of resource of different "forms" or species, as had been
previously for the most part supposed, and that the study of the diffe-

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 5

rences requires greater critical accuracy than it has been hitherto usual to
bring to the subject, as also that the distinguishing characteristics require
the setting up of a greater number of generic groups and even families.
The Wahlebone Whales are divided into 2 families: Balaenidae, without
and Balaenopteridae, with dorsal fin. Under the first of these families are
classed 5 or 6 and under the last 8 genera. Ten different species are
considered as belonging to the former, of which however one (Balaena
gibbosa, ERXL.) is very uncertain, and one (Palaeocetus Sedgwickii, SEEBY)
only is found as a fossil; and to the latter family belong 24 different species,
some of which appear however tobe uncertain, and therefore have been
classed as such. We may in the mean time look upon it as certain, that the
number of known species will much increase in proportion as our knowledge
of the whales found in the North Pacific and Antarctic Oceans approaches
perfection. In the above-named work of GRAY the greatest part of the cha-
racteristics are derived from the skeleton, as being the part which is most
easily accessible for the Museums, and ean thus be most frequently made
the object of a naturalists study, and which indeed doubtless affords the best
marks of distinction. Nevertheless, as far as our present knowledge extends,
variations in the strueture of the skeleton are always aecompanied by varia-
tions in the external form of the body, which shows that also these latter pe-
culiarities are deserving of attention, and that it is requisite, in order to gain
a full and certain diagnosis of the different species, to possess a knowlege
not only of the animal's skeleton but also of the form of the body. Some-
times in the absence of better indications good characteristics have been
derived from the whiskers, as for.example, in the case of the Balaena
marginata, GRAY. As Prof. GRAY in this work has not only set forth the
results of his own extensive observations of Cetacea in general, but has
also collected aud arranged whatever is new and important in the commu-
nications of others, he has made this “Catalogue a general synopsis of
that whole order of Mammals, in the study of which the work thus becomes
an indispensable staudard.

The treatise on the Northern Whale published by the late Prof.
ESCHRICHT and Prof. J. REINHARDT has the merit of being the most minute
and elaborated monography on the subjeet of any special kind Whalebone
Whale that we possess, and accordingly offers, while fully going into the
natural history of that Whale, a worthey example and good guide for anyone
who may wish to give out a monography of any other kind of Whale.
The first of these gentlemen had the intention of publishing a detailed de-
scription of the Nordcaper or Biscayo-Whale, but before he could carry

6 W. LILLJEBORG,

this intention into effect, his indefatigable scientific activity was for ever
interrupted by his untimely death, to the great loss both of his science and
his friends. It is to be regretted that the work he had planned has not,
since Prof. FSCHRICHTS death, been completed by his worthy colleague in
the treatise on the Northern Whale.

Dr. W. H. FLower’s treatise on the whale-skeletons in the Dutch
and Belgie Museums, while evidencing the comparative anatomists experienced
eye and accurate perception of characteristic distinetions, has the merit of ma-
king us better acquainted with the interesting whale-skeletons preserved in
the two countries above named, which offer types of new genera and new
species. It contains also some valuable remarks on the importance of the osteo-
logical characteristics, with respect both to individual variations and those
whien are the result of age.

Before proceeding to a description of the bones of the two whales
that form the subject of this essay, we will give a short account of the as
yet known genera belonging to the suborder of the Whalebone Whales, in
order to show in what relation the genera, to which the specimens in que-
stion belong, stand to the other. In this we consider that we ought chiefly
to follow the arrangement adopted by Prof. GRAY in the above mentioned
work, with the exclusion of a few genera, which seem to us to rest partly
on very slender partly on insufficient characteristics.

Mysticete, Gray, Families:
D. b wg: Whales. ( present . . . . . 1. Balaenopteridae, Gray.
пена Mw и | absent ..... 2. Balaenidae, Gray.
Genera:
complete and (high and di- (undivided. (60 or more ...... 1. Physalus, Gray.
Bal large. Pro- stinct. Ist [Number of
а ORI cess. coronoi- |pair of ribs | vertebrae
P iN deus ..... at upper end. lso ева д 2. Balaenoptera, Lacép.
adebone : 2
with processus cloven or fonly epistropheus with
coracoideus and biceps. Of [annular lateral proces-
acromion. . . .. the cervi- pss 3 boo 0 104 orn К 3. Flowerius, n. gen.
jcal verte- J
МЕ ` ° * epistropheus and nea-
rest adjacent with an-
| (nular lateral processes 4. Sibbaldius, Gray.
Do forming merely a tubercle ......... 5. Eschrichtius, Gray.

\ fudimentarysorm One P? CERAM pn RE NE um ТЬ 6. Megaptera, Gray.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 7

Genera:
undivided with processus coracoideus. ...... 1. Balaena, Linné.
NN dac Bladebone . . .
"fn AT without proc. co- perfect. ......2. Eubalaena, Gray.
I Б ioo: d racoideus. Acromi- |
(бу, өз, Glo
|rudimentary · · . . 8. Caperea, Gray.
| COVED Nor DIC pS "else rrt 4. Hunterius, Gray.

MYSTICETE. J. Gray.
(Whalebone Whales).

1. Family. Balaenopteridae. J. GRAY.

Provided with dorsal-fin. Fore part of the under side of the body
longitudinally grooved. Whiskers short, broad and twisted, $c.

5. Genus PHYSALUS. J. Gray.

Body particularly slender and elongated, with somewhat small pectoral
fins, and the dorsal fin, which is likewise small, situated just in front of poste-
rior quarter of the animals length. Processus coracoideus and acromion strongly
developed; processus coronoideus high; 1% pair of ribs have upper end single
and undivided. Number of vertebrae 60 or more; all the cervical vertebrae
separate; atlas with lateral processes situated above the middle of the sides, and
of a conical form. Epistropheus and some of the succeeding cervical vertebrae,
in older subjects, with annular lateral processes. Number of ribs 14—
16 pairs.

In this genus GRAY reckons 9 species from Europe, Asia, Africa,
New Zealand, and North and South-America, namely: Phys. antiquorum
Gray, Ph. Duguidi Gray, Ph. patachonicus (Burmeister), Ph.? australis,
Gray, Ph. brasiliensis Gray, Ph.? fasciatus Gray, Ph. indicus (Blyth), Ph.?
Град Gray, and Ph. antarcticus Gray, of which however the six last are
very imperfectly known, and some of them, as the notes of interrogation in-
dicate, cannot even with certainty be affirmed to belong to this genus. We
also consider that two species, referred by GRAY to other genera, ought
to be classed under this. Benedenia Knozi Gray, which, according to
the opinion first put forth by GRAY himself (in Catal. of Osteol. Specim.

8 W. LILLJEBORG,

142) and also according to what FLOWER has shown in the above cited
work, is without question a very young Physalus antiquorum (musculus),
or at least a species of the same genus. The description given by G. O.
SARS, in his above mentioned paper, of the young Physalus antiquorum
taken at Lofoten in Norway, exhibits the closest agreement with the Bene-
denia in the form of the cervical vertebrae. The upper end of the first rib
shows some difference in form, the capitular process being somewhat more
extended in the Benedenia. The lesser inflected and in front more tapering
form, displayed by the under jaw of the Benedenia, is evidently a result
of its imperfectly developed state. We are moreover of opinion that the
Cuvierius Sibbaldii Gray, or Physalus latirostris Flower belongs to the genus
Physalus, as it corresponds with that genus in the large number of its ver-
tebrae and ribs, and offers no other differences of form, than that the snout
of the eranium, the nasal-bones, and lower jaw-bones are broader than those
of the Physalus antiquorum. According to this view Europe's Fauna has
only 3 species of the genus Physalus, viz. Phys. antiquorum Gray, Ph.
Duguidii Gray, and Ph. Sibbald Gray, of which however the second cannot
as yet be considered as fully established, its claim resting on the form of
the cervical vertebrae, which is subject to considerable modifications during
the growth of the animal. The Balaenoptera Carolinae shortly noticed by
А. MALM?!) is a Physalus, which, though 55° long, is as yet but imperfectly
developed, and the skeleton of which in every particular, e. g. in the imper-
fect lateral processes of the cervieal vertebrae, in the slender form of all
the bones (even the phalanges) and in the loose junction of the epiphyses
with their respective bones, clearly indicates a young individual. According
to the, it must be owned, somewhat imperfect examination we were en-
abled to make of it during its exhibition last summer in Stockholm, we
look upon it as a young Physalus antiquorum GRAY or Balaenoptera mus-
culus L. CowPANYO. It has indeed one caudal vertebra more (26) than is
usually the ease, aecordingly 63 vertebrae in all, but that number is given
by ESCHRICHT and REINHARDT for a Balaenoptera musculus in their work on
the Northern Whale?), probably from a young specimen from Greenland,
preserved in the Anatomical Museum at Copenhagen. With that specimen
the Bal. Carolinae also closely agrees in the form of the sternum. That
bone however in the Phys. antiquorum, as also in the Megaptera boops and

') Några blad om Hvaldjur i allmänhet och Balaenoptera Carolinae isynnerhet.
Göteborg. 1866.
?) p. 549.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 9

others, is of so changeable a form, that much stress is not to be laid on
this circumstance. In the general structure of the skeleton the B. Ca-
rolinae seems perfectly to agree with a young specimen of the Physalus
antiquorum, the skeleton and stuffed skin of which are to be seen in the
“jardin des Plantes“ at Paris, in the neighbourhood of the building for the
Museum of comparative Anatomy, although that skeleton is that of a some-
what smaller individual, (14 mètres long), with only 62 vertebrae and 14
pairs of ribs, (the first pair being probably lost). The agreement between
them in the form of the lateral processes of the cervical vertebrae is com-
plete. As in the case of the В. Carolinae, according to our own observa-
tion, the epistrophaeus has the lateral process on one side, viz. the right,
closed or annular, and on the other open. In this as well as in the
form of the phalanges great similitude prevails between B. Carolinae and
the specimen of J/alaenopt. musculus described by G. O. SARS in the above
mentioned treatise. In this latter specimen it is true that both lateral pro-
cesses of the epistrophaeus were still open, but the drawing pl. 3. fig. 5
shows, that that of the right side was more nearly to be closed than that on
the left. We may therefore assume, that, in the developement of the lateral
processes of the epistrophaeus in tis species, it is normal that the right-
hand process first assumes the annular form. As regards the external form
of the body, the B. Carolinae, if we can rely upon the figure given by MALM
on the cover of the brochure referred to, presents some differences from
the usual type as set forth in the drawings of SCHLEGEL, G. O. SARS and
others, the snout being obtuser, and the portion where the nostrils are si-
tuated projecting pretty abruptly, or forming a kind of hump instead of a
hollow, as it is usually represented. Between SARS' and MALMS specimens
there is however this correspondence, according to MALM'S photograph, that
there is a keel stretching along the upper side of the head. С. O. SARS’)
states that the fishermen on Norway's western coast characterize by the
appellation of “Tuehval a particular species of Finner, which is distinguished
from others by a large knotformed protuberance (Tue, hill, or Hus, house)
at the blowholes, and identifies it with Srrom’s Tuehval, and says, that
aecording to the observations of the fishermen its in- and ex-spirations pro-
duce a peculiar dull sound, which seems to give some support to the assump-
tion of this protuberance being a distinctive mark of the Bal. Carolinae;
but in the first place the aforesaid figure, given by MALM, has in all pro-
bability been drawn from the Whale when already stuffed, for the photo-

1) Ibid. p. 24.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. III. Vol. VI.

bo

10 W. LILLJEBORG,

graphs of the animal, sold at the exhibition, seem to indicate a less marked
protuberance at the nostrils, and a more pointed snout, and secondly it
should be remembered that В. HEDDLE in his “Notes on the Nybster Whale‘)
remarks, that he had the opportunity to observe on another individual ap-
parently of the same species (Physalus antiquorum Gray), that the place of
the nostrils was sometimes flat and at other times boldly projecting. (“The
blowholes were at times flat and unprojecting, at other times boldly protu-
berant, the animal evidently having the power of raising or depressing these
organs“). This observation goes greatly to diminish the value of this pro-
tuberance as a characteristic, which moreover was probably something smaller
in reality than it has been represented in the figure referred to. One cir-
cumstance which however requires notice is, that although it is about 55'
long, the structure of the bones indicates that it is as yet far from full-
grown, whereas the skeleton of the Physalus antiquorum at Bergen, as
well as the skeleton, also of a male, preserved in the Zool. Riksmuseum at
Stockholm, which is about 58” long, (the length of the entire animal would
therefore be 60’—62') has all the characteristics of an old full-grown indivi-
dual. The larger size of the Bal. Carolinae in proportion to its age is a
cireumstance that receives additional weight from the statement of G. O. SARS,
that the fishermen relate, that the “Tuehval“ is larger than theother Finners
met with in that traet, as also from that of HEDDLE, who says (ibid.) that
the individual, in which he had remarked the power of raising or lowering
the nostrils, was “a very large Finner.“ Ав the newspapers inform us that
we soon expect from MALM a detailed description of the В. Carolinae, we
may hope before long to be in possession of fixed points whereon to found
a judgement as tho whether it be or be not a separate species.

2. Genus BALAENOPTERA, LACÉPÈDE.

Form of the body less elongated than in the preceeding genus. Pectoral
fin of moderate lenght, and dorsal fin tolerably high and situated at the be-
ginning of the posterior third of the animals length. Processus coracoideus and
acromion strongly developed, and processus coronoideus high. First pair of ribs
single and undivided at the upper end. Number of vertebrae 50 or less.
Cervical vertebrae ordinarily free, but sometimes the 214 and 34, and occasio-
nally the 574 and А are united at the arcus. The atlas has the lateral pro-
cesses situated about the middle of the sides. They are usually annular only

+) Proceed. of the Zoolog. Soc. of London. 1856. pag. 197.

- ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 11
bos

on the epistrophaeus, but sometimes also on the 5th and 6th, occasionally only
on one side of the 6th. Number of ribs 11—12 pairs. Whiskers white.

Of this genus only one species is with certainty known, viz. Balae-
nopt. rostrata (О. FABRICIUS) J. GRAY, which offers two varieties: Pteroba-
laena minor, variet. groenlandica et bergensis, D. Е. ESCHRICHT, the one ob-
tained from the North-Eastern coast of N. America, the other from the we-
stern and northern coasts of Europe. J. GRAY!) from some fragments of
the skeleton has with some uncertainty adopted a 224 species, under the
name of Balaenopt. Swinhoe. It is from the sea in the neighbourhood of
Formosa, but our knowledge of it is as yet so imperfect that it is no possible
to decide with certainty whether it ought really to be classed under this
genus. Professor Н. C. L. BARKOW?) has described a smaller skeleton of
a young Whalebone Whale, preserved in the University-museum at Breslau,
which, though in other respects appearing to correspond with the Balaenop-
tera rostrata, differs remarkably from that species in the structure of
the anterior extremities, on which a thumb with one phalanx are said to be
plainly visible; but BARKOW has himself declared, that it is by no means
certain, that the extremities thus described belong to this skeleton, and
FLOWER and GRAY on this account look upon this species as very dubious.
According to ESCHRICHT?) it is probable that a species belonging to this
genus is to be found at Kamtschatka and the Aleootskia Isles, there some-
times kalled Tschikagluch, according to CHAMISSO, but it is far from likely,
that this should be, as ESCHRICHT, in consequence of the similitude between
that name and Tikagulik, the Greenlandic name of the Bal. rostrata, sup-
poses, identical with that species. Another species may probably occur in
the northern part of the Pacific.

3. Genus FLOWERIUS, n. gen. *).

Form of the body slender and elongated, with rather small pectoral
fins, and the dorsal fin small and situated very far back, somewhat in front
of the posterior fifth of the entire bodys lenght. Processus coracoideus and a-
cromion strongly developed, proc. coronoideus high. First pair of ribs have

1) Catalogue. p. 382.

2) Das Leben der Walle. fol. Breslau. 1862.

з) Untersuchungen über die nordischen Wallthiere. р. 185.

^) Named after Dr. W. H. FLOWER, as a memorial of his services to cetolo-
gical studies.

12 W. LILLJEBORG,

the upper end cloven or biceps and the lower largely emarginated. Number
of vertebrae probably about 60, all the cervical vertebrae separate. The atlas
has the lateral processes above the middle and of a conical form. Only the
epistrophaeus has annular side-processes. Number of ribs about 14 pairs.

Of this genus there is as yet but one species with which we are aequain-
ted, viz. the great Ostende- or Giant-Whale Flowerius gigas (ESCHRICHT),
Sibbaldius borealis GRAY. By GRAY it has been ranged in the genus Sib-
baldius, but it differs so much both in exterior and interior characteristics
from the Sibbaldius laticeps GRAY and Sibbaldius Schlegelii FLOWER, that it
ought in our opinion to be considered as the type of a separate genus. Its
dorsal fin differs both in situation and form, and the lateral processes of
its cervical vertebrae are different, &e.

4. Genus SIBBALDIUS, J. Gray.

Form of body slender and elongated, with small pectoral fins, and
dorsal fin of middle dimensions, and situated just behind the commencement
of the posterior third of the body's length. Processus coracoideus and acromion
strongly developed, processus coronoideus high. First pair of ribs with upper
end cloven or biceps and the lower end not hollowed out. Number of verte-
brae 55—58. Lateral processes of atlas compressed, and situated in about
the middle of the sides. The old individuals have the lateral processes on the
epistrophaeus and nearest adjacent vertebrae annular. Number of ribs 13—
14 pairs.

According to FLOWER and Gray we know with certainty two species
of this genus, and tere is a third which according to Gray may perhaps
be considered as belonging to it. The first, S. laticeps Gray, is from the
North-sea and North Icy Ocean, the second, S. Schlegelii FLOWER is from
the seas about Java; and the 314, 5, antarcticus BURMEISTER, of which we
know only the bladebone, and which therefore cannot with certainty be
ranged in this genus, is from the seas about the south-eastern coast of
South America, in the neighbourhood of Buenos-Ayres.

5. Genus ESCHRICHTIUS, J. Gray,

including the species £. robustus (LILLJEBORG) or Balaenoptera robusta
LILLJEBORG, of which more hereafter.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 13

6. Genus MEGAPTERA, J. GRAY.

Form of the body thick and compact, with long pectoral fins, provided
with undulated margins; and a low dorsal fin, posited at the beginning of
the posterior third of the bodys length. Processus coracoideus and acromion
rudimentary or wanting, and processus coronoideus low but clearly recogni-
zable. First pair of ribs single and undivided at upper end. Number of ver-
tebrae 52—53. Lateral processes of atlas compressed, and situated above the
middle of the sides, None of the cervical vertebrae have annular lateral pro-
cesses, and sometimes a pair of them has more or less grown together. Num-
ber of ribs 14 pairs.

This is the most aberrant generic form to be found in the family of
the Balaenopteridae, and in its thick form of body and short vertebrae it seems
to betray an approach to the Balaenidae. The type of the genus is the Ba-
laena boops FABRICIUS or Balaena longimana RUDOLPHI from the North-Sea
and Nothern Icy Ocean. We have moreover Megaptera Lalandi (FISCHER)
from the seas around the Cape of Good Hope, and Megapt. Osphyia E. D.
СорЕ 1), from the sea to the East of the United States, and Gray enume-
rates besides four uncertain species, namely M. Novae Zelandiae GRAY:
from New Zealand, M.? Burmeistert Gray, from the Ocean at Buenos Ayres,
М. Americana Gray, from the Bermuda Isles, and M. Kuzira Gray, from
the Japannese Waters.

2. Family Balaenidae, J. Gray.

No dorsal fin: under surface of body without grooves; whiskers long,
fine and little if at all bent, the greater portion at least of the cervical verte-
brae united dc.

1. Genus BALAENA, LINNÉ.

Mouthopening, viewed from the side, forming a regular arch. First
pair of ribs with upper end single. Bladebone with both acromion and
processus coracoideus plainly visibles. Intermaaillary bone at the upper surface
of the cranial snout but little broader than the upper jawbones. The anterior
ribs with the lower end somewhat thin and compressed, and the number of
ribs 13 pairs. The whiskers with a single row of fine bristles on the border.

We have as yet certain knowledge of only one species of this genus,

') Proceedings of the Academy of Natural sciences of Philadelphia. 1865. p. 168.

14 W. LILLJEBORG,

viz. Balaena Mysticetus LINNÉ, from the N. Polar Seas. Besides this Gray
reckons three other species to this genus. Balaena biscayensis GRAY, Bal.
marginata GRAY and? Bal. gibbosa ERXL., of which the first does not, and
the 2nd which was found in the Western Australian seas, probably does
belong to this genus, but is known only by its whiskers, and the third
most probably does not really exist.

2. Genus EUBALAENA, J. GRAY.

Mouthopening, viewed from the side, forming an irregular arch, the
back part rising almost perpendicularly. First pair of ribs single at upper
and very broad at lower end. Bladebone without processus coracoideus,
but with perfect acromion. — fntermaatllary bone on the upper side of the cra-
nial snout much broader than the upper jaw bones. Number of ribs 15 pairs,
and the 24 and sequent anterior pairs somewhat thin and compressed at their
lower end. Whiskers provided with several vows of stiff edge-bristles.

The type of this genus is the Balaena australis DESMOULINS, from
the seas of Southern Africa. There is moreover a species, Æubal. cisarctica
E. D. Сори), from the ocean on the Eastern coast of the United States,
the structure of the skeleton of wich is tolerably well known, and GRAY
adds another species, Æubal. Sieboldii Gray, from Japan, which however is
only known i a Japannese porcelain model.

3. Genus CAPEREA, J. Gray.

Skeleton indicates a body similar in form to that of the Hub. au-
stralis, and the back part of mouthopening, viewed from the side, is almost
perpendicular, buth what particularly distinguishes this genus, is that the bla-
debone has only a rudimentary acromion and no coracoide process. First pair
of ribs single at upper, and very broad and obliquely and slightly hollowed
out at lower end. The form of the cranium seems similar to that af the
Eubalaena. All the cervical vertebrae are united together. Number of ver-
tebrae 55—56. Number of ribs 15 pairs. According to Gray the tympanal-
bone has the form of an irregular oval rhomb, with the opening very small

') Proceed. of Acad. of Natural Sciences of Philadelphia, 1865. p. 168. Cope
expresses the suspicion of the identity of this Whale with the Bal. Biscayensis, but
his description seems to indicate considerable differences between them.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 15

at the upper end, and the increasing portion of the opening continued trough
half the length of the бопе 1),

Only one species is known, C. antipodarum Gray, from the seas
of New Zealand. In the court of the Museum of comparative Anatomy at
the Jardin des Plantes at Paris is preserved a complete and articulated
skeleton, unquestionably belonging to the known species of this genus, and
this is doubtless the same whose existence was reported to Gray by MILNE-
EDWARDS. By the side of the skeleton is a smaller model in Plaster of
Paris of the whole animal, which however seems to us somewhat too slender.
The individual, a female, from which the skeleton has been taken, was
found in Acarva Bay, New Zealand, according to an appended ticket, which
bare the erroneous name Balaena australis. The present osteological notice,
the first published, of that genus, is founded on observations of this skeleton.

4. Genus HUNTERIUS, J. Gray.

According to the description given by FLOWER (loco citato) of the struc-
ture of the cranium, it seems to approach that of the genus Eubalaena,
and it is therefore probable that the mouthopening agrees in its curvature with
that of that genus. Number of vertebrae about 56. Тре cervical vertebrae
are not all united, the posterior ones are free. Number of ribs about 15 pairs,
and the first pair remarkable for having the upper end cloven or biceps and
the lover end deeply hollowed out. Several of the anterior ribs differ from
those of the other genera in that the lower end is not thin and compressed,
but very thick, and his section is an oval, approaching а circle. The bla-
debone has both acromion and processus coracoideus distinct and fully developed.

Only one species of this genus is as yet known, M. Temminckü
GRAY, from the seas of the Cape of Good Hope. А cranium of an older
specimen and an almost perfect skeleton of a younger are preserved, accor-
ding to FLOWER, in the great museum at Leyden, and have been described
by Schlegel under the name of Balaena mysticetus antarctica?). The corre-
sponding form of the ribs as also of the bladebone in the Swedenborgian
Whale, (the latter being provided with both acromion and coracoïde process)
incline us to range that Whale to this genus. We consider it probable,

') The only ground that GRAY has had for assuming the existence of this
genus, is the form of the tympanal-bone.

2) Abhandl. aus dem Gebiete der Zool. und vergleichenden Anatomie. I. Heft. p. 97.

16

W. LILLJEBORG,

that the Balaena biscayensis, or Biscay-Whale Escuricut belongs also to
this genus

ESCHRICHTIUS ROBUSTUS (LILLJEBORG).

Balaenoptera robusta, LILLJEBORG. Ofversigt af Skandinaviens Hvaldjur, р. 77.
Eschrichtius robustus, J. Gray. Catalogue «с. p. 133.

In our work “Ofversigt af Skandinaviens Hvaldjur“, printed in Upp-

sala Universitets Arsskrift for 1861 and 1862, we have given an account
of such bones of this whale as have been discovered, but we consider that
we ought to repeat that list before passing to a description of those bones.
The bones found are:

4
7

14

= с

The two lower jaw-bones.

cervical vertebrae: 1st, 3rd, 4th and 68.

dorsal vertebrae: 1st, 3rd, 5th, 6th, т, probably the 13th and one
of 9th — 11th,

lumbosacral vertebrae: probably 13, 2nd, 3rd, 5th, Gth, 9th, 10%
and 11th,

caudal vertebrae: probably 1st, 2nd, 4th, 6th, 9th, 118—178, 19th
and 20th,

processus spinosi inferiores.

processus transversus, which probably belonged to the 4th lumbo-
sacral vertebra.

The right bladebone.

The left humerus.

The right ossa antibrachii.

carpal bones.

metaearpal bones.

finger-bones.

One of the cornua anteriora of the os hyoideum.

The sternum.

ribs, some imperfect, 12 belonging tho the right and 10 to the left
side. 16 belong to 8 pairs i e. are fellows. On the left side from
the 11th to the 14th both inclusive, and on the right side the 374
and 15th ribs are missing. |

The lower jaw-bones (P1 I. figg. 1—-4) furnishes one of the most im-

portant characteristics of this Whale. There is no other known Balaenop-
terid in which they have the same form. That which particularly distin-

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 17

guishes them is, that the processus coronoideus is rudimentary, in the form
of a tubercle, widening a little at the outer side; that they are very little
bent, and that they have the back end very high, higher than the rest of
the bone, with a remarkably large condylus. As well in this last circum-
stance as with respect to the coronoide process, they present an approx-
ximation to the genus Balaena. The large condylus indicates that the cra-
nium had large articular processes on the temporal-bones. Even their an-
terior termination is different from that of the other Balaenopteridae in as
much as that it is nearly as much twisted as in the Balaena, so that the
outer side almost is subjacent and horisontal, and the inner is for the most
part directed upward. They are in proportion to their length higher than
in any other Whalebone-Whale. Their upper part is, in front of the coro-
noide process, compressed and thin, and stands about as high up as that
process. On their outer side they present a slight uniform curvature, and
there one remarks 7 oblong holes for vessels &c. The distance between
the condylus and the great opening for the alveolar vessels and nerves is
less, and thus the collum shorter than in the other Balaenopteridae, but not
so short as in the Balaena. The back part of these bones is moreover di-
stinguished by their lower or angular portion being as large as the condylar
portion, and these are but little separated, and display on the back part a
single continuous articular surface. The height or longitudinal dimension
of the condylus is considerably greater than the transversal. The dimen-
sions of the lower jaw-bones are"): Length 8’. 2”; height over condylus
1’, 5”; height over coronoide process 11”; heigth in the middle 101". From
the length of the lower jaw-bones we may infer that this Whale’s head was
about 8’ long. The left lower jaw-bone is on the outer side much injured
by caries. Though these bones differ greatly in form from those of the
Balaena, being much shorter and higher, yet they exhibit in the character
of the coronoïde process, as also in their hinder extremity and the strongly
twisted forepart a stronger affinity to that genus than to any of the Balae-
nopteroides; and more especially these bones prove that this Whale may
with reason be looked upon as the type of a separate genus.

The found cornu anterius (Pl I. fig. 5) which is about 17" long
in a straight line, agrees with the ordinary form of that of the Balaenop-
teridae. It is slender and slightly eurved, with the front side (c) concave
and the back (4) convex, and the interior end (a), which is slightly turned

') All measures are expressed in Sweedish “verkmatt“ which is nearly the same
as English. 1 Sweedish Inch = 07,9742 English.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. III. Vol. VI. 3

18 W. LILLJEBORG,

upwards, somewhat depressed, with a round point and concave upper side,
and with the outer end (b) almost round. This last mentioned end is not
larger than the inner, which has on the under side a large oblong oval
tuberosity somewhat projecting at the back edge of the bone, though not
visible on the side exhibited in the figure. The front border of the bone
is a little within the centre (e) sharp, and the back border a little without
the centre has a projecting tuberosity, and the middle portion of the bone
is somewhat flattened.

The atlas (Pl L figg. 6 and 7) is very strong and thick, and in
form corresponds most nearly with that of the Megaptera, thoug it is
still thicker, and deviates remarkably from that type in having a di-
stinct hypapophysis (hETZIUS) (а), pointing backwards, and accordingly
most projecting at the back part of the bone. (Fig. 7 a). It also
differs in that the foramen spinale is broad at the upper part and forms
an acute angle at the lower. It is somewhat oblique on account of the left
lateral process going higher up than the right, and the articular surface for
the left condylus occipitalis is larger than for the right. The fossae condy-
loideae, by carrying their upper and inner border a little inward, divide
the foramen spinale into an upper and lower division. The lateral proces-
ses are short, compressed, blunt, and knotty, and their height considera-
bly greater than their length. Their direction is somewhat oblique from
the lower part backward, and they are situated above the middle of the
sides of the bone!) and direeted obliquely upwards and outwards. Between
them and the upper edge of the fossae condyloideae, and nearer the latter,
is a foramen for the arteria vertebralis, which pierces in an inward diree-
tion through the base of the arcus (neurapophyses OWEN). This foramen
is shown in fig. 7 (D. The two fossae condyloïdeae or the concave arti-
cular surfaces for articulation with the condyli oecipitales are separated at
the lower extremity by a shallow furrow or sulcus, and extend with their
lower border beneath the edge of the lower arcus, so that this latter is in
its middle part hollowed out. The hypapophysis (a) is a blunt tuberele
pointing backwards, its point extending beyond the level of tne vertebra,
and it was doubtless received in a corresponding fossa on the lower side
and anterior border of the epistrophaeus. On the upper side of the upper
arcus 13 a rudimentary processus spinosus or neural spine. When the atlas

') In this respect this bone agrees with the corresponding bone of the Megap- -

gaptera, but differs from that of the Sibba/dius, in which genus the lateral processes
also have the short and compressed form, but project from the middle of the sídes.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 19

is wiewed from behind (fig. 7) the articular surface for articulation with the
epistrophaeus appears almost in the form of a horse-shoe and undivided. It
does not extend so high up as the fossae condyloïdeae and is at the middle
of the side parts a little convex. Dimensions of atlas: Breadth between the
extremities of the processus transversi 1' 51^; length or thickness of the
sideparts (partes laterales) 32”; length of processus transversi 3”; height
of the same 41"; height of atlas 123". It is a sensible defect in our de-
scription of this skeleton that the epistrophaeus could not be included in it.

The 314 cervical vertebra, viewed from behind, (Pl. П. fig. 8)1 is
distinguished by the strong developement of the lower branch of the lateral
processes (parapophysis), which is much larger than the upper (diapophysis)
and which, together with the latter, is inclined slightly backward. The
corpus is concave behind and convex is front, and of an almost rectangular
form, with the corners rounded off, and with a notch in the upper back
border continued a little way downward as a shallow furrow. In the midst
of the corpus is a low, blunt, longitudinal ridge. The arcus has a very
small processus spinosus, but is distinguished by its considerable height,
which is probably greater than in any other Balaenopteride, whence it ap-
pears fhat the height of the foramen spinale is nearly equal to its trans-
versal measure?). The processus obliqui anteriores (Zygapophyses) are less
than the posteriores, but nevertheless distinct. The latter have tolerably
large concave articular surfaces. Both the upper and under branches of the
lateral processes, but especially the latter, are directed upwards, and the
former have the point divided, or running out into an upper and lower pro-
cess, of which the lower is directed to the upturned point of the lower
branch, and the inconsiderable distance between them has probably been
filled with cartilage. The corroded edges of these points show that they
have been longer, and therefore the distance between them less, when they
were entire; but it is evident that the lateral processes neither of this nor
of the suceeeding vertebrae have been annular. The upper branches have
at the base of the anterior side a projecting keel or crista. The lower,
larger branches are bent upwards, uneven at the lower border, at the hinder
part of the base they are provided with a little projecting border, are thin
and compressed at the points, are also there higher than on the other parts,

1) We assume this on the ground of the uniform agreement of other Baleonop-
teridae in the size and direction of the lateral processes.

2) GRAY considers the form of the foramen spinale as especially distinguishing
this whale.

20 W. LILLJEBORG,

and have some signs of a division similar to that of the upper branches,
the external border being concave. Dimensions of this cervical vertebra:
Breadth of the corpus 82"; height of Фо. 62"; length of d:o .22”; height
of the vertebra 121”; distance between the extremities of the upper bran-
ches of the lateral processes 181”; фо between Фо of lower 232";
height of these last at extremities 35"; height of the foramen spinale 54°;
breadth of 4:0 67.

That which we look upon as the next or 4th cervical vertebra, since
with respect to the form of the arcus and corpus, the position of the pro-
cessus obliqui and direction of the lateral processes, it exactly fits into the
preceeding or 3"l, is of a somewhat slenderer structure. The arcus is equally
large and of the same form, and the oceasion is accordingly the same
with respect to the foramen spinale. Both the upper and lower branches
of the lateral processes (diapophyses and parapophyses) are parallel with
those of the foregoing, but both, and especially the lower, are slenderer
than they, and not quite so much directed back. Here also the upper branch
shows signe of a division at the extremity, but the lower process is there
much longer. It does not however show any signs of having been united
to the upturned point of the lower branch, but the interval between them
has no doubt been filed up with cartilage. The lower branch has at the
back of its base a somewhat stronger projecting border. The corpus has
also here on the under side a blunt ridge, is concave behind and convex
in front, but is thinner, and its length 2^. It is destitute of the notch which
appeared on the hinder side and middle part of the upper edge of the
preceeding vertebra.

That, which we look upon as the 6th cervical vertebra (PL П. fig. 9),
shows a considerable agreement with the corresponding vertebra ofthe Ba-
laenoptera rostrata, except that the corpus is less broad, and the foramen
spinale rather larger and higher, though not so high as in the foregoing.
The corpus is without ridge on the under side, and the upper branch of
the lateral processes is much shorter and smaller than the lower, and both,
though but little, directed forward. The corpus is concave in the middle
both before and behind. The processus spinosus is higher than on the pre-
ceeding vertebra. The somewhat widening extremity of the lover branch
of the lateral processes bears evident tokens of the adhesion of cartilage,
with which the interval between the ends of the two branches has evidently
been filed. At the base of the hinder side of the lower branches is an
edge extending abruptly out backward, or a depressed process. Dimensions
of that vertebra: Breadth of the corpus 7%”; height of Фо 7’; height of

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 21

vertebra 131”; distance between the points of upper branches of lateral
processes 171°; d:o between Фо of lower d:o 2217; length of corpus 27.

All the cervical vertebrae have been free. The epiphyses are fixed.

As, in addition to the first pair of ribs, which has been lost, there
have been found 14 pairs in a more or less perfect state, this Whale must
have had at least 15 pairs of ribs, and therefore 15 dorsal vertebrae. As
the 14 pairs that have been found are consecutive, and the appearance of
the 14th of them seems to indicate that it was the last, we have reason
to suppose that it had not more than 15 pairs of ribs, and accordingly not
more than 15 dorsal vertebrae.

The 18 dorsal vertebra (Pl. П. figg. 10 and 11) is as usual charac-
terized by its thinner corpus and its lateral processes, which are compressed
and largely inclined forward. The upper part of the arcus is lost. Its corpus
is destitute of ridge on the lower side, and is in the midst of the epiphysis
hollowed out both in front and behind. Looked at from the ends it is of
a transversal oval form, with the upper edge almost straight. The foramen
spinale is triangular, and its breadth is without question greater than its
height. The processus obliqui anteriores are but slightly projecting, and
the posteriores scarcely perceptible. The ends of the processus transversi
are high, bent downwards, and strongly compressed. On the lower side
of the left lateral process is a little articular surface, probably for the se-
cond or third ribs tuberculum. On the sides of the corpus, beneath the
base of the lateral processes, and nearer the posterior border is a field,
separated by a tuberosity projecting in front, partly covered by a harder
osseous matter, and concave, which has probably been the point of fixation
for the capitulum of the 4th pair of ribs, which is provided with a very long
collum (Pl VI. fig. 50) The epiphyses are firmly fixed to the bone.
Dimensions of this vertebra: Breadth of corpus 10^; height of Фо 6%;
lenght of d:o on the under side 31°; distance between extremities of lateral
processes 192°; length of lateral processes “1”,

The dorsal vertebra which we consider as the 394 (Pl. П. fige. 12
and 13) has also its lateral processes inclined forwards, but its corpus is
much thieker than the preceeding, and the external extremity of the lateral
processes is of a different form, broad, not compressed, and provided on
the under side with a concave articular surface. The corpus, viewed from
either end is of a rounded oval form, with its tranversal dimension greatest,
with upper edge coneave, and with both the anterior and posterior surfaces
plane. On the under side it has a low longitudinal ridge, and is concave
on the sides between the edges without any traces of an articulating area.

22 W. LILLJEBORG,

The processus spinosus is tolerably high and directed backward. The pro-
cessus obliqui anteriores et posteriores are plainly visible, and outside the
former are tolerably high projecting processus mammillares (A. RETZIUS).
The foramen spinale is subtriangular, and the transversal dimension consi-
derably greater than the height. The lateral processes are short and thick,
and the epiphyses are firmly attached to the corpus. Dimensions of this
vertebra: Breadth of corpus 817; height of Фо 627; length of Фо 5°; di-
stance between extremities of lateral processes 172^; height of the vertebra
to the top of processus spinosus 164°; breadth of ends of lateral proces-
ses 417,

The dorsal vertebrae which we take to be the 5th, 6th and TU were
found lying together with the ends of their eorpora in their natural position.
The 5th and Th agree accurately with the 6th as here represented, (Pl. П.
figg. 14 and 15), and they differ from the third by their larger size, lon-
ger projecting neuralspine, and longer and broader lateral processes, which
in all point backward.

The 5th differs from the other two in having its lateral processes
shorter and less inclined backward, in being broader over the processus
mammillares, and in having a broader foramen spinale. The 7th differs from
the 6th only in having slightly longer lateral processes, and a narrower fora-
men spinale. The epiphyses are loose on all three. They are also loose
on the sueceeding dorsal vertebrae and on the two first lumbar vertebrae.
We may therefore, aecording to FLOWER, consider this skeleton as that of
a whale in the 244 or “adolescent: period of life.

Th 69h dorsal vertebra (Pl. П. figg. 14 and 15), which we shall
describe separately, has a corpus, when viewed endwise, rounded oval,
with the transverse dimension greatest, and the upper edge slightly concave.
Its sides, as well as the upper surface, are concave and smooth between
the edges, and its under side strongly convex longitudinally in the middle,
but not ridged. The foramen spinale is almost halfround, with the trans-
versal dimension greater than the height. The processus mammillares are
compressed, oblong, strongly projecting, and, as well as the processus obli-
qui anteriores, completely separated from the base of the lateral processes,
but united with the base of the arcus. The processus spinosus (neuralspine)
is high, much inclined backwards, cut off obliquely at the point, with roun-
ded corners, and with the front sharp edge concave, when viewed from
the side, and with the point something broader. The lateral processes are
flattened with somewhat thicker points, and there on the under side and
nearer the posterior angle, provided with a concave articulating cavity for
the costa. Viewed from above these processes are considerably broader at

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 23

the points, with the fore edge a little but the back edge much bent back-
ward, and somewhat concave at the terminal border. Their posterior edge
is hollowed out at the base. Dimensions of this vertebra: Breadth of cor-
pus 9275 height of Фо 7; length of d:o 6%; height of the vertebra to the
point of the processus spinosus 1847; distance between extremities of late-
ral processes 2. 4; length of the one lateral process at the anterior edge
93”; and of the other 10°; length of the processus spinosus on the anterior
edge 81°; distance between the external edges of the processus mammil-
lares (i.

The dorsal vertebra, which we consider as the 9th, 10% or 11th,
differs from the 7th in that its corpus is longer and higher, its foramen
spinale smaller, its lateral processes longer and more inclined backwards,
its processus spinosus longer, and the distance between the external edges
of the processus mammillares less. Compared with that which we take to
be the 13th (Pl. Ш. figg. 16 and 17), it differs in having the lateral pro-
cesses shorter and broader and with larger and deeper articular cavities at
the point, the processus spinosus shorter, the foramen spinale broader, and
the distance between the outer edges of the processus mammillares greater.
These differences are then of the same kind as those that distinguish the
qth from it, and are conformable with the continuous change in the verte-
brae throughout the whole dorsal region.

The dorsal vertebra which we take to be the 13 (Pl. Ш. figg. 16
and 17) is distinguished from those already described by the length of the
lateral processes and processus spinosus, as also by the formers more slen-
der form and inconsiderable articular-cavity at the end (fig. 17 a). The
foramen spinale is also smaller than in the foregoing and its height and
breadth about equal, and its form triangular, and the distance between the
outer edges of the processus mammillares less. Viewed endways, the corpus
is more rounded than in the preceeding. but the width is nevertheless con-
siderably greater than the height, aud the upper edge is slightly concave.
On the lower side along the middle it is much convex, but without ridge,
and the sides between the edges are concave. The processus obliqui ante-
riores and mammillares are long, and project from the anterior edge of the
arcus. The processus spinosus, which is much inclined backward, and
truncated at the point, has the anterior sharp border, viewed from the side,
somewhat concave, its extremity being broader. The lateral processes are
also much inclined backward, and have both the anterior and posterior edges,
with the exception of the latters base, sharp, but a little within the middle
of the former is a projecting rough protuberance. On this vertebra, as

24 W. LILLJEBORG,

well as on the preceeding, (9th, 10%, or 11th) and 5th, 6th and 7th there
is above the posterior edge of the base of the lateral processes a hollow
(fossa) sharply defined in front, which is deeper in the 5th, 6th and 7th,
At the ends the lateral processes are thickened, but are yet provided with
but an inconsiderable articulating hollow, which extends from the middle
of the extremity obliquely under its posterior angle. Dimensions of this
vertebra: Breadth of corpus 9+; height of Фо 177; length of Фо 72;
height of the vertebra to the top of processus spinosus 191; rectilinear distance
between posterior angles at the ends of lateral processes 2° 82”; length of la-
teral processes in anterior border 13°; breadth of their ends 52^; length
of processus spinosus in anterior border about 9°; distance between external
edges of processus mammillares 647.
The vertebra, which we take to be the 1% lumbosacral vertebra (Pl.
Ш. figg. 18, 19 and 20) is distinguished from the dorsal vertebrae in ha-
ving its lateral processes longer, thinner, and less inclined backward, and
without articulating surface for the ribs, and from the other lumbosacral
vertebrae by these processes being thicker at the ends than in them. As
for the rest in form it differs but little from the hindermost dorsal vertebrae,
but has the corpus a trifle higher, the foramen spinale of greater height
than breadth, and the distance between the external edges of the processus
mammillares less!). It is by this characterized as a lumbar vertebra. Viewed
endways the corpus is rounded oval, with the transversal dimension largest,
and the upper border of the anterior end very slightly coneave, but the
same edge on the posterior end straight. The corpus on the lower side
along the middle is very convex but presents no ridge. The lateral pro-
cesses are very thin, especially at the anterior border, but at the point
forwards they are thicker, especially the left. The processus spinosus dis-
plays about the same form as in the last described dorsal vertebra, but has
not so broad a point when viewed from the side. The right processus
mammillaris stretches farther forward than the left. Dimensions of this ver-
tebra: Breadth of corpus 92°; height of Фо 74°; length of d:o 8^, di-
stance between extremities of lateral processes 2°, 102^; length of lateral
processes 15”; height of the vertebra to the end of processus spinosus 201”;
length of processus spinosus about 13^; distance between external borders
of processus mammillares 54.
he 2nd lumbosacral vertebra is similar to the first, but the lateral

‘) In the form of the end of the lateral processes it agrees very nearly with
the 1* lumbosacral vertebra of the Balaena mysticetus.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 25

processes are thinner at the point, less inclined backwards, and have, when
viewed from above, the concavities at the base in the fore and hinder ed-
ges about equal. Both this and the following vertebrae are without ridge
on the under side of the corpus.

The 3rd Zumbrosacral vertebra (Pl. Ш. figg. 21, 22, 23) likewise
closely resembles the first, but its corpus has the upper edge of the fore
end straight, and the convexity, along the middle of the under side is
stronger; the foramen spinale is smaller, and its breadth greater than its
height; the lateral processes stand out almost at right-angles, and the pro-
cessus spinosus both in this and the preceeding vertebra is very slightly
more inclined backwards than in the first Dimensions of this vertebra:
Breadth of corpus 91; height of Фо 72°; length of Фо 8%; heigth of
the vertebra to top of processus spinosus 21^; distance between extremities of
processus transversi 2’ 111”; length of processus transversi 13°; length
of processus spinosus about 12”; distance between external edges of pro-
cessus mammillares 6”.

The lumbosacral vertebra, which we take to be the 5% is similar to
the 3:1 above described, but has its lateral processes sensibly broader
(6^ broad, while those of the 3:4 are but 51”), and along the middle of the
under side of the corpus is an evident though not sharp ridge. In this as
also in the folloving vertebra the lateral processes are still a little inclined
backwards.

The 6th lumbosacral vertebra (РІ. IV. figg. 24, 25, 26) is similar
to the 5th, but has the anterior end of the corpus more rounded, with the
tsansversal dimension but inconsiderably larger than the height. The broader
part of the lateral processes extends more nearly to the base, and their
greatest breadth is in the middle!), and the ridge along the middle of the
lower side of the corpus is sharper. The foramen spinale is little, and some-
what broader than it is high. Dimensions of this vertebra: Breadth of cor-
pus in front 92^ height of d:o 8L; length of Фо 87°; distance between
the extremities of the lateral processes 3 1”; length of right lateral pro-
cess 141”; and of left Фо 131”; breadth of the right Фо 61: and of the
left Фо 537.

The vertebrae, which we take to be the 9th 10th and 11th lumbosa-
eral vertebrae, are distinguished from the just described by a somewhat
higher corpus and by shorter lateral processes, standing out at right angles,

") In the second the broadest part of the lateral processes is nearer the ex-
tremity.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. III. Vol. VI. 4

26 W. LILLJEBORG,

above which they have a long processus spinosus, and they are ridged
along the middle of the under side of the corpus. There is very little
difference between them, except that the 9% has the largest and the
11% the smallest lateral processes. The 10% (Pl. IV. figg. 27, 28, 29)
has the corpus, when viewed endways (fig. 29) almost round, but the
transverse dimension a little greater than the height. The lateral processes
are broad in proportion to their length, and the left appears to stand more
straight out from the side than the right, but this latter has been conside-
rably corroded in the front border nearer the extremity. The processus
mammillares are thin and the processus spinosus, viewed from the side, narro-
wer towards the end, even allowing for the circumstance that the anterior
border is in that part somewhat imperfect. The foramen spinale is small,
and its breadth and height about equal, its form triangular, with an inward-
directed flexure in the sides near the upper angle. Dimensions of that ver-
tebra: Breadth of corpus 927; height of Фо 827; length of Фо 91”; distance
between extremities of lateral processes 2° 8”; length of right lateral pro-
cess 121; breadth of left 401) 615; height of vertebra to the top of pro-
cessus spinosus 22^; length of processus spinosus about 13^; distance bet-
ween external borders of processus mammillares 6”.

In consequence of the differences that appear between the assumed
11th lumbosacral vertebra and that which we take to be the 15t caudal ver-
tebra, ve assume that there have been 3 more lumbosacral vertebrae, situ-
ated between the above mentioned, and accordingly that there were 14 ver-
tebrae belonging to the lumbosacral region.

The 1st caudal vertebra (Pl. IV. figg. 30, 31, 32) differs from the
11% lumbosacral in that the corpus is higher and the ridge on its lower side
is blunt and terminates at the posterior extremity with a concave surface with
two articular surfaces (fig. 31, a) for the processus spinosus inferior (haema-
pophyses), that the foramen spinale is less, that the lateral processes are
shorter and slightly inclined forward, but inserted lower down on the sides
of the corpus, and directed decidedly downwards. Its processus spinosus
has probably been shorter?). Viewed from the front end (fig. 32), the corpus
has the upper border, making the base of the oval-rounded foramen spinale,
straight, but short. The upper lateral borders below this are long and but
little curved, so that this end does not display a regularly rounded form.

') The left is much shorted, being much corroded about the extremity.
2) It corresponds to the vertebra that by ESCHRICHT and REINHARDT (“on
the Northern Whale“) has been considered as the last lumbosacral.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 27

The height is less than the transversal dimension. The lateral processes
are broadest about the middle and are at the base very slightly narrower.
The area with which the lower ridge on the corpus terminates at its ante-
rior extremity is plane. On the 11th lumbosacral vertebra it its somewhat
convex. The articular-surfaces for the processus spinosus inferior in the
hinder part are very small (fig. 31 a). Dimensions of this vertebra: Breadth
of corpus 107 height of Фо 92^; length of Фо 92°; distance between ex-
tremities of lateral processes 2° 3°; length of lateral processes 9°; breadth
of 4:0 47.

The 224 caudal vertebra (Pl. V. figg. 33, 34, 35) is similar to the
first, but has somewhat shorter lateral processes, artieular surfaces for the
processus spinosus inferior also in front, and along the under side of the
corpus, from about half its length backwards, it has a groove, which in its
back part at the right articular surface for the processus spinosus inferior
(figg. 33 and 34 a) presents the anomaly of having a tolerably long, com-
pressed process. Its dimensions, with the exception of the lateral processes,
are the same as those of the last vertebra. Distance between extremities of
lateral processes 2° 15.

The 4th caudal vertebra (Pl. V. figg. 36, 37, 38) is much mutilated,
but it seems however that its lateral processes were less, and along the
middle of the under side of the corpus it has a broad very shallow groove.
The hinder artieular surfaces for the processus spinosus inferior are very
large. The processus mammillares are thick, and the distance between their
external borders 5%; the processus spinosus is broad and short, with the
point rounded off, and a convex anterior edge.

The 6th caudal vertebra (Pl У. figg. 39, 40, 41) is distinguished
from the 4th by a shorter and higher corpus, with a broader groove on the
under side, an almost round foramen spinale, a smaller distance between
the processus mammillares, and shorter lateral processes. Dimensions of
this vertebra: Breadth of corpus in front 114; height of d:o 97; length of
Фо 94°; distance between extremities of lateral processes 19”; height of ver-
tebra to the top of processus spinosus 17”; distance between external borders
of processus mammillares 457; breadth of lateral processes 51; and length
of d:o 57.

The 7% and 8th caudal vertebrae are lost. That which we take to
be the 9th (PI У. fig. 42) is distinguished by shorter corpus and smaller
processes; for the rising right braneh of the aorta passes through a hole
(foramen) in the base of the right lateral process, and the corresponding
left branch passes along a tolerably deep furrow obliquely over the base

28 W. LILLJEBORG,

of the left lateral process, and immediately over the hole through the base
of the right lateral process 1 a short channel directed backward; because
the foramen spinale is very small and transversally rounded off, and because
the channel along the middle of the under side of the corpus is both broad
and especially in its hinder part deeply concave, and there appears also in
the middle of the under side a broad transversal groove. The lateral pro-
cesses are quite short, but directed forwards, and their hinder angle strongly
rounded off. Viewed from the ends the corpus is almost round, with the
transversal dimension rather greater than the height. The sides are pretty
deeply concave between the edges, both above and below the lateral pro-
cesses. The processus mammillares are much decayed, but one can see
that they were small and blunt. The processus spinosus is turned back-
ward, with the point rounded off and decayed. Dimensions of this vertebra:
Breadth of corpus 114°; height of d:o 97; length of d:o 82"; length of left
lateral process 21”; breadth of Фо 52^; height of vertebra to top of processus
spinosus 133°; distance between external borders of processus mammillares
3%. Right lateral process imperfect.

In consequence of the great difference in the size of the corpus, as
well as of the processes, between our assumed 9th caudal vertebra and the
next succeeding of those discovered, we are compelled to assume that there
has been а 10%, now lost, between them.

The 11th—17th, 19th, 20% caudal vertebrae (Pl. VI. fig. 43) display the
usual rapid diminution of the hinder caudal vertebrae, as well with respect to
the corpus as the arcus and processes, which latter both at last altogether
disappear. They also undergo considerable changes with respect to the
foramina for the side branches of the aorta. On the three first we find the
areus and decayed remains of the processus mammillares, and on the two
first the lateral processes are distinctly visibles, with the anterior angle for-
ming a projecting point. In all three the foramen spinale at the back part
diminishes rapidly in size, and in the third is very small. On it (the 13th)
the only indication of the lateral processes is a bump extending longitudi-
nally over each side. The foramina, through which the above-mentioned
right and left branches of the aorta pass, have even іп the 1% (the 11th) of
these vertebrae their origin on each side of the deep longitudinal canal on
the under side of the corpus, and have their openings on the 11th and 12th
vertebrae above the base of the lateral processes, and on the 13th above
the bump that occupies their place, and over that opening is a bridge,
under which the said artery passes. This bridge is narrowest in the 11th
aud broadest in Ше 188. In the 14th these foramina have their upper

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 29

opening on the upper side of the corpus, at the outer side of the base of
a low elevation or tuber there situated, between which two tubera, in the
midst of the vertebras upper side, is a longitudinal narrow and deep fossa,
instead of a foramen spinale. In the 15%, 16th, 17th, 19th and 20th they have
their upper opening in the corresponding place, but on the three last there is
an open channel connecting them; and they have their lower opening situated
in the same place as in the foregoing, in a common fossa. Тһе 168 and
17 as well as the 19th and 20th have, when viewed from the fore end,
a subquadrangular form, with the corners rounded off. The 14th and 15th
are more deeidedly rounded off at the upper part. In all the caudal verte-
brae the epiphyses are firmly attached. On the 15th and 168 the last traces
of the articular surfaces for the processus spinosi inferiores are yet visibles.

Between the 17 and the next of the discovered vertebrae there is
so great difference of dimensions, that it is evident, that there has been
an 18th vertebra between them, which has not been found, and it appears
as if the three extreme caudal vertebrae were lost; and it seems therefore
probable that the caudal vertebrae were in all 23, so that the whole number
of vertebrae, including the 7 cervical, the 15 dorsal and the 14 lumbosacral
vertebrae, was 59 or about 60.

The 19% and 20th caudal vertebrae are in the middle of the ends,
especially on the anterior side, very deeply hollowed.

Dimensions of these vertebrae: Length from the 11 to the 17th
caudal vertebra both inclusive 3° 32^; breadth of corpus, at anterior end,
of the 11% 107; height of Фо 105^; length of do 74”. Breadth of corpus,
at anterior end, of the 12% 10% height of d:o 102^; length of d:o 61.
Breadth of corpus at anterior end of 13th 91; height of Фо 107; length of
Фо 53”. Breadth of corpus, at anterior end, of the 14th 9^; height of d:o 9”;
length of 4:0 417, Breadth of corpus at d:o of Ше 15th 72^; height of d:o
1$; length of d:o 3%. Breadth of corpus at d:o of the 16th 42^; height of d:o
6~; length of d:o 34°. Breadth of corpus at d:o of the 17th 52°; height of d:o
52 ; length of d:o 31”. Breadth of corpus at d:o of the 19th 32°; height of
Фо 4^; length of d:o 27°. Breadth of corpus of the 20th 31”; height of
d:o 32°; length of Фо 23”.

Of the processus spinosi inferiores 4 have been found, of which the
three are here represented Pl. VI figg. 44, 45, 46. "The largest, fig. 44,
from the highest point to the lower border is 8", aud its breadth at the
lower part 61”.

Estimating the length of the head from that of the under jaw-bone,
and the length of the lost vertebrae from that of those that have been found,

30 W. LILLJEBORG,

we may approximatively estimate the entire length of the skeleton at about
45—50 feet.

In proportion to the length of the skeleton the ribs are thick and
large, the length of the longest being about + of the skeletons. This pro-
portion shows that the form of the body was slender and elongated, most
like that of the Physalus musculus, in which the longest rib is а trifle less
than + of the skeletons length, i. e. in the case of an old male (Bergens
museum); slenderer than that of the Balaenoptera rostrata, where that length
in a younger specimen is about midway betwen + and + of the skeletons,
and in a still greater degree slenderer than that of the Megaptera boops,
where the same length is about + of the skeletons. Its bone-framework is
however stout and strong, on which account we have given it the specialname
robusta. In form the ribs in general agree most with those of the Physalus
musculus, but are comparatively something stouter and broader, and in that
respect exhibit a tendency towards the form they have in the Balaena, to
which genus they approximate also in the circumstance of the two pairs:
having a more strongly developed collum than any other Balaenopterid,
and were possibly fastened by their capitula to the eorpora vertebrarum. All
have the lower end tapering, but more or less thin and compressed, and
those that are foremost are pretty broad just above the tapering point, with
tolerably sharp edges. From the number. of them that have been found, as
well as from the ordinary normal continuous change, which they show
among themselves, we may with the greatest probability infer, that their
number was 15 pairs, of which the first pair only is totally wanting. In all
Whalebone Whales the first pair is broadest at the lower end, and as the
first pair of the discovered ribs of this whale has the lower end tapering,
we are compelled to assume that these not are the first pair in the skeleton.
Аз these ribs are very similar to the 2nd pair of the Physalus musculus, we
consider that we are justified in assuming them to be that pair.

The 22d pair of ribs (Pl. VL figg. 47, 48) are distinguished from
the following by greater breadth in proportion to their length, that breadth
being especially remarkable a little above the lower end. At that end they
are very thin with both edges sharp. They are not distinguished by any
particularly strong curvature at the upper end, but they have there a “ca-
pitular process“ longer and sharper on the left rib (fig. 47) than on the
right (fig. 48).

Of the 34 pair of ribs only the lower portion of the left is found
(РІ. VI. fig. 49). This fragment in respect to form stands between the
2nd and 4th pairs, as being somewhat narrower than the second pair,

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 81

and broader in the lower part rather nearer the lower end, than in the
4th, as is the case also in a higher degree in the 2nd pair; and as besides
the next pair, with which it might be confounded, have been found entire,
we conceive that we have full right to consider this fragment as belonging
to the 3rd pair.

The 4th pair of ribs (PL VI. fig. 50, the left) is distinguished by
considerable length and greatness, especially in the upper part, and more-
over by a complete capitulum collum and tuberculum. They are also much
curved at the upper end. Their collam is 7” long. They are the largest
of all, though the succeeding pair is but little less, and in length surpasses
them. At about the beginning of the upper third of their length they have
on the outer border a very slightly marked obtuse angle, between which
and the tuberculum they are very broad. The tuberculum is about 2" high,
and the collum almost triangular in cutting through.

The 5th pair of ribs is similar tho the last but rather slighter and
longer, 8' along the outer curve, and has somewhat shorter collum.

The 6% pair of ribs (Pl. VL fig. 51, the left) are slenderer than
the foregoing and a little longer; also they are broader in the upper part
and with a more or less marked angle in the upper edge at that part. They
have also a distinct collum or capitular process, but it is much smaller,
and the capitulum is scarcely perceptible Those of this pair are the lon-
gest of all the found ribs.

The 7h рат of ribs (Pl VI. fig. 52, the left) are slenderer and
somewhat shorter than the preceeding, with the upper end concave, and
only a slight indication of a capitular process. They have the upper third
a little broader, with a scarcely perceptible notch or angle in the outer
border.

The 8th pair of ribs (Pl. УТ. fig. 53, the left) is somewhat less than
the foregoing, and is, like those which follow, entirely destitute of capi-
tular process, but has however the upper end concave.

The 9th pair of ribs (Pl VI. fig. 54, the left) is almost exactly si-
milar to the last but a little shorter, and has a pair of obtuse angles in
the outer border of the upper part, and the upper end but slightly concave.

The 10th pair of ribs (Pl. VIL fig. 55, the right) is far shorter than
the 9th, and has the upper end somewhat sqare, with a longitudinal shallow
concavity both on the front and back surfaces in that part. It has also
some bumps, of which one near to the summit, between the anterior and
exterior side, is the largest.

32 W. LILLJEBORG,

Of the 11th pair of ribs, we posses only a little more than the lower
half of the right rib, and this fragment serves to show that this pair had
much the same form as the 10th.

The 12th pair of ribs (Pl. VII. fig. 56, the right) is pretty much
like the 10th but shorter. Immediately below the upper obtuse point it
has an outer, an inner, and an antérior longitudinal ridge, and behind a
little lower down a bump, and lower down on the posterior border a
deep notch.

The 13th pair of ribs (Pl. VIL fig. 57, the right) has the upper end
immediately under the extremity compressed, with an outer and inner tole-
rably sharp ridge. About the lower end it is moreover something broader
than the last pair.

The 14th pair of ribs (Pl УП. fig. 58, the right) is much less and
slighter but not much shorter, than the last. The upper end is much com-
pressed in the transverse direction, and the hinder border is uneven.

The 15th pair of ribs (Pl VIL fig. 59, the left) is both less and
shorter, especially the latter, than the 14th, It has an undulating curvature,
and the upper extremity is not compressed, but thick, knobformed and oval.

Dimensions of the ribs:
Length along the outer convex edge of the 214 left rib, exclusive of capitular

process 5'.
d:o do from capitulum of the 4th left Tun "ен
(4:0 (4:0 4:0 4:0 5th d:o 8.
d:o d:o d:o d:o 6% 4:0 ) без
6:0 d:o from extremity of capitular process of 7th left . ( 54",
d:0 d:o from the uppermost point dio 8th dio . ид
d:0 d:0 d:0 do d:o 9th do 6 714,
Length measured along the outer convex edge of the 10th right rib 5' 104".
d:o d:o d:o d:o 12th do 5^ 234
d:0 d:0 d:0 d:0 13th d:o öl,
d:o d:o d:o d:o 14th %о 4' 8l",
d:o d:o d:o d:0 15th ]eft 4' 24,
Breadth of 2nd right rib at broadest part, at lower end ATH,
4:0 4:0 4:0 4:0 upper . An
d:o 3th left d:0 d:0 lower . za
d:o 4th d:o d:o d:o A
d:o d:o d:0 d:0 upper . 52“
4:0 14th right dio 4:0 lower . 21",
d:0 15th left d:0 d:0 d:0 218,

Ох TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 33

The breast-bone (sternum) (Pl. VIL fig. 60) is much decayed, but
seems to have preserved its characteristic form, which also furnishes a di-
stinguishing mark of this Whale. It is concave at the anterior edge, with
a broad obliquely cut winglike projection on both sides of the front, and
running out behind into a long round pin or process: At the base of this
projection on either side, obliquely opposite to eachother, is an rough pro-
cess, which in all probability served to fasten the cartilage, wich united
the 1s rib to the breast-bone. The upper side is concave and the lower
somewhat convex. Its length is 111", the breadth between the ends of the
winglike projections 1' i".

The bladebone (scapula) (Pl. ҮШ. fig. 61, 62) is also characteristic
of this Whale. It is not so broad as in other Balaenopteridae, though not
much less than that of the Megaptera, but broader than that of the Balae-
nidae, and seems in that respect to stand between the two forms. Its breadth
at the upper part is greater than the length from the cavitas glenoidalis to
to the upper edge by nearly + of the former. It is hollowed out in the
middle of the outer side. The acromion is broad and large, and the
proeessus coracoideus, though much shorter than the acromion, is yet tole-
rably long and thick, with the point rounded off. The cavitas glenoidalis,
viewed en face, is almost rhomboidal. The spina scapulae extends upward
against to the upper edge, and nearer the acromion! its border is far in
front of the other edge of the bladebone. The bones length is 2' 814 Из
breadth 3' 61", Breadth of collum 1. Acromion 9" long, and processus
coracoideus 51".

The os humeri (Pl. VIIL fig. 63, the left, seen from the outside) is
like that of the Balaenopteridae in general, and somewhat more elongated
than that of the Balaenidae, and has a caput subterminale and not so obli-
quely directed as in these last. A part of the tuberculum majus is lost,
and that protuberance seems not to have been particularly large. The an-
terior edge, (spina tuberculi majoris), which goes directly down from the
tubereulum majus to the lower end, is tolerably sharp, and the corpus of
the bone has a rather compressed form. Lower down and on the outer side
of the anterior border is a tolerably deep hollow, and on the outer side
nearer the upper end there is a low crista passing obliquely over the middle
of the bone. On each side of the articular surface for the upper end of
the ulna is a ridge or crista and the inner of these is at its back part
divided into two by a sulcus. The two articular surfaces for the radius
and ulna form a very obtuse angle with eachother. The length of the bone

is 1' 91^; its breadth at the upper end 111^ d:o at the lower 111".
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. Ш. Vol. VI. 5

94 W. LILLJEBORG,

The lower arm-bones (radius and ulna) (Pl. УШ. fig. 64, the right)
are in form not quite so elongated as those bones usually are in Balaenop-
teridae, but in other respects present nothing remarkable, except that the
ulna has a very large olecranon, conically pointed at the upper part. Both
have the anterior edge convex and the posterior concave, and the lower
end of the radius reaches below that of the иша. The rectilinear length of
the radius is 2' 51^; that of the ulna between the articular surfaces 2! 234
breadth of radius in the middle 62^; d:o of ulna 4“.

Of the carpal-bones or bones of the earpus six have been found (PI.
VIL figg. 65—10), of which however one is very small and has only one
surface complete. As they vere found in the immediate neighbourhood of the
right lower-arm-bones it seems probable that they belong to the right pee-
toral fin. The same is the ease with the four metacarpal bones that have
been discovered (fige. 71—74), and the four phalanges that have been
found, and of which the three are here represented (figg. 75—77). The
metacarpal-bones are comparatively short and thick, and have probably
had their respective positions from the innermost to the outermost in the
order indicated by the numerical series, and the number of fingers was
accordingly only 4, as in other Balaenopteridae. Their respective lengths
аге: N:o 71 51^ N:o 72 61^ N:o 73 53" and N:o 74 51". The phalanges
(gg. 75—77). It is scarcely possible to assign to these their respective
positions. Besides the 3 here represented a 4th, as we have already inti-
mated, has been found. It is exactly like the largest of these. The length
of this last is 61", that of the next in size 52", and that of the smallest 51".
The two largest are comparatively thicker, and the section through the
middle is oval, but the two smaller ones are more flattened, and from this
we may conclude that they have been situated farther from the base of the
fingers, whereas the larger ones were probably basal-phalanges.

We may conclude from the preceeding description that, among the
discovered bones, the under jaw-bones, the cervieal vertebrae, the sternum
and scapula are those whick present the distinguishing features of the Ge-
nus Æschrichtius, which has been constituted by J. E. GRAY for this Whale.

We therefore charaeterize that genus as follows:

Genus ESCHRICHTIUS, J. E. GRAY.

Proceedings of the Zoological Society 1865.

Maxilla inferior processu coronoideo brevissimo, tuberculiformi, et alti-
tudine maxima ad condylum posita; ramis antice valde tortuosis. Atlas cras-

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 3D

sissimus, processibus transversis verticaliter oblique compressis, brevibus, supert-
oribus, arcu inferiore hypapophysi postico Vertebrae ceterae cervicales fora-
mine spinali fere aeque alto ac lato, omnes processibus transversis apertis.
Sternum antice latum, excavatum, processibus. lateralibus magnis, alaeformibus,
oblique truncatis; postice processu. longo, teretiusculo, acuminato, ad basin pro-
cessus articulares pro cartilagine paris 118 costarum gerente. Scapula acromion
et processum coracoideum gerens, latitudine longitudinem Sta fere parte superante.
Species unica:

E. ROBUSTUS (LILLJEBORG).

E terra in Svecia media in Upplandia effossus.

In the above cited work on the Cetacea af Scandinavia? I have
given а detailed account of the circumstances under which the Whale-bones
here described were found: that the field in Gräsö, Roslagen, where the
bones were dug up, lies 10—15 feet above, and 840 feet distant from the
sea; that they lay partly in sand and partly in clay, at a depth of from 2
to 4 feet; and that with them were found shells of the Mytilus edulis and
Telina balthica of precisely the same appearance as those now met with
in the Baltic.

J. GRAY states?) that he has received from the shores of the English
Channel a pair of cervieal vertebrae of this Whale, which had been thrown
on shore by the waves at Babbicombe Bay. He has appended a figure of
the one of them, which presents a close agreement with the above descri-
bed in the form of the corpus and direction of the lateral processes, but,
as it is destitute of areus, the identifieation cannot be considered as abso-
lutely certain.

HUNTERIUS SVEDENBORGIL, n. sp.

The bones discovered show, that the individual to which they be-
longed was wery young, but the caput of the bladebone shows nevertheless
evident signs of the place of junction of an as yet cartilaginous processus
coracoideus; and partly on this ground, partly on that of the peculiar form

' Ofversigt af Skandinaviens Hvaldjur, Upsala Universitets Arsskrift 1861
och 1862; afterwards published by the Ray Society 1866 in English.
?) Catalogue of Seals and Whales in the British Museum, pag. 133 and 373.

36 W. LILLJEBORG,

of the ribs, which, as far as we are aware, agrees only with that of the
genus Hunterius GRAY, we consider that the Whale to which these bones
have belonged ought to be classed under that genus. We have unfortu-
nately not been able to perfect by personal examination our knowledge of
the skeleton of the only known species of this genus, Hunterius Tem-
minckii, preserved in the great museum at Leyden, and consequently we know
the form of its bones only from the description given by Dr FLOWER in
the above-mentioned treatise, and some rapidly made sketches, which Dr
FLOWER has had the kindness to communicate. Dr FLOWER has indeed
only described the first and second pairs of ribs, both of which are missing
from among the Swedenborgian Whale’s bones, but the 3:1, 4th and 5th
are among those found, and the first of these, as is well known, differs
from the 2% pair only in being somewhat narrower and longer, and both
it and the two following pairs show, allowing for this normal difference, a
close agreement with FLOWER’S description of the second pair, “very thick
and broad at the lower end.“ We know of no other genus in the whole
group of Whalebone Whales whose foremost ribs present so thick a form
at the lower end. The bladebone of the Swedenborgian Whale differs so
widely in the form and position of the acromion from that ofthe Hunterius
Temminckü, that it is immediately evident that they belong to different spe-
cies. Moreover the former is distinguished by its unusual thickness, which
however may perhaps be ascribed to the circumstance of its having be-
longed to a very young individual.

We have in the above mentioned treatise on the Scandinavian Whales
given an account of the circumstances under which the bones of the Swe-
denborgian Whale were found, and shall therefore only recite here, that
they were in November 1705 dug up at Wänga in West Gothland, 12
Sweedish miles (about 80 English miles) from the coast, and 330 feet above
the level of the sea, and that, little more than a century after, the late
Major L. GYLLENHAL, when digging a spring at the same spot, on the
estate Hóberg, chanced “at a deep cutting in of a brook“!) to meet with a
vertebra of the same skeleton, fitting exactly to the others, and presented
it to the Royal Academy of Sciences in Stockholm 1823. This latter dis-
covery is a most useful guide in identifying the spot where the original
discovery took place, and where a renewal of the diggings might lead to
results of the highest interest both to zoological and geological science.

') According to a kind communication in a letter from Lector N. E. Forssell at
Skara the name of the brook is Fjülbrobäcken.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 37

The entire number of the bone-fragments discovered amounts to 51.
Of these 12, including the vertebra in the possession of the Royal Academy
of Sciences, are vertebrae apparently all belonging to the caudal region, not
consecutive, but with several gaps between ет 1); 16 vertebral epiphyses,
that have been attached to the ends of these vertebrae, of which epiphyses
however two do not belong to the caudal region, but seem to have been
attached to the lumbosacral vertebrae; the breast-bone, one bladebone, and
22 fragments of ribs. No rib is unbroken, and of the bits it has been
possible to put together only three ribs, one of which is somewhat injured
at the lower end. Moreover 4 bits combine two and two into two fragments
of ribs. The remainder are separate fragments which cannot be put toge-
ther. The loose vertebral epiphyses, the very porous ends of the ribs, the
thick and very porous upper edge of the bladebone, the blunt and porous
extremities of the vertebral processes, and the comparatively small size of
the bones, all show that these bones belonged to a very young subject.
Nevertheless the arcus of the vertebrae is fully developed, and, as well as
the processes, firmly attached. The bones are not petrified, but still gene-
rally very hard, and some of them pretty heavy, considerably heavier than
they would have been, especially since they are young and very spongy,
if they had not so long lain in moist earth. On the vertebra, presented by
GYLLENHAL to the Royal Academy of Science, a little of the soil in which
it lay remains still attached, evidently showing that that soil was clay.

The first of the discovered vertebrae (Pl. IX. figg. 18—81) seems to have
been either the 1th or 2 nd caudal vertebra. There are marks of the articu-
lar surfaces for the processus spinosus inferior both in front and behind, so
that the vertebra is more probably the 2nd, It has the lateral processes much
broader than on the next of those that have been found (figg. 82, 83), which
we take to have been separated from the other by one lost vertebra. Both
the processus spinosus and the processus mammillares are alike in both,
but the foramen spinale is larger in the former. The lateral processes are
pretty much bent downwards, broader toward the end, and with a conca-
vity on the anterior edge at the base, for the ascending branch of the aorta.
The corpus has on the under side no longitudinal channel, but is on the
contrary transversally holloved both here and on the sides under the lateral
processes. Dimensions of this vertebra: Breadth of corpus in front 71";

') А renewed examination of these vertebrae has caused to make certain mo-
difications in the explanation of them given in our Treatise on the Scandinavian
Cetacea.

38 W. LILLJEBORG,

length of Фо, exclusive of epiphysis, 32^; height of corpus in front 6”; height
of vertebra to top of processus spinosus 101^; length of processus spinosus
3"; d:o of processus transversi 32^"; distance between external borders of
processus mammillares 31".

The next of the discovered vertebrae or that which we take to be the
Ath caudal vertebra (Pl. IX. figg. 82, 83) is, as we have already said,
similar to the 214, the only deviations being that it is rather smaller, has
less lateral processes and a smaller foramen spinale. ‘Tne concavity on
the under side of the corpus, and on the sides beneath the lateral processes
is more marked. The articular areae for processus spinosi inferiores are
more distinct, and from the outer side of both there extends inwards towards
the under side of the vertebra a ridge more distinct on this than on the
second. Dimensions of this vertebra: Breadth of corpus (2^; height of d:o
in front 6”; length of 4:0 without epiphyses 31^; length of processus spi-
nosus 22"; d:o of processus transversi 33“; breadth of Фо 21"; distance
between external borders of processus mammillares 31",

The vertebra which we take to be the 6 caudal vertebra (Pl. IX.
figg. 84—85) presents generally the same form as the last, with the same
form and the same direction forward and downward of the lateral processes,
but differs sensibly from it by its smaller lateral processes, processus spi-
nosus, and foramen spinale, and by its thicker and more separated pro-
cessus mammillares. The transversal groove formed by the concavity below
and at the sides of the corpus is deeper and narrower than in the precee-
ding. Above the lateral processes there is also on the sides of the corpus
a deep concavity between the anterior and posterior borders. Dimensions
of this vertebra: Breadth of corpus in front 74“; height of d:o Фо 64";
length of d:o, exclusive of epiphyses, 32“; length of processus spinosus 2";
d:o of processus transversi 32^; breadth of d:o 2"; distance between external
borders of processus mammillares 42".

Between the last described vertebra and that which follows there is
so considerable a difference in the size of the processes, that they cannot
possibly have been contiguous, and we are obliged to assume, that there
has been a vertebra between them!), whence it follows that we take the
vertebra represented in Pl. IX. figg. 86—87 to be the 8th caudal ver-
tebra. It is immediately evident that its processus spinosus is much lower,

') It should here be remarked, that the gap between these vertebrae (figg.
84—86 and 85—87) has unfortunately, by an oversight, not been observed in the fi-
gures, where they have been placed in contact.

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 39

the processus mammillares thicker, and the lateral processes much shorter
and less inclined downwards. The transversal channel or concavity bet-
ween the anterior and posterior insertions of the processus spinosi inferiores
is considerably narrower than in the last described bone, and the foramen
spinale is much less, and also transversally oval. Dimensions of this ver-
tebra: Breadth of corpus in front 71"; height of d:o 62^; length of 4:0, exclu-
sive of epiphyses, 31^; height of processus spinosus 121"; length of processus
transversi 237”; distance between external borders of processus mammil-
lares 52".

The next vertebra (Pl. IX. figg. 88—89) has по doubt been imme-
diately contiguous to the preceeding, and differs but little from it, and is
accordingly the 9th caudal vertebra. Its processes are however something
shorter and its foramen spinale something smaller.

The next fallowing caudal vertebra), which we take to be 10th (Pl.
X. figg. 90—93) has lost its arcus. The backwards gradually diminishing
developement of the processes is visible on it as on the others. In this
vertebra the foramina for the branches of the aorta first appear, and are
carried through the base of the lateral processes?). The transversal groove
on the under side and on the lower sides of the corpus is deep, and above
the lateral processes the latter is also much holloved out at the sides, but
the channel for the branch of the aorta is there but inconsiderable. Dimen-
sions of this vertebra: Breadth of corpus in front 7; height of Фо 7";
length of d:o, exclusive of epiphyses, 3"; length of lateral processes 13";
distance between external borders of mammillary processes 5".

The 11th caudal vertebra (Pl. X. figg. 94 —95) is very nearly similar
to the last, and only differs from it in having the foramen spinale conside-
rably smaller, and the distance between the outer borders of the processus
mammillares rather less. The foramina and canals for the branches of the
aorta are similar, with the exception of the former being a little less.

The 12th caudal vertebra (Pl. X. figg. 96—97) presents on the con-

5) This is the bone that the late Major GYLLENHAL presented to the Royal
Academy of Science. We have, through the kindness of Prof. ANGELIN, had the
opportunity of directly comparing it with those preserved here.

2) In this respect a great difference prevails between this Whale and the Nor-
ега (Bal. Mysticetus) in wich, according to EscugicHT and REINHARDT, these
foramina are found as soon as in the second (in our opinion 3") caudal vertebra;
and the lower channel for the side-branches of the aorta forms a closed canal in
the Northern Whale already in the 4^ (5) caudal vertebra, but in the present spe-
cimen not before the 15".

40 W. LILLJEBORG,

trary pretty considerable differences from the foregoing, by a remarkable
reduction of the processes, as well the processus mammillares as the pr.
spinosus and processus transversi. The foramina for the side-branches of
the aorta pass through the base of the lateral processes in the same manner
as in the preceeding, but above the lateral processes there is on the sides
of the corpus a somewhat more visible concavity for the said side-branches,
and at the back edges of the arrcus is a deeper rounded notch for them
on their passing into the canalis spinalis. This notch is shallow and wide
in the preceeding vertebra. The half-eanals between the front and back
articular processes for the processus spinosi inferiores are narrover. Dimen-
sions of this vertebra: Breadth of corpus in front 7”; height of Фо 61;
length of Фо without epiphyses, 3”; length of processus spinosus 1%; 4:0
of prosessus transversi +“; distance between external borders of processus
mammillares 4"; foramen spinale Z“ broad and í“ high.

8

The 13% caudal vertebra (Pl. X. figg. 98, 99) differs from the fore-
going in the same manner as it differed from the 11th, though comparati-
vely in a somewhat higher degree. The lateral processes are only indi-
cated by a longitudinal ridge over the side, and the base of them is per-
forated by the foramina for the side-branches of the aorta. The processus
mammilares are rudimentary as also the processus spinosus. The canal
for the said branches in the upper part of the sides of the corpus above
the lateral processes is deeper than in the foregoing vertebrae, and in this
the notehes in the hinder borders at the base of the areus have become
foramina. Тһе foramen spinale is smaller than in the last. Dimensions of
this vertebra: Breadth of corpus in front, exclusive of the said side-ridges,
61“; height of d:o d:o 65"; length of d:o, exclusive of epiphyses, 22".

Between the 13th and the next of the discovered caudal vertebrae there
is so great a difference that we assume that atleast one lost caudal vertebra
has been situated between them. That which we accordingly take to be
the 15th caudal vertebra (Pl. X. figg. 100, 101) is entirely destitute of ridge
on the sides, as also of processus mammillares, and has the processus spi-
nosus only slightly indicated. The foramen spinale is very small. The for-
amina or channels for the branches of the aorta have the one opening above
the middle of the sides of the. corpus, and the other far down in the sides,
and they have moreover an opening on each side of a large cavity on the
under side of the corpus. Over the upper opening is a short, open canal,
subsequently carried upward under a broad bridge and terminating in the
back part of the foramen spinale. Dimensions: Breadth of corpus in front

51"; height of d:o d:o 52^; length of d:o, exclusive of epiphyses, 21".

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 41

The 16h caudal vertebra (Pl X. figg. 102, 103) is somewhat
smaller than the last, is destitute of arcus, and has the canalis spinalis
only on the sides bordered with projecting processes. As regards the fora-
mina for the branches of the aorta, the one of them on the lower sides,
namely the right, is closed, and thus for the right canal there is in the
lower part only one opening, in the cavity on the under side of the cor-
pus. At the lower part of the left side there is on the contrary a very
small opening besides the larger one in the under cavity. Dimensions of
this vertebra: Breadth of corpus in front 5}; height of 4:0 d:o 51": length
of d:o, without epiphyses, 2".

The last of the discovered vertebrae, or that which we take to be
the 17th caudal vertebra (Pl. X. figg. 104, 105) is almost circular. There
are only 2 lower openings to the canals for the aorta-branches, situated
in the eavity of the under side. Of the canalis spinalis all that remains is
a very little hollow, at the bottom of which are three small foramina. Di-
mensions: Breadth of corpus in front 42^; height of Фо d:o 42" length of
Фо, without epiphyses, 12".

The breast-bone (Pl. 11. fig. 106) presents the simple form that it
usually has in the Balaenidae. It is oval, longer than it is broad, the fore-
part rounded, and with a little concavity in the right border near the point.
The hinder end is pointed, so that the side-borders there form an angle
somewhat. less than a right angle. The side-parts are very convex in the
middle, also rather thinner and bent obliquely upwards. It is hard and
solid, but the porous and thick edges indicate that it was entirely imbedded
in cartilage. It is particularly remarkable that that bone is so fully deve-
loped, and shows such considerable hardness, although other parts of the
skeleton show that it belonged to a very young animal, and although the
sternum otherwise does not ordinarily at so young an age attain such thick-
ness and hardness. Its dimensions are: Length 62"; breadt 42^; thickness
in the middle 14“.

The three perfect ribs (Pl. X. figg. 107—110 and Pl. XI. fig. 111),
which we may consider as belonging to the 34, 4th and 5th pairs, are
particularly characteristic for this Whale, as has already been remarked. AII
three belong to the right side. The first of them (fig. 107) is not quite
perfect at the lower end, but it seems to be only a very small portion that
is lost. In proportion to its length it seems remarkably broad at the lower
end, which shows that it must be one of the anteriors. The upper end is
much compressed and bent inwards, with a rounded-off projecting angle at

the upper border, without visible capitular process, for the extremity itself
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. III. Vol. VI. 6

42 W. LILLJEBORG,

is abruptly truncated and high. The inner side of the bone is sharp in the
upper part. Its lower end is thick, but not so thick as that of the next
rib, and its section at that part nearly elliptical. Its length measured along
the external edge of the curvature 3! 1"; its breadth at the lower end 31%;
and its thickness in that part 15".

The next following or 4thrib (fig. 108) is somewhat larger and
longer, and also thicker at the lower end, where it has tolerably visible
longitudinal furrows. Its section there is almost oval. The upper end,
which is strongly compressed and thin, is pointed, and exhibits some appea-
rance of a capitular process. Its length measured along the outer curva-
ture is 3' 92^; breadth at lower end 31^; thickness at that part 13".

The next following or 5th rib (fig. 109—111) is like the preceeding,
but rather longer, and at the lower end narrower and thicker, and
ovally rounded in the section (fig. 110). At the upper end this rib also
is compressed, but somewhat more strongly curved than the foregoing
and with an almost similarly insignificant capitular process. Like the fore-
going its lower end has evident signs of longitudinal furrows. In all three
ribs this end is very spongy at its extremity, and seems there to have been
provided with a still cartilaginous termination. Dimensions: Length along
the outer curvature 4' 2"; breadth at lower end 3"; thickness at d:o 2".

The two pieces of ribs, each consisting of two fragments, belong to
the left side, and the ribs, of which they have formed a part, have been
narrower and longer than those above described. The longest, which is
also narrowest, is almost round at both ends, and it, as well as the other
fragment, belongs to the middle part of the rib, both the upper and lower
ends being lost. The narrower, measured along the external curvature, is
2' 7", the other piece 2‘ 64”, the first at the lower end 12", the last 22"
broad. The situation of the latter has without doubt been more forward.

The blade-bone (scapula) (Pl. XL figg. 112, 113, the left) is also of
the highest importance in classifying this Whale. All the cartilaginous por-
tions that were atached to this bone are lost. The acromion is tolerably
long, but its thick, abruptly truncated and spongy extremity shows that it
had a cartilaginous continuation, and accordingly is not fully developed.
The processus coracoideus is absent, but the caput scapulae shows at the
anterior angle (a) an ascending rough surface, which has no doubt served
for the fixing of this process as yet in a cartilaginous state, for it, as is
well known, is much later developed than the acromion. On this ground
we assume that this species is provided with a processus coracoideus. Both
the form and position of the acromion in this Whale differ from those which,

|
|
|
j

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 43

according to the drawings kindly communicated to us by Dr FLOWER, they
have in the Hunterius Temminckü. In the latter it is farther removed from
the caput and has the form of a projecting acute angle, and is not trun-
cated at the point. In the species before us the distance between the a-
cromion and the cavitas glenoidalis is small, and accordingly the collum
scapulae very short. The form of the bladebone exhibits a general agre-
ment with that of the Balaenidae, and its breadth at the upper part is not
so much greater than its length. It is however at the upper edge thicker
than usual, but that is doubtless a consequence of the animals tender age,
especially as that edge is irregular and spongy, so that the bone has evi-
dently had a great cartilaginous continuation. Both the anterior and posterior
borders are concave. On the outer side it is somewhat concave with ra-
dial, broken furrows. From the acromion the spina scapulae extends so
far upwards, that it is discernible above the middle of the bone. The ca-
put, viewed endwise (fig. 113), is of an oval form, hollowed out in the
middle, with an acute angle in front and rounded off behind, with a scar-
cely perceptible obtuse angle there. Its outer border is somewhat more
convex than the inner. Dimensions: Breadth at upper part 1' 32"; length
1' 2"; breadth above base of acromion 52^; d:o of collum 42”; length of
acromion 12^; thickness of upper border of bladebone 1".

ADDITION.

Since the above was written three bones of the imperfect whale-
skeleton last described, of the Hunterius Svedenborgü, have been reco-
vered by Professor F. SUNDEWALL, of this University, and presented to
the University's Zoological Museum. These bones are: one caudal vertebra,
right bladebone and part of а rib. As they are perfectly similar to those above
described, they do not contribute any addition to our knowledge of this
Whale, but they afford some confirmation of the views we have taken.

The vertebra has evidently occupied a place between the 3 and 4th
of those above described, and is aecordingly, according the probable cal-
culation there made, the 7th caudal vertebra, which was there said to be
missing. Its lateral processes are less than those of the 6th, but longer
and slenderer than those of the 8th. The processus spinosus and processus
mammillares agree entirely with those of the last-mentioned, and the foramen
spinale is lower than in the 6th, but a little larger than in the 8th. The arti-

44 W. LILLJEBORG,

cular surfaces (“Hjörner“, corners, ESCHR.) for the processus spinosi inferiores,
especially the hinder ones, are larger and more prominent, as also wider
apart than in the 6th, but less than in the 8th, and the transversal groove
between them is deeper than in the 6th, but shallower than in the 8th. The
distance between the outer edges of the processus mammillares is greater
than in the 6th, and about equal to that in the 8th. It accordingly appears
in all its characteristics to lie between the two above mentioned (6th and
8th) caudal vertebrae. In the form of the lateral processes it agrees ho-
vewer more nearly with the 6th than with the 8%, Its dimensions are:
Breadth of corpus in front 7"; height of d:o 4:0 61^; length of 4:0, without
epiphyses, 31^; height of processus spinosus 12"; length of processus trans-
versi 21"; distance between outer edges of processus mammillares 51".

The blade-bone is precisely like that we have described, but its
upper edge is more corroded and uneven, and the bone accordingly some-
what shorter. The point of attachement for the cartilaginous coracoide
process is similar to that of the left bone, as also is the acromion.

The rib-fragment appears to have been part of one of the hinder
ribs, but both the upper and lower extremities are wanting.

To the above made enumeration of some valuable contributions to a
more accurate knowledge of the Whalebone Whales we may add a worthy
treatise on the external characters and a part of the anatomy of Physalus
antiquorum, by JAMES MURIE, Prosector to the Zoological Society of Lon-
don, in the proceedings of that Society 1865, pag. 206, and with the in-
scription: *On the Anatomy of a Fin-Whale (Physalus antiquorum, Gray)
captured near Gravesend.“

ERRATA.

Side 10, 8" row from beneath read fins (pectoral) instead of fin.
» 4 01405 es ID i

1.
2» 2)
5 ПОДА уме " » Balaenop FA Baleonop.

БА а S SS b=

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN. 45

EXPLANATION OF THE PLATES.

Plates I—VIII: ESCHRICHTIUS ROBUSTUS.
Plate I.

Left lover jaw-bone, the inner side.

do d:o d:o, the upper side.

Right d:o d:o, the inner side, reverted.

do d:o d:o, the upper side.

Cornu anterius (stylo-hyal). а, the inner and b the outer end. с,
the front and d the back side.

Atlas, the front side. a, hypapophysis.

d:o, the back side. a, hypapophysis.

Plate II.
91d cervical vertebra, the back side,
6th d:o 4:0, 4:0 4:0.

155 dorsal vertebra, the front side.
do d:o 4:0, the right side.
3114 do d:o, the back side.
do d:o d:o, the right side.
6% dio d:o, the front side.
do d:o 4:0, the right side.

Plate Ш.

13th dorsal vertebra, the front side.

do do 4:0, the right side. а, articular surface for costa.
1st lumbosacral vertebra, the front side.

d:0 4:0 4:0, the right side.

4:0 4:0 4:0, the lower side.

46 W. LILLJEBORG,

Fig. 21. 31 lumbosacral vertebra, the right side.

7227740 4:0 d:o, the lower side.
2 129 00 d:o d:o, corpus, the front end.
Plate IV.

Fig. 24. 6th lumbosacral vertebra, the right side.
ТІРЕГІ СІ) 4:0 4:0, the lower side.
зо 26. _ d:0 d:o d:o, corpus, the front end.
5.24... 10 d:o d:o, the right side.
141292 (4:0 4:0 4:0, the lower side.
129 бо d:0 4:0, corpus, the front end.
» 90. 1st caudal vertebra, the right side,
. 81 40 do d:o, the lower side. a, articular surfaces for the

155 haemapophyses.
32. d:o caudal vertebra, corpus, the front end.

Plate V.

Fig. 33. 214 caudal vertebra, the right side. a, compressed process at the
hinder right articular surface for the processus spinosus inferior
or the right haemapophysis.

» 94. 2nd caudal vertebra, the lower side. a, the mentioned compressed
process.

35. 2nd caudal vertebra, corpus, the front end.

36. 4th до d:o, the left side.

37. do 40 d:o, the lower side.

38. Фо d:o d:o, the front side, obliquely viewed.

39. 6h d:o do, the right side.

40. do d:o d:o, the lower side of the right lateral part.

41. dio d:o d:o, the front side, obliquely viewed.

42. 9th о d.o, the right side.

Plate VI.

Fig. 43. 11th—17th, 19th and 20th caudal vertebrae, the right side.
Figg. 44, 45 and 46, processus spinosi inferiores. |

Fig. 47. 214 rib, the left.

48. 4:0 d:o, upper end of the right.

49. 314 d:o, lower end of the left.

”

”

ON TWO SUBFOSSIL WHALES DISCOVERED IN SWEDEN.

. 50. 4th rib, the left.

51. 6th d:o d:o.
52. (th do По.
53. 8th do d:o.
54: 9th 40 %о.

Plate VII.

. 55. 10% rib, the right.

56. 12th do, d:o.

57. 13th do, d:o.

58. 14th do, d:o.

59. 15th d:o, the left.

60. Breast-bone (sternum), the lower side.
65—'0. Carpal bones.

11—14. Metacarpal bones.

15—11. Phalanges.

Plate VHI.

. 61. Right bladebone (scapula), the outer side.

62. d:o d:o, viewed from the lower side.
63. Left humerus, the outer side.

64. Right ossa antibrachii (radius and ulna), the outer side.

Plates IX—XI: HUNTERIUS SVEDENBORGII.
Plate IX.

. 78. Probably 274 caudal vertebra, the right side.

(9) 4:0 Фо 4о0 4:0, the upper side.
80. d:o Фо d:o d:o, the front side.
81. d:o do 40 d:o, the left side.

82. d:0 4th d:o d:o, the right side.
83. d:0 d:o d:o d:o, the upper side.
84. 4:0 6th dio 4:0, the right side.
85. d:0 d:o 4:0 4:0, the upper side.
86. d:0 sth dio d:o, the right side.
87. d:o d:o d:o d:o, the upper side.
88. 4:0 9th d:o 4:0, the right side.
89. d:o Фо 40 4:0, the upper side.

47

48

90.
oul.
92.
93.

94.
95.
96.
97.
98.
99
100.
101.
102.
103.
104.
105.
107.
108.
109.
110.

W. LILLJEBORG,

Plate X.

Probably 10th caudal vertebra, the right side.
d:0 do do d:o, the upper side. Arcus failed.
4:0 do do 4:0, the front side.
d:o do do d:o, viewed obliquely from the front and
lower sides.
Probably 11% caudal vertebra, the right side. |
d:o do d:o d:o, the upper side.
d:o 12th d:o 4:0, the right side.
d:o do d:o d:o, the upper side.
d:o 13th Фо d:o, the right side.
d:o do d:o d:o, the upper side.
d:o 15% d:o d:o, the right side.
d:o do о d:o, the upper side.
d:o 16% d:o d:o, the right side.
d:o do d:o d:o, the upper side.

d:o 14% d:o 4:0, the right side,
4:0 do о d:o, the upper side.
d:o 919 rib, the right.

d:o 4th d:o, 4:0.
4:0 5th d:o, 4:0.
Section at the lower end of the 5th rib.

Plate XI.

Breast-bone (sternum), the lower side.

Probably 5th rib, viewed obliquely from behind.

Bladebone (scapula), the left, the outer side. a, an ascending
rough surface for the fixing of the as yet cartilaginous processus
coracoideus.

D:o, the lover end. a, the mentioned rough surface. 6, acromion.

Nora Acta ЗОО Seient. Opsal Ser. SE Val. PZ.

оным

| 1 U
lb. Не топ

Eschrichtins robustus.

Nova Acta Societe: Serent. Upsal. Ser. BY” Val: II.

Ад пас. дейт. C.F. L Hedström. =. ШИЕ

а силе из robustus.

!
(АТАЛ ЫЛ

Nova Acta oreet. Serent: (psal Ser Be Vol ШИ. РЕП [.

7;

И nat. delin. C.F. L. Hedstrom. Lith.o. tr. h. C. 6. Hoglind

.
Eschrichtius robustus.

Nova Acta Societ: Serent. Upsal. Ser. 2% Vol. VI. r

775
VOGT NEN ee

RN

Ай нат, delin. C. К. L. Hedström

Eschrieltius robustus.

ПИРИ, РАТЕ. Ser, DL Vol. 17.

Е ое C. Gr. Hoglind

Eschrichtius robustus.

Ж

+

ES
-
— |
=
-
-——
-
—
мези
к.
кез
~
=
>
—
—
—
`
ane
om,
<

22

m

жеи =

гея

ү

қа

pprap

9

LR

Eselrichtius robustus.

п. Се, Мов

ғай Ser. eV UL PI VIL

Ја о. СИА с

Eschrichtius robustus .

Nova Acta Soeref. Serent: Upsal. Ser. IL Vole VI р | VI | | 2

Ad nat. delin. C. F. L, Hedström. Lith.o.tr.h. C. G. Hoglind.

Eschrichtius robustus.

E

u

Hunterins Svedenhot

о
ell.

„от. h.t

Vol. VI. о

—

Ad nal. delin C.E... Hedström. lith.o.fr.h. C. G Hoglind

Hunterius Svedenborgii .

E NOAA om
len er Serent Used. Sen 28 Vol: V7 mme

Ad. net delin. C.F.L Hedström figg. 106 & 113: Lilljeborg figg 111. 112. | Litho.trh.C.G.Higlind

Hunterius Svedenborgi.

SUR

LES SOMMES DES SERIES DIVERGENTES

R. HOPPE.

eA CO TI. eade ¿40 21094

ааа ыы \‏ ڪڪ
т oS‏

14%

=. » к | B
i ZU D) p
EM, | og y 6, а ‚98 Я Р.
A D.

"HS d

a ІН ЛЕ yj

4 »

P
á . 4
т "m eo qu

1

M качи jn ір tob

SUME S xTauusQ, K ом ut и ин n i

Si lon fait abstraction des fonctions périodiques, toutes les fonctions les
plus employées dans le caleul ont cette propriété commune, que pour des
valeurs assez grandes de la variable indépendante elles prennent un cours
permanent qui devient de plus en plus simple et régulier, en tant qu'elles
varient sans cesse en méme sens, et elles-mêmes et toutes leurs dérivées.
C'est à cause de cette circonstance qu'on peut assigner la valeur de chaque
fonetion semblable, répondante à un argument infiniment grand, en forme
trés-simple, c'est à dire une expression, dont le rapport à la fonction donnée
converge vers l'unité, expression qui réprésente nettement la loi de variation,
dans laquelle la fonction tend à se plier de plus en plus.

Nous allons retrouver la dite propriété dans les sommes de séries, re-
gardées comme fonetions de leur limite supérieure. En effet, soit f(x) une
fonction de l'espéce dont il s'agit, et » un nombre entier infiniment grand;
la somme

k=w
Fo) = 2 78)
le sera aussi et pourra être exprimée aussi simplement et par les mêmes
fonctions simples que son dernier terme /(а).

L'évaluation de la somme en cas particalier est beaucoup plus facile
que celle du produit de la série divergente. Car le dernier probléme exige
le développement de la quantité

kn

2 log f(k)
à tant de termes que le reste s'évanouit absolument. Ici il ne s'agit que
d'en trouver le premier terme, et il suffit que le reste, encore qu'il soit in-
finiment grand, s'évanouit relativement à ce terme. Done, si le probléme
relatif aux produits pouvait être généralement résolu, il n'y aurait pas be-
soin de traiter séparément des sommes. Mais ce ne sont que des cas par-
ticuliers ой on peut effectuer le calcul. Pour cette raison je me borne au
probléme plus facile, et j'en met tout le point d'intérét dans la généralité de
la solution, dont il est susceptible.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups., ІПе Série. 1

2 В. НОРРЕ,

Il est digne de remarque, que ce problème nous conduira à une voie
tout à fait différente de Vordinaire pour faire voir la précise étendue des
résultats. En effet, si l’on voulait baser les déductions sur les conditions
déterminées, dont elles dépendent en généralité complète, on perdrait l'unité
et la clarté de l'idée par la distinction des cas, où ces conditions sont dif-
férentes, et les résultats seraient fort difficiles à s'en servir. Pour éviter cet
inconvénient il nous vient à propos la nature singuliére de l'objet. Car ici
il est possible d'écarter l'influence de toutes les fonctions arbitraires et de

`

réduire la question à la considération de certaines fonetions spéciales.

Avant passer à notre thëme je vais établir quelques dénominations et
désienations et démontrer quelques lemmes, dont il y aura à faire usage
ensuite.

Je désigne par Ё un nombre entier variable indépendant, par w une
valeur de k infiniment grande, par w v, etc. des fonctions de k toujours
positives.

L'équation w, = c signifie, que и„ converge vers la limite c.

L'égalité de deux fonctions de w signifie, que leur rapport converge
vers l'unité.

Je dis que v, s'évanouit auprès de «,, si

Un + Vo == Uw ou —_ == |),

Nous nous occuperons de quantités de la forme

k=w

5.000) = dns,

ой w, est toujours le terme général d'une série divergente. La limite in-
férieure peut rester indéterminée en tant quelle n'influe point sur la va-
leur infiniment grande de la somme. Nous la supposons constante, positive
et assez grande pour que la fonction и, conserve sa nature par tout l'inter-
valle des k. Il sera donc tout à fait indifférent, si un nombre de termes
initiaux ne satisfait pas aux conditions exposées en général.

LEMME I". La quantité S (uu) est complètement déterminée par la
valeur de uw.

Démonstration. Soit

SUR LES SOMMES DES SÉRIES DIVERGENTES. 3

Lorsqu'on fait croître successivement le nombre и, U, croit (depuis
zéro) à l'infini; il y a done toujours une valeur telle que pour assez grandes
valeurs de n

U, < VU, < Un;

Le nombre n croissant à l'infini, м devient une fonction de n infiniment
grande et telle que U, s'évanouit auprès de U,, c'est à dire qu'on a

Ем
WO
ЮУ
Иа
Soit maintenant
BR
Ој = Pi Up , Po == 1 , V, = У x, ,
k=m
on aura
= kn
МА]
Yus Ми, ,
EEE k=U41

ou M désigne une valeur moyenne de p, entre les limites de la série, va-
leur qui devient = 1, parce que ces limites sont infiniment grandes. Il est
done, pour n = о,

V,— Г, = О, — О, = U,

Or la fonction р, ne peut pas surmonter quelque limite constante, lorsque
k croit jusqu'à м; par conséquent V, est obligé à s'évanouir auprès de U,
en méme temps que U,, et on trouve que V, est = U, ou bien

S (94) = S (uw)
sous la seule condition
Vo == Uy

Posons de plus

о) S i ] S Ж
P (us) = E Q (uv) ди (и ) og (и )

Uy Uw

quantités dont on déduit facilement la valeur de S (ua).

Je dis que la série и, diverge plus fort que la série w, si le rapport

v , . , ` s’ .
décroit perpétuellement à compter de quelque valeur de k, et s'évanouit
k

pour Ё = oo.

4 В. HOPPE,

LEMME IL — Si l'on substitue à une série и, une autre série plus
fort divergente, la valeur de P (u) se diminue ou reste la méme.

Demonstration. Si la série v, est plus fort divergente que la série
и, on a pour £ < n

vU, 0»
Ur Un
ou bien
б, Ur
VER HU
par conséquent
1 k = n 1 k—n
v, eS ga

En faisant croître т à linfini, on trouve ce qui a été proposé.

Lemme Ш. — Si la fonction f(x) et sa dérivée f'(x) sont continu-
elles et varient sans cesse en méme sens; si en outre elles satisfont aux conditions
/
Л (2)
(о) со, ел DES MOT ©);

Démonstration. D'après le théorème de Taylor

AC abor AO
a toujours une valeur moyenne entre
—f'(kj et — f'(k — 1).
Donc il n'y a que ces deux cas ci:
= D) ce p реп
DOTE NDS si
ce qui, en soustrayant le premier membre, peut être écrit:
0 < dE Uf (E DO ÖREN OR

où les doubles signes sont en relation et les mêmes pour tout £. En pre-

nant la somme depuis £ = m + 1 nombre constant jusqu'à £ = w, on obtient

k= 0

0« (т) fe) E 0) (0) – 0),
k Jem

m

SUR LES SOMMES DES SÉRIES DIVERGENTES. 5

et en divisant par f(«)

Кс- 0)

1+5 7/0 =0 |

équation identique à la thèse.

Série géométrique et séries qui divergent encore plus fort.

En désignant par c une constante positive, on a

kzw 1 pos e cv 1

бшу we оа N 9а а — = —— —.n °
Be) ag 10

Maintenant, si u, est le terme général positif d'une serie plus fort
divergente que la série e‘*, quelque soit c, il est en premier évident, que
P (u,) ne peut pas être < 1, d’après la définition. En outre on sait par le
lemme П, que la même quantité ne peut pas être > P(e”), quel que soit c.
La valeur exposée de la dernière quantité réprésentant toute quantité > 1,
il suit, que 1 est la valeur précise. On a donc

RMC al

pour toutes séries u, plus fort divergentes que toutes les séries géométriques.

Le second cas à considérer est celui d’une série contenue, quant au
dégré de sa divergence, entre deux séries géométriques. Supposons que la
série u, diverge plus fort que e“7®* et moins fort que &^*^^, quelleque
soit la quantité positive „а“. D’après le lemme П P (и,) ne pourra être

J 1 i 1
ni gw, sura n < Tre ›

par conséquent on a

1
P (ua) = ta

et le rapport à la serie ¢* n'entre point en question.

Si en dernier lieu une série w, diverge moins fort que toutes les
séries géométriques, il est clair que P (u,) n'a aucune valeur constante; car
il faudrait que cette valeur füt

6 В. НорРЕ,

pu
pour tout c. Ce cas est essentiellement différent de ceux qui précédent et
sera l'objet des discussions suivantes.

Séries arithmétiques et logarithmiques.

Je désigne par ба, ђ2,... lw les fonctions suivantes:

а-а hos 10000 inete. Т logie

Si l’on pose
J= (la), «2-0,
on trouve
; а (а)
A TE за, 89
Ў (а)

et d'aprés le lemme Ш

en particulier

POEM р ә,

(log log 2)*-!
P ( о log w

> = log ә log log 2 , etc.

Maintenant si une série donnée ”, est contenue, relativement au dégré
de divergence, entre deux séries de la forme que nous venons de considérer,
et qui ne différent que par la valeur de „а“, il s'ensuit du lemme II, que
P (uo) est de la forme (1), et qu'il n'y а à chercher que le facteur con-
stant. En effet, la constante „а“ croissant continuellement de zéro à l'infini,
le rapport

Va ol Oe ae I

(hay

SUR LES SOMMES DES SÉRIES DIVERGENTES. 7

est d'abord infiniment grand jusqu'à une limite déterminée, et devient nul
aussitôt que cette limite est surmontée. C'est la valeur de „а“ répondante
à ce changement soudain qu'il faut introduire dans l'équation

1
Р(ш)-- aha... бо uen. als Melita: (2)

pour lui satisfaire. Il ne diffère rien, si le dit rapport est, à l'instant du
changement, nul ou infiniment grand ou fini. Done tous facteurs de wa, dont
toutes les puissances s'évanouissent auprès de /,», n'influent point sur la
valeur de P (ua).

Si par exemple la série log & est donnée, on voit, que log w est
contenu entre des valeurs de 277", et le rapport

log 2

ESCROW

шө
devient nul aussitôt que „а“ devient >> 1; par conséquent on а

P (log а) =a

)
et il appert que la fonction log 2 пе contribue rien au résultat et aurait pu
étre remplacée par 1.

Si, au contraire, la série w, est contenue entre les séries

(lLk) (45)

kik... Uk LUE. ouk

et

pour toutes les valeurs positives de „а“ et de 5, il s'ensuit du lemme II, que
P (wu) west jamais de la forme (2), mais qu'il est
P (us)

= ENS nm ws

Le cas est analogue, ou la série donnée diverge plus fort que toutes
les séries de la forme k*~*, mais moins fort que toutes les séries géomé-
triques. Alors P (w,) est infiniment grand, mais s'évanouit auprès de 2.

En examinant ces cas, qui se présentent rarement, on est conduit à
une suite illimitée de différentes formes, dont chacune remplit incomplétement
le vide, qui reste dans la précédente, et auxquelles répondent des solutions
différentes. Il suffira d'exposer le commencement de ce progrés infini, qu'il
faudrait exécuter pour épuiser tous les cas possibles.

8 ! В. НОРРЕ,

Séries nuancées par l'exposant du terme general.
Soit
Ја) = (2) er) ; a0,
d'où l'on tire en différentiant
"m
лай

f (a) ac (Loy |
Ha)” Wot e о

уб) =

— jet ==

La dernière quantité s'évanouit pour » > 0 sans restriction, mais encore pour

n=0,a<1. Done, si

ес Ink 2

EDEN. ZUR elle elle ile ое IMS. И

est le terme general d’une serie, dont le dernier terme a la valeur

1
ر‎ a; Ј (о) ,

а

on obtient en vertu du lemme Ш avec l'exeption n = 0; а > 1:

1 есте?
S (uw) = ac f (o) = (1а): ,
Dolo. sina
т b

1
Q (ua) = = LATAS ОД;
en particulier:

a 70 \
В sim (0<a< 1) Й

ec(log о) @
(== 06 coe

ellos leg w)

Q eee? = = log w log log w, etc.

On observera, que les quantités ©, en tant que les derniers termes
des séries sont de la forme exposée ici, suivent la méme loi que les P,

SUR LES SOMMES DES SÉRIES DIVERGENTES. 9

c'est å dire qu'elles se diminuent ou conservent leurs valeurs, lorsqu'on sub-
stitue successivement des séries plus fort divergentes. Il reste à démontrer
que cette loi est générale; car en la supposant juste on trouve, que les va-
leurs des Q exposées sont applicables à toutes séries contenues relativement
au dégré de divergence entre deux séries de la forme w, qui ne different
l'une de l'autre que par la valeur de „а“.

D'abord il est facile de voir, que d'entre les trois séries

ec ky +6 ec lk)? — CE) qu)
TEL эү na PN te WE poby 3e

n—1

la derniére est contenue entre les deux premiéres pour toute valeur de 5,
si pour tout b

ШОП |
(Lo m ? Q,(») (6,2) == C9 у а 6 о 6 0 ñ с аја с (4)

En tant que la fonction Ø,(x) varie continuellement et perpétuellement en méme
sens, il est permis à poser

(Ops GB Ne ONG) NBS Б О З (5)
Les équations précédentes deviendront:
(ш)
PIU EE ‚ЖОЮ suce avenant (0. (6)

dud mc

varient sans cesse en méme sens, et examinons les deux eas, oü la derniére
fonction reste perpétuellement ou > a, ou < — a, à compter de quelque va-
leur £ =n. Nous aurons respectivement:
O(n + k + 1) a a
Q(n + k) TUUM а "ors

ou

et par emploi répété:

ый с шы т

Nova Acta Reg. бос. Sc. Ups., IIIe Série. 2

10 В. НОРРЕ,

Or on sait que

(1 оч et?

= 120

donc en prenant b à volonté entre 1 et ez, on voit que, pour des valeurs

de n assez grandes, il est

(+3) >5>1 5 | eu

En substituant répétément 2% au lieu de т, on trouve respectivement:

Q(2"n) Q(2"n) u
PUMP CONS аты OA
p(n) Mt) |
ou ce qui est la шёше chose:
log 6 log 5

(2а) "> p(2"n) > п "* p(n)
log b log b

(27n) EE O(n) < пі"? O(n) .

Maintenant si l’on considère n comme constant et m comme croissant à
l'infini, on observera, que les deux résultats sont contradictoires aux équa-
tions (6), et on conclura que, les deux cas supposés étant impossibles quelque
soit „а“, il peut être seulement

(Q(o + 1) e
al 20) et Arg aS И (7)

d'où l'on tire
P(o + 1) = Ф(0).

Donc, en multipliant par

о + 1 : ACE E
& ' Ф+1)
et en mettant 2 — 1 au lieu de o, on trouve
Plu — 1)
gj m uo Cue... ОЦЕ (8)

Or on sait que la dérivée Ф’(х) est quantité moyenne entre

Ф(г--1)--Фа) et Фа)--Ф(г--1) ,
par conséquent la quantité
KAO
Ф(а)

SUR LES SOMMES DES SÉRIES DIVERGENTES.

s'évanouit, comme elle est moyenne entre les quantités (7) et (8).

l'équation (5) on a

Ф.(а) = QU)

par conséquent

Lo

1

n

Soit maintenant

је) =

Еп différentiant on trouve

1— а Lax
/ Das / lnx Y n n
J (x) = 1, а e у) ја b Сауе) Га

; Ф, (2) = Q'(Lo)l w ,

elnz)*gnz)

BETONEN

Ф, (а) 1
@,(z) |

d’où l'on tire en vertu des équations (4) et (9):

У (2) = al, w en) exo)

ce qui, en posant

p, == lk e I Pn(k) ;

peut étre écrit:

„= o)

е 9 ө € е ге) ө ө ө e ° ө

11

D'aprés

ТТІ | )

D’après le lemme Ш, dont les conditions sont remplies 1° pour n > 0,

29 pour n= 0, а < 1, on obtient

S (vu

Роа) ==

об роја pnl)

a а NOT al lof Ф (w)

al, aD.)

log S (vu) = (LO, (o)

Lo
Q (Vu) == ao

1

Е aha... Lo.

Il a done été démontré, que la quantité Q est indépendante de la
fonetion Q, qui peut étre toujours remplacée par 1, et que, par conséquent,
la loi de variation des Q exposée plus haut a lieu en général, tandisqu'il
s'agit de séries contenues relativement au dégré de divergence entre deux
séries de la forme (3), qui ne différent l'une de l'autre que par les valeurs

de „а“ et de c.

12 В. HOPPE, SUR LES SOMMES DES SERIES DIVERGENTES.

On voit à la fois, que les quantités P, qui dépendent ici de la fonc-
tion Q, cessent d'avoir des valeurs indépendantes de fonctions arbitraires,
qui viennent à entrer dans le terme général, aussitót qu'on quitte la forme (3).
Si l'on voulait, en poursuivant un pas de plus la voie décrite, examiner les
séries, qui sont entre

ec lik)? ec(n4ik)?

ТЕЕ NS Со т

on trouverait, qu aussi les Q commencent à être affectés des fonctions arbi-
traires, aussitôt que la série change de forme, et qu'il faudrait, pour éliminer
ces fonctions, introduire de nouvelles quantités au lieu des Q, moins sensi-
bles de variations dans le terme général de la série.

Pour déduire de la quantité indépendante Q (vo) la valeur cherchée
de la somme © (ual, on a

log (v,Q(v,)) —log S (va) + log log S (ug) = log S (ш)

par conséquent

_ vu (и) по до) _.
_ log S (бо) _ 102 (vu Qu)

La théorie précédente n'est pas fondée sur la notion générale des
fonctions, mais elle se joint à leur formation selon les opérations algébriques.
En effet, regardé du premier point de vue, elle ne serait applicable que sous
de grandes restrictions. Mais lorsqu'on n’a en vue que des fonctions de
formation définie, toutes les conditions qu'il faut admettre se trouvent rem-
plies en général, et chaque cas de contraire, c'est à dire, ou une fonction
varie perpétuellement en sens alternatif, est reconnaissable par un élement
périodique.

S (Vw)

SURFACES ÉGALEMENT ILLUMINEES

R. HOPPE.

UPSAL,
W. Эсногти. 1867.

CO TLL CATE LU ТҮ IS

hec e
"dum ГА

па іші bat

VER VAL ТШ. Bayer

WAS Cyn

„Ж EE ou C |

| ! HOS ill ТУ”
А ; р %
| | a ENT 1
i jay к oW Á ga Jl and = М
— oci тнт TANE ee
"UE И. y A i
ка / +. lé у
Er таи. ж ^i M Ne
| {ae "n iind “ wa qa

h y a un nombre infini de surfaces, qui, par les rayons de lumiére sortant
d'un point, sont également illuminées dans toute leur étendue. A l'aide de
fonetions indéterminées on peut les exprimer sous une forme commune.

Soit v = 0 l'équation de la surface; prenons le centre luisant pour
origine des æ y s, et posons pour brevité

++.

Le cosinus de l'angle entre la normale de la surface et entre le rayon sera

a < =
да dy 95
t и 23 + уз + 23
et par conséquent lintensité constante de l'illumination, décroissant en rai-
son du carré de la distance, a la valeur

Posant

æ = r COST COSA, y =r cos? sina, z=rsin$,

et différentiant partiellement, on obtient

I

àv dv и. ду .
== = cosa + — sin) cos 9 + — sin$ = cr?t
ar да dy 92

1 dv pe 2“. ; dv
SEO COS À — sin a) sin $ + — cos
rd за T $5 7 е
1 dv à
DECLA — COS À
ғ COS + JA 2 Ws |

Nova Acta Reg. бос. Sc. Ups., IIIe Série,

2 В. HOPPE,

et prenant la somme des carrés, оп trouve
2v? 1 ۶ oa 1 [ow
CYC) + he P
om rag г COST 2л 2. >

ou bien, en écrivant comme suit l'équation de la surface,

А =)

== m № Е 15) + (ss =

ou, en posant cr? = sin 2p,

\ 2

Be E k) == {еа ООСС

équation qui peut être décomposée dans les deux suivantes

ди dy :
I — cosy: —— = sina cos S
29 qu us | )
d'où l'on obtient

эм = сову dO - sins 0.

Cette relation ne pouvant avoir lieu que sous la condition

2 cosy sing COS)
Ў 22

il s'ensuit à la fois

5 27 27 4 5
siny — + cosy cos$ — = sins sin I
т | 95% {|

с
Maintenant si w = 0 est la relation cherchée entre z, A, 9, on а

Я JU ди М : ди
siny — + сову cos$ -~ + sins sind — = 0
(ROT + cosy sg + Sin T ;

équation dont l'intégration revient à celle des équations simultanées

ЈА а Я
sing созу cos sing sinF `

SURFACES ÉGALEMENT ILLUMINÉES. 3

Des deux intégrales de ces équations
ДЕГЕЛІ COS e Ne TTA ЕТЕГІ (4)
b = A — arctg (tg 4 sin $)
on tire, en faisant Û fonction de a, l'intégrale complète de l'équation (3)
À — атоо (ten SMO EO) о. (5)

où la lettre „а“ réprésente sa valeur exposée dans l'équation (4). En sub-
stituant cette valeur de A dans l'équation (2), on obtient

sted 1
н to Fd
COS 7 Е» COS

ди = Fv?
х

+ 2 [a .F(a)] — F(a) a.

Remplacons encore la fonction arbitraire F(a) par Ф' (а); l'intégrale sera
= aretg m + sina cos 9 Q (sing cost) — Ф (sins cos 9) (6)
n COS 4 1 | M

Si l'on y ajoute l'équation (5)
Л = arctg (tgn sin) + Ф (віпу сов 9) ........ (20)

on observera, que сев deux équations déterminent le тауоп vecteur
V sin 24
x с

en fonction de $ et de A à l'aide d'une variable auxiliaire z, et qu'elles ex-
priment ainsi la surface cherchée d'illumination constante.
L'équation (1) a immédiatement l'intégrale particulière

и=>+ + <
qui répond à une surface de rotation

cr? = віл2(9--а).

4 В. HoPPE, SURFACES ÉGALEMENT ILLUMINÉES.

Sa courbe génératrice, qui est évidemment une ligne d'illumination constante,
est une lemniscate, dont le noeud est le point rayonnant. Si l'on pose

Ф(а) = a + Ва ,

les équations (6) réprésentent la méme surface, dont laxe de rotation est
perpendiculaire à l'axe des z, et qui, en méme temps que В varie, tournoie
autour cette axe.

MÉMOIRE

SUR LA

DÉTERMINATION DES LONGUEURS D'ONDE

DES RAIES METALLIQUES,

Dr. ROB. THALÉN.

UPSAL,
W. SCHULTZ. 1868.

CAUAUDKOT AIE-MOFEA AU EU

Lh Sa м

LALOR

ya EAE “fe р

Ü sls |

VOLTA P ІШ РАТЕ 290 ч ines

b
m

LAM „44
BEER MOM ла >

SOW) |: к.

ТЕ ЛТД у A
(C c me vi He

yoo ан
IT Pa ae А он hen IM
Tw oie ИТЕН
ҮКҮ | " pi 4h то
R ee (o ee sh

— а ee ДА саване i |
TABS U ERS:
E АНА ТИ DLL SAT W к
Вав хтатнов W SN

м9

INTRODUCTION.

Dons un Mémoire précédent, publié sur l'analyse spectrale*), j'ai donné une
planche, où se trouvent réunis les spectres prismatiques de presque tous les
eorps simples, tels qu'on les obtient en employant, soit la flamme d'un cha-
lumeau à gaz, soit l'étincelle électrique d'un appareil puissant d'induction.
J'avais construit cette carte spectrale suivant les indices de réfraction. ob-
tenus à l'aide d'un prisme de sulfure de carbone, d'un angle de 60?, et
avec tout le soin que me permettaient de lui donner alors les circonstan-
ces; elle satisfera donc, je l'espére, aux besoins ordinaires de l'analyse.
Cependant, il pourra arriver quelquefois, méme en ne tenant compte que des
exigences de cette analyse, que les spectres donnés par réfraction ne con-
duiront pas aux résultats désirés, c'est pour cette raison, et pour d'autres
que je donnerai plus bas, que je publie maintenant une autre carte, dont la
construction a été basée sur les longueurs d'onde de la lumière.

En effet, quand il s'agit des spectres électriques, qui sont les seuls,
dont on doit faire usage dans l'analyse spectrale, prise dans le sens le plus
étendu, on ne peut pas se servir, en général, d'une raie individuelle, pour
déterminer rigoureusement la présence d'un certain corps dans Ja substance
quon veut analyser. ll faut, au contraire, qu'on examine des groupes en-
tiers et surtout ceux qui sont bien caractéristiques pour les corps différents.
Or, puisqu'il arrive ordinairement dans ces recherches, que la substance con-
tient, en méme temps, plusieurs corps simples, et que par suite, le spectre
obtenu est couvert d'un trés-grand nombre de raies, on comprend bien que
la difficulté de déterminer exactement, à quel corps appartient une certaine

*) Upsala Universitets Årsskrift 1866.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. 1

2 ROB. THALÉN,

raie, augmentera trés-vite; les groupes caractéristiques des raies d'un métal
seront mélés avec ceux d'un autre, leur apparence primitive sera, par con-
séquent, changée énormement, et il faudra donc recourir à des moyens par-
ticuliers pour les distinguer sûrement, les uns des autres.

C'est pour éviter ces inconvenients qu'on emploie, dans les spectro-
scopes ordinaires, un micromètre trés-fin, tracé sur verre, dont l'image se
réfléchit sur la face du prisme, tournée vers l'oeil, de telle facon qu'on
puisse la voir en méme temps que les raies lumineuses du spectre. Le
numéro de l'échelle, coïncidant avec la raie observée, doit ainsi servir
comme d’indice caractéristique du corps qui а donné naissance à la гаје en
question. Mais, si le prisme a subi quelques variations de température assez
considérables, il s'ensuivra que les déterminations faites avec le méme in-
strument, mais à des époques différentes, ne seront jamais parfaitement iden-
tiques entre elles; et à plus forte raison, devra-t-il arriver, en employant
des appareils, dont les pouvoirs dispersifs sont inégaux, que les raies spec-
trales ne tomberont pas sur les mémes numéros de l'échelle. Si lon veut
que les indieations des divers instruments deviennent comparables entre
elles, on sera obligé de dresser des tableaux, ou de construire des courbes,
dont l'emploi ne sera cependant pas bien commode.

Puisque la méthode d'observation, dont nous venons de rendre compte,
ne permet pas, en général, une détermination exaete des positions des raies
spectrales, il faut évidemment, au moins quand on aspire à la dernière
exactitude qu'on compare les raies lumineuses au spectre solaire, dont les
raies obscures serviront, pour ainsi dire, comme d'échelle micrométrique,
Supposons done qu'on fasse coincider les deux images prismatiques, dont
lune appartient au métal qui a servi comme d'électrode, et l'autre au soleil,
on aura les raies de celui-là enregistrées parmi celles de celui-ci, et on
conçoit bien que la dispersion du prisme, si grande ou si petite qu'elle soit,
produira nécessairement le méme effet sur les deux spectres. Par consé-
quent, en opérant de cette maniére, on n'aura pas à craindre la moindre
influence nuisible des variations de la température sur les déterminations
en question, mais la position d'une certaine raie sera donnée, une fois pour
toutes, pourvu qu'on sache indiquer, d'une maniére convenable, les raies du
spectre solaire, parmi lesquelles a été observée cette raie métallique. Or,
pour pouvoir distinguer sürement les unes des autres raies fraunhofériennes,
dont le nombre est presque infini, il sera trés commode d'employer, méme
dans ce cas, une échelle graduée qu'on doit placer sur les planches tout-
auprès du spectre solaire. Toutefois, au lieu de se servir d'une échelle tout-
à-fait arbitraire, ou au moins de telle nature qu'elle ne représente que la

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 3

réfrangibilité d'une certaine substance, il vaudra beaucoup mieux introduire
immédiatement les longueurs d'onde de la lumière, afin de s’en servir pour
la dénomination des raies spectrales.

Si lon construit la carte spectrale suivant la méthode précédente et
de telle facon qu'elle -contienne non seulement le spectre du soleil d'une
grandeur suffisante, mais encore ceux des métaux; et qu'on dispose toutes
ces raies suivant leurs longueurs d'onde, nous croyons que cette carte sera
trés-utile dans le plus grand nombre des cas. Car, en méme temps quelle
s'appliquera parfaitement à tous les besoins de l'analyse spectrale, elle servira
aussi de base aux recherches ultérieures qu'on pourrait fonder sur la con-
naissance des longueurs d'onde de la lumière.

Dans son Mémoire sur le spectre normal du soleil, M. ÅNGSTRÖM a
dit que son intention était de donner non seulement les longueurs d'onde
des raies du spectre solaire, mais aussi celles des raies des métaux. Cepen-
dant, les circonstances ne lui permettant pas d'éxécuter ce travail, il m'a
proposé de l'entreprendre. On doit donc regarder cet opuscule comme étant,
en quelque sorte, le supplement quil a promis dans le Mémoire mentionné.
On pourra le faire d'autant mieux que, par rapport à ces recherches spec-
trales, nous avons travaillé ensemble pendant plusieurs années.

Voiei les faits qui ont été à ma disposition au commencement du
travail en question.

Sur les planches du spectre solaire, M. M. KIRCHHOFF et Horr-
MANN!) ont indiqué les positions des raies brillantes d'un grand nombre de
corps, et ce travail a été complété depuis par la description de la partie
violette du méme spectre que nous avons donnée M. ÅNGSTRÖM et moi.?) De
plus, en construisant la carte spectrale déjà citée, je me suis servi de la
méthode d'enregistrement, dont nous venons de rendre compte, et ainsi je
possédais, par rapport à la plupart des métaux, des faits importants que j'ai
pu utiliser dans le travail en question. Depuis, jai repris ces expériences,
et en examinant mes anciennes observations j'ai cherché de les rectifier et
compléter, autant que possible. Cependant, il me fallait, avant tout, con-
naître les valeurs exactes des longueurs d'onde des raies de Fraunhofer,
ou, ce qui est la méme chose, posséder un spectre normal du soleil. Or,
c'est ce travail laborieux qu'a exécuté M. ÅNGSTRÖM, avec un soin scru-
puleux, et ainsi avec sa permission obligeante, j'ai pu fonder mes détermi-
nations sur les planches données par lui dans le Mémoire mentionné.

') Abhandlungen d. K. Preuss. Akad. d. Wiss. zu Berlin, 1861 u. 1862.
*) K. Vet. Akad:s Handlingar. Stockholm 1865.

4 ROB. THALÉN,

Voiei done la marche des opérations. D'abord, chaque raie lumi-
neuse du métal, dont j'ai voulu étudier le speetre, a été enregistrée sur
les planches du spectre de réfraction, construites soit par M. M. KırcH-
HOFF et HOFFMANN, depuis А jusqu à С, soit par nous-mêmes, de САН;
puis, ces raies observées furent transportées sur les planches du spectre
normal du soleil, fournies par M. ÅNGSTRÖM, quand il n’était pas possible
d'employer celles-là directement; et enfin, j'ai tracé les raies, suivant leurs
longueurs d'onde ainsi obtenues, sur la planche ci-jointe.

Pour faire voir quelle est l'exactitude qu'on doit attribuer à ces dé-
terminations, il nous faut décrire, d'une manière détaillée, les instruments
employés et la méthode, dont je me suis servi dans ces recherches pour

l'enregistrement des raies.

INSTRUMENTS.

Comme source électrique а fonctionné ordinairement l'appareil d'in-
duction de RUHMKORFF, grand modèle, où la longueur de la bobine me-
sure 57 centimètre, sur 21 de diamètre.

Les électrodes du courant d'induction furent mis en relation avec un
condensateur assez puissant, pour que la décharge électrique suffit pour
vaporiser les corps, dont on voulait étudier les spectres. Lorsque j'ai pu
me procurer ces corps à l'état métallique, je les ai employés directement
comme électrodes; dans les autres cas, ce sont des électrodes en alumi-
nium ou en platine qu'on a mouillés avec des solutions salines de métaux,
et, à cause de la volatilité rapide des combinaisons du chlore, je m'en suis
servi dans la plupart des cas.

Pour la détermination des raies de quelques corps, comme du fer,
du manganèse, du calcium, etc., dont les raies brillantes coincident réellement
avec les raies obscures du spectre solaire, larc voltaique, alimenté par une
pile de 50 couples, fut employé comme générateur de la lumière électrique,
comme nous lavons dit dans le Mémoire mentionné, écrit sur la partie vio-
lette du spectre solaire.

Le spectroscope, employé dans ces recherches, était le méme que celui
que nous avons déjà déerit dans le Mémoire cité. Il consiste en deux lunettes
assez grandes, dont lune était employée comme collimateur, et l'autre comme
lunette d'observation. Le prisme, consistant en sulfure de carbone, était
dun angle de 60*; quelquefois, quand lintensité de la lumiére électrique
était suffisamment grande, on s'est servi de deux prismes de cette nature,

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 5

et même, en quelques cas favorables, de six prismes en flint, dont chacun
était dun angle de 60°; mais dans le cas d'une intensité très-faible, le
prisme de sulfure de carbone était remplacé par un prisme en fint.

MÉTHODE D'ENREGISTREMENT.

Pour enregistrer les raies des corps incandescents dans le spectre
solaire, il y a des méthodes différentes, plus ou moins convenables, dont
on pourra se servir. Voici en quoi consistent ces procédés.

Quand il s'agit de l'arc voltaique, ou méme de ГебпсеПе d'induction,
pourvu que, dans ce dernier cas, l'électrode consiste dans le métal lui-même,
dont on veut enregistrer les raies spectrales, il est trés-avantageux de faire
entrer ensemble les rayons des deux sources lumineuses par la fente du
collimateur, de telle manière que les deux spectres, savoir celui du mé-
tal, et celui du soleil, soient placés dans le champ de vision de la lunette,
lun au dessus de l’autre. Dans ce cas, il faut évidemment que l'intensité
du speetre métallique soit assez grande, pour qu'on puisse voir distinctement
ses raies en méme temps que celles du spectre solaire; et aussitót que cela
a eu lieu, l'enregistrement a été fait sans aucune difficulté.

Au contraire, si l'intensité du spectre électrique est faible, ce qui
arrive presque toujours, quand ГейпееПе éclate entre des électrodes, imbi-
bés de solutions salines, j'ai préféré, en introduissant par la fente les deux
faisceaux de lumière, les envoyer dans la méme direction, de sorte que les
deux spectres fussent superposés, l'un à l'autre. Ordinairement dans ce
eas, par le manque d'intensité de la lumiére, on n'a pas pu voir les raies
brillantes sur le fond éclairé du spectre solaire, pas méme en diminuant,
par linterposition d'un écran, l'intensité de ce dernier spectre, et il ne res-
tait donc d'autre moyen que de se servir du réticule de la lunette. A cet
effet, aprés avoir exclu tout-à-fait les rayons solaires du champ de vision,
jai fait coïncider exactement les raies brillantes du métal avec le fil verti-
cal du réticule, et ensuite, aprés avoir éloigné l'écran, le fil a indiqué la
position exacte qu'occupait la raie brillante parmi les raies obscures du soleil.

Pourtant, par un fait digne de remarque, l'exactitude de cette mé-
thode est diminuée d'une maniére assez notable. En effet, si l'on regarde
le fil du réticule en méme temps que les raies fraunhofériennes, les deux
objets étant ajustés au foyer de Госпізіге, et le fil placé parmi les raies
noires, dont lintensité est faible et l'épaisseur trés-mince, il arrivera ordi-
nairement que ces dernières raies disparaîtront complétement, ou, au moins,

6 ROB. THALÉN,

qu'on ne les distinguera pas sans beaucoup de difficulté. Ce phénomène
qu'on peut expliquer d'une manière satisfaisante, soit par la grande diffé-
rence qui existe dans les intensités des deux objets, soit par des franges
d’interference qui se produisent des deux côtés du fil du réticule, serait en
partie diminué par l'emploi de la croisée même du réticule, au lieu de
l'empioi du fil vertical. Mais, l'expérience nous a démontré, d'une manière
évidente, qu'il existe, méme dans ce cas, des inconvénients analogues, au
moins dans le voisinage du croisement des fils tendus.

L'enregistrement des raies qui se trouvent dans la partie violette du
spectre est certainement très-difficile, à cause de la faible intensité de ces
raies. Sur le fond trés-obseur de cette région du spectre électrique, le
réticule ne peut pas étre vu, et en l'éclairant par la flamme d'une bougie
ordinaire, dont la lumiére prépondérante est jaune, on ne pourra pas faire
coïncider le fil avec la raie spectrale, à cause de la parallaxe apparente
qui provient des différentes distances focales de l'oeil par rapport aux cou-
leurs jaunes et violettes. Par conséquent, si les circonstances ne permet-
tent pas d'éclairer le champ de vision par une lumière faible, entrant par
la fente du collimateur, ou dilluminer directement le fil par des rayons,
dont la couleur soit à peu prés la méme que celle de la région du spectre,
ou lon fait ses recherches, il n'y aura pas autre chose à faire que de ré-
péter les mesures autant de fois qu'on le eroira nécessaire pour obtenir des
résultats exacts. Il faut d'ailleurs qu'on se mette à l'abri des erreurs, cau-
sées par la parallaxe entre les deux spectres, sur l'existence de laquelle
on décidera immédiatement en examinant, si les deux raies jaunes de so-
dium coïncident, ou non, avec les raies D du spectre solaire.

Nous venons de dire que, pour obtenir les longueurs d'onde des raies
des métaux, on devait les enregistrer d'abord sur les planches, construites
suivant les indices de réfraction, et qu'ensuite il fallait les transporter sur
le spectre normal. Quand il s'est agi des parties du spectre solaire, où
les raies fraunhofériennes, données sur les deux planches en question, sont
trés-nombreuses, cette opération était bien facile; mais, dans les autres cas,
jai été obligé de recourir à un procédé graphique. En me servant des don-
nées qu'on trouve sur les deux espèces de planches mentionnées, j'ai pu
construire une courbe, où les longueurs d'onde des raies ont été represen-
tées par les abscisses de la courbe, et les valeurs des indices de réfrac-
tion par les ordonnées. Sur cette courbe j'ai déterminé des points très-
voisins, l'un de l'autre, et par suite, j'ai pu obtenir, par linterpolation, la
valeur exacte de la longueur d'onde d'une certaine raie, dont on connais-
sait déjà la position sur le spectre de réfraction.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 7

De la même manière, j'ai dressé aussi le tableau suivant, au moyen
duquel on trouvera les longueurs d'onde des points équidistants, l'un de l’autre,

m.m.

d'une valeur de 0,0001 de la longueur d'onde; les numéros donnés dans la
troisieme colonne indiquent les valeurs des indices de réfraction, suivant
l'échelle adoptée par M. KIRCHHOFF.

Comparaison entre le spectre normal du soleil et celui de réfraction
suivant l'échelle de M. KIRCHHOFF.

NOMBRES

< NOMBRES i
= | LONGUEURS | correspon- | 5 5 | =S | Z |LONGUEURS| correspon- | ВЕ 59
- \ dants sur Ге- = "tu = à ¡dants sur Ге- 2 5%
2 d'onde. chelle de M. gj 3 = Ed tà d'onde. chelle дем. 8 = E =
KIRCHHOFF. 7 5 ; KIRCHHOFE. у
|
' 000066 680,0 | | 0,00052 | 1611,0 еі
? 5 > ( 3 "m
C | 0,00065 | 717,2 эта ыы |) | 0,00051 | 1748,0 vis =
0,00064 756,6 | 19) 8 | 0,00050 ТЬ E
0,00063 798,8 Vi и 0,00049 20999 || 8
0,00062 8455 15 ЈЕ | 0,00048 | 2147,6 PA E
ДИ ава (|! УОН = 0,00047 | 22674 | =
| | 000000 944,5 TN 0,00046 | 2396,7 тт) Š
D! 0,00059 999,7 n 1 0,00045 2538,0 | ol >
Í 0,00058 и 0,00044 2693,0 | Я
= A 0,00043 2867,2 a ou
0,00057 Е, | )04 27,
0,00056 2190| SEE 0,00043 28708 |16
| 000055 | 13041 | jS 6 | 0,0004? | 3102,4 ps
| 0,00054 159398. gera la h | 0,00041 3365,5 IS ef E
E | 0,00053 892 е H | 900040 3670,0 ; | =,
0,00052 1611.9) Ih © | ( 0,00039

А l'aide du tableau précédent, on pourra identifier les raies des mé-
taux, tracées sur la planche ci-jointe, avec celles qu'on trouve sur les spec-
tres cités de réfraction. Et en outre, si Гоп ne possède pas les planches
du spectre normal, construites par M. ÅNGSTRÖM, et qu'on désire néanmoins
connaître les longueurs d'onde des raies contenues sur les planches du spec-
tre de réfraction, on pourra aussi, par l'emploi du tableau, faire cette
évaluation, au moins d'une manière approximative.

1) Abhandlungen d. К. Preuss. Akad. d. Wiss. zu Berlin, 1861 u. 1862.
*) K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Stockholm, 1865.

8 ROB. THALÉN,

En regardant les nombres, donnés dans la quatrième colonne du ta-
bleau précédent, on verra, comme on le sait d'ailleurs, que la dispersion
du spectre de réfraction est la plus petite dans la région rouge, et qu'elle
est la plus grande à l'extrémité violette.*) Il résulte de là que les erreurs
les plus grandes, occasionnées par la méthode d'observation, suivie par nous,
ont été commises nécessairement dans les déterminations des longueurs d'onde
des raies rouges. Cependant, si l'on ne considère que la septième décimale
de la valeur de la longueur d'onde, ces erreurs sont presque inappréciables.

La carte spectrale ci-jointe donne, en millimètres, les longueurs
d'onde des raies des métaux à 0,0000001 prés de leurs valeurs exactes. Le
dessin étant fait à la main, on conçoit bien que les erreurs qui surpassent
cette limite, sil en existe quelques unes, sont dues principalement à la grande
difficulté de dessiner, de cette manière, les raies spectrales à leurs places
propres. Toutefois, pour faciliter autant que possible cette opération diffi-
cile, je me suis servi d'un papier, sur lequel ont été imprimées d'avance
les échelles millimétriques, qui étaient gravées sur la pierre méme qui a
été employée enfin à la reproduction définitive des spectres. Comme cette
impression préliminaire avait été faite sur un papier sec, on n'avait pas à
craindre dans les positions des raies un dérangement quelconque, causé
par le rétrécissement du papier employé. Remarquons de plus que quelques
légéres erreurs viennent du graveur, mais elles ne dépassent pas, en gé-

mu

néral, 0,0000001 de la longueur d'onde.

Si l'on veut que l'exactitude des résultats obtenus soit augmentée de
beaucoup, il faut sans doute, ou bien augmenter notablement la grandeur de
la dispersion du spectroscope et celle de l'échelle employée, ou bien se ser-
vir pour le dessin d'instruments beaucoup plus compliqués que les nôtres.
Cependant, pour faire disparaitre toutes les erreurs qui proviennent de la
gravure, nous avons réuni les valeurs obtenues dans les tables qu'on trou-
vera dans /appendice ci-joint.

Quant à l'exactitude des valeurs, qui nous ont servi de base pour
les déterminations précédentes, nous renvoyons le lecteur au Mémoire de
M. ÅNGSTRÖM, sur le spectre normal du soleil. Voici, cependant, les lon-
gueurs d'onde quil a trouvées pour les raies principales de Fraunhofer.

*) Les différences, données dans la quatrième colonne du tableau, présentent

m.m.
une solution de continuité, correspondant à la longueur d'onde 0,00049, ou, si l'on

m.

aime mieux, un maximum entre 0,00051 et 0,00950, et un minimum entre 0,00049

et 0,00048, qui proviennent peut-étre d'un dérangement dans les positions des pris-
mes, employés par M. KIRCHHOFF.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 9

Longueurs d'onde des raies principales de Fraunhofer, déterminées

par M. ÅNGSTRÖM. *)

EURS LON |
sube O ng RATES. Мй
А 0,00076009 | b, 0,00051720

a 0,00071850 b, 0,00051683

B 0,00068668 b, 0,00051667

© 0,00065618 F 0,00048606

D, 0,00058950 G 0,00043072

D, 0,00058890 h 0,00041012

E 0,00052690 H, | 0,00039680

b, | 0,00051830 | Н, 0,00039328

Ces valeurs doivent être regardées comme trés-exactes; cependant,
s'il était nécessaire dans la suite, à cause des nouvelles déterminations
encore plus précises sur les largeurs des réseaux employés, de leur faire
subir quelques légères corrections, nous devons remarquer que celles-ci ne
deviendront jamais d'une grandeur telle qu'elles puissent influer sensiblement
sur les valeurs données de la septiéme décimale des longueurs d'onde.

Au moyen d'une chambre claire, placée devant l'oculaire du spec-
troscope, j'ai comparé directement au spectre prismatique que donne notre
spectroscope, certaines parties des planches du spectre normal, construi-
tes par M. ÅNGSTRÖM. Cette méthode de comparaison, étant très-exacte
et très-expéditive, mérite, je pense, d'être indiquée en quelques mots.
Supposons donc qu'on choisisse un grossissement convenable et qu'on mette
la planche en question à une telle distance de l'oeil que la dispersion des
raies dessinées sur la planche soit la même que celle de la partie corre-
spondante du spectre solaire, qu'on voit simultanement dans la lunette.
Alors, en faisant coincider, dans le champ de vision de la chambre claire,
les deux images du spectre, on pourra comparer aisément les raies corre-
spondantes, non seulement à l'égard de leurs positions, mais aussi par rap-
port à leurs intensités. L'accord qu'ont donné ces expériences, a été, en
général, bien satisfaisant.

+) Recherches sur le Spectre Solaire, par A. J. ÅNGSTRÖM, I. Spectre nor-
mal du soleil, Upsal 1868.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Бег. Ш. 2

10 ROB. THALÉN,

Pour l'enregistrement des raies spectrales des métaux, je me suis
borné, en général, aux raies les plus intenses qu'on observe facilement au
moyen de l'appareil d'induction. La raison en est que le nombre de ces
raies brillantes varie d'une manière considérable avec la puissance de la
bobine employée et avec les bonnes qualités du spectroscope; d'ailleurs, ce
nombre sera diminué encore plus, si l'on n'emploie pas les corps à l'état
métallique, et si lon se sert de solutions salines. Cependant, je ne crois
pas que lomission de ces faibles raies diminue essentiellement l'utilité de
notre planche, car ce ne sera que dans des cas exceptionnels qu'on aura
besoin de connaître la position d'une raie, dont l'éclat ordinaire est telle-
ment faible qu'on ne pourra pas la trouver sans des recherches spéciales.
Et de plus, si les substances, employées dans ces expériences, ne sont pas
d'une parfaite pureté, comment peut-on étre sår que les faibles raies qui se
présentent n'appartiennent pas à des corps étrangers? Dans la plupart des
cas, cest vraiment l'analyse spectrale même qui doit nous faire connaître,
si la substance est pure ou non, mais s'il s'agissait de corps, tels que le
didyme et le lanthane, ou que lyttrium et lerbium, que personne n'a en-
core vus à l'état pur, il sera tout-à-fait impossible de décider rigoureuse-
ment, à quel corps appartient chaque raie observée. On pourra dire la
méme chose, à un certain degré, par rapport aux faibles raies des autres
métaux.

Ces remarques serviront d'excuse, de ce que notre planche ne con-
tient pas un aussi grand nombre de raies pour les métaux différents qu'on
en trouve sur les spectres, construits par M. HUGGINS.*) Il faut, cependant,
qu'on se rappelle, que ce physicien s'est toujours servi soit de corps à l'état
métallique, soit d'amalgames, et jamais de solutions salines, et peut-étre
trouvera-t-on là la cause véritable, pour laquelle il a pu voir un plus grand
nombre de raies que nous. Remarquons en outre que le nombre des raies
augmente, à mesure qu'on agrandit la largeur de la fente, mais, comme il
nous fallait voir distinctement les raies du spectre solaire, en méme temps
que celles des métaux, il est manifeste que la largeur de la fente du colli-
mateur devait nécessairement être très-petite et rester invariable. Se servir
d'une fente large pour l'observation des raies des métaux, et d'une fente
étroite pour l'enregistrement de ces raies dans le spectre solaire, ce serait
évidemment rendre l'exactitude prétendue de la méthode d'observation tout-
à-fait illusoire. Disons de plus que, par compensation, les métaux, étudiés
par nous, sont en plus grand nombre que ceux de M. HuGGINS.

*) Philos. Transactions of the R. Soc. London T. 154.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 11

EXPLICATION DE LA PLANCHE.

Le spectre solaire, placé en haut de la feuille, embrasse la région
située entre B et H. II contient seulement les raies les plus fortes et les
groupes caractéristiques, mais, Comme on le sait, ce sont principalement
ces raies du spectre solaire qui correspondent aux raies brillantes de cer-
tains métaux. Les métaux, dont les raies coïncident actuellement avec celles
du spectre solaire, sont le sodium, le calcium, le magnésium, le fer, le
manganèse, le chrome, le nickel, le cobalt, au nombre desquels nous pou-
vons ajouter aujourd'hui le titane, quoique il n'y ait en général que les raies
faibles du spectre solaire qui coïncident avec les siennes.

Près du spectre solaire se trouve une échelle millimetrique, qu'on а
répétée à certains intervalles sur toute la planche. Les numéros imprimés
le long de ces échelles indiquent, en mesure millimétrique, des cent-millié-
mes de la longueur d'onde. A l'aide des divisions de l'échelle on trouvera
encore deux décimales, et ainsi on aura, comme nous venons de le dire,

les longueurs d'onde à 0,0000001 prés de leurs valeurs exactes.

Le nombre des métaux, dont les spectres se trouvent sur la planche,
est de 45.

Les métaux que j'ai examinés à l'état métallique sont les 23 suivants:
le potassium, le sodium, le magnésium, l'aluminium, le fer, le cobalt, le nickel,
le zinc, le cadmium, le plomb, le thallium, le bismuth, le cuivre, le mercure,
l'argent, Гот, l'étain, le platine, le palladium, Tosmium, l'antimoine, le tellure
et [indium.

Pour les autres corps métalliques j'ai employé ordinairement leurs
combinaisons avec le chlore, ce sont: le lithium, le cesium, le rubidium,
le barium, le strontium, le calcium, le glucinium, le zirconium, l'erbium,
l'yttrium, le thorium, le manganese, le chrome, le cérium, le didyme, le lan-
thane, l'uranium, le titane, le tungstène , le molybdène, le vanadium et l'arsenic*).

J'ai examiné aussi iridium, le rhodium, le ruthenium, le tantale et le
niobium, sans avoir encore réussi à obtenir pour ces corps des détermina-
tions sûres au moyen des faibles raies qu'on peut observer quelquefois.

+) Qu'il me soit permis d'offrir ici mes remerciments très-sincères à M. le pro-
fesseur J. Е. Ване, qui m'a fourni avec une bienveillance infatigable les produits chi-
miques, dont j'avais besoin dans ces recherches.

12 ROB. THALÉN,

Les raies brillantes diffèrent beaucoup, les unes des autres, par
rapport à leur aspect et à leur intensité. C'est pour représenter ces inéga-
lités que j'ai indiqué les raies d'une intensité trés-grande par des lignes
fortes, et les raies faibles par des lignes trés-fines. Quelques raies spec-
trales se présentent sous la forme d'une bande flambante, dont les contours
ne sont bien définis d'aucun côté; ce sont celles que j'ai représentées par
une bifurcation de la ligne plus on moins prononcée en proportion avec
l'intensité de la bande.

П y a aussi des raies brillantes qu'on nobserve que dans des cas
exceptionnels, comme, par exemple, quand la quantité de la substance,
soumise à l'expérience, est trés-abondante, ou quand lincandescence devient
trés-vive. Ces raies, qui se présentent ordinairement aux bords du spectre
sous la forme de points daiguille, méme quand les autres raies du métal
forment des lignes continues en travers du spectre, ont été représentées
sur la planche par des lignes trés-courtes.

Au bas de la feuille, j'ai donné aussi le spectre de l'air, pour ser-
vir à l'analyse spectrale. Si lon considère que, dans des recherches pa-
reilles, le nombre de ces raies n'est pas assez grand pour servir de base ou
comme de points de repére à la détermination exacte de la position d'une
raie observée, il faut recourir au spectre du soleil pour y enregistrer la
raie mentionnée. La valeur de la longueur d'onde ainsi obtenue indiquera
sur notre planche la place, où l’on doit retrouver la raie en question,
pourvu qu'elle y existe réellement. Mais, si l'on renonce au spectre solaire,
soit à cause du mauvais temps, soit parce qu'on regarde ces opérations
comme trop pénibles, on peut aussi employer avantageusement des électro-
des de fer, dont le spectre, par ses raies nombreuses et caractéristiques,
pourra servir en effet comme de spectre artificiel du soleil. La manière à
suivre sera, dans ce cas, presque identique à celle donnée ci-dessus. Il
serait done superflu de donner une description détaillée sur la méthode
d'observation.

Les tables, données dans lappendice ci-joint, contiennent les lon-
gueurs d'onde des raies métalliques. La disposition des tables est trés-sim-
ple: la premiére colonne renferme les couleurs des raies, la deuxiéme leurs
longueurs d'onde, exprimées en dix-millioniémes d'un millimétre, la troisiéme
indique les intensités des raies et la quatrième a été consacrée aux remar-
ques qui se rattachent principalemet à la largeur plus ou moins prononcée
des raies. |

Les couleurs des raies ont été indiquées suivant l'échelle de M. Li-
STING. Voici les limites des couleurs différentes quil a trouvées.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 15

Limites des couleurs dans le spectre, par M. LISTING. !)

Rouge extrême узу obs мылтык dodi aeq va 69234
Limite du rouge et de l'orangé. . . . . . 0,0472
„un de Vorangelet du Jaune wie „По. P uo 000 5856
9 dug ounce metudunvene! . «lue ii isih 0,5347
„ du vert et du Meu .. Зона MEN OAN
» Qu bleu ei de Mindia om scis 2.) wae 0,4555
„a denkindigo, eM Qun йе iss чац... 22. 10,4241
Vaoletmemitemeo Ws gi. 1a ane at ders. Ғы) 0.9964

La détermination de l'intensité des raies étant, comme on le sait
bien, trés-difficile, nous ne prétendons point que les nombres, contenus dans
la troisième colonne des tables, possèderont l'exactitude désirable; ils ser-
viront seulement à faciliter l'identification des raies correspondantes qu'on
trouve sur la planche. Par le nombre 1 nous indiquons les raies les plus
fortes, et par 5 les plus faibles.

Remarquons ensuite quil y a des raies qui, étant très-fortes par l'em-
ploi des électrodes métalliques, deviennent trés-faibles par l'usage d'une so-
lution saline; et cet affaiblissement des raies est d'autant plus grand que la
dissolution est moins saturée. Dans cette classe des raies rentrent surtout
deux groupes appartenant au zine et au cadmium, qui sont très-fortes et
tres-larges, lorsque le métal lui-même sert comme d'électrode, tandis qu'en
employant des solutions salines, on n'en découvre pas la moindre trace.

COMPARAISON. DES RÉSULTATS.

Il y aurait un intérét particulier à comparer les valeurs des lon-
gueurs d'onde obtenues par nous avec celles des autres observateurs, car
on pourrait juger par-là quel degré de confiance méritent réellement nos
mesures. Nous choisirons done, en premier lieu, les déterminations faites
par M. MascART °), qui a mesuré les longueurs d'onde des raies de certains
métaux par lemploi direct des réseaux. Mais, à cause de la faible inten-
sité des raies métalliques, il a été obligé sans doute de restreindre ses ob-

1) Annales de POGGENDORFF, 1868, T. 131, s. 564.
2) Annales scientifiques de l'Eeole normale supérieure, T. IV, Paris 1866.

14 ROB. THALÉN,

servations aux raies les plus brillantes. Cependant, puisque la plupart des
raies que contient le tableau suivant ont été enregistrées dans le spectre
solaire par M. M. KIRCHHOFF et HOFFMANN, la comparaison que nous allons
faire ne décidera pas exclusivement de l'exactitude de mes propres obser-
vations; néanmoins, elle confirmera d'une maniere parfaite la rigueur de la
méthode employée.

Voici les résultats obtenus. Les nombres représentent les longueurs
d'onde en milliémes de millimétre.

LONGUEUR | a = LONGUEUR >
SUBSTANCES RAIES d'onde. B o d'onde. DIFFEREN-
S i i (MASCART) = = (THALÉN) CES.
d м Е. da hy — ho
5 Bone 0,67057 5 | 0,67052 | + 0,00005
А N | Blenet hae ae 0,46020 | 10 | 0,46027 | —0,00007
STRONTIUM a M En | Bleue. Amen 0,46068 10 | 0,46075 — 0,00007 _
en | Ме: лгу, 0,53488 | 5 | 0,53495 | —0,00007
(апе і омо 2 0,54635 3 | 0,54640 | —0,00005
ARGENT SEIL Vs :

ig Vente Mo Men 0,520711 | 3| 0,52087 | —0,00016
Віѕмотн . . , „Вее aE E 0,47212 5 | 0,47220 —0,00008 |
БТК ДЕНДИ. и Indigo 2, is 0,45233 5 | 0,5240 — 0.00007 |
Í Orangée ..... | 0,63607 3 | 0,3625 | —0,00018

| Werte 2102 000 11 0.49232 8 | 0,49238 | —0,00006

Zu ERE o adis | 0,49105 8 | 0,49112 | — 0,00007
Bg. (ms || 0,48090 5 | 0,8097 | — 0,00007

| 0,47206 3! 047214 | — 0,00008

( | 0.46785 | 3 | 046795 | —0,00010

Orangée”. 77. 900 0,64370 3 | 0,64380 | —0,00010

Taune алты; 0,53771 8 | 0,53780 | —0,00009

IE ale | 0,53363 8 | 0,53375 | —0,00012
Слрмшм........ EA edes ` 0,50844 3 | 0,50850 | —0,00006
ин. э | 0,47986 5 | 041990 | —0,00004

it. ot 0,46765 5 | 046168 | —0,00003

Indigo Ser | 0.44145 5 | 0,44155 | —0,00010

Les différences qu'on trouve entre les valeurs données par nous et
celles de M. MASCART, ne sont pas, en général, très-grandes. Les raies,
pour lesquelles existent des discordances un peu notables, sont les suivan-
tes: une raie rouge du lithium, une raie verte de l'argent et une raie
orangée du zinc. La longueur d'onde de la raie d'argent, donnée par

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 15

M. MASCART, me semble être trop petite.*) D'ailleurs, les différences qui
restent sont toutes presque égales et de la même grandeur que la différence
constante qu'on trouve en général entre les déterminations de M. ÅNGSTRÖM
et celles de M. Mascanr, laquelle différence dépend des mesures des réseaux.

La comparaison précédente nous prouve cependant que les deux
méthodes d'observation conduisent aux mêmes résultats. La méthode de
M. MASCART est sans doute la plus directe qu'on puisse employer, mais, si
on veut mesurer les faibles raies, aussi bien que celles, dont lintensité
est forte, nous pensons que la méthode d'enregistrement, suivie par nous,
sera la seule qu'on doive appliquer.

Voici de plus quelques déterminations faites par M. M. PLÜCKER,
KETTELER et MÜLLER.

LONGUEUR | DIFFÉREN-

LONGUEUR
OBSERYA- | d'onde. ;
ТЕПЕ, SUBSTANCES. RAIES. d'onde. (їшї) CES.

74 à I 2

PR | 0,57720 0,57680 | + 0,00040
Pröcker ') | Mercure (| 0,54610 0,54605 | + 0,00005
Indigo 0,43590 043580 | + 0,00010

Kk» Lithium Rouge | 0,67062 | 0,67052 | + 0,00010
| Thallium | Verte 0,53451 0,53495 | —0,00044
Lithium Rouge | 0,67630 0,67052 | + 0,00578
M cat) Thallium | Verte | 0,53480 0,53495 а
Strontium | Bleue 0,46310 0,46075 + 0,00235
Indium | Indigo | 0,45500 | 0,45095 | + 0,00405

L'accord des mesures données dans ce tableau est satisfaisant rela-
tivement aux déterminations de M. M. PLÜCKER et KETTELER, mais non
par rapport à celles de M. MÖLLER. Les discordances fácheuses qu'on y
trouve proviennent probablement de la mesure défectueuse de la largeur du
réseau employé.

+) Dans son Mémoire sur le spectre solaire ultra-violet, M. MASCART a donné
le nombre 0,52076 comme la valeur de la longueur d'onde de cette raie d'argent.
Annales scientif. de Ecole Normale sup. 1864 T. 1. p. 41.

') WIEDEMANN, G: Die Lehre vom Galvanismus etc., B. II p. 875 Taf. І.

?) Monats-Beriehte der K. Preuss. Akad. d. Wiss. zu Berlin, 1864 p. 632.

3) Fortschritte der Physik, Jahrg. 1863 p. 191; 1865 p. 229.

16 ROB. THALÉN,

NOTE SUR L'EXISTENCE PROBABLE DU TITANE DANS
LE SOLEIL.

Nous venons de dire ci-dessus que le titane doit étre compté parmi
les substances qui existent probablement dans le soleil. Voici les faits qui
m'ont conduit à cette conclusion.

Au commencement de mes recherches sur le spectre du titane, il y
a quelques années, j'avais employé l'acide titanique, mais cette acide ne m'a
donné qu'un nombre restreint de raies qui étaient de plus extrémement fines
et disparaissaient si rapidement que j'avais la plus grande difficulté à les
enregistrer dans le spectre solaire. Néanmoins, j'ai trouvé que quelques
unes de ses raies caractéristiques, situées dans la région verte du spectre,
dont la longueur d'onde est égale à peu prés à 0,00050, coincidaient alors
avec des raies obscures de Fraunhofer.

Quelque temps aprés, en faisant des expériences avec l'arc voltaique
pour étudier le spectre du calcium, nous avons employé, M. ÅNGSTRÖM et
moi*) pour éleetrodes des barres en charbon, imbibées d'une solution saturée
de chlorure de calcium. Parmi les raies nombreuses, observées dans ces
circonstances et enregistrées dans le spectre solaire, j'ai reconnu depuis
celles, énoncées ci-dessus que m'avait donné auparavant le titane. П m'a
done fallu déterminer rigoureusement auquel de ces deux corps, le calcium
ou le titane, étaient dues réellement ces raies en question. Disons cepen-
dant qu'on ne les retrouve pas, en employant l'étincelle électrique de Гарра-
reil dinduction, quand on la fait éclater entre des électrodes métalliques,
humectés d'une solution de chlorure de calcium.

Dans mes derniéres recherches sur le titane, je me suls servi exclu-
sivement du bichlorure de titane, obtenu par la décomposition de l'aeide
titanique. Le procédé, suivi pour sa préparation, n'admet pas dans ce
produit chimique, à ce que l'on m'a assuré, l'existence des moindres traces
du calcium, et l'analyse spectrale та pas donné non plus les raies carac-
téristiques de ce dernier corps, d'ou il résulte que ce bichlorure de titane
doit étre considéré comme tout-à-fait pur de calcium.

*) K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Stockholm, 1865.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 17

Le spectre du titane qu'a donné ce bichlorure de titane à l'aide de
l'appareil d’induction, consiste en un nombre immense de raies très-fines,
parmi lesquelles se présentent encore les raies vertes, dont nous venons de
parler. Par conséquent, on doit les attribuer définitivement au titane et non
pas au calcium”); et en outre, il faut admettre que les charbons, employés
comme électrodes dans l'are voltaique renfermaient du titane, quoique je
ne Гале pas pu démontrer directement par l'analyse chimique.

M. BaHR, auquel jai communiqué ces faits, a examiné recemment,
par l'analyse chimique, la cendre des houilles anglaises, obtenue ici à la
fabrication du gaz de l'éclairage, et il а constaté qu'elle contient réellement
du titane.

En enregistrant dans le spectre solaire les raies du titane, dont le
nombre monte au moins à 170, j'ai constaté que la plupart d’entre elles
coïncident avec des raies obscures de Fraunhofer. De sorte que, d’après la
relation bien connue entre les facultés émissives et absorbantes des gaz
incandescents, on devrait conclure que le titane existe en vapeur dans l'atmo-
sphére solaire. Mais, il faut dire avant tout que les raies noires, dont il
vient d'étre question, sont en général trés-fines et trés-faibles, et que de
plus le speetre solaire est couvert, dans toutes ses régions, d'une quantité
presque innombrable de faibles raies pareilles; par conséquent, on pourrait
soupçonner, avec beaucoup de raison, que cette coincidence n'est qu'appa-
rente. Or, c’est pour faire disparaître ce dernier doute que j'ai augmenté
beaucoup la dispersion du spectroscope, en me servant de six prismes en
flint, ayant chacun un angle réfractif de 60 degrés. Le spectre qu'on ob-
tient de cette manière, se distingue par sa beauté extraordinaire, et on
peut y voir distinctement des raies, méme les plus faibles. Malgré cette

ж) Voici les raies du titane, attribuées autrefois au calcium (К. Vetenskaps-
Akademiens Handlingar, Stockholm 1865). Le nombre n indique les positions des
raies dans le spectre solaire, d’après l'échelle employée par M. KIRCHHOFF: et À leurs
longueurs d'onde.

n À n À
1799.6 5064.4 1884.3 5006.6
1835.9 5039.0 1896.2 4998.8
1837.5 5038.0 1908.5 4990.3
1841.0 | 1993.5 4981.0
1841.6 | 30356 9809.0 4666.5
1857.9 5024.8 2487.0 4535.5
1860.4 5022.5 2490.5 4532.0
1864.9 5019.4 2650.5 4426.8
1873.4 5013.3

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. Ш. 3

18 ВОВ. THALÉN,

grande dispersion, la coïncidence observée des raies du titane avec celles
du soleil a eu lieu encore dans ce cas, et cette coïncidence existait non
seulement pour les raies fortes, mais aussi pour les raies faibles,

Quant aux autres corps, comme le fer, dont les raies brillantes coïn-
cident aussi avec les raies obscures du soleil, on a observé que les raies
des deux spectres s'accordent, à un certain degré, sous le rapport de leurs
intensités. Ainsi, si l'on considére une certaine raie brillante du spectre du
fer, la raie obscure correspondante de l'autre spectre est plus noire, à mesure
que l'intensité de celle-là est plus vive. Quant aux raies du titane, cet
accord est certainement moindre, mais il existe néanmoins dans beaucoup
de cas.

Quoiqu'il soit beaucoup plus facile de tirer des conséquences défini-
tives sur l'existence, dans latmosphére solaire, de corps tels que le fer, le
calcium etc., dont les raies correspondantes sont assez fortes, je pense,
néanmoins, que de tout ce que nous venons de dire il faut admettre, comme
un fait trés-probable, que le titane existe également dans le soleil.

Remarquons ensuite que le résultat, auquel nous sommes arrivés,
ne doit pas étre regardé comme tout-à-fait inattendu, car on sait bien que
le fer et le titane se trouvent souvent combinés ensemble. Par exemple,
dans les hauts fourneaux, il se forme de véritables cristaux contenant du
titane, et on a trouvé les deux métaux réunis méme dans les pierres mé-
téoriques '). Ce dernier fait nous indique done que le titane est, pour ainsi
dire, d'une origine vraiment cosmique, et que par conséquent, on peut re-
garder son existence dans le soleil comme aussi probable que celle du fer.

') Annales de POGGENDORFF, T. 73 s. 585.

БУЛУЧЫ ЧУ ЧЧ ЧДУ ЧУЧ ЧЧ ЧУЧ ЧЧ mw»

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES BRILLANTES
DES MÉTAUX,

exprimées en diz-millioniómes de millimètre.

ч
E LONGUEUR | 3 i MP Wb LONGUEUR a ee
rayons. ш = й rayons. ne = i |
KALIUM, (Ка). | RUBIDIUM, (Rb).
5829.0 |1 629610 whith
| 5802.0 |1 | 62040 2
Таше ) 57825 |1 Orange" 64600 1 |
| 55585 | 2 | Mares мои
5338.5 4776.0 | 4
Vert | ios КАРИ Bleg | 4569.5 | 5
Bleu 4827.0 3 large Indigo | 4551.0 5
indigo | 43095 |4 Violet 4202.0 | 2 | large
SODIUM, (Na). BARIUM, (Ba).
65260 | 3 |
6160.0 2 | Rouge | 6496.0 1
diri cea 2 | 6483.0 3
. 1 D, 6449.0 3
5889.0 1 D, 6343.0 3
Jaxne | 5687.2 3 6140.6 |1
5681.4 3 6109.9 3
5154.8 3 Orangé | 6062.0 3
Vert | 5152.5 |3 6018.0 |3
4982.5 |4 nebuleuse 59915 |3
5971.0 3
LITHIUM, (Li). 5904.5 |5
Rouge 6705.9 |1 9852.00. ВТ
Orangé 6102.0 3 | 22210 2
Bleu 4602.7 1 large о °
Jaune J 5803.5 5
CAESIUM, (Cs). | 9279.9 ван
5534.5 1
Vert | 48715277 5591.5 |3
| 5425.0 5.178

20

ROB. THALÉN,

COULEUR
des
rayons.

Vert
Bleu

Indigo

Violet

Rouge

Orangé

Jaune

Vert

Bleu

Indigo

Violet

LONGUEUR
d'onde.

| 4933.4
4899.3
4553.4
| 4524.4
4165.5
| 4130.5

STRONTIUM, (Sr).

6550.0
| 6501.5
( 64070
| 6387.0
6380.0
| 5970.5
5850.0
| 5540.0
| 55335
|| 6822.5
| 5503.5
5485.0
| 5480.0
Í 5956.0
5938.5
| 52285
| 5995.5
5223.5
| 4967.5
4961.5
4876.0
4872.0
4831.5
| 4819.0
| 4783.5
| 4740.5
4721.0
| 4607.5
| 4305.3
( 4226.3
| 4915.3
4161.0
| 4078.5

|

кз © ین یم‎ MH M 52 59 59 دن‎ 59 59 59 to #& 59 599 O5 не бр M фо зо N 59 Où л о н DE

‘PYISUOQUI

нон

|
|
|

| COULEUR |

REMARQUES. |

large

large

| LONGUEUR
des

d'onde.
rayons. |

REMARQUES.

“PYISUOQUI

CALCIUM, (Ca).

6498.0 |
6492.1
6468.5
6461.7
6449.0
6488.1
6168.8
6161.2
6121.2
6101.7

Rouge

Orangé

large
large

très-large

large

|
|

| 5856.5
5601.7
5600.2
5597.2

] 5593.4
Jaune 5589.0
5587.6
5580.8

| 5348.6
5269.4
5264.5
5263.4

Vert 5261.2
5260.8
5188.2
5041.2

( 4877.4
4848.1

| 4831.8

| 4811.6
4607.5

| 4585.3
4580.8

| 4578.3

( 4535.5
4534.2
4532.1
4455.2

Bleu

Voy. Titane
Indigo

~ QUO OÙ OR PP BR BR л À 59 ¿2 59 OT сл Н> 52 :%:2 ¿2 > F j. ¿5 0202 њ (9 WHR (9 =R MH ¿X° = NW

4454.0

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES.

21

пш SSD RE I EE س‎ ЕШАЫЕЕЫЫАЫА ЫЫЫ

COULEUR
des
rayons.

Indigo

Violet

|
|
(
|
|
|
|
|

Ultra-violet

LONGUEUR
d'onde.

4435.3
4434.5
4495.0
4407.7
4407.0
4405.7
4393.0
4389.4
4384.7
4379.1
4318.0
4306.5
4302.3
4298.5
4289.4
4282.5
4274.5
4271.5
4253.9
4949.8
4247.5
4237.5
4933.0
4296.3
4215.3
4192.5
4188.5
4143.0
4131.5
4098.0
4095.5
4091.8
4077.0
3968.0
3932.8

`əytsuəyur

== mi 02 Өл Ол MB RBU DH Où Où Où HR Өл Өл QU ND о ъ = WD À PPP OH Où mi я сл

REMARQUES.

Voy. Chrome

Voy. Chrome

très-large et
{ав Гое
large

MAGNESIUM (Mg).

Vert |

5527.4
5183.0
5172.0
5166.7

1

très-
fortes

b,
b, |
b,

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III.

ШЕ LONGUEUR | F | T
a 2 | REMAR S.
rayons. d'onde. =: ~
4703.5 3
Bl
n | adag АДӨ | ges get
А nébuleuses
Indigo | 4481.0 3

6371.0

6344.5

Orange | 6244.0
6234.0

5729.5

Jaune | 5695.5
5592.5

Vert 5056.5
Bleu | 4662.0
4529.5

Indigo | 4511.0
4478.5

н 3961.0
Ultra-violet | 3943.0

Bleu
Indigo

4572.0
4488.5

| 6343.5

6310.0
6140.5
6132.5
6127.0
5384.5
5349.5
5190.5
4815.0
4771.0
4738.5
4709.5

Orangé

4686.5

|

|

|

t2 0 م‎ Qo ين‎ B ҥн ې‎ = = 69 22 фо w

3
3

eee HR HR од OR къ со M с» w

ALUMINIUM, (А).

larges

nébuleuse

nébuleuses

| larges et

| | larges

GLUCINIUM, (Be).

|

ZIRCONIUM, (Zr).

8 *

22

ВОВ. THALÉN,

COULEUR | LONGUEUR

des
rayons.

Indigo

Violet

v . а —‏ —- ی

ERBIUM zr YTTRIUM, (Erb., Yt.)

—

Orange

J
|
|
(

d'onde.

4497.5
4494.5
4443.0
4380.0
4370.0
4360.0
4242.0
4241.5
4228.5
4209.5
4209.0
4155.0
4149.0

6199.0
6190.0
6179.0
6164.0
6148.0
6131.5
6112.5
6106.0
6094.0
6088.0
6071.5
6053.0
6038.0
6019.0
6003.0
5988.0
5982.5
5971.0
5706.5
5661.0

о 0 Не ы GR = GP = GP GR GR HA

HR HE 459 49 59 69 HR qx OY CX CY слона NWN ww бо gm КУ CX Cn ¿O

‘PYISUOQUI

REMARQUES

Erb.

Erb.

| Erb. et Yt.

(Erb. et Yt. |
Erb. |
Erb. et Yt.

large

— LONGUEUR
rayons. d'onde.
5646.0
5641.5
5629.5
5604.0
5594.0
5588.0
5580.5
5576.0
5567.5
5555.5
5544.0
5549.5
5597.0
5522.0
5509.0
5502.0
5496.5
5479.0
5477.5
5476.0
5473.5
5468.0

x
E

Jaune
(suite)

5437.0
5401.5
5352.5
5345.5
5885.0
5287.5
5269.0
5264.0
5261.0
5239.0
5205.0
5200.0
5195.0
5134.5
5126.5
5121.0
5117.5

Vert

ә tO # л не QD 0 о RR ROR о ҥн GR н ORO Gv He ко ы ©з HU دن‎ оо GR ы DOERR BR LE GR

"өзә

——————'

REMARQUES.

Erb.

Erb.

| Erb.
J

| Erb. et Yt.

COULEUR
des
rayons.

Vert
(suite)

Bleu

Indigo

Violet

Jaune

Bleu

Indigo

ААА) аала u.‏ )الل اال ی

—— On rt mm

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES.

LONGUEUR
d'onde.

5087.0
4981.5
4971.0
4935.0
4900.0
4882.5
4854.0
4845.0
4842.0
4839.0
4822.0
4785.0
4760.5
4674.0
4643.0
4505.0
4423.0
4397.0
4374.0
4857.5
4309.5
4236.5
4227.0
4176.5
4167.0
4143.5
4127.0
4102.5

THORIUM,

5698.5
5640.0
5537.0
5446.0
5874.5
4919.0
4863.5
4392.5
4381.5

E

2 | REMARQUES.
1 | Erb.et Yt
|

4

4 | Erb. large
10

1 | Erb. et Yt.
1

5

5

5

4

3 Erb.

4

"

2 |

4 |

2 |

4 |

j а, et Yt.
3 xi

1 large

3

5

2 large

3 А

3

3

3

(Th).

SÅ

5

3

3

3

3

3

1

1

— | LONGUEUR
es
rayons. | d'onde.

4981.0

Indigo 4277.5

Cute) 4272.5 | 3

& м

6489.8
6399.0
6300.3
6245.4
6229.7
6190.5
6135.6
6064.5
6023.0
6019.1
6007.5
6002.1
5986.2
5984.2
5982.8
5976.1
5974.6
5761.9
5708.3
5681.4
5661.5

| 5657.6
)
x
(

Rouge

=>

vo

^
vee lo.

Orangé

5654.4
5623.2
5614.5
5601.7
5597.2
5591.2
5585.6
5574.9
5571.7
5568.5
5505.9
5500.5
5496.6

Jaune

wo t9 кя о но R = = фо 59 دن سم‎ 59 Qo Q2 gd» PP PP PP GA & 42 DW

"Parsuogu]

FER, (Fe).

23

REMARQUES.

24 ROB. THALÉN,

COULEUR | LONGUEUR | & COULEUR | LONGUEUR | E
des dinde, E | REMARQUES. des dnd Б | REMARQUES.
rayons. E: rayons. onde. =:
Шоқан ү ne а
( 54868 | 4 5138.6. 0 182
5454.7 | 1 5107.0 3
5445.9 1 5064.4 4
5428.8 1 5051.0 2
5404.8 2 5049.4 2
5403.1 2 5041.2 3
5396.1 2 5040.1 3
Jaune 5392.3 3 Vert 5005.2 4
(suite) 5382.3 3 (suite) 5002.0 5
5370.5 1 4993.3 5
5369.0 3 4990.3 4
5366.5 3 4988.3 5
5364.0 3 4956.7 1 forte
5361.9 4 4923.1 3
5352.4 4 4919.8 1
5348.6 4 4918.2 2
5340.9 2 4890.4 1
5339.2 2 4877.4 3
5327.3 1 4871.3 2
5323.4 2 4870.5 2
5315.9 2 4859.2 4
5306.5 3 4788.6 5
5301.5 3 4785.8 5
5282.6 |? Bleu 4709.4 |5
5280.9 3 4708.3 5
5269.5 1711 E 4706.5 | 5
5968.5 ТМД |. 4690.8 | 3
5265.8 2 4653.4 3
Vert 5262.4 4 4632.0 3
5232.1 1 4610.6 3
5296.2 1 4602.6 4
5207.6 3 4591.9 3
5203.7 3 ( 4528.0 3
5201.5 4 4414.7 1 |
5194.1 3 | 4404.9 1 trés-fortes
5191.7 2 4382.8 1 |
5190.5 4 Indigo 4343.1 3
5171.1 4 4395.9 1 forte
5168.3 3 b, 4314.6 3 |
51667 | 2 b, 4307.2 плин G; forte |
5161.6 4 4998.5 4

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES.

COULEUR
des
rayons.

LONGUEUR
d'onde. |

4293.9
4286.0

"отапа ај

4271.3
4260.0
4250.5
4249.8
4247.5
4235.5
4233.0
4226.8
4221.1
4218.3
4209.9
4201.5
4198.0
4191.3
4187.2
4186.7
4181.3
4177.0

4153.8
4151.5
|

Indigo
(suite)

Violet

4148.6
4143.1
4133.9
4131.5
4117.8
4071.0
4062.9
4045.0
4004.7

фә кн о ҥн ҥн nn нњ н> фо н> н> ка 4 (2 ҥч N л Où Où Я $ О À MH = NN н m =

MANGANESE,

6020.7
6015.6
6012.5

|
|
( 5515.6
|
|

Orangé

5443.0
5419.5
5412.4

Jaune

© © Où Où ~ HH

Nova Acta Reg. Soc. Se.

(Mn).

Ups.

REMARQUES.

Ser. HI.

25

COULEUR
des
es ҒАР ЛЕН МА ЖЕ де... S

Jaune
(suite)

Vert

Bleu

Indigo

NIH
|

LONGUEUR |

d'onde.

5406.5
5399.6
5393.5
5376.6
5359.0
5340.2
5254.1
5233.6
5195.2
4822.8
4782.6
4765.8
4764.7
4761.5
4760.7
4753.4
4738.0
4729.0
4726.0
4108.7
4503.5
4501.2
4498.2
4495.2
4491.0
4489.5
4478.9
4472.4
4470.5
4464.0
4461.5
4461.0
4459.8
4457.7
4457. B
4457
xt à
4456.2
4455.2
4452.0
4450.4

мою сло сло њ фо сло 59 оо зао о DROHT HH HH BR RR دن‎ нњ нь Сл

i

REMARQUES.

26 ROB. THALÉN,

COULEUR | LONGUEUR | 8 COULEUR | LONGUEUR | 5
des ҚТҚ 2 | REMARQUES. des B ide 5 | REMARQUES.
rayons. 54 rayons. 5 |

44364 | 3 44952 | 4
4435.8 | 5 4381.8 | 4
Indigo 4414.7 |2 4369.2 | 4
(suite) 4980.5 |3 4359.1 | 4
4265.0 | 3 | 4351.8 | 9
4958.2 |3 Indigo 43444 | 2
( 42348 |1 4338.2 | 2
4227.0 | 1 4337.5 | 9
4083.5 | 8 43368 | 3
4083.0 | 5 4989.4 | 1
4079.6 | 3 4974.6 | 1
4062.9 | 5 4253.9 MT
4054.4 | 3
E E COBALT, (Co).
4040.5 | 3
4033.9 |5 6142.5 |3
4032.8 5 ome | 6121.2 3
4031.7 3 6003.5 2 large
4029.4 | 2 ( 54824 | 4
39880 | 5 | 5452.0 | 3
5443.0 |3
| fan 53680 | 3
CHROME, (Cr). | 5369.5 5
5359.5 |5
Jaune | 5409.0 2 | | 5352.4 3
5342.5 | 5 5351.2 |3
5341.0 |5 5349.6 |5
5318.0 |5 5342.1 5
5313.0 | 5 5279.6 | 3 | double
5296.6 | 5 t 5967.9 |5
| 5296.1 5 5265.8 3 double
| "597459 4 5234.4 5
Vert | 277 | 5230.0 |5
52541 |4 5212.08 17%
5246.3 | 4 4867.0 1
5207.6 | 1 4839.0 | 4
5205.2 | 1 4813.5 | 4
5203.7 1 Bleu 4791.7 1
| 49240 |4 47787 |1
4653.9 4 4748.5 4
Bleu 46464 |4 4580.8 | 4

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 27

=
MET LONGUEUR | $ Urges ИШКЕ LONGUEUR Е
rayons. donde. =: | rayons. d'onde. = | ui ОЁ
Indigo 45305 | 4 |
ZINC, (Zn).
NICKEL, (Ni). 6369.5 ү
6175.7 3 large Orangé | 6102.0 1 | Ше
6115.3 4 6029.5 2 5
Orangé 6107.5 4 5893.5 2
5892.0 1 5816.0 4
58565 |4 5756.0 5
Jaune | 5475.9 |3 5745.0 | 5
( 5176.60 pet fånge 9608.0 |4
5168.3 5 5577.5 4
x 5155.1 5 | 5563.0 4
5145.7 5 5465.5 |4
5149.0 5 5436.0 5
5136.8 5 5336.0 5
5114.9 5 5249.5 4
5099.7 5 5233.0 | 4
уз 5098.5 |5 51585 |4
5080.6 |5 Vert 51210 | 4
50797 | 5 50740 |4
5034.6 | 3 5048.0 | 4
5016.5 | 3 4971.0 |4
4983.3 5 4923.8 1° très-larges et
4979.6 5 | 4911.2 1 nébuleuses
4935.1 3 4878.0 5
| 4917.6 |3 its | 48650 | 5
4903.9 3 4809.7 1
4872.9 1 | 4721.4 1
4865.3 1 4679.5 1
4854.7 1
Bien орон | CADMIUM, (Cd).
F 2 6466.0 3 large
so 5 6438.0 1
4713.7 1 Orangé Pop n A |
Е 6003.5 5
ү ў 5957.5 5 )
Indigo | 4401.7 5 | 5913.0 5 nébuleuses

ж) Sur les diagrammes de М. Кікснноғғ, cette raie du zinc a été placée à 1998,0, lequel nom-
bre doit être remplacé par 2000,5.

28 ROB. THALÉN,

COULEUR | = COULEUR E'
des LONGUEUR | | REMARQUES. des PIE TER E | REMARQUES.
rayons. d'onde. E rayons. d'onde. ©.
| - 5790.0 5 4167.5 3
] 5687.0 4 | Ее Violet 4062.5 4
Jaune 5489.0 5 | | 4058.0 4
| 5471.0 4
| 5378.0 1 très-larges et THALLIUM, (Ti).
5337.5 1 nébuleuses
| 5304.5 5 Orangé | 5947.5 3
Vert | 5153.0 4 5608.0 5
| 5085.0 1 5490.0 5
Bleu | 4799.0 1 Tanne 5412.5 4 nébuleuse
Indigo | 4415.5 | 2 5349.5 1 | large
5152.5 9 nébuleuse
PLOMB, (Рр). | 5085.0 4
Rouge | 6656.0 1 Vert | 5078.5 3 nébuleuse
6452.0 3 5053.0 3
6059.0 5 4981.5 3 nébuleuse
| 6040.0 3 large [ 4945.5 4.
6009.0 5 4892.0 4
Orange | 6001.5 3 large Bleu | 4735.5 3 large
| 5895.0 5
5874.0 (| Bi fre BISMUTH, (Bi).
| | 5856.5 214,4
| 5779.0 5 | 6599.0 4
| 5607.0 dba) MR 8% +! [0499.5 3
Jaune | 55460 | 2 x | 6129.0 2
| 5523.5 4 | 6056.5 2
5372.0 | 1 | large Orangé 1 6050.0 | 4
5274.5 5 | 6038.5 4
5206.5 5 | 5861.5 2
5201.0 3 [ 5816.0 3
Vert 5189.0 5 | 5716.5 2
| 5163.0 4 Jaune |, 90550 4
5045.0 2 | large ] 5553.0 4
| 5004.5 |3 5450.0 | 2 | large
4802 0.2 a а | 5396.5 | 4
| 4796.5 Ja I 5270.0 9 T
Bleu | 4760.0 | 4 | large | 52080 |1 | к.
| 4573.0 |5 Vert | 52010 | 4 | nébuleuse
4401.5 5 | 5143.5 1 | ;
À larges
Indigo | 4386.5 1 | larges 5123.5 1
4246.0 1 Ў | 5090.0 5 | nébuleuse

къ.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 29

COULEUR | LONGUEUR | & COULEUR | LONGUEUR | =
des š Ë | REMARQUES. des Ë 3 | REMARQUES.
d'onde. 2. d'onde. 2.
rayons. 5 rayons. E
TON 5077.5 ША | nébuleuse | 5789.5 |1 |
a 4993.0 1 5768.0 1
(suite) |
4970.0 5 5678.0 9
4905.0 4 Jaune J 5595.0 3
4796.5 |4 5460.5 1 | large
4752.5 5 5426.0 2
Bleu J 47300 2/56 5364.5 |4 |
| 4722.0 1 5278.5 5
4705.0 5 5917.0 5 nébuleuses
4691.5 | 4 Vert 5206.0 | 4
4560.0 2 5131.0 4
| 4339.5 4 4958.0 3
Indigo 4327.5 4 Bleu | 4916.0 4
| 4302.0 3 · Indigo 4358.0 1 large
4259.5 2 | Lo 4078.5 3
Violet | 4119.0 |4 | 3 Violet | 4047.0 | 3
4084.5 4 3982.0 4
CUIVRE, (Cu). ARGENT, (Ag).
Orangé | 60360 15
6379.7 2 5656.0 4
Orangé | 6918.3 5 5645.0 4 nébuleuses
DN | 5781.3 2 5695.5 4
5700.4 1 5622.5 2 | large
5292.0 2 5610.5 4
5217.1 1 5590.0 4 b
5152.6 1 27 Ў nébuleuses
Vert 5104.9 1 5556.5 5
50114 |4 aan 555115. “Ко
4955.5 3 5522.0 4 )
4932.5 3 | sues 5486.5 5947 nébuleuses
4911.5 3 5470.0 2
Bleu | 4703.0 3 5464.0 1
4650.7 3 5423.5 3
Indigo | 4275.0 3 5411.0 5 | nébuleuses
5401.5 2 large
MERCURE, (Hg). Vert 5299.0 3
) 5208.7 |1
6151.0 1 4874.0 2
Orangé | 5888.0 2 Bleu ) 4666.5 4 |
5871.0 | 4 Indigo | 44750 | 4 |

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. Ш. 4*

30 ROB. THALÉN,

= =
pru LONBUEHDN NS REMARQUES aie TUR Pio Е REMARQUES
i E ARQUES. es à E А
rayons. d'onde. | = rayons. | d'onde. e
5301.5 а |
OR, (Au). Và | 5996.0 | 2
HM | 5198.0 4
6276.5 2 20955 2
! 4879.0 |4
Orangé 5960.0 3
Bleu 4851.5 4
5955.0 |3
4803.0 |4
Jaune 5836.0 1 ph
i 4551.8 2 large
Vert 5230.0 1 | >
Bleu 4792.0 27] 1455.2 2
4 Indigo 4442.0 4
4389.4 | 4
ÉTAIN, (Sn). 4327.0 | 4
Orangé | 6452.0 1
a OMA | larges PALLADIUM, (Pd).
5630.0 | 2
J 5588.5 1 ЈА et Orangé | 91220 5
Jaune 5569.5 1 | arg 5694.0 3
5368.5 | 5 эбе ою
| 5347.5 ^ 5651.0 |4
5332.0 | 2 | large о.
| 5989.5 5 Jaune 5618.0 3
Е 52240 | 4 MS 3
ert DIE 5 5542.0 |3
5091.0 5 ee `
49930 |4 PRG
4858.0 |3 n 4
Bleu ) 4584.5 |2 Pa у
ig 24. du onis
Indigo | 4524.0 1 large | о 2
Vert 5933.5 9
PLATINE, (Pt). NES ee
Rouge | 65220 | 3 din 1
Orangé 5963.5 | 3 bc 2
5845.0 | 4 i 2
4874.5 |3
5837.0 |4 si
eu 4817.0 |3
5806.0 | 4
4787.0 | 3
Jaune 5478.0 | 4
i 4473.5 |3
5475.5 4 Indigo
| | 4278.0 5 large .
rM у Violet 4212.5
| 5367.5 |2 olet, it i Р

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 31

COULEUR | LONGUEUR | Е COULEUR | LONGUEUR | +
des dinde. | E | REMARQUES.| des audae. 2 | REMARQUES.
rayons. 5. rayons. D
CÉRIUM, (Ce). | ys у larges
5654.0 | 5 | | 44435 |3
56000 5 4498.0 | 2
55640 "| 8 4419.0 | 2
55110 | 2 Indigo | KM :
5472.0 3 (suite) s >
Jaune sdero PU 4391.5 | 2
54630 " [5 4385.5 | 2
54085 21% 4382.0 |2
53925 © D 4365.0 |5
55559 ^] | 4996.0 | 1 |
53300 |3 4289.0 | 1 |
52730 |1 | 4185.5 |3 | rg
ТЕ | а 4165.0 | 4
51870 | 3 | 4149.0 | 4 J
Vert 5161.0 5 Indigo - 4136.5 4
5079.0 | 3 о
50720 |4 4197.0 |5
49700 |5 4124.0 |5
Шы. | е DIDYME кт LANTHANE, (Di, La).
4624.0 5 6346.0 5 Di.
4605.5 |5 nar | 6299.5 | 5 | Di. et La.
45940 | 3 5 | 5973.5 |5
Bleu | 4582.5 |5 5963.5 | 5 |
4578.5 | 5 ( 5805.5 |;
4575.5 81 | 5797.0 |5
45645 |5 5790.0 | 4
4562.0 | 1 Janne Био ae
| 4560.5 2 large 5500.0 3
4539.5 |2 54540. | 2
| 4527.5 2 | large | 5381.0 3
4526.5 |1 5376.5 |3
4593.0 | 2 5339.0 | 4
| 4486.0 |5 | 5337.5 |3
т ТЕ 53030 | 2 m.
4479.0 |5 Vert ] 50700 n ispa
| 4471.5 | 2 | large | 5957.5 | 5
4467.0 | 5 5252.0 | 4 Di.
4462.5 15 | 5933.5 | 4

32 ROB. THALÉN,

COULEUR E COULEUR E
We Fu J REMARQUES. des CRT 5 | REMARQUES.
rayons. | 5. rayons. ER
5225.0 | 5 ( 43350 |1
9211.0 | 4 _ | 4255 |2 | large, i
5203.5 4 Indigo . 4287.5 9 i. et Га.
5187.5 |1 Gut) | 157 ТЕЙ
5182.0 1 | 4969.5 1 (Di. et La.
5177.0 |4 4237.0 |1
5157.0 | 4 2170 lal)
5144.0 | 4 E 41960 |4
Vert 5130.5 3 Di. Violet 4192.5 i
(suite) | 51925 | 3 | Aids BEN
5114.0 3 | 41035 98
5055.5 5
4309.5 ms URANIUM, (U).
4968.0 | 4
4950.0 4 Orangé | 5913.0 2
| 4934.0 |4 5619.0 3
4990.0 | 1 | u |
4900.0*) | 1 |
4882.57) | 1 | Di. et La 215 3
4860.0 | 4 | ;
4857.5 4 | | Jaune | 5493.5 1
4823.0 | 4 | 5481.5 1
4811.0 | 4 | 5479.5 1
4802.0 | 4 5477.0 |1
4747.0: AIS | 5474.5 1
| 47015 2/3 53840 | 3
|. 4739.0 715 Vert | 5027.0 | 3
Blow МА ој: Bleu | 47310 |3
4691.0 1 4723.0 |3
46710 7/79 4543.0 | 2
4668.0 9 4472.5 1
4663.5 1 Indigo 4393.5 | 3
4661.0 2 | 4374.0 3
4654.5 1 | ше» | 4362.0 |1 |
4619.5 | 1 4340.5 |1
4613.5 2 |
4559.0 | 9 | hae TITANE, (Ti).
аи } Di cutat | Ronge | ОЕ
Indigo EM l 6542.8 | 5
р | DL Le | ee 62602 | 2
4354.5 4 range | 6257 4 A be,

*) Voy. Erb. et Yt.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 33

COULEUR | LONGUEUR | E COULEUR | LONGUEUR | E
Uus d'onde. Б | REMARQUES. | des Ж. Жу 2 | REMARQUES.
rayons. 5. rayons. | Ч =
6220.9 | 3 Í 5428.6 |2
62141 |3 5495.0 |3
6125.2 | 2 | 5417.9 |4
6097.4 |3 5408.6 |9
6090.4 | 9 Јаше J 54031 |3
6083.9 | 3 (suite) 5396.1 | 9
PERN 6064.5 |2 5380.2 | 3 | large
NS) 5998.7 “|08 5368.8 | 2
5978.0 |1 5350.5 |9
5965.3 |1 5386.8 |1
5951.8 |1 5998.5 |3
5991.5 |3 5296.7 | 1
5918.9 |3 5295.5 | 3
5899.0 | 4 5287.8 | 4
5865.8 | 1 5282.8 |1
5738.0 |3 5971.5 |4
5714.0 |4 5967.2 |4
5701.5 5 nébuleuse 5265.0 2
5688.5 | 2 5262.9 | 4 |
5679.0 | 3 5959.6 | 4
56744 | 1 5955.0 | 4
| 5661.5 | 1 5951.0 | 4
5647.0 |4 52463 |2 |) |
arges
5648.0 | 1 Vert 5938.5 | 2
5629.0 5 5226.0 3 Э
| 55972 |5 г 5223.0 | 1 | large
Jaune | 55646 | 3 5917.5 |4
5513.4 il 5209.5 1 large
5511.8 | 1 5205.5 |3
5509.8 | 9 5200.5 | 3
54889 | 2 51923 |1
5486.8 |3 5188.3 | 2
5480.3 | 9 5185.1 | 3
5476.5 | 3 0173/07 о
5473.8 |3 5153.9 | 3
5470.5 | 4 5151.2 | 2
54480 | 3 5147.0 | 3
5445.8 | 4 | 51445 | 2

*) La raie correspondante du spectre solaire qui se présente ordinairement comme une seule raie, mais
très-forte, se divise, quand on augmente beaucoup la dispersion du spectroscope, en trois raies distinctes,
dont la plus forte appartient au fer, et l'une des autres raies au titane.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. Ш. 5

34

ей LONGUEUR

rayons.

Vert
(suite)

EEE REE

d'onde.

5128.6
5126.6
5119.9
5113.0
5108.6
5102.4
5086.5
5076.5
5071.8
5065.5
5064.4
5061.3
5052.3
5043.4
5039.2
5038.0
5035.6
5024.8
5023.8
5021.2
5019.4
5015.3
5013.3
5012.2
5006.6
5001.0
4998.8
4990.3
4988.3
4981.0
4971.8
4975.2
4972.2
4967.7
4964.5
4947.0
4937.2
4927.5
4925.0
4920.8
4919.0

*əytsuəqur

Q9 Оо не VW QO Où Où Өл Ол ны фо RÀ CO на ка PE о mi 69 62 Фо یر دن دن‎ NM 62 09 دن‎ о kH gm GR PDP = NM на PE

ROB. THALÉN,

REMARQUES.

larges

COULEUR
des
rayons.

LONGUEUR
d'onde.

"Parsuogug

REMARQUES.

4913.2
4911.3
4903.9
4899.3
4884.5
4873.0
4869.0
4867.5
4855.0
4848.0
4840.0
4835.0
4819.5
4804.3
4797.5
4791.6
4779.0
4758.5
4757.0
4741.8
4722.8
4709.0
4698.0
4690.6
4681.5
4666.5
4656.0
4644.0
4638.8
4629.0
4623.0
4616.7
4571.5
4563.2
4555.3
4551.8
4548.9
4543.5

4535.5 |

4532.0
4526.1

m= QC) M Ó Qj tO кч NO (oO) не Не RP ко ¿2 OC ¿2 ¿2 DD Q سر سر‎ 592492 не سم‎ OR 00 À tO DW DW PH со њ ww

кі

|

large

large

large

large

large

très-large

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES. 35

ок E COULEUR | LONGUEUR | 5
des ТЕГЕ J REMARQUES. des "T =, | REMARQUES.
rayons. 8. rayons. D
per но ы ТЕН
4517.5 3 TUNGSTÈNE, (Wo).
mn 5805.0 | 4 |
c o ANN be 5733.0 |3
кушк рт | 56480 |4
мо | Шын | 56315 |5
MAG SOMME 5513.0 |1
р TES | 5491.5 |2
иок 5993.0 |1
s CONSA A | 5070.5 |3
И 5068.0 |3
ARCU EE PLU co AN
асо | 5014.0 | 3
RR т | large: 5007.0 | 3
SOL йд Me | 49810 | 4
AMO AS 4887.5 | 2
e ihe lee | 4842.0 |1
(suite ا‎ Bleu 4 46805 | 5
ЗОЗ ОТА. [large | 4660.5 |5
je k. 4659.5 |5
4323.5 2 large 4302.0 3
к GE Indigo | 4995.0 | 3
ү NA 4269.0 | 3
4313.5 |5
и iE) MOLYBDÈNE, (Mo).
4307.5 |5
43050 |» 6029.0 | 1
4299.0 1 large Orangé 5887.5 1
42950 |; 5856.5 |9
4293.8 | 5 5791.0 | 3
32900 US | Hence 100 |
42870 |5 | и.
ei | 56310 |4
4273.0 5 Jaune 5569.0 ;
42630 |, j
42365 |, 5540.0 |5
4185.0 |, 5531.50 | 1
Violet 41710 |1 5505.0 | 1
41630 |1 | larges | 5360.0 |4 | large
Vert 4979.0 | 5
Bleu 4867.5 4 large

36 ROB. THALÉN,

COULEUR | LONGUEUR | а COULEUR | LONGUEUR | +
Lá d'onde. | 2, | REMARQUES. | des Poe, | | REMARQUES.
rayons. | = rayons. у а
аныктама ا ا‎ Ваа
| 4829.5 4 4593.0 3
Bleu | 48180 | 4 Dm | 4585.0 | 4
(suite) < 4757.5 4 8 4579.0 5
š (suite) Ë
4730.5 4 4576.0 5
| 4706.5 4 4459.0 + ы
4536.0 |4 4407.5 |1 5
| 4475.0 | 4 4406.0 | 4
4433.5 4 4400.5 5
Indigo is 4 4395.0 3
4380.5 4 4389.0 2
4326.0 4 4384.0 1
4277.5 | 3 | large 4379.0 1 | large
4352.5 5
VANADIUM, (Va). Indigo | 4340.5 |5
6240.5 | 3 | pons 2
| 61344 | 4 pos j
Orangé | Boe 1 26900 4
5 4292.5 5
6089.0 1 pee А
6080.0 4 poo 5
6039.0 jl 4272.0 P Plusieurs raies,
5786.0 4 š mais très-faibles,
| 5125.0 1 А 4268.5 да se trouvent entre
| E ИИ Violet | 4110.0 | 3*) 4130 et 4085.
| ee 5 OSMIUM, (08).
Jaune 5668.0 3 Indigo | 44220 | 4 |
5626.0 3
ДО), ANTIMOINE, (Sb).
5414.0 3 6301.5 2
5401.0 |4 6244.5 4
5240.0 3 6209.0 4
| 5233.0 3 6193.0 4
Vert 2
| 5195.0 1:4 6155.0 |4
529105 ога НЕ. 6128.5 |1
4881.0 3 5 6078.0 1
4874.5 3 6051.0 | 4
cu 4864.0 | 4 6003.5 1 |
4851.0 5 5979.5 | 4
4843.0 3 | large 5909.0 2 V ara
4831.5 5 5893.5 2 E

COULEUR
des
rayons.

Jaune

Vert

Bleu

Indigo

Orangé

Jaune

Vert

Orangé

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups.

LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES:

LONGUEUR
d'onde.

5791.5
5638.0
5607.0
5567.0
5463.5
5379.0
5371.5
5352.5
5241.5
5208.0
5177.0: |
5141.0
5112.5
5036.0
4948.5
4877.5
4835.0 |
4786.0 ' |
4734.5
4711.0
4691.0
4591.5 & |
4352.0
4265.0

SAV — — ÀÀÀ— À—— өле ee — — —— = `

|

эуиѕпәуш

nébuleuse
large

моя

| larges

nébuleuse

Co мм

large

© C

| | nébuleuses

| larges

| nébuleuses

wow t9 RB > GA 59 NM (Ол pa =

ARSENIC, (As).

6169.5
6110.0 |
6021.5 |
5651.0
5558.0
5498.0
5331.5

— NN — We

TELLURE,

( 6437.0
| 6046.0
| 6012.5
] 5973.0
5935.0
5856.5

t2 њ t2 (9‏ 59( 52 ين

large

| larges

(Te).

Ser. ІШ.

REMARQUES.

COULEUR
des
rayons.

Jaune
Vert

Bleu

Violet |

Rouge |

Orangé

Indigo |

LONGUEUR

d onde.

5852.0
5825.0
5805.5
5781.0
5755.0
5741.0
5706.5
5647.0
5616.0
5574.0
5488.0
5477.5
5447.5
5408.5
5366.0
5310.0
5299.0
5217.0
5172.0
5152.0
5133.0
5104.5
5035.0
4895.0
4866.5
4832.0
4785.0
4603.5

4531.5
4509.5

4101.0

6602.0
6561.8
6479.5
6170.5
5949.0
5941.5

Нь Où QU PP (2 Mm фо сло) сл 529 Q9 gu ¿2 б> фо бр НЕ ом о MH фо ض۳‎ н> ج‎

m. Bo -

`əytsuəyuy

3

2
1
1

INDIUM, (In).

|
|
|

|

SPECTRE DE L'AIR,

37

| REMARQUES.

| nébuleuses

nébuleuse

| nébuleuses

| très-large et
nébuleuse

large

(Aer).

С, large
large

large

5*

38

ROB. THALÉN, LONGUEURS D'ONDE DES RAIES MÉTALLIQUES.

m ===
COULEUR | E COULEUR E
des proe 3 | REMARQUES | des ЈЕ x 5 | REMARQUES.
rayons. | i "| rayons. |
Orange | 5932.0 | 1 4712.0 | 4
(suite) 5929.5 |4 4706.5 | 2
5767.0 | 4 4698.0 2
5745.0 |4 46750 |4
5711.0 3 4661.5 4
5685.5 3 4649.0 | 2
5678.0 1 large Bleu 4642.0 1
| 5674.5 3 (suite) 4 4640.0 3
| 5666.0 1 | 4630.5 1 | large
"o 5549.0 |4 4621.0 |2
5541.0 |3 4613.0 | 2
5534.0 1 | 4606.5 2
5530.0 3 4601.0 | 2
5495.0 2 4596.0 |3
5479.0 |3 4590.5 |3
5461.5 4 | 4446.5 1 | large
5453.0 | 4 4432.0 |3 ue et
5351.0 | 5 soo ES
53395 |5 4414.5 1
5320.0 | 5 4368.0 U. 1ER | Hebuleuse
5189.5 4 Indigo 4350.5 3
5184.5 5 4347.5 1 large
5178.0 |4 4346.0 |3
51720 | 5 | 4333.0 офа (ee
5045.0 1 | large 4319.0 2
5095.0 | 2 | 4316.5 | 2
Vert 5016.0 | 3 4930.0 |2 l. et
5010.0 , 3 4189.5 | 3 | | nébuleuse
5006.5 | 4 4184.5 |3
es : f larges hos 3 | nébuleuses
4993.5 | 8 | 41370 |% [p
4987.0 | 3 Violet 4193.0 | 3
4941.0 | 4 4075.5 | 3
4924.0 | 4 4074.0 | 3
4906.0 |4 4071.5 |3 ШЕ
4895.5 |4 4069.5 |4 |
Bleu 4803.0 1 4040.0 4
4788.0 |1 3995.0 |4
4779.0 | 1
Errata.
Page 19, au tableau du Barium oe , lisez: 22.

с 2
t
а 2 E
E 5 =
'
'
a = =
`
= à Е ——
— = "
XN nn
= 7352 i =
= <
Na | Е
E -<
гар < i 2 c

SPECTRES DES МЕТАШХ

2 . 7
dessinés: d'après Lave lonqueuxs J onde”.

H, H, h G F b E D 6 C B

|| T || || F ff I. a a A 39 53 5. 55 56 57 58 59 60 61 22 63 0% 4% 00 67 Т 69
| | | ^ ‘ |
d udt lb duide n bat all | d] SUR RIPE ER D D Kain | UAE | | | | | | TAR ІШ! |
ШИН ПІ pus | ERNER ІШІН ИШИП А! Heer rra TIRE BANE | mu RAE | aus, pep ПЕТА bo bob foll A b TRITT ТЇП Le ны fal ышын шшш, ыш INI
ІШ || ||| ІШІ M | | | INI ||| | | | | || | ГЇ | | | | I N |
Іт | | | | | ||| ||| | | d hu | | ||| | |
| ||| || | р | | | И ||| | ||| 1! | | I I | | |
a | ІІ ШІ | | 41 | fl | ТІ!!! 7 | ||| | ІШ РЕС || || Bl |
||| | ||| | ||| | ПЕР | | НИ)! |||| ||| || | ||| || | РІСІ | ІП | |
| | | ||| HE К 2 Il | || IL WE HE WE M | || ||| | | a E | |
| ||| | || || ШЕР ІК ІП | | | | | | | ! ГІТ | | | ШІ” ||| ||| | ||
Ball || | || | || | | пы | Il |) || | | | | | |! ІІ! ІП | | | | | ОЕ HR) | ||| ||| | |
ШІП ll || ا‎ | | | | ІШ || HM | | ШҮ | || || | || | || | | | | ІШІ | | | | | (oe | | | || | | | || | |
Ka | u |
| Lu
Na U |
|

| \
| | |
Cs |
; |
Rb | |
| | | | ; | | |
| ИЗ А3 ae D Т "p AT 7 We = ae ~ =
ihhh ју «mn И ШИИ 1] ІШ Шү Ын idi ПИЙ. | | | | | 1 1 Я 22% E н EX ЗВ 36: 3 2% : 309 co | 3 б D 4% op 616 ar |
| | а RNA ШИШИШИ ШШШ РИА T rc И tcd E d ШИ Ж ғ - "een eee

oe | ТІПТІ | | | | | | | |
l гга EI CE
| | | |

ШІ! | ШІ = ГТ

r 7 wa 27 "ji à SE LJ гуя 75 76 m 7 Š WS "p Т 5 = 39 n 3p -
Jd | ШШШ ИЛ ill ET ІШ ШІ ПЕШТІ ШІП ІНІ, |, ШШ |, НА ШИЕ Ar RTT о ІП! | NN ТІЛЕТІН ІНІҢ m ИШ Di RR (И ШШ EL ШИШ ШШ m TTA ik ШИШИ ШЙ ШШ ІШІПТІ! Т (ИЕ ШИ ДШ, ШЙ ҮШ, ШЇЇ

Ве | | |

| | db d i | и
| | | |
| ШЕТ li ЈАДАН ШЕШ | [оО Е
|

| | И | | || | | ll

m | | |

77 7 гуя 79 30 | 57 М =e | | 29 = = = n - y
" han | 47 ГІ: me 72 m | рта E | mes ИГ О 4 IRI ШЇЇ | 3 En || | 3 3 40 oF 1 p I GF Hs er | 254 16 PRR. 7 г mum т
ИЕЛ (ЇЇ ll ІШІ ШИ ШЕ, ПИЙ! ШИШИШИ ИГИ! PI E mo Шш А ТАТА ШЇ ШИ lu КЕ ШЕЕ ТИТА ОО b ada Lulu d Tibe he b e b e d P у

| ШШШ Ж ШЕ ШІ | ен a ees] |

il Ју Bebo ӨШИ ШҮҮ 1
||| ||
| | |
| || |

И Hd

үшш; AMEN TN MAN im Lil
| ШІ | | mul | Т 1

||| | |

ЈЕ ЈЕ p m | ЕЕЕ

| | ШІ |

=
з

| |
er | | Ц | || ||| n |
| ||| | | |
L T 1 Т
сі — | WERTE e | |
| |
I | | Ш Ц |
| | | I : 7
= | | || ||| | nl
| || | ШІ ч
Ni | | | || I ah ІІІ | | | |
| #0 40 42 @ | "n | g 4B d | T 7 | ar "| || | ae 27 3j — 5y 56 7 3m 5 E 37] 5) 6% 58 С а 46 47 СЕ
|| ШЫ Pav bobo bb a a ынша ВАО ОО АВА le en lah ПТ nM А РАМА im | | Ші ІШ | | | | ЇЇ Ш ДИ | 7 ЇЇ idi | ІШ ІН ЕЙ КИШИ ИШКЕН ИЛ ШУ Ы ШЇ ШИ (ОООО Lill ШШ ИШ
а а а Te = m föda ba bädda döda bada b b o de b b o d be b b b n bada e i o s e e b o e bn o b e b e e d P e e О e e b У e e e n b e e e o be e e og b be e da e T b do da b e e А e e e ede e e da ba da da e da e d a oc bleu О В bog p bo | b b
Zim | ا‎ | |
(ЕР! | | | i | |

li V | и | 0 Т T | | |
UU ү
Pi | | | [| pel | | | | | | | | |
| | | | > || l = | | | | | |
т | en a |
y LU | у Sr U y з 1 J T 7 | |
Si Ci ма] | VL] а 1. | И а | UR ШШ = | |
72 | Wo — Е Hr ^ KORS GATE м Е | | ni i à 57 7 3 3p 40 2 47 т |
О o be b be В ПАТНА КИ КЕ LO В па ај ПИРА РРА ha uno und ШШ bota tomm USERS РТА АМА ҮШҮ ЇЇ Ө ШҮ К ШИШ ШЙ || ЇЙ ҮШ ШЦ

Cu. | E ЕЕ | Fe |

y i ]
y ve ек E
Аб | | | i] | ‚ll |
Au | ||
U | | I GE | U—U IT > U
| |
Sn | i е ыы | | | | | | |
5 I Ж T D "E ar A SE 7 FT | 7 40. | f 24 5 2 — = 5 GE e 5
НЯ Я ИТИ Пао а ИИ A A A udn A (ШШ ПШ ТТІ ТЫ ОЛ ТП ШШ nl ШИШ ЇЇ НИИ ШШ ШЇЇ
ee TE | == — = =
> | | | | | |
rt | | c | | | | | | |
| | | x
Pd | | | | | | Е
кс ا‎ EEE : | -- t | ШЕШ
Ce П ША | | ү |
ШІ шш | Ш: | | || pre ue

: Т ЕП, TT : | : |
La | HE EINE TL CUNT u | | | |
ВЫ || | |
Е ЕТК | | | 4 рата | im | | RTT medi pp mod bot ТИТА du || ШЫ МАНА МИРА || Inm | 2% - 3 Е ape EJ ED 27 3p 7 5 a 6B ör 42 қ aU [77 GF
| EEG TRE ышыгы or E EES E НАИВ НА AEE НЕНИ EE EEE E [И ҮП ПН ШШШ ТШШ ШОШ (О ООШ ШК ОШКОШ. (ЫШ ПА ТТТ ШЫЙ OT
|
U ШІ | | | | | |
T a ET | | ІШІ | ااا‎ | |
|| ІШ Nnm | ЕН |
ШШ ШІ HO

И | heile nl) | | | | | | |
ІШ LA ul | А АДА ЦРТЕ | | Шү Па |

=

| |
Mo | | | | | | DS) || | ;
| T —39 | U Т : = у
| |
Ма | | ШШЩ | || | Ш | | | | | | | | | | |
i | ІШ | Ш FE H he |
770 77 72 22 Ur 75 76 | 22 | Sun | NER 3 ! di үй = = 7 > | | 7 : j 23 3
| ee ae REOS REA ПТ ER P n ИЖ Т И И И ЙИШ 22 | са a T T | He ae ag | А ep
| | а 1988 — — = = а ОШ ЛШ а ШШ ШЙ ДИ ШТИП ШШШ ОШИП ПШ ИЙ

67 | os т
lll

| || = |. B |

In | y

Е ай INIRE NE F ж- Brenna Lun l mh УЛ ШЕ A... a a 3r 59 25 a 4 ag
\ ВИ и. ud guis ПА | LL nn en аи Е can T ү ШЕШ ШШШ то ү ЇЇ (ТЇПТЇЇ ИРАК шаш Т АЛИНА nn шашы nn ЙИЛИ ШЇЇ И ЇЇ ШЇ
tor ko Lom ad i) @ =D | B | em | V е 20 J а т m c | © ra = TENEO Roud e
R 0.1 Schlacl &- Seed rff, Stockholm

RECHERCHES

LA PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SULFURÉ

À TRAVERS DES GAZ DIFFÉRENTS,

PAR

Dr И. H. HILDEBRANDSSON.

ПРА,
W. Scuuurz. 1868.

‚жар nir vlr om luru q in. арив) uro E
М МА Hi Ry s Miis zd ИЛЕУГЕ Т AN aiat |
| 109 Павић ) des dl fai ou LT Li] Ta (84) A (44
САНА АТОЛА AN iili wir raft Pi Nm * d
ULM DEMNM UM E kia o Al
( А Мо Mor MON КІІД gi ip dna
dep ЛА v uay ЛАРА Du ЕТ” My sip: ҮШҮҮ p
ТОЛ dE nt Т ТИИ ШІ baro; по tue d ИШ TUM EU. e
` Ah Mar Dy ullu EIE MU MN T. |
PL Mb nido lici (di. 9 ИДР ЙТ) d ЕМШІ hn їн МШ Т”
мү ERA OB. йн LN te i Mdb. NL. NOR WO W AN EN p
VAM. sed DRM | o e E wos УШ an ГҮ P da ШІ!
ПЕ N улан MES LT.
m dde. те HULT hoe opido MONT NITET
ТІ! ШЫ Ы. Т ШТ n TOS ТҮНҮН D
| | té ii. deed wc ОСА oe s UN d Non TM agn! uiis

ШЕ UM LM EE UN. gres ај їй
| ПТИЦ an Pall wu wag

SUM i ond Pe А ILA d Ma 4 n Wi
ЛЫ. мый | Г Ji ы некті

Mi d oH: wala ДР Mina o 44. T ініш
ТТТ ИГІ q wa оа TT TU MEM 5 De
Т є, иен ii met ond a Dee)

p les maniéres différentes desquelles on pourrait se figurer qu'un gaz
peut passer d'un vase dans un autre, celles-ci sont les seules qu'on ait ob-
servées jusquà présent; savoir: l'éffusion, la transpiration, la diffusion et
le passage des gaz à travers des substances colloidales et des métaux in-
candescents. Voici les lois principales qu'on a trouvées pour ces phéno-
ménes différents:

1:0 En supposant que le gaz s'écoule dans le vide par un orifice pra-
tiqué dans une paroi infiniment mince, on sait que, pour ce cas, la vitesse
des molécules du gaz, en sortant de l'orifice, est égale à celle qu’ aurait un
corps tombant librement jusqu'à cet orifice depuis le niveau supérieur d'une
atmosphére de la méme pression que celle du gaz, et dont la densité est
supposée homogène, et que, par conséquent, */éfusion^* est pour des gaz
différents en raison inverse de la racine carrée de la densité. Les expé-
riences de M. GRAHAM’), faites à cet effet, ont pleinement prouvé l'exactitude
de cette loi.

2:0 Si, au contraire, le gaz doit passer par un tube de dimensions
considérables pour s'écouler dans le vide, cette loi n'est plus exacte. Ce-
pendant M. GRAHAM a trouvé que les vitesses d'écoulement des gaz diffé-
rents se trouvent, méme dans ce cas-ci, dans des raisons constantes entre
elles, pourvu que la longueur du tube dépasse le diamétre 4000 fois. Ce
sont ces rapports auxquels il a donné le nom de vitesses de "transpi-
ration“.

5) On the Motion of Gases. Phil. Trans. 1846. p. 573 et 1849, p. 349.
Ann. de Chim. et de Phys. Sér. III. T. XXVIII ete. Voyez aussi de Saint- Venant
et Wantzel: Sur Ecoulement de l'air. Journ. de l'école Polyt. 1839. Cahier 27. p. 85.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. 1

2 H. H. HILDEBRANDSSON,

Prenant la vitesse de transpiration de l'oxygène égale à 1, il a trouvé
pour le chlore 1,5, pour l'hydrogène 2,26, pour le gaz oléfiant, l'ammoni-
aque et le cyan 2, pour l'acide carbonique 1,37, pour le gaz de marais 1,815,
et pour l'azote et l'oxide carbonique un nombre égal à la moitié de celui de
l'hydrogène. Ces nombres n'offrent ancun rapport simple avec les autres
propriétés jusqu'ici connues des gaz. La transpiration atteint en outre la
méme valeur dans des tubes de différentes matières, pourvu que leurs di-
mensions restent les mémes; tandis que, pour un gaz déterminé, le volume
qui a passé augmente avec la densité, soit que cette augmentation soit causée
d'un refroidissement ou d'une compression.

POISEUILLE a fait voir que la résistance que font les tubes ca-
pillaires contre le passage des liquides, augmente en raison inverse de la
quatrième puissance des diamètres. De la même manière la résistance
qu'éprouvent les gaz accroit-elle rapidement, quand les tubes deviennent
plus étroits, mais la loi de cette augmentation est restée jusqu'ici parfaite-
ment inconnue.

3:0 Les gaz traversent facilement des matières poreuses comme du
plâtre, du graphite, ete. C'est aussi à M. GRAHAM!) qu'on doit la premi-
ère étude approfondie de cette propriété, qui a reçu le nom de "diffusion^.
Cet illustre physicien a trouvé que, si deux gaz sont séparés par une cloi-
son poreuse, la diffusion est causée du changement de place de volumes
gazeux infiniment petits. Mais ces volumes ne sont pas nécessairement
égaux; il faut, au contraire, qu'ils soient pour des gaz différents en raison
inverse de la racine carrée de leur densité. Contre cette loi M. BUNSEN
avait fait certaines objections?), auxquelles cependant il ne tient plus, de-
puis que la source vraisemblable des erreurs qui se trouvent dans ses expéri-
ences a été indiquée par M. GRAHAM?) Celui-ci a, de plus, prouvé Гехас-
titude de la même loi, lorsque, sous la pression d'une atmosphère, un gaz
est forcé de passer dans le vide de Torricelli à travers une cloison de gra-
phite. D'où il suit quil ne faut point regarder une telle cloison comme une
collection de tubes capillaires d'une finesse extrême.

4:0 Enfin M. GRAHAM a étudié*) le passage des gaz à travers le
caoutchouc et d'autres substances colloidales. П explique ces phénomènes,

') Edinburgh Transactions Vol. XII p. 222.

2) Gasometrische Methoden. Braunschweig 1857.

3) Proceedings of the Roy. Soc. Vol XII. Poggendorffs Annalen. Bd. CXX.
p. 415.

4) Phil. Transact. 1866. Phil. Magazine Ser. 4. Vol. XXXII. p. 401. Annales
de Chimie et de Phys. Sér. 4. T. XII. p. 497.

PROPAGATION DE L'HYDROGENE SULFURÉ etc. 3

en admettant que les gaz, pendant leur passage à travers ces matières, sont
absorbés et condensés, et qu'ils s'évaporent ensuite de l'autre côté de la
cloison. C'est de la même manière qu'il explique le passage des gaz à tra-
vers des lames métalliques incandéscentes, malgré la température élevée à
laquelle se font ces expériences. Le fait connu de l'absorption par l'argent
chauffé au rouge, de 18 à 20 fois son volume d'oxygène, vient directemeut
à l'appui de cette hypothèse. Néanmoins M. GRAHAM ne rejette pas l'hypo-
thése de M. H. SAINT-CLAIRE DEVILLE, qui (ayant déjà avant lui étudié ce
phénomène avec M. Troost) attribue le passage des gaz à la porosité du
métal; porosité qui augmente avec la chaleur par suite de la dilatation des
espaces intermoléculaires. Cette hypothèse est d'autant plus plausible que
c'est l'hydrogène, le gaz le plus diffusible, qui traverse le plus facilement

`

le platine à une température élevée.

1. Aprës cette vue sommaire des lois les plus remarquables qu'on a
trouvées jusqu'ici pour les mouvements des gaz, passons maintenant au cas
ou les gaz se répandent lun à travers l’autre, sans être séparés par aucune
cloison perméable. Pour distinguer cette espèce de passage de la diffusion
proprement dite, je l'appellerai propagation des gaz.

Contre la théorie sur les mouvements moléculaires des gaz, publiée par
M. CLAUSIUS, М. Buys-BArLor fit cette objection!), entre autres, que, si les
molécules gazeuses se mouvaient en lignes droites avec une vitesse énorme,
il en suivrait que deux gaz différents se méleraient à liustant, si on les in-
troduisait dans un espace commun. Il est pourtant parfaitement connu
quil n'en est pas ainsi. Car l'acide carbonique, par exemple, peut rester
longtemps au fond d'un vase ouvert, et M. BUNSEN a fait l'expérience sui-
vante à cet égard. Il remplit la partie inférieure d'un tube d'un gaz pesant
et coloré en laissant sur la surface supérieure de celui-ci une colonne d'air
diaphane; aussitôt que l'air de la partie supérieure du tube fut raréfié par
une pompe aspirante, on vit le gaz coloré se dilater et monter dans le tube.
Plus tard M. CLAUSIUS a fait voir?) que cela s'accorde parfaitement avec sa
théorie. Па prouvé que la longueur moyenne des voies parcourues des
molécules d'un gaz doit être extrémement petite, ce qui est facile à con-
cevoir, si lon considère que les molécules sont innombrables et se meuvent
avec des vitesses éuormes dans toutes les directions possibles et que, par
conséquent, elles doivent se rencontrer et s'entre-heurter. De là il suit que

') Pogg. Ann. Bd. CIII. p. 240.
2) Ueber die mittlere Weglänge d. Molecüle ete. Pogg. Ann. Bd. CV. p. 239.

4 H. H. HILDEBRANDSSON.

deux gaz ne peuvent se mêler quaprés un temps assez long. En ouvrant,
par exemple, un robinet qui sépare deux gaz différents, dont l'un est contenu
dans un tube trés-long, on voit qu'au premier moment, aprés que la com-
munieation est établie, la concentration du gaz, qui se répand dans le tube,
diminue rapidement avee la distance du robinet sans devenir pourtant ex-
actement égale à 0 qu'à une distance infinie, et quelle augmente ensuite
dans chaque section du tube. Ainsi en prenant la distance de l'ouverture
pour abscisse, et en menant, à partir de chaque point de celui-ci, une or-
donnée proportionelle à la quantité du gaz qui a pénétré jusque dans la
section correspondante, on obtient une courbe qui, au commencement de l'ex-
périence, s'abaisse rapidement vers l'abscisse, et qui, à peu de distance de
l'origine, se confond presque avec elle, mais dont l'inclinaison diminue de
plus en plus dans la suite de l'expérience; ce qui est facile à prouver par
une expérience fort simple. C'est cela que j'ai fait pour me procurer une
premiére idée du phénoméne.

2. Experiences préliminaires. Je pris un flacon rempli de brome,
jen fermai l'ouverture par un bouchon à travers lequel passait verticalement
un tube de verre gradué, fermé à lextrémité supérieure, d'un diamétre d'en-
viron 1,5 c.m. et d'une longueur de 31 c.m. Cela fait, le gaz rouge de brome
commençant à monter lentement dans le tube, on pouvait voir assez distin-
ctement la surface supérieure du gaz, et la hauteur en pouvait être obser-
vée au moyen de la graduation, tant que la hauteur du gaz ne surpassait
1—2 cm.; mais peu-à-peu cette surface s'affaiblit, et la colonne de
brome devint dans la partie supérieure de plus en plus transparente. Aprés
une heure environ, on put observer que le gaz avait pénétré jusqu'à l'extré-
mité supérieure du tube, et il offrit maintenant à la vue toutes les nuances
possibles d'un rouge sombre jusqu'à une teinte à peine appréciable.

SAUSSURE a fait mention!) d'une expérience singuliére exécutée par
l'Abbé FONTANA. “Cet ingénieux physicien“, dit-il, “a fait voir par des ex-
périences nombreuses et poussées aussi loin qu'il était possible, que dans
les cireonstances les plus favorables à la distillation, c'est-à-dire lorsque la
cornue est le plus fortement réchauffée et le récipient le plus fortement
refroidi, il ne se fait cependant aucune distillation, il ne passe pas une
goutte de liqueur, si la cornue n'est jointe au récipient que par un col long,
étroit et hermétiquement scellé“. Voici une autre expérience préliminaire que
j'ai faite pour m'assurer de la lenteur extréme avec laquelle se propagent les
gaz, lun au travers de l'autre. Mon expérience était parfaitement analogue

') Essais sur l'Hygrométrie. Neuchâtel 1785. p. 192.

PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SLUFURÉ etc. 5

à celle de Fontana. Deux ballons sphériques dont les circonférences étaient
de 0,"595 et 0,"425, furent réunis au moyen d'un tube d'un pouce environ de
largeur et de plus d'un démi-métre de longueur, auquel on avait donné une posi-
tion parfaitement horizontale. Les ballons étaient à leurs parties supérieures
munis de tubulures, fermées de bouchons, à travers lesquels passaient des
thermométres dont les boules s'enfonçaient jusque vers le milieu des ballons.
Dans le plus grand d'entre eux, deux thermométres furent placés, dont l'un
avait le réservoir enveloppé d'une étoffe humectée d'eau, en sorte que les
deux thermomètres constituaient un véritable psychrométre d’AuGust. Dans
l'autre ballon on avait placé un seul thérmométre mouillé. L'appareil étant
scellé hermétiquement, les thermométres humectés commencérent immédia-
tement à monter, ce qui indiquait que l'air renfermé se saturait de la va-
peur d'eau, s'évaporant des enveloppes humides. Aprés deux heures environ,
tous les trois thermométres marquèrent le même degré; à cet instant le pe-
tit ballon fut entouré de neige fondante, et le thermomètre y contenu se
baissa en trois quarts d'heure à peu près à 0. Maintenant, on devait
s'attendre que la vapeur d'eau distillàt du ballon le plus chaud au plus froid ,
et que, par conséquent, le thermomètre humecté de celui-là se baissát, ce
qui n'arrivait pourtant point; ce thermomètre restait immobile pendant plus
de 24 heures. Aprés ce temps, les thermométres furent retirés du ballon,
et aussitôt le thermomètre humide baissa de plussieurs degrés au dessous
du thermomètre sec, се qui prouve qu'il nétait pas desséché. L'expérience
fut renouvelée avec le méme succés, et cette fois le petit ballon fut entouré
de neige, avant que l'air renfermé fût saturé de vapeur. Toutefois le ther-
mométre humide dans l'autre ballon continuait à monter jusqu'à la tempéra-
ture montrée par le thermomètre sec, et ils restèrent ensuite égaux pendant
plus de 24 heures, aprés quoi ils furent retirés.

Dans une troisième expérience plus décisive encore, j'attendais jusqu'à
ce que l'air dans l'appareil fût parfaitement saturé. Alors le bouchon du
petit ballon avec son thermomètre fut óté, une quantité considérable d'acide
sulphurique concentré fut versée dedans, et le thermométre remis à sa place
aprés qu'on l'avait soigneusement desséché aussi vite que possible. Par
l'absorption de la vapeur d'eau par l'acide, la température dans ce ballon
monta d'un degré. Сеја produisit un mouvement dans l'air enfermé dans
l'appareil, et le psychrométre de l'autre ballon se baissa de 0*2; mais
aussitót que la position de l'appareil fut altérée, en sorte que le petit ballon
se trouva plus haut que le grand, il remonta jusquà la temperature du
thermométre sec; température quil gardait pendant trois jours. Au quatri-
ème jour, la température de la chambre s'étant baissée depuis 155,0 (tempé-

6 H. Н. HILDEBRANDSSON,

rature initiale) jusqu'à 129,2, les parois intérieures du grand ballon furent
toutes couvertes de rosée. Au sixième jour, la température s'était de nou-
veau élevée a 15°,6 et la rosée était disparue. Le jour suivant, le psychro-
metre fut retiré et le thermomètre humide se baissa de 09,5 au dessous de
l'autre, ce qui indique qu'après sept jours il n'avait pas perdu toute son
humidité.

3. Pendant que je m'oceupais à ces expériences, je fis connaissance
de celles de М. омск‘) sur la propagation de la vapeur d'eau; il employait
un hygrométre d'une corde de boyau, qui portait une aiguille horizontale
dont les mouvements furent observés de la méme manière que ceux de Tai-
guille aimantée de la balance de torsion. Le tube vertical de l'appareil
était entouré d'un autre tube plus large, dont il était séparé par un espace
intermédiaire rempli de mereure, dans lequel un troisième tube parallèle
aux deux autres pouvait être plus ou moins enfoncé. Le bout supérieur
de ce tube était fermé d'une plaque de verre poli, percée d'un seul trou,
sur laquelle était placée une autre plaque, percée de deux trous. Au dessus
de ces trous étaient placés deux verres cylindriques renversés, l'un rempli
de chlorure de calcium et l’autre de papier joseph humide. En tirant la
plaque supérieure de l'un ou de l'autre côté, on mettait la corde de boyau
en communication avec celui de ces vases qu'on voulait, et en soulevant ou
baissant le tube intermédiaire dans le mercure, la distance entre les vases
et la partie supérieue de l'hygrométre pouvait étre à volonté agrandie ou
diminuée. L’air dans l'appareil étant parfaitement desséché, le vase d'eau
fut mis en communication avec le tube. La vapeur d'eau descendit dans ce
dernier, et on observa le temps qui passait jusqu'à ce que l'aiguille se fût
tourné d'une 400" d'un tour entier. L'appareil fut ensuite transformé еп
sorte que la vapeur püt se mouvoir en sens contraire, c'est-à-dire de bas
en haut. Les expériences, exécutées avec beaucoup de soin, conduisirent
aux résultats suivants:

1:0 La vitesse de propagation de la vapeur d'eau était la méme de
haut en bas qu'en sens contraire.

2:0 Le temps que l'aiguille mettait à parcourir un 400 *"* d'un tour
était proportionel á la distance du vase humide à l'hygrométre.

3:0 Le temps qui s'écoulait depuis le commencement du mouvement
de l'aiguille jusqu'à ce qu'elle eût accompli la déviation qui vient d'être citée,
subit aussi une augmentation avec cette distance. Enfin M. JUNGK en conclut
que le temps qu'exige une quantité déterminée de vapeur pour passer le bout

') Pogg. Ann. d. Phys. u. Chemie 1867. p. 1.

PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SULFURÉ etc. 7

supérieur de la corde de boyau, est proportionel å la distance de la source
de la vapeur, et que la masse de cette vapeur se dilate dans le sens du
mouvement d'autant plus qu'elle a été en mouvement plus longtemps.

4. Cependant, les expériences de М. JUNGK n'ont pu être étendues
qu'à 50 millimètres, et à cette distance déjà des inexactitudes en commencent
à se faire sentir. Il serait par conséquent à désirer que ses déterminations
fussent refaites d'aprés une autre méthode et sur une échelle plus large.
On pouvait, par exemple, déterminer à l'aide de l'analyse chimique la quan-
tité d'un gaz ou d'une vapeur qui passe pendant un temps déterminé par
un tube de dimensions données, comme l'ont fait M.M. GRAHAM !), FICK ?) et
BEILSTEIN?) en étudiant la diffusion des liquides. Peut-être, à l'égard d'une
vapeur qui s'évapore d'un liquide, ou pourrait, en mettant périodiquement un
tube contenant des hygrométres convenablement placés en communication,
d'abord avee un vase sec, puis avec un vase rempli d'humidité, trouver
la vitesse de propagation par des observations et des formules analogues à
celles dont s'est servi M. ÅNGSTRÖM pour déterminer les conductibilités calori-
fiques des corps. Cependant, je me suis décidé à me servir préalablement
d'une méthode tout-à-fait analogue à celle de M. JUNGE, c.-à-d. à chercher,
moyennant des réaetifs différents, le temps que met le gaz pour se propa-
ger dans le tube sous des conditions bien définies, ce qui, à vrai dire, se-
ra remplaeer par un travail chimique le travail méchanique dans l'appa-
reil de M. JuNGK. Ce sont les premiers résultats d'une telle recherche, quant
à la propagation de l'hydrogène sulfuré à travers les gaz différents dont
je vais faire le rapport.

5. De tous les moyens de déterminer la composition chimique d'un
corps jusqu'ici connus aucun ne surpasse l'analyse spectrale en exactitude et
en sensibilité Malheureusement, cette méthode ne peut pas être employée
dans le cas actuel, car l'étincelle électrique, par l'effet de l'échauffement
quelle engendre dans le gaz environnant, y produit des mouvements, qui
troubleraient totalement l'expérience.

Pour remédier à ces inconvénients, j'ai essayé à me servir des lignes
d'absorption qui naissent quand un rayon de lumière passe à travers
certains gaz, — mais, comme nous allons voir, cette méthode n'a pas conduit
à une sensibilité satisfaisante; voici cependant de quelle maniére les expé-
riences ont été executées. Quelques gouttes de brome étant versées dans un
cylindre de verre, qui avait 13 c.m. de longueur sur 6,5 de diamétre, et dont

1) Liebig, Annalen Bd. LXXVII et LXXX.
2) Pogg. Ann. Bd. XCIV.
3) Liebig, Ann. Bd. XCIX.

8 H. H. HILDEBRANDSSON,

les deux bouts étaient fermés par des plaques de verre bien polies, j'obser-
vai au moyen d'un spectroscope “à vision directe“, le rayon lumineux qui
traversait le cylindre dans la direction de l'axe. Je retirai alors le bouchon
de verre qui fermait un trou circulaire latéral du cylindre, et le gaz de
brome s'écoula lentement. Alors les lignes d'absorption disparurent, avant
que les vapeurs rougeátres cessassent d'être visibles à l'oeil nu — circon-
stance que, du reste, on aurait pu prévoir.

La méthode d'employer les raies spectrales s'étant montré inefficace,
il ne resta plus que les réactifs chimiques ordinaires. Mais de tous les ré-
actifs, les sels de mercure et de plomb, qu'on emploie pour découvrir l'hy-
drogène sulfuré, sont certainement les plus sensibles. En effet, un morceau
de papier glacé, sur lequel on a tracé des traits de crayon, annonce la pré-
sence d'une quantité presque insensible d'hydrogène sulfuré. Les traits de
crayon, auparavant d'une couleur mate et indécise, prennent, au premier
contact du gaz mentionné, une teinte rougeätre qu'on reconnait très-facile-
ment; aprés quoi la surface méme du papier commence à être attaquée et
devient, aprés avoir parcouru plusieurs nuances, presque parfaitement noire,
D'un tel papier, les échelles furent d'abord préparées de la maniére suivante:
sur une grande feuille de papier glacé, on traga avec un crayon des lignes
parallèles d'une distance de cinq millimètres l'une de lautre; on en coupa
ensuite des bandes de méme largeur, de sorte que chacune d'elles était di-
visée en petits carrés de cinq millimétres, et l'on marqua avec un crayon le
nombre de chaque carré. Ces échelles étant placées dans le tube, je pouvais
avec précision observer à une demi-division ou à !/, c.m. prés. Mais ses
échelles. ayant linconvénient d'absorber des quantités notables de gaz, elles
furent, dans les dernières expériences, où l'on voulait trouver la vitesse ab-
solue de propagation, remplacées par d'autres bandes de papier velin ordi-
naire, qui avaient été graduées de la méme maniére et qui, à chaque divi-
sion, furent marquées de petits points de réactifs différents.

6. Description de l'appareil. Un ballon de verre В. (voyez la fi-
gure) fut muni d'un bouchon de cautchouc vulcanise, percé de deux trous.
Par l'un de ces trous passait le tube de verre g, qui touchait presque au
fond du ballon, et qu'on pouvait fermer à l'autre bout au moyen d'un tube de
caoutchouc vulcanisé w et de la baguette de verre p. Dans l'autre trou
était placé un tube de laiton, muni d'un robinet £ à trois voies et communi-
quent au tube latéral z. Au moyen du collier à vis с le ballon pouvait être
mis en communication avec le tube de verre A, dans lequel on avait fixé
l'échelle avec un peu de cire. Les modifications qu'éprouvait l'appareil pen-
dant les expériences seront indiquées dans la suite.

PROPAGATION DE L'HYDROGENE SULFURÉ etc. 9

7. Mode d'evpérimentation. Nous allons
maintenant décrire comment les observations ont
été exécutées. Je remplis d'abord le ballon
d'hydrogène sulfuré en laissant passer à tra-
vers lui pendant plus d'une heure un courant
très-fort de ce gaz bien desséché , entrant par le
tube de verre g et sortant par le petit tube la-
térale r, aprés quoi j'admettais que l'air en était
complétement chassé. Depuis lors le ballon re-
stait toujours fermé et pour en chasser la quanti-
té d'air qui y avait pénétré pendant l'expérience
précédente, on conduisait avant chaque expé-
rience le gaz à travers le ballon pendant un
quart d'heure au moins. Du reste, par une ex-
périence directe j'ai trouvé que toute la quantité
d'air même qui pénètre dans le ballon pendant
la durée d’une expérience n'altére que très peu
la vitesse de propagation, d'ou il faut con-
clure que la quantité d'air qui malgré les pré-
cautions citées pouvait adhérer aux parois du
ballon, était tout-à-fait à négliger. Aux com-
meneement des expériences, l'hydrogéne sulfuré fut préparé par du sulfure
de fer et de l'acide ehlorhydrique, mais en craignant que ce gaz ne fût mé-
langé avec un peu d'hydrogène, j'ai employé pour les séries contenues dans
le tableau D et les suivantes de l'hydrogène sulfuré pur, préparé en chauffant
le méme acide avec du trisulfure d'antimoine. Le gaz fut toujours lavé
dans de l'eau avant quil traversât le tube à dessiccation rempli de chlorure
de calcium. L'air fut soigneusement chassé de l'appareil, avant qu'il fût mis
en communication avec le ballon.

Le ballon étant rempli de cette maniére, ce qui était toujours exé-
cuté dans un endroit plus froid que l'appartement ой furent faites les obser-
vations, on le transportait dans cette salle, une vaste chambre située vers le
NE. Là il restait assez longtemps (de + à 24 heures) pour prendre la tem-
pérature de l'air environnant. Ce temps passé il fut enveloppé de coton et
placé dans une caisse de fer-blanc, ou entouré d'un grand drap de laine. La
température de la salle se tenait parfaitement constante, à 052 — 09,3 prés,
pendant la durée d'une expérienee. En outre, dans les séries contenues dans
Е et dans les tableaux suivants, un thermomètre était placé dans le ballon
par lequel on put se convaincre que la température dans celui-ci resta en

Nova Acta Reg. Soc. Se. Ups. Ser. III. 2

10 H. H. HILDEBRANDSSON,

effet constante. Du reste, toutes les précautions furent prises pour éviter
les variations brusques de la température. Tout étant ainsi disposé, on
ouvrit le robinet pour un instant. Une partie de l'hydrogène sulfuré échauffé
se jeta dehors, et la pression se mit en équilibre au dedans et au dehors du
ballon. Alors, le tube А étant mis à sa place, un courant d'air fut pressé au
moyen de la pompe foulante P à travers le tube à dessiccation 7 et le tube
A en sortant par le petit tube latéral r. L'air déposait sa vapeur d'eau dans le
tube 7 et aprés quelques minutes on admettait que le tube A était rempli
d'air parfaitement desséché. Cela fait, on ferma le tube de caoutchouc v
et on tourna le robinet de maniére que le tube A fut mis en communication
avec le ballon et que le tube latéral fut fermé. En ce moment on nota la
hauteur barométrique, et aprés on fit les observations à des intervalles dé-
terminés par un chronométre. Passons maintenant à la description des diffé-
rentes séries d'expériences exécutées.

1) Influence du sens de la propagation.

8. M. JUNGK a trouvé dans ses expériences que la vapeur d'eau se
propage à travers l'air atmosphérique bien desséché avec la méme vitesse
de haut en bas que dans la direction opposée. Je me proposai donc premi-
érement à vérifier cette loi pour l'hydrogène sulfuré. Les dimensions de
l'appareil étaient dans ce cas:

Volume du ballon N:o 1 = 522,94 c.m. cubes,

La longeur du tube N:o 1 = 1,702 ; celle du N:o 2 = 1,"10,

La section) , „ Ко1-- 20/9 :-77- №02 — 1404 см башы
Le diamètre de l'ouverture du robinet = 3,""65.

Pour éviter autant que possible toutes les irrégularités causées des
courants d'air qui prennent naissance quand on ouvre le robinet, j'avais placé
dans le tube A, auprés du collier c, un bouchon imbibé de paraffine, traversé
d'un petit tube de verre, long de 52,""6 et d'un diamètre de 4,""6. De
cette manière, l'hydrogène sulfuré, avant son entrée dans le tube, avait à
traverser et le robinet et ce petit tube de verre. Les observations embras-
saient 600"", dont 300"" de chaque côté du milieu du tube.

14 séries ont démontré que la loi trouvée de M. JUNGK s'applique éga-
lement aw cas présent. Je crois inutile de communiquer les nombres trou-
vés, d'autant plus que cette loi se manifeste clairement en comparant celles
des expériences suivantes, dans lesquelles le ballon était placé en bas, à

=

') Les tubes ont été jaugés l'échelle étant mise à sa place.

PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SULFURÉ ete. 11

celles dans lesquelles il était placé en haut. Celles-ci ont été marqué d'un
S, et celles-là d'un J dans les tableaux suivants. En outre, la lettre H
signifie que le tube était plaeé horizontalement, et la lettre O qu'il faisait un
angle d'environ 45° avec l'horizon, le ballon étant à l'extrémité supérieure.)

2) Influence de la capacité du ballon.

9. Dans les expériences de M. JUNGK il y avait toujours de l'eau
dans le cylindre humide, d'où il suit que l'air y contenu était toujours sa-
turé. Dans les recherches que nous rapportons dans ce mémoire, le gaz du
ballon se mêlait au contraire peu-à-peu ауес l'air du tube. П était done ne-
cessaire de chercher à trouver quelle influence pourrait avoir la capacité du
ballon. Pour cet effet, deux séries d’experiences furent faites. Dans les trois
premières expériences contenues dans le tableau A, l'appareil était le méme
que celui employé auparavant et decrit ci-dessus. Dans les trois suivantes
du méme tableau le ballon N:o 1 était substitué par un autre beaucoup
plus grand N:o 2 = 2621,95 елп. cub. Dans Tune et l’autre série d'expé-
riences le tube N:o 2 fut employé. Le zéro de l'échelle, d’où les observa-
tions sont comptées, était à 24,34 c.m. de louverture du petit tube placé
dans le bouchon à c. La distance entre cette ouverture et celle du robi-
net égalait 12,96 c.m. J'ai adopté dans toutes les expériences pour l'unité
de temps la minute et pour l'unité de distance le centimètre. H signifie la
hauteur barométrique en millimétre reduite à 0* C., et t la teméprature de
la salle ой fut exécutée l'expérience.

Tableau A.

I. H=755,16, t=15°,9 à 159,8. П. H=745,95, #=13°1 á 129,9. Ш. E - 746,71,
¿= 129,8 à 1224. IV. H= 749,56, ¿= 12,0 const. У. H= 750,43, t= 13,1 const.
VI. Н= 144,86 , t= 129,2 const.

Temps| L I | HIN т M | Dif.| M, | IV. 8 | Nees IVI I
ЛОЛ SE os 135 O ао | {354 узв |, 35
psg 65 7,0 27120261 16,91 U |1651) 65
ТО 10 | 95. 5900. 310,08 |054 | 10.62 | 110 | 1025: —
0 C5 ТЫЮ” ШОО 12,58 2002 19.50 145 |195 12,5
125 | 16,75 | 14,5 | 15,25 | 15,50 | -0,50 | 16,00 | 16,75 | 16,0 | 15,25
15 =) 1705 750 | 50688 | 18,38 | 19.25. 18751 18.0
| 21,25 | 20,25 | 20,25 | 20,58 | – 0,50 | 21,08 | 21,5 | 21,0 | 20,75
20 zu 2807 ОЛЫ” оре 50:46 | 98,39. |985 |235 | 23,0

1) Dans се cas, comme dans la plupart de ceux où la propagation se faisait
de haut en bas, l'extrémité inférieure du tube était plongée dans un bain de mercure,
et l'air desséché était introduit au moyen d'un petit tube recourbé, qu'on retirait ensuite.

12 H. H. HILDEBRANDSSON,

Temps | L I | ILI | ШГ M | Dy | M, | IV. S| ВАЛ

22,5 25,25 | 25,25 | 25,0 | 25,17 | —0,66 | 25,83 | 26,25 | 25,75 | 25,50

2

27,5 | 29,5 | 30,25 | 29,25 | 29,66 | -1,00 | 30,66 | 31,5 | 30,5 | 30,0
325 | 35,0 | 34,75 | 33,75 | 34,50 0,00 | 34,50 | 34,5 240 | 35,0
40 — | — | 40,25 | 40,25 | +0,13 | 40,12 | 39,0 “L Aion
47,5 | 41,25 |4825 | 47,75 | 43,75 | +1,13 | 46,62 | — |4650 |4025
525 | 505 | 52,25 5125 | 51,33 | +0,33 51,00 | — |505 | 51,50
51,5 — |555 |5425 | 54,88 | —0,12 | 55,00 | — =) 0

D'où lon conclut que la capacité du ballon winflue pas sur la vitesse
de propagation, au moins dans les limites qu'embrassent ces expériences.

Dans la suite je n'ai employé que le ballon N:o 2, c'est-à-dire le
plus grand.

3) Influence de l'élasticité du gaz.

10. La forme de l'appareil na pas permis d'opérer sous une autre
pression que celle de l'atnosphére. L'influence de la pression n'a, par con-
séquent, pas été objet d'une étude directe de ma part. Cependant, j'ai obtenu
les séries suivantes sous des hauteurs barométriques bien différentes. Les
séries VII et VIII furent exécutées à l'aide du ballon N:o 1 immédiatement
aprés les séries I—III. IX et X ont été exécutées à une autre occasion à
l'aide du ballon N:o 2.

Tableau B.
VIL Н= 110,50, t= 129.5 à 1258. УШ.Н = 16975, €< 1296 30 919:
IX. Н = 135,37 , & = 125.2 CONST XS HL 13595, ¢ = 10991 CONSE!
Temps VIL I| VUL S| M | Dy. | M, | IX. 1px

2,5 325 825 325 OS ны ied D NI)
5. | 625!) 60.) 6121 esos 25622 U a
7,5 85,90, 18,25 54508 шоо = 10,25
10 | 1125 | 11,0 | 11,12 | 2,50 | 13,62 | 13,75, 195
12,5 | 13,75 | 13,5 | 13,62 | 2,88 | 16,50 | — 16,5
15 |160 |165 | 16,25 | 2,75 | 19,00 | 1925 | 18,75
17,5 | 18,75 | 18,75 | 18,75 | 3,00 | 21,75 | 22,0 | 21,5
20 | 20,75 | 21,25 | 21,00 2,12 | 23,12 945 | 23,75
22,5 |9225. 9325 23.30 PON 26:00, | = 26,0

27,5 | 9825. |285 198,97 | 400 | 32,37 32,90 2205
32.5. | 32.15. | 330 | „82,87 | 3,63 01726,50.) ЗІ | 1360
375 | 320 | 37,5 | 82.25: 3.75 43.000 amo =
42,5 | 40,5 | 40,75 | 40,62 | 3,88 | 44,50 | 44,5 ad
45 a aN == a 45,87 | 46,25 | 45,5
415 | 440 | 44,95 | 44,12) — ден ГЕ Am

PROPAGATION DE L'HYDRO GENE SULFURÉ etc. 13

De ces resultats on peut conclure, que la vitesse de propagation diminue,
quand la pression augmente. Je pense cependant que ces expériences ne
sont ni assez nombreuses, ni assez exactes pour qu'on puisse regarder ce
résultat comme tout-à-fait exact.

4) Influence du diamètre de l'ouverture du robinet et de celui du tube.

11. Les expériences XI et XII, rapportées ci-dessous, ont été exécutées
à l'aide du méme appareil que IV—VI, seulement le robinet était remplacé
par un autre, dont l'ouverture n'avait que 2,5"" de diamètre, et auquel la distan-
ce entre cette ouverture et le collier à vis était de 5"" plus courte que celle
du premier. Les observations commengaient pourtant à la méme distance du
petit tube à c. Dans les séries XIII et XIV, le tube N:o 2 était remplacé
раг un autre N:o З de méme longueur, mais de 8.68"" de diamètre.

Tableau C.

MV 159,11, = 1851. à 1890 ХПН = 44721, 62 17,0 à 1791:
XIII. 757,63, £— 175,8 const. XIV. H=746,06, ¢=17°,1 à 1770:

Temps | XI I | XII. I M Dif. M, XIII. 7 pan I
2,5 3,5 3,250] 28,87 | 70,87 | 912.50 25 2,5
5 6,0 6,25 | G1 | код“! Ба | » 5,0 5,25
1,5 8,5 8,15 | 8,62 | 1,00 | 7,62 7,5 1,15
10 11,25 | 11,25 | 11,25 | 1,25 | 10,00 | 10,0 | 10,0
12,5 | 140 | 140 | 14,00 | 2,38 | 11,62 | 11,5 | 11,75
15 165 | 16,25 | 16,37 | 2,62 | 18,75 | 140. | 13,5
20 20,5 = 20,50 | 2,88 | 17,62 | 17,75 | 17,5
22,5 | 21,75 | 23,0 | 92,84 | 3,00 | 19,87 | 195 | 19,25
25 25,0 | 25,0 | 25,00 | 413 | 20,87 | 21,0 | 20,75
27,5 Е ОШО ГООО 125 2205 2005 —
30 29,5 — | 99,50 | 4,63 | 24,87 | 25,0 | 24,75
395 | 315 | 31,5 | 31,50 | 4,75 | 26,75 | 26,75 | 26,75

37,5 | 3525 | 35,5 | 35,37 | 4,87 | 30,50 | 30,5 | 30,5
42,5 | 38,0 | 395 | 38,15 | 4,75 | 34,00 | 34,0 | 34,0
475 АНОН 49991 МИЗ 4191 3735 | 38/07 || 37,5
52,5 | 445 | 46,5 | 45,50 | 4,00 41,50 | 41,5 =
57,5 | 47,75 | 50,25 | 49,00 | 4,00 45,00 | 45,0 =

On voit donc premièrement que la vitesse n'est pas indépendante du
diamètre du tube, mais quelle est au contraire plus grande dans le tube le

plus large, secondement, en comparant la moyenne des séries XI et XII à
Nova Acta Reg. Soc. Бе. Ups. Бег. Ш. 2"

14 H. H. HILDEBRANDSSON,

celle des séries IV—VI, qu'une diminution de l'ouverture du robinet cause
une diminution de la vitesse, et dernièrement, en observant les différences in-
sérées dans le tableau précédent, que la vitesse décroit plus vite dans le tube
le plus large, ce qu'on peut facilement concevoir. En effet, puisque la même
quantité de gaz entre dans les deux tubes en même temps, celle contenue
dans le tube le plus large se meut plus librement, mais, en se repandant
dans un volume plus grand, elle devient nécessairement plus raréfiée.

5) Prémières expériences sur la vitesse à travers des gaz différents.

Les diamétres du robinet et du tube n'étant pas sans influence sur
la vitesse de propagation, il devint nécessaire d'employer un robinet d'un
diamétre exactement égal à celui du tube. Je me procurai un tel robinet
pour le tube N:o 3. Dans ces expériences le bouchon avec le petit tube
de verre à c furent ótés, le temps fut compté dés l'ouverture du robinet et
les distances de son milieu, et les observations furent du reste exécutées de
la méme maniére qu'auparavant. Dans l'expérience XVIII l'extrémité du
tube opposée au robinet n'était pas fermée, mais elle entrait à travers un bou-
chon de caoutchouc dans un grand ballon de verre, qui à son tour commu-
niquait avec l'air libre au moyen d'un tube rempli de chlorure de calcium.

Tableau D.
XV. Н=154,96, t=16°,1 const. XVI. Н-755,48, #=15% à 165,1. XVII. H=756,24,
t=16°,8 const. ХУШ. H=753,19, #=15%0 const.

Tope ХУ XVI. 7 XVIL Н XVI. H, м | Cato. | Dep. |

25 | 19,5 — 1195 | 195 | 19,50 | 20,00 | +0,50
5 26,5 — | 26,25 | 2625 | 96,33 | 26,21 | —0,12
15 | 31,0 132,0 | 31,0 | 310 | 31,25 | 30,98 | -0,27
10 35,25 | 35,75 | 35,0 | 350 | 35,25 | 35,00 | —0,25
12,5 | 38,5 | 39,0 | 380 | 38,25 | 38,44 | 38,54 | +0,10
15 41,25 | 41,5 | 41,0 | 410 | 41,19 | 41,74 | +0,55
175 | 435 |445 | 435 | 43,75 | 43,81 | 44,68 | +0,87
20 46,25 | 47,0 | 46,25 | 46,25 | 46,44 | 47,42 | +0,98

225 | 48,75 | 49,25 | 485 | 48,75 | 48,81 | 50,00 | +1,19

25 51,0 51,5 51,0 51,25 | 51,19 | 52,43 | +1,24
27,5 53,0 53,5 53,0 53,25 | 53,19 | 34,75 | +1,56

30 555 | 550 | 5525 | 55,75 | 55,38 | 56,96 | +1,58
35 590 | 590 | 59,5 | 60,75 | 59,56 | 61,12 | +1,56
40 63,5 |635 | 64,25 | 65,5 | 64,19 | 65,00 | +0,81
45 — | 67,0 | 68,5 | 7025 | 68,58 | 68,14 | —0,44
50 үа | 73,0 | 74,5 | 73,00 | 72,08 | —0,92

76,5 | 77.15 176,68 | 15,35. 128
60 — [785 | 795 | 80,25 | 79,41 | 78,48 | —0,93

PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SULFURÉ etc. 15

Les nombres calculés sont trouvés au moyen de la formule
(2—5): = 90.1,

où x signifie la distance et ¢ le temps. Par conséquent, ces deux quantités
sont liées entre elles par l'équation d'une parabole, dont le sommet est placé
sur l'axe des æ à la distance х = 5 de l'origine.

Les expériences suivantes ont été exécutées de la méme manière,
mais le tube était rempli de l'hydrogéne pour les observations contenues dans
le tableau Æ, et de l'acide carbonique pour celle du tableau F. A ce but,
aprés avoir retiré la pompe foulante, je laissai passer un courant trés-fort
de gaz à travers le tube. L'hydrogène était préparé en laissant agir de
l'acide sulfurique sur du zinc, et l'acide carbonique par la réaction de l'a-
cide chlorhydrique sur du carbonate de chaux. Tous les deux traversaient
deux tubes à dessiccation avant leur entrée dans le tube.

Tableau Е.

XIX. Н = 758,46, t= 115,8 const. XX. H= 166,96 , += 105,5 const.
XXI. H = 762,37, += 105,8 const.

|

Temps | XIX. z| XX. I (хх, 1 M | Cale. | Dif.
1 28,5 | 28,25 | 28,5 | 28,42 | 28,47 | +0,05
2 38,0 | 37,75 | 38,0 37,99 | 37,86 | —0,06
3 450 | 450 |455 | 45,17 | 45,07 | —0,10
4 51,25 | 505 |510 | 50,92 | 51,14 | +0,22
5 56,5 — | 56,5 | 56,50 | 56,50 | 0,00
6 = 61,5 | 61,0 | 61,25 | 61,33 | +0,08
7 65,0 | 65,25 | 65,0 | 65,08 | 65,74 | +0,66
8 | 70,0 | 69,75 | 69,5 | 69,75 | 69,92 | +0,17
9 | 73,0 — 79:250 E978, 191, 1173,82 00,70
19/1. 3472,59. 178,5: i 77,5. 11877,83: | 177,50: 1—0,33
11 | 805 | 80,75 | 810 | 80,75 | 81,00 | +0,25
12 | 83,5 — | 840 | 83,75 | 84,94 | +0,59
13 | 87,5 | 885 | 88,25 | 88,08 | 87,55 | —0,53
15 | 930 | — |940 | 93,50 | 94,11 | «0,61 |

Les valeurs calculées ont été trouvées par l'équation

(æ— 5,195) = 5141.8.

16 H. H. HILDEBRANDSSON,

Tableau F.

XXII, H= 744,47, £2 115,0 const! XXIII. H = 740,52, t=16°,1 à 16°,0.
XXIV. H= 740,62, t= 16°,0 const.

Temps ХХИ.О| Cale. | Dif. |XXIILO| Cal. | Dif. XXIV.O| Сас | Dif.
a v!

2i5; ЕЛДЕ ТЕО | "edo C. М6 = = aL m #2
5 240 | 23,02 | -0,98 | — = is hi = =
7.80.1128, 801 E 2.06 = A ER sE кә ӨШ -
TD а ВО mall, 31.182 5, ag > TA ха -
15 | 38,75 | 37,44 | -1,81 | 42,5 | 42,48 | —0,02 | 44,75 |43,81 | —0,94
9072 749715. | 42-71 17-104 41.5 47,50 0,00 | 49,25 | 48,83 | —0,42
25 46,5 | 47,96 | +1,86 | 51,75 | 51,93 | +0,18 | 53,5 |53,26 | —0,24
30 505 | 51,56 | +1,06 | 55,5 | 55,93 | +0,43 | 57,25 | 57,26 | +0,01
35 54,5 | 55,43 | +0,93 | 59,25 | 59,61 | +0,36 | 61,0 | 60,94 | —0,06
40 58,0 | 59,03 | +1,03 | 62,75 | 63,03 | +0,28 | 64,5 | 64,36 | —0,14
45 61,5 | 62,41 | +0,91 | 65,75 | 66,25 | +0,50 | 67,5 | 67,58 | +0,08
50 | 64,75 | 65,60 | +0,85 | 68,75 | 69,29 | +0,54 | 70,5 | 70,62 | +0,12
55 — — = 71,50 | 72,18 | +0,68 | 73,5 |73,51 | +0,01
60 71,0 | 71,75 | +0,75 | 7425 | 74,95 | +0,70 | 75,5 | 76,28 | +0,78
65 74,0 | 74,34 | +0,34 | 77,0 71,60 | +0,60 | 78,5 | 78,93 | +0,43
70 77,25 | 77,02 | —0,23 | 80,25 | 80,16 | +0,09 | 81,0 | 81,49 | +0,49
15 80,0 | 79.60 |1040 = a = жы й.

80 82,25 | 82,11 | -0,14 | 85,0 | 85,00 0,00 | 86,5 | 86,33 | —0,17

On trouve les valeurs calculées par les équations:
| (а--9,52)% = 11,59 .t
(a—10,0)? = 10,31 .¢
| (v—11,33)? = 70,31.t.

Ces séries ne s'accordent pas si bien que les précédentes. On trou-
ve des divergences assez considérables entre les valeurs observées et les
calculées. Cela provient sans doute de la grande difficulté d'éviter toute
sorte de perturbations pendant plus d'une heure.

6) Expériences sur des échelles ponctuées.

Les expériences, dont nous venons de parler, étant exécutées sur des
échelles glacées qui absorbent des quantités appréciables d'hydrogène sulfu-
ré, on ne peut en tirer les vitesses relatives dans les gaz employés. On
voit seulement que la vitesse de propagation est la plus grande dans le gaz
le moins dense. Les termes constants dans les premiers membres des équa-

PROPAGATION DE L'HYDROGENE SULFURÉ etc. 17

tions paraboliques donne la preuve que cette absorption du gaz ne doit pas
être négligée. En effet, pour £ = 0 on devrait avoir x = 0; en trouvant, au
contraire, æ = const., on voit que la vitesse est plus grande qu'elle ne devait
être d'après la formule dans le tube de laiton entre le robinet et le tube
de verre où était placée l'échelle, et que, par conséquent, celle-ci retarde
le gaz. Pour éviter cet inconvenient, j'ai préparé des échelles de papier
vélin, dont l'épaisseur était à peu prés la même que celle du papier glacé.
Sur ces échelles je marquai des petits points avec des réactifs différents à
des distances égales à 5"". Du reste, l'appareil n'avait subit aucun chan-
gement du tout et les observations se faisaient de la méme maniére que
dans les séries précédentes. Le tube était rempli d'air et les points étaient
faits avec une solution de nitrate de mercure.

Tableau G.

ROW. I= 141.20, «t 14971 const) |, ХХУГЬН 3738,64, T= 1651 à 1693.
XXVII. H= 718,712, t=16°,1 const.

Temps | XXV. | XXVI. xxvir. M | Cal. | Dif. |XXVIIQ) | Cale. | Dif.
325 | 2457 |235 |950 | 24,38 | 95,50 | +118 | 27,5' | 26,85 | —0,65
5 35,00 | 350 | 35,5. |35,17 | 35,55 | +0,38 | 38,5 | 37,97 | —0,53
7,5 | 43,5 | 43,0 | 43,5 | 49,33 | 43,54 | +0,21 46,5 |46,50| 0,00

10 50,5 | 50,0 |500 | 50,17 | 50,28 | +0,11 | 53,5 153,69 | +0,19

125 | 56,0. | 55,5 | 56,0 | 55,83 | 56,21 | +0,38 | 60,0 | 60,03 | +0,03

15 61,5 | 61,5 | 61,5 | 61,50 | 61,58 | +0,08 | 65,5 | 65,76 | +0,26

17,5 | 665 | 66,5 | 66,0 | 66,33 | 66,51 | +0,18 | 70,5 | 71,03 | +0,53

20 11,5 11,0 71,0 | 71,17 | 11,11 | -0,06 | 76,5 75,94 | —0,56

225 | 76,5 | 75,5 | 76,0 | 76,00 | 75,42 | —0,58 | 80,5 | 80,54 | +0,04

25 79,5 | 79,5 |195 | 79,50 | 79,50 | 0,00 | 85,0 | 84,90 | —0,10

27,5 | 83,0 | 82,5 | 83,5 | 88,00 | 83,38 | +0,38 | — = =

Dans la dernière série (XXVII) l'échelle était aussi marquée avec des
points d'aeétate de plomb. Le résultat en est contenu sous XXVII (b).
Les équations
| au 250,816
| AU 288.90 st
donnent les valeurs calculées.

Dans l'expérience qui va suivre, j'employai d'autres solutions des
mêmes sels. ХХУШ (1) donne le résultat obtenu avec le sel de mercure,

ХХУШ (2) celui obtenu avec le sel de plomb.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Бег. Ш. 3

18

XXVIII. H = 154,68,

Н. Н. HILDEBRANDSSON,

Tableau Н.

{= 1598 const.

Temps |XXVIII(1)
2,5 20,0
7,5 34,0

10 39,5

12,5 44,0

15 49,0

17,5 53,0

20 56,0

22,5 59,5

25 62,5

27,5 65,0

30 68,5

Calc.

19,81
34,31
39,61
44,29
48,52
52,40
56,02
59,42
62,64
65,69
68,61

Dif. XXVIII (2)

— 0,19
+0,31
+0,11
+0,29
— 0,48
- 0,60
+ 0,02
— 0,08
+0,14
+ 0,69
+0,11

37,0
43,0
47,0
52,5
57,0
60,5
63,5
67,5
70,5
13,5

Cale.

37,04
42,76
47,81
52,38
56,57
60,48
64,15
67,62
70,92
74,07

Dif.

+ 0,04
—0,24
+ 0,81

— 0,12
— 0,43
— 0,02
+ 0,65
+ 0,12
+0,42 |
+ 0,57 |

On obtient les valeurs calculées moyennant les équations
D == 50 92

Cette série achevée, le tube de verre fut cassé par un accident, ce

SUMI 88.

б.

qui ma empêché pour le présent d'étendre plus loin ces recherches.

Enfin je me suis procuré d'un robinet pour le tube N:o 2. Les séries
suivantes, dans lesquelles les échelles avaient été faites avec la même solu-
tion d'acétate de plomb que celle employée à la dernière expérience, ont été
exécutées avec un ballon N:o 3 d'une capacité à peu près égale à celle du
N:o 2. Voici les résultats:

XXIX. H= 748,72, t= 189,2 const.

Tableau I.

А,

Temps | XXIX.

2 23,5
3 29,0
4 33,5
5 | 37,0
6 | 41,0
7 44,5

XXX.

| 23,5

29,0
33,5
31,5
41,0
44,0

Calc.

93,61
28, 99
33,39 |
37,33
40,89

44,17

б= 11 ата аде

|

Dif | Cale. o

+0,11
— 0,08
- 0,11
+0,08
—0,11

—0,08

23,74
29,07
33,53
37,53
41,11
44,40 |

PROPAGATION DE L'HYDROGÈNE SULFURÉ etc. 19

Temps | XXIX. | XXX. | M Calc. | Diff. Cale. (b)
8 (475 | 47,0 | 47,25 | 47,22 | —003 | 47,47
10 535 |525 | 53,00, 52,79 | —0,21 58,07

125 | 59,00 |590 | 59,00 | 59,03 | +0,03 | 59,34
15 645 |645 | 64,50 | 64,66 | +0,16 | 65,00
17,5 | 70,0 | 69,5 | 69,75 | 69,84 | +0,09 | 70,21
20 75,0 | 74,5 | 74,75 | 74,66 | —0,09 | 75,06
225 | 795 |785 | 79,00 | 79,19 | +0,19 | 79,61
25 840 | 83,0 | 83,50 83,47 | -0,03 | 83,92
27,5 | 87,5 | 87,0 | 87,25 | 87,55 | +0,30 | 88,01

Les valeurs calculées ont été trouvées de l'équation:
PAS 12 08/023.

Les diamètres des tubes étant 8""68 et 13""37, on voit que pour

ce cas les coéfficients 182,88 et 278,72 sont à peu prés dans le méme rapport
que les diamétres des tubes. On a, en effet,

1:0

3:0

2:0

8,68 : 13,37 — 182,88 : 281,69 .

Les nombres de la dernière colonne (b) ont été trouves de l'équation
а — OLO e

Conclusions.
De la totalité de ces expériences, je tire les conséquences que voici:

Un gaz se propage à travers un autre avec la méme vitesse dans toutes

les directions.

La vitesse décroit avec la distance de l'ouverture en sorte que le temps t

et la distance parcourue х sont liées entre elles par l'équation parabolique
х? = at.

Le diamètre du tube croissant, la vitesse croît également, mais la relation

entre ces quantités m'est pas encore parfaitement connue. Cependant, les der-

nières experiences nous font croire qu'elles soient proportionnelles entre elles,

Le coefficient a varie avec les gaz différents contenus dans le tube. Il

est plus grand pour un gaz moins dense et vice versa.

Ce même coöfficient a varie aussi pour la méme gaz st l'on emploie des

réactifs differents.

La dernière loi est d'une importance particulière en nous don-

nant une idée comment le gaz se propage dans le tube. En effet, pour

20 H. H. HILDEBRANDSSON,

qu'un point déterminé de l'échelle soit noirci, il faut évidemment qu'il ait été
en contact avec une quantité de gaz déterminée mais variable pour des ré-
actifs différents. C'est la vitesse de cette quantité minime, ou la quantité
qui doit avoir passé un point donné de l'échelle pour quil soit noirci, qu'on
trouve dans chaque expérience, et j'admets que, pour des échelles différentes,
ces quantités minimes soient en raison inverse des vitesses observées. Maisi,
pour deux échelles queleonques, on a les deux équations

(1) A qu qan
d'où l'on trouve, si v et v, représentent des vitesses correspondantes et т,
m, les quantités minimes passées,

x пета Air qum

Or, la relation entre l'espace et le temps étant donnée par l'équa-
tion æ?— at pour la quantité m et par æ? = at pour m,, on voit que
pendant l'expérience la quantité m, — т subit une dilatation dans le sens
du mouvement, dont les valeures suecessives sont égales aux différences
croissantes des abscisses des deux paraboles représentées par les équations
(1). Nous avons vu que M. JUNGK a aussi observé une dilatation du gaz
dans la direction du mouvement.

Ces recherches de la propagation des gaz ne sont pas encore finies,
J'ai déjà commencé des expériences nouvelles dont le but le plus prochain sera
de trouver la relation exacte qui existe entre la vitesse de propagation et le
diamétre du tube, ainsi que les vitesses relatives à travers des gaz différents.

FÖRSÖK TILL EN MONOGRAFI
DE SVENSKA ARTERNA AF

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEA,

Dr. FP. TH. CLEVE.

UP SA LA,
W. Scuurrz, 1868.

у
fW чи à Т
" + ap iiw tae ИРТ Тш
$ f Р қ M 7 y ҒҒ 4 74 Y Т h J
| j k | lu Lm
тец" Р Мі шы ha^ Ты adii Lib chi Mig
| | b Ше)
МЕ d ay f ñ
" ЫТТЫ, Т. ў x)
` i "T And A
" Кү! 7
/
; : ۸ у Lyle ТЕ)!
Gu P M M rh 8% n ` ag " (qu jan
) b hm T Te » EHER N ша? D | À
4 i { Hz um dti i TT ET M UT LEE ono isle
y Wk b VÆR TERI" CLS DILE рл 2% Hör ЈА МА "o „д 4
| | у КИШ ER RE ER и

|| ву deor Mu oM e 10 uid io Mb д" ПІ”! M

| чш W У
PO CO TAR EUR ерші m
ON Po mh |
ind ier TE À INT. wil КҮТ ij mets ЛАУ
ў | A ç fto obitu rh Mond шеші diia шай 0

UR EL Vu

I

(47

| | ‚ana.
Kerpen mhil doni RUNE à

| 5

себереп bilda tillsammans med Desmidieæ еп högst naturlig och
från alla andra alger skarpt begränsad grupp, för hvilken man föreslagit
familjenamnet Conjugate (Itzigsohn, de Bary). Zygnemaceærna äro liksom
Desmidieærna klorofyllförande alger, hvilka öfverensstämma på det närmaste
med hvarandra i afseende på cellförökning, fortplantning, oförmåga hos cel-
lerna att växa genom grenbildning 1), den egendomliga och för hvarje slägte
karakteristiska anordningen af cellernas fastare innehåll, frånvaron af goni-
dier, vare sig rörliga eller icke. Likheten mellan Zygnemaceærna och
Desmidieærna är så stor att någon annan väsendtlig skilnad än den att
de förra under fortplantningen äro fercelliga och de senare encelliga alger
icke blifvit iakttagen. Öfvergångarne mellan begge grupperna äro talrika
och dit höra t. ex. desmidieæ-slägtena Gonatozygon, Genicularia, Hyalo-
theca, hvilka i sterilt tillstånd utgöras af trådar, sammansatta af på hvar-
andra ställda celler, som dock under kopulationen åtskiljas.

Bilda de alger, hvilka utgöra familjen Conjugatæ, en naturlig och
skarpt begränsad grupp, tillhörande uteslutande sött vatten, så är det å
andra sidan svårt finna några algfamiljer, som äro nära beslägtade med
dem. Närmast Desmidiezerna står väl familjen Diatomacee, denna underbara
alggrupp af flera tusende encelliga arter. Fortplantningen hos denna senare
familj är liksom hos conjugatalgerna kopulation, men dock äro de skarpt
skilda derigenom att conjugaternas sporer äro verkliga hvilande sporer, som
fordra tid innan de utvecklas till nya individer, men Diatomaceærnas ome-
delbart sedan de bildats utvecklas till nya celler. Dessutom innnehålla

') Undantag göres endast af några abnorma bildningar hos Mesocarpeærna.
Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Бег. Ш. 1

2 P. TH. CLEVE,

Diatomaceærna icke klorofyll och deras celler omgifvas af ett högst karak-
teristiskt pansar af kiselsyra.

En del alger af familjen Palmellacee bland de encelliga algerna
eger visserligen någon likhet med Desmidieærne och har i sjelfva verket
af äldre författare räknats till dessa senare såsom slägtena Pediastrum,
Polyædrium etc. på grund af en viss yttre likhet. Palmellaceærnas fortplant-
ning förmedelst gonidier, vare sig rörliga eller orörliga, skiljer dem dock
bestämdt från conjugatalgerna.

De gröna trådalgerna Oedogonium, Vaucheria, Conferva, Ulothrix
etc., hvilka växa uti sött vatten liksom Zygnemaceærna, ega snart sagt
icke ringaste likhet med de trådformiga Zygnemaceærna, enär de förra ega
starkt differentierade kön eller ock fortplantas förmedelst gonidier (svärm-
sporer).

Redan tidigt hade Zygnemaceærna ådragit sig uppmärksamhet. I en
afhandling benämnd “De confervis palustribus, oculo nudo invisibilibus“, in-
förd uti Nova Acta Ac. Sc. Imp. Petropolitanæ år 1785 (T. III p. 89) lem-
паг den bekante danske zoologen Отто FREDRIK MULLER beskrifningar samt
afbildningar af flera så kallade Conferver, ett namn, hvilket, såsom bekant
är, förut betecknade trådlika alger i allmänhet. Af nämnde afhandling sy-
nes tydligt att MÖLLER hade sig bekanta typerna för de mest karakteristi-
ska sligterna inom familjen Zygnemaceæ. Sa kände han flera Spirogyre
(“Conferva decimina“ T. П Ё 2 och 3, “С. quinina“ T. II f. 4 och 5 “por-
tiealis^ T. I f. 2 och 3) еп Zygnemaart (“Conf. stellina“ T. II f. 1) nå-
gon Mesocarpé (“Conferva serpentina^ T. I f. 9, 10, 11, möjligen äfven
“Conf. punctalis“ T. I f. 1.)

Kort härefter finna vi af samme författare uti Flora Tees 1) afbil-
dad en “Conferva jugalis“, hvilken icke är något annat än en Spirogyra i
kopulation. MÜLLER hade således först observerat kopulationen, men för-
stod icke dess betydelse, hvilken deremot fullkomligt riktigt uppfattades af
den med rätta berömde JEAN PIERRE VAUCHER. Denna ovanliga forskare
nedlade vid början utaf detta sekel i sitt bekanta arbete Histoire des con-
ferves d'eau douce (Genève 1803) fullständiga och noggranna observationer
öfver Zygnemaceærnas fortplantning, sporbildning och sporernas groning.
Hvar och en, som studerat detta arbete, måste förvånas att så noggranna
och i detalj riktiga observationer kunde utföras på en tid då mikroskopet
var så föga fulländadt. VAUCHERS arbete omfattar alla kända sötvattensal-
ger, hvilka af honom indelas i sex familjer. En af dessa benämnes “Con-

1) Fase. ХУ р. З T. 883.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEÆ. 3

ferves eonjugées^, hvilken fullkomligt motsvarar familjen Zygnemaceæ. De
trenne afdelningarne af dessa Conf. conjugées, nemligen “Conferves à
spirale“, Conjugées à étoile“ och “Conjugées à tube interieur“ sammanfalla
fullständigt med slägtena Spirogyra, Zygnema och gruppen Mesocarpee. Länge
betviflades VAUCHERS observationer, till dess det lyckades forskare som AL.
BRAUN, PRINGSHEIM m. fl. uppvisa deras riktighet. Under de närmaste de-
cennierna efter VAUCHER gjorde kunskapen om Zygnemaceærna icke syn-
nerligen stora framsteg. Uti DILLWYNS år 1809 utkomna monografi British
Conferve finner man snart sagt alla trådlika alger benämnda “Confervæ“.
DiLLWYN kände 6 arter Zygnemaceæ, nemligen en Zygnema, hans “Conf. bi-
punctata“, trenne spirogyraarter (Conf. spiralis, nitida och jugalis) en Me-
socarpé, hvars sporbildning först uppmärksammades af honom (suppl. pl.
Conf. genuflexa) samt en Zygogonium (Conf. ericetorum).

Uti LYNGBYES bekanta Tentamen hydrophytologiæ Danice (1819)
sammanforas alla Zygnemaceærna till ett enda genus Zygnema. AGARDH!)
har äfven slägtet Zygnema men uppställer dessutom ett nytt Mougeotia , mot-
svarande Mesocarpeærna eller VAUCHERS Conj. à tube interieur. Redan förut
hade LINK bildat slägtet Spirogyra af de former, hvilkas celler innehålla
klorofyllmassan 1 form af spiralvridna band. Detta slägtes arter underka-
stades af MEYEN?) en kritisk granskning, hvars resultat blef att alla de
af föregående författare särskilda former borde reduceras till tvenne species
nemligen Spirogyra quinina Link och Sp. princeps Link.

De algologer, som efter VAUCHERS tid företrädesvis bearbetat söt-
vattensalgerna, äro KÜ1ZING och HASSALL. Den förre har uti sina bekanta
arbeten Phycologia generalis och Species Algarum begränsat?) Zygnemaceær-
nas slägten. Af de former, hvilkas celler ega klorofyll i spiralvridna band,
bildade han trenne slägten Spirogyra, Sirogonium och Rhynchonema. De
Zygnemaceær, hvilkas celler innehålla klorofyllen i form af två bollar, för-
delades på två slägten Zygnema och Zygogonium. Utom dessa genera upp-
ställde han ett nytt väl karakteriseradt genus Staurospermum. År 1843
hade HASSALL*) uppställt slägtet Mesocarpus. Uti sitt stora arbete А
History of the British Freshwater Algae (1845) upptager HASSALL 71 arter
Zygnemaceær fördelade på 6 genera. KüTZziNG beskrifver i Species Algarum
(1849) 9 slägten med tillsammans 137 arter, ett ansenligt antal då VAU-

') Systema Algarum 1821.

?) Linnea Bd II (1827) p. 410.

°) Phye. generalis (1843) р. 274 Spec. alg (1849) р. 433.
^) Ann. and Mag. of Nat. Hist. XV 1843 p. 185.

4 P. TH. CLEVE,

CHER kände blott 14. — Dessa höga siffror betyda dock icke särdeles myc-
ket, ty om man granskar de diagnoser dessa författare uppställt, skall man `
råka i ganska stor villrådighet om olikheterna mellan flera af dessa arter.
AL. BRAUN ökade antalet bekanta genera med tvenne nya Craterospermum
och Pleurocarpus?). De vigtigaste undersökningar öfver conjugatalgerna,
som på senare tider blifvit offentliggjorda, äro af DE BARY?), en författare,
som mera än någon förut grundligt studerat dessa algers naturhistoria och
gifvit uppslaget till en ny och mera vetenskaplig begränsning af arterna.
De Bary indelade familjen Conjugate i trenne afdelningar: Desmidieæ, Zyg-
nemee och Mesocarpeæ, en indelning som af mig blifvit obetingadt följd.
Zygnemex innefatta slägtena Spirogyra, Zygnema, Sirogonium, Zygogonium
och Mougeotia (det senare slägtet dock med еп helt och hållet ny begräns-
ning). Mesocarpeæ utgöras af slägtena Mesocarpus, Staurospermum och
Crateropermum.

Zygnemaceærnas byggnad är i hög grad enkel. I sterilt tillstånd
utgöras dessa alger af enkla trådar, sammansatta af på hvarandras bott-
nar ställda cylindriska celler och omgifna af ett mer eller mindre tjockt
slemlager, som anses härröra af upplösta äldre celler. Cellernas membran
är en ofårgad, hyalin celluloshud. Cellernas bottnar eller de ytor, med
hvilka de beröra hvarandra, äro oftast plana. Hos några isynnerhet Me-
socarpeær äro de inåt böjda eller concava, hvarigenom trådarnes skiljeväg-
gar erhålla utseendet af tvenne på hvaraudras kanter ställda urglas. Några
Spirogyraarter hafva en högst egendomlig duplikatur af membranen uti
cellernas ändar. Detta förhållande uppmärksammades först af WEBER och
MoHR?) och blef sedan noga undersökt af SCHLEIDEN*) och Сонх 5). Cel-
lernas ändar beröra nemligen hvarandra blott med periferierna och spetsarne.
Celländarnes hud har således först ett ringformigt veck, derefter äro de
tillbakavikna ett stycke in i cellen och derpå ånyo vikna utåt.

Närmast cellmembranen och innanföre densamma finnes ett ytterst
tunnt, kornigt och hinnartadt lager af protoplasma, primordialsäcken, hvil-
ket med talrika slemmiga plasmatrådar står i förbindelse med den vanligen
i cellernas midt befintliga cellkärnan. lorofyllmassan förekommer liksom
hos Desmidieærna uti tvenne i anseende till läget högst skilda former nem-

1) Alg. Unicellularum gen. nova (1855) р. 60.

2) Untersuchungen über die Familie der Conjugaten (1858).
3) Beiträge zur Naturkunde 1804 (enl. Cohn).

^) Wiegmanns Archiv für Naturgeschiehte 1859 Bd. I p. 287.
5) Nov. Act. C. Leop. C. Vol. 22 pars 2 p. 520, 1850.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEZÆ. 5

ligen antingen i cellens axel eller uti dess periferi. I förra fallet bildar
klorofyllmassan, såsom hos slägtet Zygnema, tvenne på lika afstånd från
cellens medelpunkt belägna, stjernformiga bollar eller ock såsom hos Mou-
geotia (de Bary) och Mesocarpeærna ett enda eller flera uti en rad belägna,
bandlika plattor, hvilka ligga uti cellens längsta diameter och synes följ-
aktligen från en sida såsom ett band och från en annan såsom en linea.
Ligga klorofyllmassorna uti cellens periferi, såsom hos slägtena Spirogyra
och Sirogonium, bilda de ett enda eller flera spiralvridna band. Dessa olik-
heter i klorofyllens fördelning äro högst karakteristiska för de olika släg-
tena och uppträda redan i de celler, som utbildas vid sporernas groning.
PRINGSHEIM?) fann att då sporen till en Spirogyra, hvars utbildade celler
innesluta flera spiralvridna band, gror, är klorofyllmassan först likformigt
utbredd, men brister sedermera till flera i början mindre regelbundna spiral-
band. Klorofyllbanden uti Spirogyracellerna äro oftast vridna från höger till
venster, endast sällan гака. Klorofyllmassans färg varierar dels hos olika
arter dels hos samma trådar efter ålder och andra omständigheter från gul-
grön till smaragdgrön. Hos Spirogyra äro bandens kanter ofta prydligt
tandade. Ofta ega klorofyllbanden i midten en mörkare linea af förtätad
substans samt dessutom en rad af mer eller mindre talrika linsformiga kär-
nor, som tidigt blifvit observerade och flera gånger undersökta >). Dessa
organer amylumkärnorna (de Bary) eller klorofyllblåsorna (Nægeli) träffas
föröfrigt icke endast hos Zygnemaceærna, utan hos de flesta klorofyllfö-
rande alger. De äro runda eller linsformiga kroppar, som till en början
bestå af en homogen, af klorofyll färgad slem- eller proteinmassa. Under till-
växten aflagrar sig stärkelse uti deras inre i form af ett ihåligt lager, om-
gifvet af klorofyll och inneslutande protein. Detta stärkelselager är antin-
gen homogent eller sammansatt af smärre korn. Stundom ser man det sub-
stitueradt af några större stärkelsekorn. Klorofylibanden, hvilka uti friskt
vegeterande celler äro homogena, upptaga med tiden stärkelse och fett och
deras konturer blifva i följd deraf obestämda. Det är likväl icke alltid som
de sterila cellernas klorofyllmassor ega den form, hvilken jag förut beskrif-
vit, ty under vissa stadier af växtens lif öfverfyllas cellernas inre af stär-
kelse och klorofyll samt öfvergå till ett slags hvilande tillstånd. I synner-
het är det hos slägtet Zygnema, som man ofta finner ett dylikt förhållande.
Cellernas innehåll af stärkelse och plasma ökas och dertill komma talrika

') Flora 1852 p. 475.

2) NÆGELI Einz. Alg. р. 11 (1849) AL. Braun Verj. р. 211 (1851), DE Bary
Conj. p. 2.

6 P. TH. CLEVE,

fettkulor. På uttorkade ställen anträffas företrädesvis dylika metamorfose-
rade celler. Vid tillräcklig tillgång på vatten återtaga de sitt normala ut-
seende (de Bary Conj. p. 10). Hos Zygnema pectinatum har DE BARY
(1. с. р. 10) funnit en högst märklig modifikation af dessa hvilande celler,
liknande sporer och omgifna af en brun betäckning. De innehôllo till en
början stärkelse och klorofyll, som sedermera försvann och ersattes af fett.
Utom af den färglösa cellulosmembranen voro de omgifna af en tjock, brun
och glatt hud samt innanföre denna af en tunn, knappt färgad och fint gra-
nulerad hinna, hvilken omslöt en tunn cellulosmembran. Denna betäcknings
yttre lager upplöste sig sedermera, så att de incysterade cellerna lågo fria
i vattnet, omgifna endast af den granulerade hinnan och den inre cellmem-
branen. De grodde sedermera likt sporer på det sätt att den sistnämnda
membranen utvidgades och sprängde den yttre granulerade hinnan. Hos Meso-
carpeærna har man funnit likartade färhållanden. Ofta ser man dessa algers
celler innehålla i stället för en klorofyllplatta en kornig, tätt sammanpackad
massa af klorofyll och stärkelse, som omgifves af en af flera lager sam-
mansatt cellulosmembran. Dessa celler öfvergå så småningom till det nor-
mala tillståndet i det att de inre lagren 1 membranen utväxa 1 längden un-
der det att de yttre lagren brista ringformigt och upplösas 1). Till dessa
förändringar torde äfven kunna räknas en sporlik form hos cellinnehållet
hos Spirogyra longata, först beskrifven såsom art af HASSALL under namn
af Zygnema mirabile?. DE BARY?) har sedan undersökt dessa bildningars
uppkomst. Han fann att de bildas på det sätt att klorofyllbandet jemte pri-
mordialsäcken sammandrager sig till en kulformig kropp, som sedan om-
ger sig med en enkel, tjock och brun membran. Någon delning vare sig
af cellkärnan eller primordialsäcken eger dervid icke rum. Man har aldrig
funnit att dessa sporlika bildningar vidare utveckla sig. Högst sannolikt
är den form, som HASSALL*) benämner Mesocarpus notabilis, en analog bild-
ning hos någon Mesocarpé.

Hos Zygnemaceærne förekomma 1 allmänhet tydliga cellkärnor. De
observerades först af MEYEN 5). Hos de större Spirogyraarterne är cellkär-
nan en skifformig, färglös kropp, som finnes uti cellens medelpunkt upp-

1) DE Bary Соп). p. 24.

2) Br. Freshwater Algæ p. 156.

3) Conj. p. 7.

4) Br. Freshwater Algæ р. 170 t. 46.

5) Linnea B. II (1827) p. 428, Neues System der Pflanzen-physiologie B. III
p. 418 (1839).

ALGFAMILJEN ZYGNEMACE E. 7

hängd på talrika plasmatrådar, hvilka förena den med primordialsäcken.
Hos de smärre Spirogyraarterna finnes cellkärnan ofta i cellens periferi.
Hos Zygnemaarterna intager cellkärnan medelpunkten i cellen och samman-
hänger förmedelst plasmautskott med de för Zygnemaarterna så karakteri-
stiska tvenne stjernlika klorofyllbollarne. Mesocarpeærnas cellkärna ligger
på midten af klorofyllbandet eller då detta i en cell delat sig i två delar
midt emellan dem. Hos Craterospermum finnas cellkärnorna på midten af
bandet eller i närheten deraf vare sig cellerna innehålla ett enda eller flera
i en rad ställda band. Cellkärnan är i allmänhet en i hvar cell, hos Cra-
terospermum uppträda dock enligt DE BARY normalt lika många cellkärnor
som klorofyllband och undantagsvis eller vid cellförökning träffas äfven hos
andra Zygnemaceær Нега!). Såväl cellkärnan och de från henne utlópande
plasmatrådarne samt klorofyllen finnes inom cellen sväfvande i en fullkom-
ligt färglös vätska, cellsaften. Cellernas förökning sker genom delning och
har flerfaldiga gånger blifvit beskrifven?). Hos Spirogyræ och Zygnemæ
delar sig hvar cell uti tvenne af modercellens membran omslutna dotter-
celler. Den gamla membranen upplöses och förvandlas till ett slem, som
vanligen träffas omgifvande trädarne. Då en Spirogyra-cell delas, bildas
först af cellkärnan tvenne nya på föga afstånd från hvarandra belägna kär-
nor, sedan hopdrager sig primordialsäcken till ett ringformigt veck rundt-
omkring mellanrummet mellan de begge kärnorna och samtidigt utväxer från
cellmembranen en ringformig list (naturligtvis en hudduplikatur), som in-
tränger i primordialsäckens veck och utväxt bildar en af två laminæ sam-
mansatt skiljevägg. Delningsprocessen hos Zygnema har blifvit beskrifven
af DE BARY. De plasmautskott, hvilka såsom anfördt sammanbinda cellkär-
nan med klorofyllmassorna uti Zygnema-cellen, finnes ännu qvar då skilje-
vägg bildas, småningom försvinna de och slutligen äfven cellkärnan. Antin-
gen före eller efter cellens delning skiljer sig hvardera klorofyllmassan i två
nya, som aflägsnas från hvarandra, hvarpå en ny cellkärna uppstår i mellan-
rummet. Den nya cellkärnan visar sig aldrig förr än cellens delning för-
siggått. Enligt DE Bary eger ett helt olika förhållande rum vid delning
af cellerna hos slägtet Craterospermum. Hos detta slägte uppträda två slags
celler, nemligen med ett eller två klorofyllband. Vid delning uppstår ny
skiljevägg kring hvarje band, hvaraf följer att de celler, som ega ett band,
delas i tvenne dotterceller och de som ega två band delas uti trenne af

') NUEGELI u. CRAMER Pflanzenph. Untersuch, p. 43 (1855), DE Bary Conj. p. 2.
2) AL. BRAUN Verjüng. p. 257. SCHACHT Lehrbuch der Anatomie u. Phys. der
Gewächse I p. 77 (1856), DE Влву Conj. pp. 11, 15, 20 och 23.

8 P. TH. CLEVE

hvilka den medlersta kommer att innehålla två band och de andra hvardera
ett. Cellforókningen hos Mesocarpeærna i fullt utvuxet tillstånd sker genom
upprepad tudelning 1).

Zygnemaceærnas enda med säkerhet kända fortplantning sker ge-
nom kopulation, eller derigenom att tvenne, till utseendet icke märkbart
skiljaktiga celler, tillhörande vare sig en och samma eller tvenne trådar,
sammanbindas genom en kanal, förmedelst hvilken de förena sina cellinne-
håll, som efter denna process bildar en spor. Något spår till olika kön
hos de kopulerande cellerna kan icke märkas. Kopulationsprocessen upp-
märksammades först af MÜLLER?) Dess betydelse förstods först af VAU-
CHER?) Sedan dess har denna akt blifvit flerfaldiga gånger beskrifven *).
Den försiggår något olika hos olika slägten. Kopulationen innefattar tvenne
stadier nemligen bildandet af en förbindelse mellan de kopulerande cellerna
och sporens uppkomst. Den förra uppstår vanligen derigenom att cellmem-
branerna hos de celler, som skola kopulera, utböjer sig på en punkt till
ett koniskt utskott, som möter ett dylikt från en annan cell, hvarpå mem-
branerna resorberas, der de komma att beröra hvarandra. Hos några ge-
nera bildas icke dylika utskott, utan cellerne böjas knäformigt mot hvar-
andra och sammanväxa, hvarpå cellmembranen resorberas i föreningspunk-
ten. Normalt deltaga endast tvenne celler uti kopulationen, men undan-
tagsvis finner man dock att tre celler förenats för att frambringa en spor.
De kopulerande cellerna tillhöra vanligen skiljda trådar, dock finner man
stundom att tvenne närgränsande celler uti en enda tråd kunna kopulera.
Denna senare modifikation uppmärksammades först af DILLWYN*) hos Spi-
торуга och ansågs af KUTZING för en nog vigtig karakter för. att berättiga
till ett särskildt slägte Айупслопета 6). Det har dock visat sig att begge
kopulationsformerna förekomma hos en och samma art till och med på en
och samma tråd. En motsvarande kopulationsform har AL. BRAUN obser-
verat hos slägtet Mesocarpus (Pleurocarpus Al. Br.) och hos slägtet Zyg-
nema är den äfven känd (Z. insigne KG).

') DE BARY p. 20, WITTROCK Algol. Studier Upala 1867 p. 14.

2) Flor. Dan. n. 833.

*) Hist. des Conf. d'éau douce (1803) р. 43.

4) Н. v. Монг Die Veget. Celle p. 269. Ankscuoua Öfvers. af К. Vet, Ak.
Fórh. 1853 p. 251. PRINGSHEIM Zur Kritik ete. der Unters. über d. Algengeschlecht
(Berlin 1856) p. 13. DE Bary Conj. p. 3, 11, 15, 19, 21. WITTROCK Algol. Stu-
dier p. 6.

5) Br. Conf. Suppl. pl. "Conf. spiralis^ Var:t.

*) Species Algarum p. 443 (1849).

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEZÆ. 9

Sedan cellerna förenats och kopulationskanalen öppnats, uppträda
hos de begge afdelningarne Zygnemeæ och Mesocarpeæ olika förändringar.
Hos de förra sammandrager sig primordialsäcken tätt kring cellinnehållet,
som i den ena af de tvenne förenade cellerna antager en klotrund form un-
der det att det uti den andra cellen förlänger sig till ett utskott, som ge-
nomtränger kopulationskanalen och blandas med den förra cellens, till ett klot
förtätade, innehåll. Efter skedd förening är sporen bildad och omger sig
med en cellulosmembran. Hos några Zygnema-arter blandas cellinnehållen
uti kopulationskanalen, der sporen 1 detta fall kommer att ligga.

Hos Mesocarpeærna sammandrages icke primordialsäcken, utan qvar-
stannar tätt beklädande de förenade cellernas inre väggar. Endast kloro-
fyllbanden i begge cellerna förenas till en spor, som i de flesta fall kommer
att ligga i sjelfva kopulationskanalen, hvilken afstänges genom nybildade
skiljeväggar. Skilnaden mellan Zygnemaceærnas kopulation och Mesocar-
peærnas är således den, att sedan de kopulerande cellerna förenats, undergå
de ingen vidare förändring hos de förra, men sönderfalla hos de senare
genom delning i flera (3 eller 5) dotterceller, af hvilka den medlersta inne-
håller sporen. Hos slägtet Plagiospermum kommer dock sporen icke att ligga
i sjelfva kopulationskanalen utan 1 en af de förenade cellerna, men äfven
här delas de förenade cellerna, enär närmast kring sporen bildas nya skilje-
väggar. På hvad vis cellkärnorna förhålla sig vid kopulationen har icke
blifvit bekant.

Sedan sporen bildats och omgifvit sig med en cellulosmembran, upp-
stå många förändringar så väl i sporens innehåll som betäckning. Det
förras förändringar hafva blifvit noga undersökta”). I den nybildade sporen
finnes såväl stärkelse som klorofyll, men under mognaden bildas fettdroppar
på stärkelsens bekostnad. Betäckningen hos den mogna och nybildade spo-
ren äro betydligt olika. I moget tillstånd omgifves sporen af flera mem-
braner?) nemligen en inre cellulosmembran, färglös och tunn samt tydlig
vid groningen, en medlersta, oftast starkt inkrusterad och färgad hud, som
hos några arter är betäckt af gropar eller tapphål, och slutligen en yttre,
färglös, tunn cellulosmembran, sporens primära cellmembran. Sporernas

1) PRINGSHEIM Flora 1852 p. 469. WITTROCK Algolog. Studier p. 8 (1867).

2) MEYEN N. System der Pflanzenphys. Ш р. 424, 1839. PRINGSHEIM Flora
1852 p. 470. Coun Nov. Act. С. L. C. Vol. 24 P. I p. 238 (1854). DE Bary Conj.
р. 16, 21, 22. Wirrrock Algol. Studier p. 9 (Upsala 1867).

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Бег. Ш. 2

10 P. TH. CLEVE,

utveckling har blifvit ofta och utförligt beskrifven?). Hos Spirogyra, Siro-
gonium och Zygnema sker groningen på enahanda sätt, nemligen derigenom
att sporens innersta membran uttänjer sig, hvarigenom de yttre spormem-
branerna brista genom en längsgående spricka i tvenne hälfter, påminnande
om kotyledonerna hos de dikotyledona växterna (VAUCHER). Den unga
grodden delas genom en skiljevägg i två celler, af hvilka den nedre, rot-
cellen, icke vidare utbildas och den öfre delas genom upprepad tudelning.
Hos Craterospermum brister den yttre sporbetäckningen ringformigt och en
del deraf upplyftes såsom ett lock af den tillväxande grodden, som bildar
en tubformig cell till en början med ett klorofyllband, som sedan delar sig
på tvären i fyra delar. Omkring hvart och ett band bildas från cellväggen
ett ringformigt veck, som utvecklas till en skiljevägg. Således delas den
första cellen i fem dotterceller, af hvilka de tre inre ega hvardera tvenne
band och de begge yttre ett. Rotcellen utbildas icke vidare, men de andra
cellerna delas genom tu- eller tredelning. Hos Mesocarpus-arterna utveck-
las ur sporen likaledes den inre cellmembranen till en tub, som ofta ut-
växer i tvenne riktningar. Den första cellen delas genom en eller fyra
skiljeväggar i 2—5 dotterceller. Staurospermum-sporens utveckling har ny-
ligen blifvit undersökt af Уитвоск. Den yttre sporbetückningen brister
genom en springa och den inre spormembranen förlänges till en tub, inne-
hållande ett klorofyllband, hvilket delas i trenne delar. I mellanrummen
mellan klorofyllbandets delar äfvensom straxt nedanföre bandet uppstå från
cellmembranen ringformiga veck, som utväxta bilda skiljeväggarne. Den
nedersta cellen, rotcellen, utbildas icke vidare och innehåller icke klorofyll.
De öfriga fyra cellerna delas genom upprepad tudelning. Utvecklingen af
sporerna hos Plagiospermum, Zygogonium och Sphærospermum är ännu
icke bekant.

Äldre uppgifter om sporernas utveckling, hvilka afvika från hvad
ofvan blifvit anfördt, finnas af AGARDH °) och THWAITES?). AGARDH upp-
gifver sig hafva observerat att inom sporen bildar sig en talrik mängd
snabbrörliga “sporules“. Denna iakttagelse har aldrig blifvit bekräftad och
troligt är att dessa “sporules“ voro några parasitorganismer. THWAITES

1) VAUCHER Conf. d'eau douce (1803) p. 47 och t. 6 f. 4. MEYEN Neues Sy-
stem der Pfl.-phys. Ш р. 424. Cox Nov. Act. С. L. C. Vol. 24 p. 238. PRINGSHEIM
Flora 1852 p. 465. DE Bary Соп). р. 13, 15, 16, 22. WICHURA Bericht der Schles.
Ges. f. v. C. 1855 (enl. de Bary) WITTROCK Algol. Stud. p. 13 (Upsala 1867).

2) Ann. des Sc. Nat. H Sér. T. 6, p. 197, 1836.

3) Enligt meddelande af Мохтлвхе i Duchartre Revue Botanique 1845—1846
p. 469.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEÆ. 11

hade observerat en fyrdelning af sporinnehället hos Mesocarpus scalaris',
“Tyndaridea insignis“ samt “Staurospermum gracile“. Troligen var detta
endast en tillfällig gruppering af klorofyllmassan.

Någon könlös fortplantning genom svärmsporer eller gonidier är
icke med säkerhet iakttagen hos Zygnemaceærna 1).

OFVERSIGT Af GENERA INOM FAMILJEN ZYGNEMACEÆ ?).

1 Afd. Zygnemeæ, DE BARY.

De sterila cellernas klorofyllmassa antingen periferisk eller axilär.
Vid kopulationen förenas tvenne celler till en dubbellcell, som icke vi-
dare delas.

1. Spirogyra LINK. Klorofyllmassan i de sterila cellerna bildar
spiralvridna band i cellens periferi.

2. Zygnema (Ag) DE BARY. Klorofyllmassan i de sterila cellerna
är axilär och bildar tvenne stjernformiga bollar på ömse sidor om cellens
medelpunkt.

2 Afd. Mesocarpee DE BARY.

De sterila cellernas klorofyllmassa är axilär och bildar ett helt eller
afbrutet band. Vid kopulationen förenas tvenne celler till en ny, som de-
las i 3—5 dotterceller.

A. Sporen belägen uti kopulationskanalen.
* De vid kopulationen förenade cellerna delas i trenne dotterceller.

3. Mesocarpus HASSALL. Sporen sphærisk.

4. Craterospermum AL. BRAUN. Sporen cylindrisk.

** De vid kopulationen förenade cellerna delas uti 5 dotterceller.

5. Staurospermum KÜTzING. Sporen platt och fyrkantig, dess med-
lersta membran ofärgad.

6. Sphærospermum N. G. Sporen sphærisk eller oval, dess med-
lersta membran färgad.

B. Sporen belägen vid sidan af kopulationskanalen.

7. Plagiospermum N. G.

') Såvida man icke vill anse såsom gonidier de incysterade vegetativa celler-
na hos Zygnema, hvilka blifvit förut beskrifna p. 6.
2) Endast Svenska genera äro här upptagna.

12 P. TH. CLEVE,

SYNOPSIS GENERUM FAMILIAE ZYGNEMACEARUM.

Sect. I. Zygnemeæ DE Bary.

Massa chlorophyllacea cellularum sterilium aut lateralis aut axilaris. Cellula
copulatione duarum cellularum formata non ultra dividitur.

1. Spirogyra LiNK. Massa chlorophyllacea cellularum sterilium in vittas late-
rales et spiraliter tortas formata.

2. Zygnema AG (DE Bary). Massa chorophyllacea cellularum sterilium in duos
globulos stelliformes et centro æque distantes formata.

Sect. II. Mesocarpeæ DE Bary.

Massa chlorophyllacea cellularum sterilium axilaris, in vittam rectam, continuam
vel interruptam formata. Cellula, copulatione duarum cellularum formata, in 8—5 cellu-
las novas dividitur.

A. Spore in canali copulationis formatæ.
* Cellula, copulatione duarum cellularum formata, in tres novas cellulas dividitur.

3. Mesocarpus HASSALL Spore sphaericæ.

4. Craterospermum AL. BRAUN Spore cylindrieæ.

** Cellula eopulatione duarum cellularum formata in quinque cellulas novas
dividitur.

5. Staurospermum' KÜTZING. Spore complanate, quadratice vel cruciformes ;
episporium hyalinum nec coloratum.

6. Spherospermum N. G. Spore ovoideæ vel subsphæricæ; episporium colo-
ratum.

B. Sporæ in cellulis juxta canalem copulationis formate.

7. Plagiospermum N. G.

Spirogyra. LINK.

Klorofyllmassan i de sterila cellerna ordnad till ett eller flera spiral-
vridna band, följande cellens inre väggar. Cellmembranens andar plana eller
inâtvikna. Sporerna ovala eller sphæriska, uti den ena af de vid kopula-
tionen förenade cellerna. Sporbetäckningen tre hinnor, en yttre färglös hud,
den primära membranen, en derb, brun, slät eller gropig, den medlersta
membranen samt den inre sporhuden, som är färglös. Kopulationen dels
mellan celler på en och samma tråd, dels mellan celler på olika trådar.

Massa chlorophyllacea cellularum sterilium singulas vel plures vittas laterales et

spiraliter tortas formans. Membrana cellularum extremitatibus truncatis vel replica-
tis. Spore ovoideæ vel sphæricæ, semper in altera cellularum copulatione con-

ALGFAMILJEN ZYGNEMACER. 13

junctarum formate. Integumenta sporarum tria: Membrana primaria externa, hya-
lina et decidua; Membrana media coriacea, plus minus castanea, levis vel pun-
ctata; Membrana interna tenuis et hyalina. Copulatione bine cellule unius fili vel
duorum filorum conjunguntur.

Flera arter af slägtet Spirogyra hade tidigt blifvit observerade af MÖLLER och
DILLWYN, såsom förut blifvit anfördt. LINK begränsade slägtet, till hvilket fördes
alla Zygnemaceær med spiralvridna klorofyliband. KirzinG") delade dessa former
i tre genera Spirogyra, Rhynchonema och Sirogonium. De tvenne första slägtena
äro icke berättigade, enär de grunda sig på kopulationsformer, som förekomma till-
sammans hos en och samma art. Sirogonium är deremot ett högst utmärkt slägte.

Hos författarne finner man ett stort antal Spirogyra-arter beskrifna, dock grun-
dade oftast på karakterer af alltför svag natur. Största delen af dessa arter torde
svårligen med säkerhet kunna återfinnas i naturen, då man icke eger originalexem-
plar med mogna sporer, hvarförutom Spirogyræ knappast kunna bestämmas. För
att icke i det följande göra mig skyldig till ett oberättigadt uppställande af alltför
många nya arter, har jag sökt så godt sig göra låter behålla de äldre namnen.

ÖFVERSIGT AF ARTERNA AF SLÄGTET SPIROGYRA.

A. Arter, hvilkas celler hafva plana ändar eller aldrig ega hud-
duplikatur:

a. Arter med 5—5 (undantagsvis 2) spiralband i hvarje cell.

a. Medlersta spormembranen glatt utan gropar eller tapphål.

1. Spirogyra setiformis ROTH. Sporen bredt oval, nästan sphærisk,
sterila celler 1—2 gånger längre än diametern.

2. Spirogyra princeps VAUCHER. Sporen elliptiskt äggformig, ste-
rila cellerna 2—4 gånger längre än diametern.

3. Spirogyra hyalina N. SP. Sporen långsträckt äggformig, ste-
rila cellerna 3—7 gånger längre än diametern.

8. Medlersta spormembranen med tapphal.

4. Spirogyra bellis HASSALL.

b. Arter med ett, sällan två eller undantagsvis tre spiralband i
hvarje cell.

a. Medlersta spormembranen glatt.

5. Spirogyra flavescens HASSALL. Sterila celler 21/, —5 gånger längre
án diametern (0,02 m. m.)

6. Spirogyra longata VAUCHER. Sterila cellerna 3—8 gånger längre
än diametern (0,03 m. m.)

5) Phycologia generalis р. 278 (1843) Species Algarum р. 443 (1849).

14 P. TH. CLEVE,

1. Spirogyra condensata VAUCHER. Sterila cellerna 1—2 gånger
längre än diametern (0,04 m. m.)
8. Spirogyra porticalis VAUCHER. Sterila cellerna 2—4 gånger längre
än diametern (0,04—0,05 m. m.)
B. Medlersta spormembranen med tydliga tapphäl.

9. Spirogyra punctata N. БР. Sterila cellerna flera gånger längre
än de sporförande. |
B. Arter, hvilkas celler hafva hudduplikatur i ändarne.

a. Medlersta spormembranen glatt.
10. Spirogyra tenuissima HASSALL. Sporen betydligt (17/,—2 gån-
ger) bredare än de sterila trâdarnes diameter (0,012—0,02 m. m.)
11. Spirogyra Weberi KÜTZING. Sporen lika bred eller föga bre-
dare än de sterila trádarnes diameter (0,026—0,031 m. m.).
B. Medlersta spormembranen gropig.
12. Spirogyra calospora. N. БР.

SYNOPSIS SPECIERUM GENERIS SPIROGYRE.

A. Species cellularum extremitatibus semper truncatis, numquam replicatis.
a. Species cellularum vittis chlorophyllaeeis 5—3 (exceptione 2).
а. Membrana media sporarum levis nec punctata nec serobiculata.

1. Spirogyra setiformis Rotu. Spore late ovoideæ vel subsphæricæ; cel-
lulæ steriles diametrum æquantes vel duplo longiores.

2. Spirogyra princeps VAUCHER. Spore elliptice ovoideæ; cellule steriles
diametro 2—4 plo longiores.

3. Spirogyra hyalina N. Бр. Spore attenuate ovoideæ; cellule steriles dia-
metro 8—7 plo longiores.

P. Membrana media sporarum punctata.

4. Spirogyra bellis HASSALL.

b. Species cellularum vittis chlorophyllaceis singulis (raro binis vel exceptione
ternis).

а. Membrana media sporarum levis.

5. Spirogyra flavescens HASSALL. Cellule steriles diametro (0,02 m. m.) 27,
—5 plo longiores.

6. Spirogyra longata VAUCHER. Cellule steriles diametro (0,03 m. m.) 3—8
plo longiores.

1. Spirogyra condensata VAUCHER. Cellule steriles diametro (0,04 m. m.)
1—3 plo longiores.

8. Spirogyra porticalis VAUCHER. Cellule steriles diametro (0,04—0,05 m. m.)
2—5 plo longiores.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACER. 15

B. Membrana media sporarum punctata.
9. Spirogyra punctata N. Sp. Cellule steriles cellulis sporiferis multo longiores.
B. Species cellularum extremitatibus replicatis.
а. Membrana media sporarum levis.

10. Spirogyra -tenuissima MHassALL. Spore diametro cellularum sterilium
(0,012—0,02 m. m.) multo (1'/,—2 plo) latiores.

11. Spirogyra Weber: KüTziNG. Spore diametrum cellularum sterilium (0,026
—0,031 m. m.) æquantes vel paullo latiores.

В. Membrana media sporarum scrobiculata.
12. Spirogyra calospora N. Sp.

1. Spirogyra setiformis ROTH.

Sterila trådens celler hafva plana bottnar och äro vanlingen lika lån-
ga som breda samt innehålla 4—5 spiraler af klorofyllmassa, hvilka göra
1/,—2 vindlingar. Sporen bredt och trubbigt äggformig eller nästan sphæ-
risk, dess medlersta membran glatt och kastaniebrun. Sporförande cellerna
upplösas icke före sporernas groning. Grodden klubblik med långt utdragen,
nedtill spetsig rotcell.

Cellulæ plantæ sterilis extremitatibus truncatis et vulgo diametrum æquantes,
vittis chlorophyllaceis 4—5 anfractibus '/,—2. Spore late et obtuse ovoideæ vel
subsphæricæ, membrana media levi et castanea. Cellule sporifere persistentes.
Plantula germinans claviformis, cellula radicali basi valde elongata et attenuata.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,14 m. m. Sporens längd 0,14 m.
m., bredd 0,12—0,10 m, m.

Fruktifieerar i September. Funnen vid Upsala och Stockholm i dammar och
djupare diken.

Jag har benämnt denna form Sp. setiformis oaktadt jag icke kunnat afgüra
om den verkligen är identisk med någon förut beskrifven art. I stället för att gifva
den ett nytt namn, har jag valt ett gammalt, som betecknar någon af de större ar-
terna. Någon oreda kan deraf icke föranledas, enär Zygnemaceærnas synonymik al-
drig torde kunna utredas. Sannolikt tillhöra denna art HASSALLS Zygn. orbiculare,
alternatum och interruptum (Br. Frw. Alg. T. 19—21) äfvensom KÜTZINGS Sp. Heer-
iana och Sp. setiformis (Tab. Phyc. T. 28).

Denna art är den största jag observerat. Trâdarne, som ega ett tagelstrås
groflek, äro i högsta grad slemmiga och visa sig under mikroskop omgifna af ett
tjockt slemlager. Deras färg är lifligt grön med stark dragning i gult. Cellernas
längd är vanligen 1—1'/, gånger längre än bredden, men varierar ända till 2 gån-
ger eller något derutöfver stundom äfven något under 1 gång så långa som breda.
Spiralbanden äro täta, hafva gulaktigt grön färg, innehålla ett stort antal amylum-
kärnor samt göra '/,—2 vindlingar i hvarje cell. Cellkärnan är alltid högst tydlig,
skifformig och finnas i cellernas midt upphängd på plasmatrådar. Dess diameter är

16 P. TH. CLEVE,

ungefär ‘/, af sjelfva trådens. Vid kopulationen sammansluter sig primordialsäcken
tätt kring det fastare cellinnehållet i den cellhälft der sporen bildas till en spærisk
boll, under det att i den afgifvande cellbälften cellinnehållet, tätt omgifvet af primor-
dialsäcken, förlänger sig tubformigt och genomglider kopulationskanalen. Ofta har
jag funuit att uti tvenne kopulerande trådar förenas endast hvarännan cell genom en
kopulationskanal på sätt HASSALL beskrifver detta förhållande hos Zygn. interruptum och
Zygn. alternatum. Apikal kopulation (så torde den kopulationsform, der tvenne cel-
ler på en och samma tråd förenas, kunna benämnas) har observerats hos denna art
af Wirrrock. Den sporförande cellhälften är föga uppsvälld och vid kulturförsök
visade den sig qvarstanna efter sporernas groning, ett halft år efter kopulationen.
Sporernas medlersta membran är kastaniebrun och alldeles glatt. Vid groningen bri-
ster episporiet genom en längdspricka och alla de groddar, som jag observerat, voro
klubblika med mycket smal och lång rotcell.
Fig. T. 1 fig. I steril tråd, fig. 2 kopulerande trådar, fig. 3 groende spor.

2. Spirogyra princeps VAUCHER.

Sterila tradens celler med plana bottnar, vanligen 2—4 gånger
längre än bredden samt innehålla omkring 4 spiralband med 1—4 vindlin-
gar. Sporen spetsigt äggrund 17/, gång längre än bredden, dess medler-
sta membran glatt och kastaniebrun. Sporförande celler upplösas icke före
groningen. Grodden klubblik med utdragen rotcell.

Cellule plante sterilis extremitatibus truncatis et diametro vulgo 2—4 plo lon-
giores, vittis chlorophyllaceis circiter 4 anfractibus 1—4 Spore ellipticæ ovoideæ
latitudine 1'/, plo longiores, membrana media levi et castanea. Cellule sporiferæ
persistentes. Plantula germinans claviformis, cellula radicali valde attenuata.

Dimensioner. СеПегпаѕ bredd 0,08—0,09 m. m. — Sporens längd 0,10
m. m., bredd 0,072 m. m.

Fruktificerar i Augusti och September. Funnen vid Upsala och Stockholm i
dammar och diken.

Redan VAUCHER beskrifver denna art så träffande, att jag har ganska litet
tvifvel att denna form verkligen är VAUCHERS Conjugata princeps (Hist des Conf. p.
64—66 T. IV). Hos DILLWYN återfinnes den uti hans Conferva jugalis (Br. Conf.
T. 5). LNGBYE tyckes іске känna denna art, ty den enda uti hans Tent. Hydr.
Dan., hvilken man kunde förmoda vara Sp. princeps nemligen Zygnema nitidum
(T. 59 Е B.) ôfverensstämmer närmare med Sp. bellis. Den art, hvars utveckling
PRINGSHEIM beskrifvit (Flora 1852 p. 465), öfverensstämmer så fullständigt med Sp.
princeps att jag icke kan betvifla identiteten. HassALLs Zygn. nitidum (Frw. Algæ
p. 141 T. 22) är uppenbart samma art som den här beskrifna och sannolikt äfven
Kürzıngs Sp. nitida (Tab. Phyc. T. 27 f. 1).

Spirogyra princeps hår till de grófre arterna, dess trådar hafva vanligen en liflig
och ren ljusgrön färgj och bilda ofta väldiga kringflytande flockar, hvilka äro såsom

ALGFAMILJEN ZYGNEMACES. 17

VAUCHER anmärker krusiga och icke så slemmiga för känseln som de andra arterna.
Trådarnes celler äro vanligen dubbelt så långa som breda, men anträffas dock ända
till 4 gånger längre eller endast lika långa som breda. Cellkärnorna äro tydliga,
dock icke i så hög grad som hos föregående art. Spiralbanden hafva mörkgrön färg
och talrika amylumkärnor, dock icke så täta som hos föregående art. Bandens an-
tal är vanligen 4 i hvarje cell, stundom endast 3 eller i högst sällsynta fall två. Då
banden äro 3—4 gör hvart och ett 1—2 vindlingar, då de äro endast 2, 3—4 vind-
lingar. Kopulationen försiggår fullkomligt på samma sätt som hos föregående art.
Sporförande cellerna äro vanligen lika långa som breda och sporförande hälfterna
icke synnerligen svällda. Sporen är äggformig samt vanligen 1—1'/, gång längre
än bredden. Dess medlersta membran är kastaniebrun och glatt. Likasom hos före-
gående art qvarstannar sporen vid groningen innesluten uti den cell der den bildats.
Grodden är klubblik med utdragen rotcell.
Fig. T. 1 fig. 4 och 5 sterila trådar, fig. 6 och 7 kopulerande trådar.

3. Spirogyra hyalina N. SP.

Sterila tradens celler med plana bottnar och vanligen 4 ganger
längre än bredden samt innehålla oftast 4 spiraler (sällan 3 eller 2) med
1/,-2 vindlingar. Sporen långsträckt och spetsigt äggformig, dubbelt
längre än bredden, dess medlersta membran kastaniebrun och glatt. Spor-
förande celler mer eller mindre svällda upplösas före sporernas groning.

Cellule plante sterilis extremitatibus truncatis et diametro vulgo 4 plo lon-
giores, vittis chlorophyllaceis vulgo 4 (rarius 3—2) anfractibus 1'/,—2. Spore atte-
nuate et acute ovoidez latitudine duplo longiores, membrana media castanea et levi.
Cellule sporiferæ plus minus tumidæ nee persistentes.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,06 m. m. Sporens längd 0,13 m. m.
dess bredd 0,06 m. m.

Fruktificerar i Juni och September. Funnen endast vid Nacka nära Stock-
holm i en sjö bildande stora, smaragdgréna, luckra och slemmiga flockar.

Denna arts trådar äro finare än den föregåendes och ytterst slemmiga. Celler-
nas längd är vanligen fyra gånger större än bredden men varierar från 3—7. Cell-
kärnan är särdeles tydlig och befinner sig i cellens midt. Spiralbanden äro vanligen
fyra i hvar cell, stundom tre, sällan två. De göra 1'/,—2'/, vindlingar då de äro
fyra eller 1—2 vindlingar då de äro två eller tre. Amylumkärnorna äro uti de friskt
vegeterande cellerna aldrig så täta och talrika som hos Sp. setiformis och Sp. bellis.

De sporförande cellerna variera betydligt så till form som relativa dimensio-
rer, dels svällda, dels icke, dels lika långa eller till och med kortare än sporerna,
dels två gånger längre än sporerna. Kopulationen eger rum dels mellan tvenne trå-
dars celler, dels är den apikal. Ofta träffas begge formerna på samma tråd. De
mogna sporerna ega en elliptisk genomskärning och äro vanligen dubbelt längre än

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Бег. Ш. 3

18 P. TH. CLEVE,

bredden. Deras yttersta (primära) membran är särdeles tydlig; den medlersta mem-
branen är kastaniebrun ooh glatt Innan sporerna gro upplösas de sporförande cel-
lerna till ett geléartadt slem. Grodden är icke observerad.

Denna form är väl begränsad från alla mig bekanta arter. Uti Kirzines
Tab. Phyc. finnes ingen art, hvars utseende öfverensstämmer med Sp. hyalina. Hos
HASSALL finnes två arter som likna denna, nemligen Zygn. pellucida (Frw. Algæ
T. 25), hvars sporer hafva sphærisk form, samt Zygn. rivulare (1. c. T. 27), hvilken
dock endast är känd steril. Således är det omöjligt hänföra Sp. hyalina till någon
förut beskrifven art, af hvilket skäl jag sett mig nödsakad benämna den med ett
nytt namn.

Ifrån Spirogyra princeps, med hvilken denna art är närmast slägt, skiljes
den lätt genem trådarnes kortare diameter, de långsträckta sporerna och genom den
tunna cellmembranen, som upplöses innan sporerna börja gro.

Jag träffade denna art för flera år sedan uti Juni månad rikligen fruktifice-
rande. Sporerna hade då nyligen bildats. Under de sista dagarne i Augusti månad
samma år återfann jag den på samma ställe äfven då rikligen fruktificerande och
med nyss förut färdigbildade sporer. Utom dessa nybildade sporer träffades äldre
med starkt utveckladt episporium och inneslutna i ett slem af upplösta sporförande
celler. Storleksförhällandena hos de i Juni och Augusti funna trådarna voro full-
komligt öfverensstämmande.

Fig. T. II. fig. 1 en steril tråd, fig. 2 tvenne kopulerande trådar af hvilka den
ena äfven har apikal kopulation, fig. 3 “Rhynchonemaform“ (apikal kopulationsform)
fig. 4 fruktificerande trådar med korta, svällda celler, fig. 5 fruktificerande celler, af
hvilka tre förenat sig för bildningen af en spor, fig. 6 fruktificerande tråd med långa
celler. T. Ш fig. 1 steril cell med transformerade klorofyllband.

4. Spirogyra bellis HASSALL.

Sterila tradens celler med plana bottnar och vanligen 11/, (sällan 3)
gång längre än bredden med 5—6 klorofyllband med 1/,—1 vindlingar
(stundom nästan räta). Sporen sphærisk med kastaniebrun, porös membran.
Sporförande celler upplösas icke före groningen. Grodden cylindrisk med
kort, nästan jemntjock rotcell.

Cellulæ plantæ sterilis extremitatibus truncatis et diametro vulgo 1'/, plo (rarius
З plo) longiores, vittis chlorophyllaceis 5—6, anfractibus '/,—1 vel subrectis. Spore
sphæricæ membrana media castanea punctata vel porosa. Cellule sporiferæ persi-
stentes. Plantula germinans cylindrica, cellula radicali brevi et subcylindriea.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,07--0,08 m. m. Sporens diameter
0,06—0,01 m. m.

Fruktificerar i Augusti månad. Funnen vid Upsala, Stockholm samt på Got-
land (Slite) i diken, dammar eller àar inblandad bland andra arter.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACER. 19

Denna särdeles vackra och goda art kan äfven i sterilt tillstånd knappt fór-
vexlas med någon annan art än Sp. setiformis, hvars sterila trådar äro förvillande
lika denna arts. Sp. setiformis är dock dubbelt så grof som Sp. bellis.

Af alla de Spirogyra-arter, hvilka HASSALL beskrifver, öfverensstämmer denna
art närmast med “оп. belle (Frw. МЮ. p. 142 T. 24). KÜTZINGS Spir. subæqua (Tab.
Phye. T. 26 f. 2) samt Rhychonema rostratum (1. c. T. 34 f. 3)') synas äfven höra hit.

Spirogyra bellis bildar trådar, hvilka äro något finare än Sp. princeps. De
äro ytterst slippriga och synas under mikroskop omgifna af ett tjockt slemrör, bildadt
af upplösta moderceller. Färgen är vanligen lifligt ljusgrön eller nästan gulgrön.
Cellerna bilda korta cylindrar, vanligen föga längre än bredden, ehuru stundom tre
gånger längre. Hvarje cell har en högst tydlig, central och skifformig cellkärna.
I hvarje cell finnas 2—6 korta klorofyllband, som ega en ljusgrön och klar tärg samt
innehålla ett högst betydligt antal stärkelsekärnor på regelbundet afstånd från hvar-
andra. Spiralbandens vindlingar äro oftast '/, stundom 1 eller ibland äro banden
parallela med cellernas längdaxel. Vid kopulationen förhålla sig cellerna på samma
sätt som hos Sp. setiformis. De sporförande cellerna äro nästan icke alls uppsvällda.
Straxt sedan sporen bildats, är den omgifven af ett tjockt färglöst lager, den primära
membranen, hvilken qvarstannar ganska länge. Sporens medlersta membran är vac-
kert kastaniebrun och tydligen försedd med tapphål, som icke äro regelbundet runda
och finnas temligen glest fördelade öfver hela membranens yta. Vid kulturförsök i
rum, visade sig att de sporförande cellerna qvarstannade efter sporernas groning.
Grodden var cylindrisk med ovanlig kort rotcell.

Fig. T. Ш fig. 2 steril tråd, fig. 3 kopulerande trådar, fig. 4 och 5 groddar.

5. Spirogyra flavescens HASSALL.

Sterilu tradens celler med plana bottnar, 21/,—5 gånger längre än
bredden (0,02 m. m.) samt med ett klorofyllband i hvar cell. Sporen lang-
sträckt, dubbelt så lång som bred, dess medlersta membran brun och glatt.
Sporförande celler lindrigt svällda och vanligen längre än sporen.

Cellule plante sterilis extremitatibus truncatis et diametro (0,02 m. m.) 2/,-Ә
plo longiores vittis chlorophyllaceis singulis. Spore attenuatæ, latitudine duplo lon-

giores, membrana media castanea et levi. Cellule sporifere parum turgidæ et vulgo
sporis longiores.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,02 m. m. Sporens längd 0,05 m. m.
dess bredd 0,024 m. m.
Fruktifikerar i Juli. Funnen på Gotland i en à nära Kappelshamn.

Till denna art torde kunna räknas HASSALLS Zygn. gracile, flavescens, par-
vum och malleolum (Frw. Alg. p. 148—155 Т. 30 f. 5—10 samt T. 34 f. 5) äfven-

1) Uti texten (Tab. Phyc. P. V. p. 11) heter det om А. rostratum «Vereinzelt unter
Sp. subzqua, aus welcher sich diese art vielleicht entwickelt.«

20 P. TH. CLEVE,

som KÜTZINGS Spirogyra parva, flavescens, gracilis samt mirabilis (Tab. Phyc. T.
18—19).

Denna forms trådar höra till de finaste inom slägtet och äro sammansatta af
långsträckta, cylidriska celler, 2'/,—5 gånger längre än bredden. De innehålla endast
ett spiralvridet band, som gör 1'/,—4 vindlingar. Sporen är långsträckt, dubbelt så
lang som bred stundom ännu längre. Sporförande cellerna äro lindrigt svällda och
vanligen något längre än sjelfva sporen.

Fig. Tab. III fig. 6 steril tråd, fig. 7 kopulerande trådar.

6. Spirogyra longata VAUCHER

Sterila tradens celer med plana bottnar, 3—8 gånger längre ап.
bredden (0,03 m. m.) och med ett sällan två spiralband med 11/, —6 vind-
lingar. Sporen 11/,—2 gånger längre än bredden, dess medlersta membran
glatt och brun. Sporförande celler icke synnerligen svällda och vanlingen
längre än sporen.

Cellulæ plantæ sterilis extremitatibus truncatis et diametro (0,03 m. m.) 3—8
plo longiores, vittis chlorophyllaceis singulis vel raro binis, anfractibus 1'/,—6. Spore
latitudine 1'/, —2 plo longiores, membrana media levi et castanea. Cellule sporiferæ
parum turgidæ et vulgo sporis longiores.

Dimensioner. СеПегпаѕ bredd 0,024—0,03 m. m. Sporens längd
0,04—0,07 m. m. dess bredd 0,03 m. m.

Funnen vid Upsala, Stockholm samt på Gotland (vid Slite och Wisby). Fruk-
tificerar hela sommaren och synes vara högst allmän 1 smärre vattensamlingar.

Denna art innefattar flera former, som sinsemellan ega åtskilliga olikheter
dock icke så stora att de berättiga till uppställande af skilda species. Jag är tvärt-
om böjd anse, att såväl föregående form som de tvenne följende böra med Sp. lon-
gata förenas till en enda art. Huruvida denna förmodan är riktig har jag icke kunuat
undersöka och af den anledningen har jag här upptagit dem såsom skilda.

Huruvida den här begränsade arten verkligen är VAUCHERS Conjugata longata
(Hist. des conf. p. 71 T. 6 f. 1) kan icke afgöras utan originalexemplar. Hos Has-
SALL synas följande species tillhöra Sp. longata nemligen Zygn. commune (Frw. Alg.
T. 28 f. 5 och 6) 2. aestivum (T. 28 f. З och 4). 2. malformatum (Т. 80 f. 1 och
2). 2. cateneforme (T. 30 f. 3 och 4). 2. mirabile (Т. 35). 2. angulare (Т. 34 f.
1 och 2). Hos Котихе torde Sp. longata (Tab. Phye. T. 20 f. 1) samt Rychonema
angulare (T. 34 f. 1) tillhöra Sp. longata.

Denna arts trâdar äro finare än de hos Sp. porticalis och sammansättas af
celler, hvilkas längd varierar från 3 till 8 gånger större än bredden. Mera sällan träf-
fas fall då längden är 2 eller 10 gånger större än bredden. Cellernas bottnar äro
alltid plana. Spiralbanden äro gemenligen ett enda i hvarje cell och göra 1'/,—6 vind-
lingar, men äro stundom tvenne och hvartdera gör då 1'/,—4 vindlingar. Sporen аг

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEZÆ. 21

långsträckt äggformig 1'/,—2 gånger så làng som bred. Sporfórande cellernas längd i
förhållande till sporernas varierar högst betydligt, ibland kortare än sporen, ibland dub-
belt längre. Ibland äro de uppsvällda, ibland icke. Sporens medlersta membran är ka-
staniebrun och glatt. Hos odlade exemplar visade det sig att de sporförande cellerna
upplöstes förr än groningen börjat. Grodden var klubbformig med làng groddeell.
Såväl apikal kopulation som mellan tvenne trådars celler har blifvit observerad.

Ifrån Sp. flavescens skiljes denna form förnämligast genom trådarnes större
diameter, en karakter som är, jag måste medgifva det, af ganska underordnad
betydelse.

Fig. T. Ш fig. 8 steril tråd, fig. 9 form med apikal kopulation, fig. 10 form
med kopulation mellan två trådar. Т. IV fig. Та och b former med apikal kopula-
tion, fig. 2 a och b former med kopulation mellan två trådar, fig. 3 en form der tre
celler förenats vid kopulationen, fig. 4 kopulation mellan trenne celler, af hvilka en
har två klorofyllband, fig. 5 steril tråd med tvenne spiraler, fig. 6 steril tråd med
en spiral, fig. 7 abnorm bildning (HASSALLS Zygn. mirabile).

Fig. T. Ш fig. 8—10 efter exemplar från Wisby, Т. IV fig. 1—3 efter exem-
plar från Slite, fig. 4—7 efter exemplar från Carlberg vid Stockholm.

T. X fig. 11—13 groende sporer (efter exemplar från Upsala).

1. Spirogyra condensata V AUCHER.

Sterila tradens celer med plana bottnar, 1—31/, gånger längre än
bredden (0,04 m. m.) och med ett, sällan två klorofyllband med 11/,—2
vindlingar. Sporen bredt och trubbigt äggrund eller nästan sphærisk, dess
medlersta membran brun och glatt. Sporförande cellerna äro starkt svällda
och vanligen kortare än sporerna.

Cellule planta sterilis extremitatibus truncatis et vulgo diametro (0,04 m. m.)
1—3'/, plo longiores, vittis chlorophyllaceis singulis, raro binis, anfractibus 1'/,—2.
Spore late et obtuse ovoideæ vel subsphæricæ, membrana media levi et castanea.
Cellule sporiferæ turgidæ et sporis vulgo breviores.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,04 m. m. Sporens diameter 0,035— :
0,04 m. m.

Fruktificerar hela sommaren. Funnen i smärre vattensamlingar och diken vid
Upsala, Stockholm (Carlberg) samt på Gotland (Wisby och Slite).

Af alla VAUCHERS arter öfverensstämmer Conjugata condensata (Hist. des Conf.
р. 67 T. 5 f. 2) närmast med denna art. Hos HASSALL synas följande former till-
höra denna art: Zygn. varians (Frw. Alg. T. 29 f. 3 och 4) Zygn. Woodsii (T. 33
f. 2). Hos Кйтуіме återfinnes denna art sannolikt uti Spirog. torulosa och nodosa
(Tab. Phye. T. 20 f. 2 och 3) S. arcta (T. 21 f. 2) S. condensata (T. 22 f. 3) samt
Rhynchonema Woodsii (T. 34 f. 2) RABENHORST'S Sp. Flechsigii (Hedvigia 1 p. 46)
hör sannolikt äfven hit.

22 P. TH. CLEVE,

Spirogyra condensata bildar smärre mörkgröna tufvor i grundare vattensamlin-
gar. Den tyckes bilda en naturlig öfvergång från Sp. longata till Sp. porticalis.

De sterila trådarne äro sammansatta af korta celler, hvilka äro 1—2 gånger
eller undantagsvis 3 gånger så långa som breda. Deras bottnar äro alltid plana.
I friskt vegeterande tillstånd äro cellerna cylindriska, men uppsvälla före kopulatio-
nen betydligt, så att de blifva nästan sphæriska. Klorofyllmassan bildar i hvarje cell
gemenligen ett band med 1—2 vindlingar. Sällan träffas tvenne band i hvar cell.
Sporen är nästan sphærisk eller ock bredt äggrund. Dess membran är brun och
glatt. Groningen är icke observerad.

Fig. V fig. 1—5 sterila trådar, fig. 6—7 kopulerande trådar (Wisby).

8. Spirogyra porticalis V AUCHER.

Sterila tradens celler med plana bottnar, 2—4 gånger längre än
bredden (0,04—0,05 m. m.) och med ett till två, sällan tre spiralband i hvar
cell. Sporen trubbigt oval 1!/, gång längre än bredden, dess membran brun
och glatt. Sporförande celler lika långa eller dubbelt så långa som sporen,
mer eller mindre svällda.

Cellule plantæ sterilis extremitatibus truncatis et diametro (0,04—0,05 m. m.)
2—4 plo longiores, vittis chlorophyllaceis singulis vel binis, rarius ternis. Sporæ ob-
tuse ovoideæ, latitudine 1'/, plo longiores, membrana media castanea et levi. Cellule
sporiferæ longitudinem sporarum æquantes vel duplo longiores, plus minus turgidæ.

Dimensioner. Cellernas bredd 0,04—0,05 m. m. Sporens längd 0,08
m. m. dess bredd 0,048— 0,05 m, m.

Denna art är funnen vid Upsala (i stor mängd i Slottsdammen) samt på Got-
land (Wisby, Ar i Fleringe, Slite). Fruktificerar i Juli ech Augusti samt trifves före-
trädesvis i dammar eller större vattensamlingar.

Denna form liknar mest VAUCHERS Conjugata porticalis (Hist. Conf. p. 66 T.
V f. 1) Hos HASSALL synes Zygn. deciminum (Frw. Alg. T. 23, f. 3 och 4) Z.
quininum (Т. 28 f. 1 och 2) höra hit äfvensom KirzinGs Sp. quinina (Tab. Phye.
T. 22 f. 2) Sp. decimina (Т. 23 f. 3 och T. 24 f. 1) Sp. major (Т. 24 f. 2).

Spirogyra porticalis bildar stora, mörkgröna tufvor, högst slemmiga för känseln.
Trådarne äro sammansatta af celler, hvilka vanligen äro 2—4 gånger längre än
bredden. De innehålla lika ofta en som två spiralband, stundom tre, till och med på
en och samma tråd. Då cellen innehåller endast ett klorofyllband gör detta 3—7
undantagsvis 1'/, vindlingar, dà de äro två eller tre 1—2 vindlingar. Sporerna äro
üggformiga och deras medlersta membran glatt och brun. Sporförande cellerna äro
vanligen något uppsvällda. Vid kulturförsök visade sig, att de sporförande cellerna
upplöstes förr än groning af sporerna inträffade. Grodden var klubblik och hade en
till två spiraler.

Fig. T. V fig. 8—13 (efter Gotländska exemplar).

ALGFAMILJEN ZYGNEMACE Z. 23

9. Spirogyra punctata М. SP.

Sterila trädens celler med plana bottnar, 4—8 gånger längre än
bredden med ett, stundom två klorofyllband. Sporen äggformig, dubbelt så
lång som bred, dess medlersta membran brun och fint men tydligt punkte-
rad. Sporförande cellerna betydligt kortare än de vegetativa och skilda från
hvarandra genom sterila celler.

Cellulæ plante sterilis extremitatibus truncatis et diametro 4—8 plo longiores
singulis vel rarius binis vittis chlorophyllaceis. Spore ovoideæ, latitudine duplo lon-
giores, membrana media castanea et distincte punctata. Cellule sporiferæ cellulis ste-
rilibus multo breviores et cellulis sterilibus alternantes.

Dimensioner. Cellens bredd 0,05 m. m. Sporens längd 0,068 m. m.
dess bredd 0,084 m. m.

Fruktifieerar i Juli och Augusti månader. Funnen endast på Gotland i Boge
Socken sparsamt intrasslad bland andra Zygnemaeesr i träsk och myrar. Den är
funnen tvà somrar och med samma karakterer som diagnosen uttrycker.

Denna vackra art, hvilken uti fruktificerande tillstånd svårligen kan förvexlas
med någon annan bekant form, kan uti sterilt tillstånd icke skiljas från Sp. longata.

De sterila cellerna äro 4—8 gånger längre än bredden, fullkomligt cylindriska
med plana bottnar och ett klorofyllband, som gör 5—10 vindlingar. Mera sällan finner
man uti en cell två band. De sporförande cellerna utmärkas af ett egendomligt för-
hållande, hvilket jag iakttagit på alla af mig undersökta exemplar. De äro alltid
betydligt kortare än de sterila cellerna (hvilka äro 3—5 gånger längre) och äro all-
tid åtskiljda genom vegetativa, icke förenade celler. Det sparsamma materialet har
icke tillåtit mig undersöka orsaken till detta besynnerliga förhållande, men högst
troligt är att kopulationsförloppet eger rum på samma sätt som hos slägtet Sirogonium
enligt DE BARY'S beskrifning (Conj. p. 14). Skulle denna förmodan befinnas riktig,
bör arten föras från slägtet Spirogyra till Sirogonium, från hvars enda, hittills bekanta
art S. sticticum den är tillräckligt skild genom ett eller två klorofyllplattor i hvarje
cell samt porös medlersta spormembranen. De sporförande cellerna äro lindrigt sväll-
da och 1'/,—2 gånger längre än sporen. Sporen är regelbundet äggformig, dubbelt
längre än bredden och har punkterad, kastaniebrun membran. Groningen äro obekant.

Fig. T. VI fig. 1 och 2 kopulerande trådar, fig. 3 steril tråd, fig. 4 krossad spor.

10. Spirogyra tenuissima HASSALL.

Sterila trädens celler med тупа bottnar, 5—15 gånger längre än
bredden och med ett enda spiralband, som gör 8—6 vindlingar. Sporen
betydligt bredare än den sterila tråden, mer eller mindre långsträckt ägg-

24 P. TH. CLEVE,

formig och vanligen dubbelt så lång som bred; dess medlersta membran
glatt och brun. Sporförande celler starkt svällda.

Forma a Sp. tenuissima. Sterila tråden 0,012--0,015 m. m. bred.
Cellerna 8—16 gånger längre än bredden. Sporförande celler 2—3 gånger
längre än sporerna.

Forma b Sp. inflata. Sterila tråden 0,017—0,02 m. m. bred. Celler-
na 5--10 gånger längre än bredden. Sporförande celler föga längre än sporen.

Cellule plante sterilis extremitatibus replicatis et diametro 5—15 plo longiores,
vittis ehlorophyllaeeis singulis anfractibus 3—6. Spore cellulis sterilibus valde latio-
res, elongate ovoideæ et latitudine vulgo duplo longiores, membrana media levi et
castanea. Cellule sporifere valde turgidæ.

Forma a Sp. tenuissima. Cellule plante sterilis diametro (0,012 —0,015 m. m.)
8—16 plo longiores. Cellule sporiferæ sporis 2—8 plo longiores.

Forma b Sp. inflata. Cellule plante sterilis diametro (0,017—0,02 m. m.)
5—10 plo longiores. Cellule sporiferæ sporis vix longiores.

Dimensioner. Sporernas längd a 0,055 m. m., b 0,058 m. m., deras
bredd a 0,024 m. m., b 0,03 m. m.

Denna art hör till de aldra finaste Spirogyre och träffas i smärre vattensam-
lingar intrasslad bland andra Zygnemacesr. Den fruktificerar i Juli och Augusti
och är observerad vid Upsala och Stockholm (a) samt på Gotland (Boge b).

Dessa begge former, mellan hvilka jag icke kunnat finna några väsendtliga
olikheter, hafva blifvit af äldre författare beskrifna under olika namn. Så synes forma
a vara densamma som

Zygn. tenuissimum HASSALL (Frw. Alg. T. 32 f. 9—10).
Zygn. minimum HASSALL (l. ©. T. 37 f. 8).

Spirogyra tenuissima KüTzNG (Tab. Phye. T. 29 f. 2).
Rhynchonema minimum KÜTZING (l. c. T. 33 Ё 1).

Forma b återfinnes sannolikt uti
Conjugata inflata V AUCHER (Hist. Conf. p. 68 T. V f. 3).
Zygn. inflatum HassanL (T. 32 f. 6—7).
Zygn. Jenneri och dubium HassALL (T. 37 f. 6 och 1).
Spirogyra gastroides KÜTZING (T. 29 f. 4).
Rhynchonema Jenneri och dubium (T. 32 f. 1 och 2).

I sjelfva verket har jag mycket tvifvel huruvida denna form efter här upp-
gifna begränsning verkligen är skild från Sp. Weberi. Skarpa karakterer har jag
icke kunnat finna, men mina iakttagelser hafva inskränkt sig till ett sparsamt mate-
rial, af hvilken anledning jag upptagit dem såsom skilda arter, hvilka behöfva ytter-
ligare granskning i naturen. De enda olikheter mellan Sp. tenuissima och Sp. We-
beri äro trådarnes bredd och de uppsvällda sporförande cellernas form.

Fig. T. 6 fig. 5, form med apikal kopulation från Upsala (forma a) fig. 6
tvenne kopulerande trådar från Upsala (forma a) fig. 7 fruktificerande trådar af forma
b från Gotland.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEE. 25

11. Spirogyra Weberi KÜTZING.

Sterila tradens celler med inätvikna bottnar och 7—12 gånger längre
än bredden (0,026—0,03 m. m.) med ett klorofyllband med 3—8 vindlin-
gar. Sporen äggformig, föga bredare än den sterila tråden, med glatt och
brun membran samt vanligen dubbelt längre än bredden. Sporförande celler
föga uppsvällda.

Forma а Sp. inequalis HASSALL. Diametern 0,03 m. m. Sporfö-
rande celler föga längre än sporerna.

Forma b Sp. subventricosum HAssALL. Diametern 0,026 m. m. Spor-
förande celler 2—4 gånger längre än sporerna.

Cellule plante sterilis extremitatibus replicatis et diametro (0,026—0,03 m. m.)
7—12 plo longiores, vittis chlorophyllaceis singulis, anfractibus 3—8. Spore ovoideæ
filo sterili vix latiores, membrana media levi, castanea, et latitudine duplo longiores.
Cellule sporifere vix turgide.

Forma а Sp. inequalis HAssALL. Diameter fili 0,03 m. m. Cellule spori-
fere sporis vix longiores.

Forma b Sp. subventricosum HassALL. Diameter fili 0,026 m. m. Cellule
sporiferæ 2—4 plo sporis longiores.

Dimensioner. Sporens längd a 0,072 m. m. b 0,068; dess bredd
a och b 0,034 m. m.

Fruktifieerar uti Juli, Augusti och September. Funnen i smärre vattensamlin-
gar och diken vid Upsala, (begge formerna) samt på Gotland vid Slite (formen b).
Arten bildar luckra och ljusgröna tufvor.

De begge former, hvilka jag hänfört till denna art, äro icke skarpt skilda
hvarken från hvarandra eller från föregående art. Sannolikt äro de endast former
af en och samma art, hvilket kommande undersökningar må afgöra. Hos formen a
har jag studerat sporernas groning. Groddarne voro spolformiga, spetsiga och hade
långt utdragen rotcell.

Till formen a torde följande arter hos HASSALL höra: Zygn. inequale (Frw.
Alg. T. 32 fig. 1 och 2) Z. intermedium (T. 37 f. 3) samt hos KÜTZING Spirogyra
inequalis (Tab. Phye. T. 30 f. 3). Till formen b torde höra HASSALLS Zygn. sub-
ventricosum (Т. 32 f. 4 och 5) Zygn. diductum (T. 37 f. 3) samt KüTziNGS Rhyn-
chonema diductum (T. 82 f. 3) och kanske äfven Spirogyra ventricosa (Т. 29 f. 5).

Fig. T. VII fig. 1 kopulerande form från Upsala, fig. 2 och 3 apikalt kopule-
rande trådar från Gotland, fig. 4 stycke af en krossad spor, fig. 5 steril tråd (alla af
formen b), fig. 6 apikalt kopulerande tråd, fig. 7 tvenne kopulerande trådar, fig. 8
steril tråd, fig. 9 groende spor, fig. 10 större grodd, (alla af formen a från Upsala).

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. Ш. 4

26 P. TH. CLEVE,

12. Spirogyra calospora М. БР.

Sterila trådens celler med inåtvikna bottnar 6—12 gånger längre än
bredden, med 1—3 klorofyllband med 21/,—7 vindlingar. Sporen lång-
sträckt, trubbig och äggformig 11/,—2 gånger så lång som bred, dess med-
lersta membran gul och gropig. Sporförande celler föga eller icke uppsvällda.

Forma a major. Trädens bredd 0,05 m. m. Spiralbanden 2—3 i
hvar cell.

Forma b gracilior. Tradens bredd 0,032 m. m. Spiralbanden van-
ligen ett enda i hvar cell.

Cellule plante sterilis extremitatibus replicatis et diametro 6 —12 plo longiores,
vittis chlorophyllaceis 1—3 anfractibus 2'/, —7. Spore elongate, obtuse ovoideæ, la-
titudine 1'/,—2 plo longiores; membrana media lutea et serobieulata. Cellule spori-
fero vix turgidæ.

Forma а major. Diameter fili 0,05 m. m. Cellule vittis 2—8 nis.

Forma b gracilior. Diameter fili 0,052 m. m. Cellule vittis vulgo singulis.

Dimensioner. Sporens längd 0,078— 0,096 m. m., dess bredd 0,045 m. m.

Fruktificerar i Juni—December. Funnen vid Upsala och Stockholm (forma a)
samt på Gotland (i en à vid Slite) forma b.

Genom spormembranens beskaffenhet samt de invikna celländarne, skiljes denna
särdeles utmärkta art från alla andra. Cellerna äro vanligen 6—12 gånger längre
än breda; de innehålla antingen en spiral med omkring 6 vindlingar, eller två eller
tre med 2'/,—4 vindlingar. Sporen är långsträckt, mycket trubbig, dess medlersta
membran är ljusgul och försedd med regelbundna tapphål. En enda bekant Spiro-
gyra-art Sp. alpina (NÆGELI u. CRAMER Pflanzenphys. Unters. T. III f. 15) har lika
beskaffade sporer som Sp. calospora, men denna art har plana cellbottnar (KÖTZING
Tab. Phyc. T. 22). De sporförande cellerna äro vanligen mycket längre än sporerna
samt föga eller icke uppsvällda.

Fig. T. VIII fig. 1 steril tråd (formen a), fig. 2 steril tråd (formen b), fig. 3
kopulerande trådar af formen b, fig. 4 kopulerande trådar af formen a, fig. 5 en

krossad spor.

Zygnema (AGARDH p. p.) DE BARY.

Klorofyllmassan i de sterila cellerna ordnad till tvenne stjernformiga
bollar på ömse sidor om cellens medelpunkt och sinsemellan förenade ge-
nom plasmaträdar. Cellmembranens ändar alltid plana. Sporerna sphæriska
eller ovala, antingen i den ena af de vid kopulationen förenade cellerna,
eller uti kopulationskanalen. Sporens betäckning tre hinnor, en уйге pri-

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEÆ. 27

mär, en medlersta färgad, glatt eller gropig, en inre tunn och ofärgad.
Kopulationen gemenligen mellan tvenne trádars celler, sällan mellan cel-
lerna på en tråd.

Massa chlorophyllacea cellularum sterilium in duos globulos stelliformes for-
mata, centro cellule æque distantes et filis plasmaticis conjunctos. Extremitates
cellularum semper truncate. Spore sphæricæ, ovoideæ, formate aut in altera cellula-
rum copulatione conjunctarum, aut in canali copulationis. Integumenta sporarum
tria: membrana externa et primaria, membrana media colorata, levis vel punctata,
membrana interna tenuis et hyalina. Copulatione bine cellule unius fili vel duorum
filorum conjunguntur.

Såväl MÖLLER som VAUCHER kände flera arter af detta slägte, som först namn-
gafs af AGARDH, men enligt hans begränsning äfven innefattade Spirogyra. HASSALL
benämner slägtet T'yndaridea (Frw. Algæ р. 160). KüTziNG förde till slägtet Zyg-
nema de arter, hvilkas sporer ligga uti den ena af de vid kopulatiouen förenade cel-
lerna, samt till slägtet Zygogonium de arter, hvilkas sporer ligga i kopulationskana-
len. (Phyc. gen. p. 280, Sp. Alg. p. 444 och 445). DE Bary förenade med Zyg-
nema en del af de arter hvilkas sporer ligga i kopulationskanalen (Conj. p. 77). De
af de äldre författarne särskilda arterna grunda sig till en stor del på vaga och till-
fälliga karakterer samt äro i allmänhet bristfälligt beskrifna. DE Bary har först
grundat en indelning af arterna efter sporernas läge och spormembranens beskaffenhet.

ÖFVERSIGT AF ARTERNA.

I. Arter, hvilkas sporer ligga i kopulationskanalen:
1. Z. cyanosporum N. SP. Medlersta spormembranen blå och glatt.

I. Arter, hvilkas sporer ligga uti den ena af de vid kopulationen
förenade cellerna.
2. Z. stellimum VAUCHER. Sporen äggformig med gropig, brun
membran. Sterila celler 1:/,—3 gånger längre än bredden.
3. 2. cruciatum VAUCHER. Sporen sphærisk med gropig, brun mem-
bran. Sterila celler 1—2 gånger längre än bredden.

SYNOPSIS SPECIERUM:

Sect. I. Species sporis in canali copulationis formatis:
1. 2. cyanosporum N. Se. Membrana media sporarum levis et cerulea.
Sect. II. Species sporis in altera cellularum copulatione conjunctarum formatis.
2. Z. stellinum VAUCHER. Spore ovoideæ membrana media scrobiculata, ca-
stanea, cellule steriles 1'/, —3 plo diametro longiores.
3. Z. cruciatum VAUCHER. Spore sphæricæ membrana media scrobiculata,
castanea. Cellule steriles diametrum fili æquantes vel duplo longiores.

28 P. TH. CLEVE,

1. Zygnema cyanosporum N. SP.

Sterila cellerna 2—9 gånger längre än bredden. Sporerna sphæriska,
belägna uti kopulationskanalen och med glatt, blå medlersta membran. De
sporbildande cellerna 4—6 gånger längre än sporens diameter.

Cellule steriles 2—9 plo latitudine longiores. Sporæ spheric, formate in
canali copulationis, membrana media levi, cyanea. Cellule copulate 4—6 plo dia-
metro sporarum longiores.

Dimensioner. Trädens bredd 0,02 m. m. Sporens diameter 0,034
— 0,04 m. m.

Fruktificerar i Juni—Augusti. Funnen endast i kalkkärr på Gotland tillsam-
mans med andra Zygnemaceær. Fardume träsk i Ruthe, Trolltråsket i Fleringe,
Westers myr i Boge.

Denna arts trådar bilda gulaktigt gröna, kringflytande tufvor, vanligen inblan-
dade med andra Zygnemaceær. Jag har alltid funnit de angifna karaktererna konstanta.
Vid kopulationen har jag iakttagit, att de förenade cellernas innehåll mötas i vinkel-
rät ställning, såsom fallet äfven är med flera Desmidieærs celler vid kopulationen.

Fig. T. УШ fig. 6 steril tråd, fig. 7 kopulerande celler, fig. 8 fruktifice-
rande trådar.

2. Zygnema stellinum VAUCHER.

Sterila cellerna 11/,—3 gånger längre än bredden. Sporerna bredt
ovala, belägna uti en af de förenade cellerna, deras medlersta membran brun
och gropig. De sporförande cellerna merändels dubbelt längre än sporen.

Cellule steriles 1'/,—3 plo diametro fili longiores. Spore late ovoideæ, in
altera copulatione conjunctarum cellularum formate, membrana media fusca et sero-
biculata. Cellule sporifere sporis vulgo duplo longiores.

Dimensioner. Tradens bredd 0,022 m. m. Sporens längd 0,04, dess
bredd 0,03 m. m.

Fruktificerar i Juni—September. Denna art synes vara allmän, ehuru den
sällan träffas med sporer. Den bildar lifligt ljusgröna, bläddriga tufvor i smärre
vattensamlingar. Funnen vid Upsala samt pa Gotland (Westers myr i Boge).

Denna art, som troligen är VAUCHERS Conjugata stellina (Hist. Conf. p. 75
T. VII f. 1) skiljes fran följande genom ovala sporer, längre sporfórande celler samt
mera långsträckta vegativa celler af mindre diameter.

Fig. T. VIII fig. 9 sporfórande trådar, fig. 10 sterila celler, fig. 11 krossad spor

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEZÆ. 29

9. Zygnema cruciatum VAUCHER.

Sterila cellerna 1—2 gånger längre än bredden. Sporerna sphæriska,
uti en af de förenade cellerna, deras medlersta membran brun och gropig.

Cellulæ steriles diametrum fili æquantes vel duplo longiores. Spore sphæricæ,
in altera duarum copulatione conjunctarum cellularum formatæ, membrana media fusca
et scrobiculata.

Dimensioner. Tradens bredd 0,028 m. m. Sporens diameter 0,04 m. m.

Fruktificerar i September. Funnen intrasslad bland andra alger vid Upsala.

VAUCHERS beskrifning och fig. öfver Conjugata cruciata (Hist. Conf. p. 76 T.
1 f. 2) passar in lika väl på denna art som ра Z. lejospermum DE Bary (Conj. р.
77 T. 1 f. 7—14), hvilken skiljes derigenom att den medlersta spormembranen
är glatt.

Fig. T. IX fig. 1 fruktificerande tråd, fig. 2 steril tråd, fig. 3 en spor.

Mesocarpus HASSALL.

Sterila celler mer eller mindre làngstrückta, med plana eller con-
cava bottnar och ett enda rakt klorofyllband. Vid kopulationen förenas
tvenne celler på en eller två trådar genom en kopulationskanal till en dub-
beleell, som sedermera delas i tre celler, af hvilka den medlersta alltid
kommer att innesluta den sphæriska sporen.

Cellule steriles plus minus elongate, extremitatibus truncatis vel concavis, vittis
chlorophyllaceis singulis, rectis. Соршайопе conjunguntur bine cellule unius fili vel
duorum filorum et postea dividitur cellula composita in tres cellulas, quarum media
continet sporam sphæricam.

Den första af de äldre författarne, som kände en verklig Mesocarpusart i fruk-
tificerande tiliständ var Dizzwyn (Brit. Conf. Suppt. pl). Sterila trådar, hvilka ofta
växa ihop med hvarandra, voro bekanta såväl för MÖLLER som VAUCHER och an-
sågos förr tillhöra ett eget slägte Mougeotia AGARDH. HASSALL var den förste, som
uppställde och begränsade slägtet Mesocarpus. Sa väl han som KÜTzING beskrifver
ett stort antal arter, dock för det mesta grundade på alltför svaga karakterer. En
begränsning af arterna på grund af goda karakterer företogs först af DE BARY.

Genom klorofyllmassans beskaffenhet hos Mesocarpus-cellerna skiljes slägtet
lätt fran de begge föregående. Från de andra Zygnemaceærna, som ega äfven band-
lik klorofyllmassa, skiljas Mesocarpus-arterna genom sporernas form samt kopulations-
förloppet.

Hos Mesocarpus har man observerat liksom hos Spirogyra och Zygnema-arter en
kopulationsform motsvarande den apikala eller mellan tvenne närgränsande celler på
en och samma tråd. AL. BRAUN har af denna form grundat ett genus Pleurosper-

30 P. TH. CLEVE,

тит. DE BaRv anser denna form tillhöra slägtet Mesocarpus men bilda en sär-
skild art. Af analogien med förhållandet hos slägtet Spirogyra torde kunna anses
sannolikt att denna form uppträder hos samma arter, som eljest ega normal kopula-
tion mellan cellerna i tvenne trådar. Jag har aldrig haft tillfälle observera denna form.

ÖFVERSIGT AF ARTERNA.

1. Sporens medlersta membran gropig:
1. М. nummuloides (HASSALL) DE BARY.

2. Sporens medlersta membran glatt:
2. М. parvulus (HASSALL) DE BARY. Cellerna 5—12 gånger längre
än bredden (0,01 m. m.)
9. M. Gotlandicus N. SP. Cellerna 3—6 gånger längre än bred-
den (0,015 m. m.).
4. М. scalaris (HASSALL) DE BaRy. Cellerna 2—4 gånger längre
än bredden (0,034 m. m.)

SYNOPSIS SPECIERUM.

1. Membrana media sporarum serobiculata vel punctata:
1. M. nummuloides (HASSALL) DE BARY.

2. Membrana media sporarum levis:
2. M. parvulus (HASSALL) DE BARY. Cellule steriles latitudine (0,01 m. m.)
5—12 plo longiores.
3. M. Gotlandicus N. Sp. Cellule latitudine (0,015 m. m.) 3—6 plo longiores.
4. М. scalaris (HASSALL) DE Bary. Cellule latitudine (0,034 m. m.) 2—4-
plo longiores.

1. Mesocarpus nummuloides (HASSALL) DE BARY.

Sterila cellerna 7—14 gånger längre än bredden. Sporerna sphæriska
eller bredt ovala med brun och gropig medlersta membran.

Cellule steriles latitudine 7—14 plo longiores. Spore sphæricæ vel late ovoi-
dez: membrana media fusca et scrobiculata.

Dimensioner. Trädens bredd 0,015 m. m. Sporens längd 0,044 m.
m., dess bredd 0,034 m, m.

Mesocarpus nummuloides DE BARY Conj. p. 80 T. 8 f. 9 och 10.

Fruktificerar i September. Funnen endast en gång vid Upsala intrasslad bland

andra Zygnemaceær.
Fig. T. IX fig. 4 kopulerande exemplar, fig. 5 krossad spor.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACE X. 31

2. M. parvulus (HASSALL) DE BARY.

Sterila celler 5—12 gånger längre än bredden. Sporen sphærisk med
brungul, glatt medlersta membran och vanligen af dubbelt så stor diameter
som trådens bredd.

Cellule steriles latitudine 5—12 plo longiores. Spore sphæricæ, membrana
media levi, vulgo latitudine fili duplo longiores.

Dimensioner. Tradens bredd 0,01 m. m. Sporens diameter 0,02—
0,024 m. m.

Mesocarpus parvulus DE BARY, Conj. p. 80 T. 2 f. 15.

Fruktifieerar i Juli. Funnen vid Upsala och pà Gotland vid Slite, intrasslad

bland andra alger.
Fig. T. IX fig. 6 och 7.

3. Mesocarpus Gotlandicus N. SP.

Sterila cellerna 3!/, —( gånger längre än bredden. Sporen sphærisk
med tvenne brungula membraner, af hvilka den inre är glatt och den yttre
skrynklig; dess diameter något större än trädens bredd.

Cellule steriles latitudine 3'/,—7 plo longiores. Spore sphæricæ, episporio

dupliei membana exteriore fulva et rugosa et membrana interiore fulva et levi com-
posito. Diameter sporæ diametrum fili paullum excedens.

Dimensioner. Tradens bredd 0,022 m. m. Sporens diameter 0,03 m. m.

Dennna form är funnen endast en gång på Gotland, i en myr i Boge socken
intrasslad bland andra alger, i Juli månad.

Det mest utmärkande hos denna art är sporernas betäckning af tvenne gula
membraner. Då sporen krossas synes en inre slät och glatt membran samt en yttre
tjock och skrynklig hud äfvenledes utan porer. Jag har funnit denna art endast en
gång samt högst sparsamt, af hvilken anledning jag är något oviss om denna spor-
betäckning är normal. Den förtjenar således förnyad granskning.

Fig. IX fig. 8 och 9 kopulerande trådar, fig. 10 en krossad spor.

4. Mesocarpus scalaris (HASSALL) DE BARY.

Sterila celler 2—4 gånger längre än bredden. Sporen spheerisk eller
bredt oval med brun, glatt medlersta membran samt vanligen af samma
diameter som trådens bredd.

32 P. TH. CLEVE,

Cellule steriles latitudine 2—4 plo longiores. Spore sphæricæ vel late ovoi-
des, membrana media fusca et levi; diameter spore diametrum fili æquans.

Dimensioner. Tradens bredd 0,034 т. т. Sporens diameter 0,034 m. m.
Mesocarpus scalaris DE Bary Conj. p. 80.
Denna art bildar ljusgula, icke synnerligen slemmiga massor. Funnen i Maj

vid Upsala i diken.
Fig. T. IX fig. 11 kopulerande trådar, fig. 12 steril tråd.

Craterospermum AL. BRAUN.

Sterila celler med ett enda eller flera i en rad ställda, axila kloro-
fyllband. Vid kopulationen förenas två celler till en korsformig, som seder-
mera delas i trenne dotterceller, af hvilka den medlersta innehåller sporen,
som är cylidrisk.

Cellule steriles vittis chlorophyllaceis singulis vel pluribus, seriatis, axilaribus.
Copwlatione duarum cellularum cellula eruciformis formata dividitur in tres cellulas,
quarum media sporam cylindricam contiuet.

Detta slägte, af hvilket endast en art är bekant, skiljes lätt från de öfriga Me-
socarpeærna genom de cylindiska sporerna.

1. Craterospermum letevirens AL. BRAUN.

Sterila celler 4—9 gånger längre än bredden. Sporen med grönt,
glatt episporium.

Cellule steriles latitudine 4—9 plo longiores. Episporium viride et leve.

Dimensioner. Tradens bredd 0,034 m. m. Sporens längd och bredd
0,06 m. m.

Craterospermum lotevirens AL. BRAUN (Algar. Оше. gen. nova р. 60.
DE Bary Conj. p. 81 T. III f. 1—13).

Denna särdeles utmärkta Zygnemacé träffas uti dammar i form af stora och ljus-
gröna, luckra tufvor. Funnen först vid Upsala af Prof. ARESCHOUvG (1860) träffades
den af mig året derefter på samma ställe samt af Prof. S. О. LINDBERG vid Tollaré

pà Wermdón nàra Stoekholm.
Fis p. X fig оси

Staurospermum KÜTZING.

Sterila celler med еп axil klorofyllplatta. Vid kopulationen förenas
tvenne celler till en, som sedermera delas i fem dotterceller, af hvilka den

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEE. 33

medlersta innehäller sporen, som är platt, fyrkantig eller korsformig och
har ett fürglöst episporium.

Cellule steriles vittis chlorophyllaceis singulis, axilaribus. Cellule copulatione
duarum cellularum formata in quinque cellulas dividitur, quarum media sporam, com-
planatam, quadrangulam vel eruciformem continet. Æpisporium hyalinum.

Slägtet uppställdes 1843 af Kirzine (Phye. gen. p. 278) och skiljes lätt fran
alla andra Zygnemaceær genom sporernas form och färglösa episporium. HASSALL
benämner slägtet Staurocarpus.

ÖFVERSIGT AF ARTERNA.
1. Episporiet gropigt.

1. 5. quadratum (HASSALL) DE BARY. Sporens medlersta membran
quadratisk, med räta sidor och rätt afskurna hörn samt täckt af större,
spridda tapphål (omkring 50 kunna räknas på sporens breda yta).

2. 6. punctatum WITTROCK. Sporens medlersta membran fyrkantig,
med concava sidor och afstympade, inåtvikna hörn samt täckt af smärre och
täta tapphål (omkring 100 kunna räknas på sporens breda yta).

2. Episporiet glatt.

3. S. viride (KütziNG) DE Bary. Sporens medlersta membran fyr-
kantig, med concava sidor samt med afstympade inåtvikna hörn.

1. Episporium punctatum.

1. S. quadratum (HASSALL) DE Bary. Membrana media sporarum quadran-
gula, lateribus reetis angulisque truncatis, poris majuseulis sparsis (cire. 50 in latere
majori spore) ornata.

2. 8. punctatum Wittrock. Membrana media sporarum quadrangula, lateri-
bus concavis angulisque truncatis et replicatis, poris minoribus, subdensis (circ.
100 in latere majori sporæ) tecta.

2. Episporium læve.

3. S. viride (KÜTZING) DE Bary. Membrana media sporarum quadrangula
lateribus concavis angulisque truncatis et replicatis.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. 5

34 P. TH. CLEVE,

1. Staurospermum quadratum (HASSALL) DE Bary.

Sterila celler 10—20 gånger längre än diametern (0,015—0,02 m. m.)
Episporiet quadratiskt med rätt afskurna, icke inätvikna hörn och rata si-
dor, täckt af större tapphal (omkring 50 pa den breda sidan).

Cellule steriles diametro fili (0,015—0,02 m. m.) 10—20 plo longiores. Epi-
sporium quadrangulum, angulis truneatis nec replicatis lateribusque rectis, poris ma-
joribus (eireiter 50 in latere majori) tectum.

Dimensioner. Sporens bredd och längd 0,04—0,044 m. m.

Staurospermum quadrautm DE BARY Con. р. 81 T. VIII f. 11.

Träffas i skogskärr intrasslad bland andra alger. Upsala (Lassby); Dalsl. Gun-
narsnäs socken, Norra Bäckebol (WrrTROCK).

Fig. T. X fig. 3.

2. Staurospermum punctatum WITTROCK.

Sterila celler 10—25 gånger längre än bredden (0,008—0,010 m. m.)
Episporiet quadratiskt med lindrigt concava sidor och med inátvikna hörn
samt täckt af talrika tapphål (omkring 100 på sporens breda yta).

Cellule steriles diametro fili (0,008—0,01 m. m.) 10—25 plo longiores. Ері-
sporium quadrangulum, lateribus subconcavis angulisque replicatis, punetis numerosis
(circiter 100 in latere majori) tectum.

Dimensioner. Sporens längd och bredd 0,03—0,038 m. m.

Staurospermum punctatum WITTROCK Algologiska Studier 1. Upsala
(13600) 7. Т;

Funnen i smärre vattensamlingar vid Alsike nära Upsala.

9. Staurospermum viride (KÖTZING) DE Bary.

Sterila celler 10—20 gånger längre än bredden (0,008 m. m.) Ері-
sporiet fyrkantigt med djupt concava sidor och afskurna samt invikna
hörn, glatt.

Cellulæ steriles diametro fili (0,008 m. m.) 10—20 plo longiores. Episporium
quadrangulum, lateribus valde concavis angulisque truncatis et replicatis, leve.

Dimensioner. Sporens längd och bredd 0,025 m. m.

Staurospermum viride (KÜtziNG) DE BARY (Conj. p. 81 T. II f. 17 o. 18).

Fruktificerar i September. Funnen i smà vattensamlingar nüra Upsala.
Fig. T. X fig. 4 och 5.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEE. 35

Spherospermum N. GEN.

Sterila celler med axil klorofyllplatta. Kopulationen såsom hos Stau-
rospermum. Sporen mer eller mindre sphærisk med färgadt episporium.

Cellule steriles vittis chlorophyllaceis singulis, axilaribus. Copulatione ut in
genere precedente. Spore plus minus sphæricæ episporio colorato.

1. S. calcareum N. SP.

Sterila celler 4—10 gånger längre än bredden (0,01 m. m) Epi-
sporiet bredt ovalt, nästan sphæriskt, glatt och gult.

Cellule steriles diametro fili (0,01 m. m.) 4-10 plo longiores. Episporium
late ovoideum vel subsphæricum, leve, luteum.

Dimensioner. Sporens längd 0,034 m. m., dess bredd 0,03 m. m.
Funnen i Juli på Gotland i ett litet kalk-kärr i Fleringe socken, sparsamt in-
blandad bland andra Zygnemaceær.

Fig. T. X fig. 8 exemplar med mogna sporer, fig. 9 en krossad spor, fig. 10
bórjande kopulation

Plagiospermum N. GEN.

Sterila celler såsom hos föregående slügte. Vid kopulationen förenas
två celler genom en kopulationskanal, som sedermera afstänges genom en
enda skiljevägg. Sporen sphærisk.

Cellulæ steriles ut in genere præcedente. Copulatione conjunguntur binæ cellulæ
canali eopulationis, qui postea elauditur unico septo. Spore spherice.

Slägtet Plagiospermum skiljes lätt från andra Mesocarpeær, derigenom att spo-
ren icke har sitt läge i kopulationskanalen, utan vid sidan derom. Sligtet är högst
ofullkomligt studeradt, men synes mig välgrundadt.

1. Plagiospermum tenue N. SP.

Sterila celler 8—16 gånger längre än bredden (0,01—0,018 m. m.)
Sporen sphærisk (0,024.)
Cellule steriles diametro fili (0,01—0,013 m. m.) 8—16 plo longiores. Spore
spherice diametro 0,024 m. m.
Funnen i September månad i skogskärr vid Norrby-vügen nära Upsala högst
spàrsamt i bladvecken på Hypnum scorpioides.

36 P. TH. CLEVE,

Denna karakteristiska, men tyvärr ofullkomligt undersökta form har af mig
anträffats blott en enda gång. Mångfaldiga försök att återfinna den, der den först
togs, hafva misslyckats. Kopulationen försiggår till en början såsom hos Mesocar-
peærna i allmänhet, men sporen ligger aldrig uti kopulationskanalen. Då sporen
finnes afstängd såväl från kopulationskanalen, som från en del af de vid kopulatio-
nen förenade cellerna genom tvärväggar, är det troligt att vid sporbildningen delas
den vid kopulationen först uppkomna dubbelcellen uti flera dotterceller såsom hos de
öfriga Mesocarpeærna. Uti de från sporen afskilda tomma celländarne märktes tyd-
ligt ett kornigt plasmalager. Då denna art träffades hade sporerna nyss bildats, så
att episporiet icke kunde närmare undersökas.

Fig. T. X fig. 6 och 7 kopulerande trådar.

Såsom titeln på denna uppsats utvisar är denna monografi endast
ett försök. Jag har icke velat eller kunnat framträda med ett fullständigt
afslutadt arbete öfver dessa låga organismer, då jag dertill icke haft till-
räckligt material och icke heller alltid tillfälle kontrollera mina observatio-
ner. Mycket återstår att upptäcka på detta område, säkert äfven månget
fel och misstag att rätta. Hvad som synes mig osäkert och derföre i för-
sta rummet förtjenar granskning, vill jag särskildt framhålla. Dit hör först
och främst begränsningen af de former, hvilka jag upptagit under arterna
Spirogyra flavescens, condensata, longata och porticalis, hvilka måbända
vid kommande undersökning skola befinnas öfvergå i hvarandra. Äfven sy-
nes mig begränsningen af formerna Spirogyra tenuissima och Weberi för-
tjena granskning. Den egendomliga betäckningen hos sporen till Mesocar-
pus Gotlandicus (p. 31) är måhända icke riktigt observerad. Åtminstone har
jag icke ännu kunnat erhålla nytt material till undersökning och är af denna
anledning icke fullkomligt öfvertygad, att min uppgift öfverensstämmer med
verkligheten. Slägtet Plagiospermum förtjenar en ytterligare undersökning,
då allt, hvad jag deraf sett, inskränker sig till några få trådar med omo-
gen frukt.

Fig.

ALGFAMILJEN ZYGNEMACEA. 37

ig. 1.

ig. 1—7.

1—3.
4—1.
2—5.
6—7.
8—10.
8—13.
ig. 1—4.
5—6.

7.
. 1—5.

6—10.

TABULE.

T. №
Spirogyra setiformis ROTH.
À princeps V AUCHER.

E TT.
Spirogyra hyalina М. БР.

T. TI.

Spirogyra hyalina N. SP.
» bellis HASSALL.
^ flavescens HASSALL.

5 longata V AUCHER.
АЈ.
Spirogyra longata VAUCHER.
cV.

Spirogyra condensata V AUCHER.

» porticalis V AUCHER.
Дүр
Spirogyra punctata N. SP.
2 tenuissima а.
” » (b. inflata).
T. УП.
Spirogyra Weberi b.

” ” a.

38

P. TH. CLEVE, ALGFAMILJEN ZYGNEMACE X.

Fig. 1—5.
„ 6—8.
Е
Fig. 1—3
» 4—5.
» 6—1.
5 8—10.
s ie qo
Fig. 1—2
» 3,
» di
FÅ 6—7.
» 8—10
» 11—18

E VILI

Spirogyra calospora N. SP.
Zygnema суатозротит N. БР.

> stellinum V AUCHER.

AR EXE
Zygnema cruciatum VAUCHER,
Mesocarpus nummuloides HASSALL.
parvulus HASSALL.
Gotlandicus N. SP.

scalaris.

т. №

Craterospermum letevirens AL. BRAUN.
Staurospermuin quadratum HASSALL.
2 viride KÜTZING.

Plagiospermum tenue N. SP.

”

. Spherospermum calcareum М. SP.
. Spirogyra longata V AUCHER.

A PU UP UII У VV

Nova. Acta. Societ. Scient. Upsal. Бет.5 = Vol VI.

аа йы 1

са
б
CA
Ÿ

1-2 Spiroëv га setiformis (Roth) 4-7. Spirogvra princeps (Vauch)

E

ae

OLMA

а. Аста, Societ.Sctent.Upsal.Ser. 5

Nov

lind

ó
D

Lith o.tr.h CG. Ho

l. (N. sp)

é

I

hvalin

Spirogyra

pan RE h ARE:

mcs

f ni
ж-ға )
ile E =

ü 2 i

al

RAC nee re ea, NT RINNER

{Spirogyra hyalina (N.Sp) 9-5 Sp.bellis (Hassall) 6-7 Sp. flavescens (Hassall) 8-10 Sp. longata (Vauch)

"n Nova.Acta.Soctet.Scient Ups al. Ser. 48€ Vol АЛ

|

ЈА о лу. h.C. G. Högtind

Spirogvra lonéata (Vauch)

Lifh.o.tr. h Ç. б. Нб®Нт\й

1-7 Spiroovra condensata (Vauch) 6-15 Sp. porticalis (Nauch
) ` )

Моїм.

ае

ND
xi
D |
02 |
||
©
2 |
о |
|
+
SI
D
=
о |
co |
= |
Ф
л= |
D|
о |
a |
© |
E
2
сі
>

Auctor.del. о

® i | |

à ы
ЕГІ Í | ПС | TL “М
{ n ú | Га

y к х БЕ
, |

Nova. Acta. Societ.Scient Upsal. Ser. 34 Vol.VI.

Auctor del.

Lith.o.tr.h.C. 6. Нота

1-4 Spirogyra punctata (Хр) 5-6 Sp. tenuissima а 7 Sp. ten b inflata.

;
i n B N =
prid An EH iE
i | NE ыт Е
= M n А ји ч Џ š

ce RUE | | р Е | қ Е

C.H oshmd

МЕ

tr h.C

Tith о

= GES... = E еа
Ив a

pl) Eug Z

д 5 PAD
EC у МЫ? di

VE,

\

Vol.

ае

ПОЙ О ЕШШ е Sen 9.

^
U

Nova.Acta.so

Auctor

) |

1-5 Spiro?vra Webert b 6-10 5p Weberi

me AT

|

icis

А ой, + Al x HA fat үй? ЈЕ БЕРНИ НИТИ eu hi ЕЧ; I w š À ы

VIII.

Lith.o.tr.h.C.¢. H6 ¢ irl

1-5 Spirogvra caldspora (N Sp) 6-6 Zygnema cvanosporum (N.Sp) 9-Й 2 stellimum (Vauch)

л

^

ИИ PAC MAO
ILA Ë са

Ке]

s

Nova. Acta.Societ. Scient Upsal бет. 5 2° Vol. VI. 16

ІІІ E = - Lith o.tr.h C.G. Höglind
155 Zyénema cruciatum (Vauch) 4-2 Mesocarpus nunmmuloides (Hassall) 67 M parvulus (Hassall)
8-10 M Goflandicus (N Sp) -19 M >sealaris (Hassall)

i Pu с ів и, 4 | BU &
sien? oP Arta РАМТ ШШ. ТОЛМОК Ма
N an x $ Б | У А,

БЕ у 484 FN.

xi талы
” О i 4

Nova.Acta.Soctet.Scient Upsal

Sen SS ИО] WAL

1
6

2
1

Craterospermum lietevirens (ALBr) 9 Staurospermum quadrafum (Hassall) 4-9 St viride (K)
Plagiospermumtenne (N Sp) 8-10 Sphærospermum calcareum N Sp) 1-5 Spirogyra longata (Vauch)

|
Wal
U INP
yv
ИЛҮҮ

ЖҮН

и IN. DR |
ТАЈ IO D A
AN eT

ІШ || || 1 n ) |
|| les UM. u uni N

00 (i
nu | ТІП

Т
ШІ ІШ
nm

Е.
ПІ?

i

МЕ!
7

du uy

mu ИШ
ШТ Т,
ТЕ
г) Т
Ш ШІ
7
Т 77 Тт

ns T

mn

pn

"RO

T

Т ТТ
КЕШ!

ШОН |
| "

Т
| Y 1

б

ПАТ

ИТТ

IF 7
i

ia i

WAI

u)

NUS
]

" hi Г
Шет T

ME

TUR | | |
ШО А | | | | | | i

|
pu
PRI

т Tall || | ї || А Á
7 | ! i i D | | (| | NN | i |

1)!

Ti) ШІ Ши кү ” | С | | | | | || ИП ІШ АО |

ИЙ n ІІ "a

acc GC < ge СЕ а СЕ с Ta die e
CC eal < CT «<<

Г,

«A €

А

AAA

г“.

М

25
AAAAA A,
/ ү / AG f M \

QC

Aa a Ae Aia'\a'\ ~ | _

€
<
€

| lue)
А! Y

PRA

<<
Q

( e

(СС
<&

AAAA

PA

ДААА

44

Q 5 К

«

<E «ca Ka >

(Gu < E
«ч € a

«CC qq

€ С

CCE
[ di
€ (<

"U.

CUC:
ac

сес EC « са

««4€ | gt

re

u <<

< CCC С. <6 «ссе da
сас Ti Bt UT d

g

CCE <.

>>

LC

«C.
CG гаса a
ECC € < 4

ees

< (€ 2523

CCC Ce
EC C <

Ce € (CC

€ Q

> =< Q К «C Cc «cC cc

Ce

и = — — SEM

Lae 4

z =; ce x Ñ

а Cac С
< сах

CC EE
<< «cC

KK CCE
Ce CCC

Lena «c СС
с

& (C С q [
SEC CCC
€ ССС «ССС
< e aca CG
ace LCL CG
«саса C c

> CCG С СС

< [ К SCC C < |
: < AK

<<< a
< «c c

|Р

Y

p" Р
FY

V
p"

4

la |

| = \ NS

VAW
| | ^
r M

SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES
LLL
3 9088 01305 6130